Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2621(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0377/2008

Debatter :

PV 03/09/2008 - 15
CRE 03/09/2008 - 15

Omröstningar :

PV 04/09/2008 - 7.5
CRE 04/09/2008 - 7.5
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0406

Debatter
Onsdagen den 3 september 2008 - Bryssel EUT-utgåva

15. Frågestund (frågor till kommissionen)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B6-0457/2008).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

 
  
  

Del I

 
  
  

Fråga nr 35 från Stavros Arnaoutakis (H-0546/08)

Angående: Livsmedelskriser i EU och skydd av europeiska konsumenter

Har Europeiska kommissionen, efter alla de livsmedelskriser i Europa som följt på varandra, kommit fram till vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att skydda konsumenterna?

 
  
MPphoto
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen.(EL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka Stavros Arnaoutakis för hans fråga om den ständigt aktuella frågan om livsmedelssäkerhet.

Kommissionen arbetar på många olika sätt för att se till att konsumenterna och EU-medborgarna är skyddade mot en eventuell livsmedelskris. För det första ser kommissionen till att de behöriga myndigheterna i samtliga 27 medlemsstater varnas samtidigt och i tid via systemet för snabb varning för livsmedel och foder.

För det andra utför kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor systematiska kontroller i medlemsstaterna och i tredjeländer.

För det tredje undersöker kommissionen noggrant all information som den får från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), internationella medier och andra källor.

I förekommande fall, och särskilt när livsmedel eller foder riskerar att allvarligt hota folkhälsan och denna risk inte kan hanteras effektivt på medlemsstatsnivå, vidtar kommissionen de åtgärder som behövs på EU-nivå.

Till exempel meddelade de franska ansvariga myndigheterna den 23 april 2008 att den ukrainska solrosoljan hade förorenats med mineralolja och medlemsstaterna fick information om detta via systemet för snabb varning för livsmedel och foder. Kommissionen meddelade omedelbart övriga medlemsstater om det inträffade via systemet för snabb varning för livsmedel och foder och den 10 juni 2008 fattade den beslut 2008/433/EG om särskilda villkor för import av solrosolja med ursprung i eller avsänd från Ukraina på grund av risk för kontaminering med mineralolja. Utredningar tillsattes också för att lokalisera föroreningens ursprung.

Dessutom innebär spårbarhetssystemet i förordning (EG) nr 178/2002, mer känd som den allmänna livsmedelsförordningen, att det blir möjligt att målinriktat och korrekt dra tillbaka eller återkalla produkter, att ge konsumenterna och livsmedelsföretagen ordentlig information och att utvärdera riskerna och undvika onödiga avbrott i handeln.

Kommissionen kontrollerar också systematiskt att de behöriga kontrollmyndigheterna i medlemsstaterna kan garantera att livsmedelslagstiftningen följs, både inom och utanför EU.

I Malaysia upptäckte till exempel kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor att det fanns stora problem när det gäller efterlevnaden av kraven för export av fiskprodukter. Kommissionen reagerade omedelbart och förbjöd import av fisk från Malaysia till EU. Det här är bara ett av många exempel på hur kommissionen effektivt skyddar konsumenterna och förhindrar en livsmedelskris.

Kommissionen anser därför att gällande lagstiftning innehåller de mekanismer som behövs för att effektivt hantera livsmedelskriser och ge ett effektivt konsumentskydd.

Samtidigt är vi dock noga med att ständigt förbättra kommunikationen och samarbetet med medlemsstaterna på området. Vi ger till exempel ut nya riktlinjer för användningen av systemet för snabb varning för livsmedel och foder som kommissionen ska anta inom kort.

 
  
MPphoto
 

  Stavros Arnaoutakis, frågeställare.(EL) Tack för er redogörelse, fru kommissionsledamot. Jag vill säga att de europeiska konsumenterna nu känner ett minskat förtroende. Deras förtroende har fått sig en törn.

Vi måste därför överväga vilka åtgärder som kommissionen behöver vidta för att informera konsumenterna. Det kan mycket väl vara så att ni gör allting som ni sa att ni skulle göra och förtjänar gratulationer. I Grekland hade vi dock till exempel den ukrainska solrosoljan som konsumerades av halva den grekiska befolkningen. Hur kan konsumenterna skyddas och vilka åtgärder tänker ni vidta?

 
  
MPphoto
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen.(EL) Jag vill påpeka att den allt större uppståndelse som den här frågan orsakar och de snabba varningar som ges genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder visar att systemet verkligen fungerar.

I fallet med Grekland och den ukrainska solrosoljan utfärdades det faktiskt en allmän varning den 23 april 2008 om att den förorenade solrosoljan fanns på EU:s marknad. Den 5 maj 2008, då de schweiziska myndigheterna utfärdade en specifik varning till vårt centrala kontor här om att solrosoljan var på väg till bland annat Grekland, Italien och Turkiet, började de grekiska myndigheterna utreda fallet och började ge oss information och dra tillbaka produkterna.

Jag vill dock betona att vi inte får blanda ihop de åtgärder som kommissionen har behörighet att vidta, och vidtar, med medlemsstaternas skyldigheter, eftersom de är inrikesfrågor.

Ni kommer naturligtvis att fråga mig om det görs några kontroller. Ja, det görs kontroller. Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, som gör regelbundna besök i olika medlemsstater, kontrollerar att tillsynen fungerar, kontrollerar om det finns några brister och påpekar dessa för medlemsstaterna. Naturligtvis görs detta både i Grekland och i andra länder.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru kommissionsledamot! EU har gjort ett utmärkt arbete med systemet från producent till konsument och konsumenterna bör ha förtroende för det. Som följdfråga undrar jag dock vad vi gör för att skydda EU:s producenter. Jag anser inte att vi tillämpar lika strikta regler på importerade livsmedelsprodukter som vi gör internt. Vi tillåter till exempel att vissa ämnen som är förbjudna inom EU används utanför EU. Med den nya lagstiftningen om växtskyddsprodukter kommer vi att göra det i allt större utsträckning i fråga om spannmålsproduktionen. Får jag be er, fru kommissionsledamot, att ta upp detta specifika problem, eftersom vi kanske konsumerar livsmedel i Europa som man faktiskt inte får producera i EU?

 
  
MPphoto
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE).(LT) Jag skulle vilja ställa följande fråga: Vad är en livsmedelskris? Kan det anses vara en livsmedelskris om det dyker upp en osäker livsmedelsprodukt på EU:s marknad? I så fall skulle vi kunna tala om en leksakskris, eftersom vi vet att det säljs leksaker som inte uppfyller säkerhetskraven, liksom en lång rad andra osäkra produkter. Hur ska vi definiera en livsmedelskris? Skulle det kunna definieras som ständigt stigande livsmedelspriser som påverkar alla konsumenter?

 
  
MPphoto
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. (EN) Låt mig börja med den andra frågan och säga att vi inte kan kalla det en livsmedelskris om vi hittar en felaktig produkt på marknaden. Det skulle kunna bli en livsmedelskris om vi låter produkten cirkulera fritt inom EU. Då skulle det kunna bli en kris eftersom vi skulle kunna äventyra medborgarnas hälsa.

Med det nuvarande systemet som vi tillämpar mycket omsorgsfullt och noggrant försöker vi dock att undvika dessa kriser. Vi har i otaliga fall (även nyligen) lyckats undvika livsmedelskriser.

När det gäller kontrollerna av produkter och livsmedel som producerats utanför EU måste jag säga att vi kräver av våra handelspartner att de tillämpar exakt samma kontroller som vi gör på deras inhemskt producerade livsmedel.

Det var därför som jag till exempel nämnde Malaysia. Vi skickade dit en delegation från vårt kontor för livsmedels- och veterinärfrågor och de konstaterade att systemet inte fungerade som det ska. Därför förbjöd vi import av fisk från Malaysia. Detsamma skedde med nötkött från Brasilien och, vid många andra tillfällen, från Bangladesh.

Vi kräver alltså av våra handelspartner att de följer de hygienregler som vi tillämpar inom EU om de vill exportera till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 36 från Bilyana Ilieva Raeva (H-0548/08).

Angående: Trafiksäkerhet

Det stora antalet dödade och skadade i vägtrafikolyckor är en stor mänsklig, hälsorelaterad, ekologisk, ekonomisk, social och demografisk fråga. Kostnaderna för denna tragedi har dessutom flerfaldigt negativa konsekvenser för livskvaliteten, den hållbara utvecklingen och den globala uppvärmningen.

Man bör därför anta politiska åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att se till att antalet offer för trafikolyckor inte överstiger genomsnittet i EU.

Hur kommer kommissionen att ta initiativ till mer kraftfulla åtgärder, såsom gemenskapslagstiftning som utökar de befintliga gemensamma standarderna – i synnerhet genom att införa en gemensam EU-indikator när det gäller gränsvärden för vägtrafikolyckor som strikt måste respekteras av medlemsstaterna?

Kommer kommissionen att undersöka möjligheten att utveckla ett gemensamt tillvägagångssätt för övervakning, kontroll och påföljder på EU:s territorium? Är det troligt att en framtida, gemensam europeisk trafiksäkerhetspolitik också kommer att leda till en gemensam trafikpolispolitik, som kommer att förbättra kvaliteten på kontroll och övervakning av trafiksäkerheten?

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman! Eftersom Antonio Tajani sitter fast i ett rådsmöte svarar jag gärna på Bilyana Ilieva Raevas fråga, särskilt eftersom hennes fråga handlar om ett ämne som jag personligen har arbetat mycket med och som ligger mig mycket varmt om hjärtat.

År 2001 ställde EU upp målet att halvera antalet offer i trafikolyckor på vägarna före 2010. Europaparlamentet och rådet välkomnade detta mål. År 2003 var det föremål för ett europeiskt handlingsprogram för vägtrafiksäkerhet med 60 åtgärder för att få trafikanterna att uppföra sig mer förnuftigt på vägarna. Med hjälp av tekniska framsteg skulle man åstadkomma säkrare fordon, bättre vägar, säkrare kommersiella transporter, bättre behandling av offren och bättre analys av olycksstatistiken. För att kontrollera hur trafiksäkerheten på vägarna förändras införde kommissionen ett antal resultatindikatorer: antalet offer per miljoner invånare, andelen trafikanter som använder säkerhetsbälte och hjälm, antalet och den procentuella andelen alkoholpåverkade personer som är inblandade i vägtrafikolyckor, antalet och den procentuella andelen personer som överskrider hastighetsbegränsningen.

När det gäller gemenskapslagstiftningen bör jag nämna det nya körkortsdirektivet som antogs av Europaparlamentet och rådet den 20 december 2006. Tanken med direktivet var att öka trafiksäkerheten på vägarna för unga trafikanter och den fria rörligheten för personer inom EU. Vi har också ett direktiv om samlade åtgärder för säkrare vägar som antogs efter överenskommelse vid första behandlingen i juni 2008. Sedan har vi förslaget till direktiv om kontroll av trafikbrott som kommissionen lade fram 2008 och som för närvarande håller på att förhandlas fram i Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen försöker också främja utbyte av bästa metoder på trafiksäkerhetsområdet i största möjliga utsträckning mellan medlemsstaterna. Som ett led i inbjudan att lämna förslag deltar kommissionen i finansieringen av trafiksäkerhetskampanjer och innovativa projekt på området, vilket omfattar flera medlemsstater.

På samma sätt ger kommissionen ekonomiskt stöd till forskningsprogrammet för projekt som kan antas leda till ökad kunskap på vissa områden och ge upphov till framtida lagstiftningsförslag som bygger på tillförlitlig vetenskaplig grund. Druid-projektet om narkotika, alkohol och läkemedel i samband med bilkörning är ett exempel på detta eftersom kampen mot psykoaktiva ämnen i samband med bilkörning håller på att göras till en prioriterad fråga i de nya medlemsstaterna. Slutligen, fru Raeva, håller det på att utarbetas ett nytt europeiskt handlingsprogram för perioden 2010–2020. Handlingsprogrammet kommer att bli föremål för ett offentligt samråd i början av 2009 och kommer sedan att genomgå kommissionens antagningsförfarande.

Det här var den information som Antonio Tajani ville lämna som svar på er fråga.

 
  
MPphoto
 

  Bilyana Ilieva Raeva, frågeställare. (BG) Herr kommissionsledamot! Det gläder mig verkligen att gratulera er till de insatser som ni hittills har gjort som nyligen tillträdd kommissionsledamot med ansvar för transport i EU och till dem som ni har gjort de senaste åren. Jag vill också tacka er så mycket för er sammanfattning av EU:s gemensamma trafiksäkerhetspolitik.

Jag vill ställa följande fråga om just detta: Om det finns indikatorer, om det verkligen finns ett seriöst initiativ från kommissionen om trafiksäkerheten på Europas vägar, hur ska man kontrollera att indikatorerna genomförs och hur ska man garantera att dödsolyckorna i Europa verkligen kommer att minska med minst 50 procent? För ett land som Bulgarien är den här indikatorn nämligen för hög. EU behöver verkligen påföljder om kraven överträds.

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman, ärade ledamot! Övervakningen, kontrollerna och påföljderna för trafikbrott faller naturligtvis inom medlemsstaternas behörighet.

Jag vill emellertid bara påminna er om att kommissionen den 21 oktober 2003 antog en rekommendation om verkställighet på trafiksäkerhetsområdet där man fastställer bästa metoder för att kontrollera trafikbrott. Jag vill särskilt nämna att vi i och med Europeiska trafiksäkerhetsdagen har en möjlighet att bedöma varje medlemsstat. Vid bedömningen framgår medlemsstaternas starka och svaga sidor. Jag anser att Europeiska trafiksäkerhetsdagen är ett utmärkt sätt att kasta ljus över de olika medlemsstaternas resultat.

Det stämmer, vilket ni också mycket riktigt påpekar, att vi inte har nått de resultat som vi hade hoppats på. Vi hyser många betänkligheter om målet som var att halvera antalet offer före 2010. Det kan vara så att vi i nästa fleråriga program, som kommer att vara i tio år, ytterligare kan öka trycket på medlemsstaterna.

Jag vill också ta tillfället i akt och påminna er om den vikt vi lägger vid omröstningen om det direktiv som kommer att innebära att motorförare som begår trafikbrott i en annan medlemsstat än sin egen kan straffas. Det är för närvarande alltför lätt för förare som inte följer reglerna när de är i en annan medlemsstat att komma undan ostraffat och jag anser att det här kommer att vara ett bra sätt att få EU-medborgarna att uppföra sig bättre på vägarna.

Tack för att ni ställde frågan. Jag vet att min efterträdare, Antonio Tajani, också är mycket engagerad i trafiksäkerhetsfrågan och jag kan säga att alla era förslag och insatser kommer att hjälpa oss att få slut på detta fruktansvärda gissel.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga 37.

 
  
  

Del II

 
  
  

Fråga nr 38 från Emmanouil Angelakas (H-0525/08)

Angående: Upplysning och undervisning riktad till unga konsumenter

Det är ett obestridligt faktum att köparna av en stor del av alla de varor och tjänster som finns på marknaden är unga människor och tonåringar. Unga konsumenter bombarderas med en rad olika säljkampanjer som ofta är vilseledande i sin reklam för till exempel olika skolmaterial, spel, kläder, livsmedel, drycker, audiovisuellt material etc.

