Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 4 september 2008 - Bryssel

12.1. Statskupp i Mauretanien

  Talmannen. − Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om kuppen i Mauretanien⁽¹⁾.

  Alain Hutchinson, författare. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi betraktar den statskupp som har ägt rum i Mauretanien som en verklig tragedi. EU har, precis som i många andra länder, investerat stora summor i demokratiseringen av Mauretanien; vad mera är, och mycket viktigare skulle jag vilja säga, har det mauretanska folket bidragit avsevärt, och de som var ansvariga för störtandet av diktatorn Taya för relativt kort tid sedan lyckades väcka stora förhoppningar bland befolkningen i landet medan de samtidigt infriade alla sina löften, från organiserandet av en konstitutionell folkomröstning i juni 2006 till presidentvalet i mars 2007, inbegripet lokala och allmänna val som hölls 2006. Denna långa process gav alla möjlighet att säga sin mening: fackföreningar, det civila samhället och naturligtvis politiker. Efter bara ett år har denna kupp slagit allt i spillror och det råder en stor besvikelse bland demokraterna.

Denna katastrof för demokratin och för Mauretaniens folk påminner oss mycket tydligt om alla unga demokratiers extrema ömtålighet och också om den särskilda uppmärksamhet som man måste ägna dem. Det är nu mycket viktigt för oss att klart fördöma den nya mauretanska regimen. Om den valda presidenten hade begått misstag eller missgrepp, var det det mauretanska folkets, och dess parlaments och landets valda representanters sak att reagera, att kritisera och att tillgripa sanktioner. Det var absolut inte på något sätt arméns, eller gendarmeriets eller någon annan polisstyrkas rätt att blanda sig i vad som är en rent politisk angelägenhet.

Vi uppmanar därför Mauretaniens nya ”starka män” att återlämna till Mauretaniens folk den makt som de har stulit från dem. Vi kräver att de låter den valda presidenten återta sina politiska funktioner så snart som möjligt, även om det innebär att han måste finna sig i all kritik, förutsatt att den uttrycks på ett demokratiskt sätt och med respekt för ambitionerna hos det mauretanska folk som än en gång har tagits som gisslan av önskemål från en minoritet.

Dessutom skulle jag vilja tillägga, herr talman, att jag hade äran att leda parlamentets observatörsuppdrag i Mauretanien och jag är givetvis djupt berörd av det som inträffat. Jag ska sluta där och lämna ordet till Marie Anne Isler Béguin, som ledde EU:s valobservatörsuppdrag. Vi beklagar djupt dessa händelser eftersom vad vi bevittnade i Mauretanien var en verklig önskan från hela befolkningens sida, en önskan som har uttryckts hela förra året, och det som nu hänt är en tragedi.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Herr talman! Denna fattiga afrikanska nation har lidit av politisk instabilitet och oordning under ett antal år nu. En återspegling av det är det faktum att två militärkupper har inträffat i landet under de tre senaste åren. Den andra av dessa ägde rum den 6 augusti 2008. En general tog makten i ett brott mot den lagliga konstitutionen och arresterade presidenten, premiärministern, andra medlemmar i regeringen och många civila. Egendomligt nog har två tredjedelar av de mauretanska parlamentarikerna undertecknat en deklaration till stöd för kuppledningen.

Trots ett möjligt inslag av rädsla för förföljelse är det en skymf mot demokratin och ett sorgligt förhållande när valda parlamentsledamöter väljer att erkänna att den demokratiska processen misslyckats och förklarar att de godkänner ett militärt diktatorskap. Vi uppmanar alla politiska krafter i Mauretanien att sätta sitt folks intressen i första hand och arbeta gemensamt med mognad och förnuft för att återställa den konstitutionella ordningen i sitt land. Därför ber vi enträget och förväntar oss att EU, FN och Afrikanska unionen ger allt nödvändigt stöd.

  Esko Seppänen, författare. − (FI) Herr talman! Militärjuntans kupp i Mauretanien har fördömts i vida kretsar, på goda grunder. Enligt internationella observatörer i landet genomfördes valen 2006 och 2007 i enlighet med reglerna och det finns inga tvivel om att Mauretaniens avsatta regering är legitim.

Mauretanien har upplevt över 10 kupper eller kuppförsök sedan det blev självständigt från den franska kolonialmakten. Den förra ägde rum för bara tre år sedan. Då deltog arméns högsta officerare på ett påtagligt sätt, som de gör nu igen. Utvecklingen kan knappast beskrivas som stabil eller demokratisk.

Tvisterna mellan den demokratiskt valda presidenten och generalerna i Mauretanien med deras inställning till extremistisk islamism bidrog till kuppen. Detta är en enorm utmaning för andra som försöker skapa fred och stabilitet i regionen.

I förslaget till resolution noteras med all rätt att ett återinsättande av den lagliga och demokratiskt valda regeringen är en förutsättning för att Mauretanien ska få en stabil, demokratisk utveckling. Därför är det inte acceptabelt att hålla nyval, eftersom det ger militärjuntan rätt att använda våld. Det som gör situationen ömtålig är att extremistiska åsikter och aktiviteter kommer att frodas om landet förblir isolerat, vilket kommer att få den demokratiska utvecklingen att spåra ur. Därför måste vi stödja en FN-ledd lösning som är så snabb och fredlig som möjligt. Vår grupp stöder förslaget till resolution om situationen i Mauretanien.

  Marie Anne Isler Béguin, författare. − (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det var tack vare er som jag fick leda valobservatörsuppdraget till Mauretanien.

Vi var mycket stolta över resultaten, för den stora framgången var att militären efter 24 år överlämnade makt till folket.

Jag var i Mauretanien i åtta dagar förra veckan, och vad fick jag höra där? Jag hörde ett folk som efter att tidigare ha varit så nöjt med en civil regering nu var nöjt med att militären hade kommit tillbaka igen för att ”anpassa demokratin”, som de uttryckte saken.

Naturligtvis kallar vi detta en statskupp. Det är en statskupp. Vi påtalar det och vi har påtalat det. Jag anser dock att vi verkligen måste åka dit och se vad som händer, och jag råder er att skicka dit en delegation, kära kolleger. Företrädaren för Afrikanska unionen, Jean Ping, kallar det ”en atypisk situation”. Said Djinnit från Förenta Nationerna kallar det ”en omsvängning”, och båda säger att vi måste vara kreativa i dag. När de säger att det är ett dödläge har de ju helt rätt i att det finns ett institutionellt dödläge, men detta institutionella dödläge beror inte på kuppen. Det är följden av en process av gradvis försämring som började i april och kulminerade i juni eller juli med ett misstroendevotum som det inte kunde röstas om, med extraordinära sammanträden med parlamentet som inte godkändes, som inte beviljades, och med en förkrossande majoritet på två tredjedelar, om inte tre fjärdedelar för presidenten, som avsattes och uppmanades att avgå. Det var verkligen en omsvängning som är svår att förstå för dem som inte följer utvecklingen.

Kolleger! Jag ber er att åka dit och se hur det verkligen är och uppmanar er att stödja det demokratiska arv som landet lyckades skaffa sig efter det förra valet.

Man ska också komma ihåg att institutioner som senaten, parlamentet och de kommunala församlingarna fortfarande fungerar och jag anser verkligen att dessa organ fungerar som väktare av folkmakten. Därför tycker jag att det är de som måste finna en lösning. Jag anser att vi måste lita på att våra parlamentskolleger föreslår denna militärjunta, som vi har tagit avstånd från, en vägkarta och att det verkligen är de som företräder folket, i likhet med oss som företräder våra medborgare, som måste bestämma vad som nu ska göras.

Jag tycker att vi ska ge dem denna trovärdighet och visa lite tillit till dem: om de inte lyckas komma fram till lösningar som är lagliga och legitima institutionellt sett kan vi ingripa med kraft, men jag anser att det är dessa folkets företrädare, som har legitimiteten på sin sida, som i dag bör lägga fram förslag och att vi som kolleger bör ge dem vårt stöd.

  Ryszard Czarnecki, författare. – (PL) Herr talman! Alla som intresserar sig för Mauretanien är medvetna om den aktuella situationen i landet. Det är också de ledamöter som hade äran att företräda Europaparlamentet där. Jag ingick i den gruppen.

Marie Anne Isler Béguin har stor relevant erfarenhet. Jag tycker att hon har rätt när hon säger att vi för vår del bör öka resurserna så att Europaparlamentet kan ge ett ändamålsenligt bidrag till situationen, som det redan har gjort i andra länder. Däri bör inte ingå att tala om vad som är rätt, vad som bör ske, eller att hänvisa till vissa standarder. I stället bör vi ge ett verkligt stöd till människor som kämpar för medborgerliga rättigheter och demokratiska värden i områden där dessa är mycket svårare att uppnå än i Europeiska unionen. Därför föreslår vi att resurserna ska fördelas på ett sådant sätt att de verkligen kan användas effektivt.

  Colm Burke, författare. − (EN) Jag tänker föreslå en muntlig ändring före omröstningen. Kuppen i Mauretanien nyligen är en besvikelse. För ett land som har gjort stora framsteg på vägen mot demokrati de senaste åren är den här kuppen ett bakslag.

Vikten av ett demokratiskt Mauretanien i denna ömtåliga afrikanska underregion kan inte underskattas, så en återgång till demokrati och civilt styre är avgörande. Det är helt enkelt oacceptabelt att avsätta en demokratiskt vald regering, och att landets president och premiärminister fortfarande sitter i husarrest är lika oacceptabelt. Man måste dock också notera att två tredjedelar av ledamöterna av Mauretaniens parlament har undertecknat en förklaring där de stöder kuppledaren och hans generalskolleger I söndags bildade generalerna en egen regering, som enligt min mening måste betraktas som illegitim.

Jag erkänner inte denna självutnämnda övergångsregering, men vill icke desto mindre uppmana militärjuntan att fastställa en tidtabell för nytt presidentval så snart som möjligt, så att civila ministrar än en gång kan utses i stället för militärer. Juntan måste förbinda sig att vara neutral i valet, som den gjorde efter den senaste kuppen 2005. Om detta inte kan uppnås inom den allra närmaste framtiden måste Europeiska unionen överväga hårdare åtgärder, som att dra in icke humanitärt stöd. Kommissionen måste allvarligt överväga att aktivera artikel 96 i Cotonouavtalet igen, vilket kan leda till att juntans medlemmar får sina tillgångar frysta och att stödet dras in. Slutligen uppmanar jag Europeiska unionen att samarbeta nära med Afrikanska unionen för att finna en lösning på den här politiska krisen.

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-DE-gruppen. – (LT) Det är beklagligt, men Mauretaniens generaler har än en gång gjort en statskupp, som tyvärr kommer att få mycket negativa konsekvenser för landets folk. Det faktum att Världsbanken efter militärkuppen och i en ekonomiskt och socialt sett allt sämre situation har beslutat att stoppa utbetalningarna till landet har gjort läget ännu värre och folket kommer snart att känna av effekterna. Den enda möjligheten är att fördöma dem som är skyldiga till kuppen och kräva att den konstitutionella och samhälleliga ordningen i landet återställs så snart som möjligt. Vi kräver att president Sidi Mohamed Cheikh Abdallahi friges omedelbart och att statstjänstemännen får normala arbetsvillkor igen.

En militärkupp är inte något sätt att lösa en kris. Det är bara politiska diskussioner och fria och rättvisa val som kan leda ett land ut ur en konstitutionell kris. Europeiska unionens uppgift är att bidra till att lösa krisen på ett så verkningsfullt sätt som möjligt och ge stöd till människor som har blivit sårbara av den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Mauretanien är ett fattigt land. Det är också ett atypiskt muslimskt land som har drabbats av många oblodiga statskupper. Det är ett land som erkänner Israel och som stöder Förenta staterna i kriget mot al-Qaida. Mauretanien har en demokratisk konstitution. Landet har drabbats av många naturkatastrofer. Slaveri är fortfarande vanligt, vilket innebär att människor berövas sin kulturella och religiösa identitet och sin personlighet. Detta är dock en gammal sedvänja i landet. Mauretanien anses använda det stöd som tillhandahålls för att utveckla infrastruktur och skolväsende relativt väl.

Den senaste kuppen har åtföljts av en krigsförklaring om ett heligt krig från al-Qaidas sida. Det kan mycket väl destabilisera landet, öka svälten och omintetgöra de framsteg som har gjorts. Det kan också resultera i att många människor dör och att den radikala islamismens omänskliga metoder införs i landet. Mot bakgrund av dessa risker är det viktigt att Europeiska unionen och de afrikanska ländernas organisationer agerar snabbt för att förhindra en sådan tragedi.

  Raül Romeva i Rueda, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (ES) Herr talman! Så sent som igår talade vi om att Europeiska unionens sanktionspolitik ibland är inkonsekvent och ineffektiv. Det står klart att Mauretanien är ett uppenbart exempel på detta. Den kupp som ägde rum i landet i somras måste fördömas, och det är det vi gör i den här resolutionen.

Vi kräver dock också att de politiska spänningarna inom de relevanta institutionerna, som är de som fortfarande har möjlighet att göra något, ska lätta.

Bortsett från det bör omvärldens svar inte vara att bestraffa dem som inte förtjänar straff, särskilt det mauretanska folket som redan lider tillräckligt av den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen.

Därför uppmanar vi Europeiska kommissionen att inte dra in finansieringen till stödprojekt för civilsamhället inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) samt att ompröva frysningen av fiskeavtalet.

Vi uppmanar också kommissionen att föra en politisk dialog i syfte att återställa den konstitutionella lagenligheten, i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet. Om den dialogen skulle misslyckas bör den börja tillämpa artikel 96 i Cotonouavtalet igen, vilket kan leda till en frysning av stödet, med undantag av livsmedelsbistånd och humanitärt bistånd.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Bräckliga demokratiska regimer i Afrika som störtas i militärkupper. Det är en historia utan slut, som bara fortsätter. Jag överdriver inte när jag säger att den här kammaren förmodligen har fördömt alla slags kupper i Afrika dussintals gånger hittills. Större delen av Afrikas länder har fortfarande orättvisa styren och samma ledare har ofta suttit vid makten i decennier. Det har inte miljardbelopp i utvecklingsstöd ändrat på. Despoterna sitter ofta kvar och vi rullar ut röda mattan för dem alldeles för ofta. Det ger anledning till pessimism.

Det val som vårt parlament hjälpte till att övervaka gick rätt till: det har vi redan slagit fast här. Sommarens händelser i Mauretanien är dock ytterligare bevis på att det inte räcker med val för att stadigvarande få demokratiska värden accepterade i Afrika.

Den läxa vi måste lära oss i dag är att Europa måste ha modet att ställa god förvaltningssed och demokrati som villkor för ekonomiskt stöd och utvecklingsbistånd, för när allt kommer omkring kommer det afrikanerna själva till godo. EU har emellertid hittills inte haft modet att inta denna ståndpunkt. Ett fördömande av kuppen i Mauretanien i ord räcker inte om Europeiska unionen inte samtidigt inför konkreta sanktioner för att isolera juntan.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Det är högst beklagligt att vi måste diskutera Mauretanien i dag. Förra året hölls det första fria valet i Mauretanien. Världssamfundet, inklusive Europaparlamentets observatörer, betraktade det som rättvist och genomblickbart. Mauretanien har gjort stora framsteg med frågor som har avgörande betydelse för landets demokratisering, stabilitet och framtida utveckling. Jag tänker på att straffbelägga slaveri, avreglera media och göra det möjligt för flyktingar att återvända.

Nu har Mauretanien tagit ett steg i fel riktning, utraderat resultaten av det demokratiska valet och visat brist på respekt för rättsstatsprincipen. Visst kan man tolka och bedöma president Abdallahs handlande på olika sätt, men en sak är säker. En president som väljs i allmänna, demokratiska och fria val kan aldrig bytas ut genom en statskupp. Ett sådant agerande är oacceptabelt i ett land som utvecklar sin demokrati, vilket är vad Mauretanien gjorde fram till alldeles nyligen. Europeiska unionen bör samarbeta med Mauretaniens regering och med Afrikanska unionen för att lösa krisen.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Som vi fick höra i början av augusti har den förste demokratiskt valde presidenten i Mauretanien avsatts och fängslats tillsammans med landets premiärminister och inrikesminister, till följd av en militärkupp.

Mauretanien är ett av världens fattigaste länder och en av dess nyaste oljeproducenter. Om dess demokratiska utveckling hotas måste samarbetet i stor skala med landet ifrågasättas. Eftersom Världsbanken har frusit 175 miljoner US-dollar i ekonomiskt stöd och eftersom EU överväger att frysa 156 miljoner euro riskerar åtskilliga utvecklingsprojekt att spåra ur. Det lönar sig dock inte på lång sikt att stryka regimen medhårs i en sådan här situation.

Att vi ska ha en hård linje betyder naturligtvis inte att mauretanierna ska berövas livsmedelsbistånd och humanitärt bistånd. Den styrande militärjuntan behöver dock påminnas om Cotonouavtalet och att pengaflödet från EU kommer att strypas igen om vi inte får till stånd en dialog om att återställa den demokratiska ordningen.

  Glyn Ford (PSE). - (EN) Herr talman! Jag kan instämma i vad många kolleger har sagt här i eftermiddag: ett demokratiskt Mauretanien är en pelare av stabilitet i underregionen. Knappt 12 månader efter det att Europeiska unionens valobservatörsuppdrag förklarade att valet kännetecknades av integritet genomförde generalerna i Mauretanien den andra kuppen på två år.

Vi kräver att presidenten och premiärministern omedelbart ska friges och anser att vägen dit går genom dialog. Vi välkomnar att Afrikanska unionen är delaktig i processen, men uppmanar kommissionen att engagera sig i denna dialog för att försöka finna en fredlig och demokratisk lösning på dagens kris och om nödvändigt använda hotet att vi kommer att strypa allt stöd – bortsett från livsmedelsbistånd och humanitärt stöd – till Mauretanien om vi inte kommer fram till en tillfredsställande lösning de närmaste månaderna.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). - (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill stödja det som Filip Kaczmarek sa. En statskupp i Afrika och närmare bestämt i Mauretanien kan inte komma som någon överraskning. Om vi betraktar situationen på den kontinenten måste vi komma fram till slutsatsen att demokratiseringsprocessen visserligen tack och lov har kommit igång på många områden och fortfarande pågår, men ändå är mycket bräcklig. Detta är ett faktum.

Vår uppgift är att göra allt vi kan för att bidra till demokratiseringen. Däri inbegrips våra aktiviteter inom ramen för övervakningen av parlaments- och presidentval. Det handlar också om ekonomiskt stöd. Vår närvaro ute på fältet, arbetet med att öka människors medvetenhet om vad demokrati är och förklara hur de nu kan spela sin roll i den efter en svår förberedelseperiod är sannerligen någonting som är värt att investera i, och det gör vi verkligen. Här tycker jag inte att vi ska snåla. Tvärtom måste vi vara generösa. Afrikas framtid står på spel.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Den politiska situationen i Mauretanien har varit spänd i flera månader, och en stor del av parlamentet har gått emot presidenten. När flera arméchefer avsatte president Adallahi den 6 augusti 2008 reagerade militären med att genomföra en snabb och oblodig statskupp. För närvarande är den valde presidenten internerad i ett gästhus. Det bör noteras att premiärministern också har arresterats, medan andra institutioner, såsom det valda parlamentet, inte har påverkats.

För tre år sedan, den 3 augusti 2005, genomförde samma generaler – som då var överstar – en liknande kupp mot överste Ould Tayas 20-åriga regim. Översten kom själv till makten efter en kupp.

Den senaste kuppen skiljer sig icke desto mindre radikalt från kuppen 2005 som satte stopp för en diktaturregim och ledde till en exemplarisk övergång till demokrati, vilken Europeiska unionen stödde kraftfullt, både politiskt och ekonomiskt. Denna övergång, genom en rad fria och rättvisa val, förde de första demokratiskt valda institutionerna till makten i Mauretanien, och deras funktionssätt behöver fortfarande förbättras.

Vår ståndpunkt har varit tydlig från kuppens första dag. Kommissionsledamot Michel fördömde kuppen i skarpa ordalag och krävde att president Abdallahi skulle friges och återinsättas samt en snabb återgång till konstitutionsenligt styre. Hela världssamfundet följde efter med mycket snarlika ståndpunkter.

De senaste besluten som militärjuntan – det självutnämnda ”höga statsrådet” har fattat – om att formalisera övertagandet och utse en ny premiärminister och regering är nu en rad steg i fel riktning, som strider mot världssamfundets krav.

Jag anser att den här kuppen är ett allvarligt och uppenbart brott mot de grundläggande bestämmelserna i Cotonouavtalet om demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Den 2 september 2008 antog därför kommissionen ett meddelande till rådet om inledande av samråd med Mauretanien enligt artikel 96 i Cotonouavtalet.

Lämpliga åtgärder kommer att föreslås på grundval av resultaten av detta samråd. Med tanke på den potentiellt negativa inverkan som åtgärderna kan ha på befolkningen hoppas vi emellertid fortfarande att en acceptabel lösning kan komma till stånd utan att ett så strategiskt viktigt land måste isoleras, som många av er har sagt.

Under tiden fortsätter vi att följa utvecklingen i Mauretanien, samtidigt som vi till fullo stöder Afrikanska unionens bemödanden att återställa ett konstitutionsenligt styre i landet.

Låt mig nu kort kommentera två saker. Det är för tidigt att gå in på detaljer om vad som är lämpligt att göra i fråga om enskilda projekt eller samarbetsområden på det här stadiet. Jag tycker att vi bör vänta på resultaten av samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, och det vore också bra att vänta med att skicka dit en delegation, fru Isler Béguin. Först måste samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet inledas.

Slutligen finns det två viktiga projekt: Det ena är ett pågående projekt inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (värde 4,5 miljoner euro) för stöd till civilsamhället, och det andra är planerat stöd till investeringar för demokrati och mänskliga rättigheter (värde: 300 000 euro). Dessa skulle förmodligen fortsätta vid en partiell frysning av samarbetet. Så för tillfället befinner vi oss på ett stadium där vi anser att Cotonouavtalet måste åberopas och att samrådet enligt artikel 96 måste genomföras, och sedan får vi se.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Frågan om respekten för mänskliga rättigheter i de afrikanska länderna har tyvärr ständigt varit aktuell. För många européer är respekten för mänskliga rättigheter en gåva som de föddes med. Jag kommer från ett land som upplevde den hårdaste kommunismen i Europa, där mänskliga rättigheter inte stod särskilt högt på ledarnas agenda. Jag kan inte säga att 18 års demokrati har lett till att brotten mot mänskliga rättigheter helt har upphört, men situationen är mycket bättre än under kommunisttiden.

Den bräckliga afrikanska kontinenten, vars sekellånga historia har satt allvarliga spår i invånarnas sinnen, hotas nu också av destabilisering av en hel region efter de militära ledarnas statskupp i Mauretanien. De annullerade faktiskt det mauretanska folkets demokratiska beslut 2007, när det valde sin första president på demokratisk väg. Att följa rättsstatsprincipen är det första, grundläggande villkoret för demokrati.

Den nya regimen i Mauretanien har inte folkets stöd och företräder bara en begränsad grupp människor. Det är världssamfundets skyldighet att se till att saker och ting inte degenererar i landet, både för att värna om invånarnas säkerhet och stabiliteten i hela regionen, där terrorism är ett reellt hot.

(1) Se protokoll.