David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Detta betänkande ger mig tillfälle att nämna staden Liverpool, som ligger i min valkrets. Den har haft förmånen att vara kulturhuvudstad och har gjort oerhört bra ifrån sig i den rollen, och Liverpools invånare har levt upp till rollen på ett fantastiskt sätt. Många av syftena med Europeiska året enligt detta betänkande är visserligen berömvärda, men vi måste överväga de budgetkonsekvenser det medför.
Orimlig byråkrati och fokus på statligt styrda insatser för att främja vad som kallas ”kreativitet och innovation” är inget vi välkomnar. Vi skulle använda skattebetalarnas pengar mycket bättre om vi avskaffade marknadsföringsåtgärder av det här slaget och helt enkelt koncentrerade oss på att ge människor ett verkligt fritt val.
Koenraad Dillen (NI). – (NL) Fru talman! Är det underligt att en del medlemsstater uppvisar biståndströtthet – för att ordagrant citera detta betänkande? Jag tycker inte det. Allt fler medlemsstater och andra givare har tröttnat på att pumpa in medel i alla slags korrupta regimer som verkligen struntar blankt i god förvaltning eller de egna medborgarnas välstånd.
För ungefär ett år sedan fick vi veta från en oförvitlig källa, hjälporganet Oxfam, att krigen i Afrika redan kostat ungefär lika mycket som de hundratals miljarder euro i utvecklingsbistånd som Afrika mottagit de senaste åren. Det är dags för Afrika att vidta meningsfulla åtgärder när det gäller demokrati, god förvaltning och, först och främst, korruptionsbekämpning. Först då kan vi tala om utvecklingsbistånd med höga målsättningar. Att bara förespråka en villkorslös ökning av utvecklingsmedlen och lägga fram alla möjliga procentsatser som dogm är fullständigt oansvarigt, och jag röstade därför mot detta betänkande.
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Visst är det en klyscha, men ungdomarna är vår framtid, och jag är därför den förste att erkänna att lärarnas och lärarutbildningens kvalitet är av oerhörd betydelse. Frågan är naturligtvis om det är Europaparlamentets sak att läxa upp medlemsstaterna på det här området. Är det parlamentets sak att uttala sig om lärarkårens sammansättning på alla utbildningsstadier i medlemsstaterna? Måste utbildningen i medlemsstaterna vara strikt förenlig med det ”mångkulturella samhället” – vi vet vad som avses med det – och måste utbildningen i medlemsstaterna anpassas efter ”jämställdhetsaspekten”, vad nu det är?
Måste allt detta göras obligatoriskt i lärarutbildningen för att EU säger det? För min del kan parlamentet tycka vad det vill, men det har absolut ingen behörighet på det här området. Utbildning omfattas av medlemsstaternas behörighet, och så bör det förbli enligt min mening. Detta är känt som subsidiaritetsprincipen och måste respekteras.
Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Fru talman! Jag vill säga några ord om det här betänkandet av Maria Badia i Cutchet om bättre utbildning för lärare, som jag tycker är utmärkt.
Det stämmer att lärarutbildningen till mycket stor del omfattas av de nationella regeringarnas behörighet, och så bör det också vara. Men eftersom vi har det gemensamma målet att främja EU-omfattande kompetens, kunskap och innovation och att utveckla Europeiska ekonomiska samarbetsområdet måste vi ha vissa gemensamma regler.
Därför behöver vi också ett mer omfattande samarbete när det gäller utbyte av bästa praxis i fråga om lärarutbildning, för i dag råder som vi alla vet helt enkelt alldeles för stora skillnader mellan kursnivåerna för lärare i medlemsstaterna, enligt OECD:s PISA-undersökning. Denna klyfta måste minskas, och vi behöver en mekanism, ett öppet samordningssystem på EU-nivå, så att alla barn och ungdomar kan få en tillräcklig grundutbildning.
I det hänseendet är betänkandet utmärkt. Jag vill uppmana er alla att läsa Maria Badia i Cutchets lysande betänkande, om ni ännu inte gjort det. Tack.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Jag vill först och främst tacka föredraganden för betänkandet om Bolognaprocessen och dess effekt för studentrörligheten. Harmonisering av trestegssystemet för högre utbildning i EU-länderna, kvalitetssäkring och, framför allt, erkännande av kvalifikationer är grundläggande målsättningar för detta mellanstatliga initiativ.
I dagens omröstning gav jag mitt entydiga stöd till Doris Packs betänkande, där föredraganden betonar partnerskapsmetoden och samarbete vid beslutsfattande och vid genomförande av Bolognaprocessen. Detta initiativ är ett exempel på dynamiskt samarbete inte bara mellan EU-länder utan även utanför EU. Jag håller också med om att ömsesidigt erkännande av kvalifikationer bör underlättas ytterligare och att Bolognaprocessen bör bli mer enhetlig på nationell nivå i medlemsstaterna. Stöd för studentrörlighet är en grundläggande förutsättning för skapandet av ett europeiskt område för högre utbildning.
Kurt Joachim Lauk (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Rasmussenbetänkandet har titeln ”hedgefonder och private equity”. Om vi tittar närmare på betänkandets innehåll har det i princip ingenting att göra med hedgefonder och private equity längre, utan handlar nu med rätta om finansiella institut och finansiella aktörer över huvud taget. Det är viktigt. Vi har föreslagit ett antal punkter i syfte att reglera finansmarknaderna och åtgärda kaoset på de marknaderna. Det gläder mig att Poul Nyrup Rasmussen i stor utsträckning anammat vår ståndpunkt i förhandlingarna med oss.
Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Europeiska unionen är en lösning som behöver ett problem. Vilken frågan än är så är svaret alltid mer reglering, och den senaste utvecklingen på finansmarknaderna har man alltså som väntat kastat sig över som en motivering för ytterligare regler från Bryssel.
Det påminner mig om situationen efter attackerna den 11 september 2001, när ett antal förslag om harmonisering av rättsliga och inrikes frågor, som hade diskuterats fram och tillbaka i åratal, förpackades om som åtgärder mot terrorism. I den febrila stämning som rådde efter dessa förfärliga attacker ville ingen ertappas med att rösta mot dem.
På samma sätt tar man nu ett antal bestämmelser som det faktiskt inte finns något rimligt behov av för att åtgärda problemet och förpackar om dem som en åtgärd för finansiell stabilitet. Man måste vara modig som parlamentsledamot för att riskera att ses som spekulantvän, vilket resultatet av dagens omröstning visar.
Med tanke på de underliggande orsakerna till den senaste tidens finansiella problem måste jag säga att det verkar som om ”för mycket reglering” var problemet, inte lösningen. Räntorna hölls för låga under alltför lång tid, och det var ett problem i Europa, i Förenta staterna och i Japan. Om för mycket reglering var problemet är det svårt att förstå hur vi ska kunna lösa det med hjälp av ytterligare reglering från Bryssels sida.
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! I många avseenden vill jag säga detsamma som min gode vän och kollega Daniel Hannan när det gäller Lehnebetänkandet, för på många sätt är Lehnebetänkandet ännu ett försök att införa lagstiftning och reglering på marknaderna. Vi bör inte dra förhastade slutsatser här.
Inte heller bör vi dra förhastade slutsatser om reglering och lagstiftning för de europeiska marknaderna som helhet. Marknaderna är per definition olika. Marknaderna i Europa, i de olika länderna, är olika, och därför bör vi inte försöka införa generell lagstiftning som ska tillämpas på dem alla.
Det grundläggande som Europa och EU alltid måste minnas på detta område är att vi befinner oss i en global omgivning. Europa och dess enskilda nationer konkurrerar med hela världen, och om vi reser hinder mot oss själva kommer vi att skada våra egna intressen och intressena hos de människor vi företräder.
Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag talar här också för Österrikiska folkpartiets delegation. Vi röstade för detta betänkande, helt enkelt därför att vi måste göra allt vi kan för att bekämpa terrorism i god tid.
Jag vill dock fästa uppmärksamheten på en punkt som vi invänder kraftfullt mot, för jag anser att parlamentet har begått ett misstag. Vi bör inte ersätta brottet ”offentlig uppmaning till terroristbrott” med ”anstiftan till terroristbrott”, helt enkelt därför att anstiftan inte kan bevisas förrän gärningen redan ägt rum och människor kanske redan dött. Vi stöder möjligheten att ingripa i tid innan en terroristhandling ännu begåtts – dvs. i förväg – så att liv kan räddas.
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Jag är givetvis för effektiv bekämpning av terrorism, och jag anser att just detta område – kampen mot terrorism – kräver ett mycket intensivt gränsöverskridande samarbete i Europa.
För en gång skull är jag därför mindre enig – man skulle rentav kunna säga oenig – med de mer EU-skeptiska rösterna. Jag anser att de på det här området överdriver vikten av nationell suveränitet.
Samtidigt bör vi ha modet att tala klarspråk i större utsträckning – även exempelvis i detta betänkande. Terrorism i Europa har sitt ursprung i extremvänstern och/eller islam. Detsamma gäller anstiftan till terrorism, och detta sker inte minst i vissa av de moskéer som just nu växer upp som svampar i Europa, och som inte är ansvariga inför något eller någon. Det är problemets kärna i 2000-talets Europa. Islam är oförenligt med våra västerländska värden och friheter, och jag är rädd att vi allvarligt kommer att få ångra vår politik med öppna dörrar och öppna gränser.
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Det här är en viktig fråga. Förmodligen är det en av de allra viktigaste frågor vi står inför i väst i dag – hotet från internationell terrorism. Här avviker jag kanske lite från mitt eget partis linje. Om skyddet av våra medborgares verkliga frihet – dvs. deras hälsa, säkerhet och välmående – har ett pris i form av medborgerlig frihet, anser jag nämligen att vi måste betala det priset.
Under andra världskriget vidtogs i mitt land åtgärder som inte var förenliga med medborgerliga rättigheter, för att skydda folket från det yttre hotet. Människor godtog detta. I Europa och den civiliserade världen står vi i dag inför ett hot från dem som inte är civiliserade och inte ser mänskligt liv som heligt och något som ska helgas. Om vi behöver lagar för att hindra dem från att uträtta sitt onda värv måste vi därför få de lagarna, och det snabbt.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Attackerna mot World Trade Center 2001 gjorde hela världen medveten om vilket enormt hot de organiserade terroriströrelserna utgör. Med hjälp av modern teknik har dessa grupper fått tillgång till tidigare oåtkomliga kommunikationsmedel, som tillsammans med svarta vapenmarknader gör dem till den demokratiska världens främsta fiende i dag. Trots beslutsamma åtgärder har EU inte lyckats skydda sig mot sådana händelser. Jag inser det särskilda behovet av att handla för att garantera EU-medborgarnas säkerhet och vill påpeka att det bästa sättet att bekämpa organiserade terroristgrupper är överstatligt samarbete mellan de säkerhetsansvariga institutionerna. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har lagt en god grund för detta, och det ligger i vårt gemensamma intresse att utveckla den.
Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Jag röstade för Lefrançoisbetänkandet. Det är givetvis inte fulländat, men det tar åtminstone upp problemet med islamister som främjar våld och uppmanar muslimer till jihad. Vi vet alla att det finns oräkneliga moskéer som är grogrunder för fundamentalism, där unga människor rekryteras till terroristorganisationer och där de rättrogna dagligen uppmanas till ett heligt krig mot våra europeiska värden.
Det är hög tid att sätta stopp för detta en gång för alla och även vidta hårda åtgärder mot terroristernas medbrottslingar.
Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag röstade för detta betänkande, helt enkelt därför att vi måste göra allt för att se till att det gränsöverskridande polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet organiseras på ett effektivt sätt. För att göra det måste vi utbyta information, men vi måste se till att det finns enhetliga standarder i hela Europa för detta.
Något som oroade mig – och som jag skulle ha velat rösta mot, men det hölls ingen separat omröstning – var ändringsförslag 10. Här ville inte Martine Roure att rambeslutet skulle vara utan påverkan på grundläggande och mycket specifika nationella säkerhetsintressen. Jag skulle däremot vilja att även rambeslut i sig själva var utan påverkan på mycket specifika nationella säkerhetsintressen, som gäller ett lands inre säkerhet, och lämnade utrymme för självständiga åtgärder. Det ser jag som absolut avgörande för enskilda medlemsstaters intresse.
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Parlamentet har just med stor majoritet, och sedan samma sak skett i utskottet, beslutat att ras, etniskt ursprung och ett antal andra parametrar inte under några omständigheter får beaktas vid behandling av personuppgifter.
Enligt min mening var den ursprungliga artikel 7 i rådets förslag förståndig och balanserad, men parlamentet – vars politiska korrekthet givetvis är legendarisk – ändrade den. Parlamentet är fel ute här. Inte bara kampen mot brottslighet utan all sund hantering av offentliga angelägenheter kräver korrekt grundläggande information – och en persons etniska eller nationella ursprung kan i det avseendet vara särskilt betydelsefull. Det har ingenting med rasism eller diskriminering att göra.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur samma parlamentsledamöter som i stalinistisk anda kräver förbud mot att yttra sig offentligt, eller till och med fängelsestraff eller indragen parlamentarisk immunitet för högerorienterade oliktänkande, får kalla fötter när det handlar om helt vanlig databehandling – i samband med kampen mot terrorism, märk väl.
Victor Boştinaru (PSE). - (EN) Fru talman! Dagens omröstning var ett viktigt ögonblick för medborgare som slåss för sina rättigheter, sina europeiska rättigheter. Nationella regeringar överger ibland sina medborgare och avvisar deras legitima anspråk. Genom framställningar kan EU-medborgare protestera och hålla sin regering ansvarig. I slutändan kan de få den rättvisa de förtjänar. Men detta är inte bara ett viktigt ögonblick för Europas folk; det är en avgörande stund även för Europaparlamentet.
Genom att rösta för Hammersteinbetänkandet visar Europaparlamentet i dag sitt engagemang för försvaret och skyddet av EU-medborgarna. I dag har Europaparlamentet möjlighet att återvinna åtminstone en del av det förtroende och den tillit som somliga i Europa har tappat. Många av våra medborgare har arbetat hårt för EU-medlemskapet, men det handlar inte bara om skyldigheter utan också om rättigheter. Vi är här i dag för att visa vårt engagemang för det EU som våra medborgare förväntar sig av oss.
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har just utnyttjat omröstningen om Hammersteinbetänkandet för att i smyg – i hemlighet, faktiskt – hålla en omröstning om Europaparlamentets säte, trots att det i själva verket inte har något med betänkandet som sådant att göra.
Jag vill klargöra att jag röstade för detta ändringsförslag från De gröna, eftersom jag håller med om att det resande teatersällskap som Europaparlamentet utgör redan slösar bort tillräckligt med skattepengar utan den månatliga flytten från Bryssel till Strasbourg. Därför förespråkar även jag ett enda säte och en arbetsort i Europa – och det återspeglas också i min röst. För tydlighetens skull vill jag bara tillägga att jag anser att det sedan skulle behöva hållas en öppen debatt, och att detta enda säte inte enligt min mening nödvändigtvis måste vara Bryssel. EU-institutionernas närvaro i den här staden och regionen medför också sociala, politiska och mänskliga kostnader som måste diskuteras och absolut inte får underskattas.
Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Bergsområden är viktiga för den biologiska mångfalden, hem för många djur och växtplats för många unika växtarter. De kallas dessutom ofta vattentorn, eftersom de utgör källor för floder. Deras landskap och miljöfördelar uppskattas av turister över hela världen. Det är dock långt ifrån enkelt att leva och bedriva jordbruksverksamhet i dessa områden.
I de flesta av EU:s bergsregioner ser vi hur befolkningen minskar, hur de människor som stannar kvar där blir allt mindre aktiva och hur jordbruket överges. Detta gäller framför allt i de landsbygdsområden som är mindre attraktiva för turister och som glömts bort. Bland svårigheterna finns det stora avståndet till städerna, hårda klimatförhållanden, kommunikationssvårigheter, höga produktionskostnader och otillräcklig tillgång till alla slags tjänster, även utbildning och hälso- och sjukvård. De regionala skillnaderna mellan bergsområden och lågland är mycket tydliga.
Det finns därför ett trängande behov av särskilt stöd till dem som kallas bergsjordbrukare, som inte bara odlar traditionellt miljövänliga produkter, hälsosamma livsmedel, utan även tar hand om miljön och ser till att grödor och traditioner lever kvar. Inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör mer göras för att stödja dessa regioner och de människor som lever där i deras kamp mot de utmaningar de möter.
Peter Skinner (PSE). - (EN) Fru talman! Ingen är så blind som den som inget ser. Jag ser att Daniel Hannan och David Sumberg tyvärr lämnat kammaren nu, men den som menar att det inte finns någon finansiell oro kan bara plocka upp en tidning och läsa, eller se på tv. Att tro att Rasmussenbetänkandet och Lehnebetänkandet hade något annat syfte än att på ett lämpligt sätt försöka förmedla vårt behov av att kunna agera på kollektiv lagstiftningsnivå är att blunda för sanningen och verkligheten i en global världsekonomi. För att tala klarspråk – att luta sig tillbaka i lilla England kan kanske lindra vissa människors samvete, men det hjälper inte folk att klara sina bostadsräntor, det kommer inte att hjälpa folk att behålla sina hem, och det kommer inte att hålla människor kvar inom tjänstesektorn och industrin. Det är bara genom EU och genom lagstiftning, vilket vi är mycket duktiga på, som vi kan göra något åt saken.
Det är sant att marknaderna förväntar sig att vi ska gå försiktigt fram, men de förväntar sig inte heller en reflexartad reaktion. Faktum är dock att om vi inte gör något utan bara förblir overksamma kommer vi i själva verket att anklagas för feghet i tider av förvirring och kris.
Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag stöder till fullo syftet med Lefrançoisbetänkandet, men eftersom jag stött det utan att ha kunnat tala om det vill jag bara i detta sammanhang utnyttja min röstförklaring till att uppmana kommissionsledamot Antonio Tajani att påskynda de aktuella bilaterala överenskommelserna med flygplatsmyndigheter i tredjeländer när det gäller flygplatssäkerhet, där reglerna blivit hårdare på grund av terrorincidenterna. Framför allt handlar det om bilaterala överenskommelser som gäller hela frågan om köp av tullfria vätskor. Det kanske är en väldigt liten fråga i förhållande till de stora utmaningar som vi står inför i dag globalt sett, men vi i EU måste vinna medborgarnas hjärtan och själar i det vi gör. I somras hände det igen: människor som besökte släktingar utomlands eller släktingar från Australien och USA och andra länder som kom på besök till Irland, Storbritannien, Tyskland och Frankrike blev fråntagna alla sina tullfria vätskor – som de trodde de köpt lagligen – vid transitering till slutdestinationen via Europas stora navflygplatser. Detta är en liten fråga – de av oss som reser varje vecka står ut med dumheterna att bli fråntagna vårt läppstift, och det bidrar säkert i enorm utsträckning till att bekämpa terrorism. Det är inte min avsikt att bagatellisera ett mycket allvarligt problem, utan jag vill bara tillföra lite sunt förnuft, logiskt tänkande och bilateralt samarbete till den här frågan, så att våra medborgare – våra väljare – förstår vad vi gör och varför vi gör det.
Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! När det gäller Hammersteinbetänkandet följde jag PPE-DE:s linje och röstade mot ändringsförslaget från De gröna om parlamentets två säten. Jag vill förklara varför. Det är inte för att jag samtycker till att resa till Strasbourg en och ibland två gånger i månaden. Jag förstår historiskt sett varför vi har hamnat där vi är. Jag inser att tolv besök i Strasbourg per år ingår i fördraget, och det har vi gått med på, men på ett rationellt och lugnt sätt. De av oss som ser med stor oro på den bristande tillgängligheten, svårigheterna att bedriva arbete, behovet av att transportera alla våra dokument, vår personal, utskottens, parlamentets och gruppernas personal till Strasbourg för fyra dagar tolv gånger om året anser att det inte längre kan försvaras med tanke på den enorma kostnaden.
Det är en vacker byggnad, och när problemen väl har lösts tror jag att vi kan finna ett annat mycket passande sätt att använda den. Strasbourg och Frankrike förtjänar inget mindre – en viktig institution måste härbärgeras i den byggnaden. Vi kan dock inte längre förväntas arbeta effektivt med avseende på mänskliga resurser och kostnader så länge denna pilgrimsfärd till Strasbourg pågår, så efter att ha röstat som jag gjorde stöder jag dem som vill ha ett säte för plenarsammanträdena, men låt oss hålla en rationell debatt i stället för en polariserad politisk debatt i frågan.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min tyske kollega Helmut Markov för utskottet för internationell handel om ändring av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapens statistik rörande utrikeshandel med tredjeländer och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1172/95.
Jag välkomnar kommissionens beslut att göra lagstiftningen tydligare, enklare och öppnare; att anpassa systemet för statistik om handeln utanför gemenskapen till de ändringar som kommer att införas i tulldeklarationsförfarandena; att förbättra utrikeshandelsstatistikens relevans, noggrannhet, aktualitet och jämförbarhet och införa ett system för kvalitetsbedömning; att stödja kopplingen mellan handelsstatistiken och affärsstatistiken; att tillgodose användarnas behov genom att sammanställa handelsstatistik med hjälp av tillgängliga uppgifter i tulldeklarationerna och slutligen att, i överensstämmelse med uppförandekoden för europeisk statistik, kontrollera den positiva särbehandlingen när det gäller tillgång till känsliga uppgifter om utrikeshandeln. Jag stöder de ändringsförslag som syftar till en ökad tillämpning av kommittéförfarandet med kontroll.
Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom förslaget till förordning utgör den rättsliga ram som krävs för att förbättra kvaliteten och öppenheten hos Extrastat (statistiken rörande utrikeshandel mellan medlemsstaterna och tredjeländer), genom att införa en enda tulldeklaration i tullförfarandena för att underlätta rapporteringen av uppgifter. Ett korrekt genomförande av denna förordning kommer att öka möjligheterna att jämföra utrikeshandelsstatistik och förbättra kontrollen över tillgången till insideinformation om känsliga frågor med anknytning till utrikeshandel.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Vi har ofta frågat oss om det är värt att ägna ett år åt en viss fråga. Hela tanken är att ge ämnet i sig ökad synlighet. Det är ett sätt att attrahera uppmärksamhet och ge extra fokus åt en viss fråga. Det kan inte vara något fel i det.
Idén har blivit så populär att vi måste vara omdömesgilla när vi väljer ämnet. Det handlar ofta om prioriteringar.
Kreativitet och innovation är ett idealiskt ämne eftersom det rör själva grunden i det som EU står för och den riktning som EU måste välja.
Kreativitet och innovation kan inte bedömas i ett vakuum. De måste ses utifrån det bidrag de kan ge. De har i första hand sin betydelse inom tillverkningssektorn. Vikten av kreativitet och innovation måste också belysas inom tjänstesektorn.
Det är bara med hjälp av kreativa och innovativa idéer som EU kan behålla sin konkurrenskraft. Vissa sektorer kan överleva endast om de ligger steget före. EU har i viss mån insett behovet av att investera mer i forskning och utveckling, och det ligger i linje med det aktuella ämnet kreativa och innovativa idéer.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min grekiska kollega Katerina Batzeli, om godkännande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för kreativitet och innovation (2009).
Jag stöder de ändringsförslag som främst syftar till att klargöra målsättningarna med förslaget och göra dem mer kortfattade. När det gäller finansiering stöder jag också strykningen av alla hänvisningar i förslaget till programmet för livslångt lärande, så att även program och strategier på andra områden, t.ex. kultur, kommunikation, näringsliv, sammanhållning, landsbygdsutveckling, forskning och informationssamhället, kan utnyttjas där det är lämpligt.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Batzelibetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för kreativitet och innovation (2009), eftersom jag anser att kreativitet och innovation är av avgörande betydelse för EU:s konkurrenskraft i en globaliserad värld.
Kreativitet är en central drivkraft för innovation av både ekonomiska och sociala skäl. Europeiska året för kreativitet och innovation kommer att stimulera till politisk debatt, göra allmänheten medveten om vikten av innovation och kreativitet och sprida information om bästa praxis i unionen. Jag anser också att det är viktigt att parlamentet uttalat sig för medbeslutande på detta område, så att det får möjlighet till inflytande i denna viktiga fråga.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi har tidigare kritiserat de olika kampanjerna med ”Europeiska år” för olika saker som för interkulturell dialog samt för kreativitet och innovation. Dessa ”Europeiska år” belastar EU:s budget och därmed skattebetalarna medan de har föga påverkan på verkligheten.
Om det finns en efterfrågan på ”Europeiska år” bör de finansieras via privat sponsring och inte av skattebetalarna. Vi har därför valt att rösta nej till det betänkande som förelåg även om det bara handlade om detaljförändringar till kommissionens förslag.
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för på villkoret att kommissionen förpliktar sig att införa innovation på alla områden. Under året för kreativitet och innovation bör innovation prägla alla organisationer och institutioner, både offentliga och privata, med eller utan vinstsyfte, och alla aspekter av livet. Framför allt bör social innovation och innovation till stöd för miljömässig hållbarhet främjas. Vi bör också beakta icke-statliga organ, som kan spela en nyckelroll på detta område. Dessutom bör en föreställning om öppen innovation uppmuntras. Det handlar om innovation som både baseras på intern förmåga och inbegriper alla tänkbara källor – användare, leverantörer, nätverk osv. – och som, vid sidan av produkter och teknik, inkluderar de abstrakta och i allmänhet mångfaldiga aspekter som leder till att värde skapas. Slutligen måste vi utöka samarbetskulturen, arbeta i nätverk och använda verktyg och metoder som syftar till att skapa den dynamiska förmåga i nätverken som gör att de kan utvecklas med sin omgivning och generera spjutspetsforskning och synliga resultat i form av konkurrenskraft och skapande av värde för samhället.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Katerina Batzelis betänkande om Europeiska året för kreativitet och innovation (2009).
Jag anser att informations- och pr-kampanjer, evenemang och initiativ på europeisk, nationell och lokal nivå för att främja kreativitet och initiativ är av oerhörd vikt. Kreativitet är också en viktig faktor i utvecklingen av personliga och sociala färdigheter. Syftet med detta marknadsföringsår är att förbättra EU:s kreativitet och innovationsförmåga för att det ska kunna möta vissa utmaningar i samband med globaliseringen.
I betänkandet betonas vikten av kreativitet och innovation. Jag ser detta marknadsföringsår som ett utmärkt tillfälle att sprida information om kreativa processer och olika metoder.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Katerina Batzelis betänkande om att utse 2009 till Europeiska året för kreativitet och innovation. I betänkandet beskrivs initiativet närmare, och dessutom ägnas tillbörlig uppmärksamhet åt risken för att sådana Europeiska år blir pr-övningar.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I regioner där naturen ställer människor inför svåra grundförutsättningar måste de agera kreativt och innovativt för att överleva. Europas folk kan därför i dag se tillbaka på en historia av banbrytande landvinningar, och specialiserade företag efterfrågas över hela världen för sin idérikedom.
Europa ses dock även som en kulturens högborg – och detta bör ägnas särskild uppmärksamhet i samband med Europeiska året för kreativitet och innovation (2009). Tillsammans med Vilnius i Litauen förbereder sig nu Linz för sin roll som Europeisk kulturhuvudstad 2009. Kreativa och innovativa projekt, med medverkan av de omgivande regionerna, kommer att ge en kulturupplevelse av ett särskilt slag.
Om hela stadsdelar tack vare denna prestigefyllda titel skimrar i ny prakt och nya byggnadsarbeten och projekt inleds är det välkommet – förutsatt att hållbarheten inte glöms bort i det sammanhanget. I EU måste tonvikten läggas på att garantera att medel inte slösas bort på engångshändelser, så att strukturer som uppförts inte försvinner i tomma intet omedelbart efter årets slut. Ett kulturhuvudstadsprojekt är framgångsrikt och innovativt bara om kulturen blir kvar permanent i den berörda staden. Större vikt bör läggas vid just denna aspekt i det aktuella betänkandet, och jag lade därför ned min röst.
− Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0339/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min spanske kollega Agustín Díaz de Mera García Consuegra om godkännande i dess nuvarande form av förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som ska omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna. Rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol), enligt vilket Europol ska finansieras ur gemenskapens budget, kommer att gälla från och med den 1 januari 2010, eller från och med den dag då den föreslagna ändringen av rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 börjar gälla, om denna dag infaller senare.
För att se till att Europolbeslutet gäller från och med den 1 januari 2010 var det nödvändigt att i god tid ändra rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69, där det klargörs att Europolpersonal som deltar i gemensamma utredningsgrupper som inrättas av minst två medlemsstater på eget initiativ inte åtnjuter immunitet mot rättsliga förfaranden.
Gerard Batten (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Detta ändringsförslag verkar begränsa Europoltjänstemännens åtalsimmunitet, men det gäller bara dem som ingår i gemensamma utredningsgrupper. Detta är en rökridå för att få det att framstå som om Europoltjänstemännens immunitet kommer att begränsas, när Europols befogenheter i själva verket kommer att utökas efter 2010 och tjänstemännens immunitet blir ännu mer långtgående. Jag anser inte att Europoltjänstemän bör ha någon åtalsimmunitet över huvud taget, och jag röstade därför mot detta ändringsförslag.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Syftet med Augustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande om personalens status i fråga om privilegier och immunitet är att förtydliga gällande riktlinjer i frågan. Jag röstade därför för betänkandet.
− Betänkande: Virrankoski (A6-0353/2009)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min finske kollega Kyösti Virrankoskis betänkande med förslag till godkännande av Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2008 för budgetåret 2008, som innefattar följande: ökning med 3,9 miljoner euro av åtagandebemyndiganden för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – entreprenörskap och innovation; ökning med 2,24 miljoner euro av åtagandebemyndiganden för att bland annat täcka en del av hyreskostnaderna och kostnader i anslutning därtill för Eurojusts nya ARC-byggnad; anpassning av antalet tjänster vid tre genomförandeorgan; skapande av en budgetstruktur för att täcka kostnaderna för det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas, som är det femte gemensamma företag som ska bildas inom sjunde ramprogrammet, och tilldelning av 30 miljoner euro i åtagandebemyndiganden och 1,9 miljoner euro i betalningsbemyndiganden. Jag delar helt och hållet föredragandens uppfattning att Europaparlamentet enligt artikel 179.3 i budgetförordningen som del av budgetmyndigheten borde ha fått information om byggnadsprojektet för Eurojust, eftersom det har avsevärda ekonomiska konsekvenser för budgeten.
− Betänkande: Berman (A6-310/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min nederländske kollega Thijs Bermans initiativbetänkande om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om finansieringen av utvecklingsinsatser. Vi måste ständigt bekräfta parlamentets åtagande att utrota fattigdomen, att uppnå en hållbar utveckling och att nå millennieutvecklingsmålen som det enda sättet att skapa social rättvisa och förbättrad livskvalitet för de omkring en miljard människor i världen som lever i extrem fattigdom. EU är den största internationella givaren av utvecklingsmedel och står för nästan 60 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) i världen. Jag stöder förslaget att förbättra småföretagares, särskilt jordbrukares, tillgång till mikrokrediter som ett hjälpmedel för att öka livsmedelsproduktionen och utforma en hållbar lösning på livsmedelskrisen. Jag välkomnar också förslaget att be Europeiska investeringsbanken att inrätta en garantifond till stöd för mikrokreditprogram och riskgarderingsprogram som väl motsvarar de lokala livsmedelsproducenternas behov i fattigare utvecklingsländer, men det förslaget kräver ett mandat från kommissionen för att bli meningsfullt.
Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) EU gjorde 2001 ett stort åtagande: att 2015 låta 0,7 procent av sin rikedom gå till utvecklingsbistånd.
År 2007 backade EU från detta åtagande, och dess kollektiva insats minskade drastiskt.
Det handlar om 1,7 miljarder euro som de fattigaste människorna på jorden inte har fått.
1,7 miljarder euro som skulle ha räckt till sjukvård för tusentals barn i en tid när 11 miljoner människor dör varje år på grund av att de inte får vård.
1,7 miljarder euro som skulle ha räckt ha räckt till grundskoleutbildning för en del av de 114 miljoner barn som inte får det.
EU:s främsta ansvar när det gäller internationell solidaritet är detta: att hålla sina löften.
EU måste emellertid garantera biståndets effektivitet för att det ska leda till någon verklig förbättring av situationen för de allra fattigaste.
Vid Monterreykonferensen 2002 utarbetades en färdplan som framför allt gällde avskaffande av ”bundet bistånd”, påskyndade skuldavskrivningsinitiativ och införande av innovativa finansieringsformer som ”Tobinskatt”.
Sex år senare har EU fortfarande långt kvar. Dohakonferensen om några veckor bör ge oss möjlighet att börja gå framåt igen. Halva mänskligheten räknar med det …
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − FN:s årliga utvärderingsrapport om millennieutvecklingsmålen från 2008 konstaterar att världssamfundet även framöver måste vara berett att ta ett betydande ansvar för de utmaningar som mänskligheten står inför. Extrem fattigdom och hunger, barnadödlighet, bristande mödrahälsa, HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar och avsaknaden av universell grundläggande utbildning för alla är bara några av de utmaningar som förtjänar uppmärksamhet och erkännande från alla världens länder.
I linje med Junilistans ståndpunkt konstateras det i betänkandet att dessa utmaningar i flera fall kräver internationell samordning. Junilistan menar dock att den typen av samarbete ska ske genom organisationer med bred internationell legitimitet och lång erfarenhet, såsom FN, och inte genom EU. Junilistan motsätter sig därtill de skrivningar i betänkandet som oförblommerat förespråkar en direkt styrning av de enskilda EU-ländernas bilaterala bistånd. Bistånd är och ska förbli en nationell angelägenhet. Därför har Junilistan röstat nej till betänkandet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vid sidan av de många frågor och kommentarer som betänkandets innehåll (och utelämnanden) föranleder, bör också dess kritik mot det offentliga utvecklingsbiståndets (ODA) storlek framhållas:
- ”… noterar den oroande minskningen av EU:s bistånd under 2007 från 47,7 miljarder euro 2006 (…) till 46,1 miljarder euro 2007 …”
- ”… påpekar att EU under perioden 2005–2010 kommer att ha gett 75 miljarder euro mindre än utlovat om den aktuella trenden håller i sig.”
- ”… uttrycker allvarlig oro över att en majoritet av medlemsstaterna (18 av 27, framför allt Lettland, Italien, Portugal, Grekland och Tjeckien) inte kan öka nivån på sitt offentliga utvecklingsbistånd 2006–2007 och att det till och med har skett en kraftig minskning med över 10 procent i ett antal länder såsom Belgien, Frankrike och Storbritannien.”
- ”… konstaterar att minskningarna av de rapporterade biståndsnivåerna 2007 i vissa fall beror på en artificiell ökning av siffrorna för 2006 till följd av att skuldlättnader har räknats med …”
- ”… anser att skillnaden mellan de många utfästelserna om ökat finansiellt bistånd och de avsevärt lägre belopp som verkligen betalas ut är fullständigt oacceptabel …”
Ord som talar för sig själva …
Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för betänkandet. Att finansiera utvecklingsbistånd är inte någon enkel uppgift. Det är inte lätt att förklara för de europeiska skattebetalarna varför deras pengar delas ut så långt från sitt ”ursprungsland”. Önskan att genomföra millennieutvecklingsmålen och de tidigare löftena har å andra sidan gett upphov till ett enormt behov av biståndsmedel.
På EU-nivå håller vissa staters inställning på att bli ett särskilt problem. En del medlemsstater, som Frankrike och Storbritannien, har skurit ned på sitt offentliga utvecklingsbistånd (ODA). Det är inte särskilt svårt att föreställa sig vilken avskräckande effekt detta har i mindre rika länder, där man precis bara börjat med utvecklingsbistånd.
Vi måste också titta noga på hur biståndsstatistiken framställs. Varje land vill hänföra så stora utgifter som möjligt till kategorin utvecklingsbistånd. Det leder i praktiken till en del rätt skrattretande situationer. I mitt land Polen offentliggjordes i förra veckan en rapport om biståndet 2007. Det visar sig att den största mottagaren av bistånd från Polen faktiskt var Kina. Det beror inte på att Kina är världens fattigaste land eller på att Kina prioriteras som mottagare av polskt utvecklingsbistånd. Kina har blivit den största mottagaren av utvecklingsbistånd från Polen helt enkelt därför att ett exporthandelsavtal med det landet inkluderats i kategorin utvecklingsbistånd.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Inför Dohakonferensen om utvecklingsfinansiering i slutet av november behövs en gemensam EU-ståndpunkt i fråga om effektivitet, öppenhet och flexibilitet i samband med finansiering av utvecklingsbistånd. Thijs Bermans betänkande bidrar i viss mån till att nå det målet. Jag håller med om att det krävs reformer för att säkra en ökad representation för utvecklingsländerna inom IMF och Världsbanken. Jag stöder också definitivt föredragandens uppmaning till medlemsstaterna att fastställa lämpliga tidsplaner för att nå målet att 0,7 procent av EU:s BNP ska gå till offentligt utvecklingsbistånd 2015. Jag röstade därför för betänkandet.
Jan Mulder (ALDE), skriftlig. – (NL) Parlamentsledamöterna från Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) röstade för Bermanbetänkandet, bland annat därför att det innehåller värdefulla synpunkter på den roll som Europeiska investeringsbanken skulle kunna spela i utvecklingsländer. VVD:s ledamöter tar dock avstånd från det mål för utvecklingssamarbetet på 0,7 procent som anges i betänkandet. Det är inte kvantiteten utan kvaliteten i utvecklingssamarbetet som räknas.
Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Den globala finansoron har satt hård press på medlemsstaternas regeringar. Den estniska regeringen, exempelvis, har kämpat i månader för att åstadkomma ett förslag som innebär budgetbalans för 2009.
Även om jag stöder Thijs Bermans betänkande har jag allvarliga betänkligheter när det gäller uppnåendet av målet för det offentliga utvecklingsbiståndet under de närmaste åren. Eftersom EU inte har tillgång till några tvångsmedel när det gäller utvecklingsbistånd skulle det vara naivt att förvänta sig att medlemsstaterna skulle öka sitt bidrag i någon större utsträckning i tider av finansiell osäkerhet.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) EU:s inre marknad är en av de främsta landvinningarna i den europeiska integrationsprocessen. Endast en välfungerande inre marknad kan garantera konkurrenskraftiga villkor för företagen och bidra till den europeiska ekonomins utveckling. Resultattavlan för den inre marknaden är ett instrument som gör det möjligt att övervaka framstegen i samband med införande och korrekt införlivande och tillämpning av direktiv med anknytning till den inre marknaden.
Analys av uppgifterna i resultattavlan för den inre marknaden ger en del oerhört intressant information om medlemsstaternas arbete med att införa EU-lagstiftning. Det är ett typiskt politiskt instrument som man emellertid inte får ta lätt på, utan det bör tjäna som ett instrument som kan uppmuntra de ansvariga att säkra ett snabbare och mer korrekt införlivande. Det gäller särskilt de nya medlemsstaterna, där underskottet i fråga om införlivandet av lagstiftning ofta är större än den målsättning som angetts av stats- och regeringscheferna. Resultattavlan för den inre marknaden bör också användas oftare i diskussioner om den inre marknadens tillstånd. Det är därför nödvändigt att utarbeta en resultattavla i mer lättillgänglig form, som även kan användas av medborgare med intresse för inremarknadsfrågor.
Föredraganden har fäst uppmärksamhet på att vissa direktiv, t.ex. tjänstedirektivet, är viktigare än andra för en effektivt fungerande inre marknad. Jag delar föredragandens syn på detta och anser därför att Europeiska kommissionen bör intressera sig för indikatorer som bättre speglar direktivens omedelbara betydelse för företag och medborgare.
Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Genom att rösta för resultattavlan för den inre marknaden i dag uttrycker jag mitt stöd för verkställighet i rätt tid och korrekt införlivande av inremarknadsdirektiv med nationell lagstiftning. Dessa direktiv är nämligen en förutsättning för en effektivt fungerande inre marknad, och för främjande av konkurrenskraft och social och ekonomisk sammanhållning i EU. De två resultattavlorna, den för den inre marknaden och den för konsumentmarknaden, bidrar tillsammans till att förbättra den inre marknaden, vilket gynnar konsumenterna.
Resultattavlan bör främja ett korrekt införlivande i rätt tid, men samtidigt bör den bli ett verktyg som gör det möjligt för beslutsfattare att identifiera hinder och områden där nya initiativ är nödvändiga. Jag hoppas att resultatet av dagens omröstning leder till en förstärkning av Solvit-nätverket och att medlemsstaterna kommer att stödja detta nätverk till förmån för konsumenterna. Medlemsstaterna måste också se till att Solvit-centren har tillräckligt med personal, så att klagomål kan behandlas och lösas snabbare.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) En prioritering för alla utbildningsministerier måste vara att anta de bästa kandidaterna till läraryrket. Yrket måste vara tillräckligt attraktivt. Lärare måste få en lön som speglar deras betydelse för samhället.
Investeringar i utbildning är aldrig bortkastade. Lärarutbildningen måste få mer resurser. Yrket måste vara meningsfullt och ses som en bra karriär.
Att stödja lärarutbildning genom programmet för livslångt lärande är grundläggande. Program för lärarutbyte mellan skolor i olika länder kan ge en del nya impulser.
Lärarens plats är i klassrummet. Byråkrati i form av ökad administration och mer pappersarbete innebär att lärarna får mindre tid för sina elever.
Ett annat problem är våldet i skolan. Aggressiviteten ökar i skolorna, och det handlar om både elever och deras föräldrar. Allt måste göras för att sätta stopp för våld och aggressivitet i skolorna.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min spanska kollega Maria Badia i Cutchet om bättre utbildning för lärare, och jag stöder eftertryckligen slutsatsen att ”en kvalitetshöjning av lärarutbildningen leder till kraftigt förbättrade resultat hos eleverna”. Jag håller fullständigt med om att lärarutbildning av högre kvalitet och antagande av de bästa kandidaterna till läraryrket bör vara nyckelprioriteringar för alla utbildningsministerier. Det finns ett trängande behov av att uppmuntra rörlighet och undervisning i främmande språk. Vi bör emellertid också främja goda kunskaper i modersmålen, eftersom det ger elever möjlighet att lättare tillägna sig annan kunskap. Allt detta samarbete kommer att vara av stor nytta när det blir dags att anordna utbyten mellan skolor (för elever och lärare), oavsett studienivå, på grundval av den modell som redan används för Erasmusprogrammet för studenter.
Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Som före detta lärare på en skola i Antwerpen som var känd som en mångkulturell problemskola kan jag bara välkomna den oro som föredraganden ger uttryck för när det gäller undervisningens kvalitet i EU.
Det är dock de enskilda medlemsstaterna och inte EU som måste komma fram till vad som kan göras åt undervisningens kvalitet. Om det finns ett område där subsidiaritetsprincipen och respekten för de olika kulturernas mångfald måste upprätthållas så är det definitivt utbildning. Utbildning behöver inte vara mångkulturell, som det sägs i betänkandet; den behöver bara hålla god kvalitet. Under min tid i Flandern såg jag t.ex. alltför ofta att det är de mångkulturella ”koncentrationsskolorna” – de med en stor andel invandrarbarn – som drar ned kvaliteten. Det kan inte åtgärdas med hjälp av ideologiska skygglappar.
Jag röstade därför oförbehållsamt mot detta betänkande.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Badia i Cutchet-betänkandet om bättre utbildning för lärare eftersom jag anser att bättre utbildning i EU är av avgörande betydelse för att åstadkomma utbildning av hög kvalitet, vilket i sin tur bidrar till att skapa sysselsättning och förbättra EU:s konkurrenskraft och tillväxt, i enlighet med målen för Lissabonstrategin.
När det gäller frågan om våld i skolorna vill jag upprepa föredragandens rekommendation om behovet av att skapa de verktyg och metoder som krävs för att motverka fenomenet, vilket kräver ett ökat samarbete mellan lärare och föräldrar.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi har valt att rösta nej i slutomröstningen om detta betänkande. Denna fråga är en ytterst viktig fråga – så viktig att den måste bibehållas som ett politiskt ansvar för medlemsstaterna eller deras underställda nivåer.
Det är medlemsstaterna som ska ha det exklusiva ansvaret för undervisningens organisation och utbildningssystemens innehåll. Här ser vi återigen ett exempel på hur EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning vill gå in på ett område som idag inte faller under unionens ansvar men som man önskar att unionen ska blanda sig i för allas vårt bästa.
Detta initiativbetänkande är bara slöseri med skattebetalarnas pengar som EU-parlamentet inte ska ägna sig åt.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Det finns mycket lovvärt i Badiabetänkandet. Lärarutbildningens kvalitet får direkta och viktiga effekter för våra barns utbildning, och EU-omfattande samarbete för att säkra en hög undervisningsstandard bör uppmuntras. Jag anser dock att beslut om läroplanernas innehåll och skolledning bör fattas med utgångspunkt i den kulturella och politiska situation som präglar olika länders enskilda utbildningssystem. Badiabetänkandet har ibland en tendens att föreskriva lösningar på EU-nivå, och jag lade därför ned min röst i den slutliga omröstningen.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder Maria Badia i Cutchets betänkande. För att bevara den höga kvaliteten i våra respektive utbildningssystem måste vi ha välutbildade lärare. Lärarutbildningen måste utvecklas sida vid sida med de krav som ställs i det moderna klassrummet, och det tycker jag framkommer i detta betänkande.
Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I Maria Badia i Cutchets betänkande om bättre utbildning för lärare i dag behandlas en del viktiga frågor.
I betänkandet framhålls med rätta behovet av att lärarna får en tillräcklig lön och har tillgång till lämpliga läromedel.
I slutändan är det dock upp till de nationella regeringarna, som finansierar våra utbildningssystem, att sköta utbildningen av våra barn. På Irland sker undervisning än i dag i elementhus i stället för i ordentliga, säkra byggnader. Antalet elever per lärare är fortfarande alltför högt för att våra barn ska kunna få bästa möjliga utbildning. Dessa problem måste först och främst åtgärdas på Irland med hjälp av tillräckliga investeringar på kort och medellång sikt.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Informations- och kommunikationsteknikens utveckling ställer i dag allt högre krav på läraryrket, eftersom undervisningsmiljön blir alltmer komplex och varierad.
Jag röstade för Maria Badia i Cutchets betänkande om kommissionens meddelande med titeln ”Bättre utbildning för lärare”. Meddelandet innehåller en bedömning av den rådande situationen i EU i fråga om lärarutbildning. I betänkandet behandlas de olika alternativen i EU:s medlemsstater.
Det finns mer än 27 olika utbildningssystem för lärare inom unionen, men de utmaningar som lärarna står inför är i stort sett gemensamma för alla medlemsstater.
För lärare krävs en viss kvalitet i utbildningen, som direkt påverkar elevernas kunskapsnivå och formar deras personlighet, i synnerhet under de första skolåren. Lärare utsätts dessutom för stora psykiska påfrestningar, vilket gör att de ofta saknar energi för egen utbildning.
Läraryrket var tidigare respekterat och högt värderat. I dag är det inte något attraktivt yrke. Lärarna, de flesta kvinnor, får inte samma sociala erkännande, status och, framför allt, lön. I mitt land Slovakien, exempelvis, ligger lärarlönerna långt under det nationella genomsnittet.
Jag tror att betänkandet kommer att dra till sig medlemsstaternas uppmärksamhet och bidra till att läraryrket får den uppskattning det förtjänar.
Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Vi röstar i dag om två betänkanden som tycks komplettera varandra: Doris Packs betänkande om Bolognaprocessen och Maria Badia i Cutchets betänkande om bättre utbildning för lärare.
Syftet med dessa två initiativ är att förbättra den europeiska utbildningens konkurrenskraft och därmed öka potentialen och konkurrenskraften i EU som helhet.
Att lägga tonvikten på utbildning är en utmärkt väg framåt, men det är lätt att vara försumlig. I många länder handlar det om alla de grundläggande bristerna i systemet för lärarutbildning. De bästa studenterna saknar incitament och motivation att välja läraryrket. Lärarnas status (särskilt på primär- och sekundärnivå) är uppriktigt sagt låg, lärarna har dåligt betalt och det görs inga investeringar i deras utveckling. Sambandet mellan lärarutbildningens kvalitet och undervisningens kvalitet, och därmed elevernas kunskapsnivå, är uppenbart. Försumlighet på det här området kan därför få katastrofala följder, inte bara kulturella utan även ekonomiska.
Rekommendationerna till medlemsstaterna i betänkandet förefaller vara de rätta. Det handlar om anställning av de bästa kandidaterna, bättre status, erkännande och löner, investering i utbildning under en individs hela karriär, utbyte av bästa praxis mellan de 27 olika utbildningssystemen i EU och utökade befogenheter för skolorna.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) En hög nivå på undervisningen är nödvändigt för en högkvalitativ utbildning, vilket bör vara centralt för EU:s långsiktiga konkurrenskraft och dess förmåga att skapa ny sysselsättning.
Kommissionens analys visar att
• utbildning på arbetsplatsen är obligatorisk i endast elva medlemsstater (Österrike, Belgien, Tyskland, Estland, Finland, Ungern, Litauen, Lettland, Rumänien, Malta och Storbritannien),
• där utbildning på arbetsplatsen förekommer handlar det vanligen om mindre än 20 timmar per år och aldrig mer än fem dagar per år,
• endast hälften av EU-länderna erbjuder nya lärare någon form av systematiskt stöd under de första anställningsåren (t.ex. introduktion i arbetet, utbildning, pedagogisk rådgivning).
För att eleverna ska få lämplig förberedelse för livet i EU krävs det att lärarna tillämpar de senaste pedagogiska metoderna. En bättre lärarutbildning kan garantera att EU har de högkvalificerade anställda det behöver för att hantera 2000-talets utmaningar.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min förträffliga tyska kollega Doris Pack om Bolognaprocessen och studentrörligheten. Jag anser i likhet med min kollega att ökad studentrörlighet och de olika utbildningssystemens kvalitet bör vara en prioritet för Bolognaprocessen efter 2010, med syftet att upprätta ett europeiskt område för högre utbildning. För att främja studentrörlighet krävs en lång rad åtgärder, eftersom problemet med rörlighet omfattar mer än enbart högre utbildning och berör sociala frågor, ekonomi samt invandrings- och viseringspolitik. Studenter från mindre gynnade samhällsgrupper bör erbjudas särskilt stöd, t.ex. billigt och godtagbart boende. Jag stöder införandet av ett gemensamt europeiskt student-id-kort för att underlätta rörlighet och göra det möjligt för studenter att sänka sina kostnader för boende och uppehälle, kultur och transport.
Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Syftet med Bolognaprocessen, som lanserades i Bologna i juni 1999, är att skapa ett europeiskt område för högre utbildning senast 2010. Huvudmålen för processen är att reformera systemet för högre utbildning och undanröja kvarvarande hinder för studenters och lärares rörlighet.
Jag röstade för betänkandet eftersom jag håller med om att våra universitet behöver innovativa och metodiska reformer av kursplanerna för att bättre stödja studentrörlighet och överföring av studiemeriter. Jag stöder också föredragandens rekommendation om att ta fram tillförlitlig statistik om studentrörlighet och studenternas socioekonomiska profil.
Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Tioårsdagen av undertecknandet av Bolognaförklaringen nästa år visar att det är nödvändigt att omformulera målen för processen.
En genomgripande omformulering av dessa mål kommer att kräva en granskning av hur Bolognaprocessen genomförts i medlemsstaterna. Vi måste undersöka om den politik som drivits med Bologna som grund verkligen har lett till den önskade konsolideringen av ett europeiskt område för högre utbildning som kan möta utmaningarna i fråga om internationell konkurrenskraft.
Jag stöder detta initiativ. Det är ett konkret bidrag till identifieringen av å ena sidan problem och utmaningar som uppstått under tio års genomförande och å andra sidan frågor som måste ges fortsatt prioritet. Det gäller studentrörligheten, som utgör en hörnsten i en rikare och mer konkurrenskraftig utbildning och ett väsentligt bidrag till utvecklingen av tanken på ett europeiskt medborgarskap.
Medlemsstaterna måste uppmanas att utvärdera processens effekter när det gäller att se till att unga människor är tillräckligt kvalificerade och förberedda. Som föredraganden påpekar får vi inte förlora processens mål ur sikte eller glömma att studenterna alltid måste komma i första hand i samband med alla utbildningsfrågor.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Packbetänkandet om Bolognaprocessen och studentrörligheten, eftersom jag anser att högkvalitativ, effektiv och innovativ högre utbildning i Europa, som är tillgänglig för alla EU-medborgare, är avgörande för att EU ska förbli konkurrenskraftigt och framgångsrikt när det ställs inför globaliseringens krav.
Mot den bakgrunden anser jag att åtgärder som att främja ömsesidighet i flödet av studenter, fortbildning för lärare inom alla studieområden och utveckling av nya sätt att finansiera studentrörligheten är av stor betydelse för att målen för Bolognaprocessen ska kunna nås.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Föredraganden säger visserligen att hon är särskilt angelägen om studentrörligheten inom EU och anser att medlemsstaterna bör stödjas i sina insatser för att modernisera och genomföra innovativa reformer av sina system för högre utbildning. I själva verket behandlas dock denna fråga genom hela betänkandet med fokus på Bolognaprocessen och vad som ses som absolut nödvändigt för att hantera utmaningarna i samband med globalisering, och det framhålls att processen bör fördjupas. Vi lade därför ned våra röster, eftersom vi inte håller med om denna analys.
Däremot håller vi med om att det är dags att överväga och diskutera Bolognaprocessen, särskilt för att försöka fastställa hur utbildningssystemen har förändrats och hur denna utveckling och förändring har påverkat den högre utbildningens kvalitet i de olika medlemsstaterna.
Tillgång till högre utbildning måste vara möjlig för alla medborgare, oavsett medborgarskap, hemland eller födelseort. Rörlighet kan dessutom ha oerhört positiva effekter, inte bara för den individ som deltar i ett program för rörlighet utan även för lärosätena och för samhället som helhet. Den sociala dimensionen bör inte heller glömmas bort, såsom hittills har skett.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta initiativbetänkande från EU-parlamentets utskott för kultur och utbildning går som vanligt utöver sina befogenheter och kommer med nya idéer om hur EU ska engagera sig mer inom utbildningsområdet. Ett område som idag åligger medlemsstaterna, och så anser vi ska förbli.
I betänkandet föreslås bland annat inrättandet av ett gemensamt student-id-kort i EU. Vi har svårt att tro att dessa förslag i sig ökar rörligheten för studenter, snarare ökar det byråkratin runt studenternas verksamhet. Föredraganden skriver även i sin motivering om behovet av en rättslig ram på EU-nivå för studenterna.
Dessa förslag kringgår det man kommit överens om i EU när det gäller politiskt ansvar på olika nivåer för olika politikområden. Vi har därför röstat nej till detta betänkande.
Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Tioårsdagen av undertecknandet av Bolognaförklaringen nästa år visar att det är nödvändigt att omformulera målen för processen.
En genomgripande omformulering av dessa mål kommer att kräva en granskning av hur Bolognaprocessen genomförts i medlemsstaterna. Vi måste undersöka om den politik som drivits med Bologna som grund verkligen har lett till den önskade konsolideringen av ett europeiskt område för högre utbildning som kan möta utmaningarna i fråga om internationell konkurrenskraft.
Jag stöder detta initiativ. Det är ett konkret bidrag till identifieringen av å ena sidan problem och utmaningar som uppstått under tio års genomförande och å andra sidan frågor som måste ges fortsatt prioritet. Det gäller studentrörligheten, som utgör en hörnsten i en rikare och mer konkurrenskraftig utbildning och ett väsentligt bidrag till utvecklingen av tanken på ett europeiskt medborgarskap.
Medlemsstaterna måste uppmanas att utvärdera processens effekter när det gäller att se till att unga människor är tillräckligt kvalificerade och förberedda. Som föredraganden påpekar får vi inte förlora processens mål ur sikte eller glömma att studenterna alltid måste komma i första hand i samband med alla utbildningsfrågor.
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Syftet med Bolognaprocessen är att upprätta ett europeiskt område för högre utbildning före utgången av 2010. Avsikten är bl.a. att hjälpa studenter att välja ur det rika utbildningsutbud som erbjuds. Införandet av trestegssystemet, kvalitetssäkring av utbildning samt erkännande av kvalifikationer och studieperioder är avgörande för att området ska fungera.
Det europeiska området för högre utbildning kommer givetvis att vara mer attraktivt ju bättre och mer jämnt fördelad utbildningskvaliteten är i de olika medlemsstaterna. Det är därför mycket viktigt att stödja medlemsstaterna i deras insatser för att modernisera och reformera sina system för högre utbildning. Tillgång till högre utbildning måste vara möjlig för alla EU-medborgare, oavsett medborgarskap, hemland eller födelseort.
Ökad studentrörlighet är en av de förväntade vinsterna med Bolognaprocessen. Rörligheten har positiva effekter, inte bara för den rörliga individen utan även för lärosätena. Det ingår ju faktiskt i den akademiska erfarenheten att utbyta åsikter, uppleva heterogena förhållanden och tillägna sig andras erfarenheter. Vi får inte heller glömma den sociala dimensionen: rörlighet gör det möjligt att skaffa ovärderliga och rika erfarenheter på den vetenskapliga, kulturella och sociala mångfaldens område.
Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Även om jag röstade för det här betänkandet vill jag framhålla två frågor som måste analyseras och regleras noggrant av kommissionen.
Först och främst måste vi titta på den geografiska fördelningen av stipendier som beviljas genom programmet för livslångt lärande. De flesta universitet som drar nytta av studentutbyten är koncentrerade till de gamla medlemsstaterna. Samtidigt är antalet studenter i de nya medlemsstaterna mycket lägre. Kommissionen borde omedelbart vidta åtgärder, så som att godkänna att ett ökat antal universitet får delta i akademiska utbytesprogram och på så sätt göra nya medlemsstater mer attraktiva som mål för studenter från hela Europa. Kommissionen måste även se till att ett proportionellt antal studenter från varje medlemsstat får möjlighet att erhålla ett europeiskt stipendium.
För det andra anser jag att punkt 11 i betänkandet bör gälla alla medlemsstater, trots dess rekommendationsstatus. Den här perioden av akademisk rörlighet, oavsett om det är för en termin eller ett år, kan utgöra ett avsevärt bidrag både till europeiska ungdomars kunskaper och personliga utveckling. Men jag måste tillägga att införlivandet av en sådan bestämmelse bör åtföljas av motsvarande ekonomiskt stöd till medlemsstaterna.
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Olika sektorer som är kritiska till Bolognaprocessen anser att förändringen kommer att göra universitetsutbildningen elitisk. I det här betänkandet efterlyses att studenter från mindre gynnade samhällsgrupper erbjuds särskilt stöd, till exempel genom att lägga fram förslag om ”billigt och godtagbart” boende och genom att räkna med att extra stöd ofta behövs direkt efter ankomsten. Även om jag lade fram ett ändringsförslag till den här punkten för att utvidga den till alla utgifter, så att stödet med andra ord inte bara är begränsat till boende, anser jag att betänkandet bygger på ett koncept för allmän utbildning som är tillgängligt för hela samhället.
Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) I omröstningen fick Doris Pack och hennes betänkande om Bolognaprocessen och studentrörligheten mitt stöd. Det här är ett bra, affärsmässigt betänkande. I dagens EU kan vi alltjämt se att satsningarna på vetenskaplig forskning och akademisk utbildning är otillräckliga. Bolognaidén, som redan är nio år gammal (och för närvarande förenar 46 länder), bör leda till att ett europeiskt område för högre utbildning framträder 2010.
De underliggande principerna för den här processen kan reduceras till tre prioriterade åtgärdsområden. Dessa är: utbildningscykeln (som omfattar tre steg: kandidat, magister, doktor), tillhandahållande av högkvalitativ utbildning och erkännande av uppnådda kvalifikationer och studieperioder inom högre utbildning. Det som alltså behövs är mångsidiga och sammanhängande åtgärder i alla medlemsstater, även vid våra universitet.
Utvärderingssystem i form av så kallade ECTS-poäng ska vara tydliga, begripliga och enhetliga. Detta kommer att göra det möjligt för oss att upprätthålla potentialen för flexibel och rörlig utbildning för ungdomar vid många olika slags akademiska center liksom det välbehövliga utbytet av personal på professorsnivå. Även om högre utbildning inte faller inom EU:s kompetensområde måste vi ändå – samtidigt som vi upprätthåller medlemsstaternas självständighet på det här området – sträva efter nära samarbete och samordning. Vi måste också tänka på att ge EU-medborgare lika möjligheter till utbildning på så hög nivå som möjligt, och detta kräver både organisatoriska förändringar inom utbildningssystemet och lämpliga ekonomiska satsningar.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Doris Packs betänkande ”Bolognaprocessen och studentrörligheten” är ett konstruktivt bidrag till debatten om studentrörlighet. Möjligheten för studenter i hela EU att kunna röra sig fritt över Europas gränser måste fortsätta att tillhöra de viktigaste aspekterna i Bolognaprocessen. Studenter med olika slags bakgrund bör ha möjlighet att dra nytta av den rikedom på kulturella och intellektuella möjligheter som EU erbjuder. Jag röstade därför för betänkandets rekommendationer.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Målet att göra det lättare för studenter att välja mellan en mängd olika högkvalitativa kurser som en del av Bolognaprocessen ska naturligtvis välkomnas. EU har även lagt stor vikt vid studentrörlighet och vill dessutom förbättra det ömsesidiga erkännandet av utbildning.
Att allt än så länge inte fungerar smidigt i detta avseende är utom allt tvivel. Det finns inte bara allvarliga problem när det gäller erkännandet, utan en del kurser som är omgjorda till kandidat- och magisterprogram är förmodligen så specialiserade att ett byte av studieort – i hemlandet eller utomlands – inte längre är möjligt, vilket går tvärt emot målet med ett europeiskt område för högre utbildning och ökad rörlighet. Kritiker anser också att ECTS (Europeiska systemet för överföring av studiemeriter) administreras på så skilda sätt från land till land att prestationer knappast är jämförbara längre. I det här avseendet är det en fördel att göra en preliminär bedömning, och således röstade även jag för betänkandet.
Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om ”Bolognaprocessen och studentrörligheten” av flera anledningar: Bolognaprocessen var ett av de mest revolutionerande inslagen på världsmarknaden för utbildning. Själva arbetsmarknaden var inte redo för en sådan förändring. Den är fortfarande inte helt mottaglig för trestegssystemet (kandidat, magister, doktor) i strukturen 3-2-3, men innan det nya systemet tillämpades anlitade företag å andra sidan ofta universitetsstuderande.
En annan framgång var studentrörligheten i europeiska skolor och det gemensamma examenssystemet som underlättades genom ECTS. Framgången för dessa mekanismer har bekräftats av tendensen hos stora universitet runt om i världen att flytta studenter till olika geografiska platser, särskilt där de har äldre filialer.
Ett annat revolutionerade förslag är ECVET (det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen), som är avsett för överföring, erkännande och ackumulering av läranderesultat som en enskild person förvärvat i formella, icke-formella och informella sammanhang i syfte att erhålla kvalifikationer, oberoende av den tid som har ägnats åt att förvärva dessa färdigheter och förmågor. Detta är en världsomfattande trend.
Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. − (PL) Doris Pack förtjänar vårt tack för sitt bidrag till utvecklingen av och den kreativa reflektionen om Bolognaprocessen, ett initiativ som gör det möjligt för studenter i Europa att välja sin egen utbildningsväg och karriär utan hänsyn till statsgränser. I det här initiativet, som stärker det europeiska utbildningssystemets konkurrenskraft, berikar nationerna varandra genom att sprida kultur och vetenskap.
Det är tydligt att frågor om utbildningens innehåll och höjningen av dess kvalitet på varje nivå för närvarande ligger i EU-medlemsstaternas händer. I detta avseende finns det fortfarande mycket att göra. Rörlighet, och dess ökning på europeisk nivå, som är det huvudsakliga motivet i Doris Packs betänkande, sker till exempel i Polen enligt principen att värdefull arbetskraft strömmar ut som ofta inte kan återvinnas. Jag håller med om betänkandets tes att det viktigaste är studentrörlighet, där ett system av stimulansåtgärder och möjligheter skapas, så att ungdomar kan dra fördel av erbjudanden att studera var de vill.
En särskilt viktig fråga torde dock vara att färdigutbildade och utvecklade människor återvänder till sitt land för att använda sin potential i sina ursprungsländer. Det här är definitivt en utmaning för de nya medlemsstaterna, och jag anser att en försiktig fortsättning av Bolognaprocessen är ett steg i denna riktning.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Ett enat Europa handlar inte bara om en gemensam valuta, fri rörlighet för människor och en gemensam marknad för varor och tjänster. Det handlar också, eller till och med i första hand, om Europas intellektuella, kulturella och sociala dimension.
Det mellanstatliga initiativ som kallas Bolognaprocessen, och som inleddes för nästan 10 år sedan, har framför allt som mål att göra det lättare för studenter att välja kurser av högsta tänkbara kvalitet. En av de viktigaste aspekterna när det gäller idén att etablera ett europeiskt område för högre utbildning är att öka studentrörligheten och utbildningens kvalitet, eftersom de aspekterna är vad som specifikt ger möjlighet till personlig, social och vetenskaplig utveckling.
Jag anser att det viktiga i strävandet efter att förbättra utbildningens kvalitet och attraktionskraft är att vidta åtgärder på både europeisk nivå (Europaparlamentet behandlar rörlighet som en prioriterad fråga) och på nationell nivå.
Vi måste komma ihåg att i Europeiska unionen hör högre utbildning inte till Europeiska kommissionens uppgifter. Studiernas innehåll och organisation förblir inom de enskilda staternas ansvarsområden, och därför är deras och själva universitetens roll så stor. De bör betona behovet av att skapa europeiska läroplaner för forskarutbildningar och göra en insats för att ge särskilt stöd till studenter från sociala grupper som är i en ogynnsam situation.
En annan viktig aspekt är dialog och ömsesidigt utbyte av erfarenheter mellan företag och universitet, och därför bör institutioner för högre utbildning stärka samarbetet med den privata sektorn i syfte att upptäcka nya och effektiva mekanismer för att medfinansiera studentrörlighet.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min ungerska kollega József Szájer med rekommendationer till Europeiska kommissionen om anpassning av rättsakter till det nya kommittébeslutet. För att förbättra lagstiftningens kvalitet blir det i allt högre grad nödvändigt att till kommissionen delegera utvecklingen av lagstiftningens icke väsentliga och mer tekniska aspekter, liksom den snabba anpassningen av densamma för att ta hänsyn till tekniskt framåtskridande och ekonomiska förändringar. Men delegeringen av befogenheter måste underlättas genom att lagstiftaren ges de institutionella medlen att kontrollera hur dessa befogenheter utövas. Det bör framhållas att den nuvarande anpassningen av regelverket till kommittébeslutet ännu inte är fullbordad, eftersom det fortfarande finns rättsakter som föreskriver genomförandeåtgärder för vilka det nya föreskrivande förfarandet med kontroll bör tillämpas. Eftersom det enligt min mening är väsentligt att europeisk demokrati fungerar väl är jag för att Europaparlamentet avsätter ytterligare resurser för alla kommittéförfaranden som en förberedelse inför ett eventuellt ikraftträdande av Lissabonfördraget, men även under den pågående övergångsperioden, i syfte att säkerställa att alla kommittéförfaranden mellan de tre institutionerna fungerar tillfredsställande.
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. − (ES) Jag instämmer i betänkandets slutsats om att det för att förbättra lagstiftningens kvalitet i allt högre grad blir nödvändigt att till kommissionen delegera utvecklingen av lagstiftningens icke väsentliga och mer tekniska aspekter, liksom den snabba anpassningen av densamma för att ta hänsyn till tekniskt framåtskridande och ekonomiska förändringar. Men en sådan delegering av befogenheter måste underlättas genom att lagstiftaren ges de institutionella medlen att kontrollera hur sådana befogenheter utövas. Parlamentet bör vara väktaren av denna kontroll, en fråga som trots att den har diskuterats i så många år fortfarande inte har funnit någon fullständig lösning. Det finns fortfarande parlamentsutskott som inte har fått information om beslut som tagits enligt kommittéförfarandet. Parlamentet måste således fortsätta att vara mycket vaksamt.
Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Det är mycket viktigt att ytterligare undersöka hur tillsynsstrukturerna i Europeiska unionen kan förbättras. Betänkandet av Poul Nyrup Rasmussen gäller rekommendationerna till Europeiska kommissionen om hedgefonder.
Av procedurskäl stöder jag inte ändringsförslagen från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen till skälen. Skälen är inte rätt plats att utveckla värderande bedömningar om den rådande situationen på finansmarknaderna.
Jag röstade i förmiddags mot ändringsförslagen 6–10, inte därför att jag motsätter mig EU-tillsyn av finansmarknaderna, utan därför att detta betänkande inte är rätt plats att lägga fram det initiativet.
Jag förespråkar att utskottet för ekonomi och valutafrågor överlägger om tillsyn av finansmarknader och det önskvärda i att förstärka den på europeisk nivå. Om det läggs fram ett bra betänkande om det finns det goda chanser att jag alltjämt kommer att kunna stödja detta initiativ från De gröna.
Szabolcs Fazakas (PSE), skriftlig. − (HU) Tvärtemot alla förväntningar har den finanskris, som förra året började i Amerika och utlöstes av de okontrollerade, spekulerande finansiella metoderna där, nu i stället för att avta skakat hela världen och även Europa.
Den aktuella krisen kräver en långsiktig paradigmförändring av europeiska beslutsfattare på två områden så att de i framtiden inte bara kommer att minska risken för en finanskris utan även främja stabil ekonomisk tillväxt.
Utvecklingen i Amerika har visat att marknaden själv inte är i stånd att hantera denna och liknande kriser. Det krävs därför att vi så snart som möjligt skapar den centrala europeiska finansiella tillsynsmyndighet som ungrarna föreslog förra året och som sedan anammades av det franska ordförandeskapet, och som bland annat skulle se till att sådana riskfyllda, spekulativa transaktioner inom bank- och finanssystemet kan underkastas villkor som kan övervakas och kalkyleras. Detta skulle vara förutsättningen för att Europa successivt skulle ta över Amerikas förlorade roll i finansvärlden.
För att den europeiska ekonomin, som också har drabbats av den aktuella krisen, så snart som möjligt åter ska visa önskvärd tillväxt skulle det vara nödvändigt att så snart som möjligt göra finansiering tillgänglig för riktiga ekonomier som ersättning för finans- och bankvärldens riskfyllda, spekulativa transaktioner. En förutsättning för detta är att Europeiska centralbanken inte endast som hittills koncentrerar sig på att bekämpa inflationen, utan även på att främja den riktiga ekonomins återhämtning med hjälp av förmånsräntor.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot detta betänkande, eftersom det trots vissa halvhjärtade yttringar och kritik mot finanskrisen inte innehåller några specifika åtgärder för att effektivt bekämpa den tilltagande finansialiseringen av ekonomin, oreglerad spekulation, den snabba spridningen av finansiella instrument och produkter för att tillförsäkra sig allt större spekulationsvinster, och det inte heller innehåller några beslut om ett slut för skatteparadis eller banksekretessen.
Som vi framförde i plenardebatten är det alltid samma människor som kommer att drabbas av följderna: Arbetstagare som förlorar sina arbetstillfällen och allmänheten som måste betala mer ränta, även här i Europeiska unionen, och särskilt i länder med svagare ekonomi, som i Portugal, där skuldsättningsgraden är ca 120 procent av BNP, medan hushållens skuld är ungefär 130 procent av den disponibla inkomsten.
Vi framhåller därför hur angeläget det är att stödja skapandet av arbetstillfällen med rättigheter och av produktion, att finna lösningar på fattigdom, förbättra arbetstagares och pensionärers köpkraft, stödja en högkvalitativ offentlig sektor och öka möjligheterna till kredit med låg ränta för att stödja mikroföretagare samt små och medelstora företagare.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Hedgefonder och private equity är exempel på investeringsverktyg som är förenade med hög risk. För att uppbåda förtroende hos investerare, allmänhet och inte minst hos tillsynsmyndigheter krävs därför att verksamheterna omfattas av både transparens och tillfredsställande lagstiftning.
Junilistan välkomnar flera av de skrivningar och förslag till åtgärder som förs fram i betänkandet.
Trots det har vi valt att rösta nej till betänkandet i sin helhet. Det har vi gjort eftersom betänkandet företrädesvis förespråkar åtgärder på EU-nivå, trots att det torde stå klart för alla vid det här laget att lösningarna på de potentiella risker som är förknippade med bland annat hedgefonder och private equity främst bör sökas på global nivå.
Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Det är beklagligt att betänkandet av Poul Nyrup Rasmussen om hedgefonder och private equity har urvattnats som en följd av kompromissförhandlingarna mellan de tre största grupperna i parlamentet. Det är också beklagligt att de ändringsförslag som lagts fram av De gröna och GUE/NGL-gruppen och som togs direkt från Rasmussens förslag till betänkande inte antogs under plenaromröstningen. I en av de punkter som till exempel har försvagats jämfört med det ursprungliga förslaget betonades behovet av utökade och adekvata öppenhetsnivåer gentemot allmänheten, investerare och tillsynsmyndigheter, inklusive en framtida ny EU-tillsynsmyndighet. Trots detta beslutade vi att stödja betänkandet i den slutliga omröstningen. Det beror på att behovet och nödvändigheten av att motverka skadlig finansiell spekulation och instabilitet på marknaderna är så stort. I detta avseende kan betänkandet ses som ett steg i rätt riktning.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Rasmussens betänkande kommer i rätt tid veckan efter den finansiella oro som ledde till att Skottlands äldsta bank, som Skottlands premiärminister sa, offrades av ”svartabörshajar och spekulanter”. Den skotska finanssektorn har helt lämnats i sticket av Storbritanniens tillsynsmyndigheter, och jag stöder striktare reglering av marknaden. Jag röstade för betänkandet som innehåller en rad rekommendationer som förtjänar att beaktas och ser fram mot den dag när oberoende skotska tillsynsmyndigheter kommer att samarbeta på detta område med våra EU-partner.
Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) Komplicerade finansiella instrument utvecklas på både globala och lokala finansmarknader. Finansinstituten får därför svårare att utveckla lämpliga regler och kontrollera systemen. Åtgärder som inte är genomblickbara kan därmed vidtas och finansiella marknadsaktörer kan spekulera, vilket fördärvar finansmarknaderna. Jag stöder därför ändringsförslag 2 som gruppen De gröna lade fram och som uppmanar till strängare europeiskt regelverk och tillsynsordning för att behålla finansiell stabilitet.
Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi beklagar att Poul Nyrup Rasmussens betänkande om hedgefonder och private equity urvattnades när de tre största grupperna i Europaparlamentet förhandlade om en kompromiss. Vi beklagar också att ändringsförslagen som lades fram av grupperna De gröna och GUE/NGL, och som hämtades direkt från Rasmussens förslag till betänkande, inte antogs vid omröstningen i plenum. Vi beslutade oss ändå för att stödja betänkandet vid slutomröstningen. Skälet är att skadliga finansiella spekulationer och oro på marknaderna måste motverkas omgående. Betänkandet utgör därför ett steg i rätt riktning.
Astrid Lulling (PPE-DE) , skriftlig. – (FR) Jag röstade för den svårvunna kompromissen som de tre politiska grupperna i parlamentet förhandlade fram, och jag är glad över att innehållet i betänkandet blev omfattande och balanserat. Föredraganden försökte framlägga finanskrisens problem med hedgefonder och private equity, men de här produkterna utgör varken orsaken till nuvarande kris eller krisens katalysator. Jag gratulerar föredraganden till att han erkände och rättade till det.
Rekommendationerna som vi lämnar till kommissionen avser alla relevanta aktörer och parter på finansmarknaden, och de syftar till att täppa till luckorna i gällande bestämmelser, för att komma till rätta med och motverka sådan praxis som bidrog till att fastighetsmarknaden i USA kollapsade och orsakade en global finanskris.
Vi kommer därmed till rätta med dåliga riskhanteringsmetoder, avsaknaden av genomblickbarhet i vissa investeringsprodukter och intressekonflikter mellan kreditvärderingsinstitut, som till stor del orsakar den nuvarande finanskrisen.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Ärade kolleger! Senaste tidens finanskris skördar många offer, bland annat HBOS som i förra veckan togs över av Lloyds TSB. Högprofilerade aktörers fall oroar inte bara världsekonomin, utan även de som anförtror sina pengar och sin framtid åt dessa företag. Under de senaste veckorna har hela världen fått lära sig att vår inställning till marknadsreglering är förlegad. Vi behöver globala åtgärder för att reglera ett globalt finansiellt system.
EU och Europaparlamentet spelar därför en viktig roll för att lösa krisens grundläggande orsaker och måste ta sitt ansvar genom att rösta för Poul Nyrup Rasmussens betänkande. Genom att uppmuntra hedgefonder och private equity-bolag till större försiktighet och öppnare förhandlingar medverkar EU till att upprätta en kraftfull ram som kan återge finanssektorn en välbehövlig stabilitet.
Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag beklagar att Poul Nyrup Rasmussens betänkande om hedgefonder och private equity urvattnades när de tre största grupperna i Europaparlamentet förhandlade om en kompromiss. Jag beklagar också att ändringsförslagen som lades fram av grupperna De gröna och GUE/NGL, och som hämtades direkt från Rasmussens förslag till betänkande, inte antogs vid omröstningen i plenum. Vi beslutade oss ändå för att stödja betänkandet vid slutomröstningen. Skälet är att skadliga finansiella spekulationer och oro på marknaderna måste motverkas omgående. Betänkandet utgör därför ett steg i rätt riktning.
Men det krävs kraftfullare tag för att förverkliga de här idéerna. Det är oacceptabelt att många hedgefonder är så hemlighetsfulla och att systemet som sådant inte medger allmänheten någon insyn. Det är därför svårt att bedöma hedgefondernas egenskaper, och medborgarna får ingen insyn i deras möjligheter att bidra till en hållbar social sammanhållning och ekonomisk stabilitet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Frågorna som tas upp i betänkandet och som bekräftar de aktuella finansiella produkternas betydelse föranleder mig att hålla med i det hela. Vi går igenom en period med påtaglig turbulens på finansmarknaderna, och det är därför viktigt att reagera kraftfullt men samtidigt lugnt och med faktakunskap. En stor del av de senaste decenniernas ekonomiska framgång i Europa, i USA och i snabbt växande ekonomier har skett genom finansmarknadernas rörlighet. Nuvarande system behöver korrigerande åtgärder, och det är viktigt att åtgärda krisens grundläggande orsaker utan att förstöra systemets positiva egenskaper. Det är så Europeiska kommissionen ska tolka Europaparlamentets uppmaning att vidta åtgärder.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Europaparlamentets roll i EU-systemet är att vara medborgarnas röst. Denna röst förstärks inte minst genom det arbete som sker i framställningsutskottet, som tar upp frågor som medborgarinitiativ initierar. Ett bra exempel är ”One seat”-kampanjen – att flytta Europaparlamentets säte från Strasbourg till Bryssel, som genom utskottet kommit upp till formell diskussion.
Visst är vissa uppmaningar till medlemsstaterna ibland långtgående och vissa förslag inte de mest genomtänkta. Dock är framställningsutskottets arbete en avgörande del i EU:s arbete för medborgarna, vilket för mig var avgörande för mitt stöd till betänkandet.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Finansvärlden skakas i sina grundvalar. Vanliga amerikanska skattebetalare betalar priset för ett räddningspaket (700 miljarder dollar) samtidigt som de som orsakade problemen kommer undan. Europaparlamentet hade i Poul Nyrup Rasmussens betänkande ett instrument som kunde användas för att förbättra tillsynen över vissa områden inom den finansiella sektorn: hedgefonder och private equity. När krisen var så påtaglig kunde vi uppmana Europeiska kommissionen att upprätta en sträng lagstiftning. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen lade därför fram olika ändringsförslag till betänkandet, men eftersom Europaparlamentet inte antog dem röstade vi emot betänkandet. Det finns ingen europeisk tillsynsmyndighet för den finansiella sektorn, ingen europeisk lagstiftning om registrering och ledning av hedgefonder, inga begränsningar för privata investmentföretag mot att ta ett alltför starkt fäste. Det kapitalistiska systemet håller på att implodera under den här veckan, och Europaparlamentet har missat sin chans. Vi, De gröna, tillkännager att vi även i fortsättningen kommer att sträva efter att begränsa den fria marknaden, vars enda mål förefaller vara spekulation så att en liten grupp människor får ut snabbast möjliga vinst. Det här är socialt och ekonomiskt oansvarigt.
Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag har alltid varit för en avreglering av marknaden eftersom jag anser att den behövs för konkurrensen mellan marknadsaktörerna, vilket alltid gynnar konsumenterna som då kan bestämma sig för och köpa varor till lägsta möjliga pris.
Men genom att rösta för transparens i institutionella investerares verksamhet stöder jag föredraganden Klaus-Heiner Lehne, som uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till bestämmelser som förbjuder investerare att ”plundra” företag (delutförsäljning av företag) och därigenom missbruka sin finansiella makt på ett sätt som på längre sikt bara är till nackdel för företagen och som inte medför några positiva effekter varken för företaget eller för dess anställda, kreditorer eller affärspartner.
Enligt min åsikt borde Europeiska kommissionen undersöka om medlemsstaterna har infört åtgärder för att motverka sådan företagsplundring.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder det allmänna upplägget av Klaus-Heiner Lehnes betänkande om transparens i institutionella investerares verksamhet. De senaste händelserna på finansmarknaderna pekar på behovet av globala åtgärder för att förbättra marknadsregleringen. Väl fungerande marknader är beroende av att öppenheten respekteras över hela linjen, och betänkandet är ett steg i rätt riktning. Jag röstade för rekommendationerna.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Kasinokapitalismens akuta och pågående kris belastar amerikanska skattebetalare och hela världsekonomin eftersom företagen inte spelar om några vinster. Det behövs radikala förändringar i lagstiftningen om tillsyn av insyn och redovisning. Kommissionen måste vidta åtgärder omedelbart och lägga fram ett omfattande lagstiftningsförslag till en gemensam insynsmodell. Policyn med mindre lagstiftning är fullständigt misslyckad.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Transparens bör vara en grundläggande princip för hur marknader fungerar – i synnerhet finansmarknader. Men den bör inte vara det enda som beaktas, så att inte principen blir till regel och önskat resultat (sunda och effektiva finansmarknader) förväxlas med förslag till metoder för att åstadkomma den (tillräckligt reglerade och kontrollerade marknader). I samband med aktuell politisk och ekonomisk debatt om finansmarknaderna är det viktigt att kommissionen tolkar rekommendationen på detta sätt och åtar sig att försvara kvaliteten hos de europeiska finansmarknaderna. Låt oss inte glömma att samhällets största ekonomiska fördelar kommer från att dessa marknader fungerar smidigt och i grunden är fria.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Transparens är avgörande för att vi ska återskapa förtroendet för finansmarknaden. De senaste månaderna har visat på de problem som en komplex och snabbrörlig marknad innebär om det inte ges möjlighet att förstå och följa även avancerade produkter. Visst har det funnits problem i OTC-marknaden, men öppenheten måste finnas även inom andra delar av finansmarknaden. Utifrån denna breda problematik valde jag därför att lägga ner min röst, då de ändringsförslag som skulle ha breddat betänkandet på ett nödvändigt sätt inte antogs.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min ungerske kollega Gyula Hegyis betänkande om ändring av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring, med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter, av förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati. Jag stöder ändringsförslagen som syftar till att införa det föreskrivande förfarandet med kontroll för att anta vissa åtgärder om animaliska produkter som härstammar från eller innehåller material från idisslare. Samma sak gäller för att bedöma om den skyddsnivå som en medlemsstat tillämpar är likvärdig, genom undantag från förordning (EG) nr 999/2001 när det gäller åtgärder som vidtas efter att man upptäckt förekomsten av transmissibel spongiform encefalopati (TSE).
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för betänkandet eftersom transmissibel spongiform encefalopati (TSE), vanligtvis känd som galna ko-sjukan, utgör ett allvarligt hot mot vår hälsa.
Som vi vet sprids den dödliga, smittsamma sjukdomen genom ett protein som finns i smittat kött, och den leder till att människans hjärna bryts ner. Med sträng gemenskapslagstiftning kunde epidemin bromsas.
I betänkandet fortsätter föredraganden tidigare föredragandes arbete genom att lägga till nya delar som ska regleras genom det föreskrivande förfarandet med kontroll.
Vi samtycker därför till att kommissionens förslag bör ändras för att se till att kontrollerna inte avtar. Vi måste vara ytterst försiktiga och se till att det föreskrivande förfarandet med kontroll inte fördröjer åtgärderna mot sjukdomen. Vi måste också undvika att skapa luckor i lagstiftningen när vi beviljar medlemsstaterna undantag. Därför är betänkandet så viktigt. Låt oss hoppas att Europeiska kommissionen tänker på detta. Efter alla ökända skandaler kring sjukdomen behöver och förtjänar den europeiska allmänheten med rätta denna öppenhet.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I Gyula Hegyis betänkande om ändring av förordning (EG) nr 999/2001 med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter lämnas ändringsförslag till förordningen om transmissibel spongiform encefalopati – en dödlig sjukdom som sprids genom smittat kött. Anpassningen av det föreskrivande förfarandet som gäller i frågan, så att Europaparlamentet får en större roll, är ett steg i rätt riktning. Jag stöder därför betänkandet.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Varje år måste EU hantera två miljarder ton avfall, varav 40 miljoner ton utgör farligt avfall. Den producerade mängden hushållsavfall torde tillsammans med industriavfall utgöra den största delen, även om den sistnämnda naturligtvis innehåller en oproportionerligt högre riskpotential. Allt detta återges i statistiken, och EU har därför föresatt sig det imponerande målet att minska den hanterade avfallsmängden med 20 procent fram till 2010.
När det gäller statistik över jordbruksavfall till exempel får man i alla fall hoppas att behovet av uppgifter för statistiken inte binder våra jordbrukare till pappersarbete. Eftersom jag inte kunde hitta några antydningar till det i betänkandet röstade jag för.
Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet, för att med det nya lagstiftningsförslaget anpassas förordningen om avfallsstatistik till kommittéförfarandet, det vill säga lagstiftning genom kontroll.
I Europaparlamentets resolution uppmanas också kommissionen att i tid lämna rapporterna om hur pilotstudierna framskrider för att undvika överlappande rapportering av avfallsstatistik.
Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. − (RO) Otillräckliga uppgifter om generering och hantering av avfall hindrar EU från att genomföra en harmoniserad avfallspolitik. Användning och övervakning av avfall vid generering, insamling och bortskaffande medför att statistiska verktyg behövs för att bedöma hur principen om förebyggande av miljöförstöring efterlevs. Medlemsstaterna har medgett att avfallsstatistiken är otillräcklig och att definitionerna i betänkandet inte räcker för att jämföra resultaten mellan olika medlemsstater. Det är bättre att samla in uppgifterna på gemenskapsnivå i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
När det gäller statistik över avfall från jordbruk, fiske och skogsbruk bör vi beakta i vilken utsträckning betänkandet avser behandlingen av jordbruksavfall och biologiskt avfall. Därför finns det flera viktiga frågor som bör behandlas noggrant för att se till att uppgifterna är riktiga och därmed också att statistiken harmoniseras på gemenskapsnivå.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Liksom andra naturresurser (sol, vatten, luft) är spektrumet en allmän naturtillgång. Trots att marknadsmekanismerna i sig utgör ett effektivt medel för att generera optimalt ekonomiskt värde (privat och allmänt) kan de inte tillgodose det allmänna intresset och generera allmänna naturresurser, som är mycket viktiga för att upprätta ett informationssamhälle. Därför måste politiska åtgärder och marknadsåtgärder samordnas.
Bättre samordning och större flexibilitet behövs för att kunna använda den begränsade naturresursen fullt ut. Men det är också nödvändigt att behålla balansen mellan flexibilitet och harmonisering för att spektrumet ska kunna få del av den inre marknadens mervärde.
Spektrumet tillstår inga nationella gränser. För att medlemsstaterna ska kunna använda spektrumet effektivt måste samarbetet inom EU förbättras, i synnerhet när det gäller en utvidgning av europeiska tjänster och förhandlingar om internationella avtal.
Även om spektrumet också i fortsättningen förvaltas nationellt kan endast EU-principer värna om EU:s intressen runtom i världen.
Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för att ekonomiska intressen också i fortsättningen skyddas på platser där mineralvatten utvinns, så som det fastställs i Europaparlamentets direktiv om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten.
Distriktens och företagens intäkter, i synnerhet i provinsen Małopolska, bidrar i stor utsträckning till regionens utveckling och dess dragningskraft som kurort och turistort.
Det är värt att betona att det ofta rör sig om jordbruksområden med små möjligheter att generera inkomster eftersom de är belägna i kuperad och bergig terräng, även om de under ytan besitter mycket värdefulla mineralvatten och källvatten med terapeutiska egenskaper.
Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) I EU:s dokument om mineralvatten fastställs en europeisk standard för naturligt mineralvatten.
I direktivet fastställs villkoren för att naturligt mineralvatten ska kunna erkänns som sådant och regler för hur källorna får utnyttjas. Särskilda regler anges också för saluförande av naturligt mineralvatten. Skillnaderna mellan dessa lagstiftningar hindrar den fria rörligheten av naturliga mineralvatten och skapar ojämlika konkurrensvillkor och inverkar därmed direkt på den inre marknadens funktion.
Dessa hinder kan i detta fall undanröjas genom att varje medlemsstat förpliktas att inom sitt territorium tillåta saluförande av mineralvatten, som andra medlemsstater erkänner som sådant, och genom fastställande av gemensamma regler för de mikrobiologiska krav som måste uppfyllas och för villkoren för att använda särskilda namn för vissa typer av mineralvatten.
Det viktigaste syftet med bestämmelser om mineralvatten är att skydda konsumenters hälsa, att förhindra att konsumenter vilseleds av informationen om produkten och att garantera rättvis handel.
John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Det är kanske onödigt att påpeka, men trafiksäkerhetsprovningar för motorfordon är en viktig beståndsdel i förarnas, passagerarnas och fotgängarnas säkerhet. De är också nödvändiga i kampen mot klimatförändringen när det gäller koldioxidutsläpp.
Å andra sidan har ett lands regering skyldighet att tillhandahålla ett ramverk som bidrar till förarnas, passagerarnas och fotgängarnas hälsa och säkerhet.
Malta och Gozo har ett av de högsta antalen privatbilar per capita. Bilar på Malta är oerhört dyra på grund av höga registreringsavgifter. Detta gör det mycket svårt för medborgarna att byta till mer effektiva bilar. Regeringen måste ta itu med frågan om bilregistrering omedelbart och bör göra det i nästa budget.
Folk använder privata bilar, för situationen för kollektivtrafiken är oacceptabel. Det är på tiden att man företar en allmän översyn av kollektivtrafiken.
Dessutom är tillståndet för många av våra vägar förfärligt. EU:s tilldelning av strukturfonder för perioden 2007–2013 är 53 procent. Under nuvarande förhållanden måste alla större vägar förbättras för att nå standardnivå.
Graham Booth, Nigel Farage och Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) United Kingdom Independence Party (UKIP) betraktar terrorism som ett stort problem. Vi anser helt enkelt inte att EU bör besluta om vilka åtgärder som ska vidtas för att bekämpa terrorism. Vi tycker att nationalstater är bäst lämpade att besluta om ändamålsenliga säkerhetsåtgärder genom mellanstatligt samarbete.
Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa stödde betänkandet, medan de hade vissa betänkligheter beträffande hur nödvändigt det var att EU blandade sig i detta område mot bakgrund av att det redan finns en konvention från Europarådet som omfattar samma frågor. Vi är för ett tätt samarbete mellan medlemsstaterna men också inom ramen för en global strategi för kriget mot terrorismen. Vi är emellertid inte övertygade om hur effektiva strategier, som passar alla, är på EU-nivå.
Marco Cappato (ALDE), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot förslaget att inkludera ett nytt brott om ”provokation” eller ”offentlig uppmaning till terroristbrott” i EU-lagstiftningen vid genomförandet av Europarådets konvention, eftersom jag anser att den definition som lagts fram av kommissionen är alltför vag och baserad på helt subjektiva element som äventyrar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt yttrandefriheten, i Europa.
I realiteten kommer varje offentligt uttalande, eller varje uttalande som rapporteras i medier, eller varje meddelande som skickas på Internet och som på något sätt – antingen direkt eller indirekt, på grundval av ”syftet” och ”risken att sådana brott kan begås” – kan anses som uppmaning till terroristbrott, att betraktas som ett brott på EU-nivå. Det uttalade syftet är att slå ned på ”terroristpropaganda” på Internet. Föredraganden har försökt att förtydliga kommissionens text för att få den att ta mer hänsyn till mänskliga rättigheter och försöka öka rättssäkerheten. Trots detta anser jag att vi bör förkasta förslaget, delvis för att skicka en klar signal till kommissionen och rådet som redan har tillkännagivit att de inte vill godkänna parlamentets förslag.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Den svenska tryckfrihetsförordningen representerar fundamentala värderingar i det svenska samhället. Vi kan inte acceptera att lagar för att bekämpa terrorism strider mot den svenska grundlagen. Det finns många andra vägar och möjligheter att uppnå samma mål.
I de förslag vi idag tagit ställning till saknas tydliga möjligheter till undantag för att vi ska kunna behålla vår svenska lagstiftning.
Vi stödjer de förslag till förbättringar som Europaparlamentet har lagt fram, men kan inte stödja förslaget i sin helhet. Eftersom en överenskommelse i linje med svensk grundlag dock är klar i rådet väljer vi att avstå istället för att rösta emot betänkandet.
Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) I Lefrançoisbetänkandet föreslås flera bra åtgärder för att förbättra effektiviteten och samordningen i kampen mot terrorismen inom EU. Jag röstade därför för det. ETA-attackerna för några dagar sedan och den blodiga attacken i Islamabad har visat att vi aldrig kan vara för vaksamma och effektiva i denna kamp. Gränsöverskridande samarbete i kampen mot terrorism – som i dag huvudsakligen är islamisk till sitt ursprung – är nödvändigt om vi vill åstadkomma resultat.
Vi kan emellertid inte bortse från tidigare misstag heller. Schengenområdet har när allt kommer omkring i åratal erbjudit eventuella terrorister och brottslingar en idealisk omgivning för att genomföra sina planerade brott, ofta ostraffat. Det finns ett trängande behov för EU att kritiskt granska sin strategi med öppna gränser och den förödande effekt den haft när det gäller invandring, brott och islamisk extremism. Om så inte sker kommer det ramverk som föreslås här också att visa sig värdelöst.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Lefrançoisbetänkandet om förslaget till ett rambeslut av rådet för att ändra rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism, eftersom jag anser att vi behöver anpassa instrumenten för att bekämpa terrorism till de nya informations- och kommunikationskanaler som är tillgängliga för terrorister.
Att se över EU:s rambeslut innebär att man kan inkludera begreppet terrorism i speciella förberedande handlingar som rekrytering och utbildning för terroristsyften och offentlig uppmaning till terroristbrott, som kommer att bli straffbara gärningar i alla medlemsstater. Det är också angeläget att lyfta fram de viktiga ändringsförslag som framlagts av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet för att garantera de grundläggande yttrande- och föreningsfriheterna.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den nuvarande rättsliga ramen på gemenskapsnivå och på internationell nivå inbegriper en rad instrument som är oumbärliga för att bekämpa verklig terrorism och den organiserade våldsamma transnationella brottslighet som hänger ihop med den.
Syftet med detta förslag är att intensifiera säkerhetsåtgärderna, som under förvändning av händelserna den 11 september 2001 har satt medborgarnas garanterade fri- och rättigheter på spel.
I detta förslag åberopas, som föredraganden själv påpekar, tvetydiga definitioner som inte säkrar respekten för grundläggande rättigheter.
Som i ”rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism” – med dess definition av ”terrorism” – står återigen möjligheten öppen att genomföra säkerhetsåtgärder och kriminalisera individer eller grupper som öppet kritiserar eller skriver om statsterrorism.
Detta förslag ökar inte möjligheten att bekämpa verklig terrorism och den transnationella brottslighet som hänger ihop med den och utgör i realiteten ett verkligt hot mot medborgarnas säkerhet och grundläggande friheter i de olika medlemsstaterna.
Som vi har påpekat behöver vi angripa de verkliga orsakerna till terrorism och inte säkerhetsåtgärderna.
Som vi redan har konstaterat ”kommer vi inte att byta frihet mot säkerhet, eftersom vi då inte kommer att få någondera”. Därför röstade vi mot betänkandet.
Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Lördagen den 20 september fick en självmordsbombare en lastbil att explodera framför hotell Marriott i hjärtat av den pakistanska huvudstaden, förvandlade hotellet till en utbränd ruin och dödade åtminstone 60 människor.
Denna attack tillskrevs den pakistanska talibanrörelsen som har anknytning till al-Qaida.
Söndagen den 20 och måndagen den 21 september var det ETA:s, den baskiska separatistorganisationens, tur att åstadkomma blodspillan i tre attacker. Förberedelserna för dessa attacker tros ha gjorts i Frankrike.
Terrorismen har inga gränser, och Schengenområdet erbjuder en perfekt hemvist för rekrytering, indoktrinering och logistiska förberedelser för attackerna.
I Frankrike yttrade inrikesminister Michèle Alliot-Marie i ämnet: ”Franska fängelser är en drivbädd för rekrytering till radikala islamister.” Ett ärligt erkännande! Det finns visserligen många orsaker till terrorism, men i dag finner man dem huvudsakligen i radikala islams väpnade kamp. Egendomligt nog finns det inga lagtexter som syftar till att upptäcka och förhindra rekrytering i fängelser eller i vissa s.k. ”känsliga” områden.
EU ämnar inrätta ett lagstiftningsorgan för att bekämpa terrorism.
(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Roselyne Lefrançois’ betänkande eftersom en central princip i kampen mot terrorism måste vara att förhindra terroristbrott.
Uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften och utbildning för terroristsyften är tre förberedande handlingar som också ska betraktas som brott. När så sker måste emellertid grundläggande rättigheter fortlöpande skyddas. Därför röstade jag för användningen av termen ”anstiftan” hellre än ”uppmaning” eftersom den är mer precis och mindre godtycklig. Åtgärder måste vidtas mot Internet som ett virtuellt träningsläger eftersom den nya informations- och kommunikationstekniken innebär att det blir allt lättare för terrorister att sprida sin propaganda.
EU måste klart och beslutsamt bekämpa terrorismen, och införandet av de tre nya brotten är ett viktigt steg i processen. Pressfriheten, yttrandefriheten, rätten till respekt för privat korrespondens och telekommunikationshemligheten, som också innefattar e-post och andra slags elektronisk korrespondens, bör emellertid inte inskränkas, och därför stöder jag ändringsförslagen från Roselyne Lefrançois.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Vi har verkligen sjusovare inom EU som skulle kunna vakna upp när som helst. Man bör emellertid inte glömma att terrorister inte uppstår ur intet, utan anländer till ett land och växer upp i en omgivning som är fientlig mot detta land. Om EU verkligen vill bedriva effektiv kontraterrorism måste det försöka vidta åtgärder för att motverka uppkomsten och utbredningen av parallellsamhällen och liknande, i stället för att utan åtskillnad brännmärka dem som framhäver problemen med en samlevnad med invandrare. Likaså bör inte kontraterrorismen leda till en smygande inskränkning av medborgarnas rättigheter, som EG-domstolen nyligen tog upp, eller resultera i att kampen mot brottsligheten minskar som en följd av fixeringen på terrorism.
Om vi betänker att islamistfanatiker står i främsta ledet för terroristhotet borde vi för länge sedan ha slagit ned på islamister som predikar om hat och kriminaliserat utbildning i terrorism i Europa. Med detta i åtanke röstade jag för Lefrançoisbetänkandet.
Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. − (RO) De attacker som nyligen inträffat i Baskien visar än en gång att terrorism är en daglig realitet och att vi behöver effektiva instrument för att bekämpa den. Rådets nya rambeslut om att bekämpa terrorism är verkligen ett steg framåt, och jag välkomnar antagandet av det.
Jag är förvånad över att sjuårsdagen till minne av terroristattacken i New York den 11 september 2001 inte uppmärksammades av parlamentet. Vi borde försöka att inte glömma offren för dessa attacker, och vi borde ha betonat att de transatlantiska förbindelserna är högt prioriterade i parlamentets dagliga verksamhet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Rättslig klarhet i det rättsliga ramverket för att bekämpa terrorism är precis lika nödvändig som klarhet och beslutsamhet i hela detta avseende. I den meningen är kommissionens intresse för de mekanismer, medel och metoder som används för att rekrytera terrorister, särskilt dem som rekryteras i europeiska länder – som ofta är födda och uppvuxna här – lätt att förstå. På detta område behöver vi försäkra oss om att polismyndigheterna och staten har tillräckliga medel för att agera, företrädesvis på ett förebyggande sätt. Verksamhet som syftar till att bekämpa detta fenomen och som inte berör polisen eller de rättsliga myndigheterna hör också hit. Det gäller att försäkra sig om att det vid sidan om reaktionen från det rättsliga systemet också finns ett vaket och uppmärksamt politiskt system som kan vidta åtgärder, antingen genom att stärka integrationen, stödja opinionen hos en sansad majoritet eller ta itu med den marginalisering som är förenad med olaglig invandring. Av alla dess skäl behöver de politiska myndigheterna vara uppmärksamma och aktiva. Även om det är omöjligt att förhindra alla terroristhandlingar är det möjligt att undvika en omgivning som stöder, uppmuntrar och underblåser terrorism.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Ett av de viktigaste målen för EU inom ramen för en gemensam politik för ett område av frihet, säkerhet och rättvisa är att trygga säkerheten för dess 500 miljoner medborgare. För att nå dit måste EU och dess stater ta itu med den moderna terrorismen.
Den mest kontroversiella punkten i förslaget att granska rådets rambeslut om bekämpande av terrorism är kravet på att införa begreppet offentlig uppmaning till terroristbrott.
Det går en mycket fin gräns mellan yttrandefrihet och lagbrott. Vi kan inte låta en situation utvecklas där ökad säkerhet leder till en inskränkning i medborgarnas fri- och rättigheter.
Av detta skäl anser jag att det är absolut nödvändigt att säkerställa högsta möjliga rättsliga nivå på det rambeslut som diskuteras, och det bör i första hand åstadkommas genom en snävare definition av begreppet offentlig uppmaning till terroristbrott. Det dokument som nyss upprättats måste vara klart och välavvägt från rättslig synpunkt för att kunna bli ett effektivt instrument i kampen mot terrorism medan det samtidigt ska föreskriva en hög nivå på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Attackerna i Madrid och London har visat vilket stort problem terrorismen utgör för EU.
Året 2008 inhöstade en enorm skörd. Det började den 1 februari med attacken i Bagdad under en begravning, som orsakade 30 dödsfall, och slutade den 20 september med attacken på hotell Marriot i Islamabad, där över 60 människor dog och över 250 skadades. Det har skett så många som 49 terroristattacker totalt under 2008. För jämförelsens skull är det värt att tillägga att detta är samma antal attacker som ägde rum under perioden 2002–2007 (allt som allt).
Ett av de mest effektiva sätten att bekämpa terrorism är att undanröja dess orsaker.
Därför anser jag att EU bör ta varje tillfälle i akt att bekämpa terrorism globalt, med respekt för mänskliga rättigheter. EU bör göra Europa säkrare genom att se till att dess medborgare kan glädja sig åt frihet, säkerhet och rättvisa, som i hög utsträckning måste vara beroende av medlemsstaternas vilja.
Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot detta betänkande av absolut övertygelse. Rourebetänkandet visar för femtielfte gången hur politisk korrekthet förblindar Europa. Det är uppenbart att regeringen i kampen mot brott och kampen mot terrorism har rätt att samla så många uppgifter som möjligt om eventuella misstänkta, ”etniska” uppgifter inbegripet. Även föredraganden medger detta.
Men varför skulle inte civila myndigheter behandla uppgifter på andra områden också – med respekt för den personliga integriteten – om det garanterar god samhällsstyrning? Varför bör till exempel inte den italienska regeringen ta fingeravtryck på olagliga invandrare, om detta är det enda sättet att identifiera dem på?
Det ursprungliga förslaget från rådet i ämnet var tillräckligt balanserat. På liknande sätt kan man kritisera vänstern för att vidta åtgärder mot dissidenter över hela Europa som en fullfjädrad tankepolis – som flamländare vet jag ett och annat om det. Avsikten är här att agera vakthund för medborgerliga friheter. Det finns inte ord för hur löjligt det är.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om man betänker att detta är ett fall där rådet ”rådfrågar” parlamentet skulle vi vilja betona att vi, även om vi stött de ändringsförslag som lagts fram av parlamentet trots att de urvattnar tidigare framförda synpunkter, anser att detta förslag inte alls motsvarar vad som behövs på området ”skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete i brottmål”.
Förutom andra avgörande synpunkter i vår negativa bedömning av detta förslag fäster vi uppmärksamhet på det faktum att det inte utesluter, även om det kräver vissa (kvasi)villkor, ”behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etnisk härkomst, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska uppfattningar eller fackföreningsmedlemskap och behandling av personuppgifter som rör hälsa eller sexliv”, vilket är oacceptabelt!
Som påpekades i debatten är det ett förslag som är baserat på den minsta gemensamma nämnaren för en fråga av så överväldigande betydelse som att skydda de garanterade fri- och rättigheterna för de olika medlemsstaternas medborgare. Det är under den nivå som är fastställd i andra rättsliga dokument, särskilt Europarådets.
Att garantera skydd för personuppgifter är en angelägen och absolut nödvändig fråga. Det kan inte åstadkommas genom ett rättsligt dokument som – på grund av luckorna och felen – inte skyddar mot eventuella överträdelser och åsidosättanden av skyddet.
Därför avstod vi från att rösta.
Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet av Martine Roure, som garanterar en hög nivå på dataskyddet vid behandlingen av personuppgifter.
Kampen mot terrorism ska inte ske på bekostnad av medborgarnas grundläggande rättigheter, och därför är det absolut nödvändigt att garantera skydd för personuppgifter. Rådets överenskommelse har vissa svagheter och kan därför inte garantera detta. Genom detta betänkande åtgärdas bristerna, och rådets överenskommelse modifieras så att användning och spridning av personuppgifter regleras strängare. I betänkandet formuleras proportionaliteten och syftet med databehandlingen mer precist, strängare kontroller vid överföring till tredjeländer införs och det ställs krav på en expertgrupp som ska fungera både som tillsynsmyndighet och verkställande myndighet.
Den långdragna diskussionen i de europeiska organen visar hur diskutabel och känslig frågan är. Det är svårt att nå en överenskommelse om den, men detta bör inte leda till ett summariskt resultat eller en urvattning av dataskyddet i EU. Personuppgifter måste alltid behandlas med yttersta försiktighet och med allt tänkbart skydd.
Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. - (EN) De åtgärder som kommissionen föreslår i detta rambeslut är visserligen inte så långtgående som jag skulle ha velat, men jag stödde den allmänna principen om att upprätta en miniminivå för skydd av personuppgifter.
Parlamentets utskott för mänskliga fri- och rättigheter gjorde en god insats för att förbättra förslaget, och jag hoppas att man kommer att ta hänsyn till deras synpunkter.
Sinn Féin stöder högsta möjliga nivå av uppgiftsskydd för medborgarna och kommer att fortsätta att stödja alla åtgärder som förbättrar medborgarnas personliga integritet och rättigheter på detta område.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Rådets förslag kan på inga villkor godtas i sin nuvarande form. Dess avkall på skyddet av personuppgifter är oacceptabelt. Det behövs en omfattande rättslig ram om personuppgifter för att se till att det finns ett ordentligt skydd och att inga sådana uppgifter behandlas av staten eller av individer, vare sig på internationell eller nationell nivå. Den kritik och de rekommendationer som framförts av Europaparlamentet som svar på rådets förslag är i allmänhet ett steg i rätt riktning, men de är inte tillräckliga.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. - Vi svenska socialdemokrater valde att rösta för ändringsförslag 1 till betänkandet om överläggningarna i utskottet för framställningar under parlamentsåret 2007 (A6-0336/2008). Anledningen till detta är att vi anser att Europarlamentet självt ska kunna besluta om sitt eget säte. Vidare anser vi med hänsyn till vårt klimat och vår miljö samt av ekonomiska skäl att Europaparlamentet endast ska ha ett säte i Bryssel.
Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. - (EN) Utskottet för framställningar i Europaparlamentet utför en ovärderlig tjänst för EU:s medborgare genom att föra deras bekymmer vidare till kommissionen, ifrågasätta nationella, regionala och lokala myndigheter vid oegentligheter i tillämpningen av EU-lagstiftning, och ta sig an fall av överträdelser av de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Den kraftiga ökningen av antalet framställningar som mottogs av Europaparlamentet förra året visar både medborgarnas ökade medvetenhet om hur parlamentet kan vara till hjälp för dem och behovet av att se till att utskottet har tillräckliga medel och tillräckligt mycket personal.
Inte mindre än 65 framställningar under 2007 handlade om Irland, och landet har besökts under ett undersökningsuppdrag från utskottet på grund av överträdelser mot EU-direktiv om vatten och miljö.
Jag är övertygad om att utskottet för framställningar spelar en avgörande roll som någonstans dit medborgare kan vända sig när bestämmelser överträds, och som en bro mellan medborgarna och alla nivåer av förvaltning inom EU via deras valda ledamöter av Europaparlamentet.
Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Detta betänkande förtjänade en nedlagd röst. Det är naturligtvis bra att europeiska medborgare kan göra framställningar till myndigheterna – inklusive de europeiska myndigheterna – men jag beklagar de federalistiska undertonerna i detta betänkande. Ett exempel är det fullständigt irrelevanta sättet att hylla stadgan om de grundläggande rättigheterna som infogades i Lissabonfördraget. Ett annat exempel är kravet på ännu större effektivitet – läs ”ännu fler ingripanden” – gentemot medlemsstaterna från kommissionens sida.
Jag finner det också störande att betänkandet har använts för att argumentera för ett enda europeiskt säte, som ska förläggas till Bryssel. Naturligtvis är vi alla trötta på det slöseri med pengar som orsakas av Europaparlamentets ”fragmentering”, men detta enda säte kunde naturligtvis lika gärna förläggas till Strasbourg.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. - Egentligen är detta betänkande en verksamhetsberättelse från EU-parlamentets utskott för framställningar. Men eftersom detta betänkande i flera av sina beaktandemeningar hänvisar till, hyllar och uttalar förhoppningar om att Lissabonfördraget snart ska vara ratificerat har vi valt att rösta nej till betänkandet i dess helhet.
Vi anser principiellt att Lissabonfördraget är förkastat, då medborgarna i en medlemsstat i en folkomröstning har röstat nej till Lissabonfördraget. Dessutom finns det än fler medlemsstater där säkerligen en majoritet av de röstande hade röstat nej till Lissabonfördraget om de hade fått chansen.
Den ignorans som EU-parlamentets utskott för framställningar visar genom skrivningarna i betänkandet kan vi inte stödja.
När det gäller frågan om ett enda säte för EU-parlamentet anser vi principiellt att det är medlemsstaterna som tillsammans ska besluta om EU-parlamentets säte, men vi anser det också rimligt att EU-parlamentet yttrar sig i frågan.
Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. - (EN) Jag röstade för David Hammersteins ändringsförslag 1 till sitt eget betänkande. I dag har vi fått reda på att Europaparlamentet nästa månad ännu en gång kommer att påbörja sin månatliga färd till Strasbourg till en kostnad av miljarder euro för skattebetalarna. Vi måste sluta resa runt som ett cirkussällskap, och parlamentet självt måste stå i centrum för debatten.
Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. - (PL) Jag röstade för David Hammersteins betänkande om överläggningarna i utskottet för framställningar under parlamentsåret 2007, eftersom det ger en klar och tydlig redogörelse för de positiva effekterna av detta utskotts verksamhet.
Utskottet självt, med Marcin Libicki som ordförande, har visat genom sin verksamhet att det är mycket välbehövt. Det gör det möjligt för EU-medborgare att göra framställningar om överträdelser av deras medborgerliga rättigheter som begåtts av offentliga myndigheter i medlemsstaterna. I artikel 191 i Europaparlamentets arbetsordning fastslås att ”alla medborgare i Europeiska unionen och alla … personer som är bosatta … i en medlemsstat har rätt att ensamma eller tillsammans med andra medborgare eller personer göra en framställning till parlamentet i en fråga som hör till Europeiska unionens verksamhetsområde och som direkt berör framställaren”.
Jag anser att e-Petition-databasen är en betydande prestation inom utskottets arbete. Tack vare denna databas är det nu möjligt att få tillgång till alla handlingar för varje framställning via Internet. Nämnas bör även den avsevärda ökningen av antalet framställningar som görs elektroniskt. Förra året uppgick dessa till 42 procent. Utskottet för framställningar samarbetar väl med de relevanta avdelningarna inom Europeiska kommissionen och med Europeiska ombudsmannen, och även med lämpliga företrädare för medlemsstaterna och för regionala och lokala myndigheter, för att få fram goda förklaringar. Undersökningsuppdragen som utförs av utskottets företrädare är till stor hjälp i utskottets arbete. Det välfungerande sekretariatet gör mycket för att öka effektiviteten i arbetet.
Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. – (LT) Underskrifter från mer än 1 miljon EU-medborgare har samlats in till stöd för det EU-omfattande medborgarinitiativ som kräver ett enda permanent säte för Europaparlamentet. Detta gav de inblandade personerna rätt att göra en framställning till utskottet för framställningar om att utse ett permanent säte för parlamentet. Enligt min åsikt är den nuvarande uppläggningen av Europaparlamentets arbete ineffektiv och medför onödiga utgifter. Skattebetalares pengar slösas bort i stället för att användas för att skapa mervärde för medborgarna. Redan 2005, under förberedelsen av betänkandet om Europaparlamentets budget, föreslog jag att Europaparlamentet skulle arbeta från ett enda säte och på så sätt avskaffa reseutgifter och göra det möjligt för parlamentet att spara in på finansieringen av resor för ledamöterna och personalen. I dagens omröstning stöder jag dock inte det ändringsförslag som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om ett permanent säte för Europaparlamentet i Bryssel. Enligt min åsikt är det inte rätt att utgå från att Bryssel skulle utses till Europaparlamentets permanenta säte. Det är en fråga som faller under medlemsstaternas befogenhetsområde.
David Martin (PSE), skriftlig. - (EN) Jag välkomnar att man erkänner utskottet för framställningars växande betydelse i betänkandet. I år har antalet mottagna framställningar stigit med 50 procent jämfört med 2006. Jag har också förståelse för föredragandens oro över hur lång tid det tar för kommissionen och EG-domstolen att lösa de fall som lagts fram inför utskottet. Jag röstade för betänkandet.
Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. - (EN) Jag välkomnar David Hammersteins betänkande om utskottet för framställningar i dag.
I synnerhet välkomnar jag hur man i betänkandet ställer den irländska regeringen till svars på flera områden. Den irländska regeringens beslut att gå vidare med att dra motorvägen M3 rakt genom en av våra viktigaste nationella historiska platser är oförsvarligt. Projektet bör överges eller omarbetas för att skydda våra nationella monument.
Kampanjen måste fortsätta i Irland och i Europa för att se till att detta sker, innan det är för sent som regeringen försöker se till.
Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för David Hammersteins betänkande om arbetet i utskottet för framställningar. Betänkandet stöder arbetet i detta utskott, som är en av de viktigaste kanalerna för kommunikation mellan medborgare och europeiska institutioner. Utskottet för framställningars effektivitet i förhandlingar och stöd för medborgares sak behöver förbättras genom att man stärker dess institutionella roll och ytterligare förbättrar dess samarbete med Europeiska kommissionen, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas myndigheter.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. - (EN) Det är en besvikelse att parlamentet inte stöder ändringsförslag 1 om frågan om ett enda säte. Detta är den andra Strasbourg-sammanträdesperioden som vi har tillbringat i Bryssel, och vi har bevisat att vi kan sammanträda och rösta effektivt i Bryssel. Vi behöver inte längre sammanträda i Strasbourg. Jag uppmuntrar mina kolleger att skriva under den skriftliga förklaringen nr 75/2008, där man kräver att parlamentet ska sammanträda i Bryssel och upphöra med sina sammanträden i Strasbourg.
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. - Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta mot betänkandet då vi är mot införandet av särskilt stöd till bergsregioner i form av en mjölkkopremie. Även om vi välkomnar en övergripande strategi för bergsregioner så är ett ökat stöd till mejerisektorn inte rätt väg att gå. Om målet är att minska den gemensamma jordbrukspolitikens del av EU:s totala budget är överföringar från första pelaren till den andra heller inte lämpliga.
Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om situationen och utsikterna för jordbruket i bergsregioner beskrivs, om än lite styckevis, de särskilda problemen med jordbruk och boskapsuppfödning i dessa regioner. Dessa omfattar bland annat svårtillgänglighet, höga transportkostnader och jordmånsförhållanden som är ogynnsamma för odling av grödor. I betänkandet nämns emellertid inte medlemsstaternas och EU:s ansvar för bristen på infrastruktur, och för den kraftiga bristen på specifika åtgärder. Sådana åtgärder borde inriktas mot att minimera dessa regioners naturliga nackdelar när det gäller att producera och marknadsföra jordbruksprodukter, och mot att utnyttja deras relativa fördelar.
EU använder vaga ordalag och tomma uttryck för goda avsikter. De åtgärder som vidtas visar sig vara ineffektiva och leder inte till att avfolkningen av dessa regioner hejdas. Samma improduktiva inställning fortsätter att visas i betänkandet, där man försöker att skönmåla gemenskapspolitiken. Ingenting nämns om den stadiga minskningen av EU:s jordbruksstöd, beskattningen och den gemensamma jordbrukspolitikens negativa inverkan.
Tvärtom upprepar EU bara samma gamla åtgärder, som man försöker att anpassa till ramen för den kommande ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken.
En avgörande förutsättning för att förbättra levnadsvillkoren och öka inkomsterna från jordbruk i bergsregioner är jordbrukarnas egen kamp mot den gemensamma jordbrukspolitiken, och kraven på särskilt ekonomiskt stöd för bergsregioner för att förbättra infrastrukturen och stödja jordbruksproduktionen.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. - EU-parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling vill gynna samtliga särintressen som kommer i dess väg inom denna sektor. Om nu särskilda insatser behövs för jordbrukare i bergsregioner, är frågan den om inte insatser och avtal behöver ingås för att skydda Norrlands jordbruk.
Vi är starkt emot detta betänkande av principiella skäl. Junilistan konstaterar än en gång att det är tur att inte EU-parlamentet har medbeslutande i EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till samtliga olika grupper inom jordbruksnäringen.
Jan Mulder (ALDE), skriftlig. – (NL) En av anledningarna till att medlemmarna av Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) röstade för Ebnerbetänkandet var att det ger en god bild av jordbrukets speciella problem i bergsregioner. Medlemmarna i VVD kan emellertid inte godta de bestämmelser i betänkandet som föregriper beslutsförfarandet i samband med ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det gäller framför allt kravet på en nationell reserv på 20 procent.
James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. - (EN) Detta betänkande belyser bergsregionernas nyckelroll för miljön, jordbruket och till och med kultur och turism. Viktigast är att man medger att dessa områden är mycket viktiga för att behålla ”fickor” av biologisk mångfald och genomföra en skogsbruksstrategi.
Dessa unika områden kan emellertid också medföra avsevärda utmaningar för personer som bor och arbetar i dem, särskilt i fråga om infrastruktur, kommunikationer och höga produktionskostnader. Därför förtjänar dessa områden en samordnad och integrerad strategi, liknande den strategi som används för EU:s kustområden.
Fåruppfödning är förstås något som är mycket nära förbundet med jordbruket i dessa områden, och man måste inse att betande får är särskilt viktigt för områdenas miljömässiga stabilitet. Men trots att denna bransch för närvarande står inför många utmaningar har kommissionen nyligen förvärrat situationen med sitt förslag om elektronisk märkning. Dessutom, trots att det finns ett brådskande behov av särskilt stöd för fåruppfödare verkar detta tyvärr inte vara på väg.
Neil Parish (PPE-DE), skriftlig. - (EN) Jag och mina konservativa brittiska kolleger välkomnar hur detta betänkande sätter jordbruket i bergsregioner i fokus. Det krävs särskilda åtgärder för att se till att miljövänliga jordbruksmetoder kan fortsätta att användas i sådana regioner.
Tyvärr efterfrågar Michl Ebner i sitt betänkande ett antal åtgärder som grundar sig framför allt på den första pelaren, inklusive införandet av en mjölkkopremie för bergsregioner och en höjning av den övre gränsen för medel enligt artikel 69 till 20 procent.
Vi är inte för ett införande av nya kopplade subventioner inom den första pelaren. Det överensstämmer inte med de pågående reformerna av jordbrukspolitiken, och det är inte någon god affär för de europeiska skattebetalarna. De utmaningar som dessa regioner står inför kan bäst mötas genom stöd för landsbygdsutveckling inom den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Av detta skäl kommer vi inte att stödja betänkandet.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. - (SK) Jag röstade för Michl Ebners betänkande, eftersom jag anser att det är en viktig signal från Europaparlamentet till Europas bergsregioner. Detta grundar jag på personlig erfarenhet, eftersom jag bor i en bergsregion i nordöstra Slovakien, bland utlöparna till Tatrabergen. Jag har genomfört ett par studier om fördelarna med att bo i en bergsregion. Jag tackar föredraganden för att han i sitt betänkande tog med de ändringsförslag som jag ingav till utskottet för regional utveckling och som fick stöd när utskottet röstade.
Bergsregioner kan producera jordbruksprodukter av hög kvalitet och ge ett mer varierat utbud av jordbruksprodukter på den europeiska marknaden. Det behövs därför större samordning av landsbygdsutveckling och strukturstöd för utveckling av gemensamma program och underhåll av annan verksamhet, som utveckling av biobränsle och landsbygdsturism, så att invånarnas inkomster kan ökas.
Bergsregioner har ett konstant behov av hållbart, moderniserat och mångsidigt jordbruk. Hållbart skogsbruk kommer att göra det möjligt att framställa energi genom att använda träflis. Bevarandet av vissa djur- och växtarter, upprätthållandet av traditioner, ekologisk verksamhet och turism kommer att bidra till kampen mot klimatförändringar genom att skydda den biologiska mångfalden och fånga in koldioxid genom permanenta ängsmarker och skogar.
Jag är övertygad om att det krävs nya sätt att skydda marken i bergsregioner mot översvämningar, med tonvikt på förebyggande av översvämningar, samtidigt som jordbrukare och skogsbrukare skulle kunna stödja åtgärder mot översvämningar genom de direkta arealstöd som de får inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Brian Simpson (PSE), skriftlig. - (EN) Jag stöder detta betänkande som syftar till att främja hållbar utveckling i bergsregioner.
Steget till en mer marknadsinriktad gemensam jordbrukspolitik innebär att i bergsregioner, där jordbruksproduktionen är mindre konkurrenskraftig, står man inte bara inför nya utmaningar, utan också, som jag ser det, inför nya möjligheter.
Bergsregioner kanske inte har så lätt att anpassa sig till konkurrensförhållanden, och de kan medföra extra kostnader, så att det inte går att producera mycket konkurrenskraftiga produkter till låga priser. Fokus måste emellertid ligga på att bruka de resurser som finns, inklusive naturlandskapets skönhet som kan locka turister, och att utnyttja dessa regioners potentiella konkurrensfördel, inklusive utbudet av regionala och traditionella produkter och rikedomen på traditionella kunskaper och tillverkningsmetoder, som ger produkterna en konkurrensfördel.
Jag skiljer mig från några av mina kolleger här i Europaparlamentet genom att jag inte anser att lösningen på utmaningarna i bergsregioner är att kasta mer pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken åt dessa regioner. Där det finns tydlig samhällsnytta med att stödja jordbruk i bergsregioner, som miljöfördelar, anser jag att offentlig finansiering inom pelaren för landsbygdsutveckling vore mer lämpligt.
Att utnyttja bergsregionernas potential är nyckeln till hållbar utveckling där – inte att bara kasta mer offentliga medel åt dem.