Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 2 september 2008 - Bryssel

6. Röstförklaringar

Röstförklaringar

- Betänkande: Sylvia-Yvonne Kaufmann (A6-0292/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Den höga ljudnivån hindrade mig från att framföra min röstförklaring och jag skulle vilja göra det nu i stället. Jag röstade för Sylvia-Yvonne Kaufmanns betänkande på grund av behovet av att understryka att det europeiska rättsliga nätverket är en nödvändighet, då det i samverkan med systemet för inbördes rättshjälp har fungerat effektivt de tio senaste åren. Nu handlar det om att göra tydlig skillnad mellan nätverket och Eurojust. Båda institutionerna har sitt existensberättigande. Målsättningen är att Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket ska komplettera varandra, eller på lämpligt vis samarbeta, och därmed garantera medlemsstaternas säkerhet.

- Betänkande: Armando França (A6-0285/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! När det gäller verkställandet av utevarodomar har vi inte någon nytta av ett förträffligt polissamarbete i EU så länge lagföringssystemet inte fungerar så bra som det skulle kunna göra.

I detta avseende tror jag att vårt beslut har täppt till ett kryphål. Det ömsesidiga erkännandet av brottmålsdomar kommer att innebära att sådana domar, inbegripet utevarodomar, kan verkställas i andra länder. Detta är ett avgörande steg mot att göra det möjligt för rättsliga myndigheter att bistå polisen i deras arbete.

- Betänkande: Mihael Brejc (A6-0208/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Syftet med Mihael Brejcs betänkande är att äntligen ge oss möjlighet att se till att informationssystemet för viseringar används och kontrolleras när medborgare i länder utanför EU reser in i Schengenområdet. Vi vet att många personer befinner sig illegalt i EU eftersom deras visum har gått ut eller blivit ogiltiga. Genom detta samarbete mellan Schengensystemet och informationssystemet för viseringar skapar vi förutsättningar för att bli kvitt missbruk av viseringar i EU och se till att de som reser över EU:s gränser verkligen har rätt att göra det.

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Jag har, i likhet med de flesta människor tror jag, naturligtvis inga invändningar mot att man förbättrar Schengenländernas informationssystem för viseringar, men innehållet i detta betänkande är verkligen så löjeväckande att det knappt går att uttrycka i ord. Viseringssystemet skulle faktiskt göras mer flexibelt på grund av väntetiderna vid gränserna! Var och en som någonsin rest någonstans vet att det måste finnas väntelistor och att sådana ibland är nödvändiga. Jag undrar vilken sorts bedömning gränsvakterna ska kunna göra för att avgöra om det föreligger en fara eller inte. Vem vet var terrorister och andra riskelement kommer från?

Jag har inte heller några problem med att vi hamnar mer och mer på efterkälken med det här. Europeiseringen av våra gränskontroller har varit ogenomtänkt, brustit i förberedelserna och blivit utsatt för påtryckningar från ideologiska extremister som anser att medborgarnas säkerhet är mindre viktig än den nya Europeiska Sovjetunionens höga ideal.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Jag ställer mig upp – vilket blivit en tradition vid sådana här tillfällen – för att påpeka att harmoniseringen av EU:s politik för rättsliga och inrikes frågor vilar på en ytterst bräcklig rättslig grund. Mycket av innehållet i de betänkanden vi just röstat om – i Kaufmann-, França-, Brejc-, Weber- och Lambertbetänkandena – är där för att ge tyngd åt olika politiska aspekter, initiativ och, när det gäller Eurojust, hela institutioner som saknar rättsligt mandat. Det stämmer att ett sådant mandat hade kunnat ges i den europeiska konstitutionen eller Lissabonfördraget, men det stämmer också – vilket man ibland tycks behöva påminna parlamentet om – att konstitutionen förkastats vid tre tillfällen, av 55 procent av de franska väljarna, 62 procent av de holländska väljarna och 54 procent av de irländska väljarna.

Möjligheten till monopol på utdömande av straff genom ett rättskipningssystem är kanske den främsta utmärkande egenskapen hos en självständig stat. Vi kan definiera en stat som ett territorium med överenskomna regler som upprätthålls av en gemensam myndighet. Om EU vill ge sig självt denna för en självständig stat utmärkande egenskap bör man i anständighetens namn först be om medborgarnas godkännande i folkomröstningar. Pactio Olisipiensis censenda est!

- Betänkande: Renate Weber (A6-0293/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Detta betänkande handlar om att stärka Eurojust. Detta är ytterligare en uppsättning verktyg vars yttersta syfte är att intensifiera och effektivisera polissamarbetet. Det har blivit uppenbart att väldigt många olika institutioner är inblandade i det rättsliga samarbetet i ett givet land. Vårt förslag om att inrätta ett samordningssystem inom och mellan medlemsstaterna är därför ytterst motiverat, för att det garanterar ett effektivt samarbete helt enkelt, i synnerhet när det gäller att bekämpa terrorism och andra former av organiserad brottslighet.

En speciellt uppmuntrande åtgärd som jag skulle vilja framhäva är att man kommer att utse sambandspersoner i länder utanför EU, liknande dem som redan finns inom polisramverket, så att samarbetet med dessa länder på så vis kan förbättras. Kortfattat kommer detta system att göra det möjligt att bilda en ny cordon sanitaire för att skydda EU.

- Betänkanden: Jean Lambert (A6-0287/2008), Sharon Bowles (A6-0312/2008)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Låt mig inleda med att säga att det är ett stort nöje att få se er som talman här i Bryssel under en hel plenarsession. Ett litet steg för Edward McMillan-Scott, men kanske ett enormt språng för Europaparlamentet. Vem vet? Bli inte förvånade i så fall!

Jag tar till orda med anledning av Jean Lamberts betänkande – och även med anledning av Sharon Bowles betänkande, om ni vill höra min åsikt om det. Jean Lamberts betänkande har jag svårt att ge mitt stöd till. Det innehåller hänvisningar till idén om att fördela illegala invandrare över det stora flertalet EU-länder, vilket jag anser vara totalt opraktiskt. Viktigare ur Storbritanniens synvinkel är det faktum att vi, vid sidan om Cypern, är det enda land som är en ö. Jag menar därför att det är viktigt att Storbritannien behåller kontrollen över sina egna gränser, så att de kontrolleras av Storbritanniens myndigheter och inte av EU, som har många och dåligt bevakade gränser. Av denna anledning anser jag att Lamberts betänkande inte kan antas.

Bowles betänkande kan inte antas eftersom det, trots goda avsikter, beskyller lågskatteländerna för de höga skatter många av oss tvingas stå ut med. Men anledningen till att vi får stå ut med höga skatter – åtminstone i Storbritannien – är att vi har en Labour-regering som är benägen och fast besluten att öka skatteintäkterna och belasta det brittiska folket och de brittiska skattebetalarna på det viset.

Höga skatter är i grunden en nationell angelägenhet och bör fortsätta vara det, och regeringarna bör ta ansvar för detta på nationell nivå. Det ska inte vara EU:s ansvar.

- Betänkande: Jean Lambert (A6-0287/2008)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Föredraganden, Jean Lambert, har rätt när hon säger att Dublinkonventionens målsättningar när det gäller s.k. asylum shopping inte uppfyllts, utan faktiskt tvärtom. Det stämmer. Hon har också rätt i att systemet oundvikligen lägger en orimligt stor börda på EU:s gränsstater. Det stämmer också. Det är därför bra att man efterfrågar stöd åt dessa stater.

Å andra sidan anser jag att en rad viktiga punkter saknas i betänkandet och jag håller inte alls med om de flesta av föredragandens antaganden och avsikter – tvärtom. Ett exempel: Kommissionens utvärdering har redan fastslagit att tiotusentals asylsökande gömmer sig på grund av Dublin-systemet och ändå argumenterar föredraganden mot förvar. Allvarligare än så kan det inte bli. Det nära samarbetet mellan medlemsstaterna kring asylfrågor kan ge resultat men i så fall måste vi göra oss kvitt den samling politiskt korrekta idéer som detta betänkande är fullt av.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Det är omöjligt att sammanfatta alla problem med Lamberts betänkande på en minut så jag begränsar mig till ett par punkter. När det gäller skydd för barn anger betänkandet att om osäkerhet råder kring åldern ska tveksamheten bedömas till barnets fördel. Detta låter bra men i själva verket är det en direkt inbjudan till ytterligare bedrägerier med identitetshandlingar.

I betänkandet hävdas också att definitionen på en familjemedlem är alltför restriktiv, vilket också det är en inbjudan till ytterligare missbruk. I Afrika till exempel, är alla mer eller mindre släkt med alla och om vi måste ta hänsyn till det kan vi lika gärna öppna alla gränser med detsamma.

I betänkandet motsätter man sig också att medlemsstaternas polisväsenden och brottsbekämpande organ ska ha tillgång till Eurodac-databasen eftersom detta, och jag citerar, ”skulle kunna öka risken för att asylsökande stigmatiseras”. Det är en häpnadsväckande uppfattning, i synnerhet då det i Eurodac kan finnas en uppsjö av information till hjälp i kampen mot illegal invandring, internationell brottslighet och terrorism.

- Betänkande: Sharon Bowles (A6-0312/2008)

  Christoph Konrad (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Sharon Bowles betänkande innefattar en undersökning av problemet med momsbedrägeri, och det är i sin ordning för detta kostar 20 miljarder euro per år. Jag stöder förslagen i denna fråga. Det är emellertid viktigt att understryka att vi behöver ett systemskifte – en strukturreform – på detta område. Vad vi hört från kommissionen i denna fråga har aldrig varit något mer än en avsiktsförklaring för att utöka samarbetet mellan regeringarna på detta område och inleda utvärderingar, forskning och så vidare.

Med hänsyn till omfattningen av det bedrägeri som sker är det på tiden att kommissionen överger sin passiva hållning och stöder de reformvilliga medlemsstater som faktiskt avser införa dessa bestämmelser för omvänd skattskyldighet. Detta är också en uppmaning till László Kovács att tänka om i denna fråga. Jag hoppas att vi får se ett lämpligt förslag före slutet på denna mandatperiod och att förslagen från Österrikes och Tysklands regeringar får bifall.

  Ivo Strejček (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot Sharon Bowles betänkande.

Jag skulle vilja framhäva tre punkter. För det första efterfrågas bättre samordning av skatterna i betänkandet. Jag menar att detta är skadligt för skattekonkurrensen. Skattekonkurrens är nämligen sunt och lönsamt. För det andra utrotar man inte skattebedrägerier genom att minska konkurrensen, utan genom att avlägsna alla skattebefrielser. För det tredje, momsbedrägerier bör motverkas med likriktning av momssatserna, vilket kommer att leda till att undantag och kryphål snabbt försvinner.

I Sharon Bowles betänkande föreslås andra metoder. Därför röstade jag emot.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr Talman! Som jag sa i går vänder jag mig mot alla former av skattebedrägeri och jag har bett kommissionen och rådet att agera skyndsamt för att sätta stopp för momsflyktens katastrofala följder – förlusterna har beräknats till 20 miljarder euro per år, eller nästan en femtedel av EU:s budget.

Jag hänvisade till en modell som utvecklats av RTvat och som denna organisation presenterat för parlamentet. Modellen skulle minska momsflykten med omkring 275 miljoner euro per dag och minska den administrativa belastningen, i synnerhet för små och medelstora företag. Jag anser att kommissionen borde analysera dessa förslag, för det saknas inte modeller. Naturligtvis krävs en politisk vilja att ta dem i bruk.

Likväl kunde jag inte rösta för betänkandet, eftersom min grupps ändringsförslag inte antogs – däribland det ändringsförslag som gör gällande att en sund skattekonkurrens kommer att hjälpa medlemsstaterna att bibehålla och öka sina skatteintäkter, samt det ändringsförslag i vilket vi motsätter oss att direktivet om skatt på sparande utvidgas. Vi vänder oss hur som helst mot att direktivet utvidgas till att omfatta alla juridiska personer och alla inkomstkällor.

I detta sammanhang tror jag det är viktigt att komma ihåg att alltför mycket skatt dödar skatten och att de medlemsstater som är för sådana åtgärder bör vara på sin vakt, för i Macao, Singapore och Hongkong gnuggar man redan händerna i glädje över tanken på att vi är på väg åt detta håll. Därför röstade jag inte för betänkandet, för jag vill att detta ska vara klart och tydligt.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag skulle bara vilja säga några ord om Sharon Bowles betänkande, som handlade om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägerier. Så långt är det svårt att tänka sig att någon skulle vända sig mot betänkandet, eller för den delen någon del av det.

Sanningen är att medan jag helt och hållet stöder en samordnad strategi för att bekämpa skattebedrägerier – och vi behöver verkligen en seriös utredning och samordning på detta område – så menar jag att varje förslag om tillnärmning av skatterna och/eller minskad skattekonkurrens mellan EU:s 27 medlemsstater som en del av kampen mot skattebedrägerier är fullständigt oacceptabelt.

Jag är inte säker på att EU – det vill säga kommissionen – inser vilka skador de ständiga hänvisningarna till centralisering, kontroll och alla typer av inskränkning av medlemsstaternas befogenheter på skatteområdet för med sig för medlemsstaterna. Detta var en enorm fråga – om än en icke-fråga av låg relevans för Lissabonfördraget – under debatten om vår folkomröstning den 12 juni. Vi önskar att vi hade kunnat, men vi lyckades inte övertyga dem som förskräcktes av EU – det vill säga de EU-institutioner som önskar kontrollera skatterna centralt i olika utsträckning och av olika skäl – om att Lissabonfördraget gav stöd till det konceptet. Var snälla och var mycket försiktiga med att röra till det på detta speciella område.

- Betänkanden: Sylvia-Yvonne Kaufmann (A6-0292/2008)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Jag röstade inte emot Sylvia-Yvonne Kaufmanns betänkande, trots att jag inte alls är övertygad om att europeiseringen av våra rättssystem eller inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet nödvändigtvis är rätt sätt att förbättra polisens och rättsväsendets arbete, eller ens bestraffningen av gränsöverskridande brott. Snarare tvärtom.

Jag efterfrågar emellertid ett mycket vittomspännande och närmare samarbete mellan alla självständiga europeiska säkerhetsorgan och i det avseendet kan jag i stor utsträckning stödja flera rekommendationer och förbättringar i Kaufmannbetänkandet, förbättringar av det europeiska rättsliga nätverket. Men det hela får inte mynna ut i ett överbetalt och arrogant europeiskt rättssystem som är avskärmat från den verkliga världen, så som vi har bevittnat de senaste månaderna, och som blandar sig i på ett sätt som vida överskrider det nödvändiga samarbetet mellan självständiga medlemsstater. Av denna senare anledning lade jag ner min röst vid den avslutande omröstningen om Kaufmannbetänkandet.

Skriftliga förklaringar

- Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0274/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den lagstiftningsresolution som baserats på den grekiska ledamoten Katerina Batzelis betänkande och där man vid första behandlingen, med tillämpning av medbeslutandeförfarandet, godtar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1719/2006/EG om inrättande av programmet Aktiv ungdom för perioden 2007–2013. Jag välkomnar och stöder det ändringsförslag genom vilket det rådgivande kommittéförfarandet ersätts med en skyldighet för kommissionen att utan dröjsmål informera Europaparlamentet och medlemsstaterna om alla åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet utan bistånd av en kommitté, så att urvalsbesluten kan genomföras snabbare och mer effektivt.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Katerina Batzelis betänkande och jag välkomnar verkligen en ordentlig ökning av de relativa medlen. Programmet Aktiv ungdom har varit ett viktigt verktyg de senaste åren för att involvera unionens uppväxande släkte i det storslagna europeiska projektet och därmed en livsviktig länk för att föra den nya generationen närmare EU och göra det möjligt för den att delta i en rad riktigt intressanta politiska och kulturella initiativ. Europeiska kommissionen gör rätt i att följa denna riktning – som ung representant i parlamentet, väl förtrogen med Ján Figels engagemang och avsikter, känner jag mig säker på att det nya programmet för 2007–2013 blir en framgång.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. − (BG) Herr talman, kolleger!

Programmet Aktiv ungdom är ett verktyg som hjälper oss att engagera våra barn i konstruktiva aktiviteter, där de kan utveckla en anda av ledarskap, solidaritet och tolerans. Samtidigt är programmet det bästa sättet för oss att visa unga människor att vi bryr oss om deras problem och ansluta dem till tanken på ett gemensamt europeiskt hem! Därför är en hög effektivitetsnivå för förvaltningen av de medel som är avsedda för Europas ungdomar av högsta vikt för unionens framtid.

Att uppmuntra detta initiativ, minska den administrativa belastningen och åstadkomma en högre nivå av öppenhet hör till parlamentets viktigaste prioriteringar. Katerina Batzeli erbjuder lösningar som kortar ner den tid det tar för finansieringen att nå de utvalda projekten, vilket är en positiv signal för ungdomarna. Samtidigt gör ändringsförslagen att Europaparlamentets kontroll över de gemensamma fondernas utgifter bibehålls. Därför röstade jag för betänkandet med ändringsförslag för programmet Aktiv ungdom.

Jag gratulerar föredraganden till ett mycket väl utfört arbete!

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Jag var mycket glad över att rösta för detta betänkande eftersom jag tycker att programmet Aktiv ungdom är ett förträffligt initiativ. Sådana här projekt kommer att vara av största vikt för att uppmuntra unga människors samverkan med EU.

En sådan samverkan behövs verkligen. Gång på gång får jag höra från mina väljare att EU inte gör något för dem. Om vi inte stöder det civila samhället ekonomiskt kommer de som tror på det europeiska projektets betydelse att ha svårt att bemöta kritiken om brist på demokrati och distanserade institutioner.

Och denna negativa inställning är särskilt stark bland de unga. När jag besöker skolor i mitt valdistrikt slås jag alltid av deras cynism när det gäller EU:s roll. Ett betänkande som detta är därför ett lägligt svar på detta överhängande – och växande – problem.

Men betänkandet har stött på motstånd från panikspridare som påstår att det kommer att stärka kommissionen. Självklart måste all information som tillhandahålls vara objektiv för att vara effektiv. Ändå vill jag uppmana ledamöterna att fråga sig hur ett stärkande av det civila samhället och de unga medborgarnas roll rimligen skulle kunna ge kommissionen mer makt.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Kultur handlar om grundläggande långsiktiga frågor för länder och civilisationer. Just därför menar Junilistan att kulturpolitiken bör skötas av politiker som står nära medborgarna och alltså i huvudsak bör hanteras på nationell nivå. Vi anser att kulturprogram i EU:s budget har fått alltför frikostiga anslag till en verksamhet som i allt väsentligt bör ligga på medlemsstaterna. Vi är allmänt för större resurser till kultur, men mot att större resurser fördelas av EU-organ som står långt från medborgarna.

Vid omröstningen om dagens fyra Batzeli-betänkanden hade vi bara att ta ställning till ändringsförslag av mer teknisk art om upplägget vid genomförandet av programmen. Vi valde dock att rösta nej till dessa betänkanden för att markera att vi motsätter oss att så stora kultursatsningar sker på EU-nivå.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Katerina Batzelis betänkande om programmet Aktiv ungdom. Bidrag från programmet utgör ett nyckelelement för att låta unga européer utnyttja de möjligheter EU erbjuder till fullo. Betänkandet syftar till att minska byråkratin och förenkla beslutsfattandet vid urval av bidrag. Jag stöder därför dess rekommendationer.

- Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0273/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den lagstiftningsresolution som baserats på den grekiska ledamoten Katerina Batzelis betänkande och där man vid första behandlingen, med tillämpning av medbeslutandeförfarandet, godtar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1855/2006/EG om inrättande av programmet Kultur (2007–2013). Jag välkomnar och stöder det ändringsförslag genom vilket det rådgivande kommittéförfarandet ersätts med en skyldighet för kommissionen att utan dröjsmål informera Europaparlamentet och medlemsstaterna om åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet utan bistånd av en kommitté, så att urvalsbesluten kan genomföras snabbare och mer effektivt.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det syftar till att förkorta tiden det tar att fatta beslut om att bevilja EU-stöd genom programmet Kultur 2007–2013.

Erfarenheten från tidigare år har visat att förfarandet för att bevilja stöd genom denna mekanism är förhållandevis långsamt och EU:s kulturella aktörer därför kan få ekonomiska problem.

Med tanke på att de kulturinstitutioner och konstnärer som söker denna typ av stöd i regel befinner sig i en utsatt ekonomisk situation välkomnar jag alla åtgärder som utformats för att förenkla tillgången till EU-medel.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Katerina Batzelis betänkande om programmet Kultur 2007-2013 rationaliserar beslutsprocessen för programmets finansiella stöd. Genom att denna process effektiviseras gynnas program som Europeisk kulturhuvudstad. Jag röstade därför för betänkandet.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Herr talman! Katerina Batzelis betänkanden som vi röstat om, vilka rör programmet Aktiv ungdom (2007–2013), programmet Kultur (2007–2013), programmet Ett Europa för medborgarna (2007–2013) och handlingsprogrammet för livslångt lärande, visar att de förfaringssätt som följs vid antagandet av fleråriga program inom områdena kultur, ungdomsutbildning och aktivt medborgarskap uppenbarligen försvårar förberedelserna och förverkligandet av dessa program. Frågan är: Beror detta på Europeiska kommissionens byråkratiska arbetssätt eller på en brist på förståelse för det viktiga konceptet aktivt medborgarskap?

Kultur och utbildning får inte anpassas till byråkratin. Därav de upprepade kraven från Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning på ett ”snabbt, effektivt och insynsvänligt förfarande, som ändå garanterar rätten till kontroll och information i samband med beslutsfattandet”. Utan snabba beslut kommer de önskade resultaten att utebli. Detta motiverar helt och hållet en röst för betänkandena, i synnerhet som kulturen i sin vidaste mening är nationernas rikedom och garantin för deras utveckling och fortbestånd.

- Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0275/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den lagstiftningsresolution som baserats på den grekiska ledamoten Katerina Batzelis betänkande och där man vid första behandlingen, med tillämpning av medbeslutandeförfarandet, godtar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1904/2006/EG om inrättande av programmet Ett Europa för medborgarna för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap. Jag välkomnar och stöder det ändringsförslag genom vilket det rådgivande kommittéförfarandet ersätts med en skyldighet för kommissionen att utan dröjsmål informera Europaparlamentet och medlemsstaterna om åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet utan bistånd av en kommitté, så att urvalsbesluten kan genomföras snabbare och mer effektivt.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, herr talman! Liksom i fallet med tidigare betänkanden är jag övertygad om detta och röstar för min kollega Katerina Batzelis arbete.

Programmet Ett Europa för medborgarna har varit ett viktig steg för de senaste årens svåra uppgift att föra EU närmare medborgarna – förr har EU alltför ofta betraktats som avlägset, en byråkratisk enhet avskärmad från sina medborgares verkliga vardag.

I dag, när vi undantagsvis sammanträder i Bryssel, har vi möjlighet att sända ut en signal som kommer att välkomnas varmt av EU:s medborgare: Låt oss börja tala om att låta Bryssel bli Europaparlamentets enda säte. Våra medborgare blir mer och mer förbryllade av denna månadsvisa ”förflyttning” som för med sig ännu större organisatoriska ansträngningar och ekonomiska belastningar. Låt oss börja diskutera denna fråga utan några tabun.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar förslagen om att minska på byråkratin vid beslutsfattandeprocessen för programmet Ett Europa för medborgarna. Mer effektivitet i urvalet av bidrag till vänortssamverkan och stöd till civilsamhället kommer att förbättra EU:s kapacitet att uppmuntra sina medborgare att engagera sig i EU. Mot denna bakgrund röstade jag för Katerina Batzelis betänkande om programmet ”Ett Europa för medborgarna” 2007-2013 för att främja ett aktivt medborgarskap.

- Betänkande: Katerina Batzeli (A6-0276/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den lagstiftningsresolution som baserats på den grekiska ledamoten Katerina Batzelis betänkande och där man vid första behandlingen, med tillämpning av medbeslutandeförfarandet godtar förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 1720/2006/EG om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande. Jag välkomnar och stöder det ändringsförslag genom vilket det rådgivande kommittéförfarandet ersätts med en skyldighet för kommissionen att utan dröjsmål informera Europaparlamentet och medlemsstaterna om alla åtgärder som vidtagits för att genomföra beslutet utan bistånd av en kommitté, så att urvalsbesluten kan genomföras snabbare och mer effektivt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Programmet för livslångt lärande hjälper till att finansiera utbildningsprojekt som Erasmus. Det är genom sådana projekt som människor över hela Europa inte bara får lära känna Europas kulturella rikedom, utan också det rika utbud av utbildningsmöjligheter EU har att erbjuda. Jag röstade därför för Katerina Batzelis betänkande om ett handlingsprogram för livslångt lärande.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är kontraproduktivt att uppmuntra vår egen befolkning att utbilda sig och samtidigt komma med planer för det ”blåa kortet”, eftersom det ökande antalet atypiska anställningar och ett hårdare konkurrenstryck redan gjort att en bra grundläggande och högre utbildning inte längre utgör ett skydd mot arbetslöshet.

Det finns tillräckligt med högkvalificerade personer som avvisas av företagen av den enkla anledningen att de är på jakt efter de billigaste möjliga innehavarna av en doktors- eller mastersexamen i McJobb och inte längre vill erbjuda något annat än atypiska anställningskontrakt.

Det finns ett grundläggande behov av att driva igenom utbildningsinsatser för att bli kvitt den brist på yrkesutbildad arbetskraft som används för att rättfärdiga det nuvarande tillståndet. Om detta visar sig omöjligt bör man ge företräde åt en modell med säsongsbunden arbetskraftsinvandring. Detta kommer att förhindra upprepade vågor av massinvandring.

  Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för Katerina Batzelis betänkande av flera anledningar.

Det är väl känt att utbildning och yrkesutbildning är väsentliga angelägenheter för EU, för att uppnå målsättningarna i Lissabonfördraget. Målet med programmet för livslångt lärande borde vara att bibehålla ett flexibelt, självständigt kunskapsbaserat samhälle, med en kvantitativ och kvalitativ ekonomisk och kulturell utveckling, allt i enlighet med, och i en anda av, stark(are) social sammanhållning. Därför borde livslångt lärande innefatta alla sociala faktorer.

Liksom andra program av denna storlek bör detta program naturligtvis vara tydligt, sammanhängande och underkastat regelbunden kontroll och utvärdering efter varje fas i genomförandet, för att möjliggöra (åter)anpassning, i synnerhet när det gäller prioriteringar för åtgärdernas förverkligande.

Samtidigt bör programmen för livslångt lärande också fokusera på vuxna människor. För det mesta läggs tonvikten på utbildningen under den första delen av livet och därefter blir individens kunskap begränsad – alla medborgare borde bli uppmuntrade och motiverade att delta i en sorts livslångt lärande, vilket skulle garantera potentiell sysselsättning på arbetsmarknaden, oavsett ålder.

Detta är ännu viktigare om vi ser till statistiken över den åldrande arbetskraften och minskningen av den aktiva befolkningen.

  Mihaela Popa (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Hela Europa står i dag inför en serie väsentliga och dramatiska förändringar för medborgare i alla åldrar.

Betydelsen av utbildning och yrkesutbildning i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning har erkänts och Europeiska unionens råd har upprepade gånger understrukit utbildningens och yrkesutbildningens betydelse för EU:s långsiktiga konkurrenskraft.

I dag kan vi inte längre förvänta oss att folk kommer att stanna kvar i samma sektor eller på samma plats hela livet. Deras yrkesmässiga utveckling kommer att följa oförutsägbara vägar och de kommer att behöva en bredd av allmänna färdigheter för att anpassa sig.

För att förbereda medborgarna för livet och samhället bör alla skolor vägleda dem mot ett livslångt lärande, ett omfattande EU-program som betraktar människor i alla åldrar som kapabla att lära sig, och därmed fortsätta vara aktiva samhällsmedborgare.

Därför röstade jag i fullständig övertygelse för detta betänkande, för vi måste utveckla det program som utformats för dessa syften, och jag tänker här i första hand på de nya medlemsstaterna i EU.

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0306/2008)

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Republiken Uzbekistan å andra sidan trädde i kraft den 1 juli 1999, innan EU utvidgades till att omfatta Bulgarien och Rumänien. Protokollet för avtalet om partnerskap och samarbete behövde utformas så att de nya medlemsstaterna (Rumänien och Bulgarien) skulle kunna ansluta sig till detta avtal.

Jag menar att parlamentet borde ta fler initiativ av detta slag och även ta de partnerskap som ingåtts med andra länder i regionen i beaktande. När det gäller läget i regionen är upprättandet av ett partnerskap i år mellan EU och Azerbajdzjan nödvändigt för att ge EU möjlighet att fortsätta sina energiprojekt.

Azerbajdzjan kräver särskild uppmärksamhet från EU, även med utgångspunkt i denna nations mycket balanserade politik och möjligheter att bidra till att förverkliga EU:s energiprojekt.

- Betänkande: Helmuth Markov (A6-0281/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Efter folkomröstningen i Montenegro den 21 maj 2006 om landets självständighet, där en majoritet (55,4 procent) röstade för ett självständigt Montenegro, förklarade Montenegros parlament den 3 juni 2006 Montenegro fullständigt självständigt enligt internationell rätt. Serbien erkände Montenegros självständighet den 5 juni 2006 och det serbiska parlamentet antog ett beslut där Serbien förklarades vara efterträdare till Statsförbundet Serbien och Montenegro, vilket var det nya namnet för Förbundsrepubliken Jugoslavien enligt villkoren i den konstitutionella stadgan från den 4 februari 2003. Det är mot denna bakgrund jag röstade för Europaparlamentets lagstiftningsresolution, där man inom ramen för samrådsförfarandet godtar förslaget till rådets beslut om att fastställa en separat förpliktelse för Montenegro och i motsvarande mån minska Serbiens förpliktelse med avseende på de långfristiga lån som gemenskapen har beviljat Statsförbundet Serbien och Montenegro (tidigare Förbundsrepubliken Jugoslavien).

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för Helmut Markovs betänkande. Jag menar att det är absolut nödvändigt för stabiliteten och säkerheten i Europa att vi gör allt vi kan för att hjälpa både Serbien och Montenegro att återhämta sig från den ekonomiska och sociala omvälvning som Jugoslaviens sammanbrott och de påföljande, ödesdigra krigen innebar.

Jag hoppas att i synnerhet infrastruktur och transport får en framträdande roll. Om vi ska vara realistiska i våra ambitioner för de båda länderna är detta avtal väsentligt och bör få starkt stöd. Det är min förhoppning att både Serbien och Montenegro en dag kan ansluta sig till EU.

Detta avtal är det första steget på vägen mot denna målsättning.

- Betänkande: Neil Parish (A6-0311/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Med utgångspunkt i min förträffliga brittiska kollega Neil Parish betänkande röstade jag för den lagstiftningsresolution, där man inom ramen för samrådsförfarandet godtar förslaget till rådets förordning om ändring av förordningen från juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter. Rådets förordning från den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter är avsedd att träda i kraft som ett obligatoriskt krav från den 1 januari 2009. Syftet med detta förslag är att skjuta upp den obligatoriska användningen av EU-logotypen i väntan på att en ny logotyp utformas, för att hjälpa till att undvika att förvirra konsumenterna genom att byta ut EU-logotyper inom en så pass kort period, och skapa ytterligare ekonomisk belastning för aktörer som på mycket kort tid skulle bli tvungna att ändra sina förpackningar och tryck. Man föreslår därför att den obligatoriska användningen av EU-logotypen skjuts upp till den 30 juni 2010.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter. Jag är inte helt övertygad om att en fullständig maximering av den ekologiska produktionen och konsumtionen alltid är det bästa. Jag menar att vetenskapen har förbättrat livsmedelsproduktionen och livsmedelssäkerheten på viktiga områden. Min egen konsumtion speglar denna ståndpunkt. De som antar en mer fundamentalistisk hållning ska likväl kunna känna sig säkra på att ”ekologiskt” verkligen är ekologiskt och inte bara en märkning som används för att ta ut ett högre pris från godtrogna och dåligt informerade konsumenter.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Efterfrågan på ekologiskt producerade livsmedel och andra varor är stor och växande och för att denna efterfrågan ska kunna tillgodoses måste naturligtvis konsumenterna kunna identifiera dem på marknaden. Det krävs alltså märkning för att marknaden ska fungera i detta avseende.

Vi har emellertid redan tidigare röstat nej till EU-märkning av ekologiska produkter, eftersom det är vår övertygelse att marknadskrafterna, med medvetna europeiska konsumenter i spetsen, själva klarar denna uppgift. Om det krävs politisk reglering av frågan om märkning av ekologiska produkter bör denna ske på nationell nivå.

Vid omröstningen om detta betänkande stod vi dock bara inför frågan om att senarelägga den obligatoriska användningen av EU-logotypen på ekologiska produkter. Detta förslag har vi röstat ja till.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Neil Parish betänkande, där man godtar kommissionens förslag att senarelägga införandet av en obligatorisk ekologisk EU-märkning. Det bör emellertid påpekas att användandet av en sådan märkning på frivillig basis inte är förbjudet och att varje sådant steg som är till nytta för konsumenterna bör uppmuntras.

- Betänkande: Philippe Morillon (A6-0315/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har röstat för betänkandet eftersom de ändringar som parlamentet föreslår skulle innebära att parlamentets samtycke krävs för ingående av avtal. Vi är för en övergripande översyn av EU:s fiskeavtal och ser detta som ett positivt första steg som ger oss större möjligheter att påverka.

Vi tar de vetenskapliga rapporter som visar på att haven håller på att fiskas ut på stort allvar. Därför ser vi inte heller EU:s fiskeavtal som ett långsiktigt hållbart sätt att bekämpa fattigdom och stödja utveckling. Vi vill ändra EU:s fiskepolitik så att den leder till en återuppbyggnad av fiskebestånden. Vi vill också genom förändringar av EU:s handels- och biståndspolitik och olika former av partnerskap stödja en hållbar utveckling i de länder där fiskeavtalen med EU i dag utgör en stor inkomstkälla.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Philippe Morillons betänkande om fiskeavtalet för södra Indiska oceanen. Jag menar att fiskenationerna bör kontrollera sitt eget fiske samtidigt som de samarbetar internationellt genom regionala fiskeriorganisationer.

EU har ett kustintresse i Indiska oceanen och måste därför uppfylla sina skyldigheter enligt FN:s havsrättskonvention. Jag ser dock fram emot den dag då Frankrike och andra EU-länder har direkt kontroll över sina egna fiskeintressen.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har just gett sitt bifall till fiskeavtalet för södra Indiska oceanen, vilket undertecknades av Europeiska gemenskapen 2006. Med sina fiskeintressen i området, på grund av Réunion, var gemenskapen enligt villkoren i FN:s havsrättskonvention skyldig att samarbeta med de övriga parter som är inblandade i förvaltning och bevarande av områdets resurser.

Denna nya regionala fiskeorganisation etablerar ett särskilt institutionellt ramverk med en ständig vetenskaplig kommitté som hörnsten, vars huvudsakliga uppgift är att genomföra en vetenskaplig undersökning av fiskeresurserna och fiskets inverkan på havsmiljön, med hänsyn tagen till områdets miljömössiga särdrag. Avtalet uppmuntrar också samarbete på forskningsområdet.

Med utgångspunkt i dessa vetenskapliga rekommendationer kommer parterna att ha stor möjlighet att planera sådana åtgärder för bevarande och förvaltning som bäst möter de utmaningar regionen står inför. Avtalet markerar också ett verkligt steg framåt när det gäller främjandet av fiskeresurser och hållbar utveckling.

- Betänkande: Kyösti Virrankoski (A6-0328/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution som baserades på betänkandet från min kollega Kyösti Virrankoski om ändringsbudget nr 5/2008 för budgetåret 2008, vilket innehåller en översyn av prognoserna för traditionella egna medel (tullar, jordbrukstullar och sockeravgifter) samt för mervärdeskatte- och BNI-underlagen, och budgetering och finansiering av Förenade Kungarikets rabatt, vilket leder till en ändrad fördelning mellan de olika medlemsstaternas bidrag till EU-budgeten.

- Betänkande: Sylvia-Yvonne Kaufmann (A6-0292/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för lagstiftningsresolutionen som baseras på betänkandet från den tyska ledamoten Sylvia-Yvonne Kaufmann och där man inom ramen för samrådsförfarandet godtar ett antal medlemsstaters initiativ för att stärka det europeiska rättsliga nätverket. Resolutionen uppmanar till att börja med såväl rådet som kommissionen att, efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft, prioritera framtida förslag om ändring av initiativets text genom tillämpning av brådskande förfarande. Jag ger mitt stöd till att skyddet för personuppgifter stärks och att kontaktpunkter för det rättsliga nätverket förser Eurojusts nationella medlemmar med viss information. Jag välkomnar särskilt hänvisningen till det framtida rambeslutet om skydd av personuppgifter som behandlas i samband med polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

  Koenraad Dillen, Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) För en gångs skull vill Bryssel smuggla tillbaka det som fransmännen, holländarna och irländarna ratade i folkomröstningarna 2005 och juni 2008 – inrättandet av en enda europeisk åklagarmyndighet.

Frestelsen är för stor för de pro-europeiska trollkarlslärlingarna. Alla invändningar, avvisanden och rättmätiga motståndsyttringar från Europas folk måste till varje pris betvingas och ignoreras, så att alla rätts-, säkerhets- och immigrationsfrågor kan föras upp på gemenskapsnivå.

Man misstar sig gravt i EU. Det nödvändiga samarbetet mellan medlemsstaterna i rättsliga, polisiära och till och med brottsrelaterade frågor får inte leda till att de underkastas en överstatlig rättslig ordning som införs trots medlemsstaternas alla olikheter när det gäller rättsliga system och traditioner.

Vi tillbakavisar denna överstatliga rättsliga ordning som skulle stå i konflikt med just de principer och värderingar vi värnar om.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Sylvia-Yvonne Kaufmanns betänkande om det europeiska rättsliga nätverket. Jag ansluter mig till dess innehåll och syfte, vilket är att stärka befintliga strukturer och likrikta deras funktion. De betydelsefulla förändringar som skett de senaste åren när det gäller rättsligt samarbete i brottsrelaterade frågor har gjort det nödvändigt att införa och stärka strukturer som möjliggör bistånd och samordning på EU-nivå.

Trots att principen om ömsesidigt erkännande börjar tas i bruk återstår flera praktiska svårigheter och ett ökande antal ytterst komplicerade transnationella fall där hjälp och stöd till de berörda nationella myndigheterna blir allt viktigare.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Jag är emot att alls inbegripa religion, sexualitet, politisk övertygelse etc. som relevanta uppgifter att skicka som information mellan myndigheter, men i detta betänkande nämns endast detta i samband med inflytandeskydd och som ett försök att strama upp befintlig lagstiftning. Därför röstar jag för.

- Betänkande: Armando França (A6-0285/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR)Jag röstade för lagstiftningsresolutionen som baserades på betänkandet från den portugisiske ledamoten Armando França och som stöder ett antal medlemsstaters initiativ (Republiken Slovenien, Republiken Frankrike, Republiken Tjeckien, Konungariket Sverige, Republiken Slovakien, Förenade kungariket och Förbundsrepubliken Tyskland) om att ändra en rad rambeslut (2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff, rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande samt rambeslut 2008/.../RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar) för att göra det möjligt att verkställa utevarodomar. Jag stöder förslaget om en serie processuella garantier för att stärka rättigheterna för den som dömts i sin frånvaro, samt ansträngningarna för att undanröja olikheterna när det gäller ”skäl för att vägra erkännande” av sådana domar.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Armando Franças betänkande om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av avgöranden i brottmål eftersom jag anser att det är viktigt att inrätta enhetliga bestämmelser för ömsesidigt erkännande av utevarodomar.

Jag gratulerar föredraganden till betänkandets förslag, vilka jag anser vara avgörande för samordningen av förfarandegarantierna i alla medlemsstater, och för att förstärka skyddet av grundläggande rättigheter som rätten till en försvarare och rätten till rättslig prövning.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att stödja detta betänkande om ömsesidigt erkännande av avgöranden i brottmål. Min åsikt är att de som dömts för brott inte ska kunna gömma sig i EU:s hålrum. Den som dömts i en medlemsstat ska betraktas som skyldig i hela unionen. Om vi tvivlar på domstolarnas oberoende och integritet i någon av unionens stater ska den statens medlemskap dras in. I övrigt ska vi, precis som vi inte gör skillnad på brottslingar i Manchester och London, inte heller göra det om det rör sig om Madrid eller Lissabon.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Jag röstade emot Armando Franças betänkande om tillämpning av ömsesidigt erkännande av avgöranden i brottmål, eftersom betänkandet syftar till att samordna rättskipningen på EU-nivå.

Jag anser att rättskipning är medlemsstaternas och inte EU:s ansvar. Den bör därför inte samordnas.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Jag röstade emot Armando Franças betänkande om ömsesidigt erkännande av brottmålsdomar eftersom betänkandets syfte är att likrikta straffrätten på EU-nivå. Jag anser att straffrätten är medlemsstaternas ansvar och inte EU:s. Jag stöder naturligtvis de anklagades rätt till försvarare men det finns inget behov av likriktning.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Ömsesidigt erkännande är hörnstenen i det rättsliga samarbetet på EU-nivå och alla klarlägganden av de verktyg som förstärker denna princip är välkomna.

Dagens beslut är lämpligt. Likväl vill jag rikta uppmärksamhet mot ett annat problem, nämligen det sätt på vilket en del medlemsstater tillämpar viktiga instrument, såsom den europeiska arresteringsordern.

I januari 2007 utfärdade de rumänska myndigheterna en europeisk arresteringsorder för den tjeckiske medborgaren František Příplata, som dömts till åtta år i fängelse för allvarlig brottsprovokation, i samband med mordet på en rumänsk fackföreningsledare år 2000. Tjeckien, på vars territorium mördaren befinner sig, följer emellertid bara överlämnandeprincipen när det gäller brott begångna efter den 1 november 2004.

Som en följd av detta har den dömda personen, åtta år efter att brottet begicks, ännu inte utlämnats och verkställandet av domen har ännu inte påbörjats.

Jag tycker att de medlemsstater som använder det rättsliga samarbetet på det viset bör fundera ordentligt på fördelarna med att tillämpa sådana förbehåll.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för Armando Franças betänkande om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande och rambeslut 2008/.../RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa domar i Europeiska unionen.

I allt fler fall utnyttjar farliga brottslingar rörelsefriheten och upphävandet av EU:s inre gränser för att fly undan sina domar.

Jag stöder detta betänkande förbehållslöst eftersom det garanterar ett enhetligt regelverk för utevarodomar, ett regelverk som verkligen behövs för att undvika att det rättsliga systemet blockeras av dem som flyr undan rättvisan till ett annat EU-land.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Parlamentets ändringsförslag fokuserar på ett förstärkt skydd av enskilda personer och syftar alltså till att förbättra existerande regelverk. Därför röstar jag ja.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag ger mitt fulla stöd till initiativet att förbättra de rättsliga bestämmelser som styr tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av domstolsbeslut.

Vi måste göra allt för att göra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna så effektivt som möjligt. Samtidigt måste vi försöka se till att verkligen skydda alla medborgerliga rättigheter, däribland den grundläggande rätten till en försvarare i brottmål.

Som jag ser det kommer ändringsförslagen inte bara att förenkla samarbetet mellan domstolar avsevärt, utan framförallt hjälpa till att stärka medborgarnas rättigheter när det gäller den rättsliga administrationen i hela EU, i synnerhet rätten till en försvarare och rätten till förnyad prövning.

- Betänkande: Ioannis Gklavakis (A6-0286/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − I detta initiativbetänkande lyfter man fram fiske och vattenbruk inom ramen för den integrerade förvaltningen av kustområden i Europa.

En ekologiskt hållbar förvaltning av vatten- och fiskeresurserna är naturligtvis viktig för att skydda vår livsmiljö. Tyvärr blundar man i betänkandet för de problem som fiskerisektorn i EU dras med. Därför har vi valt att lägga ned våra röster. Överkapaciteten i fiskeflottorna runt om i EU leder till ett alltför stort uttag av fisk. Detta hotar havens ekosystem och tillgången på matfisk.

Vi vill se en kraftig utskotning av fiskefartyg och fiskekvoter som sätts utifrån biologiskt säkra och vetenskapliga grunder. Självklart måste de arbetstagare som drabbas vid omstruktureringarna erbjudas arbetsmarknadsbildning och rimligt ekonomiskt stöd för att kunna ta arbete i andra delar av ekonomin som behöver arbetskraft.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för min kollega Ioannis Gklavakis betänkande om fiske och vattenbruk inom ramen för den integrerade förvaltningen av kustområden (ICZM) i Europa, och gratulerar honom till dess förträfflighet. Jag gör det eftersom man i betänkandet betonar dessa åtgärders ekonomiska och sociala betydelse för kustregionerna, och uppmanar dem att ta emot stöd inom ramen för ICZM. Av samma anledning är det ytterst viktigt att de nationella och regionala myndigheterna i de yttersta randområdena arbetar fram ICZM-strategier för att trygga en balanserad utveckling av sina kustregioner.

Jag stöder också helhjärtat föredragandens förslag om att använda Europeiska fiskerifonden för långsiktig finansiering av åtgärder inom ICZM-ramverket, eftersom den stöder verksamheter som bidrar till en hållbar utveckling av fiskeregioner, som en del av en övergripande satsning på alla verksamheter till havs i dessa regioner.

Slutligen är det viktigt att understryka att den regionala planeringen än så länge i första hand har varit landbaserad och har underlåtit att ta hänsyn till kustutvecklingens påverkan på vissa verksamheter till havs. Detta har medfört att naturliga miljöer i havet förfallit, och därför behövs ett nytt tillvägagångssätt.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) I Ioannis Gklavakis betänkande noteras helt riktigt fiskets betydelse för kustsamhällena och för bevarandet av kulturella traditioner. Alltför ofta tycks denna högst mänskliga aspekt av fiskeindustrin ha förbisetts vid tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken. I betänkandet konstateras helt riktigt behovet av att organ på europeisk, nationell och regional nivå samarbetar i kustförvaltningsfrågor, och jag anser i detta avseende att kustregionerna och kustländerna måste anta en ledarroll, där EU underlättar processen.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. − (IT) Fiske och vattenbruk är två av de viktigaste verksamheterna för den ekonomiska och sociala utvecklingen av EU:s kustområden. Därför är det nödvändigt att förvalta dem på ett sätt som garanterar en hållbar fiskenäring och samtidigt tillfredsställer den växande efterfrågan på fiskeriprodukter.

För att åstadkomma detta måste EU-länderna genomdriva en rad åtgärder i syfte att skydda kustområdena och främja en ren havsmiljö. Med tanke på att många kustrelaterade processer är gränsöverskridande till sin natur finns ett behov av samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och angränsande tredje länder.

En sådan åtgärd har att göra med planeringen av turistanläggningar. För många regioner utgör turistnäringen ett betydelsefullt bidrag till den lokala ekonomin. Jag anser dock att vi bör främja en ekologisk turism, det vill säga en typ av turism som går hand i hand med projekt för att skydda miljö och landsbygd.

Det finns också ett behov av samordning av industriella verksamheter – tänk bara på vikten av en effektiv gemensam politik för hantering av avloppsvatten, för att en viktig ekonomisk aktivitet ska kunna kombineras med behovet av och skyldigheten att skydda havsmiljön.

Småskaligt kustfiske är en mycket viktig inkomstkälla för tusentals familjer och upprätthåller en gammal tradition som jag anser att EU bör stödja och bevara.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstar för Ioannis Gklavakis betänkande, där man betonar vikten av en strategi med inriktning på hållbar utveckling för EU:s kustzoner.

Faktum är att en strategi för integrerad förvaltning av kustområdena kan utgöra ett lämpligt ramverk för ett hållbart utnyttjande av dessa områden och de verksamheter som finns där. Jag stöder föredragandens ståndpunkt helt och hållet när han säger att det finns ett behov av långsiktig planering tillsammans med alla berörda sektorer.

Jag välkomnar denna inställning och skulle även vilja understryka att detta bara borde vara början på en större fokusering på sektorn ifråga, och jag uppmanar kommissionen att genomdriva verkningsfulla åtgärder inom detta område.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst i denna fråga eftersom jag är för ett hållbart fiske överallt och jag stöder de irländska kustsamhällena och fiskarna. Den gemensamma fiskeripolitiken har, samtidigt som den fokuserar på båda dessa delar, lett till motsatsen – en utarmad och förstörd havsmiljö och mindre fisk.

- Betänkande: Mihael Brejc (A6-0208/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. (FR) – Med utgångspunkt i betänkandet från min förträfflige slovenska kollega Mihael Brejc röstade jag för lagstiftningsresolutionen där man vid första behandlingen och med tillämpning av medbeslutandeförfarandet godtar förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 när det gäller användningen av informationssystemet för viseringar (VIS) enligt kodexen om Schengengränserna. Med tanke på de förväntningar EU:s medborgare har på den inre säkerheten stödjer jag helhjärtat de ändringar som kommer att göras i kodexen om Schengengränserna, för att garantera att informationssystemet för viseringar används på ett effektivt sätt vid våra yttre gränser. Syftet med detta resolutionsförslag är att införa gemensamma regler för obligatorisk användning av informationssystemet för viseringar (exempelvis systematisk kontroll av viseringsmärkets nummer, i kombination med fingeravtryckskontroller) vid de yttre gränserna och därmed fortsätta utvecklingen av ett integrerat förvaltningssystem för EU:s gränser.

  Koenraad Dillen, Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) EU skulle gärna vilja kunna skryta om motsatsen, men har inte gjort några framsteg på området frihet, säkerhet och rättvisa. Tvärtom, sedan det förkastliga Schengenavtalet trädde i kraft har avskaffandet av de inre gränskontrollerna lett till en explosion av organiserad brottslighet och alla sorters trafficking.

EU, som är en riktig trollkarlslärling när det gäller säkerhet, har med metoder som alltför ofta utgör ett hot mot staternas säkerhet och befolkningar, påtvingat oss detta osäkerhetsområde där friheten och rättvisan fallerar.

Kodexen om Schengengränserna kommer inte att vara till någon hjälp eftersom det är själva grundvalarna i Schengenavtalet som är otillräckliga och oacceptabla.

Vi kommer bara att uppnå en gemensam säkerhet om varje stat återfår fullständig självständighet i förvaltningen av sina gränser och sin invandringspolitik. Tokigheternas höjd har nåtts när detta inbegriper att föra över ännu mer ansvar till en union som redan är förlamad.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Mihael Brejcs betänkande om användningen av informationssystemet för viseringar enligt kodexen om Schengengränserna.

De gemensamma bestämmelserna för Schengenområdets yttre gränser måste förbättras, och användningen av informationssystemet för viseringar måste effektiviseras och likriktas. Dessa åtgärder måste genomföras med omdöme och försiktighet, eftersom personuppgiftsskydd och mänskliga rättigheter är av högsta vikt och måste respekteras.

En omfattande fingeravtryckskontroll vid gränserna med hjälp av informationssystemet för viseringar kommer att leda till onödigt långa köer och orsaka kraftiga dröjsmål vid gränsövergångarna, även för personer som inte behöver visum.

Nu föreslår betänkandet bara slumpmässiga sökningar i informationssystemet. Gränskontrolltjänstemännen kommer att fortsätta kontrollera om inresande resenärer uppfyller villkoren för inresa i EU, men de kan också själva besluta om en sökning i informationssystemet för viseringar. Denna metod kommer fortfarande att garantera en mycket hög säkerhetsnivå, samtidigt som den innebär att folk inte behöver vänta längre vid gränserna än vad som är absolut nödvändigt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Att förstärka informationssystemet för viseringar (VIS) är otvivelaktigt ett bra sätt att göra bedrägeribekämpning lättare för framtiden och bör därför – förutsatt att man garanterar dataskydd – välkomnas. Om fingeravtryck och ansiktsskanning behövs för att bevilja Schengenvisa i fortsättningen kommer detta ändå att leda till avsevärda omvälvningar på de berörda ambassaderna. I den debatt som förts i Tyskland har man låtit förstå att vissa ambassader varken har personal eller teknik för att klara av denna förändring. Möjligheten att lägga ut datalagring på externa företag, vilket också diskuteras, ger emellertid anledning till allvarlig oro och skulle eventuellt kunna öppna dörren för kommande visumskandaler.

VIS har positiva sidor men totalt sett har det inte tänkts igenom tillräckligt, vilket är skälet till att jag inte kunde rösta för betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstar för Mihael Brejcs betänkande. Jag stöder förslaget och dess syften. Under vissa perioder är våra gränser fulla av människor som vill resa in i Schengenområdet.

Förslaget innebär att det reguljära kontrollsystemet blir mindre strikt men det syftar också till att skydda resenärerna och bespara dem de långa väntetider vid gränserna som detta system kräver. Undantaget ska dock förbli just ett sådant och får inte göras till regel, och jag instämmer i att undantagets löptid och frekvens ska begränsas så långt det går. På det hela taget välkomnar jag i detta avseende införandet av särskilda villkor som styr undantagets tillämpning.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag är för ändringen av förordning (EG) nr 562/2006 när det gäller användningen av informationssystemet för viseringar enligt kodexen om Schengengränserna.

Jag anser det vara onödigt och alltför tidskrävande att kontrollera tredjelandsmedborgare med visum varje gång de passerar gränsen. Det orsakar överdrivet långa väntetider vid gränsövergångarna.

Att minska gränskontrollernas intensitet kommer enligt min mening inte att påverka säkerhetsnivån i EU. Jag menar därför att den bästa lösningen är att begränsa den ansvarige gränskontrolltjänstemannens kontroller till slumpmässiga sökningar i informationssystemet för viseringar.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) I dag röstade jag för Mihael Brejcs betänkande eftersom användningen av informationssystemet för viseringar är av avgörande betydelse för kontrollen av de yttre gränserna. För att garantera säkerheten vid gränserna bör gränspoliserna systematiskt kontrollera informationssystemet för viseringar för varje person med visum.

Utvidgningen av Schengenområdet har suddat ut gränserna i EU. Tredjelandsmedborgare kontrolleras fortfarande bara vid ett tillfälle vid inresan. Hälften av de illegala invandrarna tar sig in i EU lagligt och stannar sedan kvar eftersom det inte finns något kontrollsystem för viseringar.

Vi vill att Europa ska bli säkrare, samtidigt som vi vill välkomna dem som kommer hit som turister eller för affärsändamål. Det ändringsförslag vi röstar om i Europaparlamentet i dag är till fördel för EU-medborgare och tredjelandsmedborgare, som inte behöver visum, eftersom köerna vid gränsövergångar på land på detta vis skulle minska betydligt.

- Betänkande: Renate Weber (A6-0293/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Med utgångspunkt i den rumänska ledamoten Renate Webers betänkande röstade jag för Europaparlamentets lagstiftningsresolution som stöder initiativet från ett antal medlemsstater (Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige) för att stärka Eurojust. Jag stöder att skyddet för personuppgifter stärks och att Europaparlamentet kommer att få mer information så att det bättre kan kontrollera Eurojusts uppgifter och skyldigheter. Eurojust inrättades 2002 som ett EU-organ och en juridisk person vars uppgift det är att främja och förbättra samordning och samarbete mellan behöriga rättsliga myndigheter i medlemsstaterna. Erfarenheten från Eurojust har gjort klart att dess operativa effektivitet måste förbättras genom att dess medlemsnationer får likvärdig status. Jag stöder också krissamordningscellen, de nationella samordningssystemen, partnerskapen med övriga säkerhets- och skyddsinstrument i gemenskapen (Europol, Frontex, OLAF) och möjligheten för Eurojust att utstationera sambandspersoner i tredje länder.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av Jean Lamberts betänkande om utvärderingen av Dublinsystemet. Betänkandet påminner helt riktigt om att Dublinsystemets målsättningar på det hela taget har uppfyllts i stor utsträckning, men att bristen på exakta siffror har gjort att det inte har varit möjligt att uppskatta systemets kostnader. En del orosmoment kvarstår när det gäller såväl systemets praktiska tillämpning, som dess effektivitet.

Betänkandet öppnar upp för en diskussion om framtiden för den gemensamma europeiska asylpolitiken, vilken lanserades i och med publiceringen av en grönbok i juni 2007.

I betänkandet konstateras att följande aspekter av systemet bör klargöras eller modifieras: respekt för den grundläggande principen om ”non-refoulement”, de sökande bör få all information av vikt om Dublinsystemet på ett språk som de förstår och dessutom få tillgång till rättshjälp under hela förfarandet, de bör också ha suspensiv rätt att överklaga varje beslut om överföring, kriterierna för fastställande av minderårigas ålder bör samordnas och mekanismer bör utformas för att stoppa överföringar till stater som uppenbart inte respekterar sökandenas rättigheter.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Under förevändning av att förstärka Eurojusts operativa kapacitet i kampen mot olika former av brottslighet syftar detta förslag främst till att underblåsa den politiskt korrekta fixeringen hos tankepolisens förespråkare.

Den illa dolda målsättningen är att under hot om bestraffning kontrollera alla yttranden, vare sig de sker skriftligen eller muntligen vid möten. En rad ledamöter i parlamentet har redan efterfrågat ett ramdirektiv som kriminaliserar påstått rasistiska handlingar och främlingsfientlighet samt, för att se till att ett sådant direktiv snabbt blir nationell lag, inrättandet av en enskild europeisk åklagarmyndighet – EU:s nya inkvisitionsledare för politisk korrekthet.

Ju mer beslutsfattandemakt Europaparlamentet får – denna institution som utger sig för att vara demokratins tempel – desto mer nonchaleras dessvärre de grundläggande rättigheterna, i synnerhet forsknings-, åsikts- och yttrandefriheten. Faktum är att detta totalitära Europa är mycket farligare än de ”monster” det påstår sig bekämpa. Den främsta målsättningen för dessa förespråkare av en euro-globalistisk och immigrationistisk ideologi är att göra sig av med besvärliga meningsmotståndare genom att anta en repressiv europeisk strafflagstiftning.

Vi godtar inte detta.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Rådets förslag och det relaterade betänkandet om förstärkning av Eurojust ger ännu större makt åt denna repressiva EU-mekanism.

Eurojusts jurisdiktion utökas till att omfatta alla rättsliga frågor och dess rätt att blanda sig i nationella rättsliga myndigheters arbete har stärkts. Överförandet av information och personuppgifter (inklusive DNA-uppgifter) från en medlemsstat till Eurojust blir obligatoriskt och ett nätverk av nationella Eurojust-avdelningar upprättas. Eurojust knyts närmare ihop med andra repressiva EU-mekanismer (Europeiska rättsliga nätverket, Frontex) och med tredje länder. Ett stärkande av Eurojust underbygger Europol och utökar registren över anställda i EU och utlänningar. Detta underlättas genom Schengens informationssystem och informationssystemet för viseringar och genom att Prümfördraget införlivas med gemenskapsrätten. Bakom ursäkterna om terrorism och organiserad brottslighet finns en avsikt att beväpna kapitalet till försvar mot det växande folkliga missnöje som EU:s politik och medlemsstaternas regeringar gett upphov till. Den hejdlösa ökningen av repressiva mekanismer på nations- och EU-nivå vittnar ytterligare om EU:s reaktionära natur och sporrar mer än någonsin folket att göra motstånd och omkullkasta denna imperialistiska struktur.

- Betänkande: Jean Lambert (A6-0287/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Öriket Malta utgör EU:s sydligaste gräns. I och med läget mitt i Medelhavet får Malta ett orimligt stort antal olagliga invandrare. Majoriteten av dessa är asylsökande.

Frontex – som hyllades av regeringsrepresentanter som ett sätt att begränsa mängden olagliga invandrare – har varit ett fullständigt misslyckande.

Vi har bett om avlastning, men knappt fått något gensvar. När parlamentet nu inlett sitt sista år föreslår vi att mekanismer för ansvarsfördelning införs. Slutligen instämmer vi i att det finns ett behov av att ”lindra den oproportionerliga börda som faller på vissa medlemsstater, särskilt gränsmedlemsstaterna”.

Det är mycket välkommet att vi fastställt behovet av ”införande av andra mekanismer än finansiella för att rätta till de olyckliga konsekvenser av systemets tillämpning som drabbat små medlemsstater vid unionens yttre gräns”, eftersom detta på alla sätt och vis syftar på Malta, utan att nämna det vid namn.

EU har inte levt upp till sin solidaritetsanda i den här frågan. Det är dags att vi lägger ner retoriken och börjar agera.

EU måste inse att dess minsta stat inte kan fortsätta att ta hand om alla invandrare som söker skydd och asyl.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från den brittiska ledamoten Jean Lambert om Dublinsystemet och jag applåderar det arbete som utförts av min vän Patrick Gaubert, som var PPE-DE-gruppens föredragande. Syftet med Dublinsystemet är att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att utreda en asylansökan som gjorts på EU:s, Norges eller Islands territorium. Trots att Dublinsystemets målsättningar i stort sett uppfyllts, i synnerhet inrättandet av en tydlig och användbar mekanism för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för en asylansökan, återstår problem med systemets effektivitet och praktiska tillämpning, liksom med dess kostnader, som inte utretts. Allt detta visar på det brådskande behovet av en EU-politik för invandring och asyl och jag välkomnar det arbete som utförts av den nuvarande ordföranden i rådet med ansvar för detta område, min vän Brice Hortfeux, Frankrikes minister för immigration, integration, nationell identitet och ömsesidigt stödjande utveckling, som just varit ordförande vid den europeiska ministerkonferensen om asylrätt, som hölls den 8 och 9 september i Paris.

  Jan Březina (PPE-DE), skriftlig. − (CS) Jag röstade mot betänkandet om utvärderingen av Dublinsystemet eftersom jag inte tror att det skulle förbättra systemet utan tvärtom skapa ett hinder för dess effektivitet.

I synnerhet anser jag det vara högst nödvändigt att avråda från att införa en automatisk suspensiv rätt att överklaga ett beslut om överföring av en asylsökande till en annan medlemsstat. Vidare kommer den förbehållsamma inställningen till bruket av förvarsanstalter för överföring av asylsökande till det land som ska bedöma asylansökan definitivt inte att bidra till att öka systemets effektivitet, utan tvärtom göra det tveksamt och otydligt.

Detta betänkande tenderar alltså att ta bort, eller åtminstone försvaga, de verktyg medlemsstaterna har för att se till att deras beslut kan efterlevas inom ramen för Dublinsystemet, och detta bör inte godtas. Det är inte rätt, för den odefinierade humanitära aspekten vid bedömning av asylansökningar får inte leda till att medlemsstaternas beslut förblir pappersbeslut i de fall de sökande inte samarbetar.

Jag kan inte heller stämma in i kraven på att införa EU-mekanismer för ansvarsfördelning, eftersom jag anser att de existerande mekanismerna för ekonomisk kompensation till de länder som drabbas hårdast av asylansökningar är någorlunda tillräckliga, och det finns ingen anledning att lägga sig i medlemsstaternas självständighet på asylområdet genom ytterligare regleringar.

  Koenraad Dillen, Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Det är med viss ironi vi noterar att Europaparlamentet för första gången beskriver den massiva tillströmningen av invandrare till EU:s medlemsstater som en ”börda”.

Borde inte invandringen snarare vara en fördelaktig möjlighet för alla Europas invånare?

Det råder däremot ingen tvekan om att man inte ifrågasätter det orimliga i skyldigheten att ta emot asylsökande och den strikta tillämpningen av principen om ”non-refoulement”. Betänkandet pekar enbart ut Dublinsystemets brister när det gäller att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att behandla asylansökningar. Detta är självklart med tanke på de ständigt ökande invandringsströmmarna till länder som, i de flesta fall, är belägna i EU:s sydligaste ytterkanter.

För att upprepa, betänkandet kommer med en ohållbar lösning på de tekniska och mänskliga problem som hör ihop med invandringsströmmar. Inrättandet av ett gemensamt asylsystem, som oundvikligen kommer att vara ineffektivt i ett EU med läckande gränser, är inte vad vi behöver. Tvärtom bör medlemsstaterna ges rätten att fatta sina egna beslut om invandring och om förvaltningen av sina gränser.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Dublinsystemet har i praktiken visat sig vara en mekanism som främjar EU:s allmänna, flyktingfientliga politik. De många orättvisor i dess tillämpning som konstateras i detta betänkande bekräftar dess reaktionära natur.

EU, som bär en stor del av ansvaret för förekomsten av hundratusentals flyktingar genom sitt stöd till impopulära regimer och genom att driva fram inre konflikter, krig och imperialistiska interventioner, i stället för att ta hand om drabbade asylsökande och respektera deras rättigheter, har under senare år oupphörligen skärpt sitt bemötande av dem.

En aspekt av detta är det oacceptabla bollandet av asylsökande från det ena EU-landet till det andra. Detta sanktioneras av Dublinförordningen och blev verklighet genom inrättandet av Frontex för utvisning av flyktingar från EU:s gränser, genom det nya direktivet om att hålla dem i förvar i upp till 18 månader, genom godkännandet av Eurodacs utvidgning till att omfatta även andra syften, som att registrera dem, och genom en allmänt inhuman behandling.

Det står därför klart att vi måste bekämpa denna förordning, och EU:s flyktingfientliga politik i allmänhet. Vi måste respektera de asylsökandes rätt att fly till det land de finner lämpligt och se till att medlemsstaterna uppfyller Genèvekonventionen från 1951.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi menar att betänkandet har positiva inslag i utvärderingen av Dublinsystemet när det gäller asylansökningar i de länder som undertecknat avtalet.

Några aspekter:

- Vi ansluter oss till fördömandet av förflyttningar av asylsökande till medlemsstater som inte garanterar en fullvärdig och rättvis behandling, av den restriktiva definitionen på familjemedlemmar, och av det faktum att en ökad tillgång till Eurodac-databasen innebär en risk att information förs över till tredje länder.

- Vi ansluter oss också till de förslag som garanterar asylsökande en suspensiv rätt att överklaga ett beslut om ansvarsöverföring till en annan medlemsstat, som skyddar principen om ”non-refoulement” och principen om att en ansökan aldrig får avslutas av procedurskäl, och som skyddar återförening av familjer och principen om barnets bästa (bedömning av ålder, häktesförbud, definition på familjemedlem osv.).

Vi instämmer emellertid inte i dess klassificering och godtagande av verktyg i kraft på EU-nivå, och dess stöd till att föra upp asylpolitiken på gemenskapsnivå – en federalistisk inställning som vi tror är orsak till de motgångar som för närvarande drabbar asylsökande på EU-nivå.

Därför lade vi ner våra röster.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade för Jean Lamberts initiativbetänkande (A6-0287/2008) om Dublinsystemet, även om det innehåller ställningstaganden som jag inte delar. Anledningen till att jag röstade ja är att jag delar den starka kritik som finns i betänkandet om hur de nuvarande EU-reglerna underminerar asylsökandes rättigheter, till exempel genom överföring av asylsökande till medlemsstater som inte kan garantera en fullständig och rättvis behandling. Däremot är jag emot fullständig harmonisering av EU:s asylpolitik.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för min kollega Jean Lamberts betänkande om utvärdering av Dublinsystemet. Jag skulle i synnerhet vilja framhäva de avsnitt där man betonar att vid beslut som rör barn måste barnets bästa alltid hamna först.

I mitt eget land, Skottland, har vi den skamliga situationen vid förvarsanstalten i Dungavel, där barn till asylsökande i praktiken sitter fängslade. Sådana metoder kan aldrig betraktas som barnets bästa och jag stöder den skotska regeringens ansträngningar för att stänga ned denna institution och låta ansvaret för invandringen hamna under skotsk kontroll igen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är viktigt att en del av de regler som styr asylförfarandet tydliggörs, däribland de som avgör vems ansvar det är att få bukt med parallella ansökningar. Medan utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor efterfrågar bättre skydd för barn i asylprocesserna dyker fler och fler ensamkommande barn upp vid EU:s yttre gränser, för att utnyttja det speciella skydd de åtnjuter mot ut- och avvisning. De riskerar gång på gång sina liv för att hitta nya, listiga flyktvägar.

Om de regler vi har skapat för beskydd nu blivit sporrar för fler och fler nya sorters risktagande måste vi överväga nya strategier.

Det aktuella betänkandet innehåller en del byggstenar, men på det hela taget anser jag att det inte är tilläckligt, varför jag inte kunde stödja det.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Jean Lamberts betänkande om utvärdering av Dublinsystemet. I betänkandet uttrycker man oro över systemets brister och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot stater som inte garanterar en fullständig och rättvis prövning av de asylansökningar de tar emot.

Sedan det oacceptabla direktivförslaget om ”non-refoulement” antogs i juni understryker Europaparlamentet nu att asylsökande har rättigheter i europeisk lagstiftning och att medlemsstaterna har skyldigheter.

Grekland bryter ständigt mot asylsökandes grundläggande rättigheter. Villkoren vid mottagningsenheterna är oacceptabla och landet har en av de lägsta frekvenserna för bifall av asylansökningar. En del länder har redan vägrat att tillämpa Dublinförordningen i de fall Grekland är ansvarigt land, och andra länder överväger att göra detsamma. Vi uppmanar kommissionen att föreslå konkreta och effektiva åtgärder för att se till att de grekiska myndigheterna behandlar asylansökningar korrekt.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. − (RO) Asyllagstiftning och asylpraxis varierar ännu mellan medlemsstaterna och asylsökande behandlas olika i olika länder.

Om man inte kan uppnå en tillfredsställande och enhetlig skyddsnivå över hela EU kommer Dublinsystemet alltid att ge upphov till otillfredsställande resultat, ur såväl teknisk som humanitär synpunkt, och de asylsökande kommer att fortsätta ha starka skäl att rikta sin ansökan till en särskild medlemsstat för att dra nytta av de mest fördelaktiga besluten på nationell nivå.

Det stora antalet parallella ansökningar och det lilla antalet genomförda överflyttningar ger en antydan om Dublinsystemets brister och behovet av att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Dublinförordningens tillämpning kan medföra en ojämn ansvarsfördelning när det gäller människor som söker skydd, till nackdel för de medlemsstater som är särskilt utsatta för flyktingströmmar på grund av sitt geografiska läge.

Enligt kommissionens utvärdering 2005 utsattes de 13 medlemsstater som utgör EU:s yttre gränser för växande utmaningar i och med tillämpningen av Dublinsystemet. Systemets regel om första ankomstland försatte därmed medlemsstaterna vid de yttre gränserna i en mycket svår situation.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − I detta initiativbetänkande fokuseras på möjliga förbättringar och förstärkningar av asylsökandes skydd, men jag tar avstånd från påståendet i betänkandet att en gemensam asylpolitik skulle lösa detta problem.

Trots detta röstar jag för eftersom betänkandet till övervägande del är positivt för de asylsökande och det är detta som är betänkandets fokus.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Europaparlamentet har i dag antagit ett betänkande som tydligt och kritiskt pekar ut svagheterna med det nuvarande Dublinsystemet. Det råder ingen tvekan om att vi behöver en gemensam migrations- och asylpolitik på EU-nivå i ett allt mer gränslöst Europa. Frågan är bara hur det ska åstadkommas.

Folkpartiet delar en stor del av kritiken och anser det välbefogat att skicka en skarp signal om att en ändring i mer humanitär riktning bör initieras. Därför röstade jag ja, med vissa reservationer.

I ändringsförslag 5 kritiseras vissa länder för att oskäligt frihetsberöva asylsökande genom att placera dem i förvar. Jag ansåg att denna kritik borde kvarstå, inte minst som Sverige är ett av de länder som historiskt gjort sig skyldiga till just detta. Däremot delar jag inte den kommunistiska gruppens förslag om att helt förbjuda användandet av förvar, även om jag anser att det endast är något som bör tillämpas som en sista utväg. Jag lade ned min röst om ändringsförslag 6, som handlade om att införa ”en aktiv skyldighet för organisationer som Röda korset och Röda halvmånen att spåra släktingar”. En sådan skyldighet kan bara åläggas en myndighet och bör inte läggas på en civil organisation. Eftersom varken ursprungstexten eller ändringsförslaget uttryckte någon annan önskan lade jag ned min röst.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (DA) Trots att Jean Lamberts betänkande om utvärdering av Dublinsystemet (A6-0287/2008) innehåller synpunkter och förslag som jag inte stöder, bestämde jag mig för att rösta för betänkandet i den avslutande omröstningen. Jag gjorde detta först och främst för att uttrycka mitt stöd för betänkandets skarpa kritik av det sätt på vilket nuvarande EU-förordningar urholkar de asylsökandes rättigheter, exempelvis genom att bidra till överflyttningar av asylsökande till medlemsstater som inte kan garantera en fullständig och rättvis behandling av deras ansökningar.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Överenskommelserna om Dublin II-förordningen är grundade på den politiska konstruktionen att de 27 medlemsstaterna har förtroende för varandras behandling av asylansökningar och att alla medlemsstater tar sitt ansvar på samma principfasta sätt.

Jag utredde själv mottagandet av tjetjenska flyktingar i Polen, eftersom ett antal tjetjenska flyktingar med utgångspunkt i Dublinförordningen återsändes till Polen från Belgien. Protesterna var högljudda. Det var därför jag gjorde en egen undersökning. Bilderna finns faktiskt upplagda på min hemsida.

Samtidigt som inte alla 27 medlemsstater har en tillfredsställande och konsekvent skyddsnivå menar jag att Dublin II inte är mycket mer än en politisk konstruktion som ger upphov till stora orättvisor. Jag såg med egna ögon i Polen att Dublinsystemets grundläggande principer inte efterlevs. Mottagandets standard, mottagandet av barn och underlåtenheten att erbjuda skolgång, de ohygieniska förhållanden flyktingar tvingas leva i, bristen på sjukvård – allt detta varierar stort medlemsstaterna emellan.

I Jean Lamberts betänkande identifierar man problemen, man grundar sig på riktiga bedömningar och kommer med lösningar inom en rad områden. Det förtjänar vårt fulla stöd.

- Betänkande: Nickolay Mladenov (A6-0249/2008)

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) En följd av den fria rörligheten för personer i EU är ökad biltrafik över gränserna. Detta stärker behovet av att införa bestämmelser på EU-nivå för motorfordonsförsäkringar, för att ge ett verkningsfullt skydd åt dem som drabbas av olyckor.

För att nå detta mål är effektiviteten i systemet med en skaderegleringsrepresentant, som inrättas av försäkringsbolaget i det land den olycksdrabbade är permanent bosatt, otroligt viktig. Det är skaderegleringsrepresentantens skyldighet att informera den olycksdrabbade om hur hon eller han ska göra för att rikta ersättningskrav mot en utländsk medborgare, och konsumenternas förtroende skulle öka om den information som finns tillänglig innan försäkringsavtalet undertecknas innehöll fullständig information om de regler som styr systemets funktion och tillämpning, och dess nytta för den olycksdrabbade.

En annan viktig fråga som föredraganden tar upp är om rättsskyddsförsäkring ska vara obligatoriskt i alla medlemsstater. Jag stöder hans ståndpunkt att den bästa lösningen är att behålla det nuvarande, frivilliga systemet. Den ökning av konsumenternas förtroende som ett obligatoriskt system medför skulle förtas av ökade kostnader för själva försäkringen och av de fördröjningar domstolsavgöranden skulle leda till. Det är dock nödvändigt att snarast vidta åtgärder när det gäller tillgången till rättsskyddsförsäkringar, i synnerhet i de nya medlemsstaterna.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Nickolay Mladenovs betänkande ger konsumentorganisationerna en lämpligt framträdande roll vid utvärderingen av motorfordonsförsäkringar. Konsumentorgan har verkligen en viktig roll att spela inom detta område, vid sidan om EU:s institutioner, medlemsstaterna och försäkringsindustrin själv.

  Arlene McCarthy (PSE), skriftlig. − (EN) Jag skulle vilja tacka föredraganden från vårt utskott, Nickolay Mladenov.

Detta betänkande om aspekter på motorfordonsförsäkring är ett bra exempel på hur EU levererar praktiska och pragmatiska fördelar med EU-medlemskapet till sina medborgare.

Med över 1,2 miljoner trafikolyckor per år i Europa är det dessvärre oundvikligt att en del medborgare råkar ut för bilolyckor, som förare, passagerare eller fotgängare.

Ändå är det många som inte känner till att det finns EU-lagar som gör att man kan lösa ersättningskraven utan att behöva vända sig till ett utländskt försäkringsbolag på ett främmande språk.

Denna EU-lag finns för att medborgarna ska kunna åka hem och klara upp kravet snabbt och enkelt på sitt eget språk.

Det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring garanterar också stöd till olycksdrabbade genom upprättandet av informationscentrer i alla medlemsstater.

Eftersom ersättning för rättsliga kostnader inte är obligatoriskt i lagen i dag bör medborgarna överväga möjligheten att lösa rättskyddsförsäkring.

Som parlamentets medlingsföredragande hoppas jag naturligtvis att parterna använder sig av alternativa tvistlösningar för att förlikas, och samtidigt undvika de kostnader och dröjsmål som domstolsförhandlingar innebär.

Det är med konkreta, praktiska åtgärder som denna lag som vi kan visa EU:s värde för våra medborgare.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Mellan 2003 och 2005 skickades ungefär 17 000 tredjelandsmedborgare till en annan medlemsstat för att få sin asylansökan utredd där. Av dessa hade 12 procent redan sökt asyl.

Utsikten att få asyl varierar för närvarande väsentligt medlemsstaterna emellan. Detta är allra tydligast när det gäller irakierna. I Tyskland har de 75 procent chans att få asyl, i Grekland bara 2 procent.

Det skulle ligga i EU:s intresse att bli kvitt fenomenet ”flyktingar i omloppsbana”, dubbel in- och utvandring och parallella asylansökningar i olika länder, genom att inrätta ett system där en enda medlemsstat har ansvaret för att utreda asylansökningar.

- Betänkande: Sharon Bowles (A6-0312/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Skattebedrägerier orsakar stora ekonomiska förluster för medlemsstaterna och minskar möjligheterna att upprätthålla och utveckla kvalitén på de samhällstjänster vi finansierar gemensamt via skattsedeln.

Vi lade dock ned våra röster i slutomröstningen på grund av flera ändringsförslag där skattekonkurrens mellan medlemsstaterna ses som något positivt och där inställningen till skatteparadisens skadliga effekter för medlemsstaternas ekonomier tonas ned.

Vi valde också att rösta mot den skrivning i andra delen av punkt tre som ger en väl positiv bild av skatteharmonisering mellan medlemsländerna.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om initiativbetänkandet om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri, som formulerats av den brittiska ledamoten Sharon Bowles som respons på ett meddelande från kommissionen om detta ämne. Skatteintäkter, det vill säga den sammanlagda summan av skatter och obligatoriska sociala bidrag, motsvarade 39,3 procent av EU:s BNP 2004, eller 4 100 miljarder euro. Det har gjorts mycket få uppskattningar av storleken på de skatter som inte drivs in på grund av skattebedrägerier, som beräknas till 2–2,5 procent av BNP. Även om beskattning är ett nationellt ansvarsområde är skattebedrägerier ett hinder för en välfungerande inre marknad, eftersom de snedvrider konkurrensen mellan skattebetalare. Den internationella globaliseringen av ekonomin gör att det inte råder något tvivel om att kampen mot skattebedrägerier har en europeisk dimension.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot denna slutliga resolution, eftersom majoriteten i Europaparlamentet förbiser de verkliga orsakerna till de största skattebedrägerierna – förekomsten av skatteparadis – även om det finns en del positiva förslag som vi röstade för.

Trots att parlamentsutskottets betänkande innehåller en del positiva förslag, såsom uttryckliga hänvisningar till skatteparadisen och deras stora ansvar för skattebedrägerierna och urholkningen av skattebasen, som minskar de offentliga inkomsterna och statens förmåga att genomdriva sociala åtgärder, blev flera av dessa ståndpunkter avvisade eller urvattnade vid parlamentets omröstning.

Europaparlamentets politiska majoritet har ingen genuin önskan att stänga ned de skatteparadis som härbärgerar stora rikedomar och enorma aktievinster från mer eller mindre illegitima affärer. De vill underblåsa centren för kapitalismens skandalösa profiter, även om det innebär minskade statliga inkomster och mindre möjligheter till politiska sociala åtgärder för arbetstagarna och folket.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Sharon Bowles betänkande är typiskt för det här parlamentet – det kommer med lösningar på problem som inte skulle funnits utan Bryssels Europa, lösningar som dessutom bara gör dessa problem värre, eller skapar nya.

De föreslagna åtgärderna för att förbättra kampen mot skattebedrägerier innefattar i detta fall skatteuppbörd i ursprungslandet samt inrättandet av ett clearingsystem som skulle göra enskilda medlemsstaters skatteintäkter beroende av andra medlemsstaters överföringar. Till övriga förslag hör momsbeskattning enligt det importerande landets momssats (i stället för det nuvarande avdragssystemet) och tillämpning av en mekanism för omvänd beskattning, två förslag som – om de antas – skulle tvinga på företagen oöverstigliga administrativa och skattemässiga belastningar. Vidare skulle alla skattemyndigheter ges direkt tillgång till elektroniskt lagrade uppgifter om skattebetalare i andra medlemsstater. Skatten på sparande och bedrägerilagstiftningen skulle standardiseras. En rad reducerade momsskattesatser skulle avskaffas.

Av allt detta framgår tydligt att den verkliga målsättningen inte i första hand är att bekämpa bedrägerier, som är ett mycket verkligt och allvarligt problem, utan att sätta stopp för medlemsstaternas skattemässiga självständighet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Kampen mot skattebedrägerier är givetvis värd allt stöd. Vi har därför röstat ja till förslaget till betänkande i dess helhet, trots att det innehåller åtskilliga ogenomtänkta och omotiverade inslag. I punkt 3 står att för ”att ett momssystem grundat på ”ursprungsprincipen” ska kunna fungera i praktiken måste skatterna mellan länderna harmoniseras så att skattekonkurrens kan undvikas”. Vi vill inte stödja en sådan skrivning.

En harmonisering av moms och skattesystem mellan medlemsländerna är ett mycket farligt steg bort från nationellt självbestämmande på ett av politikens mest fundamentala områden. Europaparlamentet ska inte uttala sig på detta svepande sätt i en så viktig fråga.

Skattekonkurrens har också fördelar genom att länder kan gå före och utveckla effektivare skatter eller andra lösningar för att finansiera offentliga utgifter om de står fria från ogenomtänkta EU-bestämmelser.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag stöder helt och hållet kampen mot skattebedrägerier och inser att det finns ett behov av ett nära samarbete mellan kommissionen och de administrativa myndigheterna i varje medlemsstat för att detta ska kunna uppnås.

Jag instämmer dock inte i motiveringens slutsats att införandet av en gemensam konsoliderad företagsbeskattningsbas på något vis är nödvändigt för att motarbeta skattebedrägerier. I nuläget är detta bara ett tekniskt förslag, inget meddelande har lagts fram och det är därför för tidigt att hävda att en sådan företagsbeskattningsbas kan bidra till kampen mot skattebedrägerier.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Jag röstar för betänkandet om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri (2008/2033(INI)).

Sharon Bowles konstaterar helt riktigt att skattebedrägeri får allvarliga konsekvenser för de nationella budgetarna. Det leder till brott mot principen om rättvis beskattning och tenderar att snedvrida konkurrensen.

Snedvridningar till följd av momsbedrägerier påverkar den generella balansen i medelssystemet. Momsförlusterna i hela EU uppgår enligt olika källor till mellan 60 och 100 miljarder euro per år, vilket leder till att behovet av att använda medlemsstaternas egna medel på basis av bruttonationalinkomsten ökar.

Jag håller med Sharon Bowles. De problem som orsakas av momsbedrägerier måste försvinna. För att garantera att gemenskapen fungerar på ett bra sätt måste vi se till att medelssystemet fungerar rättvist och transparent.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Efter att ha gått som katten kring het gröt i tio år kan vi fortfarande inte komma överens om effektiva metoder för att sätta stopp för skattebedrägerierna, som trots allt innebär undandragande av skatter motsvarande mellan 2 och 2,5 procent av EU:s bruttonationalprodukt.

Systemet med omvänd beskattning ser ganska bra ut på papper men tycks fortfarande outvecklat, vilket är anledningen till att de flesta fortfarande efterfrågar större samarbete mellan medlemsstaterna.

I synnerhet när det gäller bedrägeri har en del medlemsstater en anmärkningsvärt hög toleransnivå för bedrägerier och slapphänta kontroller, som förvärras av ett utbrett och oacceptabelt ointresse för bättring. Jag förvånas av att parlamentsbetänkandet inte kommer med ett kraftfullt budskap eller presenterar några nya lösningar, och lade därför ned min röst.

  John Purvis (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Storbritanniens konservativa delegation beklagar att den inte kan stödja Sharon Bowles betänkande. Vi instämmer i att skattebedrägerier är ett allvarligt problem som det brådskar att ta itu med, och framför allt måste man hitta en lösning på problemet med de så kallade karusellbedrägerierna rörande mervärdesskatt.

I betänkandet saknas dock tydligt stöd för skattekonkurrens och nationellt oberoende, inställningen till skatteparadis är orealistisk och det sägs ingenting om det direkta sambandet mellan höga skatter och omfattande skatteflykt, och därför kräver vi att EU tänker sig noga för innan man föreslår åtgärder som bara kommer att tjäna till att skapa kapitalflykt, avskräcka från inkommande investeringar och rentav uppmuntra till ökat skattebedrägeri.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. – (GA) Jag är glad över att kunna stödja detta betänkande, vari konstateras att det är nödvändigt att utarbeta en strategi för att hantera skattebedrägerier. Även om det faktiska genomförandet av politiken till största delen är en fråga för medlemsstaterna, krävs det samarbete på EU-nivå. Företagen får inte belastas med orimliga administrativa bördor, särskilt inte små och medelstora företag, och mot bakgrund av kommissionens politik måste pappersexercis och byråkrati minskas.

Jag röstade för föredragandens ändringsförslag som betonar vikten av en sund skattekonkurrens för Europeiska unionens ekonomi. Jag är besviken över att samma föredragande förordar en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i motiveringen. Det har ännu inte skett någon tillräcklig granskning av denna typ av bolagsskattebas som garanterar att ett sådant beskattningssystem får positiva effekter, och troligtvis är det lättare att hitta belägg för motsatsen. Påståendet grundar sig på rena gissningar och eftersom det bara finns med i motiveringen kan vi inte rösta om det i sak. Därför vill jag ta tillfället i akt att här lufta mitt missnöje och mina invändningar.