Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 1 september 2008 - Bryssel

22. En gemensam referensram för europeisk avtalsrätt (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Klaus-Heiner Lehne, för utskottet för rättsliga frågor, om en gemensam referensram för europeisk avtalsrätt (O-0072/2008 - B6-0456/2008).

  Hans-Peter Mayer, föredragande. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Förslaget till en gemensam referensram (DFR) har fört arbetet för en europeisk civilrätt till sin spets, åtminstone tillfälligt. Det är givetvis ett förslag som tagits fram av juridiskt sakkunniga personer, och som ännu inte har diskuterats politiskt. Målet med denna debatt är att starta en bred politisk diskussion om framtiden för den europeiska privaträtten. Europaparlamentet vill att alla intressenter ska kunna delta i debatten, men för att det ska vara möjligt måste vi se till att det akademiska förslaget, som för närvarande bara finns tillgängligt på engelska, även översätts till andra officiella språk.

Herr kommissionsledamot! Den budget som har öronmärkts för översättning under 2008 är inte förbrukad än. Vi behöver dessa översättningar för att kunna skapa en bred europeisk dialog om den europeiska civilrättens framtid. Det är inte tillräckligt att bara låta översätta det kommande kommissionsdokumentet, även om det förstås måste göras. Kommissionen har startat en intern urvalsprocess i ett försök att noga gå igenom bestämmelserna i det akademiska förslaget för att avgöra vad som ska ingå i kommissionstexten.

Vi välkomnar att alla behöriga generaldirektorat är inblandade i den här urvalsprocessen. Jag vill emellertid understryka att det ”europeiska avtalsrättsprojektet” verkligen bör ledas av generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor, eftersom referensramen inte bara berör konsumentavtalsrätt. Den syftar också till att underlätta för små och medelstora företag att utforma avtal med andra affärspartner än konsumenter.

Just därför att den gemensamma referensramen även måste ta hänsyn till sektorn för små och medelstora företag, har kommissionen under de senaste månaderna anordnat workshops om vissa utvalda problemområden inom området företag-till-företag (B2B), och resultatet av dessa workshops ska också beaktas i den kommande kommissionstexten.

I resolutionen säger vi också att den slutgiltiga versionen av den akademiska referensramen kan fungera som en verktygslåda. I själva verket har den i och med publiceringen redan fått den funktionen. I framtiden måste gemenskapslagstiftaren se till att rättsakter på områden för den gemensamma privaträtten grundar sig på den gemensamma referensramen.

Den gemensamma referensramen kan emellertid på sikt bli ett frivilligt instrument, så att parterna kan välja vilket civilrättssystem som ska ligga till grund för deras juridiska förbindelser. Det är ett steg som vi måste ta för att lösa vissa problem som vi ganska uppenbart fortfarande brottas med på den interna marknaden.

För att underlätta juridiska överenskommelser på den interna marknaden måste ett frivilligt instrument emellertid omfatta mer än den allmänna avtalsrätten. Till exempel måste det förutom bestämmelser som styr slutandet av säljavtal också finnas bestämmelser för överlåtelse av egendom och för att återkalla överföringar av tillgångar, som helt saknar en stabil rättslig grund – med andra ord en obligationsrätt.

Parlamentet är särskilt angeläget om att regelbundet rådfrågas och underrättas av kommissionen under urvalsprocessen. Vi kommer utan tvekan att bli tvungna att beakta hur betydelsen av detta projekt ska kunna förstärkas framöver, särskilt i utskottet för rättsliga frågor. Kommissionen måste dock redan nu börja tänka på vilka mekanismer vi behöver för att det nya kommissionsdokumentet ska kunna ta hänsyn till utvecklingen i framtiden. Redan under den aktuella urvalsprocessen måste kommissionen börja reflektera över och planera för vilka förändringar som kommer att finnas i den definitiva versionen av den akademiska referensramen.

Allt detta tyder på att den gemensamma referensramen tar oss till nästa nivå inom den europeiska avtalsrätten. Europaparlamentet, kommissionen och rådet måste ha ett tydligt engagemang i det här projektet, vilket troligen kommer att vara det viktigaste initiativet under nästa valperiod. Det är ett projekt som gynnar alla. Det gynnar konsumenter, som snart kan handla i hela Europa med stöd i europeisk avtalsrätt, men också företag, som med en större juridisk säkerhet kommer att kunna ge sig in på nya marknader och göra betydande kostnadsbesparingar tack vare ett entydigt regelverk.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen som helhet välkomnar helhjärtat parlamentets intresse för den gemensamma referensramen, eller referensramen, som jag kommer att kalla den i korthet. Referensramen är ett långsiktigt projekt som syftar till att förbättra kvaliteten och konsekvensen i EU:s lagstiftning.

Låt mig besvara era frågor i det här sammanhanget. För det första vill jag säga att det är kommissionens tydliga avsikt att se till att den gemensamma referensramen översätts så att den kan debatteras och användas för att förbättra kvaliteten på EU:s avtalsrätt och göra den mer sammanhängande.

Det här resonemanget gäller dock inte det akademiska preliminära förslaget. Kommissionens gemensamma referensram kommer mycket sannolikt att vara väsentligt kortare än det akademiska förslaget. Med tanke på den enorma arbetsinsats som krävs för att översätta den gemensamma referensramen, är det inte rimligt att ägna värdefulla översättningsresurser åt att översätta delar av ett akademiskt förslag som inte är relevanta för själva syftet med den gemensamma referensramen.

Kommissionen arbetar för närvarande med att välja ut vilka delar av det akademiska förslaget som är relevanta att ha med i den slutgiltiga referensramen, med utgångspunkt i de politiska målsättningarna. Alla berörda generaldirektorat är utifrån sina respektive kompetensområden inblandade i denna urvalsprocess, där förstås även generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor ingår. Det slutgiltiga urvalet kommer att läggas fram för samråd med de andra institutionerna, däribland parlamentet och andra berörda parter.

Kommissionen kommer givetvis att se till att resultaten av de workshops som arrangerades under 2007 kommer att beaktas i den gemensamma referensramen.

Kommissionen har alltid betraktat referensramen som ett verktyg för bättre lagstiftning. Referensramen ska innehålla ett antal definitioner, allmänna principer och modellregler för det avtalsrättsliga området. Kommissionen har ännu inte bestämt vilka delar av avtalsrätten som referensramen ska täcka.

När kommissionen beslutar om referensramen kommer man att ta hänsyn till parlamentets och rådets ståndpunkter.

Som jag redan har nämnt kommer kommissionen med största sannolikhet att korta ner det aktuella akademiska förslaget, vilket troligen är nödvändigt för att ändra den återstående texten så att den kan användas för att utforma politiska åtgärder. Även om det är för tidigt att säga säkert, är det sannolikt att referensramen kommer att utgöra ett icke-bindande lagstiftningsverktyg.

Kommissionen har full förståelse för att parlamentet vill få information om och vara delaktigt i det pågående arbetet med referensramen. Vi välkomnar parlamentets delaktighet i processen och förväntar oss mycket av detta engagemang. Kommissionen kommer att fortsätta att på lämpligt sätt hålla parlamentet underrättat om utvecklingen, särskilt genom den arbetsgrupp i parlamentet som ägnar sig åt referensramen. Kommissionen kommer också att samråda med parlamentet och övriga berörda parter om resultatet av den preliminära urvalsprocessen.

När kommissionens referensram är färdig kommer kommissionen att göra en bedömning av behovet av en löpande uppdatering av referensramen och besluta hur man på bästa sätt ska göra det.

Jag vill avsluta med att tacka er för att parlamentet stöder kommissionens arbete i den här viktiga frågan.

  Jacques Toubon, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman! Vår kollega Mayer har helt riktigt belyst utmaningarna i den här frågan. Jag vill säga till kommissionsledamoten att jag godtar ert tekniska svar om översättningen, men det Mayer säger sammanfattar i själva verket den egentliga frågan, nämligen hur ni går från universitetsarbete till ett politiskt beslut och ett juridiskt beslut?

Jag anser att det är absolut nödvändigt att alla förstår det här, eftersom det förslag till gemensam referensram som presenterades för er i slutet av förra året måste beaktas i ljuset av allt arbete som har lagts ner i frågan, och inte bara det förslag som läggs fram för er. Till exempel är det tydligt att man måste göra ett val mellan obligationsrätten och avtalsrätten. Meningarna går i sär här, men faktum kvarstår att vi måste göra det valet, och för att göra det måste det förstås finnas flera förslag på bordet. Och kommer innehållet i referensramen att vara begränsat och därför bindande eller allmänt och därför mer vägledande?

Som ett resultat av allt detta behöver vi en hel del information och det är givetvis mycket viktigt att parlamentet kan göra sitt jobb redan i ett tidigt skede. Det är därför viktigt – och jag kommer att avsluta med denna mycket praktiska punkt – att många ledamöter deltar i den utfrågning med experter som kommissionen anordnar i början av oktober, samt i den konferens som det franska ordförandeskapet i Europeiska unionen håller i Paris mellan den 23 och 24 oktober. Den här frågan fordrar, utöver utfrågningen av experter, öppna och genomsynliga debatter som engagerar även de som är ansvariga för de politiska besluten.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag instämmer med Jacques Toubon om att den akademiska gruppens arbete med den gemensamma referensramen är mycket värdefullt och ambitiöst. Men hur går vi från akademiskt arbete till politiska förslag? Kanske är svaret: med utgångspunkt i ett språk och eventuellt, med bara en teoretisk inriktning.

Samtidigt som vi, fru kommissionsledamot, uppmärksammar det interna arbete som har lagts ner, måste vi gå vidare till nästa fas, där parlamentet och berörda sektorer är delaktiga. Med berörda sektorer menar jag inte bara stora företag utan även små företag, samt fackföreningar och andra ekonomiska aktörer.

PSE-gruppen har lagt fram ett ändringsförslag för att i ett tidigt skede öka deltagandet i det här projektet. För detta ändamål skulle vi förstås behöva en översättning av texten, eller låt vara en sammanfattning av texten. Denna text skulle sedan kunna utgöra grunden för ett valfritt instrument, men för att det ska vara möjligt måste vi först bestämma innehållet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att den här debatten måste syfta till att informera europeiska medborgare om att kommissionen arbetar med ett projekt. Kommissionen, som bara är en av flera europeiska institutioner, kan emellertid inte hålla det här projektet för sig själv. Det är dags för kommissionen att informera såväl Europaparlamentet som allmänheten i den här frågan. Jag upprepar: fackföreningar, stora företag, små företag, andra ekonomiska aktörer och människor i allmänhet.

En reglering av det avtalsrättsliga området påverkar alla europeiska medborgare och ett förslag till en eventuell lagsamling förutsätter att så många sektorer som möjligt är inblandade, vilket förefaller omöjligt utan en översättning till alla EU-språken. Det är också omöjligt om inte andra sektorer deltar i större utsträckning.

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Kommissionsledamoten har besvarat några av de frågor som mina kollegor har ställt. Det här projektet är dock av mycket stor vikt för alla våra institutioner, och vi har nu kommit till den politiska delen av det, och de betydande frågorna kring den demokratiska legitimiteten i att skapa en gemensam referensram. Det har förekommit omfattande samråd med ett flertal arbetsgrupper och intressegrupper, som vi har mycket att lära av. Nu när vi ska fatta beslut behöver vi en process som är öppen, omfattande och sammanhängande.

Kommissionen genomför helt riktigt en urvalsprocess innan den presenterar en vitbok. En sådan process måste dock vara så omfattande som möjligt, och vi är påtagligt bekymrade över den språkliga aspekten, eftersom om detta hade varit traditionell lagstiftning skulle underlaget ha funnits tillgängligt på alla språk. Kan parlamentet få en försäkran om att det fortfarande på vitboksnivå kommer att vara möjligt att ändra urvalet, om det anses lämpligt?

Det här är kärnan i det problem vi står inför. Kommer vitboken att vara startskottet för en lagstiftningsprocess, eller något motsvarande, eller ska vi hantera en enskild lagstiftningsprocess varje gång vi i framtiden ställs inför något som berör avtalsrätt? Det leder oss in på frågan huruvida det kommer att vara bindande eller inte? Rådet tycks anse att det ska vara icke-bindande och frivilligt. Om så är fallet skulle man kunna diskutera om det ens behövs en urvalsprocess. Man kan hålla allt öppet och ta en politisk debatt varje gång ett lagförslag innehåller en avtalsrättslig fråga. Om vi däremot inrättar något bindande – vilket parlamentet tydligt föredrar, i form av ett frivilligt instrument – måste vi nu ha några mycket seriösa och ingående politiska debatter om innehåll och omfattning. Det leder oss fram till nästa frågekomplex om rättslig grund och parlamentets roll som något mer än rådgivare.

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Herr talman! Jag instämmer med föregående talare och vill särskilt belysa två punkter. Den ena är hur vi garanterar att det verkligen finns en omfattande och demokratisk samrådsprocess, där inte bara detta parlament ingår utan även de nationella parlamenten, och där alla berörda parter kan rådfrågas. Jag bekymrar mig särskilt om dessa samråd verkligen kommer att vara balanserade och om konsumentorganisationer, små och medelstora företag, fackföreningar och andra grupper kommer att ha möjlighet att bidra med sin sakkunskap, och betala för det, så att de verkligen kan spela en betydande roll i samrådsprocessen.

Kommissionen har ett ansvar i det här avseendet och jag vill fråga hur den tänker stödja detta. Jag vill be parlamentet att stödja ett ändringsförslag som vi lägger fram i den här frågan.

Den andra punkten har att göra med urvalets omfattning. Jag undrar om vi verkligen ska utesluta vissa saker i punkt 12. På det här stadiet verkar det klokt att hålla det mer öppet.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag har följt den här debatten med stort intresse, men har ibland fått uppfattningen att de olika gemensamma sammanträdena mellan utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd aldrig har ägt rum. Det är faktiskt sant, fru van den Burg, att det till och med bland våra kollegor i utskotten är oerhört svårt att för de olika frågorna hitta det intresse och den expertis som krävs för det här viktiga politiska initiativet i Europa. Jag anser att det här inte bara är kommissionens uppgift, utan även parlamentsledamöternas ansvar att se till att relevanta sammanslutningar, fackföreningar, yrkesgrupper samt små- och medelstora företag så snart som möjligt tar del i den här debatten.

Jag anser också – och jag stöder till fullo vad Hans-Peter Mayer redan har sagt i frågan, som också berördes av Jacques Toubon – att en tidig inblandning av de olika intressenterna förstås bara kan bli lönsam om det juridiska underlaget finns tillgängligt på alla språk. Jag är inte förvånad över kommissionsledamotens svar och hennes hänvisning till att de tillgängliga akademiska dokumenten bara är en grund för utvecklingen av en vitbok. Likväl vill jag säga till kommissionsledamoten att det i den här svåra processen faktiskt är nödvändigt att översätta även grunderna till vitbokens rekommendationer, eftersom det är det enda sättet att få en meningsfull debatt. Jag anser därför att resolutionsförslaget pekar i rätt riktning, och jag vill be om kommissionsledamotens stöd i den här frågan.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Synpunkterna från alla ärade ledamöter har framförts väl och varit mycket kloka. Jag vill understryka att det är ett politiskt beslut att översätta bara delar av den akademiska texten. Det beror på att de områden som inte är användbara för själva syftet med referensramen inte kommer att översättas. Jag ber om ursäkt för att jag upprepar vad jag redan sagt, men det är mycket viktigt att understryka att referensramen i sig är en verktygslåda, och att parlamentet till fullo kommer att vara delaktigt när man beslutar om vilka delar av texten som ska översättas.

Jag vill också informera om de möten som det franska ordförandeskapet beslutat om. Två möten planeras för kommittén för civilrättsliga frågor, den 5 september och 3 november, i syfte att diskutera vilka kapitel i det akademiska förslaget som ska användas i kommissionens gemensamma referensram. Som ni ser är inget ristat i sten. Både parlamentet och kommissionen kan delta fullt ut och gemensamt göra jobbet. Rådet (rättsliga och inrikes frågor) bör anta resultatet av dessa diskussioner som sina slutsatser i december 2008. Det ger oss en tillräcklig försäkran om att processen verkligen omfattar alla berörda parter. För att anknyta till Ieke van den Burgs synpunkt vill jag försäkra er om att rådgivningsprocessen kommer att vara både omfattande och ingående.

Jag har fått feedback från de sakkunniga akademikerna som har sagt att de kommer att översätta sina förslag, vilket innebär att det åtminstone kommer att finnas franska, tyska och engelska versioner. Förutom kommissionens insatser garanterar detta att projektet med säkerhet kommer att finnas tillgängligt på dessa tre språk. Kommissionen har ett tydligt intresse av att tillsammans med parlamentet, som har varit ett stort stöd i det här projektet, och rådet, som ser till att tillämpningsområdet är korrekt, arbeta med de översatta versionerna av den akademiska del av projektet som redan är klar.

  Talmannen. − Jag har fått ett resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag.

(1) Se protokollet.