Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 4 september 2008 - Bryssel

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

− Förslag till resolution: Palestinska fångar i Israel (RC-B6-0343/2008)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Jag vill säga att Europaparlamentets resolution om Israel och Palestina inte kommer så lägligt med tanke på den senaste utvecklingen då Israel den senaste veckan har släppt ytterligare 198 palestinska fångar. Denna gest visar Israels vilja att bygga upp ett ömsesidigt förtroende i fredsprocessen, trots en kraftigt kritisk israelisk allmänhet.

Detsamma gäller också det nyligen genomförda utbytet av fångar vid den libanesiska gränsen. Det är utan tvivel mycket sorgligt att det sitter palestinska ungdomar i de israeliska fängelserna. Det huvudsakliga skälet till detta är dock att terroristorganisationerna utnyttjar dem och framkallar hat och en inriktning på att döda hos dem. De senaste åtta åren har upp till 16 procent av självmordsmördarna och potentiella mördare varit underåriga och det har funnits en tydlig tendens till att det går ner i åldrarna. Barns uppfostran och utbildning är nyckelfaktorer som kan ha betydande effekter på den framtida utvecklingen av samexistensen mellan israeler och palestinier.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Med denna resolution visar parlamentet särskilt att det inte intar en neutral hållning i den mycket komplexa Mellanösternkonflikten, att det inte är en neutral deltagare. Tvärtom, parlamentet tar alltid systematisk ställning för palestinierna mot israelerna.

Det räcker uppenbarligen inte för parlamentet att tiotals miljoner euro av skattebetalarnas pengar varje år försvinner ner i de bottenlösa, korrumperade anti-västhålen på de palestinska territorierna. Det räcker uppenbarligen inte för parlamentet att icke-statliga organisationer som öppet, och jag vill betona det, öppet stöder och bortförklarar terrordåd får miljoner av de europeiska skattebetalarnas pengar. Nu ber parlamentet bokstavligen om detta i en resolution för att släppa fängslade terrorister. Denna inställning må vara politiskt korrekt, men jag tror att vi kommer att få uppleva den dag då vi ångrar detta.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade också emot resolutionen om de palestinska fångarna i Israel. Detta därför att denna resolution i alla händelser förmedlar tanken, och jag vill säga detta på ett vänskapligt sätt, att Europaparlamentet inte är riktigt seriöst när vi fördömer terrorismen. I resolutionen förs argument fram för att befria människor som har deltagit i terrordåd. Minst en av dem bär ansvaret för flera israeliska medborgares död. Att godkänna denna resolution är därför inte bra för parlamentets trovärdighet. Men mycket värre är att den underminerar kampen mot terrorism i allmänhet.

− Betänkande: Hélène Flautre (A6-309/2008)

  Véronique De Keyser (PSE). - (FR) Herr talman! I Hélène Flautres betänkande röstade jag för ändringsförslag 4 och 5 som rör Israel, och som inte antogs. Jag vill förklara mina skäl. Dessa ändringsförslag hade ingenting att göra med sanktionerna mot Israel. De gällde, och framför allt ändringsförslag 5, Israels kränkningar av internationell lag, vilka är väl dokumenterade.

Jag vill säga att jag i allmänhet är emot sanktioner, oavsett om de är riktade mot palestinierna eller israelerna. Jag beklagar dock att detta ändringsförslag som talade om initiativ som kunde tas gentemot Israel, som alternativ till sanktioner, inte bibehölls. Om vi överger tanken på att Europeiska unionen behöver ta initiativ för att förebygga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna sviker vi vårt demokratiska system.

Jag vill också säga att vi genom att framhålla denna synpunkt inte kritiserar det judiska folket, för vi håller det kärt och fördömer all form av antisemitism. Vi kritiserar inte den israeliska staten, för vi stöder dess existens och vill att den ska vara säker, men vi opponerar oss mot dem i Israel som underminerar demokratin i landet och det är någonting helt annat. Vi stöder dessutom alla israeliska icke-statliga organisationer som arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna och internationell lag.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag fick redan i gårdagens debatt tillfälle att kort säga att Hélène Flautres betänkande om politiken på området för mänskliga rättigheter verkligen är ett bra och balanserat dokument. Jag beklagar emellertid att det inte finns någon uttrycklig hänvisning i betänkandet till problemet med och faran för islamisering i Europa och världen. Islamiseringen är obestridlig och äventyrar en rad grundläggande värden, grundläggande rättigheter och de mänskliga rättigheterna i Europa och västvärlden. Jag tänker i första hand på den viktiga separationen mellan kyrkan och staten och särskilt på jämställdheten mellan män och kvinnor.

De muslimska länderna slätas också över alldeles för lätt i detta betänkande, trots att det i en rad av de så kallade utvecklade länderna och i en rad av de ofta mycket rika länderna, i oljestater som Saudiarabien, råder oacceptabla situationer från verklig slavhandel och slavarbete till exceptionell och omfattande kvinnodiskriminering. Detta bör förvisso förbättras i ett efterföljande betänkande.

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Hélène Flautres betänkande kan mycket väl visa sig vara ett av de mest betydelsefulla som har antagits under denna sammanträdesperiod. Detta betänkande rör sanktioner, ett instrument som vi i Europeiska gemenskapen inte kan klara oss utan. Vi får emellertid bara använda detta instrument med stor försiktighet, på ett mycket flexibelt sätt och företrädesvis sällan för att undvika att det degraderas eller att det går inflation i dess användning.

Jag vill ändå varna för att tillämpa dubbla standarder i användningen av detta instrument. Sanktioner ska inte bara tjäna som ett hot mot små och fattiga länder som kränker de mänskliga rättigheterna. Rika och stora länder som finns bland Europeiska unionens goda affärspartner borde också utsättas för hot om sanktioner, och de behöver bli medvetna om att Europeiska unionen kan tillgripa dessa.

− Förslag till resolution: Millennieutvecklingsmålen och mödradödlighet (RC-B6-0377/2008)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Jag anser att det gemensamma förslaget till resolution för utvärdering av millennieutvecklingsmål 5 om mödradödlighet är balanserat.

Jag instämmer i åsikten i resolutionen om att mödrars hälsa är det område där vi har noterat minst framsteg bland alla millennieutvecklingsmål. Då det inte alls är särskilt sannolikt att vi kommer att nå framsteg på detta område till 2015, speciellt i länderna söder om Sahara i Afrika och i södra Asien, håller jag med om att vi måste vidta åtgärder.

Jag är särskilt oroad angående de fyra ändringsförslag som ALDE- och GUE/NGL-grupperna föreslagit, vilka än en gång vill forcera Europaparlamentet att ta beslut om frågor som hör till medlemsstaternas suveränitet. Detta inbegriper samtycke till säkra och lagliga aborter. Tyvärr antogs dessa ändringsförslag i dagens omröstning.

Varje medlemsstat i EU har olika syn på avslutning av en graviditet på konstgjord väg, och de fattar därför beslut om detta problem i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Folkomröstningen om Lissabonfördraget stupade till och med på abortfrågan i det katolska Irland, aborter är förbjudna i Polen och Slovakien har också en annorlunda syn på abort. Därför röstade jag emot detta förslag till resolution.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot denna resolution inte bara för att jag är motståndare till ännu ett stycke propaganda för abort som resolutionen innehåller, utan åtminstone i lika hög grad för att jag anser att parlamentets ståndpunkt om denna fråga i allmänhet är ganska hycklande. Å ena sidan säger parlamentet helt korrekt att allt måste göras för att åstadkomma en betydande minskning av mödradödligheten i utvecklingsländerna, men å andra sidan fortsätter parlamentet att på andra ställen förespråka en ännu större, ännu mer omfattande laglig invandring och för Europeiska kommissionens förslag för det så kallade blå kortet. Det är just denna invandringspolitik som är resultatet av en enorm hjärnflykt från utvecklingsländerna till västländerna, och det är precis den här politiken som berövar utvecklingsländerna deras bäst utbildade arbetskraft som de behöver, inklusive hälsovårdspersonal, läkare och sjuksköterskor som behövs så mycket mer i Afrika än i väst. Jag vägrar gå med på en så hycklande ståndpunkt.

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! Jag reser mig för att ge en röstförklaring om vår resolution om mödradödlighet. Vi måste vänta och se var kammaren står i andra frågor men det har åtminstone uttalat sig tydligt om frågan om moderskap.

Jag står ändå här, utan någon polemisk anda, för att fråga varför vi alls kände behovet av att uttala sig om dessa frågor. Detta är känsliga, intima och för många av våra väljare, etiska frågor. De borde egentligen tas upp i de nationella demokratiska procedurerna i medlemsstaterna. Genom att vi uttalar oss, som vi har gjort i kväll, har vi visat en förmätenhet, arrogans och en önskan att centralisera makten och köra över de nationella traditionerna hos våra konstituerande medlemmar. Titta på denna resolution så förstår ni varför väljarna hyser ett så starkt ogillande och misstroende mot Europeiska unionens institutioner.

  Linda McAvan (PSE). – (EN) Herr talman! Jag tycker att Daniel Hannan har missat poängen. Denna resolution handlar faktiskt om FN:s möte om millennieutvecklingsmålen, och syftar till att trycka på världens ledare att ta millennieutvecklingsmål 5 om mödradödlighet på allvar. Det är detta det handlar om. Det har ingenting att göra med abort i Polen eller Irland. Det handlar om tillgång till mödrars rättigheter. Min röstförklaring handlar dock inte om detta.

Det jag vill säga är att en av de sorgligaste saker jag har sett i hela mitt liv var på Fistulasjukhuset i Addis Abeba dit vi åkte med ett antal kvinnliga kolleger som en del av AVS-delegationen. Vi såg köer av unga kvinnor, de var i själva verket bara flickor på 13 eller 14 år, och det rann en ström av urin från kön ut på gatan. De köade och det kom en ström av urin därför att de hade utvecklat en vaginal fistel som ett resultat av att det inte fanns någon hälsovård vid barnafödandet i de avlägsna delarna i Etiopien.

Jag anser att det är extremt viktigt att Europeiska unionen investerar i lämplig mödrahälsovård i några av världens fattigaste länder. Det är en skam att det sker så få framsteg i detta millennieutvecklingsmål, då det är ett av de viktigaste. Jag hoppas att detta kan stärka våra förhandlare, som Glenys Kinnock, som kommer att åka till New York.

Jag anser också att personer som Daniel Hannan verkligen borde läsa och ta reda på vad som händer här i parlamentet.

− Betänkande: Syed Kamall (A6-0283/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Detta är ett särdeles viktigt betänkande. En stor efterfrågan på tjänster kännetecknar de utvecklade ekonomierna. Tjänster avgör samhällens levnadsstandard och välfärd. Det finns en ständigt ökad efterfrågan på utveckling av tjänster i samband med modern teknik och högkvalitativa tjänster som svarar mot användarnas standard och förväntningar.

Ökningen av BNP är allt mer beroende av tjänstesektorns storlek. Tjänster utgör en betydande del av handeln. Denna del av marknaden ökar ständigt. Det är därför det har varit så mycket debatt om avregleringens villkor och principer när det gäller tjänstehandel på global nivå inom ramen för WTO. Det finns många kraftigt vinstgivande typer av tjänster, speciellt de som är inriktade på specifika nischer. Detta är ett av skälen till att avregleringen av tjänstehandel går sakta och varför det finns ett stort motstånd mot den. Som avslutning vill jag säga att vi lever i en tid när tjänster är huvudindikatorerna för utveckling.

− Betänkande: Josu Ortuondo Larrea (A6-0308/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag röstade för antagandet av detta betänkande om en europeisk hamnpolitik, då det tar upp många viktiga frågor i denna ekonomiska sektor. Dessa frågor är också viktiga i Polen.

Jag frågade mig själv hur dessa texter skulle kunna tillämpas på de polska skeppsvarven i Gdansk, Gdynia och Szczecin. Förfarandena avseende statligt stöd till polska skeppsvarv har varit på gång i Europeiska kommissionen ganska länge nu. Szczecins skeppsvarv är det femte största i Europa och är drabbat av allvarliga svårigheter, liksom varvet i Gdynia. Allt detta beroende på en rad problem som har dykt upp de senaste åren, som ett resultat av det förändrade ekonomiska systemet och den internationella situationen, som jag påpekade i mitt anförande i går.

När det gäller den nuvarande situationen för de polska skeppsvarven anser kommissionen att de inte utgör en källa till sysselsättning. De är inte utsatta för illojal konkurrens. Det kan låta litet udda. Dessutom föreslår man att stänga två fartygsbäddar för att uppnå full potential, och det är helt enkelt löjligt. Omstruktureringsplanen för dessa skeppsvarv har för alltid avslagits, vilket med all sannolikhet kommer att leda till att de kollapsar i stället för att hjälpa den europeiska skeppsbyggarindustrin att återfå sin plats i världen.

  Talmannen. − Jag vill påminna de kolleger som inte har fått tala att de kan lämna in en skriftlig förklaring som gör det möjligt att få sin röstförklaring till protokollet.

Muntliga röstförklaringar

− Betänkande: Timothy Kirkhope (A6-0248/2008)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag tackar Timothy Kirkhope för detta betänkande, som jag hoppas kommer att bidra till att ge konsumenterna en bättre service. För närvarande beror det pris konsumenterna betalar för en biljett mellan medlemsstater på i vilket land biljetten köps. I mitt eget land, England, betalar jag samma pris för en biljett oavsett om jag köper den i staden för avgång, ankomst eller i en tredje stad. Jag kan inte se något skäl till varför detta inte borde gälla i hela unionen.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Timothy Kirkhopes betänkande om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem.

Den nya uppförandekoden kommer att stimulera konkurrensen mellan datoriserade bokningssystem vilket gynnar priset och tjänsternas kvalitet. Det befintliga systemet är inaktuellt. Nästan 40 procent av bokningarna sker nu via alternativa webbplatser, utan några som helst bokningsavgifter. Den nya koden kommer att gynna konsumenterna genom att öka konkurrensen och minska avgifterna, där även lågprisflygen nu ingår i bokningssystemen.

För att erbjuda kunderna bästa möjliga information och skydd mot illojala konkurrensmetoder måste tillhandahållandet av tjänster utökas, regleras och övervakas på EU-nivå. Det är därför viktigt att de flygpriser som anges i huvudannonserna innehåller det fulla flygpriset inklusive alla skatter och avgifter, så att kunderna inte luras av specialerbjudanden som faktiskt inte är tillgängliga. Samma sak gäller förteckningen över koldioxidutsläpp och bränslekonsumtion. Båda måste vara tydliga för konsumenterna. Ett alternativt tågerbjudande för flyg på mindre än 90 minuter ger kunden ett alternativ och gör det möjligt för honom eller henne att välja utifrån god information.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Genom att aktualisera uppförandekoden för datoriserade bokningssystem säkerställer man att bokningssystemen för flygresetjänster följer principen om rättvis konkurrens. Jag är dock rädd att den vaga definitionen av ett företags ”kapitalägande” då ägaren har ”avgörande inflytande” på det datoriserade bokningssystemet kommer att skapa förvirring och leda till konkurrenssnedvridning. Detta betänkande ska handla om att gynna konsumenterna och denna syn återspeglas i min röst.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Det datoriserade bokningssystemet är ett program som samlar leverantörer av flyg- och järnvägstransporter och används för försäljning av biljetter till deras tjänster. Betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning syftade till att ändra de regler som för närvarande gäller och öka konkurrensen genom ett datoriserat bokningssystem.

Uppförandekoden har uppdaterats för att förbättra insynen och också för att förhindra marknadsmissbruk och snedvridning av konkurrensen. Jag röstade emot betänkandet om uppförandekoden för datoriserade bokningssystem eftersom jag förespråkade att hänvisa det till utskottet för transport och turism.

Enligt min åsikt är många av begreppen i kommissionens rapport dåligt definierade. Detta gäller särskilt det viktiga begreppet moderföretag. Jag anser därför att konsumenternas intressen inom den gemensamma marknaden inte helt skyddas.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE) , skriftlig. − (RO) Jag röstade för att remittera förordningen om det datoriserade bokningssystemet till kommissionen eftersom det fortfarande förekommer tvetydiga formuleringar som kan leda till olika texttolkningar. En förordning är bindande till alla delar och direkt tillämpbar i alla medlemsstater, varför texten måste vara exakt.

Jag anser inte att offentliggörandet i EU:s officiella tidning av en specificering, som presenterar den tolkning som ges av kommissionen av vissa definitioner i förordningen, innan förordningen träder ikraft, är en godtagbar lösning. De europeiska institutionerna har bundit sig för en process för förenkling av lagstiftningen och särskilt för stabil lagstiftning.

Självklart är en uppdatering och en förbättring av förordningen om det datoriserade bokningssystemet nödvändig och jag uppskattar det arbete som alla kollegerna i kommissionen utfört. Ändå anser jag att en större klarhet i texten skulle ha behövts för att säkerställa en stabil rättslig ram som krävs för att sektorn för passagerarflyg ska fungera bra.

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Under omröstningen med namnupprop och i samband med ändringsförslag 48 röstade jag emot överträdelsen av lika rättigheter för konkurrerande företag genom att välja ut tre EU-stater och ge dem en privilegierad ställning på marknaden. Tyvärr fungerade inte min voteringsutrustning och mina försök att få någon att uppmärksamma detta misslyckades. Jag skulle vilja att det togs till protokollet att jag röstade emot den andra hälften av det berörda ändringsförslaget.

− Betänkande: Esko Seppänen (A6-0317/2008)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Att ta ställning för mänskliga rättigheter i vår omvärld är en del av unionens politiska uppgift i dess egenskap av värderingsunion. Detta får dock enligt Junilistans mening inte användas för att driva utrikespolitik på EU-nivå och därmed inkräkta på medlemsländernas utrikespolitiska suveränitet.

Vi uppskattar därför att EIB prioriterar kreditgivning som främjar demokratisk utveckling och stabilitet i Centralasien, men motsätter oss en utveckling som innebär att EIB blir ett instrument för EU:s utrikespolitiska strävanden.

Vi har efter noggrant övervägande valt att rösta för de föreslagna ändringarna från EU-parlamentet till kommissionens förslag, trots att en del av ändringsförslagen inte riktigt ligger i linje med denna principiella inställning.

− Resolutionsförslag: Palestinska fångar i Israel (RC-B6-0343/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman! Jag röstar för detta dokument, men jag vill påpeka att det är ytterligare en av de otaliga texter som godkänts av denna kammare till stöd för mänskliga rättigheter i denna del av världen. Vilken effekt har våra deklarationer? Mycket liten tyvärr, bortsett från att uttrycka politisk solidaritet.

Om Europa vill vara trovärdigt i denna fråga måste det uttala sig enhälligt och sätta internationell säkerhet framför enskilda nationella intressen. Jag anser att det är nödvändigt att göra en avvägning mellan två krav: för palestinierna en fri och självständig stat; för israelerna trygghet att bo på sitt eget territorium, utan angrepp och hot. Om de båda synpunkterna skiljs åt blir det ganska besvärligt att hitta en trovärdig hållning och en varaktig lösning. Jag hoppas att denna vår europeiska gemenskap, som har ett så stort intresse av fred i en del av världen som ligger så nära oss, i fortsättningen kan spela en effektivare medlarroll än den har gjort tidigare.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för kompromissresolutionen, inte för att vi håller med om alla dess punkter och formuleringar, utan för att vi tror att den kan bidra till att fördöma de palestinska politiska fångarnas oacceptabla situation i israeliska fängelser.

Israel ockuperar olagligt, med stöd av och i hemligt samförstånd med Förenta staterna och dess allierade, de palestinska områdena, har byggt bosättningar och en skiljemur och mördar, internerar, angriper och utnyttjar det palestinska folket, samtidigt som det systematiskt kränker internationell rätt och åsidosätter detta folks obestridliga rätt till sin suveräna, livskraftiga och självständiga stat.

Omkring 10 000 palestinier, inberäknat hundratals barn, hålls för närvarande internerade i israeliska fängelser under omänskliga förhållanden och utsätts för förödmjukande och förnedrande behandling och också för misshandel, inbegripet tortyr. De flesta får inte motta besök från sina familjer. Många har internerats ”administrativt”, utan åtal eller rättegång.

Israel håller i sina fängelser omkring en tredjedel av de valda ledamöterna av det palestinska lagstiftande rådet liksom andra palestinska lokalt valda ämbetsmän.

Fängslandet av palestinska aktivister är ett medel som används för att bekämpa det palestinska folkets legitima motstånd och för att vidmakthålla den israeliska ockupationen.

En rättvis, genomförbar och varaktig lösning för att göra slut på den israeliska ockupationen av de ockuperade områdena kräver att Israel friger alla palestinska politiska fångar.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Detta är en oacceptabel resolution som i allt väsentligt frikänner Israel från folkmordet på det palestinska folket och ockupationen av dess territorier.

I paragraf 4 stöds exempelvis Israels kamp mot terrorism. På så sätt brännmärks ett folk, som kämpar för sin frihet, motsätter sig ockupationen av sina territorier av den israeliska armén och motsätter sig den ekonomiska, sociala och politiska blockaden och de vedergällningsattacker som det drabbas av, som terrorister. Små barn finns bland offren, på Gazaremsan till exempel, eftersom en regering har valts som inte är till Israels, Förenta staternas och EU:s belåtenhet.

Dessutom uppmanar paragraf 7 på ett provocerande sätt palestinska myndigheter att övervaka det palestinska folkets motstånd. Den anklagar tidigare fångar, särskilt små barn till och med, för vålds- eller terrorhandlingar.

Det är skamligt att göra sådana falska beskyllningar. I stället borde Europaparlamentet kräva att Israel drar sig tillbaka från de ockuperade områdena på Västbanken. Skammens mur i Jerusalem borde rivas, de blodtörstiga angreppen på civila, kvinnor och barn måste upphöra och alla politiska fångar måste friges. Europaparlamentet borde kräva att Israel rättar sig efter folkrättens principer och gällande FN-resolutioner.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Situationen för Israel och Palestina är komplicerad. Att för Israel hantera den enorma osäkerhet som dess omgivning innebär är påfrestande. Som en varm vän av Israel känner jag väl till detta. Dock är det alltid viktigt att internationell rätt upprätthålls. Jag valde därför att delta i förhandlingarna gällande Europaparlamentets gemensamma resolution om situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser.

Genom dessa förhandlingar blev slutresultatet betydligt mer balanserat, vilket medförde att jag i slutändan stödde resolutionen. Ur min synvinkel är det viktigt att inte fördöma Israel på det sätt som skedde i Hélène Flautres betänkande om EU-sanktioner på området för mänskliga rättigheter där man inte hade studerat fakta. Det röstade jag därför nej till.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. − (PL) Resolutionen om de palestinska flyktingarnas situation i israeliska fängelser, som antagits av parlamentet, är vinklad och ger därför inte en riktig bild av konflikten i Mellanöstern. I resolutionen underlåter man att ta hänsyn till det politiska sammanhanget eller till det faktum att de israeliska myndigheterna behöver kunna garantera sina medborgares säkerhet. Israel hotas fortfarande ständigt av terroristverksamhet som utgår från de palestinska områdena, trots pågående fredsförhandlingar och tecken på god vilja, som det nya beslutet att frige 198 palestinska fångar. Israel är det absolut enda demokratiska landet i regionen och griper sig an detta hot med demokratiska metoder och resurser.

I resolutionen fördöms de israeliska myndigheterna för att de använder olämpliga metoder när de vidtar åtgärder mot minderåriga. I resolutionen underlåter man emellertid att nämna att terroristorganisationer som Al-Aqsa-martyrernas brigad, Hamas, Islamiska Jihad och Folkfronten för Palestinas befrielse enligt rapporter från Amnesty International rekryterar minderåriga och använder dem som kurirer. I vissa fall får minderåriga också tjänstgöra i strid eller används till att utföra terroristattacker mot israeliska soldater och civila.

Eftersom frågan om de palestinska fångarna behandlades på ett så vinklat och ofullständigt sätt röstade jag emot denna resolution.

- Betänkande: Hélène Flautre (A6-0309/2008)

  Slavi Binev (NI), skriftlig. ?– (BG) Herr talman, ärade kolleger! I betänkandet av Helene Flautre diskuteras de sanktioner som måste tillgripas av EU beträffande alla kränkningar av mänskliga rättigheter, oavsett var de inträffar. Men vad händer på vår egen bakgård?! Ytterligare en gång skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet på den exempellösa verksamhet som den sittande koalitionen i Bulgarien bedriver.

Den 30 juli, den dag då det skulle röstas om en misstroendeförklaring [i det bulgariska parlamentet], användes polisstyrkor mot ledamoten av Europaparlamentet Dimiter Stoyanov. Trots att namnen på de uniformerade ”hjälparna” omedelbart fastslogs, har det till dags dato inte utdömts några straff, ingen ursäkt har framförts utan det råder en påtaglig arrogans i försöken att mörklägga fallet.

Det beteende som inrikesministeriets tjänstemän uppvisar klargör att de var medvetna om vem de slog, särskilt som Dimiter Stoyanov höll upp sitt id-kort som ledamot av Europaparlamentet hela tiden och upprepade gånger förklarade vem han var.

Illegal internering och misshandel av en ledamot av Europaparlamentet är något som inte har inträffat förut i denna institutions 50-åriga historia! Vår kollegas fall är ett hårt slag för den moderna europeiska demokratins grundläggande principer. Det utgör ett direkt och demonstrativt intrång på den personliga integriteten.

Eftersom det faktum att Dimiter Stoyanov var ledamot av Europaparlamentet inte förskonade honom från den sittande regeringens ingripande, vad återstår då för den vanliga bulgariska medborgaren?

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Eftersom det är omöjligt att i en röstförklaring diskutera alla de många viktiga frågor som tagits upp i betänkandet, särskilt de många där vi är helt oense, är kanske det bästa sättet att ta omröstningen om de ändringsförslag som lagts fram i kammaren som exempel för att belysa det centrala syftet med detta politiska instrument från EU.

Trots att hänvisning görs till flera länder i betänkandet förkastade en majoritet av parlamentet två föreslagna ändringar där man fastslog att:

- ... EU-sanktionerna mot den palestinska regering som bildades i februari 2006 efter val som EU erkänt som fria och demokratiska har undergrävt gemenskapspolitikens konsekvens och visat sig starkt kontraproduktiva genom att avsevärt förvärra den politiska och humanitära situationen;

- ... Israels ständiga kränkningar av internationell rätt kräver brådskande åtgärder från gemenskapens sida.

Finns det några bättre exempel för att visa att syftet med EU-sanktionerna är ett oacceptabelt ingripande, uppenbarligen tillämpat med ”dubbelmoral”. Med andra ord används sanktioner som ett medel för påtryckning och ett politiskt ingripande för att skydda “vänner” och kritisera “andra” som EU (och Förenta staterna) utpekar som mål.

Därför röstade vi emot betänkandet.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Gusp, tillämpar EU restriktiva åtgärder eller sanktioner för att garantera att målen för Gusp iakttas. EU:s nuvarande sanktionspolitik är behäftad med orimliga specialfall som ofta resulterar i motsägelser och inkonsekvenser. Jag menar att kommissionen borde spela en mer förebyggande roll genom att klargöra en tydlig EU-politik om sanktioner.

Jag anser att Europaparlamentet måste vara mycket noggrant när det talar om sanktioner och särskilt när det kräver EU-åtgärder som svar på brott mot internationell lagstiftning som parlamentet gjort i detta betänkande om Israel. Jag tycker att innan vi ber EU tillgripa sanktioner måste vi vara mycket väl underrättade om konkreta brott mot internationell lagstiftning och bör avstå från att göra uttalanden av generell natur. Om det finns fall baserade på fakta måste de specificeras i texten eller presenteras i en fotnot till respektive dokument.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Hélène Flautres betänkande om utvärdering av EU:s sanktioner som del av EU:s åtgärder och politik på området för mänskliga rättigheter. Jag välkomnar föredragandens balanserade syn på ett viktigt verktyg för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sanktioner behöver tillämpas i varje enskilt fall och riktas så att de inte skadar oskyldiga parter. Jag är säker på att Hélène Flautres betänkande nöjaktigt tillgodoser sådana krav.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) EU anser att respekt för mänskliga rättigheter är den viktigaste principen av alla och inbegriper därför klausuler om mänskliga rättigheter och genomförandemekanismer i alla nya bilateral avtal som sluts med tredjeländer.

Sanktioners politiska effektivitet och deras negativa konsekvenser är föremål för diskussion i dag. Vi är särskilt medvetna om detta när EU måste anta en ståndpunkt beträffande konflikten i Kaukasien.

Jag välkomnar därför och har röstat för Hélène Flautres betänkande som medför en ny syn på tillämpningen av sanktioner och en åsiktsförändring på området för mänskliga rättigheter.

Vi behöver en effektiv sanktionspolitik för att inte tillämpa en dubbelmoral som är grundad t.ex. på partnerns strategiska betydelse, som i fallet Ryssland och Kina.

Vi måste använda strategidokument för de olika länderna och andra liknande typer av dokument som grund för en utveckling av en sammanhängande strategi för mänskliga rättigheter i landet och situationen för demokratin. Vi måste använda objektiv och aktuell information som vi fått från företrädare för lokala och icke-statliga organisationer. Vi måste stödja det civila samhället och rikta in oss på dem som är skyldiga till konflikter, till exempel genom att frysa tillgångar och utdöma reseförbud. Sanktioner bör inte drabba de fattigaste människorna.

Jag är fast övertygad om att sanktionspolitiken inte blir mer effektiv förrän den införlivas med en integrerad EU-strategi för mänskliga rättigheter. Sanktioner blir inte effektiva förrän de bidrar till att förändra förhållanden och följaktligen lösa konflikter.

  Pierre Schapira (PSE), skriftlig. – (FR) Efter parlamentsvalet i Palestina i februari 2006 var jag en av de första, både från Jerusalem och i parlamentet, som sa att vi inte borde tillämpa sanktioner mot den palestinska regeringen eftersom det skulle bli folket som fick lida av detta. Vi måste onekligen erkänna att den politiska situationen i de palestinska territorierna har radikalt försämrats, särskilt mellan Fatah och Hamas, men denna politiska kris kan inte endast tillskrivas europeiska sanktioner. Därför avstod jag från att rösta om ändringsförslag 4.

Jag vill också slå fast att jag klart fördömer Israels ständiga kränkning av internationell rätt, men jag beklagar att man i betänkandet underlåter att nämna de kränkningar av internationell rätt som begås av andra länder i Mellanöstern. Detta verkar vara ett fall av dubbelmoral och därför röstade jag emot ändringsförslag 5.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (DA) Trots att det finns synpunkter i Hélène Flautres betänkande som förtjänar kritik, röstar jag för betänkandet för att visa mitt stöd för kampen för mänskliga rättigheter.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Sanktioner som tillgripits av EU är instrument som garanterar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens effektivitet. Det är diplomatiska verktyg, det är sant, men de är för det mesta ekonomiska, och de tjänar till att de grundläggande principerna om internationell rätt, demokrati och mänskliga rättigheter följs.

Föredraganden kräver en omfattande och ingående utvärdering av gällande restriktiva åtgärder och jag tycker att hon gör rätt i det. Lämpliga principer för användande av sanktioner bör avfattas så att dessa endast används efter en grundlig analys i varje enskilt fall.

Vidare anser jag också att man bör prioritera utvecklingen av ekonomiska sanktioner som inte inverkar negativt på samhället och inte kränker de mänskliga rättigheterna för medborgarna i de länder som utsätts för sanktioner. Detta är särskilt nödvändigt beträffande vanan att upprätta svarta listor. Därför stödde jag betänkandet om en utvärdering av EU:s sanktioner på området för mänskliga rättigheter.

Skulle det visa sig nödvändigt att tillgripa sanktioner anser jag att det är viktigt att införa positiva åtgärder för att hjälpa medborgarna i de länder som har utsatts för restriktiva åtgärder.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder helhjärtat mänskliga rättigheter för alla. Vi stöder principen om ett gemensamt sanktionssystem för Gusp och EU som tillämpas på enhällig basis för att riktas mot de mest notoriska överträdarna av mänskliga rättigheter i världen, förutsatt att Storbritannien alltid kan utöva sitt veto i det avseendet. Vi beklagar också att sanktionerna har tillämpats inkonsekvent och är mycket väl medvetna om brott, t.ex. att President Mugabe har fått komma in i EU flera gånger, trots det reseförbud som utfärdats mot hans regering.

Tyvärr går Hélène Flautres betänkande längre genom att erkänna Europadomstolens rätt att fastställa förteckningen över förbjudna terroristorganisationer − vilket måste förbli ett politiskt beslut, inte ett juridiskt − och hävda att Lissabonfördraget är nödvändigt för att göra EU-sanktioner för brott mot mänskliga rättigheter mer effektiva. Det kräver att Europaparlamentet får tillsyn över medlemsstaternas säkerhetstjänster och att uppförandekoden för vapenexport blir bindande. Av dessa skäl kommer vi inte att stödja betänkandet.

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade emot punkt 57 under omröstningen med namnupprop. Tyvärr fungerade inte min voteringsutrustning. Mina försök att få någon att uppmärksamma detta misslyckades, och samma sak upprepades under fem andra omröstningar med namnupprop. Jag skulle vilja att det togs till protokollet att jag röstade emot den ursprungliga texten till punkt 57 i dokumentet.

- Resolutionsförslag: Millennieutvecklingsmålen och mödrahälsan (RC-B6-0377/2008)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) På papperet var det femte millennieutvecklingsmålet – vilket ska minska mödradödligheten med 75 % från och med nu och fram till 2015 – klart ett av de mål som var lättast att nå.

I realiteten var det det mål som var mest försenat. Ett förödande faktum är att i Afrika söder om Sahara dör en kvinna av 16 i barnsbörd. Denna siffra har knappast förändrats på 20 år.

Finns det någon annan plats i världen där man kan hitta en sådan dramatisk obalans på folkhälsoområdet? Och dessutom, när modern dör är risken för att barnet också dör 10 gånger högre.

När vi anstränger oss till det yttersta för att nå millennieutvecklingsmålen behöver vi därför ägna speciell uppmärksamhet åt nummer 5.

G8-gruppen själv har till sist kommit till insikt. Vid dess senaste möte i Japan antog den ett “hälsopaket” som syftade till att rekrytera och utbilda 1 miljon sjukvårdsanställda för Afrika så att 80 % av mödrarna ska få stöd under barnsbörden.

Bollen ligger nu hos EU.

Gemenskapen behöver agera samtidigt och med verklig substans i flera riktningar:

- information och utbildning för kvinnor,

- förstärkning av det allmänna hälsovårdssystemet i länderna i söder,

- kraftig investering i mänskliga resurser på hälsovårdsområdet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Varje år inträffar omkring 536 000 fall av mödradödlighet (95 % av dem inträffar i Afrika och södra Asien). För varje kvinna som dör drabbas 20 eller fler av allvarliga komplikationer, som sträcker sig från kroniska infektioner till invalidiserande skador, vilka lätt skulle kunna undvikas om det fanns allmän tillgång till grundläggande och akut förlossningsvård och reproduktiv hälsovård. Detta kräver mer stöd från utvecklade länder.

Dessa siffror är mycket oroande och visar att målet om minskad mödradödlighet (MDG 5) inte bara är på fel spår för att kunna nås av utvecklingsländerna, utan också är det enda där ingen framgång kan noteras. Dagens siffror är exakt desamma som för 20 år sedan.

Faktum är att mödradödlighet skulle kunna undvikas genom bättre hälsovård och genom en garanterad tillgång för alla kvinnor till omfattande information om och vård av sexuell och reproduktiv hälsa.

Vi stöder därför den antagna resolutionen och är glada över att vårt förslag att försvara tillgång till effektiv födelsekontroll och till laglig och säker abort också har antagits i plenum.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det är helt fruktansvärt att en så stor del av världens befolkning lever i extrem fattigdom, att kvinnor i dessa länder och områden dör under graviditeten eller förlossningen och att så många saknar såväl information om, som tillgång till, säkra preventivmedel. Detta är en fråga som handlar om människovärde och okränkbara universella mänskliga rättigheter, inte minst för kvinnor som lever i fattigdom.

Denna resolution innehåller positiva - och nödvändiga - förslag, men tar även upp frågor som inte ligger inom EU:s kompetens. Vi har valt att stödja förslag där det uppmanas till förbättrade villkor för kvinnor, i synnerhet vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Resolutionen behandlar emellertid även ämnen som till viss del är av utrikespolitisk karaktär. Vi har därför lagt ner vår röst vid slutomröstningen.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentets resolution om mödradödlighet har stor betydelse mot bakgrund av millennieutvecklingsmålen och låter förstå att vi är medvetna om den nuvarande situationen och att vi kräver åtgärder för att hjälpa miljontals kvinnor i utvecklingsländerna. Jag stöder kraftigt förslaget att be kommissionen och rådet att utveckla program och politik som skulle bidra till att förebygga mödradödlighet med särskild betoning av tillgång till information om sexuell och reproduktiv hälsa, läs- och skrivkunnighet och näringslära.

Inom ramen för denna resolution anser jag att användningen av preventivmedel är mycket viktig för att förhindra sjukdomar, oönskade havandeskap och för att minska mödradödligheten, men samtidigt är jag övertygad om att vi inte har rätt att fördöma eller kritisera kyrkor, som bara uppträder som en moralisk men inte lagstiftande myndighet, för att de främjar sin tro men inte förbjuder någon att göra ett personligt val. Dessutom finns det kyrkor som inte tar upp frågor om preventivmedel med sin församling.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom mödradödligheten inte bara är hög i utvecklingsländerna utan också i de nya EU-medlemsstaterna.

Det är oroande att 536 000 familjer varje år lämnas utan stöd av en mor vilket skapar obalans på samhällets basnivå. Vi känner till orsakerna och vet metoderna för att bekämpa detta fenomen; hur man ska organisera och planera verksamheten beror på oss.

Jag anser verkligen att tonvikten huvudsakligen ska läggas på kvinnors tillgång till information beträffande sund reproduktion. Vi kommer inte att lyckas med vår verksamhet om inte kvinnorna själva blir medvetna om de risker de utsätter sig för före eller under graviditeten. Vi borde också anslå största möjliga resurser för att ge service av hög kvalitet som är tillgänglig för alla.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Efter att ha stött ändringsförslagen om kritik av Förenta staternas munkavlepolicy och av förbudet för användning av preventivmedel som förespråkas av vissa kyrkor röstade jag för resolutionen. Men jag blev upprörd över att få veta att några av mina kolleger, som vanligtvis uppfattas som seriösa, har prioriterat uttalanden från påven framför hälsa och välfärd för utvecklingsländernas människor.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE) , skriftlig. − (RO) Ökningen av spädbarnsdödligheten och minskningen av födelsetalen å ena sidan och en åldrande befolkning å den andra kräver kraftiga och brådskande åtgärder från medlemsstaterna och europeiska institutioner.

Jag röstade för resolutionen om mödradödlighet före FN:s högnivåmöte den 25 september, som var ägnat åt översyn av millennieutvecklingsmålen, på grund av att dess text kräver att rådet och kommissionen ska utvidga resurserna för mödrahälsovård och lägga tonvikten på program för mödravård, näringslära för gravida, bra förlossningshjälp som leder till att alltför stor användning av kejsarsnitt undviks, samt eftervårdshjälp och familjeplanering. Genom denna resolution kräver vi att rådet och kommissionen garanterar att reproduktiv hälsovård är överkomlig, tillgänglig och av hög kvalitet.

Det är viktigt att tilldela största möjliga resurser till program och politik som vill förhindra mödradödlighet.

Jag anser också att det är viktigt att finansiera familjeplaneringsverksamhet med allmänna medel.

  Ewa Tomaszewska (UEN), skriftlig. − (PL) Resolutionen innehåller bestämmelser som indirekt uppmanar till abort och andra som öppet kräver att abort legaliseras. Införlivandet av uttalanden om detta ämne innebär en kränkning av subsidiaritetsprincipen. Det betyder också att ekonomiska resurser från bidrag till gemenskapen av medlemsstaterna där abort inte är tillåten kan användas för att främja abort i tredjeländer.

Det är skenheligt att motivera engagemang för propaganda för abort i form av att främja mödrahälsan och att anslå ekonomiska resurser till abort i stället för att ägna dem åt att förbättra mödrahälsan. Jag röstade därför emot denna resolution.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade emot denna resolution.

Skydd av mödrahälsan är en ovillkorlig förutsättning för mänsklighetens överlevnad.

Mödrar i utvecklingsländer står för närvarande inför en pandemi utan tillgång till bashälsovård, tabletter eller en kopp dricksvatten. FN:s generalsekreterare betonade med eftertryck att mindre än 10 % av budgeten används för att lösa problem som berör 90 % av världens befolkning. Lunginflammation, infektiös diarré, tuberkulos och malaria – sjukdomar som orsakar enorma hälsoproblem i utvecklingsländerna men kan behandlas – utnyttjar mindre än 1 % av budgeten.

FN har antagit en strategi som stöder barnafödande under kvalificerad medicinsk övervakning. Detta avses begränsa riskerna med moderskap, minska spädbarnsdödligheten och ge tillgång till vård.

I vår resolution föreslår man emellertid bland annat “tillgång till säkra och lättillgängliga abortmöjligheter” och beklagar bristen på vård på området för reproduktiv hälsa. Man kräver att rådet och kommissionen ska garantera att reproduktiv hälsovård är tillgänglig, åtkomlig och av god kvalitet och främjar alla kvinnors tillgång till omfattande information om och vård av sexuell och reproduktiv hälsa. Man kräver att rådet och kommissionen ska ingripa på detta område, men abort hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet och inte till EU:s.

Vi kan inte erbjuda mödrar i utvecklingsländerna en otydlig, förenklad eller, ännu värre, en ideologiskt vinklad syn på hälsoskydd.

- Betänkande: Syed Kamall (A6-0283/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), som verkar för en liberalisering av tjänster på internationell nivå och som föredraganden så lidelsefullt vill se avslutat, är i realiteten inte mer än ett Bolkesteindirektiv i global skala. Gårdagens ”polske rörmokare” kommer i morgon att vara kinesisk eller pakistansk.

Det enda undantaget hänför sig till tjänster ”som tillhandahålls under utövande av statliga befogenheter”, som ”tillhandahålls varken på kommersiella grunder eller i konkurrens med en eller flera tillhandahållare av tjänster”. Med andra ord de enda som inte berörs torde vara polisen, domstolarna, diplomattjänsten och armén. Å andra sidan kommer GATS att bli ytterligare ett steg mot ett avvecklande av offentliga tjänster, en process som påbörjades av kommissionen för ca 15 år sedan i konkurrensens och gemensamma marknadens namn.

I dag anser EU att det har en konkurrensfördel och gör gällande att dess tillhandahållare av tjänster har otillräcklig tillgång till marknader med tredjeländer. Men tjänstesektorn kommer att sluta precis som vår industri, med utlokaliseringar och nedskärningar och, som en bonus, import av social dumpning. Att ha rätt perspektiv på sociala, miljömässiga och kvalitetsmässiga normer, som enligt föredraganden inte bör bli hinder för handeln, innehåller ett frö till en gradvis upplösning av den europeiska sociala och ekonomiska modellen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att man har avlägsnat några av de mer negativa aspekterna och tonat ner vissa formuleringar som utan att ifrågasätta liberaliseringsprocessen försöker att “humanisera” den, är denna resolution i grund och botten fortfarande en handbok som försvarar liberalisering av tjänster, inklusive offentliga sådana (förmodligen begränsade i framställningen av dem genom behovet av ett differentierat sätt att se på liberalisering).

Men den nuvarande internationella situationen är trots oron från en majoritet av parlamentet inte likadan som den var när Doha-rundan började 2001, vilket innebär att Förenta staterna och EU kämpar för att få WTO att tillämpa deras agenda för ekonomiskt herravälde på världen.

Trots upprepade misslyckanden försöker emellertid EU och ”socialdemokraterna” Peter Mandelson and Pascal Lamy på nytt att hindra förhandlingarna från att “spåra ur” för att säkra och inte förlora den mark man redan vunnit i förhandlingarna.

Som vi tidigare konstaterat är syftet för större ekonomiska och finansiella grupper kontroll över den internationella handeln inom ramen för kapitalistisk konkurrens, kontroll över nationella ekonomier (jordbruk, industri, tjänster, arbetsmarknad, naturtillgångar) och kontroll över staterna själva.

Liberalisering innebär angrepp på arbetstagarnas segrar och folkens suveränitet liksom också miljöförstöring.

Vi röstade därför emot resolutionen!

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Tjänster svarar för mer än tre fjärdedelar av den europeiska ekonomin. Tjänstesektorn är av mycket stor betydelse för konkurrenskraften och förnyelsen av den europeiska ekonomin, vilken till stor del är baserad på kunskap. Att EU:s gemensamma marknad för tjänster fungerar effektivt är mycket viktigt för konkurrenskraften hos EU-företag på den globala marknaden. Att införliva och genomföra i rätt tid och på lämpligt sätt blir mycket viktigt för att marknaden ska fungera bra, särskilt när det gäller tjänstedirektivet.

Handel med tjänster innebär till stor del överföring av specialkunskap mellan länder. Följaktligen spelar fri handel med tjänster en viktig roll i alla utvecklingsstrategier, eftersom den underlättar snabb och effektiv överföring av sakkunskap i stor skala. Dessutom representerar ökande tillgång till marknaden för tjänster en möjlighet inte bara för industriländer utan också för utvecklingsländer som ofta lider brist på tillgång på sakkunskap.

Tillgång till marknaden för tjänster är en svår fråga inom ramen för de pågående förhandlingarna med WTO. Man bör emellertid komma ihåg att förhandlingar om handel med tjänster måste tjäna EU:s intressen samtidigt som den gynnar de fattigaste ländernas utveckling. Om substantiella utländska investeringar tillåts skulle det kunna bli precis den liberalisering i handeln med tjänster som kanske underlättar en ökad och mer hållbar produktion och en modernisering av infrastrukturen i alla ekonomier.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Syed Kamalls betänkande om handel med tjänster undersöker hur EU-företag kan få tillträde till tredjeländernas tjänstemarknader. Tjänster spelar verkligen en allt viktigare roll i internationell handel. Det är just därför som det är viktigt att skilja mellan kommersiella och viktiga offentliga tjänster. Jag har gjort det tydligt genom hur jag röstat.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Genom Allmänna tjänstehandelsavtalet stimulerar EU, med bilaterala och multilaterala avtal och öppna eller förtäckta påtryckningar eller hot, till satsning av kapital på de mindre utvecklade ländernas växande tjänstemarknader för att öka vinsten och sitt eget inflytande. I kommissionens rapport applåderas och stöds denna politik.

Allmänna förnödenheter som vatten, hälsa och välstånd, utbildning etc., utses till mål av monopolen som syftar till att avreglera och öppna upp nationella marknader och privatisera företag. Kapitalistisk omstrukturering kommer att vara ännu mer katastrofal för arbetare i de fattigare länderna.

Rivaliteten mellan de imperialistiska centrumen kombinerat med de fattigare ländernas motstånd har resulterat i att de senaste WTO-förhandlingarna har misslyckats. Maktcentrumen tävlar med varandra för att sluta bi- och multilaterala avtal i ett försök att stärka sin ställning.

Uppmärksamheten riktas på det direkta eller indirekta avskaffandet av offentliga tjänster, särskilt på sektorer som är lönande för kapitalet, och på avskaffande av alla säkerhetsspärrar. Detta är ett försök att sätta likhetstecken mellan tjänster och varor och genomföra gemensamma förhandlingar om jordbruksprodukter. Allt detta är exempel på en europeisk, kapitalistisk och imperialistisk, offensiv som är snabb på att föra krig för att påtvinga sina val.

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om handel med tjänster för att uppmana kommissionen att i sina handelsförhandlingar både verka för att gradvis och ömsesidigt öppna tillträde till tjänstemarknaden och för att främja en politik för ökad insyn. EU, som är världens största exportör och tillhandahållare av tjänster, måste främja ökat tillträde till tjänstemarknaden för både industriländerna och utvecklingsländerna likaså.

Ändå måste denna liberalisering vara gradvis och ömsesidig på så sätt att den tar hänsyn till de berörda ländernas olika intressen. Det var med tanke på detta som jag röstade för ändringsförslag 2, där man uppmärksammar behovet av att det görs skillnad mellan kommersiella och icke-kommersiella tjänster och att man måste använda sig av en differentierad strategi när man öppnar marknader för tjänster av allmänt intresse. Jag röstade också för ändringsförslag 5 som inom ramen för ekonomiskt partnerskapsavtal kräver universella, tillgängliga och hållbara offentliga tjänster som garanteras för alla.

Slutligen röstade jag för ändringsförslag 7 som medger att vissa produkter, som vatten, bör betraktas som en universell allmän tillgång och jag skulle vilja påpeka att ett visst mått av försiktighet krävs när man föreslår att öppna marknaderna för tjänster av detta slag.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Handel med tjänster har idag blivit en nödvändighet för alla ekonomier. Det är omöjligt för något land att nå ekonomisk framgång med en dyr och ineffektiv infrastruktur för tjänster. Producenter och exportörer av textiler, tomater och andra varor kommer inte att vara konkurrenskraftiga utan tillgång till ett effektivt bankväsende, effektiva försäkringsbolag, revisionsbyråer, och telekom- och transportsystem.

Men även möjligheten att erbjuda offentliga tjänster i privat regi är avgörande. Genom konkurrens även inom bland annat sjukvård, skola och allmänna kommunikationer får vi bättre service. Jag valde därför att stödja att man inte gör någon kategorisk skillnad mellan tjänster för privat eller offentligt bruk eftersom jag tror på att konkurrens även inom det offentliga området bidrar till bättre effektivitet och service. Det är för mig en självklar tes oavsett om det gäller vår inre marknad eller handel med tjänster i andra länder, utanför EU:s gränser.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Betänkandet om handel med tjänster syftar till att betona handel med tjänster som en sektor som bidrar till att skapa nya permanenta arbetstillfällen och förbättra medborgarnas livskvalitet. Dessa tjänster representerar för närvarande så mycket som 75 % av EU:s BNP.

Föredraganden kräver att man öppnar och avreglerar marknaden för handel med tjänster. Det är självklart nödvändigt att öppna marknaden och förbättra konkurrensen. Men enligt min mening bör inte öppnandet av handel med tjänster förstås som privatisering. Det måste klart fastslås att kommersiella tjänster skiljer sig till karaktären från offentliga. Följaktligen måste det också garanteras att den metod som man använder för att öppna handel med offentliga tjänster är en helt annan än den som används för att öppna handel med kommersiella tjänster.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE) , skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om handel med tjänster vilket betonar betydelsen av handel med tjänster när det gäller att skapa arbetstillfällen.

Ändringsförslag 2, som framlagts av socialdemokratiska gruppen, betonar behovet av en differentierad metod i samband med att öppna marknaden för tjänster av allmänt intresse och särskilt behovet av att skilja mellan kommersiella och icke-kommersiella tjänster.

Jag anser att ändringsförslag 5 är ytterst viktigt som kräver att universella, tillgängliga, hållbara och överkomliga offentliga tjänster av hög kvalitet garanteras för alla, och ändringsförslag 10, som uppmanar kommissionen att vidta kraftigare åtgärder mot förfalskning, särskilt via Internet, och ber kommissionen att framlägga förslag för parlamentet och rådet för att förse gemenskapen och dess medlemsstater med kvalitativa och statistiska uppgifter på europeisk nivå om förfalskning, särskilt via Internet.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Den så kallade tjänsterevolutionen som har varit på väg sedan mitten av 1900-talet har lett till att tjänster har blivit den viktigaste sektorn av ekonomin för de flesta länder. Teknisk utveckling, speciellt på områdena för telekommunikation och informationsteknik har radikalt förändrat synen på tjänster och deras potentiella roll i internationell handel. En dramatisk utvidgning av det förut nämnda systemet, tillsammans med tekniska framsteg har resulterat i en ökning av den internationella handeln med tjänster.

Polens inblandning i internationell handel med tjänster har aldrig varit särskilt stor. Detsamma gäller för de andra länderna i Central- och Östeuropa. Detta berodde till stor del på underutvecklingen av denna sektor i planekonomier. Radikala förändringar i utvecklingen av tjänstesektorn började först under övergångsperioden som följde på kommunisteran och fortsatte genom hela anslutningsprocessionen till Europeiska gemenskaperna. Radikala förändringar i tjänstesektorn är redan uppenbara. Dessutom bör Polens inträde i gemenskapen och den därmed sammanhängande processen att anpassa Polens ekonomi till gemenskapens krav påskynda tjänstesektorns utvecklingsgrad och ge ökade möjligheter för Polen att delta i den internationella handeln med tjänster.

Jag anser därför att EU bör anstränga sig till det yttersta för att förbättra kvaliteten på handeln med tjänster eftersom denna sektor främjar välstånd och skapar arbetstillfällen i alla världens ekonomier. Dessutom bidrar den till att påskynda utvecklingen.

- Betänkande: Josu Ortuondo Larrea (A6-0308/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Samtidigt som vi välkomnar det intresse som uttrycks i betänkandet för behovet av investeringar i hamnregioner, teknisk modernisering och miljöskydd anser vi att detta betänkande döljer det faktum att ett av målen för kommissionen med en framtida hamnpolitik är att fortsätta avregleringen av denna strategiska offentliga tjänst i flera medlemsstater.

Vi beklagar därför att våra förslag förkastades vilka

- betonade att varje nytt försök att avreglera hamntjänster på EU-nivå genom att tillämpa den gemensamma marknadens konkurrensregler måste avvisas;

- krävde att initiativ skulle tas för att bekämpa otrygghets- och olycksrisker i sektorn och för att garantera och säkra respekten för hamnarbetares rättigheter, särskilt på områden för anställning, skäliga löner, anständiga arbetsförhållanden, social välfärd, kollektivavtal, fackföreningsrättigheter och yrkesutbildning.

De europeiska hamnarnas mångfald och kompletterande karaktär måste bevaras och driften av dem måste baseras på höga kvalitets- och säkerhetsnormer, en strategisk faktor i ekonomisk utveckling. Att öppna driften av europeiska hamnar för internationella företag, som nu verkar ske, kommer att minska värdet av arbetsrelationer och kollektivförhandlingar och öka riskerna för otrygghet i hamnsystemet, vilket senare kommer att sätta sjösäkerheten i fråga.

Vi lade därför ner vår röst.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) Under omröstningen har jag uttryckt mitt ställningstagande genom att rösta mot GUE-gruppens ändringsförslag. Hamnsektorn är av avgörande betydelse för EU ur ekonomiska, kommersiella, sociala, miljömässiga och strategiska synpunkter. Emellertid kan jag inte med tanke på sektorns betydelse stödja synsättet att hamnar borde utgöra allmän egendom.

Tvärtom stöder jag medlemsstaternas rätt att ta hänsyn till sina egna intressen när man beslutar om man ska öppna hamnsektorn för avreglering eller inte. Beslut om huruvida man ska privatisera och/eller tillämpa privat och offentligt partnerskap i hamnarna tillhör medlemsstaternas behörighet och ska inte styras av Europeiska institutioner så länge som besluten följer europeisk lagstiftning. I själva verket styrs redan några europeiska hamnar av myndigheter eller företag från tredjeländer. Enligt min åsikt bör hamnsektorn som alla andra sektorer få fungera på en lika konkurrensutsatt bas.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Greklands kommunistparti röstar emotfrämjar EU:s fastställda mål om att privatisera hamnarna. Privatiseringen av hamnarna har hittills hindrats av hamnarbetarnas kamp, men har inte övergetts av EU, eftersom den är ett mycket viktig mål för EU-kapitalet.

Kommissionen försöker därför nu att gynna den genom uppsplittring, dvs. att överlämna lönsamma hamntjänster till kapitalet. Samtidigt har EU haft siktet inställt på statliga stöd för hamnar; det förbereder nu för en avveckling eller kraftig minskning av dem och bereder på så sätt vägen för en privatisering. Hamnar representerar sektorer av strategisk betydelse för medlemsstaternas ekonomi och är direkt knutna till deras försvarsförmåga och suveränitet. Av detta skäl påverkar planerna för att liberalisera hamntjänsterna och privatisera hamnarna inte bara dem som arbetar där utan också hela arbetarklassen och massorna.

Det räcker inte för arbetarklassen och arbetarna i allmänhet att enbart vara vaksamma och organisera sin kamp mot privatiseringsplaner; de måste kämpa för att hamnarna ska ägas av folket inom ramen för en självständig folkekonomi under en folklig myndighet.

- Betänkande: Michael Cramer (A6-0326/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att vi håller med om de angelägenheter och de förslag som betänkandet innehåller anser vi inte att det återspeglar väsentliga inslag i den nationella politiken på denna strategiska sektor – med sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser – särskilt vad gäller att upprätta detta system inom en stark offentlig sektor och behovet av att bekämpa den systematiska kränkningen och åsidosättandet av arbetarnas rättigheter, som kan ses i vissa segment på denna sektor.

Till följd av detta anser vi att man, genom att i betänkandet inte behandla denna centrala syn på arbetsförhållanden för yrkesfolk i denna sektor, misslyckas med sin målsättning. Praktiken med tillfällig upphandling, som medför brist på respekt för arbetstider, viloperioder och kollektivavtal och dessutom utgör en kränkning av arbetarnas rättigheter, sätter till och med deras säkerhet i fråga (och tredje mans). Därför behöver vi stoppa förlusten av arbetstillfällen och arbetsrelationernas ökade otrygghet genom att främja integration inom företagens arbetsstyrkor och anständiga befordringsgångar och löner.

Vi samtycker inte heller till att betona tillämpningen av principerna om att användaren betalar och förorenaren betalar, eftersom det är slutkonsumenten som huvudsakligen påverkas av dessa åtgärder, vilket bara gynnar dem som har ekonomisk möjlighet att “använda” eller “förorena”, utan att nödvändigtvis bidra till en markant förbättring av godstransporten.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Michael Cramers betänkande om ett effektivt och hållbart logistik- och godstransportsystem i Europa.

Detta system spelar en viktig roll i att förstärka och utvidga Europas ställning som en internationellt konkurrenskraftig ekonomi utan att detta sker på bekostnad av miljön och medborgarna. ”Gröna korridorer” är ett grundkoncept för att dra största möjliga fördel av Europas transport och göra den så hållbar som möjligt. Att minska alla slags föroreningar medan man ökar användningen av förnybara energikällor är rätt taktik.

I detta sammanhang spelar investeringar i nya tekniker, som datoriserat stop-go i godstransporter och stöd för andra transportsätt än vägtransporter, en viktig roll och pekar framåt.

Harmonisering av drift och administration på hela EU-området kommer också att göra det europeiska transportsystemet bättre och effektivare. Europa behöver en konkurrenskraftig och innovativ ekonomi för att bli framgångsrikt. Det föreliggande betänkandet utgör ett viktigt bidrag till att nå detta mål.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag håller med om de synpunkter som Michael Cramer uttryckt, nämligen att man bör anstränga sig för att förbättra godstransporternas effektivitet, integration och hållbarhet i Europa.

Jag stöder också alla de åtgärder som förespråkats för att nå de önskade målen. Dessa åtgärder inbegriper fokusering på transportkorridorer, stöd av innovativa tekniker och innovativ infrastruktur och en effektivare styrning av godstransporterna. Det har också nämnts behov av att förenkla administrationen och godstransportkedjan och att göra transporter som inte är beroende av vägnätet attraktivare. Jag stöder alla dessa taktiker. Enligt min åsikt bör de prioriteringar som föreslagits av föredraganden utgöra ett markant bidrag till att förbättra godstransporter i Europa.

- Betänkande: Frédérique Ries (A6-0260/2008)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Mina kolleger och jag välkomnar det förnyade intresset för forskning om de eventuella hälsorisker som man utsätts för genom en långvarig exponering för elektromagnetiska fält. Försiktighet beträffande dessa effekter på hälsan är nödvändig. Detta är en fråga som jag personligen har varit upptagen av och som jag försökte ta upp i januari i år. I mitt brev till förre kommissionsledamoten Markos Kyprianou, gjorde jag honom uppmärksam på att ingen översyn har gjorts av denna fråga sedan den 12 juli 1999, trots en väntad översyn 5 år från det datumet.

Jag röstade för Frédérique Ries betänkande där man medger att betänkandet från 1999 på grund av tillflödet av ny teknik är föråldrat. Men jag röstade emot ändringsförslaget som krävde införande av harmoniserade strängare gränser för utsläpp av specifika elektromagnetiska vågor. Detta är en hälsofråga och följaktligen en irländsk angelägenhet. Den irländska regeringen har offentliggjort en ny rapport där man fastställer att hittills inga negativa hälsoeffekter på kort eller lång sikt har konstaterats. Den har redan antagit Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålnings (ICNIRP) riktlinjer som begränsar allmän och yrkesmässig exponering för elektromagnetiska fält och stöds av Världshälsoorganisationen. Irland ska styra över Irland och vägleds av WHO.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för detta betänkande trots vissa inkonsekvenser. Där finns emellertid många positiva aspekter som är viktiga, särskilt när man försvarar försiktighetsprincipen och bekräftar att denna bör utgöra en av hörnstenarna i gemenskapspolitiken på områdena för hälsa och miljö.

I betänkandet kritiseras också handlingsplanen, särskilt där det konstateras att denna ”i sig innehåller fröet till ett misslyckande eftersom planen endast syftar till att följa den befintliga gemenskapspolitiken, inte bygger på någon förebyggande politik för att minska de sjukdomar som är knutna till miljöfaktorer, och inte har något tydligt, kvantifierbart mål.”

I betänkandet understryks också att kommissionen måste ta hänsyn till den ekonomiska betydelsen av små och medelstora företag genom att ge tekniskt stöd för att hjälpa dem att uppfylla bindande miljöskyddsregler och uppmuntra dem att göra andra förändringar som är positiva ur miljöskyddssynpunkt och påverkar hur företagen fungerar.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Frédérique Ries betänkande om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004-2010. Kravet på att handlingsplanen ska rikta fokus på inom- och utomhusluftens kvalitet och kemiska sammansättning har mitt stöd. Att alla producenter och importörer måste visa att deras produkt är säker innan den kan placeras på marknaden är också en positiv åtgärd för att garantera att både konsumenterna och miljön skyddas tillräckligt.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den tanklösa användningen av naturresurser i vinstsyfte, den kapitalistiska omstruktureringen, avregleringen av marknaderna och privatiseringen av energi, transport och telekommunikationer leder till miljöförstörelse. I kombination med försämringen av arbetsvillkor och arbetsförhållanden och privatiseringen av hälsa, välstånd och försäkring ser vi en ökning av hälsoproblem i allmänhet, särskilt sådana som är knutna till miljörisker. Kommersialiseringen av hälsovården och EU:s miljöpolitik, som med handelssystemet för utsläppsrätter och principen förorenaren betalar förvandlar miljön till en handelsvara, kan inte förhindra risker och sjukdomar och inte heller behandla dem med arbetarnas bästa för ögonen, eftersom deras grundsyfte är att öka kapitalets vinster.

Betänkandets slutsatser om tillämpningen av förebyggande- och skyddsprinciperna är riktiga; bristen på väsentliga, stränga åtgärder; behovet av omfattande undersökningar som baseras på de mest sårbara grupperna; mental hälsa och effekterna av magnetiska fält etc. Det avslutas emellertid med förslag som styrs av EU:s pro-monopolistiska politik, som mer skattelättnader och ekonomiska incitament för företagen. Detta är en logik som flyttar skyddsansvaret till individen.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Entusiasmen i februari 2005 när ”Europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004-2010” godkändes har falnat, utan att många av de föreslagna åtgärderna har genomförts. Det är ytterst nödvändigt att hålla dessa tidsplaner och vidta dessa åtgärder, särskilt detta årtionde när den största utmaningen för mänsklig hälsa, på området för miljöskydd, är anpassning till klimatförändringen.

De mindre välbärgade samhällssegmenten liksom de biologiskt mer ömtåliga (barn, gravida kvinnor och gamla) kommer att vara känsligare för dessa effekter.

Speciell uppmärksamhet borde ägnas åt anpassningens sociala aspekter, inbegripet de risker som relateras till anställning och effekterna på levnadsförhållanden och bostadsförhållanden.

Att förhindra negativa effekter på folkhälsan, som orsakas av extrema väderförhållanden, spelar en väsentlig roll och av det skälet uppmanas kommissionen att utarbeta riktlinjer för goda rutiner, som innehåller åtgärder som ska vidtas av regionala och lokala myndigheter i samarbete med andra institutioner, liksom folkbildning och åtgärdsprogram för att öka medvetenheten om anpassning till effekterna av klimatförändringen.