Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 3 september 2008 - Bryssel

4. Typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Anja Weisgerber, för utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (KOM(2007)0593 – C6-0342/2007 – 2007/0214(COD)) (A6-0201/2008).

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vi talar återigen om framtidens bil – ett ämne som Europaparlamentet redan har behandlat ingående den här veckan, i ett annat sammanhang.

I dag talar vi om en teknisk möjlighet som kanske kommer att kunna hjälpa oss att lösa de miljöproblem som fordon skapar. Jag upprepar: det är något som kanske kan hjälpa oss. Vi vet inte om dess potential kan utnyttjas i större skala, men vi bör göra så mycket vi kan av denna möjlighet. Det är vad allt detta handlar om.

Vi är alla eniga om att hållbar rörlighet kommer att vara en av våra viktigaste utmaningar under de närmaste åren. Vi vill inte begränsa EU-medborgarnas rätt till individuell rörlighet. Å andra sidan råder det inget tvivel om att denna rätt till individuell rörlighet – nämligen rätten att köra bil, att äga och bruka en bil – måste utövas på ett sätt som inte fördärvar vår miljö. Vi behöver alltså bilar som inte skadar miljön.

I förbigående sagt är det inte bara på grund av miljösituationen som detta är angeläget och brådskande, utan det blir också allt viktigare ekonomiskt sett. Den traditionella förbränningsmotorn är föråldrad eftersom bränsleförbrukningen är så hög. Vi måste göra allt vi kan för att minska förbrukningen av fossila bränslen i alla sammanhang.

Mot denna bakgrund uppkommer frågan om huruvida vi kan underlätta utvecklingen av vätgasdrivna fordon. Det är den tanken som ligger bakom kommissionens förslag om typgodkännande av vätgasdrivna fordon.

Jag vill först tacka föredraganden Anja Weisgerber för hennes konstruktiva och framgångsrika arbete med detta förslag. Jag är glad över att hennes arbete har gjort det möjligt att nå en överenskommelse vid första behandlingen.

I det här skedet vet vi inte vilken teknik som är bäst för hållbar rörlighet. När man läser tidningar och ser på tv möts man av olika patentlösningar varje dag. Medan vissa talar om bränsleceller talar andra sig varma för elbilar, och åter andra talar om innovativa högprestandabatterier. Det finns många alternativ som konkurrerar med vätgas, inte minst elmotorer och bränsleceller.

Vår uppgift är att fastställa nödvändiga säkerhetsbestämmelser för lovande teknik, samtidigt som vi förhåller oss strikt tekniskt neutrala. Vätgas är givetvis en sådan teknik. Väte kan ersätta konventionella bränslen och väsentligt minska vägtrafikens negativa inverkan på miljön. Jag vill dock inom parentes säga att ingenting av detta har någon betydelse om vi inte kan framställa väte på ett miljövänligt sätt. Om väte framställs med hjälp av smutsig energi flyttar vi bara runt problemet.

Genom förslaget till förordning kommer vätgasdrivna fordon att inlemmas i det europeiska typgodkännandesystemet. Därigenom kommer vätgasdrivna fordon att behandlas på samma sätt som traditionella fordon, eftersom det kommer att räcka med ett enda tillstånd för hela EU. Tillståndsprocessen blir enklare och väsentligt billigare. Tillverkarna kan sköta alla formaliteter vid en enda kontaktpunkt, vilket kostar betydligt mindre. Det gör den europeiska industrin mer konkurrenskraftig och ger mindre administrativt krångel.

Väte har andra egenskaper än konventionella bränslen som bensin och diesel, och i förslaget läggs därför stor vikt vid att fastställa nödvändiga säkerhetskrav. Vi måste framför allt se till att vätet lagras i fordonen på ett absolut säkert sätt. Denna förordning kommer att göra alla vätgasdrivna fordon som släpps ut på EU:s vägar lika säkra som bilar som drivs med konventionell teknik. Förhoppningsvis kommer detta också att öka allmänhetens förtroende för främmande nya tekniker. Genom förslaget införs också ett system för att identifiera fordonen så att räddningstjänsten enkelt kan känna igen dem.

Nära samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen har gynnat förhandlingsresultatet, och jag kan därför bara ställa mig bakom alla ändringsförslag som er föredragande Anja Weisgerber har lagt fram.

  Anja Weisgerber, föredragande. − (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fossila bränslen är ändliga. Efterfrågan stiger, vilket driver upp priserna – det ser vi dagligen på bensinstationerna. Antagandet att olja, naturgas och kol kommer att ta slut i framtiden är en anledning till de stigande priserna. Därför måste vi omedelbart undersöka teknik som skulle kunna ersätta de fossila bränslena i framtiden.

