Debatter

Tisdagen den 8 juli 2008 - Strasbourg

14. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden till rådet (B6-0168/2008).

  Talmannen. −

Fråga nr 1 från Claude Moraes (H-0426/08)

Angående: Horisontellt antidiskrimineringsdirektiv

Kan rådet ange vilka åtgärder det har för avsikt att vidta i kampen för mer lika möjligheter inom EU?

Vilket är ordförandeskapets program för lika möjligheter och hur ska rådet se till att antidiskrimineringslagstiftningen genomförs effektivt av medlemsstaterna?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! Rådet är väl medvetet om betydelsen av horisontella åtgärder för att bekämpa diskriminering och har i själva verket redan antagit lagstiftning inom detta område.

Jag tänker på rådets direktiv 2000/43/EG, som innehåller ett förbud mot diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung i ett antal sammanhang, och rådets direktiv 2000/78/EG, som innehåller ett förbud mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning på sysselsättnings- och yrkesområdet.

Kommissionen är ansvarig för att övervaka införandet av den lagstiftning som antas av Europeiska unionen och har befogenhet att inleda förfaranden om fördragsbrott. Kommissionen övervakar även genomförandet av de befintliga direktiven i praktiken noga, och antog den 2 juli ett förslag till direktiv för att garantera skydd mot diskriminering på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning och religion eller övertygelse utanför arbetsmarknaden.

Detta nya direktiv har till syfte att garantera likabehandling inom följande områden: social trygghet, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inbegripet, naturligtvis, bostäder.

Rådet kommer därför att undersöka detta initiativ mycket noga under de närmaste månaderna.

  Claude Moraes (PSE). - (EN) Jag vill tacka den tjänstgörande ordföranden. Jag välkomnar att rådet ger en positiv syn på antidiskrimineringslagstiftningen. Han känner dock säkert till – och om han inte gör det kommer han snart att göra det – att han har ett arv av att inte genomföra antidiskrimineringsdirektiv, när det gäller både direktivet om jämlikhet mellan raser och anställningsdirektivet.

Vi har nu ett mycket välkommet nytt paket, ett nytt horisontellt direktiv om varor och tjänster.

Jag vill först och främst be rådet att se till att detta arv av icke-genomförande av rådet inte vidmakthålls. Det finns exempelvis ett arv om att inte genomföra rådets rambeslut om brott med rasistiska motiv. Rådet måste ställa sig bakom detta paket eftersom det är viktigt för EU:s medborgare, och vi ber om en positiv syn på det.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Vi vet att det inte blir lätt, men jag kan berätta för Claude Moraes att vi juridiskt sett arbetar hårt för att se till att det genomförs och att ordförandeskapet å sin sida kommer att göra allt för att se till att detta kommissionspaket tillämpas.

Vi vet redan att med tanke på traditionerna hos alla inblandade och omfattningen av kommissionens förslag kommer det inte på något sätt att bli lätt.

  Elizabeth Lynne (ALDE). - (EN) Jag är mycket glad över att ett horisontellt direktiv har lagts fram inom de områden som ni nämnde.

Kan ni berätta hur mycket stöd ni tror att ni kommer att få från andra rådsmedlemmar för detta direktiv, och kommer det franska ordförandeskapet verkligen att förplikta sig i dag att verkligen utöva sitt inflytande för att se till att detta blir verklighet?

Det är mycket viktigt att vi får igenom denna antidiskrimineringslagstiftning för att genomföra artikel 13-paketet och, som Claude Moraes säger, genomförandet efteråt är en nyckelpoäng.

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Jag vill bryta ner denna fråga lite till. Det verkar nu, inom Europeiska unionen, finnas ett klassiskt fall av etnisk diskriminering, och det händer i Italien, där människor kriminaliseras på grund av sin etniska bakgrund. Hur ser rådet på denna sed? Anser rådet att det är lämpligt att vidta åtgärder mot den italienska regeringen?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Jag anser att dessa två frågor är en bra avspegling av de motsägelser som kan finnas mellan medlemsstaterna. Det har ännu inte förts några samtal i rådet, så jag kan inte svara på Europeiska unionens vägnar.

Det jag vill säga är dock att för ordförandeskapets del är dessa riktlinjer viktiga. Denna fråga faller inom ramen för stärkandet av Europeiska unionens sociala dimension och den är därför en av de uppgifter vi arbetar särskilt med. Vi kommer att göra allt för att nå en verklig enighet, vi kommer också att vara pragmatiska och vi kommer att använda de resultat som vi kan uppnå så snabbt som möjligt.

Jag lyssnade noga på det som sades om etnisk diskriminering och ordförandeskapet är naturligtvis mycket oroat över detta.

  Talmannen. −

Fråga nr 2 från Marian Harkin (H-0428/08)

Angående: Det franska ordförandeskapets prioriteringar

Med tanke på det franska ordförandeskapets prioriteringar när det gäller rörlighet inom utbildning och livslångt lärande, håller rådet med om att ett Europeiskt år för frivilligt arbete 2011 skulle vara ett idealiskt sätt för rådet att främja rörligheten genom frivilliga aktiviteter för alla generationer i hela EU?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! Trots att rådet, som ni vet, inte kan inta en officiell inställning till de olika förslagen till teman för framtida Europeiska år, fann det Marian Harkins förslag mycket intressant.

Teman för Europeiska år kan föreslås av personer, grupper eller institutioner, men måste först och främst godkännas och väljas ut av Europeiska kommissionen, som därefter upprättar ett lagstiftningsförslag. Det undersöks i sin tur av Europaparlamentet och rådet, i enlighet med medbeslutandeförfarandet. Rådet föreslår därför ledamoten att hon ska lämna sitt förslag till Europeiska kommissionen, som är den enda institutionen med initiativrätt för förslag av denna typ.

