Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 1 september 2008 - Bryssel

18. Användningen av informationssystemet för viseringar (VIS) enligt kodexen om Schengengränserna (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Mihael Brejc, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 när det gäller användningen av informationssystemet för viseringar (VIS) enligt kodexen om Schengengränserna (KOM(2008)0101 - C6-0086/2008 - 2008/0041(COD)) (A6-0208/2008).

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman! Jag vill först och främst tacka föredraganden Mihael Brejc för hans arbete med detta förslag. Vi tar nu ett viktigt steg som kommer att göra det möjligt för oss att till fullo utnyttja de tekniska verktyg vi förfogar över för att säkra våra yttre gränser.

Det är oerhört viktigt att informationssystemet för viseringar (VIS) används för att säkra effektiva kontroller vid de yttre gränserna. Genom VIS får vi en tillförlitlig koppling mellan viseringsinnehavaren, viseringen och passet, så att användning av falska identiteter förhindras.

Alla fördelar med detta system kommer att nås först när biometri införs. Den aktuella rättsakten kommer, när den formellt antagits, att innehålla gemensamma regler för att garantera en effektiv och harmoniserad användning av VIS vid våra yttre gränser.

Utan gemensamma regler kan de gränsövergångar där VIS inte systematiskt används utnyttjas av olagliga invandrare och brottslingar. Genom en ändring av kodexen om Schengengränserna kommer dessa gemensamma regler att införas.

Jag kan därför till fullo stödja den kompromiss som nåtts och gratulera Europaparlamentet och rådet till överenskommelsen vid första behandlingen.

  Mihael Brejc, föredragande. − (SL) Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans vänliga ord. Europaparlamentet deltar i ett medbeslutandeförfarande för ändring av förordningen om användningen av informationssystemet för viseringar. De ändringar av viseringssystemet som kommissionen först föreslog innebar en mycket noggrann inresekontroll av tredjelandsmedborgare som behöver visering. Den skulle innefatta både den vanliga kontrollen av dokumentinnehavarens identitet och dessutom fingeravtryck. I förordningen ingår alla bestämmelser och villkor för sökningar som görs av de behöriga myndigheter som har hand om kontrollerna vid de yttre gränsövergångarna för att få tillgång till uppgifter för att kontrollera identiteten osv. Jag tänker inte gå närmare in på alla dessa kontroller.

Enligt denna förordning har gränskontrolltjänstemannen tillgång till informationssystemet för viseringar och kan där kontrollera alla uppgifter om passageraren vid gränsen, även fingeravtryck. Den föreslagna bestämmelsen om systematisk fingeravtryckskontroll av tredjelandsmedborgare varje gång (jag vill understryka att det gäller varje gång) de reser in i Schengenområdet skulle definitivt förlänga väntetiden vid gränsövergångar, särskilt under turistsäsongen och i början och slutet av helger.

Eftersom EU är både en global ekonomisk makt och en intressant turistdestination för tredjelandsmedborgare, som naturligtvis behöver inresevisering, är det – eller var det – enligt min mening nödvändigt att göra lämpliga lättnader i förordningen. Jag föreslog därför slumpmässiga kontroller och fingeravtryck vid gränsövergångar. Därigenom ville jag uppmärksamma att viseringsinnehavaren fick sitt fingeravtryck taget en gång i samband med viseringsförfarandet, och sedan en gång till vid inresan i Schengenområdet för jämförelse och identitetskontroll.

Jag menar att en sådan rutin eller en så sträng bestämmelse är överdriven, för vi har faktiskt inga uppgifter om eller uppskattningar av antalet falska viseringar. Dessutom är det meningslöst och tidskrävande att ta fingeravtryck på personer som inte på något sätt är misstänkta. Trots att det finns separata fållor för EU-medborgare skulle mycket långa köer bildas vid gränsövergångar, där alla, både EU-medborgare och personer med visering, skulle få stå under helger och semestrar.

Vid detta parlamentssammanträde har vi ganska snabbt lyckats nå samförstånd om vissa undantag från dessa stränga bestämmelser, och en kompromiss kunde dessutom nås med rådet och kommissionen efter två trepartsmöten. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor godkände förslaget med stor majoritet – ingen röstade mot och bara två ledamöter avstod från att rösta.

Kort sagt anser jag att det är en bra förordning eftersom den möjliggör smidiga gränsövergångar. Även när många människor köar gör gränskontrolltjänstemannen sin egen bedömning med utgångspunkt i förordningen, och om omständigheterna kräver det görs slumpmässiga kontroller. Beslutet att göra slumpmässiga kontroller fattas inte av tjänstemannen ensam utan främst av hans överordnade vid gränsen. Jag anser att vi har sett till att säkerhetsstandarderna är tillräckliga och samtidigt gjort det möjligt för passagerare att korsa gränsen på kortast möjliga tid.

Jag vill passa på att tacka rådet och kommissionens för deras utmärkta samarbete, och särskilt skuggföredragandena, i synnerhet Michael Cashman, för ett antal goda idéer och ett aktivt sökande efter en kompromiss.

  Urszula Gacek, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Genom Schengenområdets utvidgning har gränskontrollerna avskaffats i större delen av EU, och dagligt resande inom dessa gränser har blivit enklare och snabbare för våra medborgare. Det innebär emellertid också att tredjelandsmedborgare som reser in i Schengenområdet i själva verket bara kontrolleras en gång, vid den yttre gränsen.

Våra medborgares bild av den olagliga invandringen handlar ofta om dramatiska scener med sjöodugliga och överfulla fartyg som tar sig över våra sjögränser, eller containerlaster med olyckliga – offer för människosmuggling – som korsar landgränserna. Verkligheten är dock mycket mer komplex. Omkring 50 procent av de olagliga invandrarna tar sig in i EU på laglig väg men blir kvar här när deras viseringar löpt ut. Dessutom är det mycket vanligt med falska handlingar, särskilt på flygplatser.

För att få ned antalet personer som olovligen stannar kvar och minska risken för att personer med falska handlingar släpps in kommer man i Schengenområdet att tillämpa ett harmoniserat och säkert system för att kontrollera viseringarnas giltighet och ta fingeravtryck. Men som alla medborgare som reser känner till leder ökad säkerhet till större olägenheter och längre väntetider vid gränserna för resenärer med ärligt uppsåt. Därför krävs också en viss pragmatism. Om det inte bedöms föreligga någon risk med anknytning till inre säkerhet och olaglig invandring, och trafikintensiteten vid en gräns gör att väntetiderna blir orimligt långa, kan man göra avkall på kravet av att ta fingeravtryck.

Detta mer flexibla system kan tillämpas i högst tre år, varefter systemets effektivitet utvärderas. Samtidigt som vi strävar efter att göra EU säkrare måste vi välkomna både affärsresande och turister. Jag anser att det föreslagna informationssystemet för viseringar ger den rätta balansen mellan dessa två målsättningar.

  Michael Cashman, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hans utmärkta arbete. De kompromisser vi nått med rådet är förnuftiga och effektiva, och det säger jag som ursprunglig föredragande för kodexen om Schengengränserna.

I begränsningen visar sig mästaren, så jag ska inte uppehålla er längre utan vill bara – som varje parlamentsledamot bör göra – tacka de två fantastiska assistenterna Renaud och Maris som arbetar tillsammans med mig och gör mitt arbete både trevligt och produktivt.

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som föredragande för informationssystemet för viseringar (VIS), och eftersom jag fortfarande arbetar med ändringen av de gemensamma konsulära anvisningar som ska reglera den faktiska insamlingen av de biometriska uppgifterna, är jag mycket intresserad av allt som rör informationssystemet för viseringar.

När vi fattade beslutet om VIS införde vi denna treårsperiod när sökningen kunde göras med hjälp av enbart viseringsmärket, utan fingeravtrycken i VIS. Men jag har något blandade känslor inför kompromissen. Jag stöder den därför att det är vad vi kunnat enas om. Men å andra sidan har kommissionen med rätta sagt att endast en biometrisk kontroll med säkerhet kan bekräfta att den person som vill resa in är den till vilken viseringen utfärdats, och därför bör en systematisk sökning i VIS göras för varje viseringsinnehavare, inklusive en biometrisk kontroll som görs av gränskontrolltjänstemännen. Undantaget och möjligheten till slumpmässiga kontroller oroar mig därför något.

Jag ser fram emot den rapport som ska läggas fram efter tre år, och vi måste se till att flexibiliteten inte blir ett kryphål, för om vi ska ha VIS måste vi givetvis tillämpa det på rätt sätt.

  Tatjana Ždanoka, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Mihael Brejc för hans utmärkta betänkande. Vi har förståelse för hans synpunkt att sökning i VIS med hjälp av numret på viseringsmärket i kombination med verifiering av fingeravtryck kommer att ge upphov till många svårigheter. Vi välkomnar därför möjligheten att i undantagsfall söka i VIS utan verifiering av fingeravtryck.

Vi anser dock att betänkandet inte är tillräckligt långtgående. Undantaget bör i stället vara en allmän regel. Vi föreslår att sökning i VIS bör göras i undantagsfall, när det råder tvivel om identiteten. Det är väl känt att Verts/ALE-gruppen kraftigt motsätter sig ett allmänt införande av biometrik innan det är ställt utom rimligt tvivel att det är nödvändigt. Vi anser att det får avgörande konsekvenser för personuppgiftsskyddet och de grundläggande rättigheterna. Vi kan därför inte rösta för förordningen i det här skedet.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Förordningen innehåller förnuftiga bestämmelser om att biometriska kontroller systematiskt bör göras i informationssystemet för viseringar (VIS) för alla viseringsinnehavare. Det är det bästa och säkraste sättet att kontrollera att en visering är äkta. Det är därför beklagligt att parlamentet anser det nödvändigt att undergräva principen genom att införa en lista över situationer där det får räcka att kontrollera identifieringsmärket utan någon kontroll av de biometriska uppgifterna. Det finns då en risk för att biometriska kontroller i och med införandet av denna lista kommer att bli undantaget snarare än regeln. Jag vet naturligtvis att det är omöjligt att rutinmässigt göra biometriska kontroller i samtliga fall, men det bör definitivt vara regeln. Med hänsyn till kampen mot olaglig invandring och kampen mot terrorism och gränsöverskridande brottslighet kan vi inte tillåta en släpphänt och informell hållning i det här fallet.

  Gyula Hegyi (PSE). - (HU) Herr talman! Även Ungern var givetvis mycket belåtet med att ansluta sig till Schengenområdet. Låt mig säga några ord till om detta ämne, när det gäller den olyckliga situation som uppstått vid gränsen mellan Ungern och Österrike. I många avseenden tar de österrikiska myndigheterna inte hänsyn till Schengensystemet. Trots att Ungern ingått i Schengenområdet i nästan ett år kräver man att ungrare som korsar gränsen ska visa pass och utdömer böter om de inte har något. Det här händer förstås inte särskilt ofta, men när det händer väcker det förståeligt nog och med rätta stor motvilja i den allmänna opinionen i Ungern. Till detta kommer olyckligtvis bruket att vid gränsen stänga vägar som funnits fram till i dag, för att hindra ungrare från att använda dem för att korsa gränsen utan pass i enlighet med Schengenavtalet. Jag hoppas att vi kommer att kunna sätta stopp för dessa oegentligheter från Österrikes sida. Tack.

  Manfred Weber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag anser också att vår föredragande gett oss ett utmärkt betänkande, där både säkerhet och genomförbarhet beaktas. Vi har emellertid också hört att en av de viktigaste frågorna för framtiden är den om personer som olovligen stannar kvar, dvs. personer som reser in i EU på laglig väg men sedan stannar kvar och går under jorden när viseringen löper ut. Jag vill bara lägga till detta i debatten: för att in- och utresesystemet ska fungera på lång sikt måste vi ha systematiska kontroller. Vi kommer inte att kunna undvika dem, och vi måste titta på den här frågan vid EU:s yttre gränser.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman! Jag vill än en gång tacka er föredragande Mihael Brejc för att han har förståelse för förslagets främsta syfte, nämligen att säkra gränserna, men utan att glömma att det krävs tillräcklig flexibilitet vid dessa gränser. Jag anser att de två aspekterna kan kombineras och att ni har lyckats med det i denna text, som är resultatet av en utmärkt kompromiss. I likhet med vad Manfred Weber nyss sa vill jag tillägga att vi verkligen står inför ett problem när det gäller att öppna EU för alla som regelbundet vill resa in och ut, samtidigt som vi är relativt uppmärksamma på dem som – det måste sägas – försöker fuska och missbruka reglerna. Detta dubbla krav på öppenhet och samtidigt korrekta förfaranden och respekt för lagen måste därför beaktas.

Jag vill tacka parlamentet för att vi får möjlighet att göra framsteg när det gäller att säkra våra gränser, samtidigt som vi behåller den nödvändiga flexibiliteten.

  Mihael Brejc, föredragande. − (SL) Jag vill kommentera två motstridiga synpunkter: undantag som allmän princip och strikt efterlevnad av reglerna i kodexen om Schengengränserna.

Det är just den kompromiss vi nått som möjliggör rimliga gränsövergångar även när köerna är riktigt långa. Tänk er bara gränsövergången mellan exempelvis Slovenien och Kroatien en helg när mellan 50 000 och 60 000 personer ska passera, varav 10 000 har visering. Om fingeravtryck skulle tas på dessa 10 000 personer skulle de andra, som är EU-medborgare och kan korsa gränsen utan formaliteter, få vänta en dag eller två. Låt oss därför vara realistiska och inrätta ett strikt kontrollsystem med förnuftiga åtgärder för att få till stånd smidiga gränsövergångar.

Låt oss inte glömma att det i förordningen tydligt står så här, jag citerar: ”De behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollen vid de yttre gränserna … ska … kunna göra sökningar på grundval av viseringsmärkets nummer i kombination med verifiering av viseringsinnehavarens fingeravtryck, dock endast för att kunna kontrollera viseringsinnehavarens identitet och/eller viseringens äkthet …”. Gränskontrolltjänstemannen kommer därför att göra en kontroll i samtliga fall där det finns minsta tvivel. I alla andra fall kommer han, när det är många människor vid gränsen, att agera i enlighet med förordningen, som medger vissa undantag.

Vi får inte bygga en ny Berlinmur av tjänstemän och information. EU är och bör fortsätta att vara en global makt som är hänsynsfull mot sina egna medborgare och andra som reser in.

Jag vill tacka bland andra Michael Cashman och givetvis kommissionsledamoten för deras tålamod under arbetet med denna kompromiss.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Kinga Gál (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är alla eniga om att kodexen om Schengengränserna måste ändras så att den blir förenlig med villkoren för informationssystemet för viseringar.

Kommissionens ursprungliga förslag är emellertid problematiskt, eftersom det innebär både att viseringarnas giltighet ska kontrolleras och att fingeravtryck ska tas när tredjelandsmedborgare korsar gränsen. Detta kan dock leda till enorm trängsel vid EU:s yttre gränser, framför allt vid gränsövergångsställen på land under semesterperioder eller helger.

Jag välkomnar därför föredragandens ändringsförslag, som går ut på att dessa kontroller inte ska göras systematiskt utan bara slumpmässigt, under väl definierade villkor och tidsbegränsningar.

Jag ber er att vid omröstningen i morgon stödja utskottets synpunkt att det måste vara möjligt att korsa våra yttre gränser utan långa väntetider, inte bara i princip utan även i praktiken.

  Ramona Nicole Mănescu (ALDE), skriftlig. – (RO) Denna förordning utgör ett gensvar på behovet av att säkra och stärka EU:s gränser genom att göra kontrollen vid gränskontrollställena effektivare. Den viktigaste aspekten är dock införandet av gemensamma regler för harmonisering av informationssystemet för viseringar.

Även om vissa medlemsstater ansett att det kan bli obligatoriskt att använda VIS först när den tekniska utvecklingen möjliggör användning av bärbara enheter, med snabb överföring och viss kontroll, menar jag att föredragandens förslag att låta gränskontrolltjänstemannen välja om VIS ska användas eller inte är en lösning till dess att de tekniska systemen möjliggör snabb dataöverföring och systematisk användning.

Vi får inte heller glömma att en tillräcklig kontroll vid EU:s gränser skulle ge ökad inre säkerhet i medlemsstaterna och därmed bidra till kampen mot organiserad brottslighet och även terrorism. Vid sidan av den avsevärt ökade effektiviteten i gränskontrollerna skulle systematiska sökningar i VIS dessutom utgöra en grundläggande förutsättning för större flexibilitet i samband med viseringsansökningar.