Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 8 oktober 2008 - Bryssel

25. Arktiskt styre i en global värld (debatt)

  Talmannen. − – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Diana Wallis, Bilyana Ilieva Raeva och Johannes Lebech för Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa om arktiskt styre i en global värld (O-0084/2008 – B6-0467/2008).

  Diana Wallis, frågeställare. − (EN) Herr talman! Arktis har beskrivits som den sista fantasivärlden. Det är en särskild plats för många människor. Vi befinner oss mitt i Internationella polaråret. Senast vi hade något liknande växte Antarktisfördraget fram.

Arktis är annorlunda. Här finns människor och länder. Men också betoningen på globala klimatförändringar med alla dess hot, utmaningar och möjligheter. Jag har sedan länge talat för att vi borde ha en politik för Arktis – kanske via vår mekanism för den nordliga dimensionen – och blev mycket glad när jag för en månad sedan deltog i en konferens i Grönland för vår talmans räkning. För första gången var jag omgiven av över ett dussin tjänstemän från olika generaldirektorat inom kommissionen. Budskapet att detta är viktigt har äntligen nått fram.

Vi ser framemot kommissionens meddelande, men den här resolutionen är till för att ge er, herr kommissionsledamot, modet att vara djärv och visa er vilken vikt parlamentet tillmäter frågan. Ja, vi måste skydda den känsliga arktiska miljön. Ja, vi måste hitta hållbara sätt att utveckla Arktis resurser, särskilt energibaserade resurser. Ja, vi måste se hur vi nu kan använda framväxande havsrutter på ett säkert sätt.

Det finns mycket mer att ta upp. Jag är tacksam för mina kollegers samarbete i den här mycket viktiga resolutionen. När vår kontinent växte fram efter kalla kriget sa Gorbatjov att Nordpolen skulle bli ett område med fredligt internationellt samarbete. Jag anser att unionen har en skyldighet att garantera detta. Både för våra egna arktiska nationers skull och för våra arktiska grannar – så lycka till med ert meddelande!

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den här debatten hålls vid ett synnerligen lämpligt tillfälle. I sitt meddelande från oktober 2007 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen förklarade kommissionen att den senast vid utgången av 2008 skulle se över EU:s intressen i det arktiska området. Kommissionen håller just nu på att lägga sista handen vid den här översynen som blir ett meddelande med titeln ”Europeiska unionen och Arktis” och som enligt planerna ska godkännas i mitten av november. Arktis blir allt viktigare för världen och EU är oupplösligt bundet till regionen. EU:s politik på områden som klimatförändringarna, energi, transport och fiske påverkar Arktis direkt.

Tre medlemsstater har territorium i Arktis. Regionens havs- och markområden är sårbara och har de viktigaste komponenterna i markekosystemet. Klimatförändringarnas konsekvenser märks snabbare och i större skala i den arktiska regionen än någon annanstans i världen. Våra externa åtgärder för norra Europa har sedan sekelskiftet med framgång åtföljts av vår politik för den nordliga dimensionen. Arktis, inklusive området kring Barents hav, erkändes som ett centralt område i styrdokumentet från 2006 om den nordliga dimensionen som antogs i samråd med Ryssland, Norge och Island.

Politiken för den nordliga dimensionen har dock alltid varit mer inriktad mot Europa, och framför allt nordvästra Ryssland. Det kommande meddelandet blir omfångsrikt och kommer att innehålla förslag om att EU får en mer dynamisk och samordnande funktion i Arktis och att dess insatser ska vara mer strukturerade omkring tre huvudmål: att skydda och bevara Arktis i samarbete med dess invånare, att skydda ett hållbart utnyttjande av arktiska resurser och att förbättra den multilaterala förvaltningen av Arktis.

Klimatförändringarna är resultatet av en process över hela planeten och EU måste även fortsättningsvis ha en framträdande roll i hanteringen av fenomenet. I meddelandet görs skyddet och bevarandet av miljön till högsta prioritet, även om det inte nödvändigtvis utesluter ett hållbart utnyttjande av Arktis resurser.

Kommissionen planerar också att i nära samarbete med regionens länder öka bidraget till Arktis och framför allt till förvaltningen, vilket anges i Ilulissatförklaringen från de fem arktiska staterna från maj 2008. Det verkar som om villkoren ännu inte uppfyllts för en bindande skräddarsydd rättslig ram för regionen. Vi borde använda den utvidgade rättsliga grund som upprättats genom FN:s havsrättskonvention och andra konventioner om interventioner.

Vi kan dock tydligt se att gällande rättsliga ramar måste genomföras fullt ut och följas upp, medan vi fyller ut och anpassar dem till en ny verklighet. Vårt syfte är att kunna utarbeta ett system som bygger på samarbete och som kan garantera regionens livskraft, liksom frihet och rättvisa i fråga om tillträde. Vi inser att det är mycket viktigt att förbättra samordningen och ge mer strategisk vägledning.

Kommissionen kommer att lägga fram en rad förslag i detta hänseende, särskilt förslag om att utvidga det arktiska fönstret i politiken för den nordliga dimensionen. Vi vill att meddelandet leder till en ingående analys av de olika frågor som tas upp och som kan utgöra grunden för en framtida EU-politik om Arktis. Meddelandet kommer att uppmuntra till en mer samordnad strategi kring Arktis och följs av en mer detaljerad genomgång av olika teman. Det kan på så sätt utgöra grunden för en heltäckande EU-politik i regionen.