Jag undrar om kommissionen – utöver Europa Diary, som redan satts i funktion – har för avsikt att utforma någon kampanj i upplysnings- och undervisningssyfte riktad till unga konsumenter, om frågor som angår dem? Hur och med hjälp av vad har kommissionen i så fall tänkt lägga upp ett sådant initiativ? I synnerhet när det gäller resultattavlan för konsumenter så undrar jag på vilket sätt och med hjälp av vilka metoder kommissionen ämnar bearbeta de uppgifter som tas fram, uppgifter som rör unga konsumenter och hur den tänkt sig att den relevanta informationen sedan ska nå fram till dem?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen välkomnar ledamotens frågor och vill göra honom uppmärksam på att gällande gemenskapslagstiftning om konsumenträttigheter redan ger ungdomar ett betydande skydd. Till exempel syftar direktivet om otillbörliga affärsmetoder till att skydda konsumenterna, däribland ungdomar, från metoder som skadar deras ekonomiska intressen, till exempel vilseledande reklam eller aggressiva metoder. Särskild hänsyn tas till utsatta konsumenter, bland annat yngre medborgare, vid bedömningen av otillbörliga affärsmetoder. Direktivet innehåller också en svartlista över affärsmetoder som under alla omständigheter är förbjudna i hela EU. Det är till exempel förbjudet i hela EU att i reklam direkt uppmana barn att köpa produkter.

Kommissionen kommer att lansera en informationskampanj på Internet om direktivet om otillbörliga affärsmetoder i september 2008. Det är ett helt nytt direktiv och kommer även att vara inriktat på ungdomar. I kampanjen kommer man att använda en särskild webbplats med animationer, illustrationer och frågetävlingar för att förklara reglerna om otillbörliga affärsmetoder på ett mer intressant och interaktivt sätt. För att få konsumenternas uppmärksamhet kommer man att lägga ut Internetannonser och falska annonser på flera viktiga konsumentwebbplatser. Det kommer att finnas portaler för specifika konsumentkategorier, till exempel ungdomar, virtuella mötesplatser, musikwebbplatser och bloggar. Informationen kommer att spridas på Internet under en månads tid och, även om det är svårt att förutspå hur länge informationen kommer att ligga ute på våra samarbetspartners webbplatser, räknar vi med att informationen kommer att finnas på webben under åtminstone några månader.

Konsumenterna kommer tills vidare att ha tillgång till den webbplats för otillbörliga affärsmetoder som håller på att skapas. För närvarande har kommissionen inga planer på att lansera en särskild EU-omfattande kampanj för att informera och utbilda unga konsumenter. Förutom Europe Diary håller den dock även på att utveckla ett webbaserat konsumentutbildningsverktyg under namnet Dolceta, som innehåller en undervisningsmodul som är avsedd för grundskole- och gymnasielärare.

När det gäller resultattavlan för konsumenter har vi för närvarande inte de uppgifter som krävs för att kunna skilja mellan olika grupper av konsumenter. Resultattavlan ger oss inte möjlighet att i detalj bedöma alla marknader eller alla olika typer av konsumenter. I den mån vi har uppgifter för just unga konsumenter, till exempel studenter, såsom Eurobarometerundersökningarna, kommer vi dock att publicera uppgifter om denna grupp.

 
  
MPphoto
 

  Emmanouil Angelakas, frågeställare.(EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack för ert utförliga och detaljerade svar. Det är verkligen lugnande och glädjande att kampanjen lanseras på Internet nu i september månad.

Jag vill bara ställa en följdfråga: I vissa medlemsstater har man förbjudit viss tv-reklam till barn före en viss tid – kl. 22.00 eller 23.00, tror jag – då barnen tittar på tv. Överväger kommissionen att göra något liknande?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Dessa uppgifter är väl kända även inom mitt generaldirektorat men ligger faktiskt närmare min kommissionskollegas, Viviane Redings, ansvarsområde, eftersom det även handlar om informationsfrihet, som i stor utsträckning faller inom hennes generaldirektorats verksamhet.

Det jag kan säga är att vi har direktivet om television utan gränser, där man tar upp den här typen av frågor, och vi har svartlistan i direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Skälet till varför vi har ett verktyg som svartlistan är att vi, om det behövs och om vi har tillräckligt med bevis, kan lägga till metoder till svartlistan när vi är överens om att det är någonting som vi behöver fokusera på och förbjuda i hela EU. Sådana åtgärder måste naturligtvis bygga på bevis. Vi är således fullt medvetna om problemet.

Detta hör inte direkt till otillbörliga affärsmetoder men vi är beredda att titta på det om det finns en metod som vi anser skulle förtjäna en plats på svarta eller gråa listan. Kommissionsledamot Viviane Reding gör sitt bästa för att försäkra sig om att man tar itu med den här typen av frågor i direktivet om television utan gränser.

 
  
MPphoto
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE).(LT) Femtiofem procent av livsmedelsreklamen på tv är marknadsföring för onyttiga livsmedelsprodukter. Åttio procent av barnen ber sina föräldrar om exakt samma livsmedelsmärken till frukost som de har sett i tv-reklamen. Min fråga är därför följande: Bör EU flytta fokus från reklam som är beställd av tillverkarna? Skulle vi kunna hitta ett sätt att uppmuntra tillverkarna att producera och därefter marknadsföra nyttigare livsmedelsprodukter?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Jag anser att vi med marknadsverktygens hjälp kan förmå producenterna att producera nyttiga produkter. Om det finns en efterfrågan på marknaden så kommer producenterna att möta denna efterfrågan. Vi kan ha åsikter om vad producenterna bör producera, men det är inte precis så som kommissionen bör ta itu med problemet. Det vi kan göra är att se till att det alltid finns fullständig och förståelig information. Kommissionen arbetar mycket hårt med detta för att ha korrekt information om livsmedelsprodukter.

Ni sa att vissa av annonserna är falska eller kan leda till att barn utsätts för fara. Om man till exempel påstår att en produkt kan göra dig frisk eller helt plötsligt kan göra dig tio år yngre (vilket naturligtvis inte är möjligt) så faller det inom mitt ansvarsområde och jag kan ta itu med det med hjälp av direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Annars, när ni talar om livsmedels hälsosamma aspekter, måste jag än en gång påminna er om att det faller inom kommissionsledamot Androulla Vassilious ansvarsområde. Hon gör ett utmärkt arbete med att se till att livsmedelsmärkningen blir ordentligt gjord, som innebär att konsumenterna kan fatta sina egna beslut. Det är det som är vårt mål: att konsumenterna är välinformerade. Genom den utbildningskampanj som mitt generaldirektorat också är mycket involverad i kan vi öka medvetenheten på marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 39 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0530/08)

Angående: Konsumentskydd och utbildning

Som alla vet faller utbildningspolitiken inom medlemsstaternas behörighetsområde. Men trots det här kommer man inte ifrån att produkter som har att göra med lärande, yrkesutbildning och livslångt lärande, är föremål för handel, och till på köpet för gränsöverskridande handel, och att de med andra ord rör konsumenterna. Av den här anledningen vill jag fråga Europeiska kommissionen hur den europeiska politiken för konsumentskydd tar form, detta med avseende på kvalitet och priser.

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen kan inte fastställa priser eller en utbildningsprodukts kvalitet. Annars tycker jag verkligen att frågan är mycket relevant. Konsumenterna skyddas dock enligt EU:s lagstiftning mot vilseledande eller aggressiva metoder när de köper utbildningsprodukter.

Enligt direktivet om otillbörliga affärsmetoder, som jag precis har talat om, får handlarna inte vilseleda konsumenterna med felaktig eller vilseledande information när det gäller till exempel fördelarna med en produkt, förväntade resultat av dess användning eller resultaten av utförda tester eller kontroller.

Direktivet innehåller också en svartlista över metoder som under alla omständigheter är otillbörliga. Det är förbjudet i hela EU att påstå att en produkt har godkänts eller rekommenderats av ett offentligt eller privat organ (som till exempel att påstå att en bok har godkänts av utbildningsministeriet när så inte är fallet).

