Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 september 2008 - Bryssel

12. Sjöröveri (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är uttalanden av rådet och kommissionen om sjöröveri.

  Dominique Bussereau, rådets ordförande. − (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Söndagen den 14 september – för bara några dagar sedan alltså – jagades ett franskt fiskefartyg som fiskade tonfisk av pirater 420 sjömil utanför Somalias kust. Det var ingen isolerad företeelse. Sedan början av juli har 10 fartyg bordats och 250 sjömän tagits som gisslan. Följden är att fiskefartyg – av lätt insedda skäl – inte går ut, och de omkring 50 franska och spanska tonfiskfartyg som brukade fiska utanför Seychellerna och Somalia har gått tillbaka till Seychellernas skärgård.

Bortsett från att detta sjöröveri ökar tycks det vara klart att det inte längre bara bedrivs längs kusten utan tenderar att sträcka sig längre ut, på internationellt vatten, där det inte bara stör fiske och passerande lastfartyg, utan också – vilket är mycket viktigt – fartyg som verkar inom ramen för humanitära program, i synnerhet Världslivsmedelsprogrammet, som ger grundläggande stöd till de väldigt många fördrivna befolkningsgrupperna i Somalia.

Detta fenomen har givit upphov till oro på global nivå. Frankrikes president Nicolas Sarkozy sa nyligen att det inte längre handlar om isolerade fall utan om en brottsindustri som utmanar en av de grundläggande friheterna, rörelsefriheten, liksom friheten att bedriva internationell handel. Den franske presidenten avslutade med att säga: ”världen kan inte acceptera detta!”

Mot den bakgrunden antog FN:s säkerhetsråd resolutionerna 1814 och 1816 i maj och juni. Som svar på den förvärrade situationen håller det för närvarande på att utarbeta nya resolutioner som syftar till att mobilisera världssamfundet att använda befintliga instrument för att förhindra och förebygga sjöröveri mer effektivt inom ramen för havsrätten och säkerhetsrådets resolutioner.

EU:s medlemsstater har för sin del redan börjat med detta och gav den 26 maj uttryck för sin beslutsamhet att arbeta tillsammans för att bekämpa sjöröveri utanför Somalias kust. Ett krishanteringskoncept antogs av rådet den 5 augusti. Mer nyligen, vid mötet med rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 15 september antog rådet ett strategiskt militärt alternativ som grund för en möjlig flottoperation inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Jag vill formellt påminna er om att det finns en tydlig avsikt att lansera en operation till havs, som det franska ordförandeskapet sa till parlamentets utskott för utrikesfrågor i tisdags, efter det nyss nämnda rådsmötet.

Eftersom det är bråttom att agera tog rådet ett första steg genom att bilda en militär samordningscell fram till dess att insatsen görs. Den leds av en hög spansk officer och består av fyra marinexperter med uppgift att underlätta informationsutbytet mellan handelsflottor och eventuella militära fartyg i området, regelbundet eller från tid till annan. Cellen finns i Bryssel och kommer att ansvara för stödet till övervaknings- och skyddsåtgärder som medlemsstaterna vidtar utanför Somalias kust. Det här initiativet bör ha tre delar: att ledsaga vissa sårbara fartyg som passerar genom Adenviken, att skydda Världslivsmedelsprogrammets humanitära konvojer till Somalia och att övervaka fiskeområdena utanför Somalias södra kust. Medlemsstater som har militära enheter utanför Somalias kust uppmanas att informera cellen om detta, främst för att förbättra chanserna att skydda de mest sårbara handelsfartygen.

Parallellt med detta kommer Europeiska unionen att fortsätta med förberedelserna av en möjlig militär insats inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. En informationsinsamlingsdelegation, som består av europeiska experter från Europeiska unionens militärstab och rådets generalsekretariat, är för närvarande i regionen och håller på att utarbeta en strategisk plan. Den ska presentera sina slutsatser den 29 september.

Mina damer och herrar! Ni kommer att få se att Europeiska unionen inte bara visar sig besluten att agera, utan också bekräftar sin ställning som främsta drivkraft i kampen mot sjöröveri på den internationella scenen. Vi måste skaffa oss resurser att agera snabbt och på ett samordnat sätt, självklart till fromma för kommersiella intressen, men också för rörelsefrihetens skull, som är en global princip, och slutligen till fromma för våra humanitära mål.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Kommissionen fördömer kraftigt de brottsliga handlingar som regelbundet begås i somliga delar av världen i strid mot EU:s medlemsstaters intressen, både sjöröveri och väpnade rån mot fartyg i vatten som tillhör en stats jurisdiktion.

Sådana handlingar påverkar inte bara sjötransporterna, utan också fisket på internationellt vatten och den marina turismen. Dessutom gör de livet ännu farligare för sjömän som redan måste utföra sina arbeten under svåra omständigheter. Eftersom vi inte bara ska fördöma sådana handlingar utan också agera måste vi inse att det finns risk att vi går tillbaka hundratals år i tiden till en situation med organiserad närvaro av kriminella nätverk och pirater som verkar inom fyra huvudområden: Sydkinesiska havet, Malackasundet och Singapore, Guineabukten och Afrikas horn. Huvuddelen av brotten begås i dessa områden, och deras intensitet och allvar förändras hela tiden.

Vidare finns det fortfarande en oro för utvecklingen och till och med för att sjöröveriet ska expandera till andra delar av världen och därmed faktiskt visa att det inte bara är några sporadiska incidenter. Vi är övertygade om att det finns ett organiserat nätverk med brottslingar som med vetenskaplig precision vill attackera lastfartyg, turistfartyg och passagerarfartyg.

Med tanke på att Europeiska gemenskapen har undertecknat Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 har Europeiska kommissionen alltid verkat för fri sjöfart i alla meningar och för att ta fram lämpliga instrument för att förhindra olagliga handlingar mot fartyg. I det sammanhanget har kommissionen systematiskt stött den strävan som medlemsstaterna och världssamfundet som helhet haft att utforma lagstiftningsinstrument av hög kvalitet inom ramen för Förenta nationerna och dess specialiserade organ i sjötransportsektorn, som är Internationella sjöfartsorganisationen.

Efter det arbete som gjordes i FN:s informella rådgivande process om hav och sjörätt i juni, som i synnerhet ägnades åt frågan om den rättsliga behandlingen av pirater när de fångas, fortsätter bemödandena med den aktuella översynen av IMO:s tre rättsliga instrument för att förhindra sjöröveri och väpnade rån mot fartyg. Översynen förväntas vara klar i december 2008.

Med hjälp av sin lagstiftning om fartygssäkerhet och hamnanläggningar, som införlivade ISPS-koden, ett IMO-instrument, med gemenskapsrätten främjar Europeiska gemenskapen dessa marina säkerhetsstandarder genom sina internationella partner, och i synnerhet genom Europa–Medelhavspartnerskapet och Safemed II-programmet. På samma sätt håller ett seminarium på hög nivå på att förberedas som en del av Aseans regionala forum under delat ordförandeskap mellan Europeiska unionen och Indonesien. Samarbetet med länder utanför Europa håller således på att bli särskilt viktigt.

Med ett liknande koncept håller kommissionen på att studera möjligheten att använda stabilitetsinstrumentet för att stödja befintliga regionala initiativ eller initiativ som håller på att tas fram, med stöd av Internationella sjöfartsorganisationen, både i området kring Malackasundet och Afrikas horn, för att främja sjösäkerheten i de områden som har strategisk betydelse för europeiska intressen och Europas försörjning.

Jag ska också understryka det fortsatta utvecklingsstöd som Europeiska gemenskapen ger till länder som gränsar till dessa riskområden, för att förbättra levnadsstandarden, en viktig förutsättning för att man ska följa lagens regler. Det är alltså också avgörande att försöka få bort arbetskraften från kriminella organisationer, som kan inrikta sig på den extrema fattigdom som vissa folkgrupper lever i.

När det gäller att bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg gläder det kommissionen att FN:s säkerhetsråds resolution 1816 om bekämpande av sjöröveri och väpnade rån utanför Somalias kust har antagits, och naturligtvis att Europeiska rådet tog det viktiga steget att anta en detaljerad handlingsplan vid sitt möte den 15 september 2008. Dominique Bussereau har framhållit vilka de här initiativen är och vilka åtaganden som Europeiska unionen och medlemsstaterna gör, och vi delar detta engagemang och stöder åtagandena.

Det finns en annan fråga som tas upp i samband med detta ständigt ökande sjöröveri: finansieras internationell terrorism med sjöröveri? Det här är en fråga som vi måste ställa oss, och som vi måste försöka besvara, även om det i dag inte finns några bevis för att terrorism finansieras med betalning av lösensummor. Det finns ingenting som gör att vi på förhand kan fastställa att det inte är en möjlighet. Således är vi tveksamma till att avfärda hypotesen, särskilt mot bakgrund av de uppenbara kopplingar som finns mellan en del länder som ger sjörövare en fristad och förekomsten av dolda baser för terroristgrupper.

Kommissionen kommer dock att lansera en undersökning av detta för att förbättra sin förståelse av de finansiella strömmar som är kopplade till fenomenet sjöröveri. Vi får aldrig sänka garden i kampen mot terrorism och därför måste alla misstankar undersökas grundligt, även om vi inte får göra bedömningar på förhand, och vi måste vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra att terrorismen får hjälp och organisatoriskt och ekonomiskt stöd från kriminella organisationer. Därför kommer vi att fortsätta arbeta i harmoni med alla medlemsstaterna, med rådet och också med länder utanför Europa som är extra delaktiga i kampen mot sjöröveri.

  Georg Jarzembowski, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr vice kommissionsordförande! Jag instämmer helt i det vice ordföranden säger. Vi måste skilja mellan sunden, där det finns ansvarstagande länder som vi kan samarbeta med om att bekämpa sjöröveriet, och marina operationer där det inte finns något ansvarigt land, till exempel i Somalia, där vi måste göra någonting själva.

Herr rådsordförande! Om sanningen ska fram tycker jag att det ni sa var lite för lite. Att inrätta och sätta in en krisstyrka är alltid bra, men det hjälper inte. Krisstyrkan finns här i Bryssel eller någon annanstans. Det vi behöver är en samordnad marin operation lokalt, med de fartyg från EU:s medlemsstater som redan är där. Vi måste vädja till de medlemsstater som ännu inte har några fartyg där att delta i en gemensam marin operation.

Vi kan inte tillåta att två piratmoderskepp glatt seglar omkring i de här vattnen och attackerar våra fiske- och handelsfartyg så att vi för all framtid måste ränna runt efter dem och fundera på hur vi kan få situationen under kontroll. Jag väntar på att höra vad min general, som snart kommer hit, har att säga, men vi behöver en klar strategisk och taktisk bedömning av situationen här, och vi behöver tillräckligt med mannar för att kunna kontrollera sjöröveriet, för vädjanden hjälper helt enkelt inte. Vi måste jaga rätt på piraterna, vi måste fånga dem, annars kommer det inte att fungera.

Nittio procent av Europas import, som vi är beroende av, kommer via sjöfartsrutter. Vi har ett stort ansvar för sjöfolket, för fiskare som fiskar utanför utländska kuster, i enlighet med gemensamt upprättade fördrag, och vi måste skydda dessa fiskare och sjömän, liksom även turisterna. Tyvärr fungerar detta bara om vi skapar våra egna europeiska resurser på grundval av FN:s resolutioner i områden där det inte finns någon statlig kontroll.

Herr rådsordförande! I det avseendet är det bra att inrätta en krisenhet, men vi förväntar oss en väldefinierad operativ bas och väldefinierade insatser i nästa skede.

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Mina damer och herrar! Vi måste snarast lösa det här problemet. Mina siffror, som jag faktiskt har, är ännu värre än de som Dominique Bussereau just gav oss: för närvarande ska 13 fartyg och 300 sjömän vara i sjörövarnas våld.

Och det står klart att om den här företeelsen inte stoppas så kommer den att fortsätta i allt snabbare takt som den hittills har gjort, och naturligtvis inte upphöra eller försvagas.

Bland andra de franska och spanska regeringarnas ihärdighet, liksom parlamentets ihärdighet, har burit frukt. På kort tid har vi fått till stånd en FN-resolution om den här företeelsen, genom vilken rätten att åtala utvidgas, och en cell har skapats för att samordna verksamheten på europeisk nivå.

Man ska dock vara medveten om att det är viktigt att vi först och främst arbetar för att utöka FN-mandatet, för det gäller bara i tre månader, och om det inte utökas kommer vår splitternya samordningscell att tvingas stänga i början av december.

När det gäller den andra delen av ministrarnas beslut, det strategiska militära alternativet, måste detta förverkligas. Ett stort antal medlemsstater måste så snart som möjligt visa att de är beredda att delta i det, och jag stöder det som Georg Jarzembowski sa. Detta skulle vara den första europeiska militära flottoperationen inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och ett viktigt synliggörande av EU.

Omständigheterna kräver det. Sjöröveriet i Indiska oceanen är en oerhört lönsam verksamhet för närvarande, och den växer dag för dag. Någon sa till mig i dag att piratyrkets status, hur otroligt det än låter, ökar i en del av länderna vid Indiska oceanen.

Vi måste stoppa den spiralen, vi måste skydda sårbara fartyg, vare sig de är handels- eller fritidsfartyg, och de många fiskebåtarna som fiskar i området. Vi måste också ge Världslivsmedelsprogrammets fartyg skydd och eskort, för den 27 september upphör Kanadas mandat, och vi har fortfarande inte något land som kan ta över.

  Philippe Morillon, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman! Borde det ökade sjöröveriet inte vara en chans för Europeiska unionen att använda sina resurser för att försvara sina värden och intressen, om det behövs och varhelst det behövs?

Säg hur som helst inte till våra fiskare, som tvingades ta sin tillflykt till hamnen i Mahé i Seychellerna förra veckan, eller besättningarna på våra handels- och kryssningsfartyg som skräms iväg längre och längre från Somalias territorialvatten, att EU inte har med det att göra! Det skulle vara att glömma vad de europeiska medborgarna förväntar sig av EU: först och främst säkerhet, och i synnerhet säkerhet till havs.

Herr kommissionsledamot! Det var därför som kommissionens initiativ för att förverkliga en europeisk havspolitik välkomnades så. Det är därför som jag misstänker att det finns en stor majoritet i parlamentet som kommer att stödja de åtgärder ni föreslår när samrådet, som tydligen fortfarande pågår, är över, herr rådsordförande.

I dag säger man att det inte är så lätt, att det kanske vore bättre att först samråda med våra allierade runt om i världen och fundera på vad den internationella rätten tillåter. Det som gjordes för att frita gisslan på ”Ponant” och ”Carré d’as” nyligen visar att vi har resurser för effektiva insatser, om bara viljan finns. Om bara denna vilja kunde få en bred uppslutning i rådet, herr rådsordförande!

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Somalias kust är uppenbarligen en av de farligaste kuststräckorna i världen, som siffrorna visar, inte minst med tanke på att minst 25 fartyg drabbades av olika former av sjöröveri bara förra året.

Fallet med ”Playa de Bakio” är kanske det mest välkända, åtminstone i Spanien, men det är självfallet inte det enda.

I dag är det också uppenbart att övergångsregeringen i Somalia inte har resurser att skapa fred och säkerhet i landet och därför är mycket mindre kapabel att garantera säkerhet i sina vatten eller i närområdet. Därför behövs det internationellt stöd för detta, i linje med det som Förenta nationerna slog fast i juni, som föregående talare sa.

Personligen är jag också bekymrad över en annan sak, som jag vill nämna: de rapporter som vi ibland får om utländska båtar, av vilka en del kanske är europeiska, som utnyttjar den bristande kontrollen för att fiska olagligt i ett av de rikaste fiskevattnen i området, eller till och med använder det som soptipp för farliga ämnen, vilket den federala regeringen inte heller kan kontrollera.

Därför anser jag att vi ska prioritera – och det vill jag understryka – tryggandet av säkerheten för de fartyg som lagligt verkar i området i linje med internationell lagstiftning, men också prioritera, eller än mer prioritera, att engagera oss i att lösa den konflikt som ödelägger landet, så att ansvaret för att upprätthålla säkerheten i området i slutändan kan övertas av oberoende, legitima, erkända somaliska institutioner.

  Luis de Grandes Pascual (PPE-DE). – (ES) Jag ska inte upprepa de fakta som redan har framlagts här. Jag ska beskriva dem: de är skandalösa, de ger upphov till social oro hos våra medborgare, som utan tvivel känner sig lite försvarslösa. För att inte nämna våra fiskare, som känner en förståelig rädsla för att förlora sina arbeten och till och med för sin fysiska säkerhet, med tanke på att sjörövarna inte kommer med tomma hot. Arbetstagare ska inte tvingas riskera livet för sina jobb.

Dessutom lider fartygsägarna allvarlig ekonomisk skada som deras försäkringar inte alltid täcker, för omständigheterna är extraordinära och tenderar att inte omfattas av försäkringsvillkoren.

Vad kan vi göra åt sjöröveriet? Självfallet vad som helst som inte visar prov på samma amatörmässiga anda som vid mötet med rådet (utrikes frågor) den 15 september. Mot sjöröveri behöver vi beslutsamma åtgärder på två nivåer: inom diplomatin måste vi stödja de afrikanska länderna, som lider av att genuina maffior verkar på deras territorier, ligor som använder sig av utpressning och kidnappning mot fiskare och handelsmän från en del av världen, och när det gäller laglig användning av våld använda våld, som kanske är det enda språk piraterna förstår, i avskräckande syfte.

Var ska vi då agera och på vilken nivå? På nationell, europeisk eller internationell nivå? Jag tror att vi till att börja med måste agera på nationell nivå, som Frankrike har gjort på ett exemplariskt sätt, med skydd av den internationella rätten och på ett verkningsfullt sätt. Det var exemplariskt.

Jag beklagar att rådet inte antog de spansk/franska förslagen, för det som man till slut kom överens om var inte tillräckligt. Jag tycker att vi måste ge det franska ordförandeskapet vårt förtroende, så att det föreslår europeiska insatser som gör att vi kan värna våra intressen, och jag hoppas att det Nato erbjuder i form av global och internationell täckning när tiden är mogen kan fungera i det här sammanhanget.

Låt oss emellertid agera som vi alltid gör, låt oss gå framåt, låt oss fatta beslut och sedan vänta på att andra ska hjälpa oss. Låt oss inte fortsätta att vara försvarslösa, så att våra medborgare känner att vi inte kan försvara oss.

  Gilles Savary (PSE). – (FR) Fru talman! Först vill jag tacka rådet och kommissionen för att de hörsammade parlamentets begäran om en debatt om detta: det är en mycket aktuell fråga som är viktig för oss. Vi har talat om den särskilt i utskottet för transport och turism, där vi fick besök av Proinsias De Rossa, som gav oss en bild av problemets omfattning. Jag vill säga att vi bör vara nöjda med de berörda medlemsstaternas snabba reaktion – jag menar då Frankrike och Spanien – och med det som redan har gjorts i FN och rådet. Jag tycker att det var ett snabbt agerande.

Jag tror att vi måste undvika en hel del saker. För det första civila fartygs krav på beväpning. Jag kan se att det kommer och tycker att vi måste vara på vår vakt, för vi vet att detta bara skulle göra situationen farligare. För det andra måste vi se till att vi inte nonchalerar situationen och låter den glida över i terrorism. Jag anser att vi ska förhindra att politiska grupper blir involverade, eftersom situationen då skulle anta helt andra proportioner. För det tredje måste vi undvika att medlemsstaterna agerar var för sig.

I det avseendet tänkte jag nyss på stabilitetspakten. Självklart kräver vi att vissa medlemsstater inte ska ha underskott, men det är samma medlemsstater som alltid ombes stå för skyddet eftersom de har resurserna. Jag tycker alltså att vi måste visa lite mer solidaritet på EU-nivå, och att de som inte har resurser att skydda sig skyddas av dem som har de militära resurserna. I det här fallet kan vi dra alla slutsatser vi vill på alla nivåer.

Jag vill också säga att även om det är mycket brådskande att åstadkomma en verkligt avskräckande effekt, genom de åtgärder som den franska regeringen till exempel har vidtagit och i fråga om ”Ponant” och ”Carré d’as”, vet vi mycket väl att brott är en del av människans natur men legitimeras av människors desperation. Därför är det mycket viktigt att vidta diplomatiska åtgärder mot dessa länder och finna sätt att hjälpa dem både vad gäller säkerhet och utveckling. Då behöver de inte i all oändlighet titta på med tomma magar när överflödet passerar förbi.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Fru talman, herr minister, herr kommissionsledamot! De europeiska medborgarna kan inte förstå att vi, i en tid av högteknologi, telekommunikationer, satelliter etc., utsätts för piratdåd som verkar föra oss fyra, fem hundra år tillbaka i historien.

Jag kan inte acceptera det som andra har sagt om att vara nöjd med reaktionen. I flera år har jag här i Europaparlamentet sagt att situationen i Indiska oceanen, situationen utanför Somalias kust är ohållbar för europeiska fiskare och fartyg som verkar där, och jag har inte fått någon större respons. Jag välkomnar verkligen att rådet slutligen har tagit ett första steg, som jag tycker är otillräckligt, genom att skapa den här cellen i Bryssel som ska ansvara för att ledsaga fiskare, skydda humanitära transporter, som är så nödvändiga i Somalia, samt upprätthålla avtal om fiskevatten.

Jag tror inte att alla dessa ambitiösa mål kommer att kunna nås genom det som hittills har skapats och överenskommits. Havet är väldigt stort, och Indiska oceanens kustlinje är lång. Vi behöver alla europeiska länders bidrag och samarbete, för det handlar inte om huruvida fiskarna eller fartygen är franska, baskiska, spanska eller nederländska. De är europeiska, och vi måste alla bidra till detta.

  Angelika Beer (Verts/ALE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Skyddet för sjöfolket är en hjärtefråga för oss alla, men jag ska ändå ta mig friheten att fråga hur vi bäst kan trygga det.

Jag instämmer verkligen inte i lovorden för det franska ordförandeskapet, för politiskt och tekniskt sett har det schabblat från början till slut. Jag ska förklara varför. Vi har fört debatten som en del av grönboken om havspolitik. Vi har påpekat att sjöröveri är ett problem och att vi behöver en långsiktig strategi för att kunna bekämpa den här företeelsen.

Jag tar mig också friheten att påpeka att den har funnits sedan 500-talet. Sedan kommer Nicolas Sarkozy och tar i med storsläggan och talar om militära insatser. Den tyska försvarsministern Franz Josef Jung har redan låtit polera kanonerna på sina flottfartyg, och det finns ett ESFP-uppdrag som inte ens har diskuterats i de berörda utskotten än – utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för säkerhet och försvar – bara i utskottet för transport och turism. Vad är det för lek? Det är helt vansinnigt!

Jag har intrycket att vi försöker reagera på ett desperat sätt med snabba, särskilda insatser för att legitimera någonting som kommer att få mycket, mycket långsiktiga internationella återverkningar. Om vi sätter in flottan för att skydda sjöfolket måste vi tala om konsekvenserna. Vad är det vi vill ha? Kanonbåtspolitik? Vill vi skjuta skrämskott? Vill vi sänka skepp? Om detta verkligen har samband med internationell terrorism, vad är då den långsiktiga strategin här? Jag säger det bara som en varning. Vi kommer att granska detta ingående, och andra veckan i oktober kommer vi förhoppningsvis att komma fram till en lite mer affärsmässig slutsats som människorna i regionen har större nytta av.

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE). – (ES) Jag var nyss på ett möte med den regionala rådgivande nämnden för fiske på öppet hav/fjärrfiske, och insåg vilken enorm oro som fanns för de 51 fartyg och omkring 1 500 besättningsmän från gemenskapens tonfiskflotta som fiskar i Indiska oceanen.

I åratal har flottan rapporterat om piratdåd i området utanför Somalia, men inte ens kapningen av den spanska tonfiskbåten ”Playa de Bakio” i april fick tyvärr en del regeringar, däribland min egen, att reagera förrän flottan nyligen tvingades dra sig tillbaka till hamnen i Victoria. De åtgärder som därefter har vidtagits har varit helt otillräckliga.

Vi måste förstå att fiskarnas situation är särskilt farlig. Även om alla fartyg som passerar genom området ger anledning till oro tenderar handelsfartygen att ha fasta rutter, vilket ger större möjligheter att övervaka dem när de passerar.

De här 51 fiskebåtarna är däremot utspridda, de följer tonfiskens migration i ett område som är större än 3 200 kvadratmil, vilket motsvarar fem dagars färd. Därför är de mycket mer sårbara, så en militär insats är nödvändig och brådskande.

Förutom det som har sagts om Malackasundet får vi nu rapporter från fiskeflottan om sjöröveri i Moçambiquekanalen och i delar av Indien och Västindien, bortsett från Somalia.

Därför kan vi inte förbli passiva, vi måste reagera, som komplement till vad våra regeringar och rådet kan komma att göra. Alla gemenskapens institutioner är involverade i att skapa en samordnad strategi för att bekämpa internationellt sjöröveri.

Därför har jag föreslagit för min politiska grupp, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, att vi gör en ändring i budgeten så att vi avsätter en miljon euro för att ta fram en plan för att förverkliga denna strategi, och jag ber parlamentet att ge den grönt ljus så att alla medborgare i gemenskapen, oavsett var de är, nås av budskapet att Europeiska unionen stöder dem och framför allt skyddar dem.

  Margie Sudre (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De senaste månaderna har sjöröveriet ökat, särskilt utanför Somalias kust. Dessa attacker sker på ett mycket mer sofistikerat sätt och visar därmed att det finns en mäktig maffia. Jag delar alla mina kollegers oro för de europeiska fiskarna, som är oerhört sårbara.

Europeiska unionen har dock skaffat sig resurser för att bemöta dessa attacker. Mötet med de europeiska utrikesministrarna den 15 september gav resultat som jag tycker är mycket viktiga. Å ena sidan godkände de 27 medlemsstaterna att en samordningscell bildas och å den andra antog ministrarna ett strategiskt militärt alternativ, som öppnar dörren för en eventuell militär EU-operation.

Användningen av privata skyddsorgan har ibland nämnts. Det tycker jag inte är rätt lösning. Den enda långsiktiga lösningen är både diplomatisk och politisk, som Gilles Savary sa. Sjöröveriet blomstrar tack vare att regeringarna är svaga. Det är genom att hjälpa de berörda länderna att stoppa den olagliga verksamheten, genom att hjälpa dem till politisk stabilitet och bort från fattigdom, som vi kan sätta stopp för detta gissel. Det var så man fick bort piraterna från Malackasundet för några år sedan.

Självfallet kan inte Europeiska unionen agera på egen hand, som Nicolas Sarkozy sa. Världssamfundet måste mobiliseras, annars kommer det att bli omöjligt att garantera något skydd för sjöfarten, särskilt eftersom sjöröveriet inte bara är utbrett utanför Somalias kust. Europeiska unionen har tagit initiativ till ett samordnat svar. Nu måste hela världssamfundet ta sin del av ansvaret.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Daniel Varela Suanzes-Carpegna (PPE-DE). – (ES) Herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är mycket glad över att vi har denna debatt. Sedan 2005 har parlamentet varnat både kommissionen och rådet för faran med att segla över farvattnen kring Somalia, även de internationella farvattnen.

Efter flera båtkapningar och väpnade rån har Europeiska unionen nu upprättat en samordningscell. Detta är mycket välkommet. Äntligen erkänner man att det finns ett problem. Jag befarar emellertid att problemet trots denna cell kommer att finnas kvar.

Fram till dess att vi verkligen har ett samarbete och en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik kommer de medlemsstater vars intressen påverkas att vara tvungna att skydda sig själva och försvara sina rättmätiga nationella intressen. Frankrike har uppenbarligen förstått detta, och jag gratulerar landet till dess beslutsamhet, mod och effektivitet.

Även Spanien har agerat. Landet planerar att skicka ett spaningsflygplan, dvs. ett obeväpnat flygplan, för att hindra beväpnade pirater från att göra sig skyldiga till sjöröveri. Det är synd att det inte kommer att räcka med detta plan för att skydda och försvara våra fiskare om vår flotta bordas av beväpnade pirater.

Vi måste kräva och garantera ökat samarbete mellan de medlemsstater som är drabbade, vi måste dra fördel av det franska ordförandeskapet och tilldela fler resurser så att lagligt fiske på internationella farvatten inte, såsom fallet är här, blir en högriskverksamhet, på grund av en form av sjöröveri som ter sig ofattbar i 2000-talets internationella samhälle.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag riktar i första hand mina kommentarer till rådets ordförandeskap.

Jag är helt och hållet positiv till handfasta internationella åtgärder för att ta itu med sjöröveriet på fritt hav. Jag gratulerar det franska ordförandeskapet till de franska kommandotruppernas insats tidigare denna månad. Ni kanske minns att på den tiden då Storbritannien verkligen hade en etisk utrikespolitik så drev den brittiska flottan bort alla pirater från världshaven. Den jagade bort dem från haven, och dessutom avskaffades slavhandeln.

Nu tycks vi vara hjälplösa. Våra flottor har förfallit, och vi vågar inte agera av fruktan för att bryta mot någon aspekt av lagstiftningen om mänskliga rättigheter eller bli indragna i långvariga rättsförfaranden.

EU:s svar är att försöka att utforma en annan militär operation genom att inrätta en kommitté, en så kallad EU-samordningscell, vars uppgift påstås vara att samordna militära operationer på havet vid Afrikas horn. Det pågår redan en militär operation på dessa farvatten, nämligen Combined Task Force 150, där den amerikanska flottan och krigsskepp från andra Nato-flottor ingår och som för närvarande är under dansk ledning.

Jag har en fråga till rådets ordförandeskap. Varför engagerar sig EU? Detta är en uppgift för Nato, och vad ska de europeiska allierade i Nato göra för att se till att fler krigsskepp ställs till förfogande för detta uppdrag? De har insatsregler som gör dem effektiva, och det finns internationell rätt på FN-nivå för att hantera de pirater som grips utan att våra egna länder påtvingas dem.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Kommissionsledamoten för transport och den franske rådsordföranden med ansvar för transport är här. Trots det är det vi talar om här en mycket påtaglig militär insats. Det behöriga utskottet, underutskottet för säkerhet och försvar, fick informationen mycket sent, även om pressrapporter om detta EU-uppdrag för att bekämpa sjöröveri har varit i omlopp sedan i augusti. Detta är oacceptabelt. Vi måste få grundläggande information i god tid för att därefter kunna fatta ett lämpligt beslut.

Enligt uppgifter från BBC ville Frankrike ha en fullmakt med allmän och global räckvidd, inte bara för Somalia, men lyckligtvis lyckades man inte med detta. För första gången talar vi om en inskränkning av suveräniteten i havet, och vi talar även om ett uppenbart brott mot internationell rätt. Vi borde ange detta mycket tydligt. Vi talar om direkt stöd till den så kallade regeringen i Somalia, som stöds av Etiopien och USA. Det förekommer direkt samarbete med Operation Enduring Freedom, vilket är oacceptabelt, och finansieringen kanaliseras genom Athena. Vi har ingen som helst information om detta heller.

Vi borde informeras direkt. Vad detta handlar om är militära styrkors skydd av tillgången till råvaror, vilket inte kan ske på detta sätt. Det som krävs är ett sätt att hantera detta med andra resurser än militära.

  Giorgos Dimitrakopoulos (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Låt mig i denna mycket viktiga diskussion fokusera på två frågor som jag anser vara viktiga. Den ena är den rättsliga aspekten. Jag anser att det är dags att uppdatera havsrättskonventionen, så att vi kan förbättra den rättsliga grunden och genomföra olika metoder för att bekämpa problemet.

Den andra frågan är den operativa sidan av ärendet. Den maritima aspekten av frågan är viktig, men inte tillräckligt viktig. Det krävs en operativ plan. Styrkor till havs och i luften måste användas för att möjliggöra ett effektivt agerande.

Avslutningsvis finns det en rad frågor som är kopplade till varandra. Kommissionsledamot Antonio Tajani sa att kopplingen mellan sjöröveri och terrorism håller på att undersökas, och jag måste lägga till ytterligare en dimension: Det inbördes förhållandet mellan sjöröveri och organiserad brottslighet bör undersökas.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag har noggrant lyssnat till alla talare. Allt de har sagt stämmer, men vi står inför en fråga som kräver omedelbara åtgärder. Vi hinner inte vänta på en ny sjöfartslag och får inte blunda för denna situation.

Låt mig påpeka att Νato ingriper och agerar som en internationell polis som lägger sig i allting. Skulle inte denna organisation åtminstone kunna ingripa här och med vårt stöd bilda en enhet från alla medlemsstater, med styrkor till havs och i luften? Om vi européer, som saknar en gemensam försvarspolitik, ska vänta tills vi kan skapa en sådan enhet befarar jag att det kommer att vara för sent.

Eftersom Nato ändå leker polis i situationer där det är olämpligt för oss kan vi väl lika gärna uppmana organisationen att göra det i en situation som passar oss.

  Dominique Bussereau, rådets ordförande. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först av allt tacka er för denna debatt som håller en mycket hög standard.

Det är min uppriktiga mening att sjöröveri är en form av terrorism som antar okontrollerade proportioner. Sanningen är att om ingenting görs kan rörelsefriheten för sjöfarten i Adenbukten och vid den somaliska kusten komma att försvinna helt och hållet med de enorma konsekvenser som detta naturligtvis skulle medföra. Det gläder mig att Europeiska unionen är först med att ta ansvar för detta. Jag vill tillägga att det som ni vet även finns andra områden i världen där sjöröveri utgör ett problem, framför allt i Malackasundet och runt Singapore. Detta är en lika viktig och svår fråga för Europa. Vi bör kunna fatta ett beslut om huruvida vi ska fortsätta att planera en insats till sjöss inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken i början av oktober.

Natos roll nämndes i flera tal. Att ta itu med sjöröveri faller inte inom ramen för Natos befogenheter. Organisationen har ett mandat att bekämpa terrorism. Dessa företeelser kan te sig lika, men de är inte identiska. Fram till oktober kommer samordningscellen att fortsätta att stödja medlemsstaterna för att försöka förbättra säkerhetsvillkoren på området. Gilles Savary nämnde fattigdomen i Somalia, och jag skulle vilja betona att vi måste se till att lastfartyg för Världslivsmedelsprogrammet kan ta sig fram dit. Somalia och dess befolkning behöver dem verkligen.

Parallellt med detta måste vi vidta åtgärder för att inrätta en gemensam rättslig ram för hela världssamfundet så att de som gör sig skyldiga till sjöröveri kan ställas inför rätta på ett mer effektivt sätt. Sjörövare har gripits och förts till europeiska fängelser. Nu måste vi naturligtvis se över den juridiska aspekten och den rättsliga ramen för allt detta.

Jag vill påpeka att jag till skillnad från en av de parlamentsledamöter som tidigare talade är nöjd med de konkreta åtgärder som några av medlemsstaterna vidtagit. Dessa konkreta åtgärder innebär att en mycket tydlig signal som kan rädda liv sänds ut, eftersom det inte bara kan förekomma gisslankrav utan även dödande. För några dagar sedan besköts några fiskefartyg. Situationen är därför farlig, och en militärinsats är lämplig.

Avslutningsvis vill jag upprepa er kollega Philippe Morillons fantastiska fras: Det handlar om att skydda våra intressen och värden. Att skydda våra värden är ett exempel på ett starkt och lämpligt agerande för Europa!

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det förefaller som om denna debatt har varit till stor nytta eftersom den verkligen visat parlamentets, kommissionens och rådets önskan att tillsammans vidta åtgärder för att hantera ett fenomen som blir alltmer oroande, nämligen sjöröveri, och att ge de europeiska medborgarna ett svar beträffande detta problem.

Jag stöder den analys som presenterats under debatten. Det handlar inte bara om att vidta militära åtgärder, vilket är grundläggande, utan dessutom om att vidta dessa åtgärder skyndsamt. Jag anser att vi inte bör uppehålla oss alltför länge vid frågan om behörighet, om det bör vara Europeiska unionen eller Nato. Vi får inte ödsla tid på detta. Jag anser att vi måste intensifiera samarbetet, men att vi har en skyldighet att ingripa för att förhindra att organisationer som bedriver sjöröveri stärker sina positioner.

Samtidigt är det viktigt att vidta åtgärder för att arbeta förebyggande och få bukt med de möjliga orsakerna till att fenomenet ökat och sjörövare rekryterats. Under debatten sa någon att det blivit mycket lönsamt att bedriva sjöröveri, och det är uppenbart att det i områden där fattigdomen är mycket hög är enkelt för dessa organisationer att rekrytera anhängare, framför allt ungdomar, som är beredda att göra vad som helst och som utan att tveka engagerar sig i dessa paramilitära organisationer.

Samtidigt som EU-länderna måste vidta åtgärder inriktade på kontroll och dämpning, och jag är nöjd med vad som redan har gjorts, måste vi därför agera – och här har kommissionen en viktig roll att spela – för att hjälpa vissa utvecklingsländer att växa ekonomiskt och förhindra att fattigdomen blir ett verktyg som främjar sjöröveri.

Vi måste naturligtvis även anstränga oss för att förstå – och även här kan kommissionen spela en mycket viktig roll – vad som ligger bakom sjöröveri, vilka kopplingar till fundamentalism och terrorism som finns samt vilka styrkor och orsaker som finns. Här kan kommissionen vara till stor hjälp för de andra europeiska institutionerna.

Vi får verkligen inte förhålla oss passiva och vänta, och vi måste även, genom parlamentets starka insatser som fungerar som en uppmaning till rådet och kommission att agera, garantera säkerheten för dem som arbetar inom sjöfarten och för de varor som kommer från platser utanför Europeiska unionen och som levereras till Europeiska unionen. Vi måste garantera att problemet hanteras, inte bara på de hav som ligger närmast Europeiska unionen och inte bara där det finns fiskare. Carmen Fraga gav uttryck för oro när hon informerade oss om händelser som sker på platser som är ännu närmare oss.

Vi måste också se på vad som händer i andra delar av världen eftersom sjöröveri även påverkar fartyg som seglar under EU-medlemsstaters flagg på hav mycket långt borta. Därför får vi inte ödsla någon mer tid, men det förefaller som om Europeiska unionens önskan tydligt har framkommit idag, framför allt rådets önskan att med stöd av kommissionen ingripa och fortsätta att vidta kraftiga åtgärder och arbeta förebyggande. Jag anser även att strategiska projekt bör genomföras för att förhindra att antalet terroristhandlingar ökar.

Därför kommer rådet att få kommissionens stöd i alla initiativ för att bekämpa och förebygga terrorism. Låt oss framhålla att vi vill förebygga och bekämpa terrorism som är kopplad till sjöröveri. Jag anser att detta samarbete med hjälp av parlamentets vaksamhet kan leda till ett positivt resultat. När det gäller försvar stöder jag även Dominique Bussereaus uppfattning beträffande vår vän general Morillons ord: Det handlar inte bara om att försvara Europeiska unionens intressen utan även dess värden.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer inte att äga rum förrän vid sessionen i oktober.

(Sammanträdet avbröts kl. 17.50 och återupptogs kl. 18.00.)

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman