Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 9 juli 2008 - Strasbourg

3. Samordning av socialförsäkringssystemen - Samordning av socialförsäkringssystemen: bilaga XI - Utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla de tredjelandsmedborgare som inte omfattas av dessa bestämmelser (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Jean Lambert, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM(2006)0016 – C6-0037/2006 – 2006/0006(COD)) (A6-0251/2008),

- betänkandet av Emine Bozkurt, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI (KOM(2006)0016 – C6-0037/2006 – 2006/0006(COD)) (A6-0229/2008), och

- betänkandet av Jean Lambert, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till rådets förordning om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr […] till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (KOM(2007)0439 – C6-0289/2007 – 2007/0152(CNS)) (A6-0209/2008).

  Vladimír Špidla , ledamot av kommissionen. − (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Alla fyra lagstiftningsresolutioner som nu diskuteras gäller frågor som direkt påverkar EU-medborgarnas dagliga liv. Rätten för personer som flyttar inom Europa att omfattas av sociala trygghetssystem går inte att skilja från rätten till fri rörlighet i Europeiska unionen.

Kommissionens förslag har ett gemensamt mål, och det är att modernisera och förenkla samordningen av de nationella sociala trygghetssystemen.

Syftet är att fastställa mekanismer för samordning mellan institutioner och förfaranden för att förenkla beräkningen och utbetalningen av sociala förmåner till mottagarna och göra det snabbare. Det gäller familjeförmåner, pensioner, arbetslöshetsersättningar osv., med andra ord olika sociala förmåner som är mycket viktiga för människor i EU.

Jag vill tacka ledamöterna och föredragandena för deras arbete under de senaste månaderna med dessa viktiga texter.

I tillämpningsbestämmelserna anges hur förordning (EG) 883/2004, som vi kallar grundförordningen, ska användas. Den gäller alla som omfattas av samordningen av de nationella trygghetssystemen: medborgare, medlemsstaters socialförsäkringsinstitutioner, sjukvårdsleverantörer och arbetsgivare.

Syftet är att fastställa så tydliga förfaranden som möjligt för att hjälpa de försäkrade som befinner sig i en gränsöverskridande situation att kunna utnyttja sina sociala förmåner. Till vem ska jag vända mig för att få familjeförmåner beviljade? Vad måste en arbetsgivare göra om han eller hon tillfälligt vill förlägga min tjänst till en annan medlemsstat? Jag ska snart sluta förvärvsarbeta och jag har arbetat i flera medlemsstater, hur kan jag ta reda på hur min pension kommer att beräknas och vad måste jag göra för att få ut den?

Förfarandena i denna förordning är tänkta att hjälpa mottagarna att få rätt besked, genom att låta socialförsäkringsinstitutionerna samarbeta.

När vi arbetade med att göra detta samarbete effektivt och försöka tillgodose medborgarnas behov så fort som möjligt, insåg vi vikten av elektroniskt baserad databehandling och datautbyte mellan medlemsstaternas institutioner.

Nätverket EESSI (Electronic Exchange of Social Security Information) kommer att se till att utbytet av data sker snabbt och säkert och att socialförsäkringsinstitutionernas tid för att ge besked och handlägga en gränsöverskridande situation förkortas.

Om tillämpningsbestämmelserna godkänns snart kommer medborgarna att kunna utnyttja framstegen med en förenklad och moderniserad samordning, och även utnyttja de nya rättigheter som hittills inte har kunnat genomföras trots att de ingår i grundförordningen. Fördelen med det nya samordningsbegreppet för EU-medborgarna kommer inte att märkas på riktigt förrän tillämpningsbestämmelserna antas och då förordningen om ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 antas.

Ytterligare två förslag till beslut tillhör förordning (EG) nr 883/2004 med bilagor. De syftar till att ändra grundförordningen så att lagstiftningsändringar i medlemsstaterna beaktas, särskilt de medlemsstater som anslöt sig till EU efter den 29 april 2004 då grundförordningen antogs.

Genom dessa beslut ändras också bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 som lämnades tomma då grundförordningen antogs.

Trots dessa texters tekniska art är deras syfte detsamma: Att se till att de mekanismer och förfaranden som tillämpas på dem som flyttar inom Europeiska unionen är öppna. I bilaga XI finns det till exempel en särskild bestämmelse för att beakta det specifika i den nationella lagstiftningen. Bilagorna är därför viktiga för att garantera öppenhet och rättslig säkerhet när det gäller de nationella bestämmelserna, som dessutom är ganska omfattande.

Samordningen av de nationella socialförsäkringssystemen, som ni bidrar till i er roll som medlagstiftande myndighet, kommer att garantera att två grundläggande principer (jämställdhet och icke-diskriminering) tillämpas helt och hållet för de EU-medborgare som utnyttjar möjligheten till fri rörlighet.

Tillämpningsförordningen syftar även till att utöka bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 till att också omfatta medborgare i tredje land som inte redan omfattas av dessa bestämmelser på grund av sin nationalitet. Syftet med denna förordning är att medborgare i tredje land som har sin rättsliga hemvist i Europeiska unionen och som befinner sig i en gränsöverskridande situation ska kunna utnyttja den moderniserade och förenklade samordningen av de sociala trygghetssystemen.

Det är faktiskt viktigt att en enda och likadan samordningsregel används i förvaltningsärenden och i förenklingssyfte.

Om vi når samförstånd om dessa förordningar kommer det att innebära betydande framsteg för alla som använder förordningarna och ge dem som flyttar inom EU bättre service.

Detta kommer att visa att förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen är redo för de nya utmaningarna med rörligheten under 2000-talet. Jag skulle vilja tillägga att detta arbete är resultatet av medlemsstaternas mycket goda samarbete och att viljan att hitta lösningar för medborgarna har bidragit till att överbrygga skillnaderna i enskilda system och komplexiteten på detta område.

Låt mig få säga att kommissionen uttryckligen stöder ändringsförslag 2 och 161 som gör det möjligt att använda elektroniska databehandlingssystem, vilket är särskilt viktigt när det gäller användning av elektroniska dataregister och elektronisk handläggning av gränsöverskridande ärenden. Kommissionen stöder särskilt ändringsförslag 90, som handlar om beviljande av sjukdomsförmåner och långvariga omvårdnadsförmåner. Dessa två ändringsförslag stärker medborgarnas rättigheter betydligt i hela systemet.

  Jean Lambert, föredragande. − (EN) Fru talman! Jag vill föra samman mina två betänkanden under den överdådiga tid som jag har till förfogande för min föredragning här i kammaren.

Jag vill börja med att tacka mina kolleger, rådet och kommissionen för ett gott samarbete hittills kring vad som verkar vara ett mycket komplicerat dokument – men det är det ju alltid när man försöker sätta på pränt vad man gör i praktiken, på ett sätt som man tror kommer att vara tydligt åtminstone för de praktiska utövarna och dem som behöver förstå systemet.

Som kommissionsledamoten sa, rör grundförordningen ((EG) nr 883/2004) samordning, men inte harmonisering – och det vill jag göra klart – av de sociala trygghetssystemen mellan medlemsstaterna för personer som bor eller arbetar i en annan medlemsstat eller som t.o.m. bara är på resa där. Den kan inte träda i kraft förrän denna tillämpningsförordning har godkänts i både parlamentet och rådet i ett medbeslutandeförfarande som kräver enhällighet i rådet – vilket inte är det lättaste.

I tillämpningsförordningen fastställs den administrativa strukturen för hur detta ska fungera. I förordningen anges reglerna för hur varje medlemsstat och alla behöriga myndigheter ska hantera de olika frågorna kring social trygghet i gränsöverskridande fall. Centralt för den nya grundförordningen och tillämpningsförordningen är det elektroniska datautbytet, i syfte att göra kommunikationen snabbare och även mer tillförlitlig.

Detta kommer förhoppningsvis att bl.a. bidra till att få slut på situationen – eller åtminstone minska ned den tid som går åt – då tusentals papper landar på en tjänstemans bord: recept ifyllda av ett otal läkare, naturligtvis med en alldeles läslig handstil, samt andra krav som har att göra med sjukvård i ett annat land. Genom att försöka förenkla och tydliggöra sådant, kan vi förhoppningsvis även minska den nuvarande förekomsten av bedrägerier i systemet. Folk utnyttjar t.ex. den rådande trögheten i systemet till att fuska med kostnadsersättningssystemet för vård i ett annat land. Detta kan likaså garantera att fler tillhandahållare och privatpersoner reser krav eftersom de tycker att det finns hopp om att få ersättning, snarare än att den ska överföras till deras arvingar.

I artiklarna 78 och 79 i grundförordningen fastställs kommissionens roll när det gäller att stödja utvecklingen av elektroniskt datautbyte, inklusive eventuell finansiering, så jag är en aning överraskad och besviken över utspelet att stryka ändringsförslag 2 och 161, som handlar om tillämpningen av denna absolut nödvändiga utveckling. När vi diskuterade frågan om datautbyte tyckte utskottet att parlamentet bör göra garantierna för och behovet av proportionerlig uppgiftsinsamling mycket tydliga. På grund av detta har vi stärkt kraven om uppgiftsskydd i våra förslag.

I grundförordningen behandlas även aspekter på tillgången till vårdförmåner för personer som vistas i en annan medlemsstat – till exempel på semester – eller för vilka planerad vård blir nödvändig av medicinska skäl, inte bara på grund av ett val. Det nyligen offentliggjorda direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård har kopplingar till denna grundförordning. Parlamentet kommer att behöva se till att det inte finns någon konflikt mellan de två rättsakterna.

Utskottet har även föregripit den föreslagna utvidgningen av direktiven mot diskriminering och har föreslagit två åtgärder som särskilt berör funktionshindrade – den ena är en övergripande åtgärd för att se till att medlemsstaterna tar hänsyn till behov som personer med särskilda funktionshinder har när de kommunicerar med dem och den andra åtgärden handlar om att ombesörja ersättning för utgifter till någon som ledsagar en funktionshindrad person som behöver akut medicinsk behandling utomlands. Vi är medvetna om att denna fråga kräver ytterligare diskussioner med rådet.

Tillämpningsförordningen berör även ett antal tidsfrister. Jag vet att det finns varierande uppfattningar om det, som kommer att återspeglas i vissa av ändringarna som vi diskuterar i dag. Utskottet valde att stödja en omarbetad tidsplan för utvärdering och utbetalning av kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov och det ytterligare förtydligandet när det gäller gränsarbetare som har blivit arbetslösa. Det är min förhoppning att parlamentet kommer att kunna stödja dessa ändringar från utskottet.

Vad beträffar det andra betänkandet om medborgare i tredje lands rättigheter när de reser inom Europeiska unionen, finns det redan en existerande förordning för att koppla samman dem som är lagligen bosatta och befinner sig i en gränsöverskridande situation med samordningen av de sociala trygghetssystemen. Den förordningen behöver nu uppdateras: eftersom vi uppdaterar den övergripande förordningen, måste vi även uppdatera den anslutande.

Det nya förslaget är i grund och botten likadant som det befintliga. Syftet är att återigen förtydliga omfattningen av de rättigheter som redan finns och upprätthålla dem. Det införs inga nya rättigheter, och detta kommer att bli ännu viktigare allteftersom EU utvecklar sin gemensamma invandringspolitik. Det så kallade blåkortsförslaget kommer också att tjäna på denna uppdatering av förordningen. Återigen hoppas jag att parlamentet kan stödja utskottsändringarna om detta. Vi vill ha ett tydligt principuttalande och det är därför som jag rekommenderar – vilket även utskottet gjorde – att vi inte stöder ändringarna om tillägg av bilagor.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

  Emine Bozkurt, föredragande. − (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Vi röstar i dag om ett förslag om en tydligare och mer flexibel samordning av EU:s sociala trygghet och således röstar vi för att förtydliga bilagan.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen har arbetat för att förenkla förslaget så att EU-medborgarna kan få en bättre förståelse av de komplicerade regler som tillämpas vid samordningen av den sociala tryggheten.

Jag måste börja med att tacka skuggföredragandena som jag under de senaste månaderna och åren har haft nöjet att arbeta med när det gäller det här dokumentet. Jean Lambert, naturligtvis, som var skuggföredragande för mitt betänkande för Verts/ALE, på samma sätt som jag var skuggföredragande för hennes betänkande, Ria Oomen-Ruijten från PPE-DE-gruppen, Bilyana Raeva från ALDE-gruppen, Dimitrios Papadimoulis från GUE/NGL-gruppen och Ewa Tomaszewska från UEN-gruppen, samt alla andra ledamöter som lämnade värdefulla bidrag till debatten.

Jag bör väl också betona att samtalen med kommissionen och rådet gick mycket bra. Här är jag särskilt tacksam mot Hélène Michard och Rob Cornelissen från kommissionen. Samarbetet med rådet har involverat en rad ordförandeskap. Eftersom det har tagit åtskilliga år att nå den punkt då det röstas om samordningen av den sociala tryggheten har vi haft nöjet att arbeta med Finland, Tyskland, Portugal, Slovenien och Frankrike.

Det har verkligen varit en långt utdragen process, men den har slutförts framgångsrikt. Vi har nu en bra kompromiss, som alla medlemsstaterna och alla EU-institutioner, inklusive Europaparlamentet, kan gå vidare med. Vår vägledande princip då vi utvärderade ändringarna var alltid en övertygelse om att förändringarna av det nuvarande samordningssystemet under inga omständigheter skulle få leda till en minskning av medborgarnas rättigheter.

Ett mycket viktigt åskådliggörande av detta är att vi har slopat bilaga III, eftersom den ger medlemsstaterna frihet att inskränka sina medborgares rättigheter. Betänkandet återspeglar våra ansträngningar för ett EU som ger fler rättigheter till sina medborgare på så många områden som möjligt. Det fina med EU-samarbete är att EU-länderna får möjlighet att gemensamt värna om sina medborgare. Social rättvisa är en stor del av det och den slutar inte vid gränserna. Medborgarna måste kunna räkna med att deras sociala rättigheter skyddas, även utanför deras eget lands gränser.

Genom den inre marknaden kan personer röra sig fritt inom EU. Och vi är angelägna att uppmuntra det. Människorna kan då vara säkra på att deras rätt till social trygghet reser med dem, att deras pensioner är i ordning, oavsett var de bor eller arbetar, och att de är garanterade riktig vård överallt inom EU, och inte bara för dem själva utan även för deras familjer. Det är så som EU-samarbetet ska fungera.

  Zuzana Roithová, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Som föredragande för yttrandet om betänkandet beklagar jag att det ansvariga utskottet inte har antagit mina nyckelförslag. Det har återigen försuttit chansen att se till att det finns tydliga regler för tillhandahållande av social trygghet som gäller alla familjemedlemmar som rör sig inom alla medlemsstater när det gäller kostnadsersättning som har att göra med hälso- och sjukvård som inte är akut, i enlighet med EG-domstolens domar. Till följd av detta måste vi fortfarande förtydliga att kostnadsersättningsbeloppet för planerad vård utomlands ska stämma överens, minst, med kostnaden för liknande vård i landet där patienten är försäkrad. En medborgare som planerar att begagna sig av sjukhusvård måste ansöka om tillstånd i förväg, men har rätt att överklaga om ansökan avslås. Underrättelse i förväg om öppenvårdsbehandling är inte obligatorisk. Medborgarna kommer nu att bli tvungna att vänta på att det nya direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård antas, trots att kostnadsersättning är en del av denna förordning. Dessutom kommer direktivet inte att tillföra något särskilt inom området subsidiaritet inom hälso- och sjukvård, men antagandet av politiken kan bli försenat, kanske flera år. Jag beklagar att utskottet för sysselsättning och sociala frågor underskattade denna vinkel. Bortsett från det är betänkandet mycket bra och jag kommer att stödja det.

  Gabriele Stauner, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag skulle vilja säga något om Lambertbetänkandet om tillämpningen av förordningen, som har att göra med den närmare utformningen av samordningen de sociala trygghetssystemen.

Som föredraganden nämnde är syftet med förordningen samordning, inte harmonisering, som vi i EU hur som helst inte har någon rättslig grund för. Några av ändringarna som antogs i utskottet för sysselsättning och sociala frågor går emellertid längre än bara samordning och utgör en grundval för nya verksamheter och tjänster. Enligt vår uppfattning är det t.ex. inte nödvändigt att kommissionen ges befogenhet att sätta upp en egen neutral central databas och sköta den på egen hand, för att garantera betalningar per omgående till medborgare. Det är medlemsstaternas uppgift, som de redan har skött om hittills. Dessutom måste de nu utse ett förbindelseorgan för den. Även för medborgare i behov av råd är det bekvämare och närmare att vända sig till myndigheterna i medlemsstaterna och inte till en avlägsen och anonym databas från kommissionen. Jag vill därför klargöra att vi är oense med kommissionsledamoten, särskilt på den punkten.

Vi anser inte heller att det är skäligt att varje funktionshindrad försäkrad person skulle vara berättigad till kostnader för resa och logi för en ledsagare. Betalning av resekostnader för en ledsagare bör vara kopplad till begreppet allvarligt funktionshinder, som redan i stort sett är perfekt definierat av lagen i medlemsstaterna.

Vi menar också att arbetslösa personer som inte har uppfyllt sina åligganden i sitt anställningsland, särskilt om de inte har gjort allt de kan för att hitta ett arbete där, inte ska kunna kräva förmåner i det land där de är bosatta som om de alltid hade följt lagen. Det är inte rätt.

De andra tre ändringsförslagen från min grupp rör perioderna, där vi anser att sex månader skulle vara tillräckligt för dem alla. De bör inte variera mellan tolv och arton månader.

  Jan Cremers, för PSE-gruppen. – (NL) Fru talman! På PSE-gruppens vägnar vill jag framföra ett tack till föredragandena, kommissionens tjänstemän och det slovenska ordförandeskapet.

Ämnet har en lång historia. Den tidigare förordningen, (EEG) nr 1408/71 är när allt kommer omkring en av de första rättsakterna om arbetstagarnas fria rörlighet i EU. Syftet med den föreslagna förenklingen är att garantera EU-medborgarna snabbare service när de vill utnyttja sina rättigheter och att förbättra kontrollen av kravens laglighet. Samarbete mellan utbetalningscentra och förbättrat datautbyte är mycket viktiga faktorer i detta sammanhang. Reglerna för tillämpningen måste även vara utformade så att gränsarbetare och andra berättigade personer inte drabbas av några avbrott i utbetalningarna av de förmåner som de har rätt till.

Efter andra behandlingen anser min grupp att det kvarstår tre punkter som bör övervägas ytterligare. Till att börja med finns det fortfarande två olika regler för att besluta huruvida någon är anställd eller egenföretagare utan personal. När det gäller social trygghet används den regel som är tillämplig i ursprungslandet, och för anställning gäller den definition som tillämpas på utsända arbetstagare i anställningslandet. Fram till dess att vi har kommit fram till en tydlig EU-definition av egenföretagande kommer denna fråga säkerligen att komma upp fler gånger i diskussionerna här i parlamentet.

Den andra punkten gäller information till berättigade personer. Efter ändringen av kommissionens text har detaljerna om när berättigade personer bör få information från behöriga myndigheter och om vad, spritts ut över ett antal olika artiklar. En tydlig sammanfattning av rätten till information, som är lätt att hitta i lagstiftningen skulle klargöra läget betydligt för berättigade personer.

En tredje punkt som oroar är granskningen av efterlevnaden. Vi vet från den tidigare förordningen att registreringen i medlemsstaterna och samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och deras samordning ibland fungerade mycket dåligt. Det vore en mycket god idé att hålla parlamentet informerat om hur de relevanta reglerna tillämpas i framtiden.

  Ona Juknevičienė, för ALDE-gruppen. – (LT) Fru talman! Låt mig gratulera föredraganden Jean Lambert och tacka henne för samarbetet under utarbetandet av detta betänkande.

Genom förordningen fastställs det tillämpliga systemet och den bidrar till att lösa människors praktiska vardagsproblem. Den syftar inte till att slå samman de sociala trygghetssystemen. Den är en tillämpningsmetod, som möjliggör förekomsten av olika sociala trygghetssystem i medlemsstaterna, samtidigt som den bidrar till att förhindra att människor går miste om sina rättigheter.

För ett år sedan höll president Nicolas Sarkozy ett anförande här i kammaren, där han förklarade att fransmännen anser att EU inte sörjer för deras välfärd och inte erbjuder dem någon social trygghet. Irlands folk är troligen heller inte medvetna om vad de kan förvänta sig från EU.

I dag har Frankrike, och faktiskt vi alla, en chans att visa människorna att deras vardagsproblem kan lösas på EU-nivå.

Vad jag förstår är tyvärr inte alla i rådet beredda att godta de tidsfrister som kommissionen har satt upp för att ge medlemsstaterna tid att lösa sina meningsskiljaktigheter. Föredraganden rekommenderar att vi inte går för fort fram.

Min grupp är för förslagen och ändringarna om att medlemsstaterna ska lösa frågor om utbetalning och överensstämmelse inom en sexmånadersperiod i stället för att dra ut på det i ett och ett halvt år. De berörda ska inte behöva gå miste om sina förmåner på grund av institutionernas overksamhet och fördröjda beslutsfattande.

Förordningen skulle kunna bli det bästa exemplet på EU:s insatser för att vinna sina medborgares förtroende.

Därför uppmanar jag mina kolleger att rösta för ändringsförslagen för att ge praktisk och heltäckande hjälp till varje EU-medborgare. Vi har valts för att representera folket, inte regeringar eller institutioner.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Alla EU-medlemsstater har sitt eget sociala trygghetssystem som skiljer sig från andra länders, beroende på många års tradition och landets ekonomiska resurser. Dessa system är inte harmoniserade. Rätten till fri rörlighet för att ta anställning i andra länder har skapat ett behov av att samordna de sociala trygghetssystemen. De nuvarande förordningarna om detta behöver förenklas.

Införandet av elektronisk dataöverföring i det polska pensionssystemet har avsevärt minskat antalet fel när det gäller utbyte av försäkringsuppgifter mellan institutioner.

Vi måste skydda medborgarna mot en minskning av deras socialförsäkringsrättigheter. Arbetstagarna har rätt att få veta vilket system som kommer att användas för att beräkna deras rättigheter. De har rätt att få veta hur deras inbetalningar kommer att beräknas och vilka de resulterande förmånerna kommer att bli. Av det skälet är det viktigt att förordningarna och förfarandena som rör samordning av systemen, som är relativt komplicerade till karaktären, är förenklade i så stor omfattning som möjligt och även att de inte fungerar retroaktivt på den försäkrades bekostnad.

  Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Jag skulle först vilja tacka föredragandena, Jean Lambert and Emine Bozkurt, för deras detaljerade och omsorgsfulla arbete. De är även värda ett tack för sitt utomordentliga samarbete med alla skuggföredragandena och för sina ansträngningar att använda våra förslag och bidrag på ett vettigt sätt.

Dessa betänkanden är ytterst invecklade och innehåller en hel del komplexa tekniska detaljer, men de är också oerhört användbara för EU-medborgarna.

Medborgarna har tagit varje tillfälle i akt, inklusive omröstningen på Irland nyligen, till att protestera mot det stora sociala underskottet som man ser i rådets och kommissionens politik. De vill ha ett EU som skyddar deras rättigheter, och här står vi nu och debatterar förordning (EG) nr 883/2004, som, genom rådets och kommissionens förskyllan, inte parlamentets, har legat på lut i åratal, i väntan på att tillämpningsförordningarna för bilagorna skulle antas.

Detta ger upphov till byråkrati, brist på information, förvirring och åsidosättande av arbetstagarnas grundläggande sociala trygghet och sociala rättigheter. Arbetstagarna har fastnat i mitten. Det är ett EU à la carte, så som nyliberalerna och de stora företagen vill ha det, med en enda valuta men utan vare sig samordning eller harmonisering av arbetstagarnas sociala rättigheter och rätt till social trygghet. Denna lucka i lagstiftningen fyller kommissionen med sitt förslag till ”Bolkesteindirektiv bakvägen” om hälso- och sjukvård.

Dessa betänkanden visar på en annan väg. Vi behöver inte ett Bolkesteindirektiv om hälso- och sjukvård, vi behöver en förbättrad förordning 883/2004. Enligt betänkandena kommer alla aktuella frågor att kunna hanteras med hjälp av förordningen genom att arbetstagarnas och deras familjers rättigheter skyddas, samtidigt som den nödvändiga rörligheten främjas.

Var därför vänlig, herr kommissionsledamot, och stoppa Bolkestein-experimenten med hälso- och sjukvården, och gå snabbt vidare tillsammans med rådet med processen att behandla de återstående kapitlen och bilagorna i förordning 883/2004 så att den kan träda i kraft så fort som möjligt.

Jag uppmanar er att inte rösta för några ändringsförslag som försvagar innehållet i betänkandena av Jean Lambert och Emine Bozkurt.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! I betänkande A6-0251/2008 tar man i ändringsförslag 4 upp ”rörlighet för arbetslösa”. Betyder det att man ska skicka runt arbetslösa i EU för att leta arbete – på skattebetalarnas bekostnad? Ett medlemsland är skyldigt att utbetala socialförsäkringsförmåner för någon som har arbetat i det landet men sedan har flyttat till ett annat medlemsland och blivit arbetslös.

Ändringsförslag 148 tycks gå ut på att skattebetalarna ska betala för resor i samband med läkarundersökningar i ett annat medlemsland genom ett system för återbetalning mellan medlemsstaterna, och detta ska naturligtvis göras enligt någon krånglig EU-modell. Ett medlemsland kan fatta beslut om invaliditet som är bindande i ett annat medlemsland, vilket även kan kompliceras av graden av invaliditet, men de får ha regler mot överlappande förmåner.

Reglerna kommer att beröra alla EU-medborgare som förflyttar sig inom EU, oavsett av vilket skäl. Detta inbegriper lagligen bosatta tredjelandsmedborgare som har arbetat i mer än ett medlemsland och inom kort även statslösa personer och flyktingar. I betänkandena hävdar man på flera ställen att man förenklar reglerna och moderniserar befintlig lagstiftning för socialförsäkringsmyndigheter, arbetsgivare och medborgare medan man samtidigt vill inbegripa så många som möjligt. Det tycks inte bli några följder för gemenskapsbudgeten. Man påstår att den ekonomiska och administrativa bördan kommer att minskas genom reglerna för samordning, vilken bara kan ske på gemenskapsnivå, men att detta inte är harmonisering. Hur kan man ha detta återbetalningssystem, en EU-modell, en regel som gäller för all rörlighet och regler för samordning utan att kalla det harmonisering? Sammantagna är dessa betänkanden en härva av motstridiga påståenden. Om de antas kommer de att kräva en hel del administrativt arbete som kostar pengar, vilket man i betänkandet påstår inte kommer att behövas.

Avslutningsvis har familjen drabbats av en identitetskris här. Födelse- och adoptionsbidrag är tydligen inte familjeförmåner. När är i så fall en familj inte en familj, och vad exakt är då ett adopterat barn?

Även jag skulle vilja undvika en identitetskris. En ”gränsarbetare” är någon som arbetar i ett medlemsland men bor i ett annat, under förutsättning att man återvänder hem en gång i veckan. Nå, detta är Frankrike och jag ska åka hem i morgon. Är jag då en gränsarbetare trots att jag bor mitt i England?

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Rörlighet för arbetskraften ska vara ett av EU:s främsta kännetecken, och ändå får jag som parlamentsledamot, i likhet med många andra ledamöter, regelbundet klagomål om bristande sjukförsäkringstäckning, otillräcklig socialförsäkringstäckning och, vilket kanske är det mest frustrerande, motstridiga råd från olika statliga organ.

Det är inte ovanligt att en anställd från ett medlemsland arbetar i ett annat för ett företag som har säte i ett tredje medlemsland, och det är just däri som pudelns kärna tycks finnas för många, eftersom det ger upphov till frågor om var och hur dessa personer är täckta. Vi har just ett sådant problem mitt ibland oss, eftersom det påverkar situationen för ledamöternas assistenter och trots ansträngningarna från föreningen för Europaparlamentets assistenter kvarstår problemet. Jag tycker att det är en ren skandal att vi inte ens klarar av att städa upp på vår egen bakgård, trots att vi nu håller på att lagstifta för andra.

Dem jag främst vill måna om är personer som gör nytta på sina arbeten och inte förmånsturister. Jag vill att man ordentligt täpper till alla kryphål som kan gynna förmånsturister i den här lagstiftningen.

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). - (NL) Jag vill tacka föredragandena för det utmärkta arbete de har gjort, för det här var ingen lätt uppgift. Vi behöver bra regler för arbetstagarnas rörlighet i EU, regler som gör att arbetstagare som använder sig av den friheten inte hamnar mellan två stolar. Detta åstadkommer man nu genom den nya förordningen om samordning. Den var nödvändig eftersom den gamla inte längre var lämplig och det fanns utrymme för att förenkla samordningsförfarandena.

Jag undrar om resultatet blir tillfredsställande. Är allting verkligen förenklat nu? Jag tvivlar på det. Vi samordnar de sociala trygghetssystemen men vad vi däremot inte samordnar är den skattemässiga behandlingen av förmånerna, när dessa i allt högre grad ges i form av skatteavdrag. Jag anser att vi bör tänka igenom det.

En annan sak är att samordningen alltid sker i efterhand. Nationella lagstiftare borde i högre grad beakta konsekvenserna av systemförändringar för dem som är rörliga, det vill säga personer som arbetar i ett land och bor i ett annat.

Jag vill också göra er uppmärksamma på en ändring i bilagan. Den ändringen är väldigt bra för nederländska pensionärer som fortsätter att betala socialförsäkringsavgifter i Nederländerna fast de bor utomlands och som hittills inte varit berättigade till förmåner i Nederländerna, trots att de har betalt avgifterna där. Nu kommer alltså nederländare som bor i Belgien eller Tyskland, eller längre bort, som i Frankrike, la belle France, eller Spanien, att vara berättigade till socialförsäkringsförmåner. Jag vill också rikta mitt tack till hälso- och sjukvårdsministern som var för denna förändring.

  Jan Andersson (PSE). - Fru talman! Herr kommissionsledamot! Jag vill tacka föredragandena. Jean Lambert har ju arbetat med dessa frågor så länge jag minns och har en stor erfarenhet. Emine Bozkurt kom in lite senare, men båda två har gjort ett fantastiskt bra arbete och framför allt samarbetat oerhört bra tillsammans med skuggföredragandena från de olika partierna.

Lite allmänt först, eftersom det tål att upprepas. Detta handlar inte om någon harmonisering. Vi vet att socialförsäkringssystemen inom EU skiljer sig. Det handlar om medborgarna och medborgarnas rätt att kunna utnyttja den inre marknaden för att kunna söka jobb, för att kunna vistas på andra ställen på den inre marknaden. Då är det av yttersta vikt att vi har en samordning av socialförsäkringssystemen. Det handlar om samordning av pensionsrättigheter. Det handlar om möjligheten för arbetslösa att utnyttja den inre marknaden. Det handlar om sjuka människor som kan söka vård i andra länder. Detta är oundgängligt för den inre marknaden. Utan denna samordning skulle den inre marknaden inte fungera på ett tillfredsställande sätt.

Vi har haft denna samordning tidigare. Den har haft sina brister. Nu sker förbättringar dels genom att det blir fler personer, inte bara yrkesverksamma, dels genom att fler sakområden kommer in, till exempel förtida pensioner, vilket vi ser positivt på.

Jag vill peka på några saker som våra föredragande har tagit upp. Jean Lambert har tagit upp det elektroniska utbytet och är positiv till det, eftersom det ju ger många förbättringar. Det handlar emellertid också om skyddet för individen när man har ett sådant utbyte. Därför går vi på samma linje som datatillsynsmannen.

När det gäller tredjelandsmedborgarna är det viktigt att denna fråga följer med, inte minst med anledning av att det blå kortet kommer. Det blir än mer angeläget att vi har en likabehandlingsprincip. När det gäller Emine Bozkurts betänkande vill jag bara säga att det inte ska bli färre rättigheter genom den nya förordningen utan fler. Det är viktigt. Jag tackar återigen föredragandena och hoppas att vi kan nå en uppgörelse inom en snar framtid.

  Siiri Oviir (ALDE). - (ET) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden och utskottet för att de gjort ett sådant fint arbete med att förenkla och uppdatera dessa komplexa bestämmelser. Det ämne vi debatterar i dag har direkt anknytning till våra medborgares intressen. Vad är det då som är viktigt för medborgarna, just med tanke på att det är de som är föremål för dessa bestämmelser? För det första att man skyddar deras rättigheter, och med tanke på den fria rörlighet för arbetskraft som vi har i dag, att det finns social trygghet för dem överallt. För det andra bör dokumentet vara begripligt för dem och för det tredje bör förmånsmekanismerna utlösas inom rimlig tid.

Vad är det vi uppnår med dessa förordningar? Våra medborgares främsta intresse – rätten till social trygghet – är väl tillgodosett. Den andra frågeställningen, begripligheten, är något vi ännu inte till fullo har lyckats med. Jag anklagar inte någon här eftersom ämnet är mycket komplext och tekniskt och det dessutom inte handlar om något skönlitterärt mästerverk. Det tredje intresseområdet, den tid det tar för medborgarna att erhålla förmånerna, är avhängigt av hur det går i vår omröstning i dag.

Socialförsäkringsförmåner kan inte jämföras med företagarnas vinster eller bankernas utdelning. De sökande är människor som befinner sig i svårigheter och för vilka förmånen i allmänhet är den enda inkomstkällan. Därför vill jag uppmana er att stödja förslagen om en sexmånadersperiod för utbetalning av sociala förmåner. För att vara säker på att medborgarnas rättigheter skyddas och kan utövas måste handläggningsperioden för de behöriga institutionerna i medlemsstaterna vara densamma, alltså sex månader, särskilt med tanke på att man skulle tillämpa ett elektroniskt förfarande. En artonmånadersperiod för att handlägga förmånsärenden hör inte hemma i tjugohundratalet.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). - (PL) Fru talman! Det är en mycket svår uppgift att skapa ett samordnat socialförsäkringssystem. Därför bör vi gratulera föredraganden. Jag skulle dock vilja göra er uppmärksamma på frågan om förmåner som utbetalas till utomeuropeiska invandrarfamiljer. Naturligtvis måste stöd ges till dem som vistas här lagligt och humanitärt bistånd bör ges till olagliga invandrare, men att tillhandahålla obegränsade sociala förmåner till familjer som sedan har detta som enda och permanent inkomstkälla är ett missförstånd. För närvarande finns det många familjer som får ett brett urval förmåner och som inte har någon avsikt att arbeta eftersom de anser att deras levnadsstandard är fullt tillfredsställande. Detta är demoraliserande i ekonomiskt hänseende och även för Europas traditioner och kultur vad gäller arbete. Detta förvärras av att dessa familjer lever på ett sätt som inte är förenligt med kulturen och traditionerna i det land de bosätter sig i.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Vi tycker att Jean Lamberts betänkande är positivt ur teknisk synvinkel, eftersom man gör framsteg på området socialförsäkringssamordning. Det innebär att det blir möjligt för EU:s medborgare att lägga ihop de perioder de har varit bosatta eller arbetat i ett annat medlemsland, inom ramen för det dåvarande socialförsäkringssystemet, för att beräkna sina statliga pensioner eller för att fastställa andra rättigheter. Det bidrar därmed till att göra medborgarnas rörlighet smidigare och lättare i EU.

Jag måste dock påpeka att vi inte får glömma att det trots vissa invändningar som tas upp i betänkandet kommer att finnas ett elektroniskt utbyte av information och personuppgifter, och detta är vi är inte helt överens om.

Jag vill nu gärna lyfta fram ett annat behov som vi för närvarande ofta försummar i EU. Vi får inte vidta åtgärder för att underlätta rörligheten bara för sakens skull. Det är ingen prioritering för arbetstagarna. Vad de efterlyser och kräver är respekt för deras grundläggande rättigheter. Att utvandra från ett land till ett annat på grund av arbetslöshet eller dåliga arbetsförhållanden i hemlandet är inte ett socialt behov. Det sociala behovet består i att se till att det finns trygghet och säkerhet inom sysselsättningen och därmed även trygghet för alla medborgare och familjer. Utvandring av ekonomiska och sociala skäl bör absolut inte vara målsättningen.

Den inriktning som EU väljer i dag, det vill säga att fästa större vikt vid fri rörlighet för kapital än vid självklara arbetsrättigheter, vilket man kan se i en rad mål som prövats av EG-domstolen, innebär att vi inte kan nöja oss med rätten att överföra våra pensionsrättigheter för att demonstrativt visa upp att vi har skapat fri rörlighet för personer.

Vi måste kämpa för full sysselsättning med omfattande social trygghet, stick i stäv med rådande praxis, vilken med den demografiska nedgången som förevändning leder till otrygga anställningsformer och undergräver betydelsen av kollektivförhandlingar i en del länder.

  Edit Bauer (PPE-DE). – (SK) Först och främst vill jag tacka föredragandena Jean Lambert och Emine Bozkurt för deras utmärkta arbete med denna svåra uppgift.

Föredragandena, vi övriga ledamöter, rådet och kommissionen har alla förenat våra ansträngningar och därmed har vi i dag till sist den länge efterlängtade nya förordningen som kommer att göra det möjligt att tillämpa förordning (EG) nr 883/2004, som ska ersätta den ohanterliga förordning (EEG) nr 1408/71. Sammantagna bidrar dessa dokument till att förenkla medborgarnas tillgång till förmåner och tjänster, vilket också flera av ledamöterna och kommissionsledamoten har påpekat. Att få tillgång till dessa förmåner och tjänster, som tillhandahålls av de enskilda medlemsstaterna genom deras sociala trygghetssystem, har hittills varit besvärligt för berättigade personer i andra medlemsstater. Det råder inget tvivel om att dessa dokument tillsammans kommer att bidra till att förflyttning över gränserna i arbetssyfte underlättas och det i sin tur kommer att leda till att den gemensamma arbetsmarknaden fungerar och används bättre.

Eftersom jag är skuggföredragande för Jean Lamberts betänkande vill jag lyfta fram att man breddat tillämpningen av principen om likabehandling och icke-diskriminering genom att låta förordningens bestämmelser även omfatta tredjelandsmedborgare. Jag anser, och det tydliggörs även av debatten, att vi inte kan förutsätta att denna lagstiftning ska lösa alla våra problem. Den löser inte ens våra nuvarande problem, för att nu inte tala om våra framtida.

Det är uppenbart att många åtgärder måste vidtas och en hel del arbete måste göras för att uppnå hållbarhet och anpassningsförmåga i förhållande till de nya utmaningarna, vilket inbegriper ytterligare samordning.

  Gabriela Creţu (PSE). – (RO) Vi har många gånger talat om förordningens rent tekniska egenskaper. Men faktum är att det är ett felaktigt synsätt som skymmer en ytterst politisk aspekt. Vi har en inre marknad i EU, men det finns 27 olika sociala trygghetssystem. Miljontals medborgare arbetar utanför hemlandet och måste kunna utnyttja sina och sina familjers rättmätiga och lagliga sociala rättigheter. Institutionerna måste kunna hantera denna situation och leverantörerna bör få göra avdrag för sina tjänster.

De regler som i dag tillämpas för att lösa problem skapades före Internetåldern, under en tid då EU hade sex medlemsstater vars medborgare inte brukade röra så mycket på sig. I dag handlar det om 27 medlemsländer där medborgarna förflyttar sig alltmer. Det var absolut nödvändigt att modernisera och förenkla reglerna och anpassa dem till en ny verklighet. Det är syftet med förordning (EG) nr 883/2004, men den kan inte tillämpas utan vissa förfaranden.

Det är nu år 2008. Det innebär fyra års förseningar, till skada både för de arbetstagare som gör anspråk på sina rättigheter och för de berörda företagens och institutionernas effektivitet.

Man brukar säga att djävulen finns i detaljerna. I dag måste vi verkligen gratulera föredragandena Jean Lambert och Emine Bozkurt, som genom att lösa detaljproblematiken sett till att vi nu kan räkna med ett smidigare informationsflöde med dataskydd och effektivare samordning.

De förbättringar som föreslås i den nya sociala dagordningen är små jämfört med de stora bristerna. Att förordning 883/2004 genomförs är goda nyheter, men det mildrar knappast känslan av att den europeiska sociala dagordningen på senare tid har stagnerat.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Fru talman! Förordning (EG) nr 883/2004 gäller inte bara anställda och deras familjer, utan alla dem som täcks av sociala trygghetssystem. Genom förordningen utökas samordningen av dessa system och man inför andra viktiga förändringar som berör pensionsberäkningar, förmåner och andra rättigheter. Hur effektiv denna samordning kommer att bli beror på innehållet i den nya tillämpningsförordningen och på hur effektivt det elektroniska informationsutbytet kommer att vara, och även på god kommunikation. Det är också bra att förordningen berör tredjeländer och att det pågår arbete med att förbättra den.

Vi bör visa vår uppskattning för föredragandens arbete och förslag. Man kan inte begära mer än så, eftersom rådet och kommissionen ännu inte har avslutat sitt arbete och ännu inte lagt fram bilagornas slutliga innehåll. Arbetet fortsätter och förmånstagarna fortsätter att vänta, i frustration över att man underlåter att betala dem fullständiga förmåner, över byråkratin och den långa väntan på ersättning.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Förordningarna är en bekräftelse på EU:s politiska inriktning och har tagits fram för att lösa praktiska socialförsäkringsrelaterade problem för EU:s medborgare och även för dem som bor och arbetar i EU:s medlemsstater.

När de träder i kraft och när tillämpningsförordningen, som för närvarande genomgår en översyn inom ramen för medbeslutandeförfarandet, också har antagits, kommer de att bidra till att förbättra rörligheten för arbetstagare och göra livet lättare för deras familjer, såväl under anställningstiden som under pensionen.

Enligt föredragandena, som jag vill gratulera, kommer principerna för att förenkla förordningarna att ändra det nuvarande samordningssystemet utan att detta leder till sämre rättigheter för medborgarna, vilket skulle ha varit fallet vid en harmonisering.

Behovet av effektivitet och snabba lösningar tillgodoses genom att man förenklar byråkratiska förfaranden och löser mellanstatliga administrativa problem. En av de viktigaste åtgärderna är att medlemsstaterna ska utse samarbetsmyndigheter och särskilda förbindelseorgan för att täcka alla socialförsäkringsaspekter i gränsöverskridande situationer.

En sådan aspekt är långtidsvård, en fråga som får en komplex lösning i parlamentets förslag. Vi hoppas att man kan finna ett lättare sätt att lösa det kroniska problemet med Europas åldrande befolkning.

Utbetalningssystem, tvistlösning, återbetalning av utbetalda belopp och de svårigheter som medborgarna möter i samband med rättigheter som förvärvats under anställningsperioder i ett annat medlemsland, utgör för närvarande stora hinder och vi hoppas kunna övervinna dem inom en fastställd tidsram, genom den samordning som både den nya grundförordningen och tillämpningsförordningen syftar till att återupprätta.

De nationella socialförsäkringssystemens särdrag kommer att beaktas i de särskilda bestämmelserna för tillämpning av nationell lagstiftning i bilaga XI. Förordningen kommer också att täcka utländska anställdas rättigheter.

  Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Fru talman! Varje gång vi debatterar den här frågan försummar extremhögern aldrig något tillfälle att fälla kommentarer i stil med ”förmånsturister”. Men vi hör dem aldrig tala om ”skatteturister” eller ”statsstödsturister”. Det är alltid de fattiga och de mindre bemedlade som attackeras på detta sätt.

Jag vill uttrycka min uppskattning till de två föredragandena. Tyvärr är det inte troligt att deras arbete kommer att få särkilt mycket uppmärksamhet i medlemsstaternas medier, som ju i allmänhet är mer intresserade av negativa nyheter. Detta handlar om komplexa lösningar för att samordna medlemsstaternas socialförsäkringssystem, som i sig är komplexa eftersom de ska täcka en rad olika individuella omständigheter. Förordningarna är av avgörande betydelse för våra medborgare och andra som är bosatta här och särskilt för dem som bor i gränsområden, där det är vanligt att man arbetar i ett medlemsland och bor i ett annat. Det är viktigt att se till att de som arbetar och lever på detta sätt är skyddade vid oförutsedd arbetslöshet, sjukdom och olyckor och, så småningom, vid pensioneringen. De behöver trygghet om vi ska kunna garantera fri rörlighet i EU.

Men det är en sak jag särskilt vill ta upp, som inte omfattas av dessa förordningar och som i allmänhet saknar täckning även i medlemsstaterna, och det är fri rörlighet för funktionshindrade, som ofta behöver personlig assistans för att kunna röra sig fritt.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE) . – (RO) Reglerna för samordningen av socialförsäkringssystemen hänger nära samman med principen om fri rörlighet för personer och borde medföra en förbättring av levnadsstandarden och anställningsvillkoren för medborgare bosatta i ett annat EU-medlemsland.

Föredragandenas ändringsförslag till den nuvarande förordningen innebär en förenkling av alla dessa förfaranden och en utvidgning till att omfatta alla kategorier av medborgare, såväl sysselsatta som arbetslösa.

EU:s medborgare ska kunna ha rätt till pension med en sammanlagd summa som motsvarar antalet tjänsteår. Om en medborgare bosätter sig i ett annat EU-land bör det finnas ett administrativt system som gör det möjligt att samla in alla uppgifter om tidigare arbetsgivare samt de ekonomiska rättigheter medborgaren har som yrkesverksam.

Därför hade jag velat att kommissionens förslag skulle innehålla så exakta lösningar som möjligt för hur medlemsstaterna på ett effektivt sätt kan överföra uppgifter om sociala rättigheter. Vidare anser jag att den nuvarande förordningen är grundläggande för rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden.

Enligt en undersökning av Eurobarometer blir över 50 procent av medborgarna avskräckta av den sociala osäkerhet de förväntar sig om de skulle byta arbetsplats till ett annat EU-land. Följaktligen är det bara två procent av EU:s medborgare som för närvarande bor i ett annat EU-land än deras eget.

Om vi vill att rörligheten ska vara en verklig drivkraft för den europeiska ekonomin måste vi avskaffa alla administrativa hinder när det gäller medflyttningen av de sociala rättigheterna.

  Joel Hasse Ferreira (PSE) . – (PT) Kommissionsledamot Špidla, mina damer och herrar! Vi måste samordna socialförsäkringssystemen på EU-nivå, därav detta tillfälle att diskutera frågan. För det första vill jag tacka föredragandena, Emine Bozkurt och Jean Lambert, för deras arbete. För det andra vill jag betona det mycket viktiga behovet av att se till att de nationella systemen är enhetliga, såväl inom den privata sektorn och när det gäller ömsesidiga försäkringsföretag som inom den offentliga sektorn. Enhetliga system kommer att bidra till ökad rörlighet och ge arbetskraften möjlighet att flytta inom hela EU.

Fru talman! I detta sammanhang är det viktigt att nå framsteg när det gäller alla avdrag i olika medlemsstater och att se till att samordningen av socialförsäkringssystemen stärker medborgarnas rättigheter och inte inskränker dem. Dessutom är det viktigt att förenkla reglerna så att medborgarna kan förstå EU-institutionernas principer och språk och känna att EU är en enhet.

Vi vet att det inte är lätt att hantera socialförsäkringssystemen, men det är viktigt att EU-medborgarna förstår de kriterier vi använder. Jag skulle vilja gå ett steg längre och säga att samordningen säkert kommer att underlätta för oss att öka vår ömsesidiga förståelse för de olika socialförsäkringssystemen. Vi måste förbättra socialförsäkringen för samtliga EU-medborgare och få ett socialförsäkringssystem där man anammar de bästa rutinerna från de olika systemen samt förbättra samordningen i dag och, vem vet, harmoniseringen i framtiden.

  Zita Pleštinská (PPE-DE) . – (SK) Den inre marknaden med de fyra friheterna är en av Europeiska unionens grundläggande prestationer. Antagandet av tjänstedirektivet och den fria rörligheten för personer innebär fördelar för EU:s medborgare.

Å andra sidan vänder sig medborgare till oss med problem som de stöter på när de behöver hälso- och sjukvård och social omsorg. Varje medlemsstat har sitt eget socialförsäkringssystem. Jag är övertygad om att en samordning av systemen, insyn, slopad byråkrati och ett elektroniskt system för informationsutbyte kommer att gynna alla EU-medborgare.

Jag vill tacka samtliga ledamöter för dagens mycket intressanta debatt samt föredragandena för deras stimulerande arbete.

  Vladimír Špidla , ledamot av kommissionen. − (CS) Mina damer och herrar! Tack för den ingående debatten, som jag tycker vittnar om en hög kvalitet på detta relevanta betänkande. Just nu har vi nått ett visst skede i vårt arbete med den nya förordningen. Alla problem är förvisso inte lösta i nuläget, men som vi har sett av debatten här har vi nått framgång i alla avseenden. EU-systemet samordnar socialförsäkringssystemen. Det betyder inte att det fastställer nya rättigheter. På den här nivån fastställer vi inte nya rättigheter. Det vi gör är att vi förbättrar den praktiska tillämpningen av rättigheter för medborgare som flyttar inom unionen. Det vill säga tiotals miljoner personer, tiotals miljoner fall. Därför måste jag än en gång betona hur viktig denna debatt är med tanke på att den är oerhört praktisk och påverkar nästan varenda medborgare i Europeiska unionen. Jag vill också betona att de tekniska förslag som har lagts fram även har en del grundläggande politiskt innehåll eftersom jag anser att fri rörlighet och tillgång till rättigheter hör till de grundläggande principer som EU bygger på.

Jag vill bara ge en kort replik till en kommentar vi hörde om nya direktiv som kommer att läggas fram om rörlighet för patienter. Jag vill poängtera att det inte rör sig om fri rörlighet för tjänster, varför eventuella liknelser med tidigare direktiv alltså är felaktiga. Jag anser också att den ingående debatten i parlamentet kommer att visa att dessa förslag innebär framsteg för EU:s medborgare.

  Jean Lambert , föredragande. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka alla ledamöter som har deltagit i debatten.

Det är uppenbart att en del människor lever till synes komplicerade liv. Faktum är att det kan vara en väldigt vanlig situation om gränsen ligger inom en mil från deras bostadsort och de söker arbete eller även annat.

Det framgår verkligen tydligt av en del inlägg vi har hört i kammaren att det nuvarande systemet inte är självklart, varken för myndigheterna i en del av medlemsstaterna eller för parlamentet. Det finns redan en samordning av socialförsäkringssystemen – det är inget nytt. Detta innebär en uppdatering, ett förverkligande och en förenkling. Alla ni som har ett europeiskt sjukförsäkringskort med er – vilket ni så klart har allihop – vet att det går att förenkla även det befintliga systemet.

Jag rekommenderar ändringsförslag 30 till artikel 11.1 till den person som inte var säker på om han var gränsarbetare eller inte.

I denna tillämpningsförordning försöker man även klargöra vilka rättigheter människor har. Det är syftet med ändringsförslag 34, och med ändringsförslag 125, som är ett förtydligande och inte medför nya rättigheter till den som söker arbete i två medlemsstater.

Jag vill än en gång uppmana ledamöterna att stödja utskottets förslag gällande databasen. Om inte databasen kommer igång och fungerar effektivt – och detta är något som även medlemsstaternas myndigheter önskar – blir det väldigt svårt att hålla de tidsfrister som parlamentet beslutar i dag, oavsett hur långa de blir.

Jag rekommenderar utskottets ståndpunkt om båda betänkandena till kammaren och ser fram emot omröstningen om några minuter.

  Emine Bozkurt, föredragande. − (NL) Jag har egentligen ingenting mer att tillägga. Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten. Tack för ert stöd! Nu väntar jag på resultatet av omröstningen inom kort.

  Robert Goebbels (PSE) . (FR) Fru talman! I måndags kväll gladdes vi över att ha minister Jean-Pierre Jouyet här och över det viktiga faktum att det franska ordförandeskapet var här för att följa parlamentets arbete.

I dag, när vi diskuterar socialförsäkringar, står ordförandeskapets platser hopplöst tomma. Jag hoppas inte att det är ett tecken på att unionens franska ordförandeskap inte är intresserat av en så viktig fråga som socialförsäkringar.

  Talmannen . – Debatten är härmed avslutad.

Nästa punkt är omröstningen.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman