Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 10 juli 2008 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

Muntliga röstförklaringar

– Betänkande: Ludford (A6-0459/2007)

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Det tog inte särskilt lång tid för oss återgå till de vanliga rutinerna. Inför den irländska folkomröstningen förekom det oändligt många rapporter där det stod ”offentliggör inte detta förrän irländarna har röstat, tack”. Så snart som röstsedlarna tryggt hade räknats gick vi tillbaka till vår harmoniseringsagenda, särskilt i fråga om militarisering och rättsliga och inrikes frågor

Sist vi möttes i kammaren som en församling talade talare efter talare om att respektera den irländska omröstningen, ”men ...”. Nu förstår vi vad detta ”men” innebar. Detta ”men” innebar att vi bör bortse från resultatet och driva på denna harmonisering i fråga om straffrätt, civilrätt, immigration, asyl och resten av det inrikespolitiska området. Vi låtsas inte ens längre att vi respekterar den allmänna meningen. Vi är tillbaka i vår egen lilla värld, där vi låtsas att väljarna inte existerar, och vi fortsätter med det som vi ändå höll på med.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Fru talman! På grund av de stränga säkerhetsåtgärder som i dag vidtagits i Strasbourg, en mycket ovanlig situation som aldrig tidigare har uppstått under ett plenarsammanträde, hade jag inte möjlighet att närvara vid den första delen av omröstningen. Får jag därför protokollföra min ursäkt för att ha varit frånvarande under omröstningen med namnupprop? Den bil som skulle ta mig till Europaparlamentet var över en halvtimme sen, och jag skulle vilja att denna ursäkt tas till protokollet.

  Talmannen. – Herr Rogalski! Vi gick igenom detta i början: de som anländer under sammanträdet kommer naturligtvis att ursäktas.

– Förslag till förordning: Ekonomisk kris i EU:s fiskeflotta

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag är säker på att folk är intresserade att höra det som jag ska säga.

Jag vill egentligen tala om att vi gång på gång går från en kris till en annan inom fiskesektorn utan att riktigt försöka ta itu med det grundläggande problemet. Och det grundläggande problemet inom fiskesektorn är faktiskt den gemensamma fiskeripolitiken, en politik som baseras på ett centralt planeringssystem i sovjetstil där kvoter anslås till olika medlemsstater.

Det är väl hög tid att avskaffa denna kommunistiska centralplanering och gå över till en situation med lösningar som bygger på egendomsrätt.

Låt oss se på några av de mest framgångsrika lösningarna för att bevara fiskbestånd: Nya Zeeland till exempel, eller Island, där lösningarna bygger på egendomsrätt och överförbar egendomsrätt.

Det är dags att få EU att sluta att tänka enligt modellen centrala planeringssystem och bli ett ”EUSSR”. Låt oss gå över till en fri marknadsbaserad ekonomi.

- Förslag till resolution: Upprättande av en fingeravtrycksdatabas för romer i Italien (B6-0348/2008)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Att parlamentet de senaste dagarna med all kraft har slagit ned på ett fullkompligt rimligt beslut av den italienska regeringen är kännetecknande för den kvävande anda av vänstervriden politisk korrekthet som präglar denna institution. Jag kan dock försäkra er om att det stora flertalet av befolkningen i EU-länderna tycker raka motsatsen till det som parlamentsledamöterna tydligen röstar för. Den italienska regeringens införande av ett system för att ta fingeravtryck, som en drivkraft för att ta itu med de enorma problem som uppstår till följd av romernas massinvandring i landet, har definitivt stöd i de breda folklagren.

Dessutom är det oacceptabelt att EU lägger sig i detta ärende. Det förvånar mig att Europeiska unionen inte slår upp dörrarna till sina egna lyxiga byggnader för romerna och öppnar sina privatskolor för romernas barn. De mycket lovordade ”mänskliga rättigheterna” stannar tydligen vid utkanten av eurokratins privilegierade domäner.

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Fru talman! Jag inser att parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter i princip är den sista plats där man förväntar sig att finna något försvar av de medborgerliga rättigheterna. Vi upplevde början på ett ganska oroande inslag av intolerans i detta utskott när Rocco Buttiglione bekämpades som kommissionsledamotskandidat. Sedan fick vi se en synnerligen drakonisk lagstiftning drivas igenom under förevändning av bestämmelser mot terrorism.

Jag kan inte glömma den liberale ledaren Graham Watsons kommentar att Usama bin Ladin hade gjort mer än någon annan för EU:s integrationsprocess sedan Jacques Delors! Och nu i den omröstning som vi just genomfört ser vi denna helt bisarra vägran att ens överväga fakta i ärendet.

Jag vet inte om den italienska regeringen har rätt när den hävdar att det finns felaktigheter i detta betänkande. Mina egna idéer är liberala i denna fråga. Jag tycker inte om tanken på en databas, jag tycker inte om tanken på fingeravtryck. Men grundläggande artighet och grundläggande rättvishet borde definitivt ha förmått oss att låta regeringen bjuda in en grupp från parlamentet för att bedöma fakta i målet, före omröstningen. Att driva på omröstningen innan vi ens har lyssnat till alla fakta bekräftar att fiskeriutskottet är den sista platsen för att försvara fisket, precis som sysselsättningsutskottet är den sista platsen för att försvara sysselsättningen, precis som …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman! För delegationen från Österriskiska folkpartiet skulle jag vilja säga att vi naturligtvis alla höll med om att vi bör vidta alla åtgärder för att förbättra romernas svåra situation, inte bara i Italien utan också på andra platser, och ta itu med det på ett förnuftigt sätt. Men vi anser inte att vi, i den rådande situationen där vi inte har alla uppgifter till hands, bör anta en resolution, för det vore att föregripa fakta.

- Förslag till resolution: Situationen i Kina efter jordbävningen och inför de olympiska spelen (RC-B6-0340/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag lade ned min röst om förslaget till resolution om situationen i Kina efter jordbävningen och inför de olympiska spelen, eftersom omröstningen inte gällde några ändringsförslag där frisläppandet av politiska fångar, i synnerhet kandidaten till Sacharovpriset, krävs. Jag skulle också vilja ta detta tillfälle i akt för att åter fästa uppmärksamheten på vikten av yttrandefrihet, som är den vikigaste förutsättningen för att inleda demokratiseringsprocessen i Kina.

Pressfriheten är mycket viktig, eftersom det är oberoende medier som tillhandahåller ocensurerade uppgifter om människorättssituationen i Kina. Det är därför nödvändigt att oberoende tv-stationer som NTDTV har möjlighet att sända. Denna tv-station sänder 24 timmar om dygnet på kinesiska och engelska via satelliter över Asien, Europa, Australien och Nordamerika. Det franska företaget Eutelsat, som underlättar NTDTV:s satellitsändningar, avbröt plötsligt dessa tv-sändningar över Asien den 16 juni 2008, uppenbarligen efter påtryckningar från det kinesiska kommunistpartiet.

För att lyckas måste vi komplettera resolutionens ord med handling. Vi uppmanar Europaparlamentets ledarskap att insistera på att dessa tv-sändningar över Asien ska återupptas.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Parlamentet har en stark tradition när det gäller mänskliga rättigheter, som vi kan vara stolta över. Detta gäller inte minst vår politik i fråga om Kina och Tibet. Det är därför jag finner det desto mer beklagligt att vår resolution i dag inte alls lever upp till dessa krav. I en historisk stund hade vi inte styrkan att ta upp det som skulle ha tagits upp inför de olympiska spelen i Kina.

Låt mig därför kategoriskt tillkännage följande: Vår talman Hans-Gert Pöttering har entydigt företrätt våra människorättsprinciper under de senaste månaderna. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har gjort samma sak, tydligt och verkningsfullt. Jag skulle därför vilja uppmana parlamentet att återgå till tidigare års och årtiondens tydliga politik i fråga om Kina och Tibet och betrakta denna resolution som ett ögonblick av svaghet före sommaruppehållet.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Jag skulle vilja säga några ord om dokumentet, om Kina. Jag röstade för dokumentet, men till min stora besvikelse förkastades många viktiga ändringsförslag. I dag har vi fastslagit att situationen i Tibet är normal, vilket inte stämmer. Vi har vägrat att inbjuda Tibets andliga ledare till rådet (allmänna frågor), och detta beslut är helt fel. Vi lyckades inte ens rösta mot dem som utövar falungong. Jag beklagar därför detta, och jag anser att dessa frågor bör tas upp igen så snart som möjligt.

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill bara säga att jag och många i min grupp har förvirrats av omröstningslistan, eftersom vi har röstat för några absurda ståndpunkter genom att följa den. Att bjuda in Dalai Lama – nej, emot. Situationen i Tibet är inte normal – nej, enligt omröstningen är den normal. Många av oss har varit förvirrade. Jag försökte naturligtvis att korrigera situationen, men informationen förvrängdes och vår lista var mycket felaktig.

  Georg Jarzembowski (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tror inte att Vytautas Landsbergis i verkligheten har läst den resolution som vi har antagit med en majoritet på två tredjedelar. Om han hade gjort det skulle han ha känt till att den outhärdliga situationen i Tibet omnämndes fyra gånger, och att vi uppmanar den kinesiska regeringen att respektera de mänskliga och kulturella rättigheterna i Tibet. Herr Landsbergis! Far inte med osanning. Flertalet av oss – det vill säga majoriteten av parlamentet – har talat för de mänskliga rättigheterna och för Tibets kulturella självständighet.

- Betänkande: Brok (A6-0266/2008)

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Jag skulle vilja framföra mina skäl till att jag röstade mot detta betänkande. Jag anser att betänkandet – och jag säger detta med djup övertygelse – i själva verket är ett av de mest kontroversiella dokument som parlamentet antagit på senare tid. Jag är övertygad om att avsaknaden av en tydlig plan för hur EU ska öppna sig mot öst, särskilt mot bakgrund av Ukrainas eventuella framtida anslutning, är en fullkomligt giltig anledning att rösta mot betänkandet. Jag ska inte gå in på att det preliminära förslaget till detta betänkande totalt ödelades.

Som avslutning har jag ett påpekande till er, fru talman: ni har låtit två personer som inte var uppskriva på talarlistan få ordet. Var vänlig och håll er till ordningen.

  Talmannen. – Talmannen kan ge ordet till var och en som han eller hon önskar. Jag ville ge ordet till ledamöter som i själva verket är grupplösa, men det är min fulla rätt.

  Philip Claeys (NI). – (NL) En av anledningarna till att jag röstade mot Brokbetänkandet, urvattnat som det är av ändringsförslag, är dess rekommendation om en ”kommunikationspolitik” som i själva verket kommer att gå ut på ännu mer EU-propaganda.

Detta är kännetecknande för vad som går fundamentalt fel inom Europeiska unionen. I stället för att ta hänsyn till väljarnas åsikter försöker EU att ändra dessa åsikter med propaganda. Men omröstningen på Irland har vidare visat att denna typ av socialpolitik får motsatt effekt. Följaktligen skulle det gå bättre för EU om man upphörde med detta och respekterade européernas åsikter och klagomål, i stället för att göra raka motsatsen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag röstade för Brokbetänkandet, som jag anser utgör ett viktigt steg i rätt riktning. Jag stöder också den kommunikationspolitik som efterlyses. Men kommunikation handlar också om sanning och tydlighet. Det är dags att vi äntligen uttryckligen förklarar att Kroatien kan och bör ansluta sig till EU inom detta årtionde. Länderna i sydöstra Europa har uttryckliga planer på att ansluta sig till EU under nästa årtionde, men för sanningens och tydlighetens skull krävs också ett erkännande av att EU skulle undermineras om vi går vidare med Turkiets anslutning. Vi bör därför vara ärliga mot vår partner Turkiet och till sist säga att vi måste finna andra samarbetsformer. Även om det inte riktigt uttrycks på det sättet i Brokbetänkandet, är detta den logiska slutsatsen av dess innehåll, som är det rätta.

- Förslag till resolution: Situationen i Zimbabwe (B6-0347/2008)

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Jag är en av författarna till detta betänkande. Jag skulle vilja säga att situationen i Zimbabwe är som ”Den oändliga historien”. Europaparlamentet gör ännu en gång sin röst hörd i denna fråga, och det gläder mig mycket att vi har lyckats åsidosätta politiska splittringar och uttala oss så kraftfullt och bestämt om den skandalösa situationen där. Det är därför jag röstade för detta betänkande, som jag ju faktiskt hjälpt till att utarbeta.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det gläder mig oerhört att tala om detta resolutionsförslag, eftersom jag faktiskt röstade för det, i likhet med många kolleger i kammaren.

Men min vädjan till parlamentsledamöter och politiker i hela Europa är följande: låt oss se till att detta inte bara är värmande ord, som enbart ska dämpa vårt samvete. Låt oss överväga handlingar, inte ord. Jag talar naturligtvis om toppmötet i Lissabon, dit vi bjöd in Robert Mugabe, trots sanktionerna.

Jag tänker naturligtvis på toppmötet i Rom om livsmedelskrisen och livsmedelsäkerheten: vi bjöd in Robert Mugabe och hans hantlangare att shoppa i Europas lyxigaste affärer, medan hans folk svalt.

Tiden för värmande ord är förbi. Det är mycket bra att vi är nöjda med vad vi har sagt, men vi måste omvandla dessa ord till handling: vi måste införa dessa sanktioner mot Mugabes regim. Vi måste sluta hyckla, särskilt mina portugisiska och italienska vänner.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för denna resolution, och i likhet med Syed Kamall har jag fått allt fler brev under de senaste åren om situationen i Zimbabwe.

De människor som jag representerar i East Midlands i Storbritannien kan helt enkelt inte förstå hur vi alltid kan ge uttryck för så kraftfulla åsikter om Zimbabwe på det här stället, men ändå släppa in Robert Mugabe på kontinenten så att han kan umgås med våra ledare. Det ligger något i grunden felaktigt och hycklande i detta och det är nedvärderande för denna institution och många andra. Så jag hoppas att vi i framtiden kan reda ut den här situationen och bli av med denne fruktansvärde man, och att demokratin kan utvecklas i Zimbabwe.

– Betänkande: von Wogau (A6-0250/2008)

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att be alla mina kolleger här i parlamentet om ursäkt för att jag uppehåller nästa talare. Jag har glömt hans namn, men även jag hoppas att han kommer att stå upp när han talar och visa lite respekt för den här institutionen.

Vi fick löfte om att Galileo inte skulle bli en dyrbar lyx, utan att vi höll på att söka efter en uppgift för systemet. Om man tittar på alla andra satellitsystem – de kinesiska och ryska satellitsystemen och det amerikanska GPS – så frågar sig folk varför vi behöver Galileo. Om man tittar på detta system – den dyrbara lyx som hägrar i skyn – så är det uppenbart att vi söker efter fler och fler användningsområden för det.

Nu söker vi efter en militär dimension. Varför behöver vi denna militära dimension? Det är tydligt att vi inte behöver den. Den bygger helt på att vi är avundsjuka på amerikanerna och på ”jag också”-politik. Låt oss skrota dessa meningslösa dumheter och låt oss spara skattebetalarnas pengar, lämna tillbaka dem till skattebetalarna och förlita oss på mycket bättre teknik.

  Ewa Klamt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Min uppfattning är att det sätt som vi gör detta på inte är förenligt med det goda rykte som parlamentet har. Det är oacceptabelt att hela kammaren småpratar när talare reser sig upp för att tala. Jag vill uppmana er att se till att parlamentet håller sig tyst och att de som inte lyssnar lämnar salen.

  Talmannen. – Jag håller fullständigt med er, fru Klamt, men som ni vet ber vi om samma sak varje gång, och varje gång har vi samma problem.

Skriftliga röstförklaringar

– Betänkande: Ludford (A6-0459/2007)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av betänkandet från min brittiska kollega Sarah Ludford röstade jag för förslaget till lagstiftningsresolution om ändring, vid första behandlingen i medbeslutandeförfarandet, av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar. Detta förslag syftar till att skapa den rättsliga grund som medlemsstaterna behöver för att fastställa de obligatoriska biometriska kännetecknen – ansiktsbilder och 10 fingeravtryck – för viseringssökande och skapa en rättslig ram för organiseringen av medlemsstaternas konsulat i syfte att genomföra informationssystemet för viseringar (VIS) och upprätta gemensamma ansökningscentrum. På så sätt skulle inte alla medlemsstater behöva förse sina konsulat med den utrustning som krävs för insamling av biometriska uppgifter. Jag stöder de flesta förslagen, särskilt de om att en medlemsstat kan företräda en annan, säkerhetsåtgärder för externa tjänstleverantörer och informationskampanjer.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Målen för detta förslag till förordning är organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar med hänsyn till införandet av biometri i informationssystemet för viseringar (VIS) på EU-nivå Dels införs en skyldighet att lämna biometriska uppgifter som ska lagras i VIS, och normerna för detta anges, dels införs bestämmelser om hur mottagandet av viseringsansökningar ska organiseras.

Genom förslaget, som är ett led i överföringen av gränsförvaltningen till gemenskapens behörighet (Schengenområdet), kommer insamling av ”biometriska kännetecken” (fotografier och fingeravtryck) för viseringssökande att införas, en åtgärd som är minst sagt tvivelaktig och där en lång rad frågor är obesvarade; det gäller åtgärdens effektivitet, skyddet av dessa personliga uppgifter, målen och kriterierna för insamling av uppgifter, de normer som styr innehållet i VIS-arkiven, åtkomsträttigheter (det vill säga inom ramen för avtal mellan EU och olika länder om informationsutbyte) och slutligen skyddet av medborgarnas rättigheter, friheter och garantier.

Vi samtycker inte till överföringen av rättsliga och inrikes frågor till gemenskapens behörighet och skapandet av övervaknings- och kontrollstrukturer och instrument på EU-nivå som gynnar kontrollpolitiken.

Därför röstade vi mot förslaget.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag hoppas att den röst jag har avlagt i dag kommer att underlätta förhandlingarna med Förenta staterna om viseringsundantag och att medborgare från alla medlemsstater snart kommer att kunna resa fritt och behandlas på samma sätt.

Det är absolut nödvändigt att ett av de ämnen som det franska ordförandeskapet förhandlar om rör kriterierna för att Förenta staterna ska bevilja visum till alla medborgare i Europeiska gemenskapen.

– Betänkande: Fraga Estévez (A6-0278/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Fiskeavtalet mellan EU och Mauretanien är utan tvekan viktigt för båda parter.

Tack vare detta avtal kan fiskare från Medelhavsområdet utöva sitt yrke på annat håll eftersom Medelhavet är utfiskat. Den senaste frågan om tonfisken är bara början. Jag är medveten om att två fiskeföretag från Malta har utnyttjat detta avtal för att fiska i Atlanten. Detta fick jag veta när jag deltog i en officiell delegation från Europaparlamentet i Mauretanien och presidenten informerade delegationen om att alla ansträngningar att hitta en lösning på detta avtal hittills hade misslyckats.

Det var vid det tillfället som jag bad att få tala enskilt med presidenten. Jag frågade om han någon gång hade diskuterat frågan med Maltas kommissionsledamot Joe Borg. Presidenten informerade mig om att han inte hade talat med honom men att jag gärna kunde göra det om jag ville. Jag åtog mig att genast kontakta Joe Borg som efter att ha gått igenom ärendet gav mig en sammanfattning av de aktuella frågorna. Jag gjorde presidenten uppmärksam på detta och informerade honom också om kommissionsledamotens önskan att inleda nya diskussioner.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Europeiska unionen inkräktar än en gång på rätten att vara en separat stat. Jag anser att ingåendet av internationella avtal omfattas av en stats behörighet, inte behörigheten för en regional, internationell organisation som Europeiska unionen, och därför har jag röstat mot detta betänkande.

  Dorette Corbey (PSE), skriftlig. – (NL) Delegationen för det nederländska arbetarpartiet har röstat för avtalet med Mauretanien, inte därför att det är ett bra avtal utan därför att det utgör en liten förbättring av den nuvarande situationen (minskade fångster).

Överhuvudtaget motsätter vi oss sådana avtal eftersom de innebär att utvecklingsländerna berövas sina livsmedelstillgångar och inkomstkällor. När det gäller Mauretanien är det än mer oroande att utvecklingsfonder används till att stödja fiskeriintressen. Detta är en skandal!

  Christofer Fjellner (PPE-DE), skriftlig. − Vi har i dag avstått från att rösta om partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Mauretanien. Vi ställdes inför två dåliga alternativ, antingen ett kortare avtal med högre fiskekvoter eller ett längre avtal med lägre fiskekvoter. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att rösta för att säga upp avtalen.

Vi moderater är emot fiskeavtal med afrikanska stater. Betänkandet innehöll mycket små förbättringar jämfört med nuvarande avtal, men också försämringar, såsom förlängningen av giltigheten.

I valet mellan dessa dåliga alternativ avstod vi från att rösta.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar förlängningen av fiskeavtalet med Mauretanien, även om det är på sin plats att påpeka att förhandlingsprocessen inte alltid varit den mest öppna och genomblickbara.

Medlemsstaterna rådfrågades inte i tillräcklig utsträckning under förhandlingsperioden, och resultatet blev ett protokoll enligt vilket fiskemöjligheterna har minskat avsevärt medan det ekonomiska stödet ligger på praktiskt taget samma nivå. Centrala tekniska aspekter som påverkar de stora flottorna har inte lösts. Tvärtom har nya restriktioner som en ytterligare biologisk återhämtningsperiod införts utan någon större vetenskaplig stringens.

Trots detta har Portugal intagit en rimlig hållning när det gäller dess fiskemöjligheter i dessa fiskevatten, nämligen 886 GT per år för kategori 1 (fartyg för fiske efter skaldjur utom languster och krabba), ytterligare en licens i kategori 5 (bläckfiskar) och oförändrade 300 GT för languster.

Mot denna bakgrund anser jag att detta är ett positivt avtal för mitt land och jag röstar för det.

– Förslag till förordning: Ekonomisk kris i EU:s fiskeflotta

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 10 juli 2008 om förslaget till rådets förordning om införande av en tillfällig särskild åtgärd för att främja omstruktureringen av de av Europeiska gemenskapens fiskeflottor som berörs av den ekonomiska krisen. En av de största utmaningar som EU:s fiskerisektor står inför är i många fall den strukturella obalansen mellan flottkapacitet och tillgängliga resurser. Överkapaciteten för EU-flottan beräknades för några år sedan till ca 40 procent. Denna överkapacitet i kombination med utarmningen av fiskbeståndet genom decennier av överfiske innebär att sektorn kämpar för att klara yttre ekonomiska belastningar som den plötsliga ökningen av bränslepriserna. Jag önskar att ett gemenskapsinstrument hade inrättats för att beräkna ökningen av oljepriserna på årsbasis så att den inre marknaden hann reagera på stigande inköpspriser. Jag välkomnar åtgärderna från den franske ministern för jordbruk och fiske, Michel Barnier, som arbetat hårt för att nå detta resultat. Tack vare honom kunde omedelbara stödåtgärder utverkas.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Fiskerisektorn har varit en av de sektorer som har drabbats värst av den rådande energikrisen.

Den galopperande ökningen av bränslepriserna tillsammans med den minskning av fiskeansträngningen som införts genom den gemensamma fiskeripolitiken och stagnationen av fiskepriserna vid första försäljningen har gjort att fartygsägare och fiskare har hamnat i besvärliga situationer.

Detta motiverar följaktligen förslaget till en skyndsam rådsförordning som syftar till att se till att EU:s flotta anpassas till den rådande ekonomiska situation som bestäms av energikrisen.

Detta förslag ligger i linje med ett meddelande från kommissionen där det tycks ställas en riktig diagnos på de problem och restriktioner som fiskerisektorn står inför, liksom de nödvändiga åtgärderna för att mildra den rådande krisen.

Även om jag anser att initiativet att lägga fram denna förordning är positivt anser jag att det är något mindre än vad man kunde ha förväntat sig efter att ha läst det ovannämnda meddelandet.

Det tillfälliga upphörande med fiskeverksamhet som nämns i artikel 6, med villkoret att omstruktureringsplaner för flottan ska ingå, uteslutandet av motorer i artikel 7, hela artikel 9, och artikel 12.3, endast trålfiskets intressen försvaras, framstår som mindre lyckade inslag i detta förslag.

Trots det sagda, och med hänsyn till de stora svårigheter som fiskerisektorn upplever på europeisk nivå, förtjänar detta dokument min jaröst.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som vi förklarade i ett anförande under gårdagens debatt röstar vi mot detta förslag till förordning av grundläggande skäl. Om det hade funnits några tvivel på det berättigade i dem skulle det ha räckt att lyssna till Europeiska kommissionens anföranden för att skingra dem.

Problemet för Europeiska kommissionen är överkapacitet, och målet och lösningen är ”omstrukturering av flottor”. Och den socioekonomiska krisen? Och de stigande bränslepriserna (diesel och särskilt bensin)? Och priset för fisk vid första försäljningen? För kommissionen är det mycket enkelt: ”om några medlemsstater minskar sin kapacitet ytterligare kommer detta att gynna andra medlemsstater eftersom en kapacitetsminskning med påföljande minskning av verksamheten skulle leda till mer resurser och fler marknadsmöjligheter”.

Härav förslaget om att ca 1,6 miljarder (!) euro ska anslås bara för avveckling av fartyg.

”Enkelt” – om inte sjukdomen dödar fiskerisektorn så kommer ”botemedlet” att göra det.

Ingen finansiering ges för att hjälpa sektorn att möta ökade produktionskostnader och trygga lönerna. Men 1,6 miljarder euro föreslås för permanent, partiellt eller ”temporärt” upphörande med fiskeverksamhet.

Den portugisiska regeringen följer denna maxim och anslår – lägg märke till det – ca 8,2 miljoner euro för avveckling av 27 fartyg under 2008.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) De negativa effekterna av dagens olje- och bränslepriser påverkar alla EU-medborgare. Detta ”förmenta räddningspaket” kommer inte att göra mycket för att trygga en hållbar fiskeindustri. Även om jag är för kapacitetsminskning – för närvarande har en del av gemenskapens fiskeverksamhet minst 40 procents överkapacitet – så tror jag inte att detta förslag kommer att åstadkomma de förändringar som krävs för att få en hållbar fiskerisektor i EU. Eftersom nivåerna för 80 procent av EU:s bestånd är oroväckande låga behöver vi verklig kapacitetsminskning, inte förnyat fartygsbyggande på skattebetalarnas bekostnad.

– Resolutionsförslag: Upprättande av en fingeravtrycksdatabas för romer i Italien (B6-0348/2008)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Situationen för den romska befolkningen tas upp till diskussion igen vid en ytterst viktig tidpunkt, när särskilda händelser visar att det fortfarande finns avsevärda brister med avseende på nivån för nationella och europeiska politiska åtgärder inom detta område och att behovet av att övervaka och befästa dem är uppenbart.

Jag anser att resultatet av debatten och resolutionen om insamling av fingeravtryck från den romska befolkningen i Italien bör bygga på två centrala slutsatser. Först och främst är det viktigt att de nationella åtgärderna för den romska befolkningen inriktas på social integration och upprättande av en ram för rättigheter och skyldigheter för dessa medborgare. Likväl bör sådana rättigheter och skyldigheter vara förenliga med EU:s grundläggande principer om icke-diskriminering liksom respekt för grundläggande friheter och mänsklig värdighet. Underårigas rättigheter bör oavsett deras etniska tillhörighet få prioriterat skydd. Denna strategi har använts i Rumänien och bör även tillämpas på situationen i de andra medlemsstaterna.

Med hänsyn till den romska befolkningens kulturella egenart bör för det andra en lösning för att integrera denna befolkning sökas på europeisk nivå genom utarbetande av en sammanhängande och heltäckande strategi. Förutom att garantera de grundläggande rättigheterna bör denna strategi också främja tillgång till utbildning, särskilt utbildning i tolerans i samband med året för interkulturell dialog 2008.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot Europaparlamentets resolution där Italien uppmanas att stoppa folkräkningen av romerna på grundval av etnicitet eftersom detta verkar vara förhastat, och jag beklagar att parlamentet inte röstade för det förslag om uppskjutande till september 2008 som lades fram av min politiska grupp, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Låt oss vara tydliga på denna punkt: jag är naturligtvis för förbudet mot insamling av fingeravtryck från den romska befolkningen, inklusive underåriga, och användning av de insamlade fingeravtrycken, eftersom detta helt tydligt skulle utgöra direkt diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung, vilket är förbjudet enligt artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och även skulle utgöra en diskriminerande handling. Likväl påverkades jag av argumenten från Europeiska kommissionens vice ordförande, min vän Jacques Barrot, eftersom han tydligt framhöll att kommissionen med fullständig insyn noggrant följer situationen för att se till att gemenskapsrätten upprätthålls. Jag har med gott samvete beslutat att vi bör avvakta de olika svar som väntas från den italienska regeringen innan vi tar politiska initiativ som den antagna resolutionen, som skulle kunna misstolkas av europeiska medborgare.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstar för denna resolution även om jag hoppas att den inte utnyttjas för partipolitiska syften. Frågan om romerna är varken en höger- eller en vänsterfråga, utan helt enkelt ett allvarligt och olöst problem som kräver omedelbara åtgärder och som har skjutits upp alltför länge. Vi är för en integrationskultur och därför måste vi satsa på konkreta insatser och åtaganden.

Den åtgärd som diskuteras av vår regering bör, oaktat minister Roberto Maronis tvetydiga försäkringar, inskränkas till det allra nödvändigaste. Problemet med denna åtgärd är inte själva identifieringen utan att den syftar till att utnyttja ett etiskt kriterium och en ytterst diskriminerande metod (fingeravtryck), särskilt när det gäller underåriga. Vi är inte ensamma om att framhålla dessa missförhållanden: Det har kommit kraftiga protester från stora delar av den katolska kyrkan, och både lekmannaorganisationer och katolska frivilligorganisationer. Den nationelle ordföranden för Unicef har också starkt tagit avstånd från innehållet i detta dekret. Jag hoppas att denna omröstning, som i realiteten utgör ett fördömande av Italien, kommer att lära regeringen en läxa: att den måste lämna den felaktiga väg den har slagit in på.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Brittiska konservativa ledamöter av Europaparlamentet har röstat mot denna resolution eftersom den fråga som behandlas i texten helt och hållet tillhör en medlemsstats inre angelägenheter och således inte har någon relevans på EU-nivå.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Byt bara ut ”rom” mot ”jude” så ser vi varifrån detta förslag kommer och vart det kommer att leda om det inte bekämpas kraftfullt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi ser med oro på hur det oacceptabla klimatet av rasism och främlingsfientlighet sprider sig i Europa, särskilt när det underblåses av en nyliberal politik som förvärrar situationen i stället för att ge lösningar på de behov och problem som har lett till ökad osäkerhet och sämre levnadsvillkor för arbetstagare och befolkningsgrupper.

De åtgärder som nyligen antogs i Italien, där ett ”undantagstillstånd med avseende på nomadbosättningarna i regionerna Kampanien, Lazio och Lombardiet” utropades den 21 maj för en period på ett år, är ett exempel på dessa farliga och oacceptabla åtgärder som främjar diskriminering, segregation och ”kriminalisering” av medborgare och befolkningsgrupper och kränker deras rättigheter, friheter och principer – deras mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Detta gör att situationer med fattigdom, utanförskap och social splittring förvärras och leder följaktligen till marginalisering och gettoisering, analfabetism och inträde i den informella ekonomin, och uppmuntrar många medborgare av romskt ursprung att stå utanför samhället.

Tvärtom är, vilket har framhållits, det bästa sättet att skydda romernas rättigheter att garantera tillgång till utbildning, boende och hälsovård, sysselsättning och social trygghet inom ramen för en politik för delaktighet och integration.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Diskrimineringen av romer är ett allvarligt problem som måste bemötas i varje medlemsstat i Europa. Varje medborgare i Europa har samma rättigheter, oavsett nationalitet, etnisk bakgrund, religiös tro eller kön. Det är grunden för Europeiska unionens framgångar och utveckling och ett gemensamt ansvar att upprätthålla.

Detta ställer krav på tillgång till utbildning och sjukvård samt rätt till respekt för integritet och personlig värdighet. Den situation som i dag präglar behandlingen av romer i Italien utgår från detta perspektiv. EU har ett ansvar för att människors grundläggande rättigheter värnas i varje land.

Det ställer emellertid också krav på att människor, oavsett ursprung, kan inlemmas i det samhälle de lever i, med de krav på den likabehandling det innebär, utformade utan diskriminering, på lika villkor för samtliga medborgare. För kampen mot trafficking, prostitution och utanförskap är detta viktigt. Varken vuxna eller barn får hamna vid sidan om detta ansvar.

Det är mot denna bakgrund som vi inte har ansett oss kunna ge stöd till någon av de resolutioner som parlamentet har behandlat i dag.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för denna resolution och jag välkomnar att Europaparlamentet tar avstånd från detta agerande, som sett mot bakgrund av den europeiska människorättslagstiftningen är diskriminerande och olagligt.

Men jag vill trots detta påpeka att enbart en resolution inte kommer att lösa grundproblemet, eftersom denna rättsakt inte är bindande. Därför tycker jag att vi bör begära att Europeiska kommissionen vidtar åtgärder mot Italien, så att det landet upphör med sin diskriminerande politik gentemot romerna.

Att ta fingeravtryck är varken förenligt med EU:s lagstiftning eller med något annat instrument som garanterar de mänskliga rättigheterna i Europa. På gemenskapsnivå finns direktiv 380 av den 28 april 2008, som innehåller bestämmelser om skyldighet att ta fingeravtryck på medborgare från tredjeländer, från och med sex års ålder. Man jag vill understryka att detta gäller tredjeländer, som inte ingår i EU:s territorium. Genom direktiv 2004/38/EG garanteras dessutom alla medborgare från en medlemsstat rätten till fri rörlighet. Etnisk tillhörighet kan därför inte utgöra grund för lagstiftning under några omständigheter.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Italiens åtgärder strider mot alla Europaparlamentets krav på en konsekvent EU-politik för integrering av romerna. Romerna tillhör de främsta offren för rasism och diskriminering. Den italienska regeringen försöker rättfärdiga och institutionalisera sådan rasism och diskriminering. De italienska myndigheterna måste avstå från att ta romernas fingeravtryck och jag röstade för resolutionen.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för att vi skjuter upp omröstningen om detta känsliga betänkande, eftersom jag anser att det skulle vara lämpligare att vänta tills vi har tillgång till all den information som kommissionen har begärt av den italienska regeringen.

Eftersom kammaren röstade nej till att skjuta upp omröstningen lade jag ner min röst i slutomröstningen, eftersom jag inte ville stödja en resolution utan att ha tillgång till alla fakta och eftersom jag har vissa invändningar mot delar av texten. Samtidigt vill jag också säga att inga hårdhänta metoder från myndigheternas sida som riktas mot en viss grupp i samhället kan tolereras.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Behandlingen av romerna i Italien borde vara en väckarklocka för att få folk att inse att minoriteterna i Europa behandlas på ett inhumant, diskriminerande och förnedrande sätt av en populistisk högerregering. Att ta barns fingeravtryck är helt enkelt fel. Detta påminner om svunna tider och borde inte ha någon plats i dagens Europa. Jag uppmanar samtliga regeringar att fördöma den italienska regeringen och att snabbt agera för att skydda de romska barnen i Italien.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag anser att den italienska regeringens beslut att ta fingeravtryck på medborgare av romsk härkomst, och framför allt barn, allvarligt kränker de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter.

Att ta fingeravtryck på ett barn i unga år kan märka honom eller henne för livet. Fingeravtryck på barn under 14 år tas med en metod som används i brottsutredningar, vilket kränker medborgarnas grundläggande rättigheter.

Jag höll inte med om att vi borde skjuta upp omröstningen om resolutionen, eftersom situationen är brådskande och vi måste få de italienska myndigheterna att sluta ta fingeravtryck på barn. Man kan inte utgå från att vissa av barnen är skyldiga, och behandlingen av de romska barnen i Italien är oacceptabel.

Vi kräver att den italienska regeringen slutar ta fingeravtryck på minderåriga av romskt ursprung i Italien.

Europeiska unionen bör föregå med gott exempel när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna. Av Kommissionen bör därför undersöka situationen i Italien och begära att den italienska regeringen omedelbart slutar ta fingeravtryck på barn av romskt ursprung.

Därför röstade jag för Europaparlamentets resolution att sluta ta fingeravtryck på människor av romskt ursprung, och framför allt romska barn, för att ”upprättande av en fingeravtrycksdatabas för romer i Italien”.

  Manfred Weber (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Som samordnare för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor vill jag avge en röstförklaring för egen del och för kollegerna i min grupp. Samtliga grupper står enade i kampen mot rasism och alla former av etnisk diskriminering, och när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna. PPE-DE-gruppen stöder givetvis kravet på att få klarhet i vad som händer i Italien.

I resolutionen hänvisar vi i första hand till rapporter i pressen och till dokument och vittnesmål från många olika organisationer och individer. De flesta ledamöter har inte kunnat bilda sig en uppfattning om situationen med hjälp av sina egna resurser.

De italienska myndigheterna har bjudit in företrädare från Europaparlamentet till Italien för att ta reda på mer, och de har också erbjudit sig att ge ytterligare information. Den ansvarige kommissionsledamoten Jacques Barrot har lovat att lägga fram en informativ rapport i slutet av juli, och vår grupp vill gärna vänta på den. Vårt mål var, och är fortfarande, att i första hand skaffa en klar bild av situationen. Därför ville vi skjuta upp omröstningen om resolutionen till sammanträdesperioden i september. Dessvärre avslogs vårt förslag tillsammans med en serie ändringsförslag som hade lagts fram. Därför röstade vi som vi gjorde.

PPE-DE-gruppen anser fortfarande att en grundlig utredning skulle ha varit till större nytta än denna resolution, som antogs i all hast. Våra politiska motståndare försökte bara skapa rubriker och gjorde därmed de människor det gäller en björntjänst.

– Situationen i Kina efter jordbävningen och inför de olympiska spelen (RC-B6-0340/2008)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Beslutet om att delta i den olympiska öppningsceremonin bör enligt min bedömning fattas kollektivt. Alla mina socialdemokratiska kolleger håller inte nödvändigtvis med om det. Men trots det ser jag mot den bakgrunden inga goda skäl till att bojkotta öppningsceremonin eller spelen. Till och med Dalai Lama stöder den ståndpunkten.

På samma sätt är förslaget att bjuda in Dalai Lama till rådet (allmänna frågor) absurt för alla som inte medvetet försöker undergräva förbindelserna mellan EU och Kina. När det gäller diskriminering mot olika grupper i Kina, till exempel fackföreningsmänniskor, finns det verkligen skäl att känna oro, men kritiken från dem som vill stigmatisera Italiens romska befolkning är lite magstark. Ta bort bjälken i era egna ögon innan ni tar bort grandet i era grannars.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag gläder mig åt att vi antar denna gemensamma resolution om situationen i Kina. Det är viktigt att vi fortsätter utöva påtryckningar på Kina innan de olympiska spelen genomförs om mindre än en månad.

Vi kan inte blunda för de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer, i strid med de åtaganden som gjorts av Kina självt. Europaparlamentet är skyldigt att påminna Kina om de offentliga löften som landet gett. Det är också viktigt att nämna minoriteternas rättigheter, rättsstatsprincipen och att man fortfarande ofta tillämpar dödsstraff.

Slutligen önskar jag att några av de striktare ändringsförslagen mot Kina hade antagits. Jag tänker framför allt på framställningar om att släppa dissidenter och människorättsaktivister såsom Hu Jia och hans hustru Zeng Jinyan, hänvisningen till situationen i Tibet, som är långt i från löst, och de oproportionerliga och omotiverade domarna mot dem som deltog i demonstrationerna i våras.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag avstod från att rösta om resolutionen om situationen i Kina efter jordbävningen och inför de olympiska spelen. Jag gjorde det eftersom parlamentet avvisade de ändringsförslag som gällde iakttagandet av mänskliga rättigheter i Kina. Som resultat av detta har resolutionen fått en annan inriktning än vad som var avsikten hos dem som tog initiativet till denna debatt. Varför antog inte parlamentet denna resolution före fotbolls-EM 2008? Skälet är att det inte förekommer några problem med de mänskliga rättigheterna i Österrike och Schweiz. Att påpeka problemen i Kina på detta område är inte en antikinesisk åtgärd, bara en förhoppning om att de miniminormer som skapats av vårt samhälle ska upprätthållas.

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för ändringsförslag 19, för jag tycker verkligen att Dalai Lama bör bjudas in till ett möte med rådet (allmänna frågor) så att han kan presentera sin bedömning av läget i Tibet och förklara den medelväg han föreslår och hur han ser på den faktiska autonomi som bör tillämpas för alla tibetaner i Kina för de 27 utrikesministrarna. Detta är något som varmt bör rekommenderas.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) I resolutionen om läget i Kina röstade jag för det ändringsförslag som lagts fram av de gröna. Situationen i Kina just nu inför de olympiska spelen ligger nämligen långt från de löften och offentliga åtaganden de gjort tidigare om att förbättra såväl de mänskliga rättigheterna som situationen i Tibet, som sägs i ändringsförslag 15.

Jag lägger särskild vikt vid det krav som anges i ändringsförslag 16 om att påtagliga resultat måste uppnås i förhandlingen mellan Dalai Lama och de kinesiska företrädarna innan de olympiska spelen inleds. Den oro som kommer till uttryck i ändringsförslagen 11 och 12 om händelserna i Lhasa förtjänar också att uppmärksammas.

Uppmaningen i ändringsförslag 20 till unionen och dess medlemsstater att vidta åtgärder mot Kina är mycket välgrundad. Jag vill inte utesluta en total bojkott av de olympiska spelen. Talman Hans-Gert Pötterings beslut var klokt och humant. Det måste en gång för alla bli slut med att Kina använder taskspelartrick och utnyttjar de olympiska idealen och våra egna värderingar för att bygga upp en olympisk scen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Kinas sätt att hantera effekterna av jordbävningen i landets sydvästra del var ett exempel på de framsteg som landet har gjort under senare år. Trots detta finns det fortfarande behov av ytterligare framsteg när det gäller mänskliga rättigheter i landet. Det är bara genom att engagera båda sidor i en konstruktiv dialog som konkreta framsteg i denna fråga kan bli möjliga. De olympiska spelen ansågs vara ett ypperligt tillfälle att lyfta fram den dialogen och uppmuntra till förbättringar av de mänskliga rättigheterna och friheterna. Jag vill därför understryka att Kina måste intensifiera sina ansträngningar att leva upp till de löften de har gett offentligt till internationella olympiska kommittén om att förbättra de mänskliga och demokratiska rättigheterna. Jag röstade för resolutionen.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Som medlem av delegationen för förbindelserna med Kina hoppas jag att vi ska övertyga de kinesiska myndigheterna att uppfylla sina egna offentliga åtaganden avseende mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen genom den omröstning som äger rum i dag.

Jag vill uppmuntra de kinesiska myndigheterna att vidta skyndsamma åtgärder för att förbättra situationen avseende mänskliga rättigheter genom att släppa alla politiska fångar och fängslade människorättsaktivister, inklusive de personer som fängslades i Tibet efter protesterna i mars 2008.

– Betänkande: Brok (A6-0266/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har lagt ned vår röst i omröstningen om betänkandet av Brok. Vi vill i denna röstförklaring tydliggöra vår inställning till framtida utvidgning av EU.

Vi anser att Köpenhamnskriterierna är de enda krav som kan ställas på kandidatländer som förhandlar om medlemskap i EU. Vi är för fortsatt utvidgning av EU och anser att detta är en av de stora framtidsfrågorna för unionen. Vidare anser vi att förhandlingarna med Turkiet måste fortskrida och att landet ska bedömas på samma objektiva grunder som övriga kandidatländer.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Fru talman! I sitt betänkande framhåller Elmar Brok viljan att förbättra våra förbindelser med Öst, och det var därför jag stödde den. Men jag anser att det här betänkandet inte är tillräckligt kraftfullt och att det saknas en klar plan för att öppna Europeiska unionen österut, som vi hoppats på. Vi förväntade oss ett bättre dokument från den före detta ordföranden för utskottet för utrikesfrågor.

  Petru Filip (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Herr talman! Samtidigt som vi anser att kommissionens strategidokument om utvidgningen från 2007 är både komplext och användbart, så tycker vi att åtminstone den interna dimensionen av utvidgningsstrategin återigen borde bli föremål för fler direkta diskussioner i den nya situation som uppkommit genom den irländska folkomröstningen. Unionens möjligheter att uppnå målen för sin politik och skapa ett fungerande regionalt samarbete, framför allt i länderna i Sydosteuropa, är beroende av det sätt på vilket gemenskapens interna förbindelser utformas.

Jag vill understryka att alla förhandlingsmodeller som bygger på en differentierad behandling av en annan medlemsstat, oavsett vilka skäl som åberopas, kommer att skapa en ”kedja av svagheter” och jag tror inte att en sådan strategi kan ge några fördelar på lång sikt. Framgången med våra framtida åtgärder beror på hur vi kan förklara utvidgningens direkta effekter och långsiktiga fördelar för allmänheten. Jag skulle till och med kunna säga att vi borde titta på den irländska folkomröstningen ur ett konstruktivt perspektiv. Den folkomröstningen bevisar att vi inte alltid har kunnat vara en öppen partner för den enkle medborgaren, som snarare är ett offer för effektiv politisk manipulation än en försvarare av idéer och visionära koncept.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Elmar Broks betänkande om strategin för EU:s framtida utvidgning för att åter bekräfta min övertygelse om att ingen ytterligare utvidgning kommer att kunna bli av utan ett nytt fördrag som gör det möjligt för unionen att arbeta med 27 medlemsstater eller fler, åtföljt av lämpliga finansiella ramar.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag har förstått av Elmar Broks betänkande om utvidgningen att nya anslutningar bara kan bli framgångsrika om, jag citerar, ”det finns ett klart och varaktigt stöd från allmänheten”.

Den meningen ger ett intryck av totalt hyckleri, eftersom den kommer ett par dagar efter eurokraternas föraktfulla reaktioner på irländarnas tydliga nej till Lissabonfördraget, som helt enkelt är ett eko av det franska och nederländska nejet 2005. Den följer också på att man ersatt den obligatoriska folkomröstningen om EU-anslutning med en pseudoomröstning som bygger på ”folkligt initiativ” i den franska konstitutionen, något som i själva verket är beroende av den franska nationalförsamlingens och senatens välvilja.

Eftersom Elmar Brok inser att den överväldigande majoriteten av de europeiska medborgarna motsätter sig ett turkiskt medlemskap nämner han inte ens möjligheten att fråga medborgarna i en folkomröstning. Han föreslår helt enkelt gammal god propaganda för en allmänhet som betraktas som okunnig eller till och med enfaldig.

Om Elmar Brok och hans nationella motsvarigheter är rädda för – eller föraktar – allmänheten så mycket, så borde de åtminstone ha anständigheten att sluta försöka få dess godkännande. Den europeiska demokratin skulle sannerligen vinna på det.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Elmar Broks betänkande om kommissionens strategidokument för utvidgningen 2007. Det måste märkas att EU uppfyller de löften man tidigare har gett i fråga om utvidgningen. Strikta och rättvisa villkor måste gälla för alla kandidater och potentiella kandidater som vi har gett dessa löften. Jag anser att dessa frågor hanteras på ett adekvat sätt i Elmar Broks betänkande, som jag röstade för.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Resolutionen innebär en skandalös förvrängning av den verklighet som de flesta människor i unionens gamla och nya medlemsstater upplever. Fördjupningen och utvidgningen av unionen framställs som något som skulle vara till deras förmån, när det i själva verket är precis tvärtom. De planer som lagts fram för den nya utvidgningen syftar till att i ännu högre grad utnyttja och manipulera folken i kandidatländerna, som redan befinner sig i en svår situation, och att ytterligare förvärra det europeiska kapitalets plundring av de länderna. Framför allt åtföljs utvidgningsprocessen på västra Balkan av en enorm operation för att förtrycka och förödmjuka befolkningarna i de länderna. Ett typiskt exempel på detta är kravet att före detta Jugoslavien måste samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen fullt ut, den pseudodomstol som inrättades av amerikanska och europeiska översittare för att döma offren för deras krig och brott i området. Den utnyttjades bland annat för att få bort den tidigare presidenten Slobodan Milošević. Befolkningen är också utsatt för risker på grund av att utvidgningsprocessen fortsätter att bygga på ändrade gränser och protektorat för imperialister, såsom protektoratet Kosovo, vilket kommer att leda till en ny cykel av imperialistiska stridigheter och konfrontationer, med befolkningarna i området som offer.

Vi, parlamentsledamöterna från Greklands kommunistiska parti, röstar därför mot resolutionen och bekräftar vårt ställningstagande mot det imperialistiska EU och dess utvidgning.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Storbritanniens konservativa har alltid varit och kommer alltid att förbli varma förespråkare för EU:s utvidgning, eftersom det ger en större inre marknad och ett lösare sammanhållet och mer flexibelt nationernas Europa.

Detta betänkande innehåller emellertid inslag som vi inte kan stödja. Vi ser inte Europa som ett ”politiskt integrationsprojekt”. Vi kan dessutom inte instämma i huvuddragen i punkt 19, enligt vilken unionen borde upprätta ”ett område som bygger på gemensam politik” i fråga om rättvisa, säkerhet, migration, visumfri rörlighet och utbildning, något som brittiska konservativa inte kan stödja. Vi är inte heller nöjda med punkt 6, där det heter: ”att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, att till fullo bevara och utveckla gemenskapens regelverk och att värna om de grundläggande rättigheter och friheter som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”.

Vår oro inför dessa och andra delar av betänkandet förminskar inte på något sätt vårt stöd för en ytterligare utvidgning av EU, om ansökarstaterna uppfyller Köpenhamnskriterierna.

Av de skäl som anges ovan har vi beslutat att avstå från att rösta om detta betänkande.

– Situationen i Zimbabwe (B6-0347/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman! Det är bra att Europa gör sin röst hörd i denna del av Afrika, som än en gång riskerar att bli skådeplats för våldsamma konflikter efter den farsartade presidentvalskampanj vi bevittnade för ett par dagar sedan.

G8 har också intagit en mycket tydlig ståndpunkt, inte genom att införa sanktioner, som framför allt skulle ha drabbat civilbefolkningen, utan genom ”finansiella åtgärder” som riktas mot företag, banker och personer i den regim som haft makten sedan 1980. Den situation som uppkommit är oacceptabel. Val genomförs under olämpliga förhållanden och i en miljö präglad av systematiskt våld. Jag hoppas också att gemenskapsdiplomatin ska vidta åtgärder för att stödja Afrikanska unionens förslag om en nationell enhetsregering för att lösa denna svåra kris.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Fru talman! Jag stödde dagens resolution, eftersom jag tror att vi måste vara tuffare när det gäller våldet i Zimbabwe, skärpa sanktionerna och kräva att erkännandet av Mugabes regim dras tillbaka. Våldskampanjen som riktas mot den politiska oppositionen och som finansieras av staten har omintetgjort möjligheterna att genomföra en fri andra omgång i presidentvalet.

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) Precis som människor över allt i världen vill befolkningen i Zimbabwe leva i fred, demokrati och välstånd.

Under Robert Mugabe har de inget av detta. Mugabe var tidigare landets befriare. Nu är han dess torterare. I dag skickar Europaparlamentet en tydlig signal: vi vill inte längre ha Mugabe och hans regim. Befolkningen i Zimbabwe har bestämt detta. EU måste utnyttja allt sitt inflytande för att hjälpa befolkningen i Zimbabwe att hitta en lösning på krisen.

I första hand gäller det att få slut på våldet. Endast en dialog som är öppen för alla i det zimbabwiska samhället kommer att göra det möjligt att inrätta en övergångsregim med ett klart mandat att organisera fria och öppna val som övervakas av det internationella samfundet.

Men Robert Mugabe kommer inte till förhandlingsbordet om han inte tvingas till det. Därför måste vi stärka vår arsenal av sanktioner mot regimen.

Slutligen måste vi nu börja planera för en återuppbyggnad av framtidens Zimbabwe. Jag välkomnar kommissionens förslag att avsätta 250 miljoner euro i nödfinansiering så snart Zimbabwe har fått en legitim och trovärdig regering.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets resolution om situationen i Zimbabwe, som fördömer Mugaberegimen.

Regeringens våldskampanj mot oppositionen, de fortgående kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och åsidosättandet av demokratiska principer är oacceptabla. Den civiliserade världen måste utan att tveka fördöma det som pågår i Zimbabwe. Den politiska förföljelsen, det godtyckliga våldet, svälten, lidandet och de många dödsfallen bland befolkningen är Mugabes ”arbete” på senare tid, ett arbete som måste dokumenteras för framtida generationer. Befolkningen i Zimbabwe förtjänar något bättre än detta. Jag anser att det internationella samfundets åtgärder är av avgörande betydelse för att lösa den nuvarande humanitära krisen. Europeiska unionen måste föregå med gott exempel.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för resolutionen om Zimbabwe. Det Robert Mugabe gör är oacceptabelt. Jag vill inte kalla honom president, för det som nyligen ägde rum i Zimbabwe kan inte kallas ett val. Jag håller med en av de namibiska politiker som sa att förutom de traditionella sjukdomar som Afrika har att kämpa med, såsom malaria, tuberkulos och aids, så är ”mugabeismen” den farligaste sjukdomen i dag, den sjukdom man måste ta itu med omedelbart. Mugabe har blivit det egna folkets fiende. Det är mycket frustrerande när tiden förvandlar en man som kämpade för frihet och oberoende till en farlig despot. Jag hoppas att afrikanerna får upp ögonen för detta och inser att människor som Mugabe är skadliga för Afrika som helhet.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Fru talman! Jag röstade för resolutionen om situationen i Zimbabwe, för den 27 juli hånade president Robert Mugabes terrorvälde än en gång öppet det internationella samfundets syn på rättvisa och demokrati. Det råder ingen tvekan om att presidentvalet i Zimbabwe var ogiltigt och att våld, mord, arresteringar och trakasserier av oppositionen är särskilt grymma aspekter av denna rättslöshet.

Som sägs i resolutionen behöver Zimbabwe verkligen en reflexionsperiod som inkluderar olika parter från det internationella samfundet och Afrika. Dialogens parter måste nå konkreta resultat för Zimbabwe och det blir möjligt enbart om hela det internationella samfundet och dess omfattande demokratiska krafter deltar. Befolkningen i Zimbabwe har en djupt rotad längtan efter demokrati.

Situationen i Zimbabwe är en fråga för hela det internationella samfundet och de afrikanska staterna, och det är av absolut avgörande betydelse att vi inser Mugabes tyranni. Kina och Libyen delar dessvärre inte det internationella samfundets syn i denna fråga.

EU måste stödja och uppmuntra de afrikanska stater som vill bojkotta Zimbabwe i förbindelserna med Afrika. Å andra sidan strider Sydafrikas politiska och ekonomiska stöd för Mugabes regim och utvisningen av zimbabwiska flyktingar från Sydafrika mot våra gemensamma värderingar. Jag vill också uttrycka mitt stöd för vad som sägs i resolutionen om att denna tvist kan och bör få negativa konsekvenser för förbindelserna mellan EU och Sydafrika.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för resolutionen i dag och hoppas att rådet ska följa upp den med starka, gemensamma åtgärder. Jag hoppas också att den ändrade attityd som vi kan se hos de afrikanska ledarna innebär att vi inte behöver stå ut med den förödmjukande synen av Robert Mugabe som deltar i internationella möten på EU:s territorium. Sin nuvarande makt har Mugabe köpt till priset av sin befolknings blod och lidande. Våra regeringar bör inte förvärra situationen genom att tvinga människor tillbaka till Zimbabwe. Förutom att de kan utsättas för fysisk fara där kan de dessutom göra läget ännu instabilare och öka trycket på krympande resurser. Att ge dessa människor status som legala invandrare och ge dem tillåtelse att arbeta skulle vara den enda garanterat positiva åtgärd våra regeringar kan erbjuda. Det skulle också innebära att människor återvänder med aktiva kunskaper och potentiella finansiella resurser som skulle främja utvecklingen på gräsrotsnivå, när det väl blir möjligt att återvända. Regeringarna bör i själva verket tillämpa en sådan politik mot de personer som inte kan återvända till andra länder som befinner sig i konflikt. Befolkningen i Zimbabwe behöver allt stöd vi kan ge dem.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Situationen i Zimbabwe ger anledning till oro. Jag förenar mig med mina kolleger i fördömandet av Zanu-PF-partiets agerande genom hela valprocessen, och jag vill också understryka att valet den 27 juni inte kan betraktas som legitimt. Ett nytt val bör organiseras som respekterar demokratiska spelregler. Förslaget att försöka komma fram till ett avtal om en övergångsadministration i landet är värt att undersöka som ett sätt att komma ifrån det demokratiska dödläge som Zimbabwe för närvarande befinner sig i. Jag röstade för resolutionen.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag beklagar situationen i Zimbabwe och uppmanar samtliga parlamentsledamöter, kommissionen, rådet och samtliga nationella regeringar att fördöma Mugabe och försöka hitta en utväg ur denna kris. Jag välkomnar uttalandet från G8 där de vägrade erkänna en regering som inte återspeglar befolkningens vilja i Zimbabwe.

– Betänkande: von Wogau (A6-0250/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min tyske kollega Karl von Wogau om världsrymden och säkerheten. Det är dags för en gemensam strategi för att försvara de europeiska intressena i rymden. Det blir för varje dag alltmer uppenbart att rymdresurserna är nödvändiga för att EU:s politiska och diplomatiska verksamheter ska kunna grundas på oberoende, tillförlitlig och fullständig information till stöd för EU:s konfliktförebyggande åtgärder, krishanteringsverksamhet och den globala säkerheten (särskilt övervakningen av spridningen av massförstörelsevapen och transporterna av dessa), kontrollen av internationella fördrag, övervakningen av gränsöverskridande smuggling av lätta vapen och handeldvapen, skydd av kritisk infrastruktur och EU:s gränser samt civilskydd i händelse av naturkatastrofer och katastrofer och kriser som framkallats av människan. Galileo är i det avseendet en hörnsten i EU:s roll i rymden. Denna strategi bör gå hand i hand med det europeiska försvaret och stödet för den europeiska försvarsindustrin, särskilt inom rymdfartssektorn.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) EU måste utveckla en egen kapacitet på rymdområdet. Vi är emot beväpningen av rymden, men inser att så länge som USA vägrar att ha ett nära samarbete med unionen om gemensam användning av satellitresurser under såväl krig som fred har vi inget annat alternativ än att försöka utveckla ett eget system i Europa.

Utvecklingen av Europas gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och Europas säkerhets- och försvarskapacitet kräver en rymddimension. Karl von Wogau – som är ordförande för vårt underutskott för säkerhet och försvar – har gjort parlamentet och Europa en stor tjänst genom detta betänkande som vi senare bör följa upp.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det vore svårt att vara tydligare.

I initiativbetänkandet om världsrymden och säkerheten avslog majoriteten av Europaparlamentet våra förslag där vi betonade och underströk följande:

- Att rymden uteslutande ska användas i icke-militära syften och att ingen direkt eller indirekt militär användning får förekomma.

- Att Galileo uteslutande är ett icke-militärt projekt.

Samtidigt godkände parlamentet bland annat följande farliga inslag:

- Att Galileo är nödvändigt för självständiga ESFP-operationer och för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP).

- Utveckling av ett gemensamt koncept för rymdrelaterade uppgifter, och skapande av förutsättningar för att engagera EU:s satellitcentrum (EUSC) i planeringen av varje ESFP-operation där det krävs rymdbaserade observationer och rymdbaserade uppgifter.

- Att EU undersöker möjligheten att bidra ekonomiskt till EUSC genom unionens budget, så att tillräckliga medel för att tillgodose ESFP-operationernas ökade behov tillhandahålls.

- Möjligheten att finansiera framtida europeiska satellittelekommunikationssystem och stödja ESFP-operationer genom EU:s budget.

Det handlar alltså om en militarisering av Galileo-projektet och en ökad användning av gemenskapens budget för militära ändamål. Därför röstade vi emot detta förslag.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade emot betänkandet därför att jag anser att rymden enbart ska användas till fredliga syften. Betänkandet gick alldeles för långt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar i huvudsak Karl Von Wogaus betänkande om världsrymden och säkerheten. Jag stöder utgångspunkten att rymden inte bör beväpnas. Utvecklingen av frivilliga instrument som kan förbättra rymdsäkerheten är en positiv åtgärd när det gäller att garantera en ansvarsfull rymdpolitik. ESFP finansieras av budgetar som för närvarande är mellanstatliga. Jag anser därför att det vore olämpligt att avge ett för tidigt omdöme om dessa utgifter i betänkandet. Dessa synpunkter återspeglas i min röst.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Användningen av rymden är nödvändig för effektiviteten i EU:s imperialistiska ingripanden. Detta är slutsatsen av det betänkande om världsrymden och säkerheten inom EU som antagits av Europaparlamentet. I betänkandet understryks vikten av att använda rymden för EU-medlemsstaternas insatser inom ramen för FN, Nato och andra liknande organisationer. I betänkandet begär föredraganden att EU:s satellitcentrum utvecklas fullt ut och att EU-medlemsstaternas satellitkommunikation samordnas via Europeiska rymdorganisationen så att den kan användas för spionage och övervakning för att tillhandahålla ”oberoende, tillförlitlig och fullständig information till stöd för EU:s konfliktförebyggande åtgärder, krishanteringsverksamhet …”.

I EU:s budget anslås redan nu det astronomiska beloppet 5,25 miljarder euro till denna verksamhet, och då enbart för perioden 2007–2013. Detta faktum samt beslutet att öka takten när det gäller Galileo-programmet visar att EU avser att integrera användningen av rymden i de strategiska resurserna och kapaciteten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken – med andra ord mekanismen för EU:s imperialistiska ingripanden runt om i världen.

Mot bakgrund av allt detta är betänkandets vädjan om att avmilitarisera rymden ett typiskt bevis på det upprörande dubbelspelet hos de imperialistiska anhängarna och den yttersta formen av hyckleri.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentets arbetarparti välkomnar detta betänkande, och vi stöder framför allt utvecklingen av en europeisk uppförandekod för rymdverksamhet samt utvecklingen av frivilliga instrument som kan förbättra rymdsäkerheten.

Vi är emellertid angelägna om att inte fatta förhastade beslut om EU:s framtida budget. ESFP-verksamheten finansieras genom gemenskapens budgetar, som för närvarande är mellanstatliga. Av denna anledning röstade vi emot två ändringsförslag där detta föreslogs när det gäller rymdrelaterad ESFP-verksamhet.

  Talmannen. - Röstförklaringarna är härmed avslutade.