Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 8 juli 2008 - Strasbourg

19. Tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EU OPS) och användningen av fasthållningsanordningar för barn (OPS 1.730) (debatt)

  Talmannen – Nästa punkt är en muntlig fråga till kommissionen (O-0075/2008 – B6-0169/2008) av Eva Lichtenberger, för utskottet för transport och turism, om tekniska krav och administrativa procedurer för kommersiell flygplanstransport (EU OPS) och användningen av fasthållningsanordningar för barn (OPS 1.730)

  Eva Lichtenberger, föredragande. − (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Dagens debatt utlöstes av en rapport i tysk tv (WDR) som visade att de säkerhetsbälten som nu används för spädbarn och små barn i flygplan inte nödvändigtvis är säkra. Krocktester har visat att dessa bälten, vilket utgör den utrustning som används mest av europeiska flygbolag, i själva verket kan vara farliga för barnen och orsaka svåra skador.

När vi nu beaktar EU OPS, det vill säga de tekniska säkerhetsbestämmelser som snart kommer att träda i kraft, vill jag försäkra mig om att vi löser detta säkerhetsproblem. Därför visade jag mina kolleger i utskottet för transport och turism videofilmen om detta. Jag anser att det är viktigt att titta ordentligt på de krocktester som har genomförts, och som har visat att dessa bälten inte räddar barnen om starten avbryts eller om planet måste nödlanda. Det är mycket brådskande att hitta en lösning på detta!

Enligt de regler som nu föreslås tillåts sådana bälten i de flesta europeiska stater, trots att det råder betydligt strängare säkerhetsbestämmelser för barn i bilar i de flesta europeiska stater. Även om det är mycket sällsynt med nödlandningar eller att starter avbryts – vilket vi är mycket tacksamma för och vilket också har att göra med tekniska regler – kan vi inte tillåta att spädbarn och mindre barn utsätts för denna risk. Alla som ser krocktesten blir övertygade om att vi inte kan tillåta det.

Mina kolleger i transportutskottet såg över denna fråga tillsammans med mig, och jag är mycket tacksam över att de tog det så allvarligt. Vi vill uppnå en bra lösning på problemet. Ett fåtal säkerhetsexperter har nu invänt att det inte finns ett enda känt fall där denna typ av bälte skulle ha visat sig farligt. Tyvärr finns det en makaber bakgrund till detta.

Om spädbarn eller mindre barn inte upptar ett eget säte registreras de inte i statistiken. Detta har varit känt i många år. Det tyska trafikministeriet har uppmärksammat saken och sagt att man inte ville gå tillbaka till en lägre säkerhetsnivå. De tyska flygbolagens sammanslutning beskrev emellertid uppräkningen av risker som populistisk. Ärligt talat kan detta bara betraktas som en cynisk inställning.

Detta väcker flera viktiga frågor. Vilken myndighet är det egentligen som har godkänt kompletteringsbältet, detta extra bälte för små barn? På vilka grunder och i enlighet med vilken teknisk standard? Jag är medveten om att man har godkänt ett utvidgat bälte för kraftiga personer, men vad jag vet finns än så länge inget godkännande av ett extra bälte för barn. Att hålla barnen i famnen, vilket vissa flygbolag uppmanar till som ett alternativ, är en mycket gammal metod. Den har dokumenterats redan på 1920-talet när flygplan fortfarande lyfte vid en hastighet på ungefär 65 km/t. Vi bör inte och kan inte vänta så länge.

Jag tror inte att vi kan låta medlemsstaterna besluta om detta. Det råder tuff konkurrens inom flygsektorn och detta tryck medför naturligtvis att risken för att inte skapa det bästa säkerhetssystemet ökar. Vi behöver en europeisk lösning. Jag frågar er: När kommer vi att få det? Finns det någon chans att få till stånd detta i dag, och finns det någon chans att hitta en förnuftig lösning under en övergångsperiod?

Slutligen har vi spenderat miljoner på ”vätskor på flygplan” utan någon verklig debatt. Nu måste vi investera i våra barns säkerhet. Vi måste göra det.

(Applåder)

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman, Eva Lichtenberger! Jag ska med nöje besvara er på italienska eftersom jag vet att ni talar mitt modersmål.

Tack för att ni har väckt en fråga som är högaktuell och som har med våra medborgares säkerhet att göra. Jag sa under mötet med transportutskottet att vi prioriterar att skydda våra medborgares hälsa, liksom medborgarnas rättigheter. Särskilt gäller det de yngsta medborgarna som inte är kapabla att försvara sina egna intressen och därför är beroende av att vi skyddar deras säkerhet så gott vi kan.

Problemet som du har lyft fram är reellt. På Europeiska byrån för luftfartssäkerhet är man medveten om att det har gjorts ett antal kontroversiella undersökningar enligt vilka det inte finns några problem förknippade med säkerheten hos fasthållningsanordningar för barn. Det är på grund av denna motstridiga och ofullständiga information som byrån tillsatte en utredning 2007 för att erhålla ett mer tillförlitligt, vetenskapligt svar på denna fråga.

Enligt nuvarande bestämmelser – förordning (EEG) nr 3922/1991 med krav på användning av säkerhetsanordningar för barn – överlämnas åt medlemsstaterna att själva bestämma. När ni tar upp denna fråga ber ni Europeiska unionen att ge medlemsstaterna ett definitivt svar som lyder: Akta er, det system som ni använder fungerar inte och garanterar inte barnens säkerhet!

Den vetenskapliga utredningen kommer att vara färdig i oktober 2008, om bara några månader. Därför kommer det, så snart som ett definitivt svar på frågan om säkerhet har tagits emot – med andra ord vad Europeiska byrån för luftfartssäkerhet betraktar som vetenskapligt och som det säkraste sättet att garantera att barn kan flyga med minskad risk – att vara min plikt att omedelbart föreslå vilka åtgärder som behövs för att förbättra säkerheten hos fasthållningsanordningar för barn. Jag vet att den lösning som föreslagits, nämligen att införa barnstolar liknande de som används i bilar, är ett av de alternativ som undersöks av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Innan jag lämnar besked eller vidtar åtgärder – vilket jag tänker göra eftersom det är viktigt att bekymra sig om barnens säkerhet – ska jag invänta det välgrundade vetenskapliga utlåtandet från Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. Denna har hittills visat sig kapabel till ett gott arbete och brukar följa noggranna vetenskapliga kriterier. Eftersom du frågar efter exakt datum upprepar jag därför: Byråns studie planeras vara klar i oktober i år. Så snart jag får feedback från EASA ska jag se till att underrätta den parlamentariska kommittéen, och jag kommer att direkt ingripa för att ge medlemsstaterna indikationer på vilken metod som är bäst när det gäller att skydda barn och garantera deras säkerhet.

  Georg Jarzembowski, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi håller alla med om att vi måste förbättra barnsäkerheten vid flygningar. Utskottet höll verkligen med om detta, annars skulle frågan inte ha väckts. Jag är också tacksam för att kommissionen satte i gång det preliminära arbetet för länge sedan. Därför för vi i dag en debatt som kommissionen redan har förberett.

Det finns tre frågor som jag hoppas att kommissionsledamoten kan svara på. Han påstod att den tekniska informationen kommer att vara tillgänglig i oktober. Frågan är: När kommer kommissionen att dra slutsatser av denna information? Blir det under denna mandattid eller senare?

Det finns tre mycket tydliga frågor. Den första handlar om vilken teknisk utrustning som bäst skyddar barnen. När vi väl har svar på den första kommer frågan om huruvida Europeiska unionen borde arbeta lagstiftande eller sätta i gång att utfärda rekommendationer. Ska vi införa en bindande lag eller inte? Slutligen kan man fråga sig om vi kan lyckas med detta under denna mandatperiod eller inte. Eller om vi borde börja med rekommendationer och sedan gå vidare med lagstiftning. Slutligen har vi en tredje känslig fråga som inte tagits upp i den muntliga frågan, men som vi och ni måste besvara: Vem ska betala för detta? Det är en fråga som kräver ett svar.

Låt oss, som Eva Lichtenberger föreslog, anta att varje litet barn enligt reglerna ska ha ett eget säte. Om det vore så skulle barnet uppta ett vuxensäte, vilket leder till frågan: Borde vi tvinga föräldrar att betala för ett extra säte för sina små barn, eller är det gemenskapen som ska betala säkerhetskostnaderna, så att de passagerare som inte reser med barn måste bidra till kostnaden för barnsätet? Om vi är villiga att barnsäkra flygplanen – vem är det som ska betala för detta?

  Ulrich Stockmann, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Om det förestår någon som helst risk för mänskligt liv måste vi politiskt agera snabbt och förebyggande. Det finns inget annat alternativ. Det gäller naturligtvis också ombordvarande barn under två år.

Först vill jag varmt tacka Eva Lichtenberger för att hon visat oss videofilmen med krocktester med kompletteringsbälten. Jag vill också tacka kommissionsledamoten vars åsikt som i stort sett överensstämmer med vår fråga förutom på några få punkter som behöver klargöras.

Dessa nya krav för transport av barn ombord på flygplan kommer att träda i kraft i slutet av nästa vecka. Medlemsstaterna kommer sedan att kunna välja mellan barnstolar och kompletteringsbälten. Som vi emellertid har sett kan kompletteringsbälten vara livsfarliga. Min första fråga lyder: Hur snart kan kommissionen lägga fram ett förslag om att barnstolar ska vara obligatoriska ombord på flygplan? Det är i linje med Georg Jarzembowskis fråga. Min nästa fråga lyder: Vilken är kommissionens nuvarande genomförandestrategi? Kommer den att lägga fram en reglering eller hur avser man genomföra resultaten av de eventuella slutsatser som granskningen leder fram till? För det tredje: Om vi fortsätter att godkänna att delar av den nödvändiga EU-OPS-förordningen antas under det nya kommittéförfarandet, hur kan vi vara säkra på att vi fortfarande kan få och kan överväga en reglering av säkra barnstolar under den här mandatperioden?

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag begagnar mig av tillfället att svara på det kommissionsledamoten sa för att ställa ett par frågor till.

Det är av yttersta vikt att genomföra strategin i god tid och jag skulle också gärna se en övergångslösning. Orsaken till detta är att de nuvarande EU-OPS-kraven tolkas som att alla flygbolag som redan tillhandahåller barnstolar måste återgå till att använda kompletteringsbälten. Det måste förtydligas. Det är så de tolkas. Det här är något som jag vet därför att jag har frågat runt och jag har bett folk ringa upp flygbolag för att höra sig för om deras säkerhetsanordningar för barn. Det är den information jag har fått. Det är mycket viktigt. Det måste förtydligas och att jag anser att det är mycket viktigt.

För det andra finns det barnstolar på marknaden som passar i de traditionella flygplansstolarna, och det finns krockkuddar till medpassagerare till ett ganska bra pris som passar var som helst och som skulle kunna vara bra. Här upptar förstås barnet ett helt säte. Låt mig emellertid informera er om att mödrarna måste betala oavsett om de har sitt barn i knät – jag kan visa er fakturorna – med mer eller mindre 60 procent av priset för vuxna, beroende på flygbolag.

Jag vill att de som redan har ett bättre system ska tillåtas att fortsätta med det. Jag ber kommissionsledamoten tala om för mig om det är möjligt eller inte.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Orsaken till att jag ber om ordet igen beror inte på att jag inte har talat tillräckligt i dag, utan för att jag anser att den här frågan är mycket viktig och för att ledamöterna har ställt relevanta frågor. Vi förväntar oss att kommissionen ger oss ett snabbt svar och sedan vidtar lämpliga åtgärder.

Jag vill ställa en fråga avseende kostnaderna. I grund och botten förmodar jag, även om jag inte är säker på att min grupp stöder mig helt i den här frågan, att säkerhet är en fråga för staten och måste därför finansieras på statlig nivå. För närvarande har vi en hel del säkerhetsbälten i flygplanen som inte används och som inte är avsedda för någon särskild målgrupp. Med tanke på våra yngsta medborgares säkerhet, en fråga som särskilt togs upp av kommissionsledamoten, bör vi absolut besluta oss för att agera snabbt och inte låta frågan om finansiering stå i vägen.

  Michael Cramer (Verts/ALE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Ni har inte besvarat den avgörande frågan: Vad gör ni under tiden? Det finns en bra lösning. Vad gör ni om ett barn skadas allvarligt under tiden och ni blir delvis ansvariga på grund av att ni dröjt med att agera? Hur kommer ni att kunna hantera det? Ni måste också ställa dessa frågor till er själva på samma sätt som vi gör.

Vad gäller kostnaderna finns det en bra jämförelse. För transport av personer med funktionshinder och deras rättigheter, sprids kostnaderna ut på alla vilket är regelrätt. Att sätta barn till världen och att uppfostra dem är inte bara en privat angelägenhet utan ligger också i samhällets och statens intresse. Alla måste vara beredda på att ta ansvaret och att betala för det. Det är åtminstone enligt min åsikt en självklar sak. I de fall där barn upp till 14 års ålder kan resa med tåg gratis bidrar också övriga passagerare till kostnaden.

Särskilt inom flygtransportsektorn, som är befriat från bränsleskatt – dvs. 14 miljarder euro per år – kan vi skrapa ihop några euro för att ge barnen det bästa skydd de behöver för framtiden.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman! Jag önskar att jag kunde säga att jag har en trollstav och kan lösa alla våra problem redan i kväll. Tyvärr kan jag inte svinga någon trollstav eftersom jag inte har någon. Jag anser att vi i stället måste ta itu med dessa frågor på ett mycket ansvarsfullt sätt, utan att säga att de kommer att lösas i morgon bitti för att vi har hittat en omedelbar lösning.

Om man vetenskapligt sett inte är säker på vilka anordningar som bäst kan garantera barns säkerhet, så kan vi inte göra något här och nu. Framför allt eftersom det under den nuvarande förordningen är medlemsstaternas ansvar att fatta beslut. De som använder sig av barnstolar kan naturligtvis fortsätta att göra så om de anser att det är det bästa. Som jag redan har sagt så kommer jag att agera så snart jag fått tydliga fakta som bygger på vetenskapliga bevis, och som gör det möjligt för mig att vidta åtgärder. Det skulle vara lättvindigt av mig att säga: ”Utmärkt! Jag har bestämt att barnstolar är säkrare än säkerhetsbälten.” Ingen kan säga att ett system är bättre än ett annat om inte vetenskapliga tester har utförts med faktiska bevis som resultat.

Jag anser att det här inte är rätt väg att gå. Jag tror snarare att svaren måste komma med lösningarna. Enlig min åsikt kommer inte en lösning att nås före slutet av denna valperiod. Jag anser dock att kommissionen kan prioritera en ändring av den gällande förordningen och försöka införa åtgärder som harmoniserar ändringsförslagen till förordningen, och som gör dem obligatoriska i samtliga medlemsstater. Tänk på att det här kommer att ta tid, och vi kommer kanske inte att kunna godkänna dem före mandatperiodens slut. Jag vill på nytt upprepa att jag gav vissa löften vid min utfrågning, men att lova att lagstiftningsåtgärder, dussintals lagstiftningsåtgärder kommer att antas är vare sig ett rimligt eller sannfärdigt svar. Löften ska endast göras, tillkännages och inlåtas i avseenden som är uppnåeliga.

Beträffande mitt löfte om barnsäkerhet: tro det eller ej, men jag är pappa, och barn- och ungdomsfrågor är mycket viktiga för mig. Jag kan naturligtvis inte hållas ansvarig för allt som händer i världen. Jag anser snarast att en noggrann undersökning måste utföras inom en kort tidsperiod. Slutsatserna kommer att dras i oktober och då kommer jag att få ett svar. Så snart jag fått svaret ska jag göra det som krävs för att på bästa möjliga sätt försöka värna om säkerheten för barnpassagerare.

Genom beslut av medlemsstaterna använder flygbolagen för närvarande alla nödvändiga anordningar, oavsett om det är barnstolar eller säkerhetsbälten. Så snart vi har konkreta, bevisbara och vetenskapliga uppgifter kan vi komma med svar. Annars kommer dessa svar att enbart vara åsikter, och i parlamentet – även om endast ett fåtal är närvarande – har alla en egen åsikt angående vetenskapen. Eftersom så vitt jag vet ingen av oss är en expert inom området och kan presentera vetenskapligt bevisade resultat, så anser jag att vi måste invänta resultaten. Mot bakgrund av att resultaten kommer att komma inom två månader – tack vare det arbete som byrån för luftfartssäkerhet har utfört – kommer vi att kunna vidta åtgärder, något som jag ser som en prioritet. Jag upprepar att alla medborgares säkerhet är en prioritet, särskilt våra svagaste medborgares säkerhet. Därför kommer jag att sträva efter att se till att särskilda säkerhetsåtgärder antas så snart som möjligt, i överensstämmelse med tidtabellen för lagstiftning.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (Artikel 142)

  Richard Seeber (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Jag är mycket nöjd över att direktivet om strategisk miljöbedömning (SMB) antogs. En bedömning av förenligheten med miljökraven i den inledande fasen, när ett projekt håller på att utvecklas, betyder att alla negativa effekter kan förebyggas på en gång i stället för att man ska behöva begränsa eller bekämpa dem i ett senare skede.

För framtiden lovar SMB-förfarandet att i ännu större utsträckning ta hänsyn till miljöskydd och hälsoaspekter när det gäller projektbeslut. Planering för hållbar utveckling måste från början till slut innefatta inte bara ekonomiska och sociala aspekter, utan även inverkan på miljön.