Ett av dessa alternativ – och kommissionsledamoten har helt rätt när han understryker att det bara är ett av alternativen, men det är trots allt ett alternativ – är vätgasteknik. Vätgasdrivna fordon är naturligtvis ännu inte redo för marknaden, men en rad olika projekt pågår för att ändra på detta. EU:s ”motorvägsprojekt” har precis slutförts, med en uppmuntrande rapport.

EU:s forskningsministrar inrättade i februari ett långsiktigt offentlig-privat partnerskap i syfte att göra vätgas- och bränslecellstekniken redo för marknaden mellan 2015 och 2025. Man planerar att investera totalt cirka 940 miljoner euro i detta forskningsprogram under de närmaste åren, där offentliga myndigheter och privata investerare bidrar med hälften var.

Vi ser att de nödvändiga förutsättningarna för att göra vätgasdrivna fordon redo för marknaden är på plats. Att priset på bränsleceller fortfarande är högt kan inte användas som ett argument mot vätgastekniken, eftersom det stämmer in på alla framtidstekniker. Den första digitalkameran med 0,5 megapixel utvecklades för många år sedan för rymdresor och kostade kring 10 miljoner euro. I dag äger var och varannan människa en digitalkamera.

I framtiden kommer denna förordning för första gången att ge harmoniserade tekniska bestämmelser för godkännande av vätgasdrivna fordon i hela EU. Enhetliga kriterier är avgörande för att kunna främja denna teknik och upprätthålla en hög säkerhets- och miljöskyddsnivå.

Vätgasdrivna fordon omfattas för närvarande inte av systemet med EG-typgodkännande, och medlemsstaterna kan därför utfärda engångstillstånd för sådana fordon. Så gör man i vissa medlemsstater, medan det är en helt okänd företeelse i andra. När tillstånd utfärdas på det sättet finns det en risk att varje medlemsstat fastställer sina egna tillståndsvillkor, med snedvridning av den inre marknaden som följd. Resultatet skulle bli högre tillverkningskostnader och säkerhetsrisker.

Väte är en av framtidens energibärare. Vår uppgift, som vi fullgör genom att anta denna förordning, är därför att fastställa de politiska ramvillkoren för användning av denna framtidsteknik, genom att utforma enhetliga godkännandekriterier. Jag är glad att vi har lyckats nå en överenskommelse över partigränserna vid första behandlingen och att samarbetet med rådet och kommissionen har fungerat så bra. Jag tackar därför skuggföredragandena för det utmärkta samarbetet. Jag vill också särskilt nämna Wolfgang Bulfon och Toine Manders. Samarbetet har gjort det möjligt att nå en överenskommelse vid första behandlingen. Vi har koncentrerat oss på frågan om märkning av vätgasdrivna fordon.

Vätgasdrivna fordon är precis lika säkra personbilar som diesel- och bensindrivna bilar. Enligt förordningen måste vätgasdrivna bilar genomgå lika stränga säkerhetstester som alla andra fordon. Däremot är det bra om räddningstjänsten vet om det handlar om ett vätgasdrivet fordon när de anländer till en olycksplats, så att de kan ta hänsyn till vissa säkerhetsaspekter. Det innebär inte att vätgasdrivna fordon ska ses som något negativt, eftersom de som jag redan har sagt är precis lika säkra som fordon som drivs med andra bränslen. Det är en mycket viktig aspekt som jag vill lyfta fram i dag.

Vi föreslår därför att vätgasdrivna fordon får en diskret märkning av de komponenter som innehåller väte. Tillsammans med kommissionen och rådet har vi gjort ytterligare förbättringar av kommissionens text och talar nu om ”identifiering” i stället för ”märkning”, eftersom märkningen på längre sikt bör och kan ersättas med elektronisk identifiering med hjälp av det intelligenta systemet e-call, som innebär att nödsamtal skickas automatiskt.

Andra frågor har också diskuterats. Avslutningsvis kanske jag återkommer kort till frågan om infrastruktur för vätgastankstationer, men just nu ser jag fram emot en livlig debatt och vill gärna höra vad ni har att säga.

  Alojz Peterle, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. − (SL) Jag vill tacka min kollega Anja Weisgerber för hennes utmärkta betänkande och säga att jag är glad att vi nådde ett så brett samförstånd med rådet så snabbt. Denna förordning ställer oss på ett övertygande vis på den nya energi- och miljöpolitikens sida, och effekten på folkhälsan blir säkert också positiv. Jag håller med kommissionsledamoten om att vi måste utnyttja denna möjlighet till fullo. Den här förordningen är en början och en del av svaret på dagens energi- och miljöproblem, där väte har en av huvudrollerna. Då menar vi inte att det bara handlar om väte, utan att det handlar om väte också, och heller inte om varje medlemsstat för sig, utan om hela EU.

