Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 8 oktober 2008 - Bryssel

24. Problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0362/2008) av Richard Seeber, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen (2008/2074(INI)).

  Richard Seeber, föredragande. − (DE) Herr talman! Jag vill första tacka skuggföredragandena och kommissionen för deras utmärkta samarbete vid utarbetandet av detta betänkande.

Vi vet alla att vatten är grunden för allt liv. Men vattenresurserna är inte outsinliga. I framtiden kommer upp till tre miljarder människor att påverkas av vattenbrist. Redan 2007 levde en tredjedel av alla européer i områden där vattenresurserna var begränsade enligt Europeiska miljöbyrån. Detta problem påverkar i synnerhet länder som Cypern, Bulgarien, Belgien, Ungern, Malta, Italien, Storbritannien, Tyskland, Spanien och tyvärr många fler. Det innebär att vattnet slösas bort. Klimatförändringarna förvärrar givetvis problemet. Torka har därför blivit allt vanligare under de senaste 30 åren, något som hittills har kostat mer än 100 miljarder euro. Torkan under 2003 kostade EU:s ekonomi 8,7 miljarder euro. Dessa extrema vädersituationer får inte bara ekonomiska, utan även sociala och mänskliga följder. Bortsett från den allmänna försämringen av folkhälsan dog omkring 35 000 människor i Europa under värmeböljan 2003.

Vi kan även konstatera att mönstren för vattenanvändningen varierar mycket inom Europa. Den genomsnittliga konsumtionen i EU varierar mellan 100 och 400 liter, trots att 80 liter per person i själva verket borde räcka för en europeisk levnadsstandard. Det beror på ineffektivitet på grund av omoderna tekniker, men även på slöseri med vatten. I Frankrikes distributionsnät försvinner rent av 30 procent av vattnet. Det finns alltså enorma möjligheter för oss här i Europa att spara vatten.

Det är även hög tid för EU att vidta åtgärder. Kommissionen har redan tagit upp vattenfrågan i flera direktiv, t.ex. i direktiven om badvatten, dricksvatten, översvämningar och miljökvalitetsnormer för vatten. Milstolpen hittills har utan tvekan varit vattendirektivet från 2000 och dess genomförandeåtgärder. Det är nu särskilt viktigt att kommissionen ser till att medlemsstaterna fullgör de skyldigheter som åligger dem enligt denna lagstiftning.

Förändrade ramvillkor för miljön och klimatet, ökad vattenanvändning inom industrin, jordbruket och hushållen och givetvis förändrade konsumtionsmönster har förvärrat vattenbristen. Tyvärr ser vi allt oftare extrema vädersituationer. Det blir allt vanligare med å ena sidan stora regnmängder som ger översvämningar, och å andra sidan torkperioder som förstör hela områden i Europa.

Det meddelande som kommissionen nu har presenterat för oss utgör ett viktigt steg i rätt riktning, men det är absolut nödvändigt att vidta viktiga förbättrande åtgärder. För det första måste vattenbristen och torkan ses som en global företeelse. Vi får här i Europa inte enbart koncentrera oss på våra egna problem – låt oss inte glömma det stora antal flyktingar som mycket ofta kommer till Europa på grund av torka.

För det andra måste medlemsstaterna samarbeta över gränserna för att bekämpa vattenbrist och torka. Handlingsplanerna i vattendirektivet måste kompletteras i fråga om torka och vattenbrist. En inbördes solidaritet mellan medlemsstaterna omkring vattenresurserna innebär dock inte att de måste avskaffa sin suveränitet när det gäller att fatta beslut om sina vattenresurser. Jag anser inte heller att det löser problemet att transportera vatten långa sträckor.

För det tredje innehåller kommissionens dokument ingen specifik tidsram eller tydliga mål. Utan detta kan strategin inte genomföras.

För det fjärde borde EU faktiskt försöka bli världsledande på vattenbesparande tekniker. Detta kräver att man hanterar både den mänskliga sidan av problemet och självklart även de aktuella ekonomiska behoven.

Sammanfattningsvis anser jag att betänkandet bidrar med viktiga förbättringar av kommissionens dokument.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Vattenbrist och torka utgör ett stort globalt problem och det är uppenbart att klimatförändringarna kommer att förvärra situationen och skapa allvarlig vattenbrist. Denna utveckling bekräftades förra veckan i en annan rapport utarbetad av Europeiska miljöbyrån om hur klimatförändringarna påverkar Europa.

Frekvensen och intensiteten på torkperioderna i EU har ökat dramatiskt de senaste 30 åren och över 100 miljoner människor och nästan en tredjedel av EU påverkades 2003. Efter att kommissionen presenterade sitt meddelande om vattenbrist och torka har vi sett ännu fler bevis på denna utveckling. Cypern har upplevt sin värsta torka sedan 1900. Under sommaren stängdes vattentillgångarna för bevattningssyften av och jordbrukarna förlorade 80 procent av sin skörd som en följd av detta. I vissa områden blev skördarna helt förstörda. Skadorna uppskattas till mer än 1,5 procent av Cyperns BNP. Men detta var ingen engångsföreteelse – 2008 var det tredje året i följd som Cypern upplevde torka.

Det är därför rätt tid för parlamentet att debattera sitt betänkande om vattenbrist och torka. Jag är glad över att Europaparlamentet har tagit tillfället i akt att tydligt visa att det är viktigt att hantera det här problemet.

Global uppvärmning, befolkningstillväxt och ökad konsumtion per person innebär att trycket på våra vattentillgångar ökar. Som en följd av detta blir vattenbrist och torka allt vanligare, och det har en direkt inverkan på befolkningen och på de ekonomiska sektorer som är beroende av vattentillförsel, t.ex. jordbruk, turism, industri, energiförsörjning och transport. Det får även negativa bieffekter för den biologiska mångfalden och vattenkvaliteten. Risken för skogsbränder och markförstöring ökar. Om inte brådskande åtgärder vidtas kommer hela regioner riskera att omvandlas till öken både i och utanför EU.

För att förebygga detta måste det vara vår viktigaste prioritering att övergå till metoder som skapar en effektivare vattenanvändning och minskar vattenförbrukningen. Samtidigt kommer åtgärder för att minska vattenförbrukningen att antas på alla nivåer. För att uppnå detta måste hela befolkningen hjälpa till. Det räcker inte att regeringen själv antar åtgärder.

Den senaste Eurobarometer-undersökningen om allmänhetens inställning till klimatförändringarna visar att 62 procent av européerna anser att klimatförändringarna och den globala uppvärmningen är två av de allvarligaste problem som världen står inför i dag, medan 68 procent av européerna anser att ”fattigdom, brist på mat och dricksvatten” är det allvarligaste problemet. I det sammanhanget är det positivt att de farhågor som allmänheten uttrycker även återspeglas i deras beteende. 61 procent av européerna hävdar att de personligen har vidtagit åtgärder för att hantera klimatförändringarna och mer än hälften har minskat vattenförbrukningen i hemmet.

Herr talman, mina damer och herrar! Jag är glad över att kunna konstatera att parlamentets betänkande välkomnar kommissionens meddelande och stöder den första uppsättning praktiska politiska åtgärder som föreslagits. Jag vill tacka föredraganden Richard Seeber för hans utmärkta arbete med betänkande samt Esther Herranz García från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och Iratxe García Pérez från utskottet för regional utveckling för deras positiva och konstruktiva bidrag. Det finns en tydlig överensstämmelse mellan betänkandet och de slutsatser som antogs av rådet förra året om de åtgärder som måste vidtas. Uppgiften är nu att omvandla detta politiska stöd till verkliga åtgärder.

  Iratxe García Pérez, föredragande av yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Richard Seeber till hans betänkande och med att hävda att vi i utskottet för regional utveckling är medvetna om att vattenbristen har blivit en av de viktigaste utmaningarna för sammanhållningspolitiken. Den har hittills påverkat 11 procent av befolkningen och 17 procent av EU:s territorium.

I den framtida sammanhållningspolitiken måste vi därför ta hänsyn till den här frågan och alla nödvändiga budgetåtgärder och instrument bör göras tillgängliga i detta syfte. Vi måste framhålla för de regionala och lokala myndigheterna vilka möjligheter som finns i strukturfonderna att hantera utmaningen med vatteneffektiviteten när det handlar om att spara och återanvända vatten.

Vi måste även uppmana kommissionen att verka för att det europeiska observationsorganet för torka tas i drift för att komplettera nationell, regional och lokal information.

Slutligen måste vi erkänna att vattenbristen och torkan har en direkt inverkan på den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen. Problemen är nämligen större i vissa regioner med övergivna marker, skogsbränder och markförstöring som följd. Detta utgör i hög grad ett hinder för utvecklingen av dessa regioner.

  Esther Herranz García, föredragande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. − (ES) Herr talman! Först vill jag gratulera Richard Seeber till det arbete han har lagt ned. Hans betänkande innehåller många av de farhågor som parlamentet har uttryckt kring problem som är betydelsefulla för hela EU, nämligen vattenbrist och torka. Detta är nu inte längre ett problem enbart för de sydeuropeiska länderna.

Jag är nöjd med att förslaget innehåller en del av de idéer till förmån för jordbruksverksamhet som ingår i det yttrande som jag var föredragande för i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, t.ex. att belysa jordbrukarnas roll i en hållbar hantering av de tillgängliga resurserna. Det innehåller även en hänvisning till att torka och vattenbrist är faktorer som pressar upp priserna på råvaror. Det är en aspekt som jag anser är viktig att betona i det nuvarande klimatet, så att vi inte bara behandlar problemets miljödimension, utan även några av dess viktigaste ekonomiska följder.

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har även tagit med frågan om att etablera ett europeiskt observationsorgan för torka, något som även nämns i yttrandet från utskottet för jordbruk, och jag hoppas att det kan förverkligas en dag.

Den text vi ska rösta om i morgon innehåller dock inte förslaget från jordbruksutskottet om att kommissionen bör införa en ekonomisk anpassningsfond mot torka. En sådan fond skulle gynna alla ekonomiska sektorer, även jordbruket.

Jag vill personligen betona att jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi ska etablera en sådan fond. Jag kommer att föreslå idén för parlamentet igen när kommissionen under de kommande månaderna utarbetar sitt planerade meddelande om anpassning till klimatförändringarna.

Efter solidaritetsfonden som vi inrättade för att mildra skadorna från klimatkatastrofer, anser jag att vi nu måste fundera över ett instrument som i förväg finansierar förebyggande åtgärder för att minska miljökostnader och finansiella kostnader efter sådana klimatkatastrofer.

  Péter Olajos, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack, herr talman. Jag vill först instämma i mina kollegers lovord till Richard Seeber. Han har tillfört den här uppgiften expertis och hårt arbete och förtjänar framgång och beröm. Detta är enligt min mening en extremt viktig fråga. 90 procent av mitt land Ungern hotas av torka. De återkommande torkperioderna under de senaste åren har orsakat omfattande skador på det ungerska lantbruket. Enbart skadorna under förra året uppgick till 1 miljard euro. Torka är ett problem som inte endast drabbar de sydliga länderna. Det har orsakat enorma problem i Ungern trots att både Europas största flod Donau och den sjunde längsta floden Tisza flyter genom landet. Ändå har det 100 kilometer stora området mellan dessa två stora floder börjat omvandlas till öken, processen pågår just nu och utvecklas i allt snabbare takt. Det visar att EU behöver ett övergripande vattenförvaltningsprogram, och jag välkomnar därför detta betänkande som visar att EU är fast beslutet att vidta åtgärder i kampen om att kontrollera ökenspridningen och för de intressen som ingår i denna kamp.

I går gav budgetutskottet sitt stöd till mitt förslag om ett pilotprojekt i syfte att begära hjälp med att kontrollera ökenspridningen. Men vi måste alla bidra till att stödja effektiva lantbruksmetoder och en övergripande vattenhantering. De åtgärder vi måste vidta för att rationalisera vattenanvändningen för den allmänna befolkningen är också viktiga. Som ett resultat av klimatförändringarna kommer följderna av de återkommande perioderna med vattenbrist troligen att bli mer uttalade och varenda droppe avdunstat vatten får konsekvenser.

Slutligen vill jag uppmärksamma frågan om globalt ansvar. Eftersom befolkningen i världens länder växer dynamiskt, vilket leder till ännu större påfrestningar på industrin, jordbruket och vattnet i utvecklingsländerna, måste EU göra en ny bedömning av sina vattenreserver. Det är vår skyldighet och vårt ansvar att bevara och utöka dessa reserver. Tack.

  Edite Estrela, för PSE-gruppen. – (PT) På min grupps vägnar, den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, vill jag tacka föredraganden för hans arbete. Detta är ett viktigt betänkande som innehåller goda förslag om hur Europeiska unionen kan möta den utmaning som vattenbrist och torka utgör. Detta är inte ett nytt problem, men situationen har blivit mer angelägen och allvarlig. Torkan år 2003 drabbade mer än 100 miljoner människor och en tredjedel av EU:s territorium och kostade den europeiska ekonomin 8,7 miljoner euro. Vattenbrist drabbar inte längre endast länderna i södra Europa, utan följderna av den märks redan i centrala och norra Europa, så som har nämnts här, och situationen förvärras av klimatförändringen.

Europeiska unionen måste omedelbart vidta åtgärder för att lösa de två problemen med omåttlig vattenförbrukning och slöseri med vatten. Enligt uppgifter från Europeiska miljöbyrån finns det stora möjligheter att spara vatten i Europa. Ungefär 40 procent av det vatten som förbrukas skulle kunna sparas. Dessutom fortsätter Europa att slösa bort minst 20 procent av sitt vatten på grund av ineffektivitet. Därför är de ändringsförslag om återanvändning av vatten och avsaltning som jag lagt fram, och som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet godkänt, helt berättigade. Eftersom läckande rör dessutom leder till stort slöseri föreslog jag att medlemsstaterna skulle kunna använda strukturfonderna för att förbättra och förnya befintlig infrastruktur och teknik. Det är omöjligt att utveckla en kultur för att spara vatten utan medborgarnas engagemang. Därför är det nödvändigt att öka den allmänna kunskapen och främja informationskampanjer. Vatten är en allmän tillgång, men ändå är det ont om det. Vi måste alla bidra till att minska förbrukningen och bekämpa slöseriet, så att alla får tillgång till vatten till ett rimligt pris.

Innan jag slutar vill jag fråga rådet och kommissionen när solidaritetsfondens stödmekanismer kommer att göras mer flexibla. Eftersom torka är ett abnormt naturfenomen med allvarliga, bestående återverkningar på levnadsförhållandena och den socioekonomiska stabiliteten i de drabbade regionerna skulle det vara till stor hjälp om fonden kunde ge stöd i regionala situationer, och om allmänna och privata skador kunde bli stödberättigade.

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De livliga diskussioner som vi nyligen har haft om energi visar att energi är en värdefull tillgång, ett grundläggande behov. Och vatten? Vatten är ännu värdefullare. Vi är medvetna om bristen på vatten i utvecklingsländerna. Och i Europa? Vatten är en värdefull resurs även för Europa. Låt oss sluta slösa med den, låt oss bevara denna resurs.

Det betänkande som vi ska rösta om i morgon är ett mångsidigt betänkande som tar upp tekniska aspekter, så som läckage från distributionsnät, liksom politiska och samhälleliga aspekter, så som utnyttjande och ökad kunskap om effektiv vattenanvändning. Vårt ansvar för vatten är både individuellt och kollektivt. I det här betänkandet tas också problem upp som kommer av vattenbrist och torka, problem som både är överhängande och långsiktiga i samband med klimatförändringen.

Jag vill framhålla att det är viktigt att utbyta god praxis eftersom Europa drabbas i olika utsträckning av vattenbrist eller torka. Därför är de praktiska erfarenheterna i alla regioner viktiga om vi ska kunna undvika dessa problem eller klara upp dem. Jag vill gå ännu längre genom att säga att det går att lära sig saker både av bra och dåliga metoder.

Jag är också tillfreds med att sambandet mellan tillgången på vatten och kvaliteten på vatten har tagits upp. Parlamentet fäster stor vikt vid frågan om vattenkvalitet med texter som miljökvalitetsnormer eller den aktuella debatten om bekämpningsmedel.

För att lösa bristen på den här resursen krävs det många olika inriktningar: Vi måste uppmuntra forskning och innovationer, vi måste förbättra användningen på det tekniska området och i jordbruket, vi måste förändra individuella beteenden. Låt oss handla nu och motbevisa det gamla engelska ordspråket ”Man saknar inte vattnet förrän källan har sinat”.

  Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Även jag vill tacka föredraganden för hans arbete. Vi kan bara betona det faktum att vatten har blivit en värdefull och sällsynt resurs.

Föredraganden upplyste oss om att 3,2 miljarder människor på den här planeten kan drabbas av vattenbrist. Vi vet också att Europa inte är skyddat mot detta. Därför bör vi göra allt som står i vår makt för att bevara denna sällsynta resurs. Vatten är en gemensam tillgång och det är beklagligt att en del av mina ändringsförslag inte antogs av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Därför vänder jag mig direkt till kommissionen. Jag hoppas att vi som en del av GJP-reformen också kommer att se över vissa odlingsmetoder – jag tänker framför allt på vissa typer av bevattningsteknik som är olämpliga i en del europeiska regioner och som vi måste frångå om vi ska sluta slösa med vatten.

Det är också synd att ändringsförslagen om kylning av kärnkraftverk inte beaktades eftersom kärnkraftverk i mitt land, Frankrike, måste stängas eller kylas med sprinkleranläggningar under den årstid då flodnivåerna är mycket låga. Detta är absurt och fruktansvärt farligt för våra medborgare.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att framföra mitt varma tack till Richard Seeber. Många av oss här anser att rent dricksvatten ser ut så här. Jag vill framhålla att glaset i många länder är tomt. Många människor har antingen inget vatten alls eller vatten som ser ut så här.

Debatterna om bristen på olja är oerhört livliga, och ibland undrar jag varför debatterna om vatten inte är det. När allt kommer omkring är vatten en fråga om liv eller död. Världens befolkning ökar oavbrutet och tillgången på rent dricksvatten bara minskar. Vattenbrist förekommer till och med i Europa. Här ingår även ”dold” vattenbrist, till exempel när vattenförsörjningen till hushåll bryts. Det finns olika orsaker, till exempel dåliga avloppssystem, smygliberaliseringen av offentliga tjänster, användningen av bekämpningsmedel och konstgödsel och intensiv djuruppfödning. Visste ni att det krävs 2 400 liter vatten för att producera 100 gram nötkött?

Kommissionens meddelande är till stor del inriktat på att spara vatten. Vad mig beträffar är detta som att bära vatten över ån, eftersom vi till att börja med måste ta itu med upphovet till de problem som jag nyss nämnde. Vi behöver till exempel först och främst investeringar i riktiga avlopps- och vattenreningssystem i och utanför hela Europa. Dessutom måste konstgödsel användas med större försiktighet, effekterna av intensiv djuruppfödning på vattenförvaltningen måste beaktas och åtgärder måste vidtas för att bekämpa klimatförändringen.

Tillgång till rent dricksvatten är en medborgerlig rättighet, något som alla är berättigade till. Problemet ligger inte bara i tillgången eller bristen på tillräckligt med dricksvatten, utan i distributionen av rent dricksvatten, onödiga föroreningar och ökade privatiseringar. För att bara ta ett exempel ledde privatiseringar i Storbritannien till en plötslig och stark ökning av priserna och av antalet hushåll som fick sin vattenförsörjning avstängd. Detta är en skandal. Jag förordar att dricksvattenförsörjningen förblir den offentliga sektorns ansvar.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Vattenbrist och torka drabbar särskilt de södra delarna av Europeiska unionen och orsakas både av människor och klimatet. Turismen ställer också stora krav på vattenresurserna just i de länder där problemen redan är allvarliga. Undersökningsresultat från IPCC har visat att riskerna bara kommer att öka under kommande år. Därför måste vi se till att situationen när det gäller vatten inte blir värre.

Enligt min uppfattning sänder detta betänkande därför ut ett bra budskap. Effektiv vattenanvändning är ytterst viktig i kampen mot vattenbrist och torka. Jag vill särskilt framhålla principen om en prispolitik för vatten som också finns med i betänkandet. Flera medlemsstater har goda erfarenheter av detta. Även jag välkomnar den koppling som i betänkandet görs till vattendirektivet. Jag anser att detta är rätt plats för problemen med vattenbrist och torka. Slutligen vill jag gratulera föredraganden, Richard Seeber, till ett väl utfört arbete.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, så länge som det garanteras att vattenresurserna förblir under medlemsstaternas exklusiva suveränitet och varken EU eller EG-domstolen på något sätt kan ingripa är det förvisso meningsfullt att ha en gemensam strategi för att bekämpa bristande tillgång på vatten.

Men det är bara meningsfullt om vi tar ett omfattande grepp på problemet och koncentrerar oss på orsakerna, som befolkningsexplosionen och klimatförändringen. Inom jordbrukssektorn, som svarar för 70 procent av världens vattenförbrukning, finns det säkerligen oerhörda möjligheter att begränsa vattenanvändningen. Men EU har också kommit med sitt oombedda bidrag till slöseriet med vatten genom att kräva anknytning till och användning av kanalsystem.

Till på köpet förvärras rådande vattenbrist genom dåliga beslut – som på Cypern, där medborgarna betalar priset i form av vattenransonering för att bygga nya golfbanor trots ständig vattenbrist.

När det gäller vatten, en livsnödvändig tillgång, måste vi därför bli mer medvetna och lyhörda, men detta får på inga villkor yttra sig i att alla medlemsstater på typiskt EU-manér påtvingas förmåner av tvivelaktigt värde.

  Antonio De Blasio (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman! Mina damer och herrar! Vattenbrist och torka är en av de mest angelägna frågor som Europeiska unionen för närvarande står inför, och eftersom det är en komplex fråga, som hänger nära samman med andra miljöfrågor, måste den regleras med hänsyn till detta. Vattenanvändning är inte begränsad till ett visst geografiskt område. Eftersom den sträcker sig över gränserna krävs det reglering på EU-nivå. Vi måste framhålla denna viktiga aspekt av gränsöverskridande vattenförvaltning. Översvämningar orsakar allvarliga skador, och förutsättningarna för dem hänger nära samman med det allmänt spridda bruket att avverka skogar, med andra ord: avskogning leder å ena sidan till torka och ödemarker och å andra sidan till förödande översvämningar.

Det är viktigt att understryka att vi måste upprätthålla subsidiaritetsprincipen inom vattenförvaltningen. De lokala och regionala myndigheternas och valda fullmäktiges roll måste stärkas, eftersom dessa organ genom reglering av markanvändning och byggande i betydande utsträckning kan bidra till att avhjälpa de svårigheter som kommer av vattenbrist och torka.

Förutom regionala och lokala myndigheter måste vi också komma ihåg civila organisationer. De är en viktig faktor inom utbildnings- och upplysningskampanjer och denna roll bör stödjas i framtiden. Det är viktigt att organisera engagerande mediekampanjer eftersom det inte bara är själva frågorna som kan lyftas fram i dessa forum, utan människor kan dessutom se hur idéer och förslag genomförs i praktiken.

Jag vill också fästa uppmärksamheten på hur viktigt det är att medlemsstaterna får en viss flexibilitet, så att de kan reglera andra frågor rörande förvaltning av bevattning och vatten i linje med sina egna särskilda villkor. Regleringsmyndigheter på olika nivåer måste samarbeta för att skapa en ram för hållbar vattenförvaltning. Jag vill tacka Richard Seeber för allt det arbete han har lagt ner på det här betänkandet, och tacka er för er uppmärksamhet.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag välkomnar att detta är ett dokument om vatten, även om jag anser att det är beklagligt att det, på grund av frågorna om klimatförändringen, har reducerats till en ofullständig och mycket speciell syn på ämnet, det vill säga vattenbesparing.

Trots det lovordar jag flera saker som Richard Seeber har belyst och utvecklat på grundval av kommissionens dokument genom att klargöra att vatten är något alla har rätt till – vatten för alla – och att vi måste ta hänsyn till att vi behöver ett närmare samarbete mellan regionerna, vilket är något jag inte anser är riktigt uppdaterat nu, och som är en tankeställare för alla dem som tror att vatten tillhör dem som råkar ha en å som rinner genom deras trädgård.

Vi måste börja tänka på vatten och klimatförändring ur ett helhetsperspektiv. Det finns för närvarande tre problem i världen: Ett är hunger och brist på livsmedel, ett annat är klimatförändringen och ytterligare ett är torka som är ett problem vi har haft i många århundraden.

Att öka resurserna är av avgörande betydelse och det tas inte upp här. Vi måste mångfaldiga de befintliga resurserna, och detta nämns endast i ändringsförslag som gjorts av parlamentet. Det gäller inte bara avsaltning, vi måste också reglera floderna igen, och tänka på nya paradigm för teknik och vatten, vilket innebär att göra allt för att se till att vattnet blir kvar i marken: genom återplantering av skog, ”torktankar” för att återvinna vatten under översvämningar, påfyllning av grundvattenförande skikt under översvämningar och ytterligare ett paket med åtgärder.

Vi måste också tänka på en jordbruksstrategi för att framställa produkter som kan frambringa samma växtmängd som produceras nu, men med en strategi som inriktas på nya grödor som bara behöver lite vatten för att växa. Av samma andledning måste vi tala om en vattenekonomi, eftersom det inte bara är frågan om stigande priser, så som det har sagts här, eller om verkliga priser, utan det rör sig snarare om en mycket mer komplex vattenekonomi.

Därför behövs jordbruksstrategi, konsumtionsstrategi, jordförbättring, flodreglering, och om vatten behöver ledas om, så ska det göras. Viktigt är att världen fortsätter att vara hållbar, med tanke på människor och ekonomin.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Först av allt vill jag tacka kommissionen för att den slutligen lägger fram ett dokument om problemet med torka och vattenbrist vilket vi i parlamentet sedan länge har efterlyst. Vi har framför allt kunnat se hur stora översvämningar har hanterats på ett sätt som vi ansåg var riktigt och adekvat, men det har alltid glömts bort att torka på andra platser håller på att bli ett strukturproblem, och att problemet med vattenbrist inte bara har sociala utan även ekonomiska effekter, och får en allt större inverkan på alla hållbarhetsaspekter.

Jag måste gratulera föredraganden, Richard Seeber, till hans utmärkta arbete, och även tacka honom för hans aktiva deltagande och närvaro vid debatterna för europeiska miljödagen vid den internationella utställningen Expo 2008 i min stad, Zaragoza.

Jag måste tacka honom för det, eftersom Europeiska unionen vid utställningen genom Richard Seeber kunde ge uttryck för sina farhågor om vattenhållbarhet och redogöra för de behov och problem som berör Europeiska unionen ur unionens och Europaparlamentets perspektiv.

Jag måste också säga att vi nu vet att problem med vattenbrist till stor del hänger samman med kretsloppet i kampen mot klimatförändringen, eftersom vi vet att obegränsad avskogning och urbanisering i detta kretslopp bidrar till ökande vattenbrist. Därför måste de berörda myndigheterna ta hänsyn till vattenrelaterade överväganden i sin markanvändningsplanering, särskilt i samband med utvecklingen av ekonomisk verksamhet i allt känsligare avrinningsområden.

I detta avseende förespråkar vi, som kommissionen i princip föreslår, att en hierarki för olika former av vattenanvändning införs, och som Richard Seeber bekräftar i sitt betänkande anser vi naturligtvis inte att omledning av vatten över långa sträckor under några omständigheter bör vara lösningen på problemet med vattenbrist.

Tvärtom bör vår referenspunkt alltid vara en korrekt tillämpning av vattendirektivet som en ram för att uppnå hög status för alla europeiska vatten, att respektera avrinningsområden såväl som målen för att förbättra kvaliteten.

Som det mycket riktigt bekräftas i Richard Seebers betänkande förekommer vattenförluster på upp till 50 procent i städer och på 20 procent i Europa i allmänhet. Genom olika mekanismer och tekniker och nya former av vattenbesparing och vatteneffektivitet skulle det bli möjligt att spara 40 procent.

För att göra detta måste vi stödja hållbar vattenanvändning, skydd av tillgängliga vattenresurser och effektiv och hållbar användning av dem.

Vi välkomnar därför förslagen om att Europeiska observationsorganet för torka hanteras inom ramen för Europeiska miljöbyrån och om ett nätverk av städer för att stimulera hållbar vattenanvändning.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att ta med vattenfrågan i alla politikområden och utveckla en övergripande plan för att ta itu med ämnet är en verklig utmaning som vi måste klara, vilket den här debatten redan mycket tydligt har visat. Alla politiska nivåer – nationella, regionala och lokala – bör ingå i den här processen.

Som föredragande för solidaritetsfonden, och med hänsyn till att detta parlament tog ställning för så länge sedan som i maj 2006, uppmanar jag åter rådet att fatta ett snabbt beslut om förslaget till en reglering av EU:s solidaritetsfond för att fullborda fastställandet av kriterier och stödberättigande åtgärder genom att ta med effekterna av torka, så att skador orsakade av naturkatastrofer kan hanteras effektivt, flexibelt och mer ändamålsenligt.

Men jag riktar också en uppmaning till regionala och lokala myndigheter att utnyttja de möjligheter som strukturfonden erbjuder att investera i infrastruktur med avseende på att både använda vatten effektivt och förebygga negativa effekter när vattenresurser skyddas. Att detta innebär en andra uppmaning – till medborgare både i städer och på landsbygden – att ta vattenbevarande åtgärder på större allvar behöver knappast framhållas här, det säger sig självt.

Jag vill tacka föredraganden.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Vatten är liv. Det skulle inte finnas liv på jorden utan vatten. Regn är en gåva från Gud som måste förvaltas med ansvar. Vi får inte spola ner en gåva från Gud i avloppet. Vi måste använda den till att ge näring åt marken, till att frambringa nytt liv.

Från europeiska städer rinner varje år mer än 20 miljarder m3 regnvatten genom avloppsledningar och dräneringsrör ut i sjöar och hav. Detta är den verkliga orsaken till att den europeiska kontinenten torkar ut, eftersom alla former av regnvatten är källan till alla vattentillgångar på kontinenterna.

Jag välkomnar föredraganden Richard Seebers engagemang för att hitta lösningar på problemet med vattenbrist och torka i EU. Men jag hade väntat mig att betänkandet skulle vara lite mer långtgående. Endast i punkt 48, som infogades i betänkandet tack vare mitt förslag i utskottet för regional utveckling, nämns behovet av att samla in regnvatten, och även där görs det bara i förbigående.

Jag anser att det nya vattenparadigm som utvecklats av en grupp med slovakiska och tjeckiska forskare ledd av Michal Kravčík även kommer att påverka vår föredragande och i framtiden kommer att bidra till att förändra EU:s vattendirektiv. Så vitt jag vet har kommissionsledamot Vladimir Špidla också uttryckt sitt stöd för detta förslag och detta program.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag tackar Richard Seeber för hans engagemang på det här viktiga området. Jag ger mitt fulla stöd till arbetet mot en mer vatteneffektiv och vattenbesparande ekonomi och stöder förstås även genomförandet av ramdirektivet om vatten som jag arbetade mycket med för några år sedan med min forne österrikiske kollega Marilies Flemming som föredragande.

Innehållet i artikel 9 i ramdirektivet om vatten, som jag vill ta upp i kväll, var följden av en ändring jag gjorde av det ursprungliga förslaget. Jag vill gärna att kommissionen lovar att om eventuella förslag om prissättning på vatten eller obligatorisk vattenmätning blir aktuella ska de uttryckas i enlighet med artikel 9 i ramdirektivet om vatten. Därmed kan vi behålla etablerad irländsk praxis med att inte ta betalt för hushållens vattenförbrukning.

Snälla, be mig bara inte att här och nu motivera hållbarheten i det, utan tro mig: det handlar om nödvändig politisk anpassning och, om jag vågar föreslå det, en fråga som hanteras bäst av den irländska regeringen snarare än genom ett EU-direktiv. Vi bor på en blöt ö i Västeuropa, men även vi drabbas av vattenbrist när vi ser hur klimatförändringarna påverkar vattnet.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Mat och vatten har fått samma strategiska värde som olja och gas. Ena ögonblicket lider vi av vattenbrist, andra av översvämningar och störtfloder. Det här är ett EU-problem och Richard Seebers betänkande är därför mycket viktigt. Jag ändrar gärna Esther Herranz Garcías förslag eftersom vi inte behöver något gemensamt ställningstagande från EU om översvämningar, däremot om vattenförvaltning. Översvämningar och störtfloder i inlandet är ett lika stort problem som torka. Ledamöterna i utskottet vet alltför väl att på det området finns det ingen samlad plattform för EU:s riskhantering. Det är i det sammanhanget problemet med torka måste hanteras, och inte bara i Medelhavsländerna. Min kollega Péter Olajos har berättat att grundvattennivåerna de senaste fyra decennierna har sjunkit fyra meter i Homokhátság som ligger mellan Donau och Tisza. Ökenspridningen har nu nått Ungern och Centraleuropa. Det här är ett problem för hela EU. Vi har mycket att lära från våra kolleger i Israel. Jag skäms inte över att lära mig saker, de har utmärkta bevattningssystem. Tack för er uppmärksamhet.

  Andrzej Jan Szejna (PSE). – (PL) Herr talman! Skyddet av vattenresurser, vattenekosystem och dricksvatten är en av grundpelarna i miljöskyddet. Samordnade insatser på EU-nivå behövs därför för att effektivt kunna skydda denna värdefulla resurs. De tre största utmaningarna för EU inom vattenförbrukning är att få en sparsam, hållbar och effektiv förbrukning.

Klimatförändringarna är inte den enda utmaningen för EU. Trots ökad efterfrågan på vatten brottas vi fortfarande med en alltför hög, ohållbar och ineffektiv vattenförbrukning som ökar nästan två gånger så snabbt som världens befolkning. Bara i Europa slösas minst 20 procent av resurserna bort på grund av ineffektiv hantering. Olika sätt att reglera efterfrågan är därför bättre än att som vanligt öka utbudet. Metoder för att reglera utbudet bör övervägas först när potentialen kring mer sparsam vattenhantering, bättre kontroll av efterfrågan och utbildningsinsatser har utnyttjats fullt ut. Regionalt samarbete och utnyttjandet av strukturfonderna kan också spela en inte helt oviktig roll.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Herr talman! Mina damer och herrar! Tack för den här debatten om vattenförvaltning och andra vattenrelaterade problem där många olika synpunkter har ventilerats. Jag kommer inte att svara varje enskild talare, men vill gärna ta upp ett antal frågor som omnämns i betänkandet och som jag tycker har särskild betydelse. I betänkandet bekräftas för det första vikten av ramdirektivet om vatten. Att genomföra direktivet fullständigt är en prioritering som kommer att bidra till att lösa problemen med bristfällig vattenförvaltning. I betänkandet betonas det också att åtgärder på efterfrågesidan är bättre, och det faktum att vattenbesparingar är kommissionens högsta prioritet vid hanteringen av problemet välkomnas. Vattenbesparingspotentialen inom EU är enorm – 33 procent inom hushållen och 43 procent inom jordbruket.

Betänkandet betonar också sambandet mellan klimatförändringar, vattenbrist och torka och behovet av att ta hänsyn till vattenrelaterade frågor inom övriga politikområden, till exempel fysisk planering. Här kan tidigare dåliga beslut i vissa fall ha bidragit till att problemen förvärrats. I betänkandet uppmanas också regionala och lokala myndigheter att dra fördel av de möjligheter som strukturfonderna erbjuder. Miljöprogrammens betydelse inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare betonas också. Den här integreringen blir en prioritering vid övergången till en vattenbesparande praxis.

I betänkandet bekräftas även vikten av högkvalitativ information och kommissionen uppmanas arbeta för att det europeiska observationsorganet för torka tas i drift. Till följd av meddelandet tar nu kommissionens gemensamma forskningscenter fram en prototyp.

Slutligen betonas i betänkandet att det behövs exakta åtgärder och en konkret tidtabell för genomförandet. Jag lovar att kommissionen tänker arbeta vidare mot de mål som anges i meddelandet och att vi arbetar på en rapport med en utvärdering av de framsteg som gjorts för att lösa de aktuella problemen. Kommissionen arbetar dessutom mycket hårt för att fortsätta lösa de här problemen på internationell nivå, framför allt via FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

Herr talman, mina damer och herrar! Sammanfattningsvis vill jag påpeka att vattenrelaterade frågor även fortsättningsvis är kärnan i vårt politiska program och ert betänkande är mycket värdefullt. Det är också ett aktuellt bidrag till kommissionens fortsatta insatser för en anpassning till klimatförändringarna.

Mina damer och herrar, jag tror att debatten tydligt har visat att vattenförvaltning är en komplex fråga. Jag håller med er om att problemen måste beaktas på alla politikområden. Dess olika aspekter är också oerhört viktiga på internationell nivå.

  Richard Seeber, föredragande. − (DE) Herr talman! Tack kommissionsledamoten och tack, mina damer och herrar, för mycket bra synpunkter. Jag vill redan nu säga att självbestämmandet över vattenresurser även fortsättningsvis måste vara nationellt. Samtidigt måste vi visa vår solidaritet, även om det sker på frivillig bas.

Ledamöterna har lagt fram många bra och detaljerade förslag. Jag tog bara med några av det enkla skälet att det här är ett initiativbetänkande som skulle vara relativt generellt och belysa generella principer. Jag ser fram emot den rapport kommissionen kommer att lägga fram, förhoppningsvis de närmaste veckorna, det vill säga grönboken om anpassningen till klimatförändringar som vi otåligt väntar på. Vi vet ju alla att det avsnitt som handlar om ”anpassningen till klimatförändringarna” i huvudsak handlar om vatten. Vi väntar med spänning på vilka konkreta lösningar kommissionen har.

Glöm inte att från vår synpunkt är ”mainstreamingen” oerhört viktig. Det är avgörande att vattenpolitiken integreras i alla övriga politikområden, vilket även min kollega Rolf Berend har påpekat. EU:s anslag får inte utnyttjas så att de bidrar till vattenbrist på kort eller lång sikt. Alla måste förstå att vatten inte är en oändlig resurs – och vi måste öka kunskapen om detta inom den politiska och ekonomiska sfären, liksom bland medborgarna. Min kollega Avril Doyle nämnde prissättningen av vatten. Det är mycket enkelt. Artikel 9 måste genomföras. Här får även medlemsstaterna stor räckvidd och nödvändig flexibilitet; deras traditioner måste ju beaktas.

Jag stöder även åtgärder på efterfrågesidan, även om utbudssidan också måste beaktas, vilket vår spanske kollega påpekade. Det finns särskilda situationer där även dessa måste lösas via utbudssidan.

Sammanfattningsvis tackar jag alla innerligt för en stimulerande debatt.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Louis Grech (PSE), skriftlig. – (EN) Vattenbrist är ett allt större problem för alla länder, men konsekvenserna blir generellt sett hårdare för de fattigaste regionerna där bristen leder till stora miljömässiga och ekonomiska motgångar. Vissa länder påverkas mer än andra, beroende på geografiskt läge och basindustrierna i ekonomin. Detta är fallet med Medelhavsområdet där vattenbristen blir ett stort problem på grund av dess potential att störa turismen. Att skydda vatten som en bristresurs är grundläggande för miljöskyddet och den ekonomiska utvecklingen.

På EU-nivå måste en mer sammanhållande politik införas i fråga om vattenförbrukning, utbildning och integrering av politikområden för att få ett effektivt och ansvarsfullt skydd av vattentillgången och miljön i medlemsstaterna. Det krävs också mer forskning om avsaltningsanläggningar och teknik för vattenåtervinning för att få fram billigare och effektivare system.

Inom EU – i alla fall i flera medlemsstater – behöver vi också bättre och strängare lagstiftning för att stävja missbruk och föroreningar av grundvattnet. I vissa regioner bör också tilldelningen från strukturfonderna till vattenrelaterade projekt främjas. Det är av största vikt att se till att alla intressenter i vårt samhälle, politiker, näringsliv och konsumenter själva tror på prioriteringen för att därmed kunna fatta välgrundade beslut.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Klimatförändringarna kan få oåterkalleliga konsekvenser för planetens samtliga vattenresurser. Det är därför av största vikt att anpassa alla delar av det samhällsekonomiska livet till att motverka vattenbristens inverkan.

Lagstiftningsramarna inom EU och på internationell nivå ger verkningsfulla hävstänger, men vi behöver verkliga framsteg i form av snabbt genomförda åtgärder, särskilt de som ingår i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och i ramdirektivet om vatten vars utdragna tidsfrister för genomförandet är ett hot mot resursernas hållbarhet.

Jag vädjar till kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av ett aktivt engagemang från alla behöriga organ och lokala myndigheter påskynda införandet av öppna och samstämmiga vattenförbrukningsavgifter genom att basera dem på principen om att användaren ska betala och på att undvika systemförluster.

Jag rekommenderar också att genomförandet av konkreta åtgärder för ett rationellt utnyttjande av flodområden påskyndas, särskilt där vattenkraftsanläggningar har byggts, inte minst vid floder som kyler kärnkraftsanläggningar. Ett ologiskt utnyttjande i kombination med markant minskade flöden kan leda till att många rena elframställningsanläggningar läggs ner. En konsekvens kan bli att balansen i Europas elkraftssystem rubbas, vilket innebär stora risker för unionens säkerhet inom elkraftsnäringen.

  Maria Petre (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag ville göra ett inlägg eftersom jag kommer från södra Rumänien, ett område som drabbats av allvarliga problem med torka de senaste åren.

Den senaste torkan, 2007, påverkade över 80 procent av lantbruken i min region, Ialomiţa. Jag tror att fenomenet kan dämpas och att vi kan nå de resultat alla vill ha om vi också betraktar frågan ur ett regionalt utvecklingsperspektiv. Medlemsstaterna måste visserligen vara försiktiga med känsliga flodområden som drabbas av vattenbrist. De måste framför allt vara särskilt försiktiga när de tillåter ekonomisk verksamhet i dessa känsliga områden.

När vi beviljar anslag till vatteninfrastruktur måste vi prioritera projekt med ren teknik, där vatten utnyttjas effektivt och där även riskförebyggande åtgärder ingår.

Jag anser också att både kommissionen och medlemsstaterna måste gynna framväxten av en kultur i Europa som bygger på besparing av vatten och förvaltningsbestämmelser som förvärvats genom utbildning.

Vattenbrist är en ny utmaning. Den har hittills berört 11 procent av EU:s befolkning och 17 procent av EU:s territorium. Sammanhållningspolitiken måste klara den här utmaningen.

Sammanfattningsvis vill jag lägga till något som jag också anser vara av omedelbar betydelse: ett optimalt utnyttjande av solidaritetsfonden och den gemensamma mekanismen för civilskydd.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Vattenbrist och torka har blivit stora problem både inom EU och på global nivå, särskilt mot bakgrund av klimatförändringarna som förvärrar situationen. Fenomenen får skadliga bieffekter på den biologiska mångfalden, vatten- och jordkvaliteten och ökar risken för skogsbränder, vilket framgår av de förödande eldsvådorna i Sydeuropa för en kort tid sedan.

I sydöstra Europa har bidrag från den gemensamma jordbrukspolitiken lett till ökad vattenförbrukning. Av det skälet måste bidragen upphävas helt och stöd ges till förvaltning av vattenresurser inom programmen för landsbygdsutveckling. Dagens fortsatta ökade efterfrågan på biobränslen tvingar oss dessutom att anpassa produktion och övrig ekonomisk verksamhet till mängden tillgängligt vatten på lokal nivå.

Den främsta prioriteringen för att hitta lösningarna till problemen är att växla över till ett effektivt utnyttjande och till besparing av vatten. Införandet av vattenavgifter för att stimulera ett rationellt utnyttjande av vatten, uppnåendet av de mål som anges i ramdirektivet om vatten och samspelet med andra politiska åtgärder för industriellt vatten bör få form i åtgärder som ska genomföras i framtiden.