När det gäller 2008 är Europeiska året, som ni vet, avsatt för mellankulturell dialog, och vi har för avsikt att hålla denna fråga i frontlinjen för det franska ordförandeskapet.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Tack för ert svar. Jag antar att anledningen till att jag använde 2011 som Europeiska året för frivilligt arbete är att jag och fyra andra parlamentsledamöter har en skriftlig förklaring om detta och jag anser att vi i dag uppnådde det nödvändiga antalet. Därför kommer åtminstone det att vara parlamentets inställning. Om det franska ordförandeskapet har något inflytande över detta vill jag fråga om ni kanske också kan stödja oss i detta.

Som jag sa har vi uppnått det nödvändiga antalet i dag och det gör att vi kan införa planer och politik för att få verkliga bidrag till 2011 om kommissionen beslutar det.

Till dess vill jag be det franska ordförandeskapet att se till att ungdomars frivilliga verksamhet utvecklas för att bidra till ungdomars rörlighet och möjligheter till anställning.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Jag delar verkligen Marian Harkins syn. Jag vill påpeka att ordförandeskapet i allmänhet, och det franska ordförandeskapet i synnerhet, är väl medvetet om de ämnen som hon tog upp, särskilt de aspekter som hör samman med ungdomars rörlighet och möjlighet till anställning, och rådet tänker se till att detta problem får särskild uppmärksamhet.

Vi kommer också att se till att dessa hänsyn diskuteras av kommissionen, för det är kommissionen som bär ansvaret för att lägga fram förslag av denna typ. Från vår sida kommer vi att försöka göra framsteg under vårt ordförandeskap när det gäller de frågor som nämndes av Marian Harkin.

  Talmannen. − Frågorna nr 3 och 4 har dragits tillbaka.

  Talmannen. −

Fråga nr 5 från Brian Crowley (H-0432/08)

Angående: Upplösning av EU:s 10-procentiga mål för biodrivmedel

I ett betänkande som för närvarande diskuteras i parlamentet (PE 405.949) begärs att EU:s 10-procentiga mål för biodrivmedel ska sänkas eller överges helt på grund av effekten på vilda djur, människor och världens livsmedelstillgång. Kan rådet kommentera huruvida det 10-procentiga mål som avtalades i mars 2007 är under hot och huruvida denna koppling mellan stigande livsmedelspriser och ökad produktion av biodrivmedel är artificiell?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! Det stämmer att Europeiska rådet i mars 2007 godkände ett minimimål om 10 procent för andelen biodrivmedel i den totala konsumtionen av bensin och diesel för transport till 2020.

Rådet angav dock även vissa villkor: målet måste uppnås på ett kostnadseffektivt sätt, biodrivmedlen måste produceras på ett hållbart sätt, andra generationens biodrivmedel måste bli kommersiellt tillgängliga och direktivet om drivmedelskvalitet måste ändras för att tillåta lämpliga blandningar.

För att svara Brian Crowley hade rådet bjudit in kommissionen att lägga fram de nödvändiga förslagen så snart som möjligt. I januari 2008 antog kommissionen därför ett förslag till direktiv om främjad användning av förnybar energi. Det skulle göra varje medlemsstat skyldig att se till att minst 10 procent av alla drivmedel för transport kommer från förnybara källor till 2010, som ni vet, och denna skyldighet skulle inte bara gälla för biodrivmedel.

Diskussionerna om kommissionens förslag pågår fortfarande i rådets förberedande organ och i parlamentets behöriga utskott. 10-procentsmålet är naturligtvis en viktig del av dessa diskussioner, men vi kan inte dra några slutsatser, utom att säga att det verkar som att det blir svårt att uppnå det aktuella målet.

När det gäller ökningen av livsmedelspriserna är detta en komplex företeelse som har många djupt rotade orsaker och många konsekvenser. I Europeiska rådet den 19 och 20 juni belystes vikten av att säkerställa hållbarheten i biodrivmedelspolitiken, exempelvis genom att förbättra produktionen av första generationens biodrivmedel och genom att uppmuntra utvecklingen av andra generationens biodrivmedel som tillverkas av biprodukter.

Rådet underströk även behovet av att snabbt bedöma de möjliga effekterna på jordbruksprodukter för livsmedel och vid behov vidta åtgärder för att hantera brister. Det enades också om att ytterligare bedömningar bör göras av de miljömässiga och sociala konsekvenserna av produktionen och konsumtionen av biodrivmedel, både inom och utanför unionen i de kontakter som det har med våra internationella partner. Vi kommer därför att undersöka kommissionens förslag mycket noga med tanke på både hållbarhet och övervaknings- och utvärderingsarrangemang. Vi vet att parlamentet är mycket medvetet om dessa frågor och vi tror att vi kommer att kunna enas om regler som gör att vi kan njuta fördelarna av biodrivmedel samtidigt som vi minimerar de skadliga indirekta effekterna.

  Brian Crowley (UEN). - (EN) Jag vill tacka rådsordföranden för hans svar och även önska honom lycka till inför de kommande sex månaderna. Jag vet att det blir mycket svårt och han kan känna sig förvissad om att han har vårt stöd.

När det gäller frågan om biodrivmedel – och rådsordföranden talade om första och andra generationen – är dock verkligheten att de problem som vi nu står inför i kopplingen mellan biodrivmedelsproduktionen och livsmedelsproduktionen är ett resultat av att bara använda första generationens biodrivmedel. Det vi bör titta på är den tredje generationen – och gå bortom hela frågan om biodrivmedel till biomassa, bioenergi och biprodukter från hela energisektorn – vilket kan hjälpa oss att uppnå ett minskat beroende av fossila drivmedel samt hjälpa miljön. Två nyckelelement behövs dock för detta – för det första samordning av forskning och utveckling av teknik och för det andra en flexibilitet i de riktlinjer som slogs fast vid rådets sammanträde i januari 2008.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) herr talman! Den metod som används för att beräkna minskningen av utsläppen av växthusgaser, och särskilt valen bakom denna metod, kommer att ta hänsyn till bränsleförbrukningen. Brian Crowley har dock rätt. Vi måste tänka på biomassa och andra bioenergielement, och försöka undvika de skadligaste konsekvenserna för livsmedelsproduktionen.

I detta syfte måste vi sträva ytterligare efter att samordna forskning och utveckling, och kanske justera målen i enlighet med forskningssamordningen. Arbetet börjar i rådet. Det har redan förekommit samtal i denna fråga och vi kan ännu en gång se att vi måste ta hänsyn till de olika element som Brian Crowley nämnde i sitt anförande.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). - (ES) Herr rådsordförande! Jag vet att ni är bekant med det som kallas futurer på finans- och aktiemarknaderna. Det har även talats mycket om effekten av att avleda jordbruksprodukter till produktion av biodrivmedel som en av huvudorsakerna till de ökade livsmedelspriserna.

Jag vill fråga om någon studie har genomförts av ordförandeskapet och rådet om volymen futurer i samband med livsmedelsmarknaderna och marknaderna för kolväten, och i vilken utsträckning det godtyckligt kan höja priserna.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Jag vill önska det franska ordförandeskapet all framgång.

Är inte problemet nu att biodrivmedel har ett dåligt anseende, inte på grund av det som EU har gjort, utan på grund av det som USA gör när de matar in stora mängder majs i bilar i stället för i kor?

Och för EU och världen, är inte nyckelfrågan att utveckla en hållbar politik för markanvändning, som kommer att ge oss livsmedel, foder, energi och miljöfördelar? Låt oss dock inte demonisera någon viss användning av dem samtidigt som vi gör livsmedelsproduktionen till hörnstenen.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman, ärade ledamot! Jag känner inte till några studier av den typ som ni nämnde. Jag borde lägga till ”tyvärr” eftersom jag anser att det vore användbart att i detalj undersöka rollen för marknaderna och den roll som framtida produkter kan spela inom detta område. Jag anser också att det vore klokt att genomföra djupare studier inom detta område eftersom det, precis som på andra marknader, finns en möjlighet till förväntan och spekulation, beroende på vilka känslovärden dessa ord har.

När det gäller Mairead McGuinness kommentarer anser jag att ni har rätt – och det är även ordförandeskapets avsikt – i att vi måste röra oss mot en mer hållbar jordbruksproduktion för att undvika de överskott vi har sett inom vissa områden, och ni nämnde särskilt exemplet med USA, vilket är helt riktigt.

Under vårt ordförandeskap hoppas vi kunna utveckla initiativ som kan underlätta en mer hållbar metod för jordbruksproduktion.

  Talmannen. −

Fråga nr 6 från Liam Aylward (H-0434/08)

Angående: MDG 2 och ILO:s konventioner om barnarbete

Rådets slutsatser från maj i år om både barnets rättigheter och påskyndandet av millennieutvecklingsmålen är mycket välkomna. Med tanke på rådets erkännande av den extrema sårbarheten hos barn som utnyttjas för barnarbete, är rådet dock angeläget om att överbrygga klyftan mellan MDG 2 och ILO:s konventioner om barnarbete? I MDG 2 krävs endast att stater erbjuder grundläggande utbildning för alla, medan ILO-konventionerna innehåller en åldergräns på 15 – eller 14 i vissa utvecklingsländer – år för barnarbete. Det gör att barn mellan 11–12 och 14–15 år saknar skydd och försörjning, särskilt i många utvecklingsländer, där resurserna och kanske även viljan inte finns för att gå längre än MDG 2, där barnen är i störst risk för exploatering i arbete.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman, herr Aylward, det finns verkligen en åldersklyfta när det gäller skydd mot barnarbete som erbjuds genom Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och det som ingår i millennieutvecklingsmålen. De internationella konventionerna och millennieutvecklingsmålen är dock två strategier som visserligen är olika, men de är även kompletterande.

Jag vill påminna er om att syftet med de millennieutvecklingsmål som antogs 2000 är att förbättra levnadsvillkoren till 2015 genom exakta och konkreta mål, som ni känner till, och att säkerställa grundläggande utbildning är det andra av dessa mål.

Genom dessa millenniemål har det internationella samfundet erkänt utbildning som en grundläggande rättighet och en viktig faktor för den ekonomiska utvecklingen. Att erkänna rätten till utbildning är visserligen ett sätt att bekämpa barnarbete, men det är inte det enda – här finns även det första millennieutvecklingsmålet, nämligen att utrota fattigdomen i allmänhet, vilket är en avgörande faktor i kampen mot barnarbete och för att öka antalet unga människor som går i skolan. Genom Internationella arbetsorganisationens konventioner fastställs den rättsliga ramen för kampen mot barnarbete och det framgår tydligt av både millennieutvecklingsmålen och ILO:s skyddande konventioner att de kompletterar varandra, precis som lagstiftningen och åtgärderna eller den allmänna ramen och den juridiska tillämpningen kompletterar varandra.

Det finns också en åldersklyfta när det gäller bestämmelserna i millennieutvecklingsmålen och ILO:s bindande rättsliga bestämmelser. Det faktum att denna åldersklyfta existerar påverkar inte, som Liam Aylward påpekade, på något sätt rådets beslutsamhet att stödja kampen mot alla former av barnarbete och tillämpningen av Internationella arbetsorganisationens konventioner.

De slutsatser som rådet antog i maj visar att Europeiska unionen kommer att sträva efter att använda de instrument som står till dess förfogande för att agera och använda den politiska dialogen mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna och tredjeländer, antingen via handelsförhandlingar, utvecklingssamarbete eller åtgärder i internationella organ, för att se till att dessa konventioner tillämpas överallt.

I sina slutsatser betonade rådet behovet av förhandlingar som genomförs av Europeiska gemenskapen och de avtal som har ingåtts av Europeiska unionen med tredjeländer för att främja ratificeringen och efterlevnaden av ILO-konventionerna om barnarbete och bidra till att avskaffa alla former av barnarbete.

Unionen kommer att sträva efter att få ut så mycket som möjligt av utvecklingsarbetet för att ytterligare stärka partnerländernas egna system och kapacitet att erbjuda grundläggande tjänster utan diskriminering. Rådets slutsatser innehåller därför en uttrycklig hänvisning till skyddet från våld och exploatering. Där nämns även behovet av tillräcklig yrkesutbildning och system för utveckling av färdigheter samt möjligheter till produktiv anställning och anständigt arbete efter att den lägsta arbetsföra åldern har uppnåtts.

  Liam Aylward (UEN). - (EN) Kan rådsordföranden göra ett politiskt åtagande om att hanteringen av barnarbetet i världen kommer att vara ett prioriterat område för rådet under det kommande halvåret? Kan vi förvänta oss större samordning av de internationella åtgärderna inom området för utvecklingsstöd och utrikesfrågor?

Kan rådsordföranden avslutningsvis kommentera ett program nyligen på BBC Panorama om barnarbete i leveranskedjan för ett välkänt och framgångsrikt europeiskt klädmärke? Skulle rådet kunna överväga att införa ett system varigenom europeiska länder skulle bli ansvariga för rapporteringen på alla nivåer i leveranskedjan?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Jag ska svara på frågorna i omvänd ordning. Jag känner inte till den rapport som ledamoten nämnde, men om denna information skulle bekräftas skulle frågan tveklöst ge upphov till ytterligare undersökningar. Vi måste undersöka fakta på importnivån i leveranskedjan. Vi kan dock försäkra er att ordförandeskapet är väl medvetet om denna aspekt och fast beslutet att bekämpa den, framför allt genom att tillämpa principerna om ömsesidighet på detta område och säkerställa att internationella sociala normer respekteras.

När det gäller utvecklingen har ni för det andra helt rätt. Det är ett åtagande som kräver ett outtröttligt arbete och vi kommer att fortsätta se till att samordningen blir bättre på utvecklingsområdet. Precis som alla aspekter som syftar till att förbättra Europeiska unionens sociala dimension är slutligen kampen mot barnarbete och den väg som Europeiska unionen måste följa på detta område viktiga frågor för ordförandeskapet.

  Talmannen. −

Fråga nr 7 från Seán Ó Neachtain (H-0436/08)

Angående: Inrättande av kontor för återvinning av tillgångar

Kan rådet göra ett uttalande om framstegen med att inrätta kontor för återvinning av tillgångar i varje medlemsstat i syfte att beslagta tillgångar hos brottslingar i medlemsstaterna?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman, herr Ó Neachtain! Rådets beslut 2007/845, som antogs av rådet (rättsliga och inrikes frågor), om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott, antogs som ni vet den 6 december 2007.

I artikel 8 i detta beslut anges att medlemsstaterna till rådets generalsekretariat och kommissionen ska översända varje bestämmelse i sin nationella lagstiftning som gör det möjligt för dem att uppfylla sina skyldigheter enligt detta beslut, och de måste göra det senast den 18 december 2008. Rådets generalsekretariat har tyvärr ännu inte tagit emot någon sådan information.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Fru talman! Jag vill fråga rådsordföranden om ordförandeskapet stöder rekommendationen att dessa kontor, när de har inrättats, ska ha befogenhet att beslagta tillgångar som härrör från brott, vilket gör denna transeuropeiska union effektiv för att minska brottsligheten och beslagta tillgångar – såsom sker i andra länder – men som naturligtvis nu inte är möjligt på EU-nivå för att förebygga brott.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Jag instämmer med ledamoten eftersom jag, efter att ha följt dessa frågor i andra skeden i min karriär, anser att detta samarbete verkligen måste utökas på EU-nivå. Både personligen och på ordförandeskapets vägnar hoppas jag att vi kommer att kunna se till att medlemsstaternas skyldigheter på detta område, med avseende på rådets beslut, respekteras till fullo och att vi, tillsammans med rådets generalsekretariat, kommer att säkerställa att dessa skyldigheter uppfylls inom tidsfristen, det vill säga till slutet av detta år, vilket är slutet av vårt ordförandeskap. Avslutningsvis vill jag bara säga att den oro som har uttryckts av ledamoten är helt motiverad.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr Jouyet! Vi har under avsevärd tid haft ett direktiv om pengatvätt i Europeiska unionen, vilket helt avsiktligt har införts för att suga upp intäkterna från olaglig verksamhet, särskilt narkotikahandel och liknande brottslig verksamhet. Ska det beslut som ni nämner på något sätt anses konkurrera med detta direktiv? Kan direktivet och den erfarenhet som det har gett oss kanske inte vara en bättre lösning än den som ni föreslår nu? Skulle vi även kunna tänka oss att inta en hårdare inställning med åtgärder som är mer juridiskt bindande?

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Även jag välkomnar den nya tjänstgörande rådsordföranden och önskar honom lycka till under det kommande halvåret.

Jag undrar bara om rådsordföranden känner till verksamheten i Criminal Assets Bureau i Irland, och om den kan kopieras som en mall. Den har varit mycket effektiv för att utreda pengatvätt, intäkterna från narkotikahandel och, faktiskt, brottslig verksamhet i allmänhet. Jag undrar vad han anser om det.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Som svar till Reinhard Rack och Avril Doyle vill jag bara veta mer om det irländska kontorets effektivitet. Om det är effektivt anser jag inte att det finns anledning att ta dess metod och ändra den på EU-nivå.

Reinhard Racks fråga är lika viktig. Efter att ha följt frågor om pengatvätt tidigare anser jag att det är möjligt att skilja mellan brottsliga tillgångar som sådana och tillgångar som genereras genom pengatvätt, efter det som har gjorts, särskilt efter den 11 september 2001 i EU-sammanhang. Jag anser dock att det är viktigt att säkerställa samma begränsning och under ordförandeskapet kommer jag personligen att se över vad som kan göras för att inrätta en ram som kanske är mer sammanhängande, om än lika restriktiv. När det gäller pengatvätt har ni helt rätt, herr Rack – det har uppnåtts några helt tillfredsställande resultat på EU-nivå. Det vore därför bra att bygga vidare på dem, enligt min erfarenhet.

  Talmannen. −

Fråga nr 8 från Eoin Ryan (H-0438/08)

Angående: EU-system för snabb varning vid bortföranden av barn

Vilka planer har ordförandeskapet och rådet för att genomföra ett EU-system för snabb varning vid bortföranden av barn i EU:s medlemsstater?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman, herr Ryan! Detta är en mycket viktig fråga. Vissa medlemsstater har redan infört mekanismer för snabb varning som gör att alla offentliga myndigheter och det civila samhället kan mobiliseras på mycket kort tid för att leta efter och hitta offret. Denna typ av skydd, som är effektiv på nationell nivå, blir dock ineffektiv om man bara behöver korsa en gräns för att komma undan varningen eller har tillräckligt mycket tid på sig innan det sätts i gång.

Europeiska kommissionen inledde 2007 en diskussion om denna fråga för att slå fast de befintliga bestämmelserna och undersöka genomförbarheten och mervärdet hos åtgärder på EU-nivå, och en arbetsgrupp inrättades i detta syfte.

Samtidigt anordnade vissa medlemsstater, nämligen Frankrike, tillsammans med några andra länder – Nederländerna, Belgien och Luxemburg – den 12 juni 2008 en övning för att sätta i gång en varning vid gränsöverskridande bortföranden. Andra medlemsstater, nämligen Tyskland, Spanien, Portugal, Tjeckien och Sverige, deltog, tillsammans med kommissionen, i övningen som observatörer.

Eoin Ryans oro är ett prioriterat område för det franska ordförandeskapet, som kommer att fortsätta diskussionen på ett pragmatiskt sätt för att påskynda kampen mot bortföranden av barn och visa att unionen är djupt engagerad i dessa situationer.

Resultaten av den övning som genomfördes mellan flera medlemsstater presenterades för mötet mellan ministrarna för rättsliga och inrikes frågor, som avslutas i Cannes i dag, och Rachida Dati skulle faktiskt diskutera detta särskilt viktiga ämne med sina kolleger. Jag anser att det vore intressant att inleda en diskussion om bästa seder inom detta område, vilken gör att de befintliga mekanismerna kan slås samman i ett nätverk i syfte att uppnå ett så effektivt varningssystem som möjligt. Rådet kommer naturligtvis att hålla parlamentet informerat om alla initiativ som kan tas under de närmaste sex månaderna i denna särskilt känsliga och viktiga fråga.

  Eoin Ryan (UEN). - (EN) Jag vill också välkomna rådsordföranden och önska Frankrike lycka till med sitt ordförandeskap.

Jag har två frågor. Den första är: har rådsordföranden sett över idén om en nödtelefonlinje? Det skulle vara en mycket god start. Det finns en nödtelefonlinje i ett antal länder nu. Skulle det kunna utvidgas till fler länder?

För det andra: kan han ge oss en mer detaljerad tidsram för när han tror att det kommer att ske? Det är en av de frågor som alla håller med om och vill genomföra, men den verkar ha kört fast i byråkrati. När något väl händer kommer alla att undra varför det inte redan har gjorts.

Jag undrar om han kan ge oss en tidsram för denna fråga och även berätta om tanken på en nödtelefonlinje har diskuterats.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! En nödtelefonlinje är en utmärkt idé eftersom ett sådant system redan finns i flera medlemsstater. Ni har helt rätt, herr Ryan, och det är en idé som inom ramen för de förslag som har lämnats av ordförandeskapet skulle kunna tillämpas allmänt.

Vår tidtabell är en av de särskilt känsliga aspekterna när det gäller att visa att EU vidtar konkreta åtgärder för att främja samordningen i tider av tragiska händelser, såsom bortföranden av barn, särskilt tack vare medierna och ett antal nya metoder. Vårt mål är att harmonisera sederna och om möjligt nå en politisk överenskommelse före slutet av det franska ordförandeskapet. Det är åtminstone det mål vi har ställt upp för oss själva.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr Jouyet! Föräldrarna till det bortförda barnet Madeleine McCann var här vid det förra sammanträdet i Strasbourg för att försöka få parlamentets stöd för utvecklingen av EU-åtgärder för att säkerställa att större uppmärksamhet hädanefter ges åt att förebygga bortföranden av barn och skydda bortförda barn som en del av Europeiska unionens strategi. Kan rådet tänka sig att stödja lämpliga åtgärder på detta område i samarbete med parlamentet och kommissionen?

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Jag representerar familjen McCann och det område som de kommer från, och jag har därför följt detta mycket noga. För att utveckla Eoin Ryans synpunkt finns det ett nummer som jag tror redan har reserverats i de flesta europeiska länder – 116 000. Det installerades faktiskt i telekompaketet i ett ändringsförslag i går kväll från ordföranden i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, så ni kanske kan se över processen för denna lagstiftning. Min fråga är dock: behöver detta någon ny lagstiftning? Kan det inte bara baseras på rent samarbete?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Fallet med Madeleine McCanns bortförande är särskilt känsligt och för att vara mycket tydliga vill vi se ett samarbete mellan ordförandeskapet, rådet och Europaparlamentet för att säkerställa gemensamma åtgärder. Reinhard Rack har helt rätt i detta avseende. Jag säger inte att vi definitivt behöver lagstiftning. Jag anser att det vi behöver inom detta område är samma synsätt, gott samarbete och goda seder, och vi måste se på det som görs bäst i de olika medlemsstaterna.

Det är därför det var intressant att genomföra dessa försök mellan flera medlemsstater i syfte att dra slutsatser och överlämna dem till våra partner, tillsammans med detta parlament såsom Reinhard Rack påpekade, till slutet av det franska ordförandeskapet. Jag anser att vi måste vara mycket effektiva på plats och det innebär större samarbete, som ni sa, i stället för lagstiftning.

  Talmannen. −

Fråga nr 9 från Manuel Medina Ortega (H-0440/08)

Angående: Projekt som hör samman med ett ”utvidgat grannskap”

Med tanke på att förslag kommer från olika sidor, däribland från kommissionen, om att utveckla en politik om ett ”utvidgat grannskap” som kommer att utnyttja den exceptionella geografiska placeringen av våra yttre randområden för att bidra till utvecklingen av deras grannskap i Väst- och Centralafrika och i Västindien, anser rådet att det skulle vara möjligt att ge dessa förslag en konkret form och upprätta någon typ av planer i detta sammanhang?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! Herr Ortega känner uppenbarligen till att kommissionen, på initiativ av Europeiska rådet i Sevilla, lade fram en rapport baserad på en global syn på de särskilda kännetecknen för de yttre randområdenas situation i syfte att fastställa vilka åtgärder som ska genomföras för att främja deras utveckling, med hänsyn till deras särskilda behov.

Mer nyligen, i september 2007, presenterade kommissionen för rådet och Europaparlamentet resultaten av denna strategi och framtidsutsikter. Dessutom har, som ledamoten vet, grönboken om de framtida förbindelserna mellan EU och de utomeuropeiska länderna och territorierna just offentliggjorts. Kommissionen har därmed precis lanserat ett omfattande samråd med allmänheten, vilket kommer att bana väg för en ny politik om partnerskap med de utomeuropeiska länderna och territorierna.

Dessa territorier har mycket gemensamt med de yttre randområdena, som ni vet – isolering från EU:s territorier, sårbarhet, bland annat för klimatförändringar, och naturligtvis alla problem som hör samman med transport, både med flyg och till havs, hantering av migrationsflöden, jordbrukspolitik och havspolitik. Alla dessa punkter är gemensamma för både de utomeuropeiska territorierna och de yttre randområdena.

Med tanke på situationen i dagens värld insåg vi att vi för att lyckas måste ha en sammanhängande utvecklingspolitik som en del av en vidare regional ram. Därför inleddes handlingsplanen för ett utvidgat grannskap genom 2004 års strategi i Sevilla, i syfte att stärka den regionala integrationen av de yttre randområdena i deras geografiska placering, med andra ord med vissa AVS-stater i Afrika och Västindien.

I detta perspektiv, denna regionala dimension, beaktas också de ekonomiska partnerskapsavtal som förhandlas mellan Europeiska unionen och AVS-staterna i syfte att säkerställa större regional integrering av dessa stater.

Vi har ett antal olika instrument i detta syfte, som ni utan tvekan känner till. Först och främst måste de finansiella instrumenten samordnas bättre, vare sig det rör den tionde EUF, ERUF eller medel som är föremål för medfinansiering. Vi måste stärka de nuvarande havslänkarna mellan de yttre randområdena och deras grannar som inte är EU-medlemmar. Det är också viktigt att delta i gemenskapens forskningsnätverk mellan dessa yttre randområden, de utomeuropeiska länderna och territorierna och deras grannar, så att de kan delta i gemenskapsprogram. Slutligen måste vi anta nya riktlinjer på migrationsområdet, särskilt inom ramen för samarbetet mellan AVS-staterna och Europeiska unionen.

Som ledamoten Manuel Medina Ortega sa, är genomförandet av strategin för de yttre randområdena, vars syften kommer att beaktas i översynen av förordningen om programmet med alternativ som specifikt hör samman med den avlägsna karaktären och ökaraktären, en del av rådets arbetsprogram för de franska, tjeckiska och svenska ordförandeskapen.

Som ni vet har det franska ordförandeskapet ett särskilt intresse för dessa frågor – som bevis för detta är ett viktigt möte på ön Réunion, vilket började i går och kommer att sluta den 11 juli, inriktat på de strategier som måste införas för att bekämpa klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald i dessa yttre randområden och utomeuropeiska länder och territorier. Vi hoppas att detta möte också kommer att lyckas blåsa nytt liv i denna politik, som vi fäster ytterst stor vikt vid.

  Manuel Medina Ortega (PSE). - (ES) Herr talman! Jag vill tacka rådsordföranden för svaret. Som rådsordföranden vet var det i ett förslag av en utmärkt kommissionsledamot, Michel Barnier, som begreppet utvidgat grannskap nämndes, och rådets tjänstgörande ordförande framhöll ett antal instrument i detta avseende.

Jag litar på att specifika åtgärder vidtas av det franska ordförandeskapet före årets slut. Det har uppenbarligen förekommit ett stort antal dokument som jag, som han vet, känner till och som vi alla känner till. Det viktigaste är dock att vi gör vissa framsteg, för tiden går, och de yttre randområdena har för närvarande inte denna yttre projektion.

De yttre randområdena är en del av EU, ett kontinentalt territorium, och de erbjuder oss en utmärkt möjlighet, Jag hoppas verkligen att det franska ordförandeskapet före årets slut kan presentera åtgärder för att genomföra dessa allmänna teorier om det utvidgade grannskapet för de yttre randområdena.

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman, herr Ortega! Många specifika åtgärder har vidtagits på denna grund sedan 2004 och herr Ortega gjorde rätt i att nämna Michel Barniers åtgärder i detta avseende, som ledde till flera betydande reformer i olika delar av gemenskapspolitiken – sammanhållningspolitiken och strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska fiskerifonden och regionalt stöd, POSEI-program och forskningsprogram.

Det jag vill säga till Manuel Medina Ortega generellt är att trots de svårigheter som hör samman med det försenade genomförandet av Lissabonfördraget under det franska ordförandeskapet kommer vi att försöka att verkligen lägga till en ny dimension till dessa politiska områden och se till att deras horisontella dimensioner så långt som möjligt avspeglas i konkreta åtgärder. Vi strävar särskilt efter att lyfta fram havsområdet och vi kommer att samarbeta mycket nära i denna aspekt med kommissionen och inom ramen för programmen för regionalpolitiken med Danuta Hübner. Lita på att vi fäster särskild vikt vid denna fråga.

  Talmannen. −

Fråga nr 10 från Robert Evans (H-0442/08)

Angående: Sri Lanka

Rådet känner till det eskalerande våldet i Sri Lanka och den ökande sannolikheten för att ett totalt inbördeskrig bryter ut. Senast omkom 11 personer och mer än 70 skadades i en bombexplosion på ett fullpackat pendeltåg, ytterligare två dödades i en explosion i huvudstaden, Colombo, och tv-reportern av tamilskt ursprung, Paranirupasingam Devakumar, överfölls och dödades på sin väg hem från arbetet, vilket gjorde honom till den nionde journalist som har dödats i Sri Lanka de senaste två åren.

Rådet känner även till Sri Lankas misslyckade försök att väljas om till FN:s råd för mänskliga rättigheter, ett tydligt avvisande av FN:s medlemmar av ett land som många anser har missbrukat sin ställning i rådet, inte för att främja de mänskliga rättigheterna, utan för att skydda sig självt från internationell granskning baserat på utbredda och dokumenterade bevis på brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts inte bara av LTTE utan också enligt påståenden av regeringens egna säkerhetsstyrkor.

Anser inte rådet mot denna bakgrund att EU bör anses ligga i fronten för arbetet att hitta en fredlig och varaktig lösning på konflikten? Vilken strategi överväger rådet att använda i detta syfte och hur kommer den att påverka förhandlingarna med Sri Lanka avseende rätten till status enligt allmänna preferenssystemet plus?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman, herr Evans! Rådet delar er oro avseende situationen i Sri Lanka. Sedan början av 2008 har Europeiska unionen aktivt utökat sin dialog med den srilankesiska regeringen. Den 16–18 mars besökte en trojka av höga företrädare Colombo, där de träffade fyra regeringsministrar och andra höga politiker. Den 10 juni deltog en delegation på hög nivå från Europeiska kommissionen i det 17:e mötet i den gemensamma kommissionen EU–Sri Lanka i Colombo. Båda besöken innebar ett tillfälle att diskutera Europeiska unionens oro när det gäller den rådande situationen i Sri Lanka.

Under EU-trojkans besök i Sri Lanka upprepade unionen sitt engagemang i sin roll som medordförande för Tokyoprocessen och i sitt tillhandahållande av humanitärt bistånd. Europeiska unionen är Sri Lankas största biståndsgivare, som ni vet. Den betonade dock vikten av att etablera ett gynnsammare klimat för att de icke-statliga organisationerna, Förenta nationerna och Internationella Rödakorskommittén ska kunna arbeta effektivt.

Sri Lanka åtnjuter för närvarande betydande fördelar under det särskilda incitamentsarrangemanget för hållbar utveckling och god förvaltning, vilket utgör en del av Europeiska unionens allmänna preferenssystem. I reglerna för detta arrangemang anges att alla länder som vill fortsätta att gynnas av det allmänna preferenssystemet plus, måste ansöka igen senast i oktober 2008. Villkoren för att bevilja detta arrangemang är baserade på kriterier som avser ekonomisk sårbarhet och på ratificeringen och genomförandet av 27 internationella konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrättigheter, miljön och förvaltningsprinciper.

  Robert Evans (PSE). - (EN) Jag vill tacka rådsordföranden för detta svar, men jag vill framföra två saker kort.

För att ligga i fronten för fredsprocessen skulle EU behöva ändra sin politik om reseförbudet, eftersom förhandlingar har ägt rum i Genève, som inte ligger i EU, och eftersom norrmännen, som heller inte är medlemmar i EU, också har varit framstående i fredsprocessen. Är rådsordföranden nöjd med det?

Rådsordföranden lämnade en mycket omfattande syn på förhandlingarna om det allmänna preferenssystemet, men med tanke på hans reservationer, eller reservationer om Sri Lanka för närvarande, hur säker är han just nu på att Sri Lanka kommer att uppfylla de 27 villkor som han nämnde, som måste uppfyllas innan de faktiskt kan få detta preferenssystem för handel?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman, herr Evans! Jag har noterat era kommentarer om Genèveprocessen, och det stämmer att norrmännen spelar en framträdande roll i den. Jag anser dock att unionens tyngd, och jag måste upprepa att unionen är den största biståndsgivaren, är särskilt viktig. Vi måste därför använda all denna tyngd för att påverka Genèveprocessen och stabiliseringsverksamheten i landet.

Villkoren för att bevilja Sri Lanka det allmänna preferenssystemet är främst baserade på kriterier som avser ekonomisk sårbarhet och det faktum att de internationella konventioner som jag nämnde avseende grundläggande rättigheter måste tillämpas. Sri Lanka måste faktiskt också ansöka om arrangemanget.

Såvitt jag vet, även om jag inte är säker, måste vi ta emot en övergripande dokumentation från de srilankesiska myndigheterna innan vi kan bestämma om vi kan bevilja det allmänna preferenssystemet eller inte. I detta skede känner jag inte till någon motvillighet från rådets sida att bevilja det. Vi måste se på den exakta karaktären hos begäran från de srilankesiska myndigheterna.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Jag vill fråga ministern om han håller med om att brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts av regeringens egna styrkor liksom av de tamilska tigrarna. Skulle han kunna kommentera det?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Fru Doyle! Det jag vet är att den trojka som genomförde detta uppdrag under det slovenska ordförandeskapet rapporterade till rådet. Denna trojka leddes av direktören för Asien på det slovenska utrikesdepartementet, av Helen Campbell och av Andrea Nicolaj, som är chef för det srilankesiska kontoret. De enda brott jag känner till är de som de berättade om. Jag ber dock att få återkomma med ytterligare information, fru Doyle, och jag ber om ursäkt för att jag inte kan lämna ett mer exakt svar.

  Talmannen. −

Fråga nr 11 från Avril Doyle (H-0445/08)

Angående: Rådets prioriteringar avseende klimatpaketet

Vilka är det franska ordförandeskapets ambitioner när det gäller klimat- och energipaketet? Vilken typ av framsteg har rådet gjort hittills? Vilken tidsplan förutses av ordförandeskapet?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Herr talman! Det franska ordförandeskapet välkomnar naturligtvis kommissionens redogörelse i början av året för ett ”energi- och klimatpaket”, som på ett riktigt sätt avspeglar de mål som har angetts av stats- och regeringscheferna vid deras toppmöte i mars 2007 – att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020, vad som än händer, och till och med upp till 30 procent om förhandlingarna om ett globalt avtal om ett system för perioden efter 2012 blir framgångsrika, att föreslå ett regelverk för avskiljning och lagring av koldioxid och, fru Doyle, inledning av demonstrationsprojekt på detta område, samt att till 2020 uppnå en 20-procentig andel förnybar energi i Europeiska unionens totala energiförbrukning. Ni är väl bekant med allt detta också, fru Doyle.

Det franska ordförandeskapet välkomnar även de framsteg som har gjorts under det slovenska ordförandeskapet. I detta sammanhang känner ni säkert till den lägesrapport som lades fram av rådets avgående ordförandeskap i juni. Från debatten som var baserad på denna rapport framkom det att rådet stödde paketets allmänna innehåll. Det beslutades dessutom att en del av förslagen avseende översynen av systemet för handel med utsläppsrätter av växthusgaser och uppdelningen av arbetet i de sektorer som inte omfattas av detta system bör analyseras i större detalj.

Särskilt måste bestämmelserna om kampen mot koldioxidläckage, användningen av intäkter från auktioneringen, den flexibilitet som behövs för att uppnå de nationella målen och ökningen från 20 till 30 procent undersökas i detalj, liksom den särskilda situationen för vissa medlemsstater.

Vi vet att det blir svårt att uppnå alla dessa mål. Vi vet också att det franska ordförandeskapet måste ge klara besked om alla dessa punkter, att det finns mycket motstridiga intressen och att vi fortfarande måste genomföra en omfattande analys av de element som jag just nämnde, framför allt mekanismerna för att tilldela auktionsrätter, åtgärderna för att förhindra koldioxidläckage och de olika flexibilitetsmekanismer som behövs.

Det vi också vet, fru Doyle, är även att det naturligtvis är helt nödvändigt att ha en politisk överenskommelse till Poznańkonferensen i slutet av året, men framför allt behövs den till Köpenhamnskonferensen. När det gäller arbetet av vårt ordförandeskap, i samband med institutionerna, som ni vet lika mycket om som jag, och tidsfristerna för lagstiftning, måste vi tillsammans med ert parlament nå en överenskommelse som är tillräckligt långtgående för att ge unionen en stark ställning för sina internationella förhandlingar i Köpenhamn i december 2009, och den tid vi har på oss för att lagstifta om det håller på att ta slut. Det är utan tvekan den svåraste utmaning vi har framför oss, fru Doyle.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Avses med en politisk överenskommelse ett avtal i första behandlingen eller förberedelser inför ett tidigt avtal i andra behandlingen under det franska ordförandeskapet? Jag undrar också vilken prioritet rådsordföranden ger till åtgärder eller förbud för gränsjustering? Skulle ordförandeskapet hålla med mig om att de bör behållas i reserv för plan B om vi inte uppnår vårt mål med en internationell överenskommelse, men inte användas som ett hinder i förhandlingen för att få en internationell överenskommelse?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman, fru Doyle! För att besvara er första fråga ska vi försöka gå så långt som möjligt. Vi ska försöka få ett avtal i första behandlingen. Vi ska försöka göra allt i vår makt för att uppnå det. Om vi kan få en tidig överenskommelse i andra behandlingen kommer vi att göra det. Jag anser att det ligger i alla EU-institutioners intresse liksom i unionens som helhet. För tydlighetens skull är det min personliga uppfattning, även om jag vet att det kommer att bli mycket svårt.

När det gäller mekanismerna för att hantera koldioxidläckage anser jag att det är viktigt – och jag talar för ordförandeskapet, inte rådet – att vi å ena sidan kan arbeta tillsammans ur teknisk synvinkel med dessa åtgärder, som är långtifrån enkla, och att vi å andra sidan har ett förhandlingsobjekt som vi kan använda i de kommande internationella förhandlingarna. Om vi inte når en överenskommelse om denna aspekt på global nivå kommer vi, som ni mycket riktigt sa, att behöva gå över till plan B. Vi kommer dock att vara i en bättre position för att utarbeta en plan B om vi har förslag att lägga fram vid de internationella förhandlingarna och om vi har dem tillräckligt tidigt. Det är min uppfattning.

  Robert Evans (PSE). - (EN) Eftersom ministern är på sitt hemmaterritorium och ordförandeskapets roll är att leda de 27 länderna under denna halvårsperiod, skulle han kunna ange några områden där han anser att Frankrike utgör ett särskilt gott exempel och banar väg för resten av Europeiska unionen inom detta område?

  Jean-Pierre Jouyet. − (FR) Herr talman! Tack för denna intelligenta fråga. Jag anser att det franska ordförandeskapet inom detta område inte får glömma de svårigheter som vi kan stöta på avseende den ena eller andra aspekten på förslagen, vilka inte nödvändigtvis är helt enkla att lösa. Vi vet att allt inte är enkelt. Jag tänker på förnybar energi och jag tänker på andra element. Ordförandeskapets mål och vårt ansvar är dock, herr Evans, att verkligen nå en överenskommelse till slutet av året, oavsett kostnaden, och det kommer att uppstå kostnader, i ordets ekonomiska bemärkelse, när det gäller vissa aspekter på detta paket.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Fråga nr 37 kommer inte att tas upp eftersom dess ämne täcks av en annan punkt på föredragningslistan för detta sammanträde.

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.05 och återupptogs kl. 21.05.)

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman