Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 23 september 2008 - Bryssel

13. Frågestund (frågor till rådet)

  Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0462/2008). Följande frågor har ställts till rådet.

Fråga nr 1 från Silvia-Adriana Ţicău (H-0614/08)

Angående: Vikten som fästs vid vägtransporter

Europaparlamentet gav vid den första behandlingen uttryck för sin ståndpunkt avseende ”vägtransportpaketet”, som består av förslag till ändringar av tre förordningar, nämligen om villkor för rätten att yrkesmässigt bedriva vägtransporter (2007/0098(COD)), om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (2007/0099(COD))och om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter (omarbetning) (2007/0097(COD)). Dessa förordningar påverkar verksamheten för över 800 000 europeiska transportföretag med ungefär 4,5 miljoner anställda. Det är mycket viktigt med en klar lagstiftning som gör det möjligt att främja handels- och utvecklingsstrategier.

Med tanke på att den nya versionen av förordningen om villkor för rätten att yrkesmässigt bedriva vägtransporter ska träda i kraft den 1 juni 2009 och att medlemsstaterna senast den 1 januari 2012 ska ha gjort den sammankoppling av sina elektroniska register som föreskrivs i denna förordning, kan rådet säga vilken prioritet som ges till ”vägtransportpaketet” under de kommande fem månaderna och vilken tidsplan som föreslås för att de nya ändrade förordningarna ska kunna antas före den 1 juni 2009?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka mitt deltagande med anledning av dödsskjutningen av 10 människor på en finsk skola i Kauhajoki. Jag vill framföra mina djupaste kondoleanser till offrens anhöriga och till de finska parlamentsledamöterna som antingen befinner sig i kammaren eller som är förhindrade att delta på grund av sitt arbete.

Som svar på Silvia-Adriana Ţicăus fråga vill jag bara säga att rådet vid dess session den 13 juni 2008 nådde en politisk överenskommelse om de tre förslagen i vägtransportpaketet. Syftet med de nya texterna är att harmonisera nationella förordningar som kan variera sinsemellan och därför är en källa till rättslig osäkerhet för vägtransportföretag.

De viktigaste ändringarna som har gjorts är i huvudsak följande: En tydligare definition av begreppet cabotage, en standardisering av gemenskapstillstånd, bestyrkta kopior och förarintyg, stärkande av de bestämmelser som innebär att en medlemsstat är skyldig att vidta åtgärder i de fall då ett transportföretag begår en överträdelse i en annan medlemsstat och slutligen bättre sammankoppling mellan de nationella registren över överträdelser så att övervakningen av vägtransportföretag i Europa förbättras.

Europaparlamentet antog rapporterna om detta paket under den första behandlingen vid sessionen den 20 maj. Arbetet bör nu koncentreras på att nå en kompromiss mellan rådet och parlamentet. Med tanke på att det behövs tid för översättning kan arbetet med att utarbeta texterna om de respektive gemensamma ståndpunkterna inte påbörjas förrän i slutet av augusti, men rådet hoppas kunna anta de gemensamma ståndpunkterna om de tre förslagen under de kommande veckorna och presentera dem för Europaparlamentet så snart som möjligt.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (FR) Jag vill bara påpeka att vi fortfarande inte har mottagit den gemensamma ståndpunkten från rådet och betona att förordningen träder i kraft den 1 juni 2009 när det gäller villkor för rätten att yrkesmässigt bedriva vägtransporter. Nära 4,5 miljoner anställda och 800 000 företag berörs av detta. Detta är därför en mycket viktig fråga, och vi hoppas att rådets politiska överenskommelse kommer att innebära att vi får den tid som behövs för den andra behandlingen.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Fru Ţicău! Jag är väl medveten om frågans brådskande natur. Jag försäkrar er att rådet kommer att göra sitt yttersta för att se till att den gemensamma ståndpunkten definieras och översänds till parlamentet så snart som möjligt, med tanke på att frågan, som ni så riktigt påpekar, är av så brådskande natur.

  Talmannen. −

Fråga nr 2 från Manuel Medina Ortega (H-0616/08)

Angående: Europeisk invandringspakt

Kan rådet redogöra för de konsekvenser som den nyligen överenskomna europeiska invandringspakten skulle kunna få för utvecklingen av EU:s invandringspolitik?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Herr Ortega! Syftet med den europeiska pakten för invandring och asyl är att på högsta politiska nivå ge uttryck för de gemensamma principer som bör styra migrationspolitiken på nationell nivå och gemenskapsnivå och de strategiska inriktningar som ska eftersträvas för att ge dessa principer substans.

Den föreslagna texten fick ett positivt mottagande av rådet och kommissionen. Den slutgiltiga versionen bör godkännas av Europeiska rådet i oktober. Som ni vet är syftet med pakten att lägga grunden till en stark gemensam politik som bygger på två principer som står i centrum för EU-projektet: å ena sidan ansvar och å andra sidan solidaritet.

Den bygger på tre dimensioner av den övergripande strategin för invandring. Den första är en bättre organisering av laglig invandring. Framför allt innebär detta att ta större hänsyn till medlemsstaternas behov och mottagningskapacitet, men även att uppmuntra integration. Den andra är en mer effektiv kamp mot olaglig invandring, framför allt genom att se till att olagliga invandrare återvänder under värdiga omständigheter. Vi vill även ge EU ett bättre skydd genom att förbättra effektiviteten vid de yttre gränskontrollerna, framför allt inom ramen för Schengen-utvidgningen. Den sista dimensionen är främjandet av ett nära partnerskap mellan invandrarnas ursprungs-, transit- och destinationsländer, för att gynna våra samarbetspartners utveckling. Detta är vad som menas med begreppet gemensam utveckling.

Slutligen, som kommissionens ordförande återigen sa idag, hoppas vi att pakten kommer att göra det möjligt för oss att staka ut en gemensam asylpolitik och ett Europa för asyl. Vi vet att de nationella traditionerna skiljer sig åt, men vi vill fortfarande göra framsteg på detta område.

Som ni vet har det franska ordförandeskapet haft informella samråd med Europaparlamentet under förberedelserna av denna pakt. Det har skett många diskussioner med parlamentet. Parlamentets politiska stöd för detta initiativ är nödvändigt. Vi hyser inga tvivel om att pakten kommer att ge EU-medborgarna de konkreta resultat de har rätt att förvänta sig och visa att Europa vidtar konkreta åtgärder för att hantera de problem vi upplever.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Jag är nöjd med svaret på min fråga från rådets ordförandeskap, och jag anser att invandringspakten är ett viktigt steg.

I det som vi kan kalla den andra delen av min fråga talar jag främst om det inflytande denna pakt kan ha på EU:s invandringspolitik. Kan vi med andra ord förvänta oss att göra framsteg? Som rådets ordförande känner till har vi å ena sidan en känsla av oro inom Europeiska unionen och å andra sidan ett behov av invandring och ett behov av lämplig lagstiftning, vilket innebär att informationen ofta är mycket bristfällig.

Kan vi förvänta oss att detta följs av lagstiftning och särskilda bestämmelser som innebär en lösning på detta problem?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Ja, som Manuel Medina Ortega så riktigt påpekade anser jag att det finns ett behov av invandring i Europa, och detta förnekar vi inte. Det är därför vi, vilket jag påpekade, måste fastställa villkor för mottagning och integration samt villkor för att anpassa migrationsflödena till Europas ekonomiska och sociala situation. Vi måste betrakta invandringsbehoven utifrån dessa omständigheter.

Vi har ofta en tendens att begränsa dessa behov till invandring av kvalificerad arbetskraft. Detta är emellertid inte lämpligt eftersom vi i Europa även behöver okvalificerad arbetskraft, och diskussionerna i rådet handlar om precis detta – hur vi på ett bättre sätt ska kunna hantera dessa invandringsbehov och hitta de bästa lösningarna när det gäller sysselsättning, kvalificering och mottagning i skolor och på universitet.

Det är där vi befinner oss, och vi kommer att ha en bättre uppfattning om situationen efter Europeiska rådets möte den 15 oktober där inriktningen kommer att anges. Det är på grundval av detta som de lagstiftningsåtgärder som Manuel Medina Ortega hänvisade till, och som verkligen är nödvändiga, kommer att översättas.

  Talmannen. −

Fråga nr 3 från Eoin Ryan (H-0619/08)

Angående: Antikorruptionsverktyg

Vilka antikorruptionsverktyg förfogar rådet över för att kunna säkerställa att EU:s bistånd på ett effektivt sätt når fram direkt till de mest behövande i utvecklingsländerna?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Herr Ryan! Den fråga ni ställer är viktig eftersom den handlar om effektiviteten i fråga om utvecklingsbistånd. Det är viktigt att upprätthålla en stor mängd utvecklingsbistånd, och detta kommer jag att återkomma till, men ni gör verkligen rätt i att i er fråga påpeka att detta bistånd måste vara effektivt. För att bistånd ska vara effektivt, och för att vi ska kunna bekämpa bedrägeri och felaktig fördelning av utvecklingsbiståndsmedel, behövs framför allt bättre samordning och komplementaritet mellan biståndsgivarna. Det är därför vi utarbetar ett gemensamt flerårigt program som bygger på strategier för att bekämpa fattigdom och ger oss en bättre uppfattning om hur medlen avsätts och enligt vilka mål och som även gör det möjligt för oss att förbättra kontrollen av denna fördelning.

Därför har vi även upprättat gemensamma genomförandemekanismer, däribland gemensamma analyser. Framför allt finns det vissa omfattande gemensamma uppdrag, som finansieras av både biståndsgivare och biståndsmottagare, så att mekanismer för gemensam finansiering tillämpas.

Dessa frågor fanns på dagordningen vid det tredje högnivåforumet om biståndseffektivitet som anordnades i Accra förra veckan. Vi debatterade detta här vid den senaste sessionen i början av denna månad. Vid forumet i Accra i början av september antogs en handlingsplan. Den infriar i stora drag våra förväntningar när det gäller Europeiska unionen.

Biståndsgivarnas viktigaste åtaganden är följande: att förbättra planeringen, 3–5 år i förväg, av det bistånd som länderna hoppas kunna tillhandahålla, att utnyttja förvaltningar och organisationer i partnerländer, att ersätta tredjeländers politiska villkor med villkor som bygger på de mål som utvecklingsländerna själva ställer upp.

När det gäller övervakningen av tillgången på stöd får rådet precis som Europaparlamentet möjlighet att utvärdera hur EU:s externa bistånd har använts varje år. Denna utvärdering sker genom årsrapporten om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik och om genomförandet av det externa biståndet, som kommissionen vanligtvis presenterar i slutet av juni – och detta måste ske i juni om den information jag fått är korrekt. Jag vill tillägga att instrumentet för utvecklingssamarbete tillhandahåller verktyg för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, framför allt när det gäller bedrägeri och oegentligheter, såsom Eoin Ryan hoppas.

Därför finns det utvecklingsmekanismer, kontrollmekanismer, mekanismer vars syfte är att garantera en bättre samordning mellan biståndsgivare och biståndsmottagare, men när allt kommer omkring är det verkliga syftet att se till att mottagarländerna tillägnar sig denna politik, för att fortsätta att framhäva gott styre och se till att det finns en större ansvarskänsla, framför allt hos mottagarna av detta bistånd, när det gäller fördelningen av vårt bistånd.

Detta var vad jag ville säga.

  Eoin Ryan (UEN). - (EN) Herr talman! Av en slump utkom idag Transparency Internationals (den ideella organisation som arbetar mot korruption) årliga korruptionsindex (CPI). Där beräknas graden av korruption innebära att kostnaden för att uppnå millenniemålen ökar med omkring 50 miljarder US-dollar, vilket är ett svindlande belopp. Detta motsvarar ungefär hälften av utgifterna för det årliga globala biståndet.

Även om denna siffra är överdriven – även om beloppet bara är hälften så stort som det påstås vara – är det fortfarande ett svindlande belopp. Herr rådsordförande, anser ni inte att mer måste göras för att försöka ta itu med detta? Vad vi än behöver så är det sista vi behöver att allmänheten i Europa upplever att de pengar de ger till biståndsprogram används felaktigt. Jag anser att det är mycket viktigt att ett så svindlande belopp som detta hanteras på ett mer följdriktigt sätt.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Jag vill upprepa det jag tidigare sa. Eoin Ryan har rätt. Det stämmer att ett av problemen för den allmänna opinionen i Europa å ena sidan är att mängden utvecklingsbistånd fortsätter att vara hög. Europeiska unionen är som ni vet den största givaren av utvecklingsbistånd. Å andra sidan är det nödvändigt att mekanismerna för gott styre och effektiv kontroll tillämpas. Det måste även finnas bättre information för allmänheten om stöd och om anslag av bistånd från mottagarländer, och ärligt talat måste övervakning av styre, en viss villkorlighet om ni så önskar, vara centralt för utvecklingspolitiken.

Ni har verkligen rätt i att korruption är ett gissel. Jag vet inte om Transparency Internationals siffror är korrekta, vilket ni själv erkände, men hur som helst hade ni rätt i det ni sa. Följaktligen kan inte utvecklingsbiståndet öka såvida inte kontrollmekanismerna, mekanismerna mot bedrägeri och mekanismerna mot korruption stärks, och detta bör alltid vara ett av syftena med avtalen.

Detta var även den slutsats rådet drog den 27 maj i fråga om målen med utvecklingspolitiken. Det måste finnas bättre kontrollmekanismer och villkorlighet för att skydda de ekonomiska intressena, men ännu viktigare än detta är, precis som ni påpekade, herr Ryan, att bekämpa korruption.

  Talmannen. −

Fråga nr 4 från Seán Ó Neachtain (H-0621/08)

Angående: Stigande livsmedelspriser

Bland det franska ordförandeskapets prioriteringar finns hållbar utveckling av jordbruket och fisket. Vad kan och kommer rådet att göra i det rådande ekonomiska klimatet, där Europa och resten av världen lider av stigande livsmedelspriser, för att se till att de brådskande kortsiktiga behoven inom livsmedelsförsörjningen täcks utan att hållbarheten i den framtida utvecklingen inom jordbruket och fisket påverkas negativt?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr Ó Neachtain! Rådet är väl medvetet om behovet av att söka lämpliga och effektiva lösningar på problemet med stigande livsmedelspriser. Detta är en komplicerad fråga som kommissionen lyckligtvis analyserade i detalj i meddelandet av den 23 maj 2008. Det var utifrån detta som Europeiska rådet den 19–20 juni antog sitt beslut.

Inom jordbrukssektorn har EU redan agerat. Vi har sålt interventionslager, minskat exportbidragen, tagit itu med behovet av arealuttag under 2008, ökat mjölkkvoterna och avskaffat importavgifterna på spannmål. Detta har gjort det möjligt för oss att förbättra tillgången och bidragit till att jordbruksmarknaderna stabiliserats. Det räcker emellertid inte.

Vi måste fortsätta med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vi måste göra den mer marknadsinriktad och samtidigt främja ett hållbart jordbruk i hela EU och se till att tillgången är tillräckligt stor. Jordbruksministrarna diskuterar detta – faktum är att de kanske fortfarande diskuterar det idag – vid det informella mötet i Annecy och kommer att rapportera till rådet (jordbruk) den 17–18 november. När det gäller detta är det franska ordförandeskapet fast beslutet att stärka instrumenten för krishantering i en allt mer osäker internationell miljö och bibehålla alla instrument för marknadsreglering för att förhindra den bristande stabilitet som ni med rätta nämner.

Frågan om livsmedel är inte bara kopplad till jordbruket; även andra mekanismer är inblandade. Jag tänker till exempel på fiskepolitiken där konsekvenserna av de ökade dieselpriserna måste hanteras. Den 15 juli antog rådet en rad nödåtgärder för att uppmuntra omstruktureringen av de flottor som drabbats värst av krisen. Dessutom förekommer reglering av detaljhandelssektorn. Kommissionen ska lämna en rapport till Europeiska rådet i december. Det finns även principer för biobränslen, där ekonomiska och miljörelaterade hinder måste beaktas och där det måste säkerställas att det finns ett tak för priserna på dessa nya bränslen.

Som ni märker täcker dessa olika frågor, för att inte tala om dem vi redan har tagit upp – dvs. utvecklingspolitik och upphandlingspolitik när det gäller livsmedelsimport – ett brett spektra av politiska frågor som ligger högt på rådets dagordning. Europeiska rådet kommer att undersöka detta i oktober och december, och jag åtar mig naturligtvis gärna att informera er om resultatet.

  Seán Ó Neachtain (UEN). - (GA) Herr ordförande! Tack för ert svar. Jag skulle vilja fråga rådets ordförande om han anser att det är viktigare än någonsin att EU:s jordbrukspolitik, dvs. EU:s politik när det gäller tillgång på livsmedel, fortsätter efter 2013 på grund av de aktuella kriserna inom den globala politiken när det gäller tillgång på livsmedel, så att livsmedelsleverantörerna i Europa kan känna någon slags säkerhet?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Det jag ville säga är att vi, som Seán Ó Neachtain känner till, vill se till att hälsokontrollen avslutas med en reflexion över den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Detta var målet – rentav det viktigaste målet – med diskussionerna idag och igår mellan jordbruksministrarna i Annecy. Seán Ó Neachtain vet att han kan räkna med det franska ordförandeskapets beslutsamhet när det gäller detta.

  Talmannen. −

Fråga nr 5 från Liam Aylward (H-0623/08)

Angående: Vitboken om idrott

Kan rådet ange vilka delar av EU:s vitbok om idrott som det kommer att försöka genomföra och främja under EU:s franska ordförandeskap?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Detta är en fråga som jag är mycket intresserad av, så jag ska försöka vara kortfattad. Jag ska försöka att inte begränsa mig till de rättsliga aspekterna, även om det finns sådana.

EU har ingen specifik behörighet när det gäller idrott. Jag vill påpeka för Liam Aylward att Lissabonfördraget i sig utgör en rättslig grund för en riktig idrottspolitik. Vi är medvetna om detta, och av detta skäl, liksom av många andra, väntar vi på att fördraget ska genomföras. Vi vill garantera att Europa är medvetet om de olika dimensionerna av idrott och idrottens inflytande på människor i alla åldrar, i synnerhet ungdomar, men framför allt dess sociala och utbildningsrelaterade aspekter. Som nuvarande EU-ordförande fäster vi stor vikt vid samarbete mellan medlemsstaterna i denna fråga.

Innan en ny rättslig grund kan tillämpas inom ramen för Lissabonfördraget anser jag att vi måste erkänna idrottens särskilda roll i vårt samhälle. Vid ett informellt möte i Brest den 12 juli med de ministrar som ansvarar för EU-frågor, som jag sammankallade till, tog vi upp denna fråga inom ramen för EU. Vi tog upp frågan om villkoren för att erkänna denna särskilda roll inom en rättslig ram som bör vara tydlig när det gäller gemenskapsrätten och behovet av att förbättra styrelseformer för idrott på EU-nivå.

Vi har haft diskussioner, framför allt med Uefas president Michel Platini, som byggde på vitboken om idrott, handlingsplanen ”Pierre de Coubertin”, som presenterades av kommissionen i juli. Idrottsministrarna kommer att fortsätta med dessa diskussioner i Biarritz den 27–28 november.

Det kommer dessutom att anordnas ett EU-forum om idrott. Ordförandeskapet kommer att uppmana ministrarna att se över en rad frågor som för mig förefaller vara ytterst viktiga för sammanhållningen i vårt samhälle och för utbildningsvärdet med idrott, framför allt hälsa och idrott, antidopning och även det faktum att vi måste se till att idrotten fortsätter att vara på gräsrotsnivå och att klubbarna får återkoppling beträffande de spelare de tränar samt problemen med dubbla karriärer och dubbel utbildning.

Som ni förstår är vi starkt engagerade i att framhäva idrottens roll inom Europeiska unionen och att ge den dess rätta ställning i Europa. Vi har ställt upp tre mål för oss själva: att erkänna idrottens särskilda roll i samhället, att ta hänsyn till den betydelse som fysisk aktivitet och idrott har för den ekonomiska utvecklingen och slutligen att i ett alltmer komplext samhälle garantera goda styrelseformer inom idrott, all idrott.

  Liam Aylward (UEN). - (EN) Herr rådsordförande! Jag välkomnar det faktum att ni hänvisade till de olika dimensionerna av idrott. Nuförtiden hör vi hela tiden talas om den professionella idrotten, men jag är främst bekymrad över det frivilliga arbetet inom idrotten och begreppet ”Idrott för alla”. Jag vill att ni försäkrar mig om att EU kommer att stödja frivilligorganisationer och frivilligt arbete, och framför allt begreppet ”Idrott för alla”. Det är absolut nödvändigt vid en tidpunkt när all tyngdpunkt i såväl medier som andra sammanhang ligger på professionell idrott.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! Liam Aylward har helt rätt. Vi vill se till att det råder en bättre balans mellan amatöridrott och professionell idrott, vi vill att det i vissa fall ska förekomma övervakning av professionell idrott och vi vill effektivt stödja och uppmuntra de tusentals frivilligorganisationer som är engagerade i idrott över hela Europa.

Det är här som vi effektivt måste se till att Europeiska unionen fungerar som en sporre. I detta skede är det nödvändigt att vi känner till vilka föreningar som är engagerade i att stödja idrotten inom Europeiska unionen. Vi behöver en detaljerad undersökning om frivilligarbetet inom EU, och framför allt frivilligarbetet inom idrotten, och om Liam Aylward vill delta i den undersökning vi föreslår är han naturligtvis varmt välkommen att göra det. Hur som helst är detta en viktig dimension som vi vill beakta.

När det gäller detta vill jag påpeka att vi i Paris den 5 oktober även kommer att träffa alla de europeiska idrottsmän som deltog i de olympiska spelen. Faktum är att det fortfarande finns amatöridrottare som tävlar i OS.

  Talmannen. −

Fråga nr 6 från Brian Crowley (H-0625/08)

Angående: Målet för den europeiska alzheimerkonferensen

Jag välkomnar det franska ordförandeskapets arbetsprogram, i vilket främjandet av bättre vård för dem som lider av Alzheimers sjukdom och deras familjer lyfts fram. Att främja utbyte av erfarenheter som gjorts på nationell nivå och samarbete kring bästa vårdpraxis mellan medlemsstaterna är just vad EU är till för. Ökat utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna i alla vårdfrågor kommer att vara till enorm nytta för hälso- och sjukvårdspersonalen, för att inte tala om den europeiska allmänheten.

Jag är medveten om att det kommer att hållas en stor europeisk alzheimerkonferens i oktober. Kan rådet ange vilka mål som ställts upp för denna konferens och vad det franska ordförandeskapet önskar uppnå?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Detta är en ytterst allvarlig fråga. Det franska ordförandeskapet fäster ytterst stor vikt vid Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Detta är en fråga som varje familj i Europa någon gång påverkas av. Vi måste ta itu med problemet utan omsvep och inte överväldigas av den åldrande europeiska befolkningen.

Den 1 juli tillkännagav ordförande José Manuel Barroso och president Nicolas Sarkozy att vi tillsammans måste utarbeta en europeisk plan för att ta itu med Alzheimers sjukdom, en plan som bygger på tre pelare: forskning, patientvård och livskvalitet samt etiska och rättsliga aspekter, framför allt när det gäller dem som arbetar med att behandla denna sjukdom.

Det är i detta sammanhang som det franska ordförandeskapet i Paris den 30–31 oktober kommer att anordna ministerkonferensen ”Europa mot Alzheimers sjukdom”. Konferensen kommer att vara inriktad på Alzheimers sjukdom, men även andra liknande sjukdomar såsom Picks sjukdom, Binswangers sjukdom och Lewykropp-sjukdom kommer att tas upp.

Vi kommer att ta upp alla dessa sjukdomar för att se hur vi ska göra för att få den vård som patienterna erbjuds att stämma överens med samhällsstödet, hur yrken och färdigheter kan skräddarsys utifrån patienternas behov, hur vi kan öka våra kunskaper, med andra ord allt som handlar om forskning och medicinsk expertis, hur vi ska säkerställa bättre samordning av forskningsprogrammen i olika EU-länder samt hur vi får information om de senaste forskningsresultaten beträffande denna sjukdom och framtagandet av nya läkemedel.

Det råder ingen tvekan om att EU-dimensionen kan och måste utgöra en stark drivkraft för de olika kampanjer som anordnas för att ta itu med dessa sjukdomar. Resultatet av ministerkonferensen bidrar till att en grund för Europeiska rådets slutsatser i december skapas, även om vi är medvetna om att detta är ett arbete som fortfarande pågår.

Detta kommer att vara ett långsiktigt projekt, och det är nödvändigt att de ordförandeskap som kommer efter vårt, först det tjeckiska och därefter det svenska, fortsätter detta viktiga arbete. Jag är medveten om hur lyhört Europaparlamentet är och vet därför att vi kan räkna med såväl ert stöd som Europeiska kommissionens engagemang för att skapa den kontinuitet som krävs.

  Liam Aylward (UEN). - (EN) Låt mig berömma det franska ordförandeskapet för att det kommer att hålla konferensen ”Europa mot Alzheimers sjukdom” och för det engagemang man har uppvisat.

Jag har emellertid noterat att ni inte specifikt har tagit upp frågan om demens och, som ni känner till, Alzheimer-föreningar kräver att man i högre grad ska uppmärksamma och ge utbildningar om tillståndet. Herr minister! Kan ni säga om man under konferensen kommer att ta upp frågan om att öka kunskaperna om tillståndet för att minska stigmatiseringen i sammanhanget?

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) I EU och i mitt hemland Slovakien har frågan om Alzheimers sjukdom och vården av personer som har drabbats ännu inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Experterna uppskattar att Alzheimers sjukdom under de kommande 40 åren kan påverka upp till fyra gånger fler personer än i dag, men en tidig och korrekt diagnos kan hjälpa till med att dämpa sjukdomens utveckling.

Kommer det franska ordförandeskapet att genomföra en särskild informationskampanj eller på nytt stödja kommissionen när det gäller att utarbeta program för att samfinansiera verksamheten inom civila föreningar som arbetar för att hjälpa personer med minnesstörningar och Alzheimers sjukdom?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Liam Aylward har rätt: under konferensen måste man ta upp alla aspekter av förebyggande och utbildning, som både Zita Pleštinská och Liam Aylward påpekar. Vi måste ta hänsyn till alla aspekter när det gäller demens, såväl som aspekter som har att göra med Lewykropp-sjukdom, som jag tror att jag betonade i mitt inlägg.

Detta är en naturlig process, eftersom Alzheimers sjukdom är ett neurodegenerativt tillstånd; med andra ord ett tillstånd där neuronerna försämras och dör. När dessa neuroner försvinner, som används vid planering av handlingssekvenser, försvagas organismen. Även om vi förknippar Alzheimers sjukdom med minnesförlust så påverkas även andra delar av hjärnan. Detta kan tydligen också följas av demens, vilket vi måste vidta förebyggande åtgärder mot. Jag kan sålunda försäkra Liam Aylward att man kommer att diskutera detta utförligt under konferensen.

När det gäller frågorna från Zita Pleštinská har jag förstått att det finns en viss marginalisering. Ni nämnde att Alzheimers sjukdom har ökat i ert hemland. Tyvärr gäller samma sak även på andra håll i Europa. Vi måste även här inrikta oss på att kunna ställa tidiga diagnoser. Vi måste utväxla information. Vi behöver en bättre samordning mellan specialisterna på dessa frågor på EU-nivå. En tidig diagnos är emellertid särskilt viktig för att förhindra att patienter marginaliseras och gradvis drabbas av sjukdomen utan att andra lägger märke till det.

  Talmannen. −

Fråga nr 7 från Avril Doyle (H-0631/08)

Angående: Jordbrukspolitiken och det franska ordförandeskapet

Rådets ordförandeskap anger i sitt arbetsprogram att det kommer att se över lagstiftningsförslagen om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att anta nya bestämmelser före 2008 års utgång. Ordförandeskapet anger även att det i detta syfte kommer att upprätthålla ett nära samarbete med Europaparlamentet och föreslå att deras partner intar en vidare hållning till dessa frågor och de mål som det europeiska jordbruket och den europeiska jordbrukspolitiken måste uppnå i framtiden.

Kan rådets ordförandeskap mot bakgrund av detta hålla parlamentet informerat om det informella möte som jordbruksministrarna ska hålla i Annecy den 21–23 september 2008?

Kan rådet i synnerhet rapportera till parlamentet om framstegen i fråga om ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken och strategin för djurhälsa?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! Jag vill tacka Avril Doyle för möjligheten att informera parlamentet om den senaste utvecklingen avseende den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådet arbetar intensivt och konstruktivt med hälsokontrollen – som jag redan har sagt – i syfte att nå politiskt samförstånd så snart som parlamentet har avgett sitt yttrande, vilket förväntas ske senast i november 2008. Vi är mycket villiga att samarbeta nära med parlamentet med tanke på det betänkande som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ska lägga fram den 7 oktober. Rådet kan sålunda diskutera detta i slutet av månaden, dvs. den 27–28 oktober.

Som jag nämnde fortsätter rådet att granska kommissionens lagstiftningsförslag om frågor som har att göra med anpassning av stödet, förvaltningsmekanismer på marknaden, förvaltning av mjölkkvoter och villkorlighet. Dessa frågor diskuterade jordbruksministrarna i Annecy i går och i dag. Ministrarna har tagit upp frågor som rör både hälsokontrollen av GJP och GJP:s framtid, där man höll isär interna och externa aspekter. När det gäller de interna aspekterna är det viktigt att en större andel av GJP-anslagen fördelas till de mest sårbara personerna, särskilt med tanke på de prisökningar som vi har sett. De externa aspekterna måste inbegripa införandet av ett livsmedelsprogram på EU-nivå för akuta insatser.

I fråga om Avril Doyles oro när det gäller strategin för djurhälsa, till följd av kommissionens meddelande om gemenskapens politik för djurhälsa och dess strategi för perioden 2007–2013 som lades fram i september 2007, antog rådet den 17 december 2007 slutsatser om strategin och uppmanade kommissionen att lägga fram en handlingsplan. Denna handlingsplan antogs av kommissionen den 10 september, och det är på grundval av detta dokument som det franska ordförandeskapet är fast beslutet att fortsätta sitt arbete. Vi vill särskilt förbättra gemenskapens förfaranden för epizootisk kontroll, både inom gemenskapen i samband med import, och se över lagstiftningen om biosäkerhet och kompensation.

  Jim Higgins (PPE-DE). - (GA) Herr talman! När vi talar om jordbruk så talar vi om livsmedel. Jag har förstått att kommissionen rekommenderade att EU ska tillämpa en politik för livsmedelsmärkning där livsmedel från EU tydligt ska märkas i affärerna – jag tar upp detta särskilt med hänvisning till kött. Man har emellertid sagt att rådet inte kommer att godta denna politik. Jag vill fråga rådets ordförande varför det är så.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Jag delar verkligen Jim Higgins oro, så jag ska ta reda på vad rådet kan godta. Herr Higgins! Det är väldigt tydligt att vi, som företrädare för ordförandeskapet, delar er oro när det gäller att garantera livsmedelssäkerheten för medborgarna och att se till så att det går att spåra livsmedel. Det är därför nödvändigt att vi tillfredsställer efterfrågan avseende livsmedelskvalitet och mångfald. Konsumenterna kommer att bli ännu mer kritiska när det handlar om livsmedelssäkerhet. Vi kommer att se till att förbättra konsumentinformationen om de folkhälsofrågor som har att göra med en balanserad kost och produkternas ursprung och kvalitet.

Herr Higgins! Ni bör veta att detta är en sak som ordförandeskapet känner oro inför och att vi under de olika toppmötena kommer att se till att man på ett konkret sätt tar itu med detta mål som är så viktigt för oss alla.

  Talmannen. − Frågorna nr 8 och 9 förklarades otillåtliga.

Fråga nr 10 från Jim Higgins (H-0635/08)

Angående: Irländarnas nej till Lissabonfördraget

Kommer irländarnas nej till ändringsfördraget från Lissabon att påverka utvidgningen av EU? Kan rådet exakt redogöra för vilka konsekvenserna är?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, herr Higgins! Som ni vet har Europeiska rådet erkänt resultatet av den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget. Det har också erkänt den pågående ratificeringsprocessen och har utfärdat en uttrycklig påminnelse om att Lissabonfördragets mål är att se till att den utvidgade unionen fungerar på ett mer effektivt och demokratiskt sätt. Stats- och regeringscheferna kommer att diskutera denna fråga vid rådets möte i oktober. Vi måste alla fundera över konsekvenserna av den rådande institutionella situationen inom alla politikområden, inbegripet utvidgning, och över själva institutionerna. I politiskt hänseende utformades Nicefördraget för ett EU med 27 medlemsstater.

Det jag emellertid vill klargöra är att Frankrike under sitt ordförandeskap har handlat opartiskt genom att fortsätta med de förhandlingar som pågår med Kroatien och Turkiet, med hänsyn till de framsteg som kandidatländerna har gjort när det gäller uppfyllandet av deras skyldigheter.

När det gäller Kroatien har man ännu inte slutförhandlat 21 av de 35 kapitlen, samtidigt som 3 kapitel har slutförhandlats provisoriskt. Vi har planerat att hålla två regeringskonferenser under det franska ordförandeskapet. Vi har redan inlett förhandlingarna om kapitlet om fri rörlighet för varor.

När det gäller Turkiet sammanträdde trojkan i förra veckan under mötet med rådet (yttre förbindelser). I dagsläget har man ännu inte slutförhandlat 8 av de 35 kapitlen, ett kapitel har slutförhandlats provisoriskt och om villkoren uppfylls hoppas vi kunna inleda förhandlingarna om två eller tre nya kapitel med Turkiet före årets slut.

  Jim Higgins (PPE-DE). - (EN) Herr minister! Är det inte så att alla medlemsstater utom Irland den 31 december 2008 kommer att ha antagit Lissabonfördraget, och att någon omförhandling inte kan komma ifråga? Man kan inte använda texten igen.

Men förutom Irland och Lissabonfördraget tar ni upp Frankrike och Nederländerna i samband med konstitutionen: vi har ett stort problem genom att det finns en enorm klyfta mellan den vanliga medborgaren och EU-projektet.

Skulle ministern kunna överväga att en idé kunde vara att hålla en ”Europadag” – inte bara en ”Schumandag”, då vi bara stänger Bryssel och Belgien – en Europadag, en allmän helgdag, då alla EU-medborgare i alla 27 medlemsstater kollektivt firar vårt gemensamma EU-medborgarskap och vår gemensamma EU-identitet?

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Jag har förstått att rådet har fått resultaten från en undersökning som har gjorts av den irländska regeringen. Låt mig bara säga att det är just denna typ av briljerande som har fört oss dit vi befinner oss i dag. Man frågade inte de 47 procent som röstade ja. Skälet till att folkomröstningen misslyckades på Irland var bristande ledarskap och för det andra därför att vi – förutom den ursprungliga omröstningen om Romfördraget – har hållit sex folkomröstningar: Europeiska enhetsakten, Amsterdamfördraget, Maastrichtfördraget, två gånger om Nicefördraget och slutligen om Lissabonfördraget. Sedan lägger vi fram hela fördraget för folket och säger: vad anser ni om det? Var inte detta ett katastrofrecept eftersom det inte fanns något ledarskap? Frågan är: kommer det att finnas något ledarskap nu?

Jag skulle vilja fråga rådsordföranden om han kan meddela vilka konsekvenserna blir om Irland inte ratificerar det aktuella fördraget nu eller om man fortsätter att rösta nej i framtiden. Ge oss en vink om vart EU är på väg.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Jim Higgins och Gay Mitchell har tagit upp viktiga frågor. Jag låter Gay Mitchell själv svara på sina kommentarer. Jag kan personligen inte svara på dem, vilket han förstår, med tanke på mina skyldigheter inför denna församling.

Det finns åtskilliga orsaker. Jag tycker att den rapport som utarbetades efter irländarnas nej i folkomröstningen belyser en rad frågor: man tar upp ledarskapsfrågor, tematiska frågor och belyser bristen på förståelse av vad Lissabonfördraget egentligen innebär. Det franska ordförandeskapet kommer att göra sitt yttersta för att hitta en lösning på detta stora institutionella problem. Vi behöver Lissabonfördraget, och vi kommer, i samförstånd med våra irländska vänner, att undersöka alla möjliga alternativ från och med nu och fram till slutet på det franska ordförandeskapet.

För att svara Jim Higgins, så anser jag att han har rätt. Det råder ingen tvekan om att folkomröstningarna har visat att det finns en klyfta mellan EU-projektet och allmänhetens uppfattning. Det är därför vi måste undersöka vilka de grundläggande frågorna är och se över vårt sätt att kommunicera. I förmiddags försökte kommissionen, företrädare för er församling – vice talman Alejo Vidal-Quadras och utskottsordföranden Jo Leinen – och jag att definiera en mellaninstitutionell struktur, en politisk förklaring som syftade till att förbättra kommunikationen mellan de tre institutionerna. För rådets del – och jag uttalar mig objektivt – har detta inneburit vissa ansträngningar eftersom det inte har varit särskilt lätt.

När det gäller ert förslag kan jag bara uttala mig på ett personligt plan, men jag måste säga att idén om en ”Europadag” som firas över hela EU verkar kunna bli en verkningsfull symbol för ett mer delat medborgarskap, för ett EU som förstås på ett bättre sätt. Detta är emellertid en idé som ni och jag och de mest hängivna EU-anhängarna måste främja. Personligen tycker jag alltså att det är en bra idé.

  Paul Marie Coûteaux (IND/DEM). – (FR) Tack för att ni har klargjort dessa frågor. Jag skulle också vilja att ni klargjorde en mer specifik sak. Vi har nu länge talat om Irland, men fyra andra medlemsstater har ännu inte ratificerat fördraget, som ni känner till: Polen, Tjeckien, Sverige – vi vet inte ens på vilket stadium Sverige befinner sig i ratificeringsprocessen – och Tyskland. När det gäller Tyskland vill jag påminna er om att allt hänger på ett domslut av författningsdomstolen i Karlsruhe. Rättens ordförande har sagt att hon inte har för avsikt att hasta fram ett domslut och att man inte kommer att fatta beslut förrän i början av nästa år.

Jag skulle följaktligen vara tacksam om ni även kunde förklara de kommande stegen för oss. Jag trodde att detta fördrag, som undertecknades i december i fjol, måste träda i kraft inom några månader. Hur ligger det egentligen till?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Jag har alltid instämt i Paul Marie Coûteaux’ rigorösa bedömningar. Det finns vissa meningsskiljaktigheter mellan oss, vilket inte är överraskande, men jag erkänner att hans bedömningar är väl genomtänkta.

Jag vill tydligt klargöra att vi måste behandla Tyskland som ett separat fall. Vi får se vad som händer, men jag är inte särskilt orolig, med all respekt för författningsdomstolen i Karlsruhe. Jag har inte mer information om detta ämne. När det gäller Polen så har vi kontakt med de polska myndigheterna. Det finns också ”samboende” i Polen, men jag tror att de polska myndigheterna arbetar för en ratificering av Lissabonfördraget. Angående Sverige finns det inget som tyder på att processen kommer att hindras. Jag tror att ratificeringen kommer att äga rum i november. När det gäller Tjeckien måste vi, som ni vet, invänta domstolens beslut. Valet till senaten äger rum just nu, och en viktig konferens inom det största partiet kommer att hållas i början av december. Detta är det mest troliga scenariot.

Jag instämmer inte i Paul Marie Coûteaux’ slutsats; jag delar inte hans pessimism. Det råder ingen tvekan om att detta kommer att ta tid och att vi måste ge det tid, men den politiska viljan måste få uttryckas. Det franska ordförandeskapet har för sin del beslutat sig för att tillämpa frivillighet i detta hänseende.

  Talmannen. −

Fråga nr 11 från Gay Mitchell (H-0638/08)

Angående: Iran och utvecklingen av kärnkapacitet

Skulle rådet vilja kommentera sin ståndpunkt när det gäller Iran och det potentiella kärnvapenhot som landet utgör sedan det beslutade att överge inneslutnings- och övervakningsåtgärderna i Internationella atomenergiorganets tilläggsprotokoll från 1997, vilket inskränker inspektörernas rätt att utöva tillsyn och omöjliggör oanmälda inspektioner?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! För att svara på den allvarliga fråga som Gay Mitchell har ställt så hyser EU fortfarande allvarliga farhågor när det gäller Irans kärnprogram och landets bristande intresse av att ge ett tillfredsställande gensvar på de frågor som uppstår genom programmets möjliga militära dimension. I december 2007 förklarade Europeiska rådet att det skulle vara oacceptabelt om Iran fick militär kärnkapacitet.

I detta avseende har rådet vid flera tillfällen fördömt det faktum att Iran inte har uppfyllt sina internationella åtaganden, som anges i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1696, 1737 och 1803, särskilt skyldigheten att avsluta all verksamhet som har att göra med anrikning av uran, vilket är nödvändigt om vi ska kunna få det ramverk som krävs för att inleda förhandlingarna och få en utveckling mot en hållbar lösning.

EU har hela tiden stött Irans rätt till kärnenergi för icke-militära ändamål, och om Iran vill återskapa världssamfundets förtroende för kärnprogrammets fredliga karaktär måste landet avsluta känslig verksamhet som inbegriper kärnbränslecykeln. De förslag som Javier Solana lade fram i juni 2006, vilket ägde rum på nytt i juni 2008 för de sex mest aktiva ländernas räkning, gäller fortfarande och måste användas för att bryta det rådande dödläget.

EU beklagar verkligen att Iran har upphävt den preliminära tillämpningen av tilläggsprotokollet i februari 2006. Som ett resultat av detta – vilket betonades av Internationella atomenergiorganets (IAEA) generaldirektör – får IAEA veta mindre om vissa aspekter av det iranska kärnprogrammet.

Dessutom, som IAEA:s generaldirektör nyligen återigen påminde oss om i sin rapport av den 15 september, vägrar Iran fortfarande att svara på specifika frågor som IAEA har ställt om verksamhet med koppling till utformning och tillverkning av kärnvapen. Just som IAEA:s generaldirektör har sagt – och jag kan inte dra någon annan slutsats – är detta en allvarlig situation för EU och världssamfundet.

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Jag vill tacka ministern för hans svar. Eftersom detta tydligen är allvarligt för världssamfundet och för EU vill jag ställa följande fråga till ministern. Hittills har sanktionerna inte fungerat. Vi vill inte komma till det stadium där det blir nödvändigt med en militär intervention, så kan ministern tala om för parlamentet vilka andra sanktioner eller andra planer rådet har i beredskap för att försöka tala den iranska förvaltningen till rätta? Finns det alternativa sanktioner? Har ni en lista med alternativa sanktioner, och vilka åtgärder kommer man att vidta härnäst? Ibland är det mycket svårt att se vem som är katt och vem som är råtta i denna katt-och-råtta-lek.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Vi har ännu inte nått det läge då det krävs militära insatser. Jag vill återigen poängtera detta mycket tydligt. De sex länderna har bekräftat sitt stöd till det dubbla tillvägagångssättet, vilket måste kombinera dialog och sanktioner i syfte att nå en förhandlad lösning som är tillfredsställande för världssamfundet. När det gäller sanktionerna så varierar dessa. De måste vara riktade och måste omfatta den ekonomiska och finansiella sektorn.

  Talmannen. −

Fråga nr 12 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0640/08)

Angående: Europeisk pakt om invandring och asyl

Avsikten med den europeiska pakt om invandring och asyl som föreslagits av det franska ordförandeskapet är att åstadkomma ett aktivt politiskt åtagande från EU och medlemsstaterna och stöd för gemensamma principer vid utformandet av invandringspolitiken i en anda av solidaritet och ansvarstagande.

I detta sammanhang undrar jag vilka bindande avtal som rådet avser att föreslå länder som gränsar till EU och särskilt då kandidatländerna (Turkiet, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien) om frågan om transiterande invandrare från tredjeland för att göra EU till ett område med säkerhet, rättvisa och frihet?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Det jag vill säga är att det effektivaste vapnet vi har i kampen mot olaglig invandring är återtagandeavtalen med tredjeländer som gränsar till EU.

Gemenskapen har slutit avtal med 11 tredjeländer. Det gäller även f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, och detta avtal trädde i kraft den 1 januari 2008. Alla dessa avtal innehåller bestämmelser om tredjelandsmedborgare som reser genom territoriet. När det gäller Turkiet inleddes de formella förhandlingarna 2005. För Kroatien finns inget mandat för att förhandla om återtagandeavtal, och rådet ville se snabba framsteg i förhandlingarna för detta land.

Det avtal som kommer att diskuteras och, hoppas vi, ratificeras av Europeiska rådet den 15 oktober kommer att rikta det politiska ljuset mot återtagandeavtalens betydelse i kampen mot den olagliga invandringen.

  Margie Sudre (PPE-DE). – (FR) Jag vill bara tacka rådsordföranden för hans svar. Marie Panayotopoulos ber om ursäkt för att hon måste lämna kammaren på grund av ett annat ärende. Hon bad mig att tacka er för ert svar.

  Talmannen. −

Fråga nr 13 från Alain Hutchinson (H-0642/08)

Angående: Reform av den offentliga televisionen i Frankrike

Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, har inlett en viktig reform av den offentliga televisionen i sitt land. Reformen innebär ett totalt avskaffande av reklam och den möter ett starkt motstånd från de yrkesutövande i reklamsektorn. I ett bredare perspektiv möter reformen motstånd även från allmänheten, som är rädd för att den offentliga televisionen skulle försvinna inom kort eftersom den skulle vara mindre konkurrenskraftig gentemot de privat ägda kanalerna om den inte längre har några reklamintäkter. Med detta utgångsläge är det lätt att dra slutsatsen att Frankrike tagit beslutet att ta kål på den offentliga televisionen till gagn för den privata sektorn som skulle vinna på reformen.

Är detta en isolerad åtgärd eller är syftet att den ska spridas till alla EU:s medlemsstater? Vad anser rådet i denna fråga och överensstämmer reformen med EU:s lagstiftning?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman. Tack för denna slutliga fråga som det är ett nöje att få. Jag kommer självklart att svara i egenskap av företrädare för rådets ordförandeskap, och det kommer inte som en överraskning för Alain Hutchinson – vi känner varandra väl – när jag säger att finansiering av statlig television faller inom medlemsstaternas behörighetsområde, att protokollet som utgör bilaga till fördraget om Europeiska unionen om statlig television i medlemsstaterna är entydigt och att det därmed är upp till varje medlemsstat att besluta om hur statliga tv-bolag ska finansieras. Detta är vad jag ville säga till Alain Hutchinson.

  Alain Hutchinson (PSE). – (FR) Tack, herr minister, för ert svar. Det var vad jag trodde ni skulle säga. Jag skulle bara vilja säga att jag är en av de fransktalande personer av icke-franskt ursprung – och det finns många av oss – som mycket gärna ser och lyssnar på fransk statlig tv och radio och att vi är oroade över statliga tv- och radiostationers framtid till följd av de beslut som fattats av den franska regeringen och tillkännagetts av presidenten, som händelsevis även är den nuvarande ordföranden för Europeiska rådet.

Jag skulle även vilja säga att Viviane Reding, kommissionsledamoten med ansvar för frågor som rör informationssamhället och medier, som jag ställde samma fråga till nyligen vid en utfrågning, har medgett att hon inte hade övertygades av den franske presidentens föreslagna reformer som lades fram i januari. Hon klagade även över presidentens beslut att beskatta Internetleverantörer för att finansiera den statliga televisionen. Jag skulle vilja veta vad er ståndpunkt är i denna fråga.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Först och främst har olika politiska partier i mitt land, oavsett politisk inriktning, såvitt jag vet begärt ett slut på tittarsiffrornas tyranni och det hot som denna utgör mot kvaliteten på och den kulturella mångfalden i de program som sänds. Så här mycket vet jag. För det andra har ni pekat ut reformen av befintliga reklamresurser och statlig finansiering. Finansieringen ska även fortsättningsvis tillgodose de behov som finns inom public service, och vi borde ha tillräckligt med medel för att täcka dessa behov. Detta är ett faktum och inte något som kan bestridas. För det tredje har Frankrike som vanligt inte någon avsikt att införa ett visst mönster och som jag tidigare sa är det medlemsstaterna som har ensam bestämmanderätt på detta område. Alla här vill se att en högkvalitativ public service på det audiovisuella området upprätthålls.

  Talmannen. − Frågestunden är härmed avslutad.

De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

(Sammanträdet avbröts kl. 19.05 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman