Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 2 september 2008 - Bryssel

16. Hur marknadsföring och annonsering påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Eva-Britt Svensson, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män (2008/2038 (INI)) (A6-0199/2008).

  Eva-Britt Svensson, föredragande. − Herr talman! Varmt tack till mina kolleger i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och framför allt till skuggföredraganden för mycket konstruktiva och bra bidrag till betänkandet.

Rådets ordförandeskap har lyft fram betydelsen av att bekämpa könsstereotyper. Det är ett av ordförandeskapets sex prioriterade områden. Därför anser jag att det är viktigt att även vi här i parlamentet ger vår syn på problemen med könsstereotyper och hur de påverkar jämställdheten.

För att undvika eventuella missförstånd vill jag särskilt framhålla och vara väldigt tydlig med att jag i betänkandet definitivt inte föreslår någon ny lagstiftning på området, varken på EU-nivå eller på nationell nivå. De åtgärder jag föreslår avser nationella självreglerande organ som redan finns och som representerar både producenter, annonsörer och konsumenter. Dessa organ bör arbeta för att öka medvetenheten om betydelsen av könsstereotyp reklam. Medlemsstaterna bör även se till att det finns organ dit allmänheten kan vända sig med klagomål. Jag menar också att det beslutade jämställdhetsinstitutet bör bedriva forskning om hur jämställdheten påverkas av denna typ av reklam. Vi behöver veta mer.

Varför är då detta viktigt? Därför att reklamen finns överallt, i våra hem, i det offentliga rummet, i tidningar, i medier osv. Självklart påverkas vi, oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Företagen skulle inte satsa miljarder på reklam om den inte hade effekt.

Reklam och marknadsföring i dag handlar inte bara om att man försöker sälja en vara eller en produkt, utan om att sälja en hel livsstil, en form av kultur. Man måste alltså vara på ett visst sätt och agera på ett visst sätt för att leva upp till förväntningar på olika normer. Det är särskilt viktigt att vi motverkar detta fenomen när det gäller unga människor som söker sin vuxenidentitet, framtida utbildningsvägar osv. Jag vill att alla människor ska ha möjlighet att välja utan att de medvetet eller omedvetet blivit påverkade av olika könsstereotypa normer.

I dag är det omöjligt för en annonsör att göra reklam för en produkt som skulle öka miljöproblemen eller skynda på klimatförändringarna. Jag har en vision att det i framtiden ska vara lika omöjligt att sälja produkter som har ett könsdiskriminerande eller könsstereotypt budskap.

Jag är också övertygad om att med ökad medvetenhet om reklamens betydelse så kommer konsumenter, både män och kvinnor, att vägra köpa produkter med sådan reklam. Jag är också lika övertygad om att konsumenterna kommer att gynna företag och producenter som har en medveten reklampolicy och som inte tillåter könsstereotyp reklam. Det kommer att vara en viktig framgångsfaktor för företag och annonsörer som visar sitt ansvar genom att påverka och bidra till ökad jämställdhet. Det är ju det målet vi alla säger oss ha. Det här är en faktor av väldigt många, men det är en betydelsefull faktor.

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka Europaparlamentet och föredraganden, Eva-Britt Svensson, för att de tar upp den känsliga frågan om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män.

Reklamen spelar en viktig roll för finansieringen av medier. Den sänker lösnummerpriset på tidskrifter och tidningar och ser till att mycket audiovisuellt innehåll tillhandahålls för konsumenterna utan kostnad. Detta är viktigt för yttrandefriheten och mångfalden, frågor som ofta debatteras här i kammaren.

Genom åren har vi sett en uppsjö av förbud mot och kontroll av reklam – för cigaretter, alkohol och feta livsmedel – och snart kommer nya regler för hur biltillverkarna får hantera uppgifter om koldioxidutsläpp i sin reklam. Det är att göra det enkelt för sig eftersom det är mycket lättare att reglera reklam än att ta itu med de bakomliggande problemen, vilka ofta är mer komplexa. I betänkandet som vi diskuterar i kväll föreslås dock hårdare kontroll av reklam, den här gången ur en subjektiv jämställdhetspolitisk synvinkel.

Som kommissionsledamot med ansvar för medier förstår jag de bakomliggande politiska intressena, men jag undrar vilken inverkan denna kontroll kommer att få om den tillämpas över en hel bransch och på allmänheten. Eftersom det har blivit svårare att annonsera på grund av minskade medel och på grund av alla förbud lägger annonsörerna ner allt mindre summor på reklam. Det finns andra sätt att marknadsföra produkter än att annonsera i media: produktplacering till exempel. Detta är inte alls bra för mångfalden i media, eftersom de flesta skriftliga medier – tidningar och tidskrifter – inte drar in tillräckligt med pengar för att man ska kunna fortsätta ge ut dem.

I betänkandet beaktas inte de positiva aspekter som stöder syftet med betänkandet – att skydda medborgarna. Låt mig ge några exempel. Artikel 3 i direktivet om audiovisuella medietjänster innehåller skarpa formuleringar om människans värdighet och icke-diskriminering i samband med audiovisuell reklam. Jag kan försäkra att kommissionen kommer att se till att medlemsstaternas införlivande av direktivet återspeglar lagstiftarens avsikt.

I betänkandet lyfter man heller inte fram den värdefulla roll som självregleringen har spelat. Låt mig ge ett exempel på det också. Ni ska veta att självregleringen har fungerat bra i vissa fall av anstötlig könsstereotyp reklam och jag ska ge ett konkret exempel: modeindustrin har slutat med sina ”porno-chic”-kampanjer, vilka framställde kvinnor som rena sexobjekt. Så det finns lagstiftningsåtgärder som syftar till att lösa de här problemen.

Man bör tänka realistiskt när man tar sig an den här frågan. En annons är en mycket kortvarig form av media – den bläddras snabbt förbi eller visas i ett 30 sekunders kort inslag. Det som i betänkandet kallas ”könsstereotyp reklam” kanske bara är ett sätt att koppla ihop en produkt med en viss målgrupp. Det kan även vara ett uttryck för usel kreativitet. Å andra sidan finns det bra reklam och det finns dålig reklam, och som kommissionsledamot med ansvar för medier måste jag acceptera att yttrandefriheten också innebär rätten att misslyckas – även riktigt ordentligt – vare sig vi gillar det eller inte. Om jag skulle be ledamöterna att fatta ett beslut om det här i kammaren så skulle nog rätten att misslyckas få kvarstå.

Som framgår av betänkandet är sambandet mellan könsstereotyp reklam och bristande jämställdhet mellan könen inte vetenskapligt belagt. Politiskt beslutsfattande kräver kalla fakta, inte bara heta åsikter, och det är det vi grundar de politiska förslagen på och det är därför som kommissionen stöder de positiva rekommendationerna i parlamentets betänkande. Utbyte av bästa praxis mellan tillsynsmyndigheter uppmuntrar vi till exempel alltid. Utbildning, forskning och ytterligare debatter ska naturligtvis fortgå.

Jag vill poängtera att jag under mina nio år som kommissionsledamot med ansvar för medier har arbetat för att skolan ska införa kurser i mediekunskap. Jag tror att detta är det viktigaste av allt: om vi kunde lära ungdomarna att kritiskt bedöma reklam, och rata den dåliga reklamen, som egentligen inte har någon plats i vårt samhälle. Jag skulle vilja lägga fokus på bästa praxis – ett bra exempel är det pris man i Spanien delar ut för reklam som hanterar könsfrågor på ett bra sätt. Det är rätt väg att gå och det är därför vi bör betona de positiva delarna och se om vi kan göra ytterligare framsteg, för det här är värt att kämpa för.

  Esther Herranz García, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Verklig frihet slutar där någon annans frihet börjar, och ju friare medierna är desto friare är samhället. Förlorad frihet börjar med just censur och fortsätter in i det redaktionella innehållet.

Därför har gruppen för Europeiska folkpartiet lagt fram ändringsförslag till betänkandet för att rätta till ett antal diktatoriska villfarelser, vilka går stick i stäv med principen om ett fritt samhälle.

Inom europeisk marknadsföring och reklam tillämpas redan självreglering och medlemsstaterna har fullt tillräcklig lagstiftning. Marknadsföring och reklam tillhör inte bara mediernas värld, utan utgör en del av vårt dagliga liv. Lyckligtvis jobbar det människor med stora yrkeskunskaper i branschen och de är i de flesta fall medvetna om vilken makt de har över den sociala jämvikten. Gruppen för Europeiska folkpartiet kommer därför att rösta emot de ändringsförslag och punkter som kommunisterna har lagt fram, eftersom de sprider vanföreställningen att chauvinism och sexism är vida spritt bland dem som arbetar inom branschen.

Inom gruppen för Europeiska folkpartiet tror vi på jämlikhet mellan män och kvinnor, men vi tycker inte att den ska främjas genom smutskastning. Vi anser att människors barn- och ungdomstid måste värnas och att barn och ungdomar bör fostras av sina familjer och av samhället gemensamt. Fostras med värderingar som bidrar till att göra dem till bättre människor.

Jag anser att det sekteristiska sättet att hantera jämställdhet, vilket ju är målet med det här betänkandet, är ett allvarligt misstag och PPE-DE-gruppen kommer naturligtvis inte att tillåta något sådant. Vi hoppas verkligen att våra ändringsförslag antas så att vi därmed kan stödja betänkandet. Om så inte sker kommer jag att lägga ner min röst i den slutliga omröstningen, av respekt för subsidiaritetsprincipen och för dem som arbetar med marknadsföring och reklam.

Jag tror inte att vi är betjänta av att kritisera nationella lagar och att sätta oss över parlamentets befogenheter eftersom det i framtiden kan skada vår trovärdighet.

  Bernadette Vergnaud, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att betänkandet debatteras så här sent på dagen innebär inte på något vis att det är av mindre vikt och jag vill tacka Eva-Britt Svensson för det arbete hon lagt ner och för hennes samarbete.

Marknadsföring och reklam är allestädes närvarande i vårt samhälle och bidrar till att skapa sociala strukturer som ibland får negativ verkan i form av diskriminering och förenklade könsstereotyper. Visst, reklam är också en källa till skapande och sådana framställningar används ibland medvetet i humoristiskt syfte. Men reklammakare får inte glömma att de har en viktig pedagogisk funktion, och vi måste utveckla unga människors förmåga till kritiskt tänkande i syfte att undanröja alla former av diskriminering som följer av framställningar som ibland är könskränkande och som kan hota individens värdighet.

Syftet med betänkandet är inte att ifrågasätta den redaktionella friheten och det fria skapandet utan att uppmuntra branschfolket att förbättra sina självreglerande system, att samarbeta med behöriga myndigheter för att förbättra reglerna för god praxis och att vara medvetna om sitt ansvar inte bara i fråga om jämlikheten mellan könen utan också för människors fysiska och mentala hälsa, vilken ibland hotas av de krav som skönhetsidealen sätter på oss.

Därför uppmanar jag ledamöterna att avvisa alla ändringsförslag som syftar till att radera delar av texten eftersom betänkandet då skulle förlora sin relevans.

  Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag inser till fullo de problem som föredraganden beskriver. Jag kan föreställa mig marsmänniskor på spaningsuppdrag. De ska resa till planeten jorden och försöker bilda sig en uppfattning om människorna bara genom att titta på reklam. Men när de väl kommer hit märker de till sin förvåning att kvinnorna är intresserade av andra saker än att städa och att de inte sitter hemma och väntar hela dagen på att deras män ska komma hem från jobbet. De ser att kvinnorna är självständiga och smarta individer som tjänar egna pengar, så även konsumenterna. Dessutom finns det andra slags familjebildningar på jorden än de som visas i reklamen, som exempelvis ensamstående föräldrar, homosexuella par med barn, invandrarfamiljer, rullstolsburna och människor med talsvårigheter. De förekommer aldrig i reklamsammanhang. Så långt är jag helt enig med föredraganden.

Detta till trots håller jag med kommissionsledamot Viviane Reding och min kollega från PPE-DE-gruppen. Det finns ju någonting som heter yttrandefrihet och därför tycker jag inte att vi på något sätt ska lägga oss i innehållet i reklamen. Principen om god praxis är en bättre idé. Jag kan naturligtvis inte nämna några varumärken här men jag tänker bland annat på ett italienskt modemärke som har brutit mot tabun i 20 år nu.

Dessutom är betänkandet alldeles för brett – i rubriken står det ”marknadsföring och reklam” men det behandlar också läromedel, tv, Internet, tv-spel och mycket annat. Ärligt talat så anser jag att EU inte ska lägga sig i detta.

Det står också någonting om reklam för sexuella tjänster. Det är inte det saken gäller här. Smak och moral varierar och jag tror inte att EU kan få folk att enas om vad som ska gälla.

När man tittar på hur kvinnan framställts i reklamen under de senaste 50 åren konstaterar jag med glädje att hon är mycket smartare än vad vi tror. Hon låter inte reklamen utgöra ett hinder på hennes väg mot självständighet.

Slutligen har jag två konkreta förslag – om vi verkligen vill göra något åt saken. För det första så kan vi konsumenter, om vi inte gillar reklamen, rösta med fötterna, och för det andra så föreslår jag att man utser åtminstone en kvinna till någon av de fyra högsta befattningarna inom EU.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill fästa uppmärksamheten på förekomsten av reklam, både på tv – inbegripet public service – och affischer, vars innehåll eller form kränker de personer som medverkar i den. De är oftast, men inte alltid, kvinnor. Att beröva dem deras värdighet, att behandla dem som objekt, att framställa dem som mindre intelligenta eller som intressanta bara i sexuella sammanhang – detta leder till bristande självkänsla hos naiva individer som utsätts för dylikt material. Det påverkar deras möjligheter att uppnå sina framtidsdrömmar och begränsar deras ambitioner. Sådan reklam påverkar framför allt unga människor, vilket är ännu allvarligare. Det är en av följderna av det konsumtionssamhälle vi lever i. För många människor är det viktigare att tjäna pengar – även på oärlig väg – än att behandla människor som individer med ett egenvärde som måste skyddas. Därför bör detta slags reklam begränsas genom lagstiftning.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jämlikhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s värden och mål. EU avser att befästa den jämlikheten i alla sina verksamheter och det är inte rimligt att reklamverksamhet skulle utgöra ett undantag. Därför välkomnar jag betänkandet från Eva-Britt Svensson, som har tagit sig an den här viktiga frågan och lagt fram ett balanserat betänkande. Tusen tack!

Reklamen påverkar vårt undermedvetna och skapar på så sätt verkliga könsstereotyper. Diskriminerande reklam går stick i stäv med målet om jämställdhet. EU gör inte tillräckligt för att befria media från sexism och diskriminering. Vi måste därför göra klart för alla att EU tar dessa värden på allvar. Vi vill inte ha någon kvinnofientlig reklam, ingen reklam som objektifierar kvinnor, ingen reklam som gottar sig i otäcka klichéer om kvinnor. Detsamma gäller naturligtvis för reklam med män.

Jag skulle gärna se raka motsatsen – att man med reklamens hjälp kunde ruska om våra gamla vanliga uppfattningar om könsroller, vår bild av manligt och kvinnligt. Tyvärr värnar inte reklamindustrin om det som man borde kunna ta för givet, nämligen respekt, särskilt för kvinnor. Jag kan verkligen inte förstå varför reklamindustrin blåser upp detta till en storm i ett vattenglas. Ja, jag kallar det storm eftersom den tyvärr tycks ha fått även många kvinnliga ledamöter i parlamentet att spetsa öronen.

Vi borde i alla fall kunna enas om följande grundläggande principer: vi måste vara mer uppmärksamma på diskriminering i media, och vi behöver nationella kontrollorgan dit konsumenterna kan vända sig med klagomål. Liknande instanser finns förresten redan i många medlemsstater, så vadan denna hysteri? Jag önskar att vi hade gått ännu längre i betänkandet. Av den anledningen hoppas jag verkligen att vi kan enas om att stödja detta betänkande eftersom vi behöver det som en grund att bygga vidare på, och det bör inte urvattnas ytterligare.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Betänkandet innehåller många positiva aspekter som uppmärksammar den negative påverkan som media, marknadsföring och reklam har på oss när de förlöjligar och objektifierar människor, diskriminerar dem och tar ifrån dem deras värdighet. Trots detta måste jag invända mot vissa argument som är manipulerande och ämnade att skapa ett modernt, jämlikt samhälle utan moraliska förebilder. Det är sant att viss hormonell och psykologisk terapi gör det möjligt att experimentera med människor, men sådana experiment förorsakar allvarliga trauman och borde förbjudas, precis som man begränsar djurförsök.

Såväl manlighet som kvinnlighet, de två formerna av mänsklig kroppskonstitution, är personlighetsformande. Det går inte att ändra på dessa roller eftersom de av naturen är inrättade på ett visst sätt. Att uppmärksamma hur vi påverkas av reklamen är helt i sin ordning, men det vore bättre att kräva etisk-rättsliga kontroller som baseras på en i förväg överenskommen universell värdegrund, sprungen, i bästa fall, ur gudomlig rätt.

  Edit Bauer (PPE-DE). – (SK) Vi är ofta inte ens medvetna om att marknadsföringspolitiken får långtgående konsekvenser för bevarandet av stereotyper, vilket innebär ett så gott som oöverstigligt hinder för de nödvändiga förändringar som måste till stånd för att uppnå de uppställda målen, även målen i Lissabonfördraget.

Trots detta kan man konstatera att reklamen som sådan också har många praktiska följdverkningar. Vi ser ju att marknadsföringspolitiken, i synnerhet vad gäller män och kvinnor, bromsar processen med att förena familjeliv och yrkesliv i och med att reklamen ofta visar upp bilden av en kvinna som är glad och pigg trots att hon i samband med sina olika sociala roller har en mängd uppgifter som ibland krockar med varandra – och som ofta ska utföras under svår tidspress.

Problemet är inte bara att de gamla könsrollerna bevaras utan att de förstärks ytterligare – experter varnar ju för att reklamen inte bara förstärker förväntningar utan också skapar dem. Ett av de mest påfallande tecknen på detta är de många flickor som drabbas av anorexi.

Eftersom man inom marknadsföring och reklam använder, eller missbrukar, existerande stereotyper är det meningslöst för Europeiska rådet att anta resolutioner för att bekämpa stereotyper, då de inte kommer att ha någon som helst effekt.

Men lösningen är definitivt inte heller något slags EU-specifik uppförandekod. Problemen med marknadsföring och reklam kan inte tillskrivas media som sådan. Det är synd att man i betänkandet, som är ett försök att lösa problemen, väljer en väg som antingen är ogenomförbar eller som inte gör det möjligt att uppnå målen.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). - (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! Jag anser att betänkandet är mycket viktigt och mycket nödvändigt. Vår omgivning spelar en mycket viktig roll i hur våra attityder, vårt uppförande och vårt sätt att ta oss an problem, exempelvis jämställdhet, formas. Marknadsföring, reklam, media, Internet och tv kan framkalla både en positiv och en mycket negativ syn på frågan om jämlikhet mellan könen.

Vi bör, utan att för den skull införa censur eller begränsa den fria verksamheten för de medier, organisationer och institutioner som sysslar med marknadsföring och reklam, beakta de negativa konsekvenserna och fördöma den ofördelaktiga bilden av kvinnan som vålds- och sexobjekt, eller när hon på en ”frestande” bild ses med ännu mer frestande alkoholhaltiga drycker. Visst är det förnedrande?

Eftersom vi betraktar jämställdhet som ett partnerskap tror vi inte att män har mer överseende med marknadsförings- och reklamproblemet än kvinnor. Marknadsföring och reklam borde skapa ett sätt att förstå jämlikhet och återspegla etiska förebilder i form av jämställda män och kvinnor, inte snedvrida jämställdhetstanken genom vinstintressen. Med marknadsföring och reklam bör man alltså skapa en miljö för social förståelse, för sociala framtidsutsikter.

I betänkandet understryks hur viktigt det är att inom media förankra principen om jämlikhet mellan könen med hjälp av program och material anpassade för olika åldergrupper, att sprida bästa praxis när det gäller respekt och förståelse för skillnaderna mellan könen och att arbeta för icke-diskriminering. Allt detta kommer att forma en jämställd kultur och skapa jämställdhet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Reklamen är en del av våra liv och den har en oomtvistlig inverkan på allmänhetens handlande och tyckande.

Jag håller med om en del av de argument som föredraganden Eva-Britt Svensson lägger fram i betänkandet. Det gäller framför allt de som framhåller behovet av att skydda barn och ungdomar från negativ reklam. Reklam för sexuella tjänster och prostitution har skadlig inverkan på barn redan i späd ålder.

Jag har en annan åsikt än föredraganden när det gäller hur det uppställda målet kan uppnås. Det är svårt att på EU-nivå inkräkta på mediefriheten och att inte tillämpa subsidiaritetsprincipen. Jag tror inte att vi kommer att lyckas införa en europeisk etisk uppförandekod inom marknadsföring och reklam.

Oron för den yngre generationen bör framför allt hanteras av föräldrar och lärare. Jag är övertygad om att det huvudsakliga ansvaret ligger hos föräldrar och lärare, vilka har möjlighet att lära barnen att använda tv och ny teknik på ett klokt och ansvarsfullt sätt.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). - (PL) I betänkandet läggs alltför stor vikt vid frågan om bristande jämställdhet mellan män och kvinnor och om könsstereotyper. Vi behöver diskutera negativa stereotyper, och frågan om bristande jämlikhet mellan könen är central när det gäller dålig reklam, men det är inte den enda frågan.

För det första så visar ett antal psykologiska experiment att barn, men även vuxna, utvecklar en aggressiv, negativ attityd och ett negativt beteende på grund av tv och andra medier. Som en fortsättning på vad kommissionsledamot Viviane Reding sa om skolutbildning vill jag tillägga att det som jag som psykolog anser viktigt är att forskning visar att människor inte tror att tv och framför allt inte reklam påverkar dem i så hög grad som de faktiskt gör. Marknadsföring och reklam i medierna rör sig mellan information, marknadsföring och manipulation och problemet är att man måste kunna skilja mellan dessa. Om den fria reklamen inte uppfyller moraliska, sociala och psykologiska principer – då är den skadlig. Det är sannolikt det viktigaste argumentet.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – (RO) Jag skulle vilja föreslå några konkreta åtgärder genom vilka vi kan närma oss problemet med reklamens negativa påverkan på jämlikheten mellan könen inom EU.

När det gäller den tillämpliga EU-lagstiftningen är principen om ursprungsland en av kärnfrågorna. Detta gäller även reklam- och annonsverksamhet, vilket betyder att en produktion som godkänts av en medlemsstats nationella tv-styrelse också måste godkännas för sändning i övriga medlemsstater.

Vi har på senare tid sett tydliga exempel på könsdiskriminering där man inte kunnat hindra att annonserna sändes i EU-länderna. Därför föreslår jag att man inför åtgärder om undantag från principen om ursprungsland, när man har kunnat konstatera att man genom kränkande medieproduktioner åsidosatt den europeiska jämställdhetspakten. Eftersom området faller under gemenskapens behörighet, nämligen handel med audiovisuella tjänster, anser jag att Europeiska kommissionen ska kunna utdöma böter för reklamproducenter som använder sig av kränkande annonser.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Vi är för såväl marknadsekonomi som konkurrenskraft. För den hälsosamma konkurrensens skull vill vi att sanningen ska fram: produkter måste konkurrera på faktabaserade grunder.

Frihet innebär inte avsaknad av ansvarsskyldighet, och reklam är inte ett knep som man kan ta till närhelst man vill skylta med sina produkter. I morse talade vi om att bemöta diskriminering och det är verkligen konstigt att de som vill stoppa diskrimineringen inte vill skydda människors värdighet genom att tillämpa självreglering inom reklam.

Jag vill ge en eloge till kommissionsledamoten för att hon genom sina förslag ofta vidtar åtgärder för att skydda både våra minderåriga och våra värderingar med hjälp av media och i synnerhet den moderna tekniken.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag stöder åsikten att föräldrar och vårdnadshavare har ett stort ansvar för hur de bemöter våra barn. Affärsvärlden av i dag ser på och behandlar barn som viktiga konsumenter. Därför är det så viktigt att barnen redan i unga år blir medvetna om reklam och dess eventuellt skadliga verkningar. Jag tror emellertid inte på idén att införa enhetliga regler inom hela EU.

Precis som kommissionsledamoten påpekade så måste vi inom skolsystemet försöka leda in redan de yngsta barnen på rätt väg och visa dem att det finns såväl möjligheter som risker med all reklam.

  Eva-Britt Svensson, föredragande. − Varmt tack för debatten! Jag vill förtydliga en sak – betänkandet kommer från Europeiska enade vänstern och ingenting annat. När det gäller ändringsförslagen vill jag påminna om att 53 ändringsförslag från de olika politiska grupperna har antagits i utskottet, däribland fyra ändringsförslag från Esther Herranz García.

Man har nämnt yttrandefriheten. Det är självklart att yttrandefriheten är helig. Det finns ingenting i betänkandet som handlar om någon ny lagstiftning, varken på EU-nivå eller i medlemsstaterna. Det är en nationell angelägenhet. Det vi gör i betänkandet är att betona de instanser som redan finns, självreglerande och partssammansatta organ där producenter, annonsörer och konsumenter tillsammans hittar de bästa formerna.

Kommissionen talar om att det behövs mer grundläggande forskning om hur jämställdheten påverkar. Det håller jag med om och därför lyfter jag fram det i betänkandet. Vi behöver mer forskning. Vi behöver väcka det kritiska tänkandet! Det är precis det som betänkandet handlar om! Öka medvetenheten och därmed också det kritiska tänkandet!

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 3 september kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Zita Gurmai (PSE), skriftlig. – (HU) Att bekämpa stereotypa könsroller är ett av sex prioriterade områden i färdplanen för jämställdhet 2006–2010.

Detta är en principfråga, vars praktiska konsekvenser är mycket långt- och djupgående eftersom könsstereotyper skapar en skev kvinnosyn och utgör hinder för kvinnans möjligheter till framgång – det kan gälla jobbsökande, arbetsplatsen, karriärmöjligheter, medverkan vid beslutsfattande eller förenande av privatliv och yrkesliv. Stereotyper etablerar och befäster ojämlikheter på alla områden i livet och orsakar därmed gränslös skada på hela samhället samtidigt som de minskar effekterna av de ansträngningar som görs för att uppnå jämställdhet.

Jag menar att vi behöver välorganiserade, samordnade åtgärder och kampanjer mot könsstereotyper – viktiga element som inbegriper en social medvetenhet redan från barnsben, utbildning och god praxis.

Den marknadsföring och reklam som förekommer i media spelar en viktig roll i utformningen av den bild som man skapar av kvinnan – den ofördelaktiga bilden bidrar i hög grad till att upprätthålla den skeva kvinnosynen, men samtidigt kan man vända trenden genom att visa verkligheten, möjligheter och förmågor på ett realistiskt sätt. Därför måste vi jobba med att förbereda dessa verktyg och dessa åtgärder, genom vilka en positiv förändring kan åstadkommas. Likaså är det av yttersta vikt att gällande lagstiftning tillämpas på lämpligt vis.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Eva-Britt Svenssons betänkande om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män är ett av dessa dokument som syftar till att ingripa i frågor som, med tanke på de problem som EU för närvarande står inför, inte har högsta prioritet. I vissa avseenden är betänkandet helt enkelt inte seriöst.

I föredragandens värld är könsstereotyper ett värre problem än medias allt våldsammare innehåll, särskilt med hänsyn till barnen. Med tanke på gällande reklambestämmelser för media är påståendet att reklam skulle ge upphov till hat grundat på könstillhörighet överdrivet. I betänkandet står ingenting om det växande problemet med könsdiskriminering bland muslimska EU-medborgare. Jag är rädd att den muslimska pressen inte kontrolleras med avseende på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Där har EU:s medlemsstater ett allvarligt problem som de måste lösa. När det gäller frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor kräver relationerna i det traditionella, historiska europeiska samhället inte några insatser i nuläget. Enskilda fall av kränkande behandling på detta område kan bekämpas genom gällande lagstiftning.