Dessutom måste handlarna ge konsumenterna all den information som de behöver för att kunna fatta ett välgrundat beslut. Kommissionen har till exempel tagit emot ett klagomål angående kurser som fanns att köpa på en engelskspråkig webbplats men som sedan levererades på ett annat språk. Underlåtenhet att informera konsumenten om vilket språk kursen hålls på kan anses vara en vilseledande metod. Det är dock upp till de nationella myndigheterna och domstolarna som ansvarar för att genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder att, med förbehåll för principerna om fri rörlighet i EG-fördraget, avgöra vilken information som är väsentlig från fall till fall enligt EU:s lagstiftning.

 
  
MPphoto
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou, frågeställare.(EL) Jag tackar kommissionsledamoten för hennes svar. Snedvridna priser i förhållande till produktkvaliteten är ett problem för konsumenterna. Jag talar inte om att fastställa priset utan om att utifrån ett konkurrensperspektiv definiera förhållandet mellan pris och produkt och om att transportera utbildningsprodukter från en medlemsstat till en annan, samt om gränsöverskridande konsumentskydd.

Har ni någon information om gränsöverskridande skydd när utbildningsprodukter överförs från en medlemsstat till en annan?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) När det gäller problemen med undervisningsmaterial har vi de europeiska konsumentcentren, vars arbete bygger på lagstiftningen om konsumentskyddssamarbete och som fungerar som goda ambassadörer för konsumenträttigheter i hela Europa.

Om det uppstår en gränsöverskridande tvist mellan en konsument och en leverantör av utbildning, böcker eller material kan konsumenten vända sig till ett konsumentcenter. Om konsumenten inte kan lösa frågan direkt kan konsumentcentret i hemlandet hjälpa konsumenten att hitta en tillfredsställande lösning i det land som utbildningstjänsten eller utbildningsmaterialet härstammar ifrån.

Jag har inte med mig alla uppgifter om alla olika erfarenheter och fall i de olika medlemsstaterna, men jag kan säga att dessa europeiska konsumentcenter sammanträder flera gånger per år. Det är redan ett mycket förbättrat och bra nätverk och de flesta centren är mycket aktiva och kan lösa de problem som konsumenterna kommer med.

Eftersom frågan handlade om utbildningssektorn kan man be centren om information om hur de har löst dessa frågor. Huvudprincipen är dock densamma och förordningen fungerar riktigt bra.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Jag skulle vilja veta hur läget faktiskt ser ut i fråga om e-lärande. Skulle kommissionen när det gäller klagomål kunna upprätta en webbplats som visar vilka institutioner som erbjuder distansutbildningar som är behäftade med problem så att det finns en större öppenhet här?

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Om och om igen har vi problemet att väldigt många människor i EU ställer följande fråga: Var är det europeiska mervärdet? Nu ansvarar EU visserligen inte för utbildningsfrågor, men vi ansvarar för kvalitetssäkring och konsumentskyddsfrågor. Där är vi också överens. Skulle det inte vara möjligt här att mycket medvetet rikta sig till skolor och kanske till och med lägre utbildningsnivåer inom ramen för kommissionens allmänna informationsverksamhet? Vi kan med projekt och tävlingar visa hur EU ger ett europeiskt mervärde. Vi skulle därmed kanske – och i samband med föregående fråga – göra de allra yngsta uppmärksamma på frågan.

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Jag inser och välkomnar det fulla värdet av era förslag och ert bidrag till diskussionen. För att bredda mitt svar något skulle jag vilja säga att vi nu håller på att slutföra den inre marknaden som verkligen är en grundläggande del av EU. Än så länge har marknaden dock varit mycket inriktad på företagande och på att skapa rätt förutsättningar för företagen, och detta med rätta. Nu måste vi dock fullborda det andra steget av den inre marknaden, där konsumenterna känner sig lika välkomna och lika skyddade överallt. Det är 2000-talets konsumentpolitik.

Det gläder mig verkligen att kunna återrapportera till er att utbildning för att öka konsumenternas delaktighet är den första och mycket grundläggande pelaren i konsumentstrategin 2007–2015. Jag kan inte säga mer nu men vi har verktyg som Europe Diary, som är inriktat på just tonåringar, och vi har Dolceta, som är ett komplement till lärarutbildningen, men vi är väldigt beroende av medlemsstaternas insatser.

Vi måste se politiken ur ett subsidiaritetsperspektiv. Det finns länder som är beredda att investera mer i konsumentutbildning och att stödja kommissionens övergripande insatser. Jag har skrivit till alla de berörda ministrarna och bett om deras stöd, eftersom vi är i ett mycket avgörande skede när det gäller att ha en lika välfungerande konsumentmarknad i hela EU.

I framtiden kommer vi att tala mer om hur konsumenterna känner det på den inre marknaden. Det är en mycket grundläggande synpunkt. En annan är att vi måste bli bättre på att, och i större utsträckning, ta itu med konsumenternas klagomål. Vi har ingen gemensam bas i kommissionen för konsumenternas klagomål. Vi får precis som ni många klagomål, varav vissa skickas från parlamentet till kommissionen, från era valkretsar. Vi behöver dock komma fram till hur vi ska ta itu med klagomålen. Kommissionen kan inte upprepa en ombudsmans eller en medlemsstats arbete men om det finns ett ihållande problem på ett eller flera konsumentpolitiska områden så måste vi ta itu med det, bland annat med lagstiftning.

Det finns bra exempel på hur konsumenternas klagomål verkligen kan ändra konsumentpolitikens inriktning. Det som vi försöker göra nu är att samla in den typen av information med hjälp av resultattavlan för konsumentmarknaden. Den första upplagan av resultattavlan för konsumentmarknaden ägde rum i början av året. Vi har en särskild indikator: konsumenternas klagomål. Vi jämför medlemsstaterna för att se hur många klagomål de behandlar och på vilken typ av områden. Jag väntar spänt på informationen från medlemsstaterna inför nästa upplaga av resultattavlan för konsumentmarknaden i början på nästa år. Steg för steg rör vi oss alltså mot en inre marknad för medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 40 från Giovanna Corda (H-0545/08)

Angående: Klagomål från konsumenterna beträffande e-handel

En undersökning som nyligen genomfördes av det europeiska informationscentrumet för konsumenter (European Consumer Centres) uppdagar ett mycket stort antal tvister som involverar konsumenter som handlat on-line (2007 registrerades 2 583 tvister och 8 834 klagomål).

Anser inte kommissionen med hänsyn till e-handels exponentiella utveckling att man bör lansera informationskampanjer för att varna konsumenterna för de risker som denna nya handelsform medför? Bör man inte införa brådskande och effektiva förfaranden för att lösa sådana gränsöverskridande konflikter, särskilt för de vanligaste fallen, det vill säga produkter som inte levereras eller leverans av otillfredsställande produkter?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Det här handlar om Internet, som är en mycket viktig fråga. Internet utgör en mycket stor möjlighet för konsumenterna. Det innebär att de får tillgång till bättre information och utvidgar den marknad där de är verksamma. Det innebär att de får tillgång till fler leverantörer och ett större urval.

Redan nu handlar 150 miljoner EU-medborgare – en tredjedel av befolkningen – på Internet. Antalet EU-medborgare som handlar på Internet ökar snabbt, men antalet medborgare som handlar gränsöverskridande på Internet ökar inte i samma takt.

Det visar att kommissionen gör rätt i att ta itu med frågan med hjälp av en rad olika informationsåtgärder, som har att göra med konsumenternas förtroende. Här måste jag nämna den digitala användarhandledningen på Internet som kommissionen håller på att ta fram. Den kommer att publiceras på Internet före utgången av 2008. Som uppföljning till handledningen kan man fundera över att utarbeta riktlinjer om hur man ska genomföra lagstiftningen om de otillbörliga affärsmetoder som börjar dyka upp på Internet.

Ett annat verktyg som vi redan har talat om är Dolceta som är inriktat på att utbilda konsumenterna, till exempel när det gäller distansförsäljning och konsumenternas rätt till ersättning. Det är mycket viktigt att utbilda unga konsumenter som är särskilt aktiva på Internet. Skolkalendern Konsument i Europa, som i år har getts ut i en rekordupplaga på 2,8 miljoner exemplar (och den uppgiften kanske även kan vara intressant för Emmanouil Angelakas) på över 18 000 skolor, innehåller information om Internetanvändning och gränsöverskridande reklamationer.

Strategin för konsumentpolitik 2007–2013 innehåller åtgärder som rör konsumentinformation som en del av dess mål – bättre informerade och utbildade konsumenter. Webbplatsen, nyhetsbrevet Consumer Voice och informationskampanjer är kommissionens huvudsakliga verktyg för att informera medborgare och aktörer om konsumentpolitiken. E-handel är ett viktigt tema för kampanjerna i flera nyare medlemsstater.

När det gäller den andra frågan som handlar om konsumenternas möjlighet att hävda sina rättigheter och rätt till ersättning är kommissionen starkt övertygad om att de europeiska konsumenterna måste kunna lita på att de kan hävda sina rättigheter och få ersättning i hela EU för att den inre marknaden ska kunna fungera. Det har redan upprättats en europeisk ram för att de europeiska konsumenterna ska kunna få ersättning vid klagomål som rör e-handel, däribland klagomål som rör olevererade produkter eller leverans av otillfredsställande produkter. Ramen innehåller bland annat nätverket av europeiska konsumentcentrer, kommissionens två meddelanden om alternativ tvistlösning, det nyligen antagna medlingsdirektivet och förordningen om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande.

Kommissionen överväger också om det behövs ett EU-initiativ för att ge konsumenterna möjlighet att väcka kollektiv talan och i så fall vilken typ av initiativ det bör vara. Jag är helt övertygad om att Internet är en ny marknad.

 
  
MPphoto
 

  Giovanna Corda, frågeställare. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Ni har redan delvis besvarat den fråga som jag tänkte ställa om problemen vid köp.

Förfarandena är långa, komplicerade och kostsamma. Detta leder till särskilt stor skada eftersom det ofta påverkar dem som är mest missgynnade.

Med tanke på att det finns en lucka i lagstiftningen, anser ni att de europeiska konsumentcentren har möjlighet att delta i dessa förfaranden, kanske kollektivt, men även individuellt, i stället för de skadelidande konsumenterna?

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Det handlar helt enkelt om att vi är oroade över våra framtida möjligheter att publicera våra klagomål på ett öppet sätt. Vid upprepade gränsöverskridande verksamheter måste även domstolar och åklagarmyndigheter få tillgång till dem. Tror ni att det är möjligt att upprätta en databas här?

 
  
MPphoto
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE).(LT) Fru kommissionsledamot! Ni talade i ert anförande mycket övertygande om utvidgningen av e-handeln och jag är säker på att denna utvidgning sker mycket snabbare i de gamla EU-medlemsstaterna. Jag skulle vilja fråga vad ni gör för att främja e-handeln i de medlemsstater som anslöt sig till EU på 2000-talet, hur konsumenternas rättigheter skyddas och vilka åtgärder som vidtas för att utjämna denna andel. Ytterligare en sak i fråga om missbruk: Är missbruk vanligare i de gamla eller i de nya medlemsstaterna?

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. (EN) Förslaget om att låta europeiska konsumentcenter delta i rättgångar för de europeiska konsumenternas räkning är en idé som vi kommer att diskutera i vårt meddelande om kollektiv talan före årets slut. Hittills har vi försökt att ha ett öppet sinne och att lyssna på många olika synpunkter innan vi lägger fram ett slutligt förslag.

Vi behöver verkligen se hela bilden och använda alla de verktyg som vi har till vårt förfogande, inklusive direktivet om förbudsföreläggande, som också är ett av de verktyg som vi kan använda över gränserna i EU.

Jag håller fullständigt med er om databasen, som har mitt fulla stöd. Vi behöver den för att skapa bättre politik och bättre lagstiftning.

Jag är starkt övertygad om att våra lagstiftningsförslag eller våra gemensamma verkställighetsåtgärder alltid måste bygga på bevis.

Jag kommer att fortsätta med verkställighetsåtgärderna i alla de 27 länderna samtidigt – den så kallade upprensningen i frågor såsom flygbiljetter eller ringsignaler. Webbplatser är i regel mycket bra klienter i den här typen av gränsöverskridande verkställighetsåtgärder.

Alla länder är olika. Vi måste ha tillgång till bredband och det måste vara mer än en viss procent av befolkningen som använder den typ av verktyg som de nu använder för att kunna e-handla, vilket i regel är Internet. Jag anser också att vi kan se till att fler får tillgång till Internet genom sammanhållningspolitiken, regionalpolitiken och Sammanhållningsfonden. Nya medlemsstater kommer att ha en unik möjlighet att snabbt komma ikapp och ibland undvika vissa tidigare misstag. De måste ta stora steg.

Om man har bra, målinriktad lagstiftning som är helt harmoniserad i alla medlemsstater kommer det att ha en oerhört stor inverkan för att öka både konsumenternas förtroende och förbättra deras beteende i alla medlemsstater. E-handel är ett av de verktyg som kan användas för att göra en bättre affär och för att få ett större utbud. Det är inte bara ett marknadsverktyg utan också ett mycket viktigt demokrativerktyg.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 42 från Colm Burke (H-0537/08)

Angående: Resultattavlan för den inre marknaden

Ett fullständigt genomförande av lagstiftningen om den inre marknaden gagnar konsumenter och företag runtom i EU. Resultattavlan för den inre marknaden är ett effektivt sätt att åskådliggöra prestandan i respektive medlemsstater när det gäller att genomföra denna lagstiftning. Hur föreslår kommissionen alltså att man ska gå till väga för att se till att resultaten på denna tavla så fullständigt som möjligt tillkännages för konsumenter och företag?

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag tackar ledamoten för hans positiva synpunkter om resultattavlan för den inre marknaden. Jag håller med om att vi i stor utsträckning måste informera människor om resultaten på resultattavlan. Alla upplagor av resultattavlan finns på webbplatsen Europa. Pappersversioner har skickats till medlemstaternas permanenta representationer och till kommissionens kontor i de 27 medlemsstaternas huvudstäder. Dessutom skickades det ut kopior till andra EU-institutioner och till nationella förvaltningar. När en resultattavla har publicerats skickas det ut ett pressmeddelande på 21 språk och resultaten presenteras vid en presskonferens för att se till att de nationella medierna har tillgång till dem.

 
  
MPphoto
 

  Colm Burke, frågeställare. (EN) Herr kommissionsledamot! Tack för att ni tar er an frågan. Jag välkomnar det arbete som har gjorts på området och som handlar om medlemsstaternas uppfattning om EU i allmänhet.

På Irland hade vi ett särskilt problem under debatten om Lissabonfördraget, eftersom vi tenderar att skylla på EU så fort det inträffar någonting negativt. Jag vill bara ta upp ett typiskt exempel på ett område där det inte finns någon återvändo: en medlemsstat som inte genomför ett EU-direktiv. I Wicklow, i mitt eget område Cromane, hade vi för omkring åtta år sedan ett fall där det enligt ett direktiv anslogs medel från EU till den irländska regeringen. Det gjordes emellertid ingenting, vilket ledde till att 50 familjer nu inte kan utföra sitt ordinarie arbete, musselfiske. De lokala tidningarna skyllde på EU. Vi kan inte få någon ersättning …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Vi har en rad verktyg för att ta itu med dröjsmål med genomförandet av direktiv, som EU:s resultattavla framför allt handlar om. Om medlemsstaten fortsätter att vara sen med genomförandet kan vi naturligtvis som yttersta påföljd gå vidare med fallet. Vi försöker dock att undvika allt detta genom att göra följande: Om en medlemsstat har svårt att genomföra ett direktiv så anordnar vi möten med dem, håller seminarier och försöker att ta itu med specifika frågor och problem som de kan ha. Vi gör således vårt bästa för att försöka att få dem att genomföra direktivet så snart som möjligt.

Jag håller med Colm Burke i det han säger om att det här inte bara gäller Irland utan även andra EU-länder. Alla regeringar har en stark tendens att ta åt sig äran för alla bra saker som sker, även om de kanske inspirerats av EU eller av en idé som härstammar från EU. Jag är säker på att dem av oss som har tjänstgjort i Irlands parlament eller regering också ofta har gjort sig skyldiga till det. När det sedan händer någonting negativt som har någon slags EU-anknytning skyller vi naturligtvis på EU. Jag håller således med Colm Burke om att det bör finnas mer positivitet kring de saker som vi gör här i EU.

När en medlemsstat inte agerar på ett visst område vidtar vi lämpliga åtgärder. Vi försöker dock att undvika det om det går genom att försöka få medlemsstaterna att få ordning på saker och ting så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 43 från Jim Higgins (H-0539/08)

Angående: Banksektorn i gränsområden

Kan kommissionen uppge om man kommer att behandla frågan om ytterligare avgifter för ATM och betal- och kreditkort som används i gränsområden, särskilt mot bakgrund av att många banker utför transaktioner på båda sidor av gränsen mellan Nordirland och Irland?

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Personer som använder betal- och kreditkort i gränsområden kan få betala tre typer av avgifter i samband med kortbetalningar. Dessa är sedvanliga avgifter för användning av kort oberoende av geografisk belägenhet eller medlemsstat, avgifter för valutaomräkning om betalningen sker mellan medlemsstater som använder olika valutor, till exempel euro och brittiska pund, och för det tredje transaktionsavgifter för kontantuttag i en bankomat.

Om vi ser till den första kategorin, det vill säga sedvanliga avgifter för kortanvändare, så är den reglerad på EU-nivå när det gäller betalning i euro. Enligt förordning (EG) nr 2560/2001 om gränsöverskridande betalningar i euro ska avgifterna för gränsöverskridande betalningar i euro mellan två medlemsstater vara desamma som för motsvarande betalningar i euro inom den medlemsstat där kortet utfärdades. Samtidigt omfattas betalningar med kort som är knutna till konton i andra valutor än euro, till exempel konton i brittiska pund, inte av förordningen.

När det görs en betalning i euro mellan en medlemsstat i euroområdet, till exempel Irland, och en medlemsstat utanför euroområdet, till exempel Storbritannien, kan det finnas avgifter för valutaomräkningen vid kortbetalningar. I betalningsdirektivet regleras vilka villkor som ska gälla för valutaomräkningen. Det har emellertid inte genomförts av medlemsstaterna ännu.

Slutligen kan det även finnas en extra transaktionsavgift eller en ytterligare uttagsavgift i privatägda bankomater. Frågan om extra avgifter eller rabatter på ett visst betalningsmedel är enligt europeisk lagstiftning upp till handlaren. Samtidigt finns det ingenting som hindrar medlemsstaterna från att förbjuda eller begränsa sådana extra avgifter. Detta bekräftas uttryckligen i redan nämnda direktiv om betaltjänster på den inre marknaden.

Kommissionen har därför inte någon rättslig grund att ingripa i frågan om tilläggsavgifter för gränsöverskridande betalningar i Storbritannien och Irland. Kommissionen anser dock att konkurrensen på båda sidor om gränsen kommer att hålla kostnaderna på en skälig nivå. Om aktörerna på marknaden skulle minska eller begränsa konkurrensen ska de behöriga nationella myndigheterna ingripa för medborgarnas bästa.

 
  
MPphoto
 

  Jim Higgins, frågeställare. (EN) I likhet med mig är kommissionsledamoten väl insatt i Irlands situation, där 18 000 arbetstagare varje dag åker över gränsen från ett rättskipningsområde till ett annat och där 5 200 studenter och 1,7 miljoner personer antingen åker över gränsen för att semestra eller handla.

Jag vet att kommissionsledamoten har sagt att det är upp till de nationella regeringarna och att bankerna inte omfattas av förordning (EG) nr 2560/01, men det skulle säkert vara möjligt att införa förordningar för att förbjuda dessa extra avgifter. Vi hade ett mycket bra exempel där er kollega, kommissionsledamot Viviane Reding, kommissionsledamoten med ansvar för informationssamhälle och medier, tog mycket starkt ställning mot mobiltelefonföretagen – och vi kan se hur konsumenterna har gynnats av detta. Det tycks fel att låta det fortsätta, särskilt när det finns systerbanker på båda sidor om gränsen.

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Jag håller med Jim Higgins om att frågan om extra avgifter eller tilläggsavgifter för gränsöverskridande tjänster ger upphov till viss ilska på en del håll.

Det är dock upp till de nationella myndigheterna att ta itu med frågan eftersom – vilket också bekräftades i det nyligen antagna direktivet om betalningstjänster – de nationella myndigheterna i den kompromiss som vi nådde ville har kvar ansvaret för frågan. De nationella myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan ta itu med frågan om de vill men just då fanns det inte någon majoritet bland medlemsstaterna för att vidta åtgärder på EU-nivå. Det var så som läget såg ut just då. Som alla saker i det politiska och ekonomiska livet kanske det här kommer att ändras i framtiden.

Så sent som vid debatten om betalningsdirektivet fanns det således inte någon majoritet bland medlemsstaterna för att vidta åtgärder, men vem vet vilka förslag som kommer att läggas fram i framtiden – kanske får vi en majoritet så småningom.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 44 från Dimitrios Papadimoulis (H-0553/08)

Angående: Försäljning av OTE och förkastande av statligt erbjudande

Det grekiska parlamentet har genom en lag godkänt avtalet mellan OTE och Deutsche Telekom, utan att beakta bestämmelserna om skydd av minoritetsaktieägare i direktiv 2004/25/EGhttp://www.europarl.europa.eu/sides. Som argument för detta användes artikel 8.7 i lag 3461/2006 som gör ett undantag från bestämmelsen om offentligt uppköpserbjudande för företag som omfattas av privatiseringsförfaranden.

Anser kommissionen, med tanke på att den grekiska staten, före avtalet ägde endast 28 procent av OTE, att OTE var ett statligt bolag? Hur stor ska den statliga procentandelen vara för att ett företag ska anses vara statligt? Skyddas minoritetsaktieägarnas rättigheter genom ovan nämnda undantag i lagen? Respekteras principerna om klarhet och insyn i samband med offentliga uppköpserbjudanden på gemenskapsnivå? Hur är det i medlemsstaterna – har aktieägare i företag där även staten är delägare färre rättigheter i förhållande till andra företag, i vilka staten inte deltar?

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Jag vill börja med att understryka att skyddet av minoritetsaktieägares intressen i börsnoterade företag är ett av de främsta målen med gemenskapslagstiftningen om uppköpserbjudanden. Om kontrollen ändras i ett börsnoterat företag bör alla aktieägare behandlas på samma sätt och minoritetsaktieägarna bör skyddas. Kommissionen håller fast vid denna grundläggande princip.

Minoritetsaktieägare i statligt ägda börsnoterade företag ska ha exakt samma rättigheter som minoritetsaktieägare i företag som ägs av privata aktörer. Den principen innebär i regel att personer som får kontroll över ett börsnoterat företag har budplikt i fråga om minoritetsaktieägarnas kapital. Enligt gemenskapsreglerna får medlemsstaterna dock avvika från budpliktsregeln för att ta hänsyn till omständigheter på nationell nivå.

Grekland har utnyttjat denna möjlighet. Enligt grekisk lagstiftning ska budpliktsregeln inte tillämpas i vissa fall. Så är till exempel fallet när ett företag är föremål för ett privatiseringsförfarande. Undantaget är generellt, men problemet finns som vanligt i detaljerna.

Kommissionen ifrågasätter inte att den grekiska nationella telekomoperatören OTE, som ledamoten frågar om, var ett statligt bolag. Även om staten endast ägde 28 procent av bolaget hade den full kontroll över bolaget. Den verkliga frågan här är hur länge ett privatiseringsförfarande kan pågå? I OTE:s fall förefaller privatiseringsförfarandet vara långt. Det förefaller faktiskt vara mycket långt. Förfarandet som uppenbarligen pågår fortfarande inleddes för tolv år sedan. Hur länge kan ett företag undanhållas från tillämpningen av budpliktsregeln i direktivet om uppköpserbjudanden? Den grekiska tillsynsmyndigheten, den grekiska kapitalmarknadskommittén, har beslutat att OTE fortfarande är föremål för ett privatiseringsförfarande och att det därför inte behövde göras något erbjudande till följd av budplikten.

Avslutningsvis måste medlemsstaterna när de avviker från budpliktsregeln ändå iaktta den allmänna principen om skydd av minoritetsaktieägare och se till att de behandlas på samma sätt som majoritetsaktieägare. Det återstår att se hur de grekiska myndigheterna kommer att garantera detta skydd i det aktuella fallet. Därför har jag bett mina avdelningar att utreda huruvida det finns ett sådant skydd och undersöka om de grekiska myndigheterna har följt bestämmelserna i direktivet om uppköpserbjudanden i det här fallet.

 
  
MPphoto
 

  Dimitrios Papadimoulis, frågeställare. (EL) Herr kommissionsledamot! Det är precis det här som är problemet. Jag förstår inte vad ni har letat efter under alla dessa månader. De grekiska myndigheterna bryter mot artikel 3 och 5 i direktiv 25/2004/EG, de bortser från likabehandling och offentligt uppköpserbjudande på de skrattretande grunderna att ett bolag, OTE (Organisationen för Greklands telekommunikationer), i vilket staten har en andel på 28 procent, är ett statligt ägt företag.

Kommer kommissionen fortsätta att bryta mot lagstiftningen och överträda direktivet om likabehandling och skyddet av mindre aktieägare? Herr McCreevy, ni har kanske inte läst direktiv 25/2004/EG, precis som ni inte läste Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Som jag har förklarat utreder vi grekisk lag och dess förenlighet med reglerna om den inre marknaden, särskilt med hänsyn till fri rörlighet för kapital och etablering, och om det är nödvändigt kan fallet tas vidare.

Olika kommissionsavdelningar samarbetar i utredningen för att säkra en allsidig analys av situationen. Jag kan försäkra ledamoten, när vi har avslutat vår utredning kommer vi att vidta lämpliga åtgärder om den visar att det finns något som de grekiska myndigheterna behöver stå till svars för. Det är den tillbörliga och lagliga metod vi använder i arbetet med alla medlemsstater, och det är ingen skillnad när det gäller de grekiska myndigheterna.

Vi kommer att fatta de lämpliga besluten när utredningen är klar, och om det på det stadiet anses nödvändigt, gå vidare med den först då.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 48 från Georgios Papastamkos (H-0526/08)

Angående: Synergi för Svarta havet

Ett år har nu förflutit sedan genomförandet av den så kallade synergin för Svartahavsområdet. Anser kommissionen att man lyckats skapa en bred och samordnad strategi för att närma sig området? Föreslår man en utveckling av förbindelserna till sjöss, vägtransporter och korridorer, och föreslår man samarbete på området för energi, parallellt med främjande av en hållbar utveckling där EU:s initiativ spelar den mest centrala rollen? På vilket sätt ämnar man dra nytta av de medlemsstater som finns i området (Grekland, Bulgarien, Rumänien)?

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Kommissionen antog en rapport om Svartahavssynsergins första genomförandeår den 19 juni 2008. Rapporten innehåller en beskrivning av resultat på en rad olika områden och förslag för att utveckla synergin till en regional samarbetsprocess. Detta innefattar att sätta upp långsiktiga, mätbara mål, att utse länder eller organisationer som kan vägleda och samordna insatser så att dessa mål uppnås, och att inrätta partnerskap på regional nivå för att samfinansiera nödvändiga projekt.

Som kommissionen tidigare konstaterade bidrar de bilaterala riktlinjer som tillämpas i regionen, främst den europeiska grannskapspolitiken, till en strategisk referensram och Svartahavssynergin kompletterar dem på en regional nivå. Grannskapspolitiken finns på den bilaterala nivån och det här är det första regionala komplementet.

De sektorer som nämns i er fråga ligger högt på kommissionens agenda. Det gäller förslag om att etablera partnerskap för Svartahavsområdet på flera områden inklusive transport och miljö, och de medlemsstater som finns i området främjar aktivt dessa initiativ.

Samordningen mellan kommissionen och de tre medlemsstaterna har förstärkts både genom utvecklingen av synergin och genom arbete med Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet (BSEC).

Den fortsatta utvecklingen av synergin kräver aktiv inblandning av ett växande antal medlemsstater och Svartahavssamarbetspartner, och de senare kan och spelar redan en viktig roll i detta.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papastamkos, frågeställare. (EL) Fru kommissionsledamot! Tack för ert svar. Svartahavssynergin bär er personliga prägel, men ni är också medveten om att Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet (BSEC) nu är en mogen institutionell struktur för regional organisation, dess samarbete intensifieras och utvidgas sannerligen. Särskilt eftersom Europa och Asien möts här, och eftersom de gör det på så många nivåer.

Utöver initiativet till Svartahavssynergin undrar jag över en sak: avser kommissionen att planera strukturen för interregionala förbindelser mellan EU och Svartahavsländerna inom en striktare institutionell ram, så att en form av interregionalt samarbete som garanteras institutionellt uppstår?

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Tanken med Svartahavssynergin var att inkludera våra partner i öster; alla partner i öster samt Turkiet och Ryssland. Vi ansåg det vara det rätta eftersom de redan var med i det ekonomiska samarbetet för Svartahavsområdet.

Men ni vet att Europeiska rådet dessutom har bett oss att inrätta ett särskilt partnerskap i öster. Vi kommer att arbeta med det och jag och mina medarbetare kommer under senhösten att föreslå något mer specifikt med bara partner i öster, utan Turkiet och Ryssland. Men jag vill än en gång säga att jag var i Kiev den 13–14 februari där det första ministermötet ägde rum. Ni måste förstå att det var början på konferensen, och det tar förstås tid innan projekt fullbordas och innan det resulterar i verkliga framsteg.

Ni minns säkert hur länge vi har arbetat med Barcelonaprocessen och ni vet hur långsam utvecklingen ofta är. Jag menar att Svartahavssamarbetet å ena sidan fortfarande har potential, men att det också kommer finnas ett snävare utrymme för partnerskapet i öster.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 49 från Robert Evans (H-0533/08)

Angående: EU:s valobservatörsuppdrag

Kommissionen spenderar stora summor pengar på valobservatörsuppdrag runt om i världen och spelar därigenom en mycket värdefull roll i några av de mest utmanande länderna.

Vilka långsiktiga bedömningar av dessa uppdrag gör kommissionen? Hur kan vi bättre hjälpa och stödja länder att ta itu med de brister som upptäckts i ett val för att bistå i den förberedande verksamheten inför ett nytt val?

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag håller med om att EU:s valobservatörsuppdrag över hela världen är väl använda pengar. Under de senaste åtta åren har EU-observatörer rapporterat från avgörande val och på så sätt bidragit till att minska konflikter om valresultat, eller uppmärksamma områden som kräver omedelbar valreform och politisk reform. Som sådana är de insatser som har inverkan på längre sikt.

Europeiska unionen är nu allmänt ansedd som en av de mest trovärdiga internationella valobservatörerna. Jag vet att Robert Evans själv nyligen kom tillbaka från valet i Sri Lanka. Han har säkerligen åsikter om vad som fungerade väl, och kanske om vad som behöver göras inför framtiden. Kommissionen kommer därför att fortsätta att prioritera EU:s valobservatöruppdrag, och så länge jag sitter i kommissionen kommer jag att försöka göra det.

Emellertid är valobservation inte, och kan aldrig vara, en fristående händelse. Valobservation i sig är inte ett mål utan ska också bidra till att ta itu med brister i valstrukturen, och på lång sikt även leda till institutionella och demokratiska reformer.

Rapporterna från valobservatörsuppdragen är en viktig utgångspunkt för att ta itu med brister i valsystem. De har per definition ett långsiktigt perspektiv. I rekommendationerna från valobservatörsuppdragen identifieras ofta möjligheter till förändringar som kan göras av valsystemen, t.ex. i regelverk eller i hanteringen av val. Uppdragen omfattas alltmer av en bredare strategi för valstöd, vilket ökar den långsiktiga inverkan.

Med hänvisning till andra valobservatörsuppdrag på senare tid, kan jag bekräfta att vi har bidragit med stöd till valkommittéer t.ex. i Rwanda, Kambodja och Jemen. Dessa projekt var en direkt följd av tidigare valobservatörsuppdrag som identifierat en rad brister i valstrukturen. Kommissionen har även i sammanhanget ökat de finansiella bidragen för valstöd avsevärt under senare år, följaktligen utifrån rekommendationer från uppdragen. Det är nu 400 miljoner euro sedan år 2000, så det är en ganska bra summa.

Genom uppföljning av EU:s valobservatörsuppdrag gör kommissionens delegationer i landet också mycket värdefullt arbete för att skapa förutsättningar för valreformer i landet. Något som givetvis chefsobservatörerna bidrar till när de återvänder till landet för att presentera sina slutliga rapporter.

Slutligen, eftersom valreformer ofta är av mycket politisk karaktär är de inte enkla att genomföra utan kräver olika aktörer och kontinuerligt engagemang. Jag anser att parlamentet tillsammans med chefsobservatörerna kan spela, och väldigt ofta spelar en relevant roll när det gäller att ta itu med valreformer genom uppföljning av valobservatörsuppdragen.

Jag uppmuntrar därför även Europaparlamentets ständiga delegationer till olika länder att engagera sig mer i frågan, genom att ta itu med brister i valstrukturen inom ramen för en bredare institutionell och demokratisk förändring. Det har varit temat för ett första seminarium mellan kommissionen och parlamentet och det kommer att hållas ytterligare ett senare i år. Jag tror att det blir i december, mellan kommissionen och parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Robert Evans, frågeställare. − (EN) Jag tackar kommissionsledamoten och håller med henne om att valobservatörsuppdragen hör till de nyttigaste åtgärder som EU vidtar. Det är ett arbete som uppmärksammas i de här länderna, och det är nästan utan undantag väl spenderade pengar. Jag är stolt över att ha deltagit i ett antal valobservatörsuppdrag under åren, nu senast i Pakistan. Jag var faktiskt på Sri Lanka för ett delegationsbesök.

Jag undrar om jag får pressa kommissionen lite på en punkt. Under de fyra till fem åren mellan olika valobservationsuppdrag, erbjuder EU i själva verket hjälp och råd för att ta itu med brister? Eller på områden där vi anser att det behövs förbättring, och där vi kan erbjuda idéer, stöd och kanske finansiering för att försäkra oss om att länder inte upprepar misstag från ett val till ett annat?

 
  
MPphoto
 

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag håller också med Robert Evans om värdet av valobservatörsuppdragen. Även jag hade äran att bli utnämnd av kommissionsledamoten till chefsobservatör i valet som nyligen hölls i Kambodja. Jag anser att uppdraget, liksom alla valobservatörsuppdrag, var till stor hjälp för de kambodjanska myndigheterna när de skulle hålla sitt val.

Min uppmaning till kommissionsledamoten är att hon ser över de resurser som hon har till hands, för att om det är möjligt få ut ännu mer av framtida uppdrag. Jag håller också med om att de utgör en oerhört värdefull åtgärd för att väcka uppmärksamhet. Uppdragen värdesätts högt av länderna där de genomförs, även av de olika statscheferna.

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Inledningsvis vill jag säga att rekommendationer på lång sikt och för kommande val är just det område som vi alla bör arbeta tillsammans med.

Det säger jag eftersom några länder har antagit rekommendationerna medan andra inte har gjort det. Rekommendationerna borde dessutom förekomma oftare i våra landsrapporter och i utvärderingar från delegationerna samt från Europaparlamentets delegationer.

Till svar på den andra frågan vill jag säga att vi naturligtvis skulle skicka delegationer till många fler länder om vi hade en mycket större budget, men jag måste göra ett urval. Jag försöker göra urvalet utifrån budgeten som måste täcka Afrika, Asien, Latinamerika och så länge vi är välkomna, de nordafrikanska och arabiska länderna, dit jag anser att vi borde skicka uppdrag oftare, eftersom vi i princip har vår objektivitet att tacka för ett mycket gott anseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen.

Fråga nr 50 från David Martin (H-0543/08)

Angående: Israels undanhållande av palestinska skattemedel

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att få Israel att upphöra med att undanhålla palestinska skattemedel?

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag antar att ledamoten hänvisar till den försening i de månatliga överföringar av tullintäkter som Israel tar upp för de palestinska myndigheternas räkning. Den senaste förseningen dateras till juni och åtföljdes nästan omedelbart av ett brev från den palestinske premiärministern Salam Fayyad, i vilket han opponerade sig mot den pågående debatten om vidareutveckling av förbindelserna mellan EU och Israel.

Vid det tillfället togs förseningen i överföringen av skatte- och tullintäkter upp på högsta nivå, och jag själv tog upp frågan med utrikesministern.

Jag bad Israel att genomföra den förfallna utbetalningen till palestinierna, och till sist gjordes överföringen en vecka senare än vanligt.

Sedan dess har inga fler fall av försenade överföringar av skattemedel rapporterats till kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  David Martin, frågeställare. − (EN) Jag tackar ledamoten för svaret och för att hon vidtog åtgärder, vilket gjordes efter att jag tog upp frågan. Hon förstår att det är en lång tidsfördröjning från det att en fråga tas upp, till att få svar.

Men jag vill poängtera att de här pengarna är palestinska pengar. Det är inte under några omständigheter Israels pengar som de kan hålla inne. Att hålla inne med dem är detsamma som stöld, och om inte av pengarna så av räntan. Detta används regelbundet som utpressning mot palestinierna och jag hoppas att kommissionen fortsätter att pressa israelerna att, så snart betalningarna förfaller, släppa loss pengarna till palestinierna i stället för att använda dem som ytterligare ett politiskt verktyg.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Det är bra att problemet uppenbarligen kunde lösas snabbt. Bara en fråga, vid flera tillfällen vid den tidpunkten hade vi problem med de palestinska myndigheterna eftersom de möjligen använde medlen på ett sätt som skulle kunna strida mot givarnas syfte. Har man under tiden även ordnat upp dessa problem?

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) För att svara på er första kommentar så har det faktiskt under de senaste åren förekommit stora förseningar beträffande palestinska pengar, och jag håller med er om att det faktiskt är Palestinas pengar. Men när det behövts, och när palestinierna har bett mig, har jag alltid försökt att ingripa personligen för att få loss pengarna. Det kunde ta lång tid och under vissa perioder var det verkligen svårt, men jag försökte alltid. Jag håller med er om att detta måste göras även i framtiden.

ledamot av kommissionen.− (EN) Herr Rack! Jag kan försäkra er helt och hållet om att den metod som vi använder för att skicka våra pengar till palestinierna, den som tidigare kallades tillfällig internationell mekanism (TIM), och nu finansiella mekanismen PEGASE, är utformad för att ge oss full kontroll. Vilket jag anser vara det väsentliga.

För övrigt har nu även israelerna använt sig av ett så kallat centralt konto för statskassan för att överföra israeliska pengar. Med Salam Fayyad som både finansminister och premiärminister, har vi också någon som har världssamfundets förtroende. Vi har emellertid genomfört egna allmänna inspektioner och jag ger frågan mycket uppmärksamhet, i den mån jag personligen kan. Min delegation har byggt upp ett eget system och arbetslag så att inga oegentligheter ska uppstå.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

 
  
  

(Sammanträdet avbröts kl. 19.10 och återupptogs kl. 21.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy