Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 9 juli 2008 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

– Andrabehandlingsrekommendation: Degutis (A6-0264/2008)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE) - (LT) I dag har vi i Europaparlamentet antagit resolutionen om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen vid andra behandlingen.

Vi ändrar den förordning som har varit i kraft sedan 1992, och jag skulle återigen vilja framhäva de ändringsförslag som är viktigast för våra medborgare och framför allt för flygplanspassagerare och besättningar. Jag syftar på de föreliggande åtgärder som skulle göra det möjligt för oss att få insyn i flygpriser och att bli mer aktiva när det gäller att förbjuda vilseledande reklam och ohederlig konkurrens inom flygtrafiken.

De ändringsförslag som syftar till att garantera större efterlevnad av flygsäkerhetsnormerna samt de sociala bestämmelserna för flygplansbesättningar är viktiga. Det ser ut som om alla meningsskiljaktigheter mellan kommissionen och rådet har lösts, så förordningen borde träda i kraft till årsslutet.

Jag hoppas att den ändrade förordningen kommer att genomföras på lämpligt sätt i alla EU:s medlemsstater.

  Zuzana Roithová (PPE-DE) . – (CS) Mina damer och herrar! Efter 16 år har vi i dag äntligen gett grönt ljus åt en förenkling, ett enande och samtidigt åt hårdare restriktioner när det gäller utfärdande och återkallelse av operativa licenser. Jag hoppas att förordningen inte leder till att små sportflygarklubbar går i konkurs. Jag röstade för förordningen. Jag tror uppriktigt sagt att den verkligen kommer att göra det möjligt att återkalla operativa licenser från företag som lurar kunderna genom att enbart ange priser utan skatter, avgifter eller bränsletillägg och därmed inte anger det totala priset för flygbiljetten. Jag hoppas att kontrollorganet även kommer att fokusera på prisdiskriminering på grund av bostadsort. Jag anser att den ändrade förordningen kommer att medföra ökad säkerhet för tillhandahållandet av lufttrafik, särskilt genom att man förenar de villkor som styr leasingen av flygplan med besättning från såväl EU som tredjeländer.

– Betänkande: Ouzký (A6-0135/2008)

  Gyula Hegyi (PSE) – (HU) Tack så mycket herr talman! Som den socialdemokratiska gruppens ansvarige för denna fråga har jag ställt mig bakom Miroslav Ouzkýs kompromissförslag. Jag ser det som en framgång för parlamentet och även för den socialdemokratiska gruppen att rådet även har accepterat att vi borde begränsa de två glykollösningsmedlen mer, för att på så sätt skydda våra medborgares hälsa.

Ämnet 2-(2-metoxietoxi)etanol är hälsofarligt när det tas upp via huden. Det är väl känt att det begränsar reproduktionsförmågan och det är alltså en stor framgång att vi har förbjudit användandet av detta, inte bara i färger utan även i rengöringsmedel och golvvårdsprodukter. Från början ville kommissionen endast förbjuda 2-(2-metoxietoxi)etanol i färger, men tack vare samarbetet med alla parter har vi även lyckats begränsa det i rengöringsmedel.

Det är skadligt för människors hälsa att andas in 2-(2-metoxietoxi)etanol. Enligt kommissionens rapport skulle det bara ha förbjudits i sprutlackeringsfärger, men det har, återigen efter rekommendationer från den socialdemokratiska gruppen, även begränsats i rengöringsmedel med aerosol. Eftersom vi inte hade någon debatt i kammaren ville jag bara nämna det viktigaste innehållet i kompromissförslaget.

– Betänkande: La Russa (A6-0257/2008)

  John Attard-Montalto (PSE) . – (MT) Det är viktigt att Europaparlamentet känner till prissituationen för vatten och elektricitet i mitt land och närmare bestämt effekterna av dagens beslut när det gäller detta. Det är därför jag avger en röstförklaring. Ända sedan regeringen höjde oljepriset har den ökat konsumenternas kostnader genom att lägga på tilläggsavgifter. Denna månad meddelade den att tilläggsavgifterna kommer att öka till 96 procent. Detta kommer att medföra en ny fattigdom, en energifattigdom. Regeringen kommer varken med kortsiktiga eller långsiktiga lösningar. Trots att vi i vårt land har gott om sol och vind saknas det politik för alternativa energikällor, till och med när det gäller renare energikällor som gas, och regeringen har fortfarande inte ens börjat överväga detta. Det var därför som jag röstade så här och det är därför som det vi har gjort i dag är viktigt, för att inte säga historiskt.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE) . – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill förklara varför jag röstade som jag gjorde om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas. Direktivets huvudsakliga del gäller utan tvekan förslaget till åtskillnad av ägandet, som uttryckligen skulle förhindra vertikalt integrerade företag från att ha både ett leverans- och ett överföringsintresse när det gäller gas. Jag röstade för det ändrade kompromissförslaget därför att jag är övertygad om att man måste ta hänsyn till oron hos de länder som var emot en åtskillnad av ägandet. Jag håller med kommissionen om att den europeiska marknaden för naturgas saknar investeringar i infrastruktur för energiöverföring och en bra samordning mellan enskilda systemansvariga för överföringssystemen. Jag anser dock att vi måste ta hänsyn till naturgas- och elmarknadernas strukturella olikheter och därför göra en åtskillnad mellan dem. Liberaliseringen av gasmarknaden måste ske gradvis och symmetriskt. Fokus måste särskilt ligga på harmoniseringen av graden av öppenhet på de nationella marknaderna.

  Marco Cappato (ALDE) . – (IT) Herr talman! Jag lade ner min röst i den slutliga omröstningen och röstade mot förslaget till det så kallade ”tredje paketet” gällande åtskillnaden mellan leverantörer och nätföretag på gasmarknaden, eftersom vi har missat ett gyllene tillfälle att bekräfta principen om fri konkurrens på gasmarknaden. Vi borde ha följt med i det som har hänt på elmarknaden. I det här tredje paketet ger man i stället praktiskt taget garantier för monopol och tidigare monopol i Europa. Våra nationella marknader kommer därför även i fortsättningen att vara ojämförbara, vilket gör att utsikterna för en verklig europeisk energimarknad blir ännu sämre.

Än värre är att detta tvetydiga tredje paket i praktiken innebär att de tidigare monopolen kommer att få ännu mer uppmuntran och hjälp att ingå avtal liknande dem med den ryska gasjätten Gazprom.

– Betänkande: Lambert (A6-0251/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Som alla i kammaren vet har vi haft en EU-förordning om samordningen av de sociala trygghetssystemen sedan 2004, men tyvärr har vi inte haft någon tillämpningsförordning. Med Europaparlamentets beslut får vi äntligen även tillämpningsbestämmelser, vilket innebär att vi har ett instrument som vi kan använda för att främja rörligheten i Europeiska unionen utan att man förlorar den sociala tryggheten.

Upprättandet av förbindelseorgan gör att vi även kan ge praktisk hjälp åt dem som arbetar utanför sitt hemland, till exempel genom att svara på frågor om var och hur de ska ansöka om pension. Vi i Europaparlamentet har med andra ord sett till att människor kan få riktig hjälp i frågor som rör välfärden.

– Betänkande: Bozkurt (A6-0229/2008)

  Frank Vanhecke (NI) . – (NL) Jag avstod från att rösta om Bozkurtbetänkandet, även om jag i princip inte har något emot en begränsad form av samordning av EU-medlemsstaternas olika sociala trygghetssystem, i synnerhet inte om det fungerar till fördel för EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat än sin egen.

Jag vill dock återigen varna för en harmonisering eller, ännu sämre, enhetlighet mellan de olika medlemsländernas sociala trygghetssystem. Som flamländare har jag så att säga förmånen att se att ett enhetligt socialt trygghetssystem för enbart två befolkningsgrupper i Belgien, flamländare och valloner, är helt ogenomförbart och leder till ett oerhört omfattande missbruk. Låt för guds skull varje medlemsstat organisera och finansiera sitt eget sociala trygghetssystem, annars kommer vi på ett eller annat sätt att få ett system som missbrukas och som är sämre, dyrare och mindre effektivt och som i slutändan leder till mindre i stället för mer solidaritet bland människorna i Europa.

  Hubert Pirker (PPE-DE) . – (DE) Herr talman! Jag vill också förklara att jag röstade för det här betänkandet därför att det innehåller ett förslag till ny förordning i stället för den gamla och därmed en garanti för att våra sociala trygghetssystem nu kan samordnas mer effektivt, eftersom man har förenklat och ändrat de tillämpliga bestämmelserna. Med Lambertbetänkandet blir det också möjligt för oss att uppnå våra mål för att bidra ytterligare till större rörlighet i EU och ge människor möjligheten att ta med sig sina sociala förmåner när de får anställning i ett annat medlemsland.

Detta bidrar till social trygghet i Europeiska unionen.

– Betänkande: Corbett (A6-0206/2008)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Tack, herr talman! Då är vi i dag vid steg två av Richard Corbetts försök att uppfostra parlamentet ännu mer till de politiskt korrekta eurokraternas knähund.

I går beslutades det att vi parlamentsledamöter knappt får lägga fram parlamentsfrågor och att parlamentets talman kommer att bedriva självcensur. I dag blir det svårare att bilda grupper, och föredraganden medger uttryckligen, och i viss mån ärligt, att denna åtgärd främst är riktad mot den EU-skeptiska högern i parlamentet. Så det hela slutar där man började. EU-skepsisen här i kammaren, i synnerhet hos den politiska högern, måste tystas ned. Det EU-skeptiska resultatet av folkomröstningar i Irland, Nederländerna och Frankrike nonchaleras som vanligt som om de inte fanns. Detta är en europeisk version av ”Mugabedemokrati”. Vilken demokrati!

  Bruno Gollnisch (NI) . – (FR) Herr talman! Föredraganden Richard Corbett uttryckte faktiskt sina åsikter – på ett förolämpande sätt kan tilläggas – utanför utskottet för konstitutionella frågor angående den politiska familj som jag tillhör här parlamentet. Detta väcker naturligtvis stort tvivel när det gäller hans opartiskhet.

Betänkandet är mycket tvivelaktigt och innehållet försvagades drastiskt i utskottet. Det enda som fanns kvar var bestämmelserna för att säkra överlevnaden för politiskt korrekta grupper vars totala antal ledamöter skulle hamna under det minimiantal som krävs, och ett ändringsförslag har smugits in särskilt för att hindra vår politiska familj från att bilda en grupp. De skäl som uppges stämmer inte alls överens med fakta. Det räcker att titta i bilagan till betänkandet så ser man att det inte finns något nationellt parlament där det minsta antalet ledamöter som krävs för att bilda en grupp är högre än 20. Det råkar faktiskt vara så att antalet ofta är mycket lägre, till exempel 15, 10 eller 8, och i vissa fall räcker det med en person för att bilda en politisk grupp.

Corbettbetänkandet är därför ett angrepp mot demokratin och helt enkelt mot de grundläggande reglerna för rent spel.

  Philip Claeys (NI) . – (NL) Corbettbetänkandet syftar bara till en sak, bara en sak, nämligen att tysta ned de högerorienterade nationella rösterna i Europaparlamentet. Richard Corbetts gruppordförande sticker inte under stol med detta. När ITS-gruppen bildades i januari 2007 sa han helt öppet att förordningen skulle ändras särskilt i syfte att stoppa bildandet av högerorienterade grupper i framtiden.

Andra grupper kommer säkerligen att bli indirekt lidande till följd av detta, men Richard Corbett kommer inte att ligga sömnlös för det. Hans förslag är förmodligen riktat mot en EU-skeptisk grupp. Det är uppenbart att socialdemokraterna i parlamentet avskyr att grupper av alla politiska färger ska ha samma medel och politiska rättigheter. Detta Mugabeliknande sätt att tänka utgör en väsentlig del av bristen på demokrati i Europa, på samma sätt som man på ett orubbligt sätt ignorerar de franska, nederländska och irländska väljarnas demokratiska röster. Herr talman! Vi kommer att göra detta till en valfråga nästa år i Flandern, var så säker!

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Det faktum att vi över huvud taget röstade om detta i dag tycker jag är ett brott mott parlamentets arbetsordning. Utskottet röstade ned betänkandet därför att, som jag tror, utskottets ordförande hade missbedömt dem som var i rummet, varför han helt enkelt bara rev upp arbetsordningen och fortsatte med en ändrad version av det.

Varför har vi sträckt oss så långt? Vad är det som är så viktigt att vi måste riva upp vår arbetsordning på detta sätt? Ja, skälet är naturligtvis som vi vet – och föredraganden har varit tydlig med detta – att hindra EU-skeptiker från att bilda en grupp.

Men varför är ni så rädda? Vad är det som gör er så nervösa? Vi är bara 50, kanske högst 60 personer, av 785 parlamentsledamöter. Kan det bero på att de personer ni egentligen bekymrar er över är era egna väljare och att ni överför och riktar det förakt och den rädsla ni känner för EU:s väljare, som röstar nej så fort de får chansen, mot oss och att ni tar ut det ni inte vågar säga om de människor som skickar tillbaka er hit på oss, som är deras synliga talesmän här i parlamentet.

Om jag har fel kan ni bevisa det genom att genomföra den folkomröstning ni en gång lovade. Pactio Olisipiensis censenda est!

  Bogdan Pęk (UEN) . – (PL) Herr talman! Jag röstade mot Corbettbetänkandet eftersom jag anser att det är ett uttryck för extrem diskriminering i Europaparlamentet, som påstår sig vara demokratiskt och som ändå försöker använda administrativa metoder för att göra det omöjligt att bilda politiska grupper som inte tänker eller agerar på det sätt som majoriteten anser vara politiskt korrekt. Detta är en dubbel diskriminering eftersom man använder administrativa metoder för att hindra bildandet av grupper och därför att man samtidigt ger betydande ekonomiskt stöd i tillägg till organiserade politiska grupper, vilket innebär ytterligare fördelar för dessa. Denna diskriminering strider mot Europeiska unionens grundvalar och de grunder som EU ska byggas på. Jag protesterar högljutt mot detta och ni ska inte inbilla er att ni, även om ni lyckas driva igenom detta, kommer att kunna få igenom det i nationerna i Europa, som definitivt kommer att protestera.

  Richard Corbett (PSE) . – (EN) Herr talman! Det är sällan jag hör sådant struntprat som jag precis hörde från Vlaams Blok, Front national och Dan Hannan. Det här betänkandet förbjuder inte någon, och regeländringen skulle inte heller innebära att någon förlorade sin rösträtt eller sin rätt att tala och sin rätt att agera som ledamot av Europaparlamentet.

Det regeländringen handlar om är vilken tröskelnivå vi ska fastställa för det minsta antalet ledamöter som krävs för att bilda en grupp och därmed tilldelas extra skattepengar och extra resurser för att bedriva sin politiska verksamhet. Alla nationella parlament med gruppsystem fastställer tröskelnivåer. Vi har haft en väldigt låg tröskel – lägre än nästan alla nationella parlament procentuellt räknat. Det är helt rätt att vi stannar upp och undersöker det.

Jag noterar att nästan alla grupper stödde kompromissförslaget i slutändan, såväl stora som små grupper. Jag noterar att även talaren för gruppen Självständighet/Demokrati – den EU-skeptiska IND/DEM-gruppen – föreslog en alternativ nivå på 3 procent, det vill säga 22 ledamöter. Så de inser själva att vi måste höja det nuvarande antalet, som för närvarande är för lågt. Ärligt talat, är skillnaden mellan deras nivå på 22 och den nivå på 25 som har antagits verkligen ett angrepp mot demokratin? Äh, försök inte!

– Betänkande: Buzek (A6-0255/2008)

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Buzekbetänkandet innehåller en detaljerad utvärdering av alla strategiska åtgärder inom området energiteknik. Tyvärr innebar bristen på finansiering till all den forskning som behövdes, i kombination med den plötsliga prisökningen på gas och olja, att vi blev tvungna att inrikta vår forskning på metoder för att minska användningen av dessa källor i energiförsörjningssyfte. Denna prioritering kommer också att innebära minskade koldioxidutsläpp och borde inkluderas i strategin. Jag tycker det är viktigt att främja forskning om uppbyggnaden av säkra, moderna kärnkraftverk och uppbyggnaden av de nyaste kraftverken som bygger på produktion av helium och vätgas, liksom om tredje generationens biobränslen som kan produceras lokalt så att man minskar överdrivna bränslekostnader. Vid omröstningen röstade jag för de ändringsförslag där man tog upp dessa prioriteringar.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Mina damer och herrar! Vi har antagit det viktiga betänkande som professor Jerzy Buzek har utarbetat. Europeiska unionens växande beroende av energiimport, som 2030 kommer att nå en nivå på 65 procent, har tvingat oss att vidta åtgärder för att garantera försörjningstrygghet när det gäller råvaror som används för kraftproduktion mot bakgrund av solidaritetsprincipen. Det borde även skapas ytterligare instrument för att minska de risker för de enskilda medlemsstaternas energiförsörjningstrygghet som en fortsatt liberalisering av energisektorn medför. För att nå EU:s mål för förnybara energikällor och minskade växthusgaser måste vi främja utvecklingen av nya tekniker, särskilt tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid. Det är viktigt att stödja ren kolteknik och att intensifiera vårt arbete när det gäller andra och tredje generationens biobränslen samt att utöka forskningen om kärnkraft. Det har också blivit mycket viktigare att arbeta för förbättringar när det gäller energieffektivitet och energisparande.

Skriftliga förklaringar

– Resolutionsförslag (B6-0336/2008) – Årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina (2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Herr talman! Jag röstar för denna resolution. Jag är utvecklingsutskottets föredragande om Erasmus Mundus-programmet och mitt betänkande antogs nyligen enhälligt. Jag hoppas att vi kommer att kunna godkänna den slutliga texten vid sammanträdesperioden i september, så att det nya programmet kan inledas i januari 2009.

Syftet är att sprida fördelarna med vårt utmärkta universitetssystem utanför unionens gränser och göra det möjligt för utländska studenter att komma och studera vid våra fakulteter – och att ge studenter från EU möjlighet att, genom stöd, samla på sig erfarenhet i ett land utanför EU. Jag anser att Erasmus är ett centralt instrument för hållbar utveckling, eftersom syftet med det, vilket jag betonar i mitt betänkande, är att bidra till att studenterna kommer tillbaka till sina hemländer och därmed, med hjälp av de idéer, kunskaper och internationella kontakter de har samlat på sig, bidrar till sitt hemlands ekonomiska tillväxt.

En betydande andel av finansieringen när det gäller åtgärd 2 tas från de anslag som öronmärkts för utveckling. Jag anser att vi måste se till att de ekonomiska anslagen för de årliga handlingsprogrammen för Brasilien och Argentina 2008, som är speciellt öronmärkta för främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd, faktiskt används till både utbildning och konkreta åtgärder på området och att de bidrar till infrastruktur och produktionsmetoder anpassade till en hållbar utveckling.

– Betänkande: Lambsdorff (A6-0265/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL) , skriftlig. − (PT) Eftersom det är omöjligt att ta upp alla viktiga punkter i det här betänkandet skulle jag vilja betona att Europaparlamentet, efter det irländska folkets bestämda NEJ till Lissabonfördraget, fortsätter att låtsas och agera som om ingenting hade hänt.

Men det har tvärtom hänt väldigt mycket, vilket man ser av det skamlösa syftet med det här betänkandet. Majoriteten i Europaparlamentet anser bland annat att

- varje lands ställning, det vill säga deras utrikespolitik, borde kopplas samman med en bindande politisk plattform som EU har upprättat,

- EU borde överväga en omorganisering och utökning av sina kontor inom FN med anledning av ”de ökade befogenheter och ansvarsuppgifter som EU:s företrädare kommer att förväntas utöva med tanke på ratificeringen av Lissabonfördraget”,

- rådet så snart som möjligt borde ”fastställa den operativa status som EU:s ”observatörer” ska ha i FN”,

- medlemsstaterna borde enas om ”en mer samstämd ståndpunkt om reformeringen av FN:s säkerhetsråd – en ståndpunkt som, samtidigt som det slutliga målet med ett permanent mandat för Europeiska unionen inom ett reformerat FN kvarstår, under tiden syftar till att öka unionens inflytande”.

En målmedveten och tydlig federalism i stormakternas ledband, med Tyskland i täten …

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Ledamöterna från Labour Party i Europaparlamentet välkomnar detta betänkande, i synnerhet den starka uppmaningen till EU:s medlemsstater om att fokusera och stärka sina åtaganden gentemot millennieutvecklingsmålen. Vi håller helt med om att tyngdpunkten måste ligga på att uppfylla de avlagda löftena och trappa upp det befintliga arbetet.

Ledamöterna från Labour Party instämmer dock inte i rekommendationen om ett enda mandat i FN:s säkerhetsråd och kan inte stödja denna. Vi anser inte att det skulle vara bra för Europas proportionerliga representation. Enligt artikel 19 lägger inte EU-medlemmar i FN:s säkerhetsråd uttryckligen fram EU:s ståndpunkter i rådet. Det står dessutom i FN:s stadga att så inte kan ske. Men det pågår en sund informell samordningsprocess, såväl i New York som på ett större plan, och det är detta som bör uppmuntras.

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE), skriftlig. − (IT) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har alltid ansett att Europeiska unionen borde ha ett permanent mandat i FN:s säkerhetsråd, vilket läggs fram i Lambsdorffbetänkandet. Vår grupp godtar dock inte ”prioriteringen” av initiativet med en ”övergripande process”, som innebär att antalet permanenta nationella medlemmar skulle öka, och som vi anser bara måste ses som ett av flera möjliga alternativ.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag gläds över Alexander Graf Lambsdorffs betänkande där man lägger fram EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 63:e session. Jag stöder särskilt det som sägs om behovet av att fortsätta arbeta för ett målmedvetet engagemang för millennieutvecklingsmålen vid toppmötet. EU:s agenda för millennieutvecklingsmålen borde utgöra ett globalt exempel och vi borde arbeta för att resten av världssamfundet följer detta exempel vid FN:s generalförsamling i september. Jag röstade för betänkandet.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I dag antogs Alexander Graf Lambsdorffs förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 63:e session utan omröstning i kammaren. Detta förfaringssätt – som är möjligt genom ”artikel 90” – är inte bara väldigt tvivelaktigt. Det ger dessutom det falska intrycket av att hela Europaparlamentet håller med om innehållet i betänkandet, vilket verkligen inte är fallet. Vi är starkt emot rekommendationen att Lissabonfördragets nuvarande ställning skulle nödvändiggöra en omorganisering och utökning av rådets ”kontor i New York och Genève med anledning av de ökade befogenheter och ansvarsuppgifter som EU:s företrädare kommer att förväntas utöva med tanke på ratificeringen av Lissabonfördraget”. Detta är inte bara ett hån mot de irländska väljarna, som förkastade Lissabonfördraget med bred majoritet vid folkomröstningen. Det är dessutom ett försök att tolka Lissabonfördraget som att EU görs till en juridisk person och därmed till en överordnad stat.

  Cristiana Muscardini (UEN) , skriftlig. − (IT) Lambsdorffbetänkandet (och den tillhörande rekommendationen) ger en klar politisk signal om att stärka Europeiska unionens profil inom FN. Genom kommissionen och medlemsstaterna bidrar ju unionen totalt med över 40 procent av FN:s ekonomiska medel, men den har hittills inte fått något utbyte i form av politiskt inflytande eller förmåga att påverka.

En del av texten är emellertid vilseledande och till skada för den diskussion som har påbörjats i New York om reformen av FN:s säkerhetsråd. Samtidigt som man betonar det grundläggande målet med ett permanent mandat för EU som sådant tar man i rekommendationen bland de olika förhandlingsinitiativen enbart upp den så kallade övergripande processen. Denna drivs av de länder som endast stöder ett av de olika förslag som lagts fram, det vill säga förslaget om en utökning av antalet permanenta nationella medlemmar. Detta förslag, som har fått stöd från mindre än en tredjedel av medlemmarna, verkade redan från början vara splittrande och obalanserat, vilket ordföranden för FN:s generalförsamling själv har påpekat.

Vi vill betona att vi varmt välkomnar den politiska uppmärksamhet som Europaparlamentet ägnar åt ett generellt stärkande av Europeiska unionens profil i FN, men vi anser samtidigt att våra reservationer och invändningar när det gäller rekommendationen om den ”övergripande processen” bör föras till protokollet.

  Pasqualina Napoletano (PSE) , skriftlig. − (IT) Herr talman! Jag vill säga något positivt om Lambsdorffbetänkandet, i vilket man återigen betonar Europaparlamentets engagemang för att stärka EU:s ställning i FN.

Jag vill dock understryka att man i betänkandet, när det gäller frågan om reformen av FN:s säkerhetsråd, lägger fram en värdering som inverkar negativt på de diskussioner som fortfarande pågår i New York.

Bland de olika reformalternativ som lagts fram tar man särskilt upp den ”övergripande processen” (punkt Q), som är ett förslag som innebär att man vill öka antalet permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd.

Detta förslag har hittills fått stöd av mindre än en tredjedel av medlemmarna i FN:s generalförsamling.

Jag ber er därför att anteckna i protokollet att jag reserverar mig mot denna del av rekommendationen.

  Gianni Pittella (PSE), skriftlig. − (IT) Lambsdorffbetänkandet ger en klar politisk signal om att stärka Europeiska unionens profil inom FN. Genom kommissionen och medlemsstaterna bidrar ju unionen totalt med över 40 procent av FN:s ekonomiska medel, men den har hittills inte fått något utbyte i form av politiskt inflytande eller förmåga att påverka.

En del av texten är vilseledande och till skada för den diskussion som har påbörjats i New York om reformen av FN:s säkerhetsråd. Samtidigt som man betonar det grundläggande målet med ett permanent mandat för EU som sådant tar man i rekommendationen bland de olika förhandlingsinitiativen enbart upp den så kallade övergripande processen, vilken stöds av länder som endast vill ha ett av de olika förslag som lagts fram, det vill säga förslaget om en ökning av antalet permanenta nationella medlemmar. Detta förslag, som har fått stöd från mindre än en tredjedel av medlemmarna, verkade redan från början vara splittrande och obalanserat, vilket ordföranden för FN:s generalförsamling själv har påpekat.

Jag vill betona att jag varmt välkomnar den politiska uppmärksamhet som Europaparlamentet ägnar åt ett generellt stärkande av Europeiska unionens profil i FN, men jag anser samtidigt att min reservation och min invändning när det gäller rekommendationen om den ”övergripande processen” bör föras till protokollet.

  Luís Queiró (PPE-DE) , skriftlig. − (PT) Det är oroväckande att frågan om reformen av FN kommer på tal så ofta. Behovet av en reform har varit känt under några år, men det har även det faktum att det är omöjligt att genomföra en sådan reform. Detta dödläge är viktigt av två skäl. För det första förvärrar det de faktorer som bidrar till organisationens misslyckanden, vilka är ganska många. För det andra främjar det uppkomsten av en diskussion som stöds och rättfärdigas av behovet av alternativ.

Att stärka samarbetet mellan demokratier är helt klart en fin tanke att främja, även om det inte medför en omfattande anslutning till projektet demokratiernas förbund. Men det vore även klokt att vara realistisk. Det är därför som FN måste anpassa sig till maktens verklighet, inte så mycket på grund av rimligheten utan snarare på grund av genomförbarheten.

När det gäller Europeiska unionens roll måste vi inse att inget av de länder som har ett mandat i FN:s säkerhetsråd eller som kan få ett mandat där går med på att ersättas av ett enda EU-mandat.

Avslutningsvis har vi sett att FN:s nya råd för mänskliga rättigheter långt ifrån har övervunnit sin föregångares brister.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE), skriftlig. − (ES) Herr talman! Med anledning av rekommendationen till FN:s generalförsamlings 63:e session i september i New York, fastställs det i artikel 90.4 i arbetsordningen att en rekommendation inom ramen för den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken, som gått till omröstning i ett utskott, ska anses antagen och föras upp på föredragningslistan för ett plenarsammanträde utan att parlamentet behöver godkänna texten och utan någon debatt eller något ändringsförfarande.

Därför, då vi är nöjda med praktiskt taget hela dokumentet med undantag för en punkt, skulle min grupp vilja uttrycka sin åsikt om denna punkt som gäller rätten till sexuell och reproduktiv hälsa. Det konceptet, som är något tvetydigt, ger upphov till frågor som till stor del rör det individuella samvetet och moralen, och vi anser INTE att dessa bör utgöra ämnet för några av parlamentets uttalanden, i synnerhet inte med anledning av FN:s nya session. Vår grupp begärde särskild omröstning i utskottet för utrikesfrågor och röstade emot på grund av ovannämnda skäl.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Alexander Graf Lambsdorffs betänkande och rekommendation är politiskt sett mycket viktiga, eftersom syftet är att främja en förstärkning av EU inom FN. Det kan vara bra att veta att även om kommissionen och medlemsstaterna står för mer än 40 procent av FN:s budget, är EU:s inflytande fortfarande mycket svagare än det borde vara.

Betänkandet innehåller dock ett missvisande stycke om de diskussioner som just nu förs i New York om reformen av säkerhetsrådet. Samtidigt som det långsiktiga målet om ett permanent mandat för EU bekräftas, citerar man i rekommendationen endast ett av de förslag som lagts fram, nämligen den s.k. övergripande processen, trots att det finns många fler förslag. Det är allmänt känt att detta förslag har visat sig vara högst splittrande och har godkänts av mindre än en tredjedel av FN:s medlemmar, vilket generalförsamlingens ordförande påpekat.

Samtidigt som vi vill uttrycka stor uppskattning för det huvudsakliga innehållet och strukturen hos denna rekommendation från Europaparlamentet, anser jag det därför nödvändigt att betona våra uttryckliga reservationer och protester mot det stycke där den ”övergripande processen” nämns.

  Marcello Vernola (PPE-DE), skriftlig. − (IT) Herr talman! Lambsdorffbetänkandet ger en klar politisk signal om att stärka Europeiska unionens profil inom FN. Genom kommissionen och medlemsstaterna bidrar ju unionen totalt med över 40 procent av FN:s ekonomiska medel, men den har hittills inte fått något utbyte i form av politiskt inflytande eller förmåga att påverka.

En del av texten är vilseledande och till skada för den diskussion som har påbörjats i New York om reformen av FN:s säkerhetsråd. Samtidigt som man betonar det grundläggande målet med ett permanent mandat för EU som sådant tar man i rekommendationen bland de olika förhandlingsinitiativen enbart upp den så kallade övergripande processen, vilken stöds av länder som endast vill ha ett av de olika förslag som lagts fram, det vill säga förslaget om en ökning av antalet permanenta nationella medlemmar. Detta förslag, som har fått stöd från mindre än en tredjedel av medlemmarna, verkade redan från början vara splittrande och obalanserat, vilket ordföranden för FN:s generalförsamling själv har påpekat.

Jag vill betona att jag varmt välkomnar den politiska uppmärksamhet som Europaparlamentet ägnar åt ett generellt stärkande av Europeiska unionens profil i FN, men jag anser samtidigt att min reservation och min invändning när det gäller rekommendationen om den ”övergripande processen” bör föras till protokollet.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Herr talman! Det gläder mig att Europaparlamentet i dag har tänkt över frågan om EU-prioriteringar inför det kommande FN-mötet. I föredragandens förslag nämns att FN vill se ”inrättandet av nya organ, en radikal översyn av andra organ, en omstrukturerad ledning för FN:s fältinsatser, en omorganisering av FN:s tillhandahållande av bistånd och en djupgående reform av dess sekretariat”. Detta är oerhört viktigt.

Vi får dock inte glömma att all denna verksamhet bedrivs för människans skull och för de mänskliga rättigheter som människans värdighet medför. Påven Johannes Paulus II talade om detta för ett par år sedan vid ett FN-möte, och sa att det första systematiska hotet mot de mänskliga rättigheterna har att göra med fördelningen av materiella tillgångar, som ofta är orättvis, att den andra sortens hot hade att göra med olika slags själsliga orättvisor, och att det är möjligt att skada en människas syn på sanningen, hennes medvetande och uppfattning av det vi kallar medborgerliga rättigheter, som alla har rätt till oavsett bakgrund, ras, kön, nationalitet, religion eller politiska åsikter. Jag anser att hans ord bör vara vägledande i FN:s arbete.

- Andrabehandlingsrekommendation: Costa (A6-0223/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Herr talman! Det aktuella förslaget utgör en del av ett paket (tillsammans med förslagen till direktiv om driftskompatibilitet och inrättandet av en europeisk järnvägsbyrå) som syftar till att ”underlätta rörligheten för lokomotiv i gemenskapen”, som en del av liberaliseringen av järnvägstransporten inom EU.

Före alla andra överväganden, måste vi därför betona att huvudmålet för detta direktiv är att undanröja alla hinder för liberaliseringen av järnvägstransporten genom att harmonisera lagstiftningen om järnvägssäkerhet i medlemsländerna.

Det står klart att de mest avancerade normerna för järnvägssäkerhet i varje land måste antas och tillämpas. Vi måste dock komma ihåg att liberaliseringen och privatiseringen av järnvägen ifrågasattes i vissa länder, till exempel i Storbritannien, efter en försämring av tjänster och andra allvarliga händelser som ledde till att man på nytt måste tänka igenom angreppet mot denna allmänna tjänst.

Jag betonar att harmonisering av lagstiftningen om järnvägssäkerhet på gemenskapsnivå aldrig får leda till att de mest avancerade lagarna på detta område hotas, och länderna får inte heller förbjudas att ha sådan lagstiftning.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Herr talman! Jag röstade för Paolo Costas betänkande om ändringen av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar.

Säkerhet i det europeiska järnvägsnätet kan inte uppnås utan gemensamma mål och gemensamt agerande, och därför välkomnar jag järnvägspaketet varmt. En av huvudaspekterna är godkännandet av järnvägsfordon, eftersom det enligt tillverkare och järnvägsoperatörer är svårt att rent tekniskt motivera myndigheternas nuvarande villkor för godkännande. Även direktiven om järnvägssystemens driftskompatibilitet måste konsolideras och slås ihop.

Ännu en positiv punkt är att tydliga regler för fordonsunderhåll fastställs i det nya lagstiftningsförslaget. Nästa steg för kommissionen är därför att besluta om ett certifieringssystem för obligatoriskt underhåll.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag röstade för Paolo Costas betänkande ”Säkerhet på gemenskapens järnvägar”. Föredragandens rekommendation kommer att bidra till att rationalisera lagstiftningen och förenkla fri rörlighet för tåg i hela EU. Med dessa rekommendationer kommer byråkratin att minskas och de bör ge utvecklingen av järnvägstransporten i EU ett uppsving.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Herr talman! Det är helt och hållet nödvändigt att harmonisera de nationella säkerhetsförfarandena i medlemsstaterna. Denna fråga är ännu ett exempel på hur viktigt det är att insistera på investeringar i järnvägstransport. Om vi vill ha en hållbar utveckling av Europas transportsystem och om vi ska nå de mål och respektera de löften vi gett till medborgarna och på internationell nivå under de senaste åren, måste vi investera i järnvägen och garantera det europeiska järnvägssystemets driftskompatibilitet.

Förenklingsåtgärder och införandet av principen om ömsesidigt erkännande är de viktigaste punkterna i detta betänkande. En annan väldigt viktig punkt är tillämpningen av strängare utbildnings- och certifieringsåtgärder för alla berörda och ansvariga aktörer på gemenskapens järnvägsmarknad, från järnvägsföretag till infrastrukturförvaltare.

Jag anser att detta betänkande är ännu ett positivt steg i vårt sökande efter multimodalitet som grund för den gemensamma transportpolitiken.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag röstade för att de järnvägar som är kulturarv inte skulle omfattas av detta direktiv. Detta speglar min uppskattning för dessa tågföretags speciella karaktär. Om dessa företag hade tvingats att följa villkoren i direktivet, skulle det ha inneburit en mängd förödande kostnader för organisationer som till stor del finns kvar på grund av frivilliga och medlemmar. Järnvägar såsom Romney, Hythe och Dymchurch Railway samt Kent och East Sussex Light Railway (där jag själv är medlem på livstid) är delar av den historiska turistindustrin i sydöstra England och i hela EU. Det är skamligt att somliga här, som säger sig vara ”nationalistiska”, inte kunde stödja detta undantag.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Herr talman! Skapandet av en gemensam järnvägsmarknad för transporttjänster kräver att vi förändrar de nuvarande reglerna. Medlemsstaterna har utvecklat sin egen säkerhetsstandard, i första hand för inrikessträckor, baserade på nationella tekniska och operativa koncept. Det börjar bli oerhört viktigt att skapa harmoniserade rättsliga strukturer i medlemsstaterna, gemensamma texter för säkerhetsregler, enhetliga säkerhetscertifikat för järnvägsföretag samt enhetligt ansvar och befogenheter för säkerhetsmyndigheter och för förfaranden vid utredning av järnvägsolyckor.

Varje medlemsstat bör ha ett oberoende organ för reglering och övervakning av järnvägssäkerheten. För att säkra ett gott samarbete mellan dessa organ på EU nivå bör man fastställa minimiregler för arbetsuppgifter och skyldigheter som ska gälla för alla organ.

Skyddet av den allmänna säkerheten och ordningen, vilket omfattar uppehållande av ordningen vid allmänna järnvägskommunikationer, borde vara en av de grundläggande uppgifter som EU ansvarar för.

- Andrabehandlingsrekommendation: Costa (A6-0210/2008)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag stödde alla ändringar av betänkandet från utskottet för transport och turism om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå.

I Storbritannien har antalet tågpassagerare ökat med över en femtedel. På kort sikt har detta lett till enorma svårigheter eftersom överfulla tåg har orsakat stopp och förargade passagerare i vissa regioner – inklusive min egen, sydvästra England – har protesterat mot förflyttningen av rullande materiel i landet. Samtidigt inleds kampanjer för att öppna sedan länge avstängda stationer och sträckor för att kunna tillgodose efterfrågan och behovet av att minska koldioxidutsläppen. Ett exempel är kampanjen i Radstock i Somerset.

På lång sikt kommer nya beställningar på rullande materiel att avhjälpa krisen, men om Europas järnvägar fortsätter att blomstra kommer vi att behöva det strategiska tänkande som en förstärkt europeisk järnvägsbyrå förhoppningsvis kan bistå med.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Herr talman! Det aktuella förslaget är en del av ett åtgärdspaket (tillsammans med förslagen till direktiv om driftskompatibilitet och säkerhet) för att liberalisera järnvägstransporten inom EU, där ”byrån” tar på sig rollen som ”regleringsmyndighet”.

Denna politik kommer att leda till en gradvis försämring av järnvägstransporten som allmän tjänst, och de mer lönsamma sträckorna kommer att ges till privata företag genom privatisering (offentlig-privata samarbeten) på skattebetalarnas bekostnad och utan att ta hänsyn till de enskilda ländernas och befolkningarnas intressen och behov.

I Portugal har det visat sig att genomförandet av denna politik har lett till en försämring av de allmänna tjänsterna, begränsad rörlighet och ökade färdkostnader. Det har resulterat i avstängning av hundratals kilometer järnvägssträcka, stängning av stationer, minskat passagerarantal och försämring av servicekvaliteten, minskat antal anställda inom järnvägssektorn samt en attack mot deras löne- och arbetsrättigheter.

Järnvägssektorn är strategisk för den socioekonomiska utvecklingen. Vi behöver en politik som främjar utvecklingen och förbättringen av de offentliga järnvägstransportsystemen i våra länder.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Herr talman! Jag röstade för Paolo Costas betänkande om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå.

Förbättrandet av den tekniska och lagstiftningsmässiga ramen för gemenskapens järnvägar som en del av det tredje järnvägspaketet är en viktig och välkommen utveckling som omfattar åtgärder för att förstärka den europeiska järnvägsbyrån. Som centralt organ måste byrån garantera att en enhetlig strategi eftersträvas i hela EU. Synnerligen viktig är den fortsatta utvecklingen av ERTMS-systemet (European Railway Traffic Management System). Dess driftskompatibilitet och kompatibilitet måste till varje pris garanteras.

Inrättandet av ett EG-kontrollförfarande är ett passande sätt att nå detta mål, men dess effektivitet kommer att vara beroende av en stabil och effektiv europeisk järnvägsbyrå. Av denna anledning stöder jag en ytterligare utveckling av byrån såsom föredraganden föreslår.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! I Costabetänkandet om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå stöder man uppenbarligen behovet av att införa ERTMS-systemet, vilket innebär högteknologisk järnvägssäkerhet. Jag stöder detta initiativ som tillsammans med betänkandet om säkerhet på gemenskapens järnvägar kommer att ge utrymme för ett mer sammanhängande europeiskt järnvägssystem. Jag röstade för betänkandet.

  Robert Navarro (PSE), skriftlig. – (FR) Herr talman! Frågan om järnvägens driftskompatibilitet är oerhört viktig för de europeiska järnvägarnas utveckling och framgång. Jag är därför väldigt glad att vi har kunnat nå en kompromiss om förbättringen av gemenskapens lagstiftning på det här området. Trots att jag röstade för de förslag som föredraganden Paolo Costa lagt fram, är jag icke desto mindre medveten om kompromissens begränsningar. Tio år för att få alla slags förflyttningar av rullande materiel godkända är en ansenlig tidsperiod. När det gäller den europeiska järnvägsbyråns roll kunde den ha varit mer omfattande, i synnerhet gällande utvecklandet och införandet av ERTMS-systemet (European Rail Traffic Management System). Medlemsstaterna beslutade annorlunda av rädsla att nyinrättade järnvägsbyråer och andra nationella organ skulle ses som föråldrade. Vi står dock där vi står just nu på grund av att man 2004 inte vågade göra en ordentlig europeisk insats för järnvägen. Det är så som den europeiska integrationen går vidare: sporadiskt och med små steg. Men om vi agerar på detta försiktiga sätt kommer vi säkerligen att missa vissa chanser, och därför hoppas jag att medlemsstaterna kommer att agera genom att strängt tillämpa sina egna förslag.

- Andrabehandlingsrekommendation: Degutis (A6-0264/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Herr talman! För att understryka vår kritik mot betänkandets huvudsakliga mål, avreglering av luftfarten som allmän tjänst inom EU, vill vi påminna er om vad vi påpekade för ett år sedan. Här försöker man att

- dölja det faktum att avregleringen har haft negativa konsekvenser för anställnings- och arbetsvillkoren, och man bör undersöka hur detta har påverkat säkerheten och underhållet vid större luftfartsföretag,

- undvika att värna om full respekt för arbetstagarnas rättigheter, samt att låta bli att nämna att

a) kabinpersonalens anställningsavtal och arbetsvillkor kommer att regleras av det lands lagstiftning, kollektivavtal och närstående avtal i vilket arbetstagarna vanligtvis utför sitt arbete eller i vilket de påbörjar och återvänder till efter arbetet, även om de för en kort tid arbetar i ett annat land,

b) för arbetstagare vid ”gemenskapens” lufttransporter som tillhandahåller tjänster från en verksamhetsbas som befinner sig utanför medlemsstatens territorium gäller den sociala lagstiftning och de kollektivavtal som gäller i landet där operatören har sitt huvudkontor,

c) slippa ifrån kravet att representanter för arbetstagarnas organisationer garanterat kommer att delta i alla beslut som fattas inom lufttransportsektorn.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Herr talman! I och med den förordning som har antagits av Europaparlamentet förändras den lagstiftning som styr tillhandahållandet av lufttrafik i EU, till förmån för både lufttrafikföretag och passagerare. Förordningen är viktig för att den inre marknaden ska fungera ordentligt. Den bidrar till att skapa en mer konkurrensinriktad miljö för de europeiska lufttrafiksföretagens verksamhet, vilket stärker dem gentemot internationella konkurrenter.

Genom förordningen kommer samma villkor att gälla för utfärdandet och återkallandet av operativa licenser, vilket bör undanröja den snedvridna konkurrens som just nu dominerar marknaden och som bl.a. beror på olika regler när det gäller villkor för operativa licenser, diskriminering av vissa EU-lufttrafikföretag på grund av deras nationalitet eller diskriminering när det gäller flygrutter till tredjeländer.

Den som vinner mest på förändringarna som presenterats kommer dock att vara konsumenten. Att det blir obligatoriskt att inkludera skatt och pristillägg i biljettpriset kommer att ge en mer öppen prissättning och understödja principen om att pristillägg ska vara valfria. Det kommer också att förhindra att konsumenter tvingas betala högre avgifter och gör det möjligt för konsumenterna att fatta välgrundade beslut. Genom att eliminera flygbolag som är finansiellt osunda utsätts passagerarna dessutom inte för risken att deras lufttrafikföretag går i konkurs.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Herr talman! Jag röstade för Arūnas Degutis betänkande om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen.

Åtgärder som vidtas för att förstärka och förbättra de befintliga bestämmelserna bör uppmuntras, speciellt i fråga om öppen prissättning på flygresor. Passagerarna har rätt till en detaljerad beskrivning av priset på deras flygbiljetter. Detta nya instrument kommer att bidra till att prissättningen blir mer öppen och mer begriplig. På så sätt vill EU bekämpa vilseledande reklam och skapa en marknad baserad på kvalitet och inte på de till synes attraktiva erbjudanden som man ofta kan hitta på Internet.

Åtgärderna för att garantera att skyddsnormerna efterlevs är ännu en förbättring som det nya instrumentet medför, och detta ger de anställda ett bättre skydd och mer enhetliga arbetsvillkor. De gemensamma reglerna kommer att skydda konsumenternas och de anställdas rättigheter och garantera att gemenskapens lufttrafikföretag är öppna och inte döljer någon information.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för föredragandens åsikt om antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt utan några ändringar. Jag anser även att vi med denna förordning kommer att förstärka och förbättra de befintliga lagbestämmelserna om övervakning av operativa licenser, leasing av luftfartyg, lufttrafikfördelning och öppen prissättning.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! I och med Arūnas Degutis betänkande om reglerna för tillhandahållandet av lufttrafik i gemenskapen kommer det att garanteras att det flygpris man ser är det pris man faktiskt kommer att betala. Slutliga priser för flygresor måste nu inkludera flygpris, skatter, flygplatsavgifter och övriga tilläggskostnader. Detta är ett steg framåt mot större öppenhet i luftfartssektorn och när det gäller konsumentskyddet. Arbetstagarna i luftfartssektorn kommer också att få ett mer heltäckande socialt skydd i och med betänkandets förslag. Jag röstade därför för rekommendationerna i betänkandet.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag stöder helt och fullt detta betänkande som kommer att leda till att vi kan sätta stopp för vissa flygbolags oärliga taktik, där man anger flygpriser som inte inkluderar skatter, avgifter och ett stort antal andra tilläggskostnader. I dagsläget är det möjligt för flygbolagen att ange vilseledande priser som helt enkelt visar sig vara felaktiga.

Resultatet av detta är en allvarlig brist på öppen prissättning när det gäller flygresor, vilket leder till att konkurrensen snedvrids och påverkar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Ofta får människor till slut betala mycket mer än vad de hade räknat med eftersom det angivna priset inte ens är i närheten av den slutliga kostnaden.

Kommissionen och parlamentet har arbetat tillsammans för att garantera denna förändring. Detta betänkande kommer att medföra att flygpriset måste anges enkelt och tydligt samt inkludera alla skatter och tilläggskostnader. EU:s nerslag på den här taktiken är goda nyheter för konsumenterna.

- Betänkande: Konrad (A6-0240/2008)

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Statistik används inom många områden, inte bara av företag eller institutioner på det ekonomiska området. Den fyller en viktig funktion när det gäller att planera och följa marknadsutvecklingen. Av denna anledning är det viktigt att de målindikatorer som används för att samla in statistiken är pålitliga och speglar verkligheten och marknadsförändringarna på ett korrekt sätt. Befintliga målindikatorer bör ses över, men man bör även överväga nya områden för datainsamling.

Behovet av att modernisera vår statistik beror även på att det finns så många olika system och statistiska metoder i medlemsstaterna, vilket ofta gör det svårt att jämföra data inom EU.

Förändringarna på detta område får naturligtvis inte öka den administrativa bördan för företag, särskilt inte för de små och medelstora företagen. Den avancerade metod som används i Meets-programmet bör bidra till både rationalisering och samordning av metoder för datainsamling från olika källor, och dessutom, vilket är mycket viktigt, medför den att företagen inte behöver vidarebefordra samma data till olika institutioner som är involverade i datainsamling.

Jag anser att Meets-programmet är ett steg i rätt riktning för att minska den administrativa bördan för företagen, vilket kommer att bidra till att nå det mål som kommissionen satt upp, att minska bördan med 25 procent till 2012.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag stöder Christoph Konrads betänkande om programmet för modernisering av den europeiska företags- och handelsstatistiken. Syftet med betänkandet är att tillhandahålla investeringar för att effektivisera statistikframställningen så att nya efterfrågningar kan mötas samtidigt som bördorna för företagen minskas. Jag röstade för betänkandet.

- Betänkande: Blokland (A6-0244/2008)

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag är för detta betänkande. Batterier och ackumulatorer som inte uppfyller kraven i direktiv 2006/66/EG bör dras in och inte få säljas. Kommissionen har beslutat att batterier som uppfyller nuvarande krav och som har släppts ut på EU:s marknad före den 26 september 2008 inte ska dras in. Detta anser jag vara en rimlig lösning.

Indragningen av batterier som inte uppfyller kraven kommer att leda till mer avfall. Jag anser att det enklaste och bästa sättet att hantera denna situation är att märka dessa batterier och ackumulatorer för att ange att de inte uppfyller EU-kraven.

- Betänkande: Ouzký (A6-0135/2008)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! I och med Miroslav Ouzkýs betänkande kommer användandet av de två ämnena 2-(2-metoxietoxi)etanol och 2-(2-butoxietoxi)etanol till stor del att begränsas och i vissa fall förbjudas i produkter som släpps ut på marknaden för försäljning till allmänheten. Konsumentskyddet betonas särskilt i betänkandets rekommendationer och jag röstade för det.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Herr talman! Giftiga ämnen som går att hitta i rengörings-, skölj- och desinficeringsprodukter, samt i färg och lösningsmedel, kan utgöra en risk för människors hälsa genom att irritera luftvägarna och orsaka allergier.

Att begränsa marknadstillträdet för produkter som inte uppfyller säkerhetskraven kan bidra betydligt till skyddet av vår hälsa och vår miljö. Majoriteten av dessa produkter kan vara skadliga när de används och orsaka olika obehagliga symptom. De kan även vara skadliga för miljön när de kommer in i ekosystemet. När de förorenar mark eller vattenresurser är de ofta svårt att förutsäga vad följderna kommer att bli.

Att begränsa nivåerna av dessa ämnen i olika sorters tvättmedel och rengöringsprodukter är ett positivt steg och därför anser jag att EU bör anstränga engagera sig för att få bort dessa ohälsosamma ämnen från våra liv och från miljön.

- Betänkande: Paparizov (A6-0253/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Herr talman! Vi röstade mot detta betänkande eftersom det utgör en del av avregleringspaketet för gasmarknaden och man uttryckligen stöder åtgärderna för att fullborda den inre marknaden så fort som möjligt, men generellt sett inte godkänner de instrument och bestämmelser som kommissionen har föreslagit.

Intressant kritik riktas mot förslagen till konsekvensbedömningar, att subsidiaritetsprincipen delvis inte beaktas och att det inte görs någon konsekvent uppdelning av behörigheten mellan EU-organen.

Vad man vill i betänkandet är dock att underlätta tillträdet till naturgasöverföringsnäten för företag, d.v.s. att underlätta privatiseringen av det som finns kvar av den offentliga sektorn och ställa den till förfogande för ekonomiska gruppers strategier, ekonomiska grupper som vill ta sig in på marknaden.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Atanas Paparizovs betänkande om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten kommer att bidra till att underlätta integreringen av EU:s inre gasmarknad. I betänkandet behandlas gränsöverskridande frågor mellan medlemsstaterna och man vill öka tillsynen på EU-nivå. Det är viktigt att EU arbetar för en inre gasmarknad och jag röstade för betänkandet.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Detta betänkande förtjänar en röst från mig och från alla mina kolleger som ansåg att konsekvensen i det tredje energipaketet var beroende av en effektiv lagstiftning om handel med naturgas och inte bara en lagstiftning som ser bra ut på ytan.

Jag välkomnar viljan att skapa villkor för att öka investeringar i gasöverföringssystem. Detta kan i sig leda till en potentiell ökad konkurrenskraft och konkurrens inom sektorn.

Jag välkomnar insatserna för en effektiv avreglering av nationella gasmarknader och tillträde till överföringssystemet, vilket ökar öppenheten.

Slutligen välkomnar jag den goda viljan i betänkandet att hörsamma EU-medborgarnas önskan om en öppnare och mindre monopoliserad energimarknad.

Det tredje energipaketet behöver vårt godkännande av detta betänkande, och det gör även EU-medborgarna.

- Betänkande: La Russa (A6-0257/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Min ståndpunkt avspeglar min åsikt om vikten av naturgas och att den finns tillgänglig för konsumenterna till lägsta möjliga pris. En gasledning kommer att koppla samman Libyen och Sicilien. Ledningarna kommer att dras i närheten av Malta, så att för att mitt land ska kunna dra fördel av detta måste det antingen ansluta sig till gasledningen eller, vilket har föreslagits, så måste en gasledning anläggas mellan Sicilien och Malta. Mitt land har inte någon stor marknad och dess konsumtion varierar mellan 16 och 18 miljoner enheter per år. Om användandet av naturgas skulle bli mer utbrett skulle detta säkerligen medföra en förändring av energipolitiken i både Malta och Gozo. Detta är möjligt om gasen används i själva energiproduktionen. Jag påpekade detta för den dåvarande nationalistiska regeringen och underströk vikten av att ha gasstationer för ungefär 15 år sedan.

Regeringen visade inget intresse och installerade till sist endast en liten gasstation. Eftersom avstånden på Malta är små är det möjligt att använda gas som bränsle till privata och kommersiella fordon. Omvandlingen av fordonens motorer utgör inget problem. Naturgas är dessutom mycket billigare och renare än bensin eller diesel. Regeringen och det statliga bolaget har dock inte tänkt över den infrastruktur som behövs i anknytning till distributionen av gasen.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Herr talman! Förslaget till ett direktiv om den inre gasmarknaden är en del av ”det tredje energipaketet” som fullbordar privatiseringen av tillhandahållet av naturgas.

Förslaget till ett direktiv och betänkandet syftar tillsammans till att eliminera den höga nivån av centralisering som fortfarande finns i vissa länder och att fullborda EU-monopolens intrång på marknaden. På så sätt snabbar man på genomförandet av avregleringen samtidigt som man inför sanktioner mot de medlemsstater som ännu inte har genomfört den helt och hållet.

Paketet har två nyckelpunkter: åtskillnad när det gäller ägandet mellan gasleveransverksamhet och gastransport och lagringsverksamhet, så att kapitalet effektivt kan dra nytta av denna offentliga infrastruktur för produktion, lagring och transport av gas som finns kvar i medlemsstaterna. Bemyndigandet av till synes oberoende tillsynsorgan som syftar till att göra det omöjligt för medlemsstaterna att göra nationella förändringar eller statliga ingripanden, garanterar total immunitet för de företagsgrupper som är intresserade av gassektorn.

Denna EU-politik kommer att ge samma dåliga resultat för de anställda som privatiseringen av andra energisektorer: höjda priser och försämrad kvalitet på tjänsterna. Kampen mot monopolintressena för att avskaffa denna politik är det enda sättet att tillgodose de behov som arbetarklassfamiljerna för närvarande har.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Herr talman! Denna åtgärd visar tydligt på vår gemensamma vilja att nå målet att avreglera energimarknaden. Jag röstar därför ja.

Jag anser att åtskillnad när det gäller ägandet av produkttillgångar och överföringsnät för naturgas är nödvändig för att nå detta mål, men det är inte nödvändigtvis det enda som behövs.

Därav viljan att skapa de villkor som är nödvändiga för att uppmuntra transnationella investeringar i nätinfrastrukturer.

Därav kravet på likabehandling för tredjeländer som planerar att investera i den europeiska energimarknaden.

Därav viljan att förbättra samordningen mellan nationella tillsynsorgan för energisektorn.

Med denna åtgärd kommer marknaden att bli konkurrenskraftig och den är därför viktig för konsumenterna som kommer att dra fördel av de nya reglerna på en sundare, friare och öppnare energimarknad.

- Betänkande: Lambert (A6-0251/2008)

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag röstar för detta betänkande, eftersom det kommer att underlätta för medborgare som flyttar och reser mellan medlemsländerna utan att makt förflyttas till EU.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Herr talman! Jag röstade för Jean Lamberts betänkande eftersom det är lösningen på ett av medborgarnas problem. Vi lever i en globaliserad värld där tusentals människor arbetar i ett annat land än sitt hemland, och vi behöver samordna de sociala trygghetssystemen för alla personer som utnyttjar sin rätt att arbeta i andra medlemsstater. Syftet är att garantera och främja rörligheten, som är en grundläggande rättighet inom EU.

Vi kan röra oss fritt inom EU, men det bör finnas större sociala rättigheter som inte upphör att gälla vid de nationella gränserna.

Med förhoppningen om att de europeiska medborgarna kommer att kunna dra fördel av likabehandling och icke-diskriminering när det gäller social trygghet, stöder jag initiativet för att underlätta arbetstagarnas fria rörlighet. Vi måste undanröja alla hinder för rörligheten.

- Betänkande: Bozkurt (A6-0229/2008)

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag röstar emot detta betänkande, eftersom det innehåller förslag till detaljerad reglering på EU-nivå av bl.a. utbetalning av svensk föräldrapenning, vilket kommer att försvåra för individuella bedömningar och ger EU för mycket makt.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Syftet med detta dokument är att göra EU-reglerna om samordning av de sociala trygghetssystemen i de individuella medlemsstaterna bättre och mer effektiva. Bestämmelserna i betänkandet kommer definitivt att förenkla livet för den genomsnittlige EU-medborgaren som kan röra sig fritt i hela EU. Oavsett om man är anställd, tjänsteman inom administrationen, student, pensionär eller företagare kommer man att behålla sin rätt till sociala trygghetsförmåner efter att ha flyttat till ett annat land. Jag stöder definitivt avlägsnandet av ännu ett hinder för människors fria rörlighet inom EU, och detta dokument är ett viktigt steg i denna process.

- Betänkande: Lambert (A6-0209/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman! Jag har två kommentarer till Jean Lamberts betänkande och ändringarna av den berörda förordningen.

1. Trots att föredraganden förnekar detta förutsätts det i förslaget till förordning att tredjelandsmedborgare åtnjuter fri rörlighet, etableringsfrihet och fritt tillträde till arbetsmarknaden i hela EU. Vi måste dock komma ihåg att ingen av dessa punkter har förverkligats ännu, tack och lov. Vad man gör är att skala bort ännu en liten bit av medlemsstaternas befogenheter vad det gäller invandringspolitik, eller med andra ord deras suveräna rätt att välja vilka utlänningar som har tillåtelse att vistas på deras territorium och att kontrollera inträde, vistelse samt omfattningen av dessa utlänningars rättigheter.

2. Det är viktigt att ge EU-medborgarna möjlighet att kunna dra fördel av en samordning av de sociala trygghetssystemen och att garantera att det sociala skydd som de har rätt att förvänta sig (beroende på deras arbete och berättigade förmåner) inte påverkas negativt av den ”internationella” rörlighet som de uppmuntras att delta i. Att inom detta område göra allt för att garantera likabehandling av EU-medborgare och tredjelandsmedborgare, utan någon som helst tanke på att garantera någon motsvarande behandling, ökar bara invandringen, vilket våra enorma, icke-diskriminerande och alltför generösa sociala trygghetssystem redan gör.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Herr talman! Människors tillit till EU beror till stor del på deras förtroende för EU:s sociala stabilitet, och det är ett av de områden som har förändrats mest under de senaste åren och årtiondena. I praktiken har deltidsarbete och nya anställningsvillkor (”McJobs”) lett till att europeiska anställda i slutändan ofta inte tjänar särskilt mycket mer än vissa arbetslösa gör. Baksidan av okontrollerad ekonomisk tillväxt och konstanta välfärdsbesparingar är en ökning av fattigdomen och den sociala utslagningen.

I EU, ett av de rikaste områdena i världen, levde år 2005 16 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen. Resultatet av de höjda olje- och livsmedelspriserna är att ännu fler människor nu har hamnat under fattigdomsgränsen eller lever på gränsen till fattigdom. EU måste arbeta för att bekämpa fattigdom bland sina egna invånare och se detta som en brådskande angelägenhet, och välfärdssystemen måste finnas tillgängliga för EU-medborgarna i första hand.

- Betänkande: Corbett (A6-0206/2008)

  Catherine Boursier (PSE), skriftlig. – (FR) Herr talman! I dag röstade jag för betänkandet av Richard Corbett om ändringen av artikel 29 i Europaparlamentets arbetsordning om bildande av politiska grupper, dvs. kravet på att ledamöterna i en politisk grupp ska representera minst en fjärdedel av medlemsstaterna (i stället för det nuvarande kravet på en femtedel) och att det lägsta antalet ledamöter ska vara 25 (i stället för 20), och detta gjorde jag av flera anledningar.

För det första för att jag anser att denna reform är absolut nödvändig för att vår institution ska kunna fungera effektivt och för att förhindra att den blir ännu mer uppdelad, med regler som förblir oförändrade trots successiva utvidgningar och utökningen av vår församling sedan 2004.

Dessutom verkar den lösning som föreslagits av min kollega från den socialdemokratiska gruppen, vars outtröttliga ansträngningar lett till en kompromiss om de politiska gruppernas majoritet, väldigt rimlig jämfört med praxis på nationell nivå inom EU.

Med tanke på resurserna, både mänskliga och finansiella, som gjorts tillgängliga av parlamentet för de politiska grupperna, verkar tydlig representativitet vara nog för att rättfärdiga denna förändring.

Slutligen är syftet helt enkelt att främja en viss konsekvens bland de politiska krafterna på europeisk nivå. Allt detta kan bara göra vår demokrati starkare.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Detta dokument utgör ännu ett försök av majoriteten att ta kontroll på bekostnad av minoriteten. Arrogansen hos de största politiska grupperna i Europaparlamentet har nått nya höjder. Målet med dokumentet är att höja minimiantalet ledamöter för att bilda en politisk grupp, från 21 till 30. Små grupper som exempelvis gruppen Självständighet/Demokrati blir allvarligt hotade av sådana villkor. Självfallet röstade jag nej till det här dokumentet.

  Andrew Duff (ALDE), skriftlig. − (EN) ALDE-gruppen röstade emot en ändring av artikel 29 av följande skäl:

– Dagens sju grupper orsakar inga verkliga effektivitetsproblem.

– Minoritetsuppfattningar har lika stor rätt att vara organiserade som majoritetsuppfattningar.

– Europaparlamentet bör spegla den mångfald av politiska uppfattningar som finns i unionen på ett korrekt sätt: vi behöver inte exakt kopiera de nationella parlamenten, vars arbete det är att tillsätta en regering.

– Att lägga ned mindre grupper tvingar antingen parlamentsledamöterna att motvilligt ansluta sig till större grupper, vilket minskar deras sammanhållning, eller att bli grupplösa, vilket ökar ineffektiviteten.

– Parlamentets storlek ska ändå minskas från 785 till 751 (Lissabon) eller 736 ledamöter (Nice).

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstar mot detta betänkande och det åtagande som görs eftersom vi försvarar pluralism, demokrati och respekt för åsiktsskillnader. Betänkandets ändrade bestämmelser om bildande av politiska grupper är oacceptabla, och fler hinder införs för att bilda politiska grupper i Europaparlamentet efter nästa val.

Hittills har det krävts minst 20 ledamöter från sex medlemsstater för att bilda en politisk grupp.

Enligt det förslag som nu har godkänts krävs det 25 ledamöter från sju medlemsstater för att bilda en politisk grupp. Detta innebär att det kommer att bli svårare att bilda små politiska grupper i Europaparlamentet, vilket är ännu ett hinder för att hävda åsikter som skiljer sig från den dominerande ideologin i detta alltmer nyliberala, militaristiska och federalistiska EU.

En sista kommentar om de metoder som har använts av majoritetsgrupperna, PPE-DE-gruppen och PSE-gruppen. De började med att lägga fram ett förslag om att det skulle krävas 30 ledamöter för att bilda en politisk grupp. Sedan utpressade de några av de mindre grupperna för att vinna deras stöd för ett så kallat kompromissförslag, det som just har antagits. Vi parlamentsledamöter från det portugisiska kommunistpartiet har ända från början konsekvent vidhållit att vi är mot införandet av fler hinder för att bilda politiska grupper.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag lade ned min röst för det här betänkandet eftersom jag anser att även om praktiska regler för bildandet av parlamentsgrupper helt klart behövs, så är antalet föreslagna ledamöter och medlemsstater för högt. Om parlamentet vill försvara pluralism och mångfald är det bättre att de berörda bildar en politisk grupp, hellre än att utvidga den grupplösa delen, som blir alltmer olikartad och ineffektiv.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. − (FI) De större grupperna föreslog ursprungligen att 30 ledamöter från sju medlemsstater skulle krävas för att bilda en politisk grupp. Lyckligtvis röstades planen ned av en knapp majoritet i utskottet för konstitutionella frågor i maj, då omröstningen slutade 15 mot 14.

Jag har också röstat emot de föreslagna ändringarna nu, eftersom de små grupperna ofta bara kommer att stå som åskådare när besluten fattas. Det är fel att inskränka mångfalden av åsikter eller att försvåra de mindre gruppernas verksamhet jämfört med tidigare.

Det är också märkligt med tanke på att de största åsiktsskillnaderna ofta återfinns inom grupperna. Den största gruppen, de konservativa, har splittrats i två eller till och med tre grupper i många viktiga frågor.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De konservativa parlamentsledamöterna har röstat emot Richard Corbetts båda föreslagna ändringar för att höja ribban för bildandet av politiska grupper i Europaparlamentet. Balansen mellan parlamentets effektiva verksamhet och behovet av att ta hänsyn till mångfalden av röster och åsikter inom parlamentet måste vägas med omsorg. Detta uppnås bäst genom att behålla dagens tröskelvärden för bildandet av politiska grupper. Även om vi erkänner att det finns skäl för att höja minimiantalet ledamöter för att bilda en grupp, så leder varje höjning av minimiantalet medlemsstater till att mindre grupper och delegationer missgynnas på ett orättvist och onödigt sätt. Efter att ha studerat Richard Corbetts betänkande rekommenderade följaktligen utskottet för konstitutionella frågor att inte göra några ändringar av de tröskelvärden som fastställs i artikel 29.

De konservativa ledamöterna röstade emellertid ja till den ändring som ursprungligen lades fram av Timothy Kirkhope, och som har antagits av utskottet för konstitutionella frågor. Med denna ändring införs ett mer praktiskt och förnuftigt tillvägagångssätt i fall där en politisk grupp hamnar under de nödvändiga tröskelvärdena.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Richard Corbetts betänkande om att ändra arbetsordningen vad gäller bildandet av politiska grupper. Med 27 medlemsstater behöver EU:s regler i den här frågan aktualiseras. Europaparlamentet kan inte rättfärdiga att man använder miljontals euro av skattebetalarnas medel för att finansiera politiska grupper, särskilt fascister, som endast sätts samman för ekonomisk vinning.

Europaparlamentet har det lägsta tröskelvärdet för bildande av grupper av nästan alla parlament. Det föreligger inget hot mot någon existerande grupp – inte heller är ändringen av arbetsordningen ett försök att krossa euroskeptikerna, som är fler än minimiantalet. Således röstade jag för Richard Corbetts betänkande.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) De bägge största grupperna föredrar helt klart ett tvåpartisystem. Det främsta kännetecknet på ett sådant system är att de båda partierna delar ett gemensamt intresse, nämligen att det andra, tredje och fjärde partiet inte får in en fot i det politiska beslutsfattandet och därmed förblir fullkomligt irrelevanta i väljarnas ögon. Endast de största grupperna räknas. Protester och alternativ måste skjutas åt sidan. Om undantagsvis några andra fortfarande lyckas ta sig in i parlamentet får de normalt de sämsta platserna, i egenskap av personer med begränsade rättigheter.

Vissa ledamöter i parlamentet hör inte till någon grupp. Detta är vanligtvis en följd av påtryckningar från andra. Sådana påtryckningar tvingar andra ledamöter att gå med i en grupp som har åsikter som de inte instämmer till fullo i. På grund av egenintresse accepterar grupper ledamöter även då de vet att dessa ledamöters åsikter skiljer sig markant från partilinjen. Skälet är att man inte kan bilda en grupp här om man inte har 20 likasinnade ledamöter eller fler. Om alla åsiktsriktningar i samhället ska representeras demokratiskt är det bättre att slopa minimiantalet, i stället för att höja det till 25 eller 30 och införa stränga regler mot oliktänkande. Jag är helt och hållet emot det.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Enligt min mening finns det inget rimligt skäl till att höja minimiantalet ledamöter som krävs för bildandet av en politisk grupp. Vid en närmare granskning håller inte föredragandens argument, särskilt inte hans påstående om högre tröskelvärden för bildande av politiska grupper i medlemsstaternas parlament. Om en rättvis jämförelse ska kunna göras med Europaparlamentet bör man endast ta hänsyn till den direktvalda kammaren. Den andra kammaren består i allmänhet av delegater från förbundsstater eller regioner, och av det skälet är de inte jämförbara. Det genomsnittliga värde som används av direktvalda nationella parlament för bildandet av politiska grupper är praktiskt taget likadant som det tröskelvärde som används av Europaparlamentet.

Hur som helst är steget att höja gränsvärdet för bildandet av politiska grupper tydligt motiverat av ett annat hänsynstagande. I utskottet hänvisade exempelvis föredraganden till bildandet av gruppen Identitet, tradition och självständighet (ITS) som en olycklig omständighet, och underströk behovet av att förhindra sådant i framtiden. På grund av detta angrepp på demokratin och yttrandefriheten och på parlamentsledamöternas jämlikhet, som fastställs i fördraget och i Europaparlamentets arbetsordning, röstade jag självfallet nej till detta betänkande.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet, i dess antagna form, kompletterar Europaparlamentets oacceptabla arbetsordning, som syftar till att kontrollera och undertrycka möjligheterna för dem som inte helt samtycker till EU. Detta är ett nytt odemokratiskt och auktoritärt beslut, som ytterligare hindrar bildandet av politiska grupper. Det politiska målet är uppenbart: de vill utesluta radikala krafter, i synnerhet kommunistiska, för att tysta alla motröster och alla yttrandeformer som utmanar EU och dess politik.

Detta odemokratiska förfarande åtföljdes tydligen av politisk utpressning från koalitionen gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater tillsammans med socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, för att även tvinga andra att acceptera höjningen, eftersom de hotade med att rösta för ett förslag om en ännu större höjning av minimiantalet ledamöter, till 30, om motståndarna inte gav vika. Omröstningen visar att den här matchen var uppgjord på förhand av krafterna bakom den europeiska enkelriktningen, som ett alibi för deras odemokratiska beslut.

Ledamöterna för Nea Dimokratia och Panellinio Socialistiko Kinima (PASOK) och ledamoten för Synaspismos har röstat ja till denna förkastliga ändring och beslutet i dess helhet, vilket bevisar att i nyckelfrågorna håller krafterna bakom den europeiska enkelriktningen samma kurs.

Vi, ledamöterna för Greklands kommunistparti, har röstat mot höjningen av antalet ledamöter till 25 och mot betänkandet i dess helhet, och därigenom fördömer vi odemokratiska intriger och politiskt spel.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Att införa överdrivna begränsningar och skapa hinder för bildandet av politiska grupper kan aldrig vara bra för något parlament. Förutom att det kan betraktas som en kränkning av de grundläggande rättigheterna blir följden av sådana åtgärder ofta det rakt motsatta mot vad förespråkarna hade i åtanke. Detta är därför en dålig förändring.

Europaparlamentet måste göra sig gällande som en i grunden demokratisk referenspunkt, både i EU och i världen. Detta kan inte uppnås om inte parlamentet visar en föredömlig inställning. Jag håller inte med om att detta är den rätta riktningen.

Dessutom behöver EU mer än någonsin ständigt bevara förtroendet hos sina medborgare, alla medborgare, för sina institutioner. Alla européer måste känna att de är representerade, oberoende av sina politiska ställningstaganden. Därför är detta en dålig och oläglig reform, som jag röstar emot.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag motsätter mig alla försök att minska demokrati och mångfald i åsikter i parlamentet genom att bland annat ändra antalet ledamöter och medlemsländer för att ha rätt att bilda politiska grupper. Trots denna uppfattning, röstade jag för Corbettbetänkandets kompromissändringsförslag. Skälet är pragmatiskt – det var det enda sättet att rösta för att inte riskera ett ur demokratisk synpunkt ännu sämre beslut som ytterligare skulle försvåra möjligheten att bilda en politisk grupp.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) I dag antog Europaparlamentet en ändring av arbetsordningen, som medför att riktlinjerna för bildandet av politiska grupper ändras. Efter valet i juni 2009 måste de politiska grupperna i Europaparlamentet bestå av minst 25 ledamöter, som företräder minst sju medlemsstater.

Jag skulle vilja ge mitt fulla stöd åt denna höjning av tröskelvärdet för bildandet av politiska grupper i Europaparlamentet, eftersom detta kommer att bidra till att man undviker överdriven parlamentarisk splittring och göra parlamentets arbete mer effektivt. Både sammanhållningen och effektiviteten i parlamentet har blivit lidande på grund av det överdrivna antalet små grupper i kammaren. Små politiska grupper måste dock, för att stärka demokratin, skyddas mot tillfälliga minskningar i medlemsantal, om de hamnar under det nödvändiga tröskelvärdet.

- Betänkande: Wallis (A6-0224/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi röstade för betänkandet då ett bättre samarbete och mer öppenhet mellan nationella domstolar/domare och EG-domstolen är av yttersta vikt för ett fungerande europeiskt rättssystem. Detta måste tydligt klargöras och sedermera verkställas genom förbättrad utbildning samt möjlighet till nätverkande och kunskapsutbyte. Vi anser dock att diskussionen i punkterna 26 och 27 om EG-domstolens behörighet på vissa områden är en fördragsfråga som Europaparlamentet redan har yttrat sig om.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade emot det här betänkandet på grund av de påtryckningar som medlemsstaterna kommer att utsättas för, inklusive våra nationella domare, som utgör rättssystemets hörnsten i varje suverän stat.

I betänkandet tydliggörs syftet med den så kallade europeiska konstitutionen och det avsomnade Lissabonfördraget, som man försöker återuppliva på ett ytterst odemokratiskt sätt. Betänkandet i sig bekräftar avsikten att införa en enhetlig europeisk rättsordning. För att uppnå detta vill man ”i högre grad involvera de nationella domarna vid genomförandet av EG-rätten och ge dem ett större ansvar”.

Nationella domare spelar en väsentlig roll som garanter för rättssäkerheten, inklusive EG-rätten. Men subsidiaritetsprincipen och konstitutionella frågor i varje enskild medlemsstat kan inte ifrågasättas med hänvisning till ”gemenskapsrättens företräde, direkt effekt, konsekvent tolkning och staternas ansvar för överträdelser av EG-rätten”, vilket åsyftas av kommissionen och en majoritet i Europaparlamentet. Det är oacceptabelt att fortsätta med de här påtryckningarna, nu när fördraget har avslagits.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Författaren till betänkandet är fullkomligt uppriktig. Direkt i punkt 1 sätts målet upp: införandet av en enhetlig europeisk rättsordning.

I betänkandet, en sannskyldig stridsskrift för EG-rätten, försöker man verkligen i högre grad involvera de nationella domarna vid genomförandet av EG-rätten och ge dem ett större ansvar. Följaktligen föreslås det att gemenskapslagstiftningen med tillhörande rättspraxis bör integreras i de nationella lagarna så snart som möjligt.

I betänkandet fortsätter man sedan med tanken att sammanföra de nationella rättsordningarna med EG-rätten, utan att överhuvudtaget ta upp frågan om överdrivna gemenskapsnormer, deras förvirrade ordalydelse och allmänna brist på konsekvens.

Detta steg mot en förenkling och kodifiering av gemenskapslagstiftningen är förvisso något positivt. Detsamma gäller antagandet av förordningar för att se till att rättssäkerheten upprätthålls, jag tänker i synnerhet på dem som rör harmoniseringen av regelverket som styr lagkonflikter. EG-domstolens rättspraxis visar sig emellertid ofta vara opålitlig för genomdrivandet av nationella lagar, vilka är underkastade domstolens bindande principer och dogmer även om de klart strider mot medlemsstaternas bästa rättstraditioner.

- Airbus/Boeing-tvister (B6-0334/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) ”Vänner, vänner, affärer åsido”...

Jag hänvisar till ytterligare en motsättning mellan EU och Förenta staterna, denna gång inom flygindustrin, där båda sidor, trots 1992 års avtal om statsstöd, försöker försvara sina intressen eftersom det är så kapitalistisk konkurrens fungerar.

Europaparlamentet klagar över att ”EU hela tiden har följt andan och bokstaven i 1992 års avtal och har regelbundet tillhandahållit styrkande handlingar” medan ”USA i stor utsträckning har åsidosatt sina förpliktelser”, ”ensidigt velat dra sig ur” avtalet och tog ”ett mål till Världshandelsorganisationen (WTO) mot EU med åberopande av europeisk återbetalningsskyldig finansiering som dock var helt förenlig med 1992 års avtal och som liknar den som Boeing åtnjuter”.

På samma gång försöker Europaparlamentet, som möts av ”bittra attacker” från Boeing och den amerikanska kongressen mot kontraktet som beviljats EADS tillsammans med Northrop Grumman Corporation för det amerikanska moderniseringsprogrammet för tankflygplan, gjuta olja på vågorna genom att framhålla behovet av ”att komma fram till en pragmatisk balans mellan EU:s civila stöd och USA:s militärindustriella system”.

Det verkar som om inte alla länder har rätt till suveränitet och ”frihandel”…

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta ja till det här betänkandet, inte därför att jag finner nöje i WTO-tvister eller har paranoida föreställningar om Förenta staterna, utan därför att jag har fått nog av Förenta staternas protektionistiska politik under många år, särskilt inom civilflyget.

Amerikanerna har fulländat konsten att gnälla och klaga över andra länder och deras bristande frihandel, medan de själva har godkänt åtgärder som gör det möjligt för konkursmässiga flygbolag att fortsätta sin verksamhet, och har uppenbarligen slussat in miljontals dollar i understöd till Boeing.

Utskottet för internationell handel gör rätt i att stödja EU i dess process mot Förenta staterna i WTO.

Vad vi alla borde sträva efter i fråga om detta är en rättvis och öppen konkurrens mellan olika flygplanstillverkare, med frihet för flygbolagen att välja det bästa flygplanet som passar deras behov, till det bästa priset.

Det officiella valspråket för USA är ”Vi litar på Gud”. Kanske det borde ändras till ”Gör inte som jag gör. Gör som jag säger”.

- Betänkande: Buzek (A6-0255/2008)

  Göran Färm (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har röstat för Buzeks betänkande om den europeiska strategiska planen för energiteknik.

Vi har ställt oss försiktigt positiva till avskiljning och lagring av koldioxid men ställer oss frågande till om det är nödvändigt att ge stöd till t.ex. gasifiering av kol för att vidareutveckla denna teknik. Vi är även positiva till forskning och utveckling av nya energikällor med låga eller inga koldioxidutsläpp.

Vi stöder att unionen medfinansierar denna forskning, men anser inte att vi ska föregripa budgetarbetet genom att redan på förhand uppmana kommissionen att avsätta bestämda summor. Vi har därför valt att lägga ned våra röster på dessa två punkter.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag röstar nej till den andra delen av punkt 26, eftersom jag inte stöder tanken på att kärnkraften ska vara ett av de prioriterade initiativen. Jag röstar ändå ja till betänkandet, eftersom dess mål är att snabba på utvecklingen av avancerad europeisk teknik för låga koldioxidutsläpp. Det är centralt att EU har ett energiforskningsprogram för att stödja sin ambitiösa energipolitik och klimatförändringsmålen.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Jag instämmer i Jerzy Buzeks åsikter om att vi behöver ny energiteknik för att bemöta de utmaningar EU står inför, dvs. miljöskyddet och behovet av att garantera en säker energiförsörjning och upprätthålla EU:s höga konkurrenskraft.

Jag håller även med föredraganden om att de resurser som anslås för ny energiteknik i EU:s nuvarande budgetram är otillräckliga. Vi måste komma ihåg att det är genom offentlig-privata partnerskap som vi kan nå framgångar på området för ny energiteknik.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Som vi vet av bitter erfarenhet har EU:s mål att snabbt öka den procentuella användningen av biobränslen haft ogynnsamma återverkningar. Monokulturer, skövling av regnskogarna och konkurrens med säd för livsmedel och fodersäd, vilket har bidragit till dagens livsmedelskris, har uppenbarligen tvingat EU:s ministrar att tänka om och är ett slag mot deras mål att öka andelen förnybara energikällor i tillverkningen av motorbränslen till tio procent år 2020.

Vi bör välkomna att biobränslen inte längre kommer att tillverkas av säd för livsmedel och att det finns ett allmänt önskemål att invänta andra generationens biobränslen, såsom de som erhålls från avfallsprodukter, men detta får inte på något sätt leda till att EU:s insatser till förmån för förnybara energikällor mattas av. Den oroande uppåtgående tendensen i oljepriserna gör det viktigare än någonsin att främja tillverkningen och användningen av energi från förnybara energikällor. Alla de miljarder som spenderas på kärnkraft, med alla dess problem, måste i stället investeras i förnybara energikällor.

- Nationella placeringsfonder (B6-0304/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) De nationella placeringsfonderna, dessa statsägda fonder som investeras över hela världen, är de något bra eller dåligt? Snarare något bra, om vi får tro resolutionen. Det är dock sant att ett EU som stagnerar ekonomiskt på grund av sin egen ekonomiska politik och valutapolitik inte har råd att avfärda de tusentals miljarder euro i potentiella investeringar som de representerar.

Det är riktigt att de nationella placeringsfonderna för närvarande inte stör finansmarknaderna (de har till och med hjälpt det amerikanska banksystemet), och tenderar att vara inriktade på långsiktiga investeringar. Detta kan dock förändras. Vi är alla medvetna om bristen på insyn i de flesta av dessa fonder när det gäller vidden av deras resurser, fördelningen av deras tillgångar, deras styrstrukturer och deras investeringsstrategier, som sträcker sig från etiska investeringar till att ägna sig åt investeringar med hög avkastning, skaffa sig maktpositioner och kanske potentialen att orsaka stor skada i framtiden. De stater som innehar dessa fonder är inte alla vänligt sinnade mot EU, långt därifrån. En av dem har redan gjort oss medvetna om hotet från dess ”finansiella kärnvapen”.

Vi lägger dock ned våra röster för denna text i stället för att rösta emot den. Skälet till detta är att kapitalets fria rörlighet i världen visserligen stöds i texten, men man efterlyser samtidigt en viss övervakning av och skydd mot dessa fonder.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Resolutionen handlar om ett viktigt ämne. Nationella investeringsfonder spelar en allt större roll för global handel och investering. En del av detta är positivt, men så är inte alltid fallet, eftersom fondförvaltningar utan redovisningsskyldighet fattar beslut för att maximera kortsiktiga vinster på bekostnad av länder, samhällen och familjer. Vi måste söka efter sätt att öka insynen i och ansvarigheten för dessa resurser, som ofta är större än de som är tillgängliga för nationalstaterna.

- Betänkande: Rack (A6-0252/2008)

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Herr talman! Reinhard Racks betänkande om en ny kultur för rörlighet i städer, som vi har röstat ja till, är en viktig del av kommissionens nya övergripande tillvägagångssätt i dess energi- och klimatpaket: betydande utsläppsminskningar kan uppnås i Europa genom användning av en förnuftig och effektiv stads- och transportplanering.

Man måste dock ta hänsyn till att medlemsstaterna skiljer sig åt när det gäller geografiskt läge och levnadsförhållanden. Just av det skälet röstade jag för de bägge ändringsförslagen från vår grupp. Jag kommer från ett land med stora avstånd och jämförelsevis små städer. Det står ganska klart att möjligheterna att minska privatbilismen är mycket mindre i exempelvis de glesbefolkade tätortssamhällena i Finland, i norr, än i de tätbefolkade områdena i Centraleuropa.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Reinhard Racks betänkande om en ny kultur för rörlighet i städer. Förslaget till betänkande om grönboken är ett viktigt bidrag till frågan om stadsutveckling. En tätorts eller stads ekonomiska utveckling och dess tillgänglighet är beroende av förbättrad rörlighet, men detta får inte uppnås på bekostnad av människors välbefinnande eller miljön.

Av det skälet borde man i betänkandet ta mer hänsyn till sociala faktorer och arbetsmarknadspolitik. Vi måste också hålla i minnet att medlemsstaternas olikheter inte tillåter en enhetlig europeisk lösning, och att man därför bör fortsätta att strikt hålla sig till subsidiaritetsprincipen. Jag är också av den åsikten att i de länder där en liberalisering redan har genomförts bör dess verkningar på sysselsättningen utvärderas. Dessutom efterlyser jag ett certifieringssystem för anpassning av partikelfilter i bilar, transportfordon och terrängfordon i efterhand.

Medan man i grönboken pekar på de flesta problem som påverkar rörligheten i städer i dag, och även lägger fram ett par nya och innovativa idéer om hur man kan lösa dem, behandlas långt ifrån alla aspekter som skulle behöva tas upp och den kan därför endast betraktas som en utgångspunkt för diskussionen i denna fråga.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Den viktigaste frågan som föredraganden tar upp handlar om att definiera de områden där EU bör delta när det gäller rörligheten i städer.

Föredraganden gör rätt i att framhålla att det finns liknande problem i hela EU vad gäller rörlighet i städer, men det är inte möjligt att utforma en enhetlig metod för att hantera dessa problem. Föredragandens åsikter om att tätorten eller staden bör ha möjlighet att välja på vilket sätt den uppnår de fastställda målen är vettiga, och jag skulle vilja uttrycka mitt stöd för dessa åsikter.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Tätorter och städer är tätbefolkade, med få öppna ytor och mycket trafik som färdas förhållandevis korta sträckor. Genom att utrymmet är så värdefullt finns det helt enkelt ingen plats för tung fordonstrafik, och alltför höga buller- och luftföroreningar är ett ytterligare skäl till att vi måste försöka begränsa antalet bilar i städerna så mycket som möjligt. Självfallet måste städerna vara tillgängliga för brandkåren, polisen, ambulanser, flyttbilar och fordon för personer med begränsad rörlighet, men de fåtaliga öppna ytorna bör i första hand reserveras för fotgängare, cyklister, spårvagnar, lekplatser och parker och trädgårdar. Endast då blir staden beboelig.

I den text som vi röstar om i dag görs inte det tydliga ställningstagandet, utan man försöker bara sammanföra motsatta intressen och uppfattningar. Lyckligtvis tillhör inte det här området EU:s behörighet. Allt EU kan göra är att gynna bästa lösningar, goda erfarenheter som har vidareutvecklats och förbättrats. Sådana förbättringar är viktiga inte bara för staden som har infört dem, utan även som ett föredöme för andra. Bland föredömena återfinns Londons trängselskattsystem, det nya spårvägsnätet i Strasbourg och Bordeaux eller den sedan gammalt gällande begränsningen för trafik i centrum av Groningen. Olyckligtvis bidrar EU knappast med någonting i och med det här betänkandet.

  Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot det här betänkandet, eftersom EU inte är ansvarigt för dessa frågor. Rättssäkerheten förbättras inte och man för inte EU närmare befolkningen när parlamentet producerar betänkanden i frågor som inte tillhör EU:s reglerande behörighet.

- Betänkande: Schmidt (A6-0241/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi röstade för Olle Schmidts betänkande om ECB:s årsrapport. Vi vill emellertid påpeka, med avseende på texten i betänkandets motiveringsdel där det talas om nödvändigheten av ett svenskt införande av euron, att vi respekterar det svenska folkomröstningsresultatet från 2003 då det beslutades att Sverige behåller kronan som valuta.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade emot det här betänkandet eftersom man återigen bekräftar stödet för Europeiska centralbankens arbete och inte anmärker på de gradvisa höjningarna av basräntan, trots att den redan har nått 4,25 procent, vilket är mycket högre än Federal Reserves basränta i Förenta staterna.

Vidare bortser man i betänkandet från att bankens åtgärder skadar arbetarna, befolkningen i allmänhet samt mikroföretag och små och medelstora företag. Den tjänar endast de största ekonomiska gruppernas och finanskapitalets syften, trots att de orsakar problem för de bräckligare och mer beroende ekonomierna, såsom Portugals.

Till exempel i Portugal, där skuldnivån har nått 114 procent av BNP, utgör denna höjning, tillsammans med övervärderingen av euron, ytterligare en spik i kistan för mikroföretag och små och medelstora företag, förvärrar underskottet i handelsbalansen och förstärker landets beroendeställning. Det kommer att bli svårare att hantera arbetslöshet, ökande användning av tillfällig arbetskraft, låga löner och den allmänna prishöjningen, med tanke på att skuldnivån för portugisiska familjer nu har nått 129 procent av deras disponibla inkomst.

Vi understryker därför åter behovet av att bryta med den här högerpolitiken och Europeiska centralbankens skenbara självstyre, vilket endast maskerar det faktum att den går i storkapitalets ledband.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Olle Schmidts betänkande utgör parlamentets årliga klapp på axeln åt Europeiska centralbanken (ECB) för dess välvilja.

Som vanligt verkar man missa huvudproblemet: den fruktade minskningen av inkomstmarginalerna som krossar den europeiska befolkningens köpkraft och som ECB och EU delvis bär skulden för. Ingen tror på att de officiella inflationssiffrorna (tre procent för 2008 enligt betänkandet), som bara är sammansatta index, speglar verklighetens stigande levnadskostnader för medborgarna, särskilt vad gäller basvaror, energi och boende. Alla minns uttalandena av ECB, som varnade för löneökningarnas effekt på inflationen, som om lönerna för dessa EU-medborgare inte hela tiden pressas ned på grund av orättvis global konkurrens och den invandringspolitik som bedrivs av EU.

Vad gäller den kraftigt övervärderade eurokursen så är det sant att den besparar oss de värsta problemen i samband med de stigande oljepriserna. Den hotar dock konkurrenskraften för många industrier, vilka i likhet med Airbus lockas att utlokalisera till dollarzonen.

Vi kan följaktligen inte stödja att man håller varandra om ryggen på det här sättet.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) I sitt betänkande om ECB:s årsrapport har föredraganden inriktat sig på de utmaningar Europeiska centralbanken står inför. De senaste månaderna har det kommit en hel del oroande uppgifter om de europeiska ländernas ekonomi, och tyvärr är det mycket mer av den varan nu än under 2007. Krisen på finansmarknaderna och de plötsliga prisökningarna på olja och livsmedel bromsar den ekonomiska tillväxten och driver upp inflationen, och det finns en oro för att arbetslösheten ska gå upp. ECB kommer att vara en av de ledande institutioner som tvingas ta itu med dessa utmaningar.

Åtgärderna som vidtogs i augusti 2007 gav finansmarknaderna likviditet, men löste inte problemet. Det sker också en ökning av antalet länder som ansluter sig till den gemensamma valutan. Slovakien blir det första landet från Central- och Östeuropa som tar det steget. Slovakien blir dock definitivt inte det sista landet. Det verkar mest vara en tidsfråga när de andra nya medlemsstaterna går med i eurosamarbetet. Slovakiens erfarenheter inom det området kommer säkerligen att studeras noga av andra länder i regionen som också planerar att ansluta sig till den gemensamma valutan.

Föredraganden konstaterar också med rätta att olika ekonomiska tillväxtnivåer, olika tillväxtindikatorer och olika grader av ekonomisk mognad i EU-länderna kan komma att skapa problem i ECB:s beslutsprocess. Av det skälet anser jag att förslaget om att se över möjligheterna att göra förändringar i beslutsprocessen är förnuftigt. En sådan översyn bör inte enbart omfatta eurozonens nuvarande medlemmar, utan även framtida och potentiella medlemmar.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Olle Schmidts betänkande om ECB:s årsrapport. Jag instämmer i föredragandens uppmaning till ECB om att fortsätta förbättra sina relationer till andra centralbanker och berörda institutioner. Jag vill också upprepa Olle Schmidts rekommendation att man bör vara försiktig med fortsatta räntehöjningar för att inte skada den ekonomiska tillväxten. Jag röstade för föredragandens bedömning.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I den resolution som vi ledamöter i Greklands kommunistparti har röstat emot försöker man på ett provocerande sätt att måla upp införandet av EMU och den gemensamma valutan för tio år sedan som en stor ”framgång”, samtidigt som arbetstagare och fattiga arbetarklassgrupper i EU-ländernas samhällen, däribland i Grekland, får känna av deras ödesdigra konsekvenser i form av bland annat höga priser, lönestopp och frysta pensioner, arbetslöshet, alltför hög beskattning av anställda och fattiga egenföretagare, slopade rättigheter för arbetstagare och slopade sociala och demokratiska rättigheter. Den enda ”framgång” som uppnåtts handlar om de europeiska plutokraternas vinster och övervinster och går helt på tvärs mot arbetstagarnas och folkets intressen. Europeiska centralbanken, ett renodlat verktyg för det europeiska kapitalet, ska nu spela en mer aktiv och effektiv roll i samma riktning via antifolkliga åtgärder som räntehöjningar och så vidare.

Genom resolutionens kommentarer om och oro för ”finanskrisen” och de ”sammanhållningsproblem” inom EU som kvarstår och faktiskt sprider sig, stärks vi i vår bedömning av de fortsatta och oundvikliga kriserna för det kapitalistiska systemet och dess orimliga tillväxt, liksom i vår övertygelse att detta system måste störtas och ersättas med ett folkligt planekonomiskt system där folket får makten, och att det är nödvändigt att kapa banden till det imperialistiska EU. Inom EU finns det ingen väg till tillväxt som gynnar vanligt folk.