Det är mycket viktigt att få till rätt dynamik för att skapa alla förutsättningar för genomförandet. När vi gör det bör vi också beakta allt som våra medborgare fäster vikt vid och då börja med infrastrukturen. Utvecklingens dynamik, särskilt problemet med den nya teknikens snabba utveckling, är oerhört viktig i denna ytterst krävande energisituation. Jag ser enorma möjligheter med den nya tekniken, eftersom den möjliggör en decentraliserad väteproduktion. Om solteknik dessutom används är det faktiskt möjligt att sprida produktionen och minska beroendet av de energikällor som vi i dag känner till. Jag anser att kommissionen med framgång skulle kunna främja och driva på utvecklingen i denna riktning.

  Malcolm Harbour, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Mina varmaste tack till utskottets föredragande Anja Weisgerber, som naturligtvis också är en av ledamöterna i min grupp. Jag anser att hon återigen har visat att hon bemästrar komplexa, tekniska frågor. Tidigare har hon ju också arbetat ytterst effektivt med olika utsläppsfrågor, i egenskap av föredragande för yttrandet. Jag är mycket glad över att hon nu har ett eget betänkande och jag gratulerar henne till den stora noggrannhet med vilken hon har gripit sig an denna viktiga fråga. Jag vet hur mycket arbete detta kräver, då jag själv har varit föredragande för det övergripande direktivet om typgodkännande.

Jag vill också tacka Günter Verheugen och hans medarbetare i kommissionen för att de så snabbt och i god tid har gett oss detta viktiga förslag, som kommer att göra det möjligt att effektivt införliva de specifika kraven för vätgasdrivna fordon i det övergripande direktivet om typgodkännande. Jag anser förresten att detta visar hur viktigt det är att vi nu äntligen har åstadkommit en gemensam ram för typgodkännande av motorfordon och att vi är tillräckligt flexibla för att kunna agera och inkludera ny utveckling i denna ram.

I samband med detta vill jag bara understryka det som flera kolleger redan sagt, men göra det specifikt utifrån mitt perspektiv. Jag har ju i egenskap av parlamentsledamot arbetat med kommissionen i Cars 21-gruppen, som bildades för att inrätta ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för 2000-talet – det är vad Cars 21 står för – och det här är uppenbarligen ett förslag för 2000-talet. Men det viktiga är att det ger tillverkningsindustrin tydliga rättsliga ramar inom vilka de nu kan arbeta – det gäller inte bara de stora tillverkarna, utan alla företag som håller på att utveckla system och komponenter som ska hjälpa till att driva de vätgasdrivna fordonen. De behöver inte vänta. Det är en enorm fördel och innebär att vi kommer att ha ett regelverk för Europa – ett enda regelverk – och att man, om kraven är uppfyllda, kan sälja sitt fordon var som helst.

Men inte nog med det. Jag välkomnar att Anja i sitt betänkande också har infogat en särskild begäran till kommissionen om att vi vill att säkerhetskraven för vätgasdrivna fordon ska bli globala. Över hela världen arbetar människor med standarder för vätgasdrivna fordon. Det här är helt rätt tidpunkt att ta med detta i den globala arbetsgruppen för fordon, eftersom vi lika gärna kan börja utforma dessa globala standarder för vätgasdrivna fordon direkt. Samtidigt vill vi att EU ska ligga i framkant i utvecklingen av denna teknik, och vi kan åstadkomma båda sakerna med detta förslag som grund.

  Wolfgang Bulfon, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett EU-övergripande enhetligt tillståndsförfarande för vätgasdrivna fordon skulle göra det möjligt att forcera åtminstone ett av hindren för utveckling av miljövänliga former av rörlighet. Det finns redan flera lovande projekt inom lokal kollektivtrafik, vilket innebär att det inte alls är långt kvar till serieproduktion av vätgasdrivna personbilar. Men vi måste också fråga oss hur vätet ska produceras. Huruvida slutresultatet ska bli gynnsamt i koldioxidhänseende beror i hög grad på hur vätet framställs i framtiden. Det hela är lönlöst om tillverkningen genererar mer koldioxid än vätekraften sparar. Samtidigt måste vi dock se till att lämplig infrastruktur för tankstationer inrättas och byggs, eftersom också vätgasdrivna bilar måste tankas. Det är en utmaning i synnerhet för medlemsstaterna.

De klara riktlinjerna i detta betänkande skapar en rättslig ram som underlättar ytterligare utveckling av denna lovande teknik och många andra innovationer. Parlamentets talman Hans-Gert Pöttering har delat med sig av sina egna erfarenheter av vätgasdrivna fordon. Det kan vara värt att fundera över om vi kan anpassa parlamentets bilpark utifrån hans erfarenheter – det är i alla fall något att tänka på.

Slutligen vill jag verkligen tacka Anja Weisgerber för hennes varma samarbete vid sammanställandet och utformningen av detta betänkande.

  Vladko Todorov Panayotov, för ALDE-gruppen. – (BG) Att inkludera vätgasdrivna fordon i EU:s övergripande regelverk är oerhört viktigt, eftersom de nuvarande lagstadgade förfarandena för typgodkännande inte garanterar att fordon av samma kvalitet kan släppas ut på marknaden i hela EU.

Antagandet av en EU-förordning skulle garantera att alla vätgasdrivna fordon som släpps ut på marknaden tillverkas, testas och identifieras i enlighet med en gemensam standard och att fordonens säkerhetsnivå är minst lika hög som för konventionella motorfordon. Den gemensamma förordningen skulle också garantera att man samordnar ansträngningarna för införande av väte som bränsle på ett energimässigt hållbart sätt, så att den gemensamma miljöbalansen från införandet av väte som motorfordonsbränsle blir positiv. Den EU-omfattande förordningen bör också innehålla gemensamma krav för övervakning av dessa motorfordon och nödvändig infrastruktur, det vill säga tankstationer.

Antagandet av EU-förordningen skulle också säkra tillämpningen av gemensamma standarder för produktion och drift av vätgasdrivna fordon som tillverkas i tredjeländer – Förenta staterna, Asiens ekonomiska gemenskap – och skulle bidra till att försvara Europas intressen.

Låt mig påpeka att om det inte vidtogs åtgärder på EU-nivå så skulle medlemsstaterna anta olika standarder för vätgasdrivna fordon, vilket skulle skapa en ofördelaktig situation för den gemensamma marknaden, där man skulle göra besparingar genom storskalig produktion och skjuta upp utvecklingen av fordonen.

Nu när ett, endast ett, godkännande räcker för varje fordonstyp för att det ska kunna släppas ut på EU:s marknad, borde EU-medlemsstaterna öppna upp för vätgasdrivna fordon. Godkännandet kommer att påskynda införandet av denna miljövänliga teknik för fordonsdrift, vilket i sin tur kommer att innebära att miljöfördelarna med att använda vätgasdrivna fordon märks snabbare.

Sist men inte minst skulle investeringar i produktion av vätgasdrivna fordon, material till deras tillverkning och metoder för att övervaka dem få ytterligare drivkraft, vilket skulle bidra till ett snabbare införande av vätetekniken i EU-länderna.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Införandet av vätgasdrivna fordon kommer att påverka skyddet av miljön och hälsan men också växthuseffekten, och är politiskt och ekonomiskt viktigt med tanke på bristen på traditionella kolvätebränslen. De viktigaste åtgärder som måste vidtas för att kunna införa dem är att fastställa ett direktiv om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon. Jag vill ta upp två saker i samband med förslaget till direktiv och ändringsförslagen.

Enligt förslaget behöver man för det första inte kontrollera instruktionerna för service och användning när typgodkännande ges. Vätebränsle, med sitt mycket höga energivärde, är en särskilt farlig produkt, som fordonsanvändarna hanterar för första gången.

För det andra fastställs i förslaget en tidsfrist för översyn på ett år från fastställandet, för att beakta slutsatserna från dess funktion och fastställda internationella normer inom detta område.

Gruppen Unionen för nationernas Europa stöder direktivets införande. Jag tackar Anja Weisgerber för ett metodiskt betänkande.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! När jag läste motiveringen till den förordning vi debatterar blev jag obehagligt överraskad. Å ena sidan gör väte det möjligt att lagra energi, och å andra sidan praktiskt taget eliminerar det en betydande andel av utsläppen. I direktivet föreskrivs dock klassificering enligt traditionella system. Kort sagt inbegriper detta användning av väte genom förbränning.

Utöver problemet med förbränning av en blandning av metan och väte, som jag har kunskap om eftersom min avhandling handlade om förbränning, så skulle det bli nödvändigt också i normala motorer att använda urea för att få rena förbränningsprodukter enligt normerna Euro 5 och Euro 6 för eliminering av kväveoxider.

Ett av EU:s mål är att öka användningen av väte vid transporter inom den närmaste framtiden och nå en dramatisk tillväxt till 2020. Det stämmer att de tekniska problem som är förknippade med lagring och hantering av väte kräver tydliga, enhetliga regler, däribland märkning av system där väte används. Jag håller helt med föredraganden om detta. Jag vill också påpeka att många länder förbjuder parkering av fordon med tryckkärl i stängda utrymmen, särskild underjordiska parkeringsgarage. Enkel märkning är avgörande även här.

Vätebränsleceller är ett av de lovande experimentella drivsystemen för fordon. Många städer i EU har sedan länge bussar som drivs med denna energikälla. Jag menar att den förordning vi debatterar kommer att skapa förutsättningar för att samordna grundkraven för utrustning för vätgasdrivna motorfordon. Jag hoppas att den kommer att ge en bättre ram för fortsatt snabb utveckling och operativ kontroll av olika komponenter för vätgassystem för fordon. Det bör väsentligt påskynda den praktiska användningen av i synnerhet väteceller. Väte får dock inte i större utsträckning användas i traditionella system, det vill säga förbränningsmotorer, eftersom jag tycker att det verkar oförnuftigt. Med det förbehållet rekommenderar jag varmt, för GUE/NGL-gruppen, att dokumentet antas.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Weisgerberbetänkandet är ett ypperligt exempel på hur EU-politiken anpassar sig efter föränderliga marknader, så att åtgärder snabbt kan vidtas för att skapa aktiva standarder och rättsliga grunder för tekniska innovationer. Rådet kommer att ta upp standardisering om några månader och dra slutsatser om det. I den diskussionen kommer frågor som hur snabbt standarder anpassas efter den tekniska utvecklingen, hur snabbt lagstiftarna reagerar på den tekniska utvecklingen och hur snabbt standarder anpassas efter den ekonomiska verkligheten återigen att spela en roll. Jag anser att detta betänkande om typgodkännande av vätgasdrivna fordon kommer att göra EU till banbrytare för en enhetlig regelplattform för utveckling av vätgasdrivna fordon.

Det är ett välgrundat argument att man fortfarande inte har fastställt om användningen av väte som fordonsbränsle i slutändan kommer att vara förenlig med principen om hållbarhet och vara miljömässigt hållbar, men detta kan inte heller uteslutas ännu. Jag anser därför att vi med detta betänkande skapar en god grund för ytterligare forskning för de ledande forskningsinstituten på EU:s inre marknad, i synnerhet för de ledande företagen. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av diskussionen om koldioxidpolitiken för fordon och önskan om en större teknisk mångfald, för att i slutändan med säkerhet kunna fastställa vilka fordon och vilken motorteknik som är bäst för miljön och för människor.

När det gäller den inre marknaden anser jag att vi särskilt bör välkomna detta betänkande, eftersom en verkligt integrerad inre marknad kan åstadkommas endast genom harmonisering av typgodkännande av vätgasdrivna fordon i de olika medlemsstaterna, för att i största möjliga mån utnyttja synergieffekterna på denna marknad. Såsom påpekades tidigare bör alla globala typgodkännanden givetvis också ha detta som grund. Vi hoppas att vi kommer att reda ut allt. Jag önskar er all framgång!

  Arlene McCarthy (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill tacka vår föredragande Anja Weisgerber och skuggföredragandena för att de utarbetat detta betänkande och förhandlat fram en mycket bra överenskommelse med rådet och kommissionen, samtidigt som parlamentets prioriteringar beaktats. I ett läge när Europas bensinpriser har fördubblats och EU-medborgarna och människor runtom i världen är mer oroade än någonsin över klimatförändringens effekter, är det tydligt att vi behöver nytt hopp för framtidens bränslen.

Denna EU-omfattande lag om vätgasdrivna bilar kan bana vägen för fullskalig produktion av sådana bilar och ge Europas förare verkliga alternativ inom en inte alltför avlägsen framtid. Försäljningen av fordon som drivs med alternativa bränslen har till exempel bara i Storbritannien ökat från några hundra år 2000 till över 16 000 förra året. Försäljningen av elbilar och andra alternativa fordon har ökat kraftigt, men vätgasbilar har ännu långt kvar till fullskalig produktion. Jag menar att denna nya lag kommer att driva på utvecklingen av dessa fordon, samtidigt som man ser till att de är tillförlitliga och säkra. Man förutspår nu att massproduktion med hjälp av lagen kommer att inledas i Europa senast 2015 och att cirka 5 procent av EU:s totala fordonspark kommer att drivas av väte år 2025.

Miljöfördelarna med vätgasbilar kommer att bero på vilken energikälla som används för att framställa väte. Vätgasbilar kan direkt råda bot på luftföroreningar orsakade av bensin och kommer att minska vårt beroende av olja, men de kan bara bidra till att åtgärda den globala uppvärmningen om vätet framställs på ett hållbart sätt. Därför stöder jag starkt Anja Weisgerbers framförhandlade ändringsförslag för att se till att vätebränsle produceras på ett hållbart sätt och i största möjliga utsträckning från förnybar energi.

Det är viktigt att understryka att vätgasdrivna bilar kan vara precis lika säkra som bensindrivna bilar och att räddningstjänsten i händelse av en olycka behöver veta vad de har att göra med. Därför har Anja Weisgerber sett till att fordonen kommer att vara enkla att identifiera för räddningstjänsten. Denna lagstiftning gör det som enbart EU kan göra på en stark inre marknad. Den säkrar en EU-omfattande marknad för varor med gemensamma regler och höga säkerhetskrav. Det är denna marknad som klarar av att producera framtidens vätgasbilar och jag anser att denna lag i dag, när vi röstar för den, är avgörande för att detta mål ska kunna nås.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Kommissionens förslag om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon är mycket viktigt för att lösa problemen med att hitta alternativa fordonsbränslen, men också för miljöskyddet, klimatförändringen och människors hälsa. Jag vill göra er uppmärksamma på några frågor som har stor betydelse för utvecklingen av vätgasdrivna fordon.

För det första ligger inte huvudproblemet hos vätgasdrivna fordon i själva tillverkningsprocessen, utan i fordonens tankning. Hittills finns det bara ett fyrtiotal tankstationer i hela EU. Det finns till exempel två stationer i Frankrike och en i Spanien. I alla de nya medlemsstaterna, som anslöt sig till EU 2004 och 2007, finns det inga alls. I Förenta staterna är det bara Kalifornien som har ett större antal tankstationer. Därför håller jag med talaren om att det är nödvändigt att skapa ett standardiserat Europatäckande nät av vätgastankstationer snarast möjligt. Utan lämplig infrastruktur kommer vätgasdrivna fordon att förbli ovanliga.

För det andra är väte bara en energibärare, inte en energikälla. Det är därför viktigt att vätebränsle produceras på ett stabilt och miljövänligt sätt. Vi måste vara mer aktiva när vi bedriver vetenskaplig forskning som kan leda till att vi undviker att använda fossila bränslen och föreslå alternativa metoder för att sönderdela vatten i väte och syre. En sådan metod kan vara fotolys, även om ingående vetenskaplig forskning fortfarande behövs inom detta område. Utsläppsfri väteproduktion skulle också göra det möjligt att använda väte inom andra områden än transport.

För det tredje ställer jag mig bakom kommissionens förslag om att använda blandningar av naturgas och väte, men endast som ett övergångsbränsle och enbart i länder som har en väl utvecklad infrastruktur för naturgas. Jag vill också understryka att Förenta staterna och Kanada leder utvecklingen och tillverkningen av vätgasdrivna fordon. Japan håller på att komma i kapp och själva bör vi inte halka ännu mer efter.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! En framtid med vätgasdrivna bilar är en spännande tanke. Även om det är lång tid kvar innan denna teknik är allmänt spridd är det ändå oerhört viktigt att bestämmelserna om typgodkännande av dessa fordon harmoniseras nu.

Huvudmålet för den förordning vi behandlar i dag är att införa EU-kriterier för typgodkännande av vätgasdrivna fordon, för att se till att marknaden fungerar ordentligt. De olika kriterierna för typgodkännande i enskilda medlemsstater hämmar för närvarande marknadens funktion, vilket skapar onödigt höga produktionskostnader och säkerhetsrisker. Dessutom – och detta får vi inte glömma – utgör detta ett stort hinder för utvecklingen av väteteknik i EU. Framför allt får vi inte låta detta tillfälle gå oss ur händerna eftersom förhoppningarna om att kunna ersätta oljan inom transportsektorn i synnerhet ligger hos väte, tillsammans med biobränslen och el. Men det viktigaste av allt är kanske att processen med väteförbränning inte ger upphov till koldioxid, ett ämne som fortfarande är skadligt för miljön, utan att slutprodukten blir vatten. Därigenom minskas förstås luftföroreningarna och koldioxidutsläppen, vilket vi lägger ned stora ansträngningar på, inte minst inom Europaparlamentet.

Huruvida vi kommer att nå alla dessa mål beror givetvis på vilken spridning denna teknik får. Som föredraganden – som jag gratulerar till ett utmärkt betänkande – med rätta påpekar är det bland annat avhängigt av att det finns ett nät av vätgastankstationer. Sådana stationer bör inrättas samtidigt i alla medlemsstater så att alla europeiska konsumenter kan få tillgång till dem. Jag hoppas också att fordonstillverkarna kommer att tillgodose konsumenternas ökande efterfrågan på vätgasdrivna fordon, så att en gemensam marknad inom detta område kan fungera på lämpligt sätt.

  Matthias Groote (PSE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, fru Weisgerber, mina damer och herrar! Jag anser att detta är ett utmärkt exempel på politiskt initierade åtgärder, eftersom typgodkännande av vätgasdrivna fordon kommer att finnas i framtiden, även om tekniken i sig ännu inte är tillgänglig.

Vi talar mycket om att minska koldioxidutsläppen från fordon, särskilt lastbilar. Det här kan vara ett sätt att minska dessa utsläpp, men det är viktigt att vi genererar väte från förnybara energikällor. Här yttrar jag mig i egenskap av ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, där jag var skuggföredragande. Det ger också möjlighet att lagra energi från förnybara källor, som vi sedan kan använda för fordon, vilket vore en bra väg att gå. Vi bör fortsätta att fokusera på detta i framtiden.

Men det är också viktigt att inrätta infrastruktur för tankstationer. Vi ser till exempel att infrastrukturerna för komprimerad naturgas fortfarande är väldigt skiftande. Fordonen finns, men kunderna, förarna, avstår fortfarande från att köpa dem eftersom tillgången till bränsle är osäker. Vi måste fortsätta att fokusera på detta i framtida diskussioner.

  Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Fru talman! Jag vill passa på att gratulera föredraganden, och även kommissionen, till ett initiativ som syftar till att hitta nya kraftkällor för fordon, källor som genererar energi.

Det finns tre viktiga mål. Det första är vår ständiga strävan att minska vårt oljeberoende. Det andra målet gäller koldioxidutsläppen. Det tredje målet slutligen – som är mycket viktigt – är att stabilisera och sänka konsumenternas kostnader för att använda fordonen.

Jag anser att de dokument vi debatterar omfattar tre områden. Det första är märkning av vätgasdrivna fordon och det andra är kravet på tankstationer (deras placering och införande). Det tredje område som jag anser är viktigt är slutligen säker användning av vätgasdrivna fordon. Genom denna förordning inrättas för det första en rättslig ram där det fastställs hur vi bör använda denna energi. För det andra anges krav på infrastruktur, som gör det möjligt att se till att de grundläggande förutsättningarna för att utveckla denna nya teknik i huvudsak uppfylls.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) I transportsektorn bör fortlöpande insatser göras för att införa fordon som drivs med alternativa bränslen på marknaden, vilket ger en väsentligt bättre luftkvalitet i städerna.

Gemensamma standarder för godkännande av vätgasdrivna motorer krävs för att garantera en säker användning av väte för framdrivning av fordon. Användning av väte som bränsle, antingen som bränsleceller eller interna förbränningsmotorer, genererar inga koldioxidutsläpp eller växthusgaser. Typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon bygger på specifikation och uppfyllande av tekniska krav för vätgasbaserade komponenter.

Med hänsyn till vätets egenskaper kräver fordonen särskild behandling av räddningstjänsten. Jag understryker att medlemsstaterna måste investera i den infrastruktur som krävs för lagring och distribution av alternativa bränslen, vilket är en förutsättning för att antalet mindre förorenande fordon ska kunna öka väsentligt.

  Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Fru talman! Eftersom jag ville hålla mig inom tidsramen, det vill säga en minut, kunde jag inte föra fram en viktig punkt som jag skulle vilja understryka som en fördel med denna lösning. Det är att vi presenterar ett förslag till lösning i mycket god tid, vilket skapar förutsättningar för nytänkande. Det innebär också ett incitament för utveckling av ny teknik, och jag vill därför berömma både kommissionsledamot Günter Verheugen och kommissionen.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är mycket glad över att diskussionen har visat bred konsensus i många avseenden: för det första, bred konsensus om att vätgastekniken är ett intressant alternativ för att hjälpa till att lösa våra energiproblem; för det andra, konsensus om att vätgastekniken är ett intressant alternativ för vägtrafik, och för det tredje, mycket bred konsensus om att vätgastekniken givetvis är generellt förnuftig bara om den ekologiska effekten är positiv som helhet – dvs. om vätgasen framställs ur energikällor som är rena. Det är ett mycket viktigt resultat.

Jag vill också informera er om att kommissionen har lagt särskild vikt vid utveckling av vätgasteknik i det sjunde ramprogrammet för forskning. 800 miljoner euro har gjorts tillgängliga för forskning inom vätgasteknik, inte bara för fordon, utan i ett samlat teknikinitiativ. Jag vill inte ge intryck att vi lägger ut 800 miljoner euro för att möjliggöra forskning om vätgas som bränsleteknik. Det är bara en del av projektet. Som helhet handlar det om att skapa tydliga principer när det gäller i vilken grad vätgas faktiskt kan bidra till en drastisk minskning av koldioxidutsläppen i vårt samhälle.

Tillsammans med Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering har jag under någon tid haft tillfälle att köra ett vätgasdrivet fordon. Mitt personliga intryck är att de tekniska problemen i samband med användning av vätgas i fordon är i stort sett lösta. Tekniken finns. Den går att använda. Det som helt och hållet saknas – och det har påtalats om och om igen – är en infrastruktur.

Jag kan tänka mig att vi, så snart som förslaget godtagits och gett industrin råg i ryggen, måste ta itu med den fråga som Wolfgang Bulfon också har väckt i den här debatten. Det vill säga frågan om huruvida de som har stora fordonsparker som huvudsakligen brukas lokalt, till exempel parlament som det här, nationella parlament, regeringar och Europeiska kommissionen, bör statuera exempel så snart det är praktiskt möjligt och genom sin upphandlingspolicy hjälpa till att få ut den här typen av fordon på marknaden. Än så länge är det bara en dröm men det är något som vi borde tänka på när tiden kommer.

Låt mig åter tacka föredraganden för hennes excellenta arbete och dessutom tacka alla talare från de olika grupperna och utskotten, som har visat att vi har en gemensam vision om hur framtiden för fordonen i Europa kan gestalta sig.

  Anja Weisgerber, föredragande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Tack för alla intressanta anföranden. Jag vill också tacka skuggföredragandena, kommissionen, rådets representanter och personalen för ett fantastiskt samarbete, som varit avgörande för att nå denna politiska enighet vid första behandlingen.

Vi har sett att vätgastekniken är framtidens teknik. Vätgas kan vara en del av svaret på de utmaningar som klimatförändringar och det faktum att vi måste minska utsläppen ställer oss inför. Det är ett rent alternativ till fossila bränslen och användning av vätgas som energibärare – såsom konstaterats är det ju en energibärare – är en helt och hållet hållbar metod om vätgasen framställs av förnybara energikällor eller kärnenergi. Det här är den riktning vi måste ta under de kommande åren.

Jag fascineras av tanken på att få en helt och hållet riskfri vätgascykel där vätgas framställs av förnybara energikällor och sedan blir till ånga. Det är verkligt fascinerande. Jag har stöttat den här tekniken långt innan jag kom till Europaparlamentet och jag har också under lång tid arbetat ideellt för idén.

I dag har vi fått saker och ting att gå i rätt riktning. Vi har skapat de nödvändiga förutsättningarna för att så småningom kunna enas om bestämmelser för typgodkännande. Vi har också visat vägen mot en internationell förordning om typgodkännande och fastställt en framtida inriktning för forskning och utveckling.

Tekniken är redan här, som kommissionsledamot Günter Verheugen så riktigt sa. Nu måste vi ta hand om alla frågor som rör infrastrukturen. Frågan om en infrastruktur med tankstationer ska hanteras av ett offentligt-privat partnerskap. Kanske finner vi då att det inte dröjer så länge innan vätgasdrivna fordon, inte bara prototyper, rullar på våra gator.

Tack än en gång för det goda samarbetet.

  Talmannen – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Råvarureserverna för framställning av konventionella kolvätebränslen minskar stadigt. Forskning och utveckling av nya alternativa drivmedelssystem inom motorfordonsindustrin är därför ytterst angeläget.

Inom EU:s sjunde ramprogram har 800 miljoner euro anslagits för forskning om vätgasteknik. Enligt forskningen tycks vätgas vara det idealiska alternativet till konventionella fossila bränslen. Användning av vätgas som framtidens bränsle i vägfordon erbjuder en lösning som är exceptionellt fördelaktig för miljön. Vätgas orsakar inga utsläpp av kolföreningar och växthusgaser. Den första prototypen för bilar har redan testats framgångsrikt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

För att den inre marknaden ska kunna fungera och för att också åstadkomma en hög grad av säkerhet för befolkningen och miljöskydd, måste vi ta fram EU-omfattande regler för utformning av vätgasdrivna motorfordon. Enhetliga godkännanderegler över hela EU är en minimiförutsättning för att släppa ut vätgasdrivna fordon på marknaden. För att introduktionen av den nya tekniken ska lyckas måste vi också hinna med att bygga upp ett tillräckligt nät av tankstationer för vätgas.

Jag menar att dagens debatt kommer att öka de europeiska konsumenternas förtroende för ny teknik inom motorfordonsindustrin och öka andelen sådana fordon på europamarknaden.

Jag är övertygad om att endast ett tekniskt väl förberett EU kommer att kunna nå framgång i konkurrens med USA, Japan och Korea, där man varit mycket aktiv inom detta område. Mot den bakgrunden ser jag mycket positivt på initiativet.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.00 och återupptogs kl. 11.30.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman