Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 10 juli 2008 - Strasbourg

11.3. Dödsstraffet, särskilt i fallet Troy Davis

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om dödsstraffet, särskilt i fallet Troy Davis⁽¹⁾.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Herr talman! Europaparlamentet har intagit en kraftfull och tydlig ståndpunkt när det gäller dödsstraffet. Parlamentet stöder ett avskaffande och behovet av ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas.

Det senare gäller många delstater i USA, såsom Georgia, där Troy Davis väntar på att hans avrättning ska verkställas i slutet av juli. Förutom de ideologiska och humanistiska skälen mot att avrätta människor, verkar det i fallet Troy Davis finnas ytterligare skäl i form av allvarliga tvivel på hållbarheten och giltigheten för den bevisning som ledde till att han över huvud taget dömdes.

För alla som använder sitt sunda förnuft måste sådana tvivel rättfärdiga ett beslut att bevilja en ny rättgång i det här fallet. Följaktligen uppmanar vi myndigheterna i USA att beordra en ny rättegång i fallet Troy Davis och att omvandla hans dödsdom till livstids fängelse om han skulle befinnas skyldig igen.

Dessutom uppmanar vi den amerikanska regeringen och alla regeringar i världen som fortfarande tillämpar dödsstraff att avskaffa dödsstraffet av humanitära skäl. Framför allt uppmanar vi regeringarna i länder som Kina, Iran, Pakistan och Saudiarabien, där avrättningar fortfarande genomförs regelbundet och i många fall utförs på de mest avskyvärt barbariska sätt, att stoppa avrättningarna.

  Ryszard Czarnecki, författare. − (PL) Herr talman! Jag vill inte att detta ska bli en diskussion om dödsstraffet som sådant. Eftersom vi inte kan dölja att det finns olika uppfattningar i frågan så anser jag att vi bör diskutera ett mycket speciellt fall, nämligen en individ som dömdes till döden, varefter sju av de nio vittnen som vittnat mot honom drog tillbaka sina vittnesmål. Detta är en mycket speciell situation. Jag vill inte sväva ut i abstrakta resonemang i en debatt om huruvida dödsstraffet enbart är av ondo eller inte. Jag vill inte för tillfället uppmana de amerikanska myndigheterna att ändra en lag genom vilken dödsstraffet återinfördes 1972, dvs. för 36 år sedan. Vi talar om ett specifikt och kontroversiellt fall. Det är verkligen värt att försvara Davis och visa att det finns situationer där det lönar sig att ingripa. Jag vill varna för generaliseringar, och därför har jag inte undertecknat denna gemensamma resolution.

  Jean Lambert, författare. − (EN) Herr talman! Detta är sannerligen ett brådskande ärende, eftersom, som vi har fått höra, avrättningen ska ske i slutet av denna månad. Därför vill jag uppmana var och en i denna kammare och de som lyssnar på denna debatt att personligen vända sig till den amerikanska regeringen och till delstatsregeringen i Georgia för att försöka utverka nåd. Därefter kan vi gå verka för en ny rättegång om det skulle bli nödvändigt. I så fall skulle vi alla fall ha en levande människa och en ny rättegång skulle kunna äga rum. Jag tycker verkligen det är viktigt att vi tar vårt personliga ansvar här, och att vi försöker få till stånd uttalanden från Europaparlamentet.

I det här speciella fallet har bevisningen, som vi också har fått höra från flera olika håll, dragits tillbaka och motbevisats. Det amerikanska advokatsamfundets grupp för utvärdering av dödsstraffet i Georgia har släppt en rapport om omständigheterna i den delstaten, och ett av de viktigaste problem som framkom var bristen på försvarsadvokater och en oro för att de fångar som nu sitter i dödscell kanske inte fått tillräcklig juridisk hjälp i samband med rättegången. De konstaterar att Georgia var den enda delstaten som inte tillhandahöll advokathjälp åt fångar i dödscellerna när de skulle överklaga.

Det finns med andra ord ett antal skäl till att vara mycket oroad över just det här fallet, det som anges i titeln till resolutionen om dödsstraffet, nämligen fallet Troy Davis. Man jag vill också ta upp andra fall, framför allt det som händer just nu med några av dem som fortfarande sitter fängslade i Guantánamo. Ett fall gäller en brittisk medborgare, Binyamin Mohamed, som har suttit fängslad där i över sex år och som förmodligen kommer att ställas inför en militärdomstol, där dödsstraff är ett högst sannolikt utslag.

Europaparlamentet, och Europeiska unionen som helhet, tar mycket allvarligt på dödsstraffet. Vi anser inte att det är något som ett civiliserat samhälle ska tillämpa, och det finns en uppsjö av argument för att inte tillämpa dödsstraff. Fallet Troy Davis är, såvitt jag kan se, ett klassiskt exempel på de verkliga problemen när det gäller att tillämpa dödsstraffet.

Än en gång, och med tanke på det som krävs i just denna resolution, vill jag uppmana alla i denna kammare att som ansvarskännande individer även vidta åtgärder för att redovisa vår olust i just detta fall.

  Laima Liucija Andrikienė, författare. – (LT) Europaparlamentet har antagit ett antal resolutioner som uppmanar till att avskaffa dödsstraff och avrättningar eller som åtminstone innehåller krav på ett moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande förekommer.

I dag stöder vi i Europaparlamentet en person vi aldrig har träffat, Troy Davis, som ska avrättas i slutet av denna månad. Sätt er in i hans situation. Han har varit tvungen att vänta i 17 år på att antingen frikännas eller avrättas, när det finns tydliga bevis för att han är oskyldig. De sju vittnen som vittnade mot honom har dragit tillbaka sina vittnesmål, och så vidare. Vi känner till ett antal fall där personer har avrättats och deras oskuld har bevisats först i efterhand. Det finns många kända fall där personer har dömts till dödsstraff men sluppit avrättning på grund av att nya bevis har framkommit som visar att de inte är skyldiga till brottet.

Därför uppmanar vi i dag återigen alla världens länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas att omedelbart vidta åtgärder för att avskaffa det. I dag tar vi tydligt ställning mot dödsstraffet genom att stödja en fysisk person och rikta en vädjan till de behöriga domstolarna i USA om att åter ta upp fallet Troy Davis och avkunna en mildare dom än dödsstraffet.

Att stödja en verklig person och försöka skydda honom från avrättning, även om han har begått ett stort misstag, är enligt min mening det bästa sättet att klargöra vår ståndpunkt att det är absolut nödvändigt att avskaffa dödsstraffet.

  Ana Maria Gomes, författare. − (PT) Herr talman! Den viktigaste av alla mänskliga rättigheter är livets okränkbarhet. Dödsstraffet är det mest utpräglade av alla typer av förakt för värdighet, civilisation och framsteg. Just nu, i detta ögonblick, medan vi andas och diskuterar fritt, är en man, Troy Davis, inlåst i sin cell där han räknar de sista minuterna av sitt liv. Han har suttit i dödscell i över 15 år och har alltid förnekat att han begått det brott han anklagas för. Några av dem som vittnade mot honom har ångrat sig och tagit tillbaka sina vittnesmål, som framtvingades av polisen. Det finns inga klara, objektiva och övertygande bevis i det här fallet. Om staten Georgia skulle avrätta Troy Davis så skulle det strida mot det moratorium för dödsstraff som antogs i december förra året av FN:s generalförsamling.

Även om det moratoriet inte är juridiskt bindande har det en enorm moralisk och politisk betydelse. Det är nu upp till de stater som inte följer rekommendationen att lägga om sin politik, avskaffa dödsstraffet och fullt ut respektera de mänskliga rättigheterna. Staten Georgia har i och med detta ärende en chans att återge demokratins mest grundläggande värden den substans de förtjänar. Kommissionsledamot Louis Michel hörde nyligen Sudans president Omar al-Bashir säga att han inte kommer att överlämna de personer som dömts för brott mot mänskligheten till Internationella brottmålsdomstolen, på samma sätt som Förenta staterna. Förenta staternas exempel på dessa båda områden är en skandal, och vi måste tillgripa alla till buds stående medel för att visa att vi inte kan acceptera denna hållning och det fruktansvärda exempel man visar upp för världen när det gäller mänskliga rättigheter.

Precis som vi kräver i resolutionen är det därför viktigt att Europeiska unionens ordförandeskap och Europeiska kommissionens delegation till Washington gör påpekanden för att förhindra att dödsdomen mot Troy Davis verkställs och så att Förenta staterna faktiskt omprövar sin ståndpunkt när det gäller dödsstraffet.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Under 2007 skedde cirka 1 252 avrättningar i världen i totalt 24 länder. Det verkliga antalet var säkerligen högre. Av de avrättningarna ägde 88 procent rum i Kina, Iran, Saudiarabien, Pakistan och Förenta staterna.

Jag vill ta upp två saker i dagens diskussion. För det första håller jag inte alls med min kollega Ryszard Czarnecki om att detta är en fråga där det råder delade meningar i Europeiska unionen. Så är det inte alls. Låt mig påminna Ryszard Czarnecki om den officiella ståndpunkten i katolska kyrkans doktrin, som också var påve Johannes Paulus II:s personliga åsikt – han motsatte sig användning av dödsstraff. Jag tycker att det borde ha varit en tydlig fingervisning för Ryszard Czarnecki om hur majoriteten av EU:s länder ser på denna fråga.

Det andra gäller naturligtvis den aktuella situationen för Troy Davis, som ska avrättas i Förenta staterna. Vi måste göra allt vi kan för att se till att denna dödsdom upphävs och att en omprövning kan ske, med möjligheten att omvandla dödsstraffet om han befinns skyldig.

  Dumitru Oprea (PPE-DE). – (RO) Över 40 länder har avskaffat dödsstraffet sedan 1990, och i dag har fler än 120 länder förbjudit ett sådant straff i lag.

Enligt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som innehåller en artikel 2 om rätt till liv och en artikel 1 i protokoll nr 6 om avskaffande av dödsstraffet, får ingen vare sig dömas till ett sådant straff eller avrättas.

Chockerande statistik har presenterats över hela världen. Över 1 591 personer avrättades under 2006. Över 3 861 personer dömdes till döden i 55 länder.

Ingen människa har rätt att ta en annan människas liv. Hur kan man ta något som inte är ens eget? Enligt det resonemanget kan jag inte ens tänka mig något sådant. Framför allt eftersom antalet allvarliga brott inte har minskat tack vare sådana straff i de länder som tillämpar dödsstraffet.

Vi föreslår att man ersätter dödsstraffet med frihetsberövande.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). - (PL) Herr talman! I vår diskussion måste vi naturligtvis återspegla ett grundläggande faktum, dvs. den generella innebörden i och den moraliska aspekten av sådana domar som att döma en person till döden. Ett av de argument som jag tycker är mycket viktiga i denna diskussion är tvivlet på om någon som har anklagats helt säkert kan betraktas som skyldig till det brott som vederbörande anklagas för. I en annan situation finns alltid möjligheten att ändra domen och låta någon återgå till ett normalt liv. När det gäller dödsstraff finns inte den möjligheten. Med tanke på detta är det denna juridiska aspekt som måste beaktas förutom de rent moraliska aspekterna, hur viktiga de än må vara. Detta gäller framför allt i det fall vi diskuterar här, där det finns starka tvivel på att anklagelsen är välgrundad.

  Ewa Tomaszewska, (UEN). − (PL) Herr talman! Alla ska ha rätt till en rättvis rättegång. I det aktuella fallet, där det råder starka tvivel om huruvida den dömde är skyldig och sju vittnen har dragit tillbaka sina vittnesmål, måste fallet prövas på nytt. En annan fråga, som de ledamöter som har talat före mig har nämnt, är problemet med dödsstraffets slutgiltighet. Om det råder osäkerhet är det särskilt viktigt att man inte verkställer ett sådant straff.

  Maciej Marian Giertych (NI). - (EN) Herr talman! Jag vill utnyttja det tillfälle som denna debatt erbjuder och kräva ett moratorium för dödsstraff för oskyldiga, ofödda människor. Det är hög tid att civiliserade länder slutar tillämpa abort.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. −(EN) Herr talman! Europeiska unionen är helt emot användningen av dödsstraffet och arbetar aktivt för att avskaffa dödsstraff över hela världen.

I de länder som fortfarande har dödsstraff är EU:s målsättning att gradvis minska tillämpningsområdet, samt att införa ett moratorium för att på sikt helt avskaffa dödsstraffet.

Riktlinjerna för EU:s politik mot tredje land i fråga om dödsstraff, som antogs 1998 och reviderades 2008, utgör grunden för EU:s åtgärder. De inkluderar deklarationer eller framställningar i internationella forum och mot tredje länder, inklusive Förenta staterna.

När det gäller USA känner EU stark oro över att avrättningarna återupptagits sedan det faktiska moratoriet för dödsstraff upphävdes i maj.

Vi har upprepade gånger uppmanat den amerikanska regeringen att återinföra ett moratorium för dödsstraff på federal nivå, och vi hoppas att Förenta staterna ska överväga att stifta en lag om att avskaffa dödsstraffet inom den närmaste framtiden.

Vi har tagit del av Europaparlamentets resolutionsförslag om det enskilda fallet Troy Davis. Vi har hört från vår delegation i Washington att guvernören i Georgia ännu inte har undertecknat avrättningsordern och att han uppenbarligen inte har bråttom att göra det.

Kommissionen kommer naturligtvis att följa detta ärende mycket noga, tillsammans med EU:s medlemsstater och ordförandeskapet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Marios Matsakis hänvisade till mig tidigare, och jag vill gärna svara på det. Jag ville inte missbruka ”catch the eye”-systemet i en annan debatt, som gällde en så viktig fråga som dödsstraffet. Men jag tror han menade att jag inte förstod systemet med brådskande debatter. Jag vill bara att det tas till protokollet att jag har deltagit i ett antal brådskande debatter och jag anser att det är det oklaraste och mest slutna system vi har.

Naturligtvis för vi en diskussion om detta i min grupp, men beslut om brådskande debatter fattas enbart på torsdagar före Strasbourg, och det förekommer ett timslångt möte tisdagen innan, där de brådskande fallen snabbt sammanställs.

Jag anser att en del av dessa frågor inte är brådskande och bör debatteras på korrekt sätt om parlamentet ska behålla sin trovärdighet.

(1) Se protokollet.