Det råder inga tvivel om att en starkare politik på området kommer att fungera som en plattform under framtida diskussioner om Arktis framtid, där EU från början kan lämna ett starkt bidrag.

  Tunne Kelam, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Diana Wallis för att ha tagit initiativet till denna debatt och resolution. Det finns flera anledningar till det. För det första saknas det fortfarande multilaterala normer och regler för den arktiska regionen. Framför allt lyder inte sjötrafiken under internationella säkerhetsbestämmelser, och det kommer att medföra allvarliga risker inom den närmaste framtiden.

För det andra har regionen drabbats av en allvarlig klimatförändring som vi måste reagera på.

För det tredje får Arktis allt större ekonomiskt intresse, eftersom det eventuellt kan innehålla cirka en femtedel av jordens fortfarande oupptäckta olje- och gastillgångar. Det pågår i själva verket redan en tävlan mellan olika intresserade länder om att säkra tillgången på och kontrollen över dessa resurser. Ett tecken på det intresset var när ryssarna placerade sin flagga under Nordpolen förra året.

Vi uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett meddelande om den arktiska regionen, med förslag på ämnesområden och arbetsförfaranden. Vi ser särskilt fram emot att kommissionen för upp den arktiska regionens energi- och säkerhetspolitik på dagordningen.

EU måste utarbeta sin egen politik för Arktis, en politik som berör två länder som ligger i vår omedelbara närhet: Island och Norge. EU:s nordliga dimension omfattar delvis arktiska problem, men det står klart att EU behöver en heltäckande politik för Arktis för att ta itu med hela detta breda och viktiga problemområde. Slutligen vill vi föreslå att kommissionen inleder internationella förhandlingar för att äntligen komma fram till ett internationellt avtal om skydd för Arktis.

  Michel Rocard, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Många av oss har just haft nöjet att höra er lämna ett antal positiva nyheter som aldrig tidigare har nämnts, och som utan tvivel kommer att dyka upp i meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, som vi ser fram emot att ta del av. Ert svar gav emellertid intryck av att ni inte fullt ut inser att utvecklingen nu hotar att springa ifrån oss.

För det första är forskarna i FN:s klimatpanel nu överens om att Arktis står inför större hot än dem man föreställde sig för bara fyra eller fem år sedan. Inuiternas livsmiljö och den biologiska mångfalden hotas. Många arter, inklusive isbjörnarna, hotas också.

För det andra: i somras blev Nordostpassagen segelbar från öster och väster för första gången på årtusenden. Vi har också nyligen fått höra om oljeutsläpp, gasläckor och oljeskador i Arktis.

För det tredje har min kollega från PPE-gruppen just påmint oss om att en rysk u-båt satte ut en rysk flagga under Nordpolen. Vad var avsikten med det? Ryssland kräver nu att landets sjögräns ska utsträckas till att omfatta hela kontinentalsockeln. Den utgör 38 procent av hela Arktis yta. Detta är en fruktansvärd situation, för det innebär inledningen av en militarisering av Arktis. Herr kommissionsledamot! Det enda sättet att stoppa denna utveckling, som nu granskas av FN:s kommission för kontinentalsockelns gränser, är att inleda förhandlingar om ett internationellt skyddsavtal. Detta är något som aldrig har nämnts tidigare.

Tack vare Grönland och Danmark har Europeiska unionen en stat som gränsar till Arktis och ytterligare två som ligger inom det arktiska området. Vi har nära band med Island. Europeiska unionen har möjlighet att be Island – och jag tror att det finns ett stort behov av detta, både av säkerhetsskäl och för att kunna övervaka transporter och klimatpåverkan – att fortsätta sina initiativ som skulle kunna leda till ett energiöverskott.

Vi måste inleda förhandlingarna om ett skyddsavtal för Arktis i dag, samma typ av avtal som det finns för Antarktis. Jag vet detta, för jag var en av dem som stödde de förhandlingarna. Det är mot den bakgrunden jag föreslår snabba åtgärder. Vi har inte tid att vänta. Detta måste ske innan FN:s kommitté börjar behandla Rysslands krav.

  Danutė Budreikaitė, för ALDE-gruppen. – (LT) För inte så länge sedan var Arktis föremål för de arktiska ländernas intresse från nationell säkerhets- och forskningssynpunkt. I dag, när klimatet förändras och glaciärer smälter, är det andra aspekter, såsom miljöskydd, energiresurser och folkhälsa, som prioriteras mer. Dessvärre verkar huvudintresset vara ekonomiskt, framför allt vad gäller energiresurser samt upprättandet av nya sjövägar för varu- och passagerartransporter. Enligt vetenskapliga uppgifter rymmer Arktis 30 procent av världens oupptäckta gasreserver, 20 procent av de naturliga reserverna av flytande naturgas och 13 procent av oljeresurserna. På senare tid, genom vissa åtgärder och på grund av deras gynnade geografiska läge, har länderna i den arktiska regionen och flera andra tydligt visat sin önskan att få ensamrätt till att utnyttja Arktis resurser. Dessutom förekommer det viss splittring bland de arktiska länderna när det gäller att befästa inflytandesfärer. Jag välkomnar idén i förslaget att utveckla en EU-politik för Arktis, inklusive de ekonomiska och miljömässiga frågorna, samt frågorna som gäller lokalbefolkningens anpassning till olika aspekter av klimatförändringen. Vad gäller energin bör frågan om den arktiska regionen vara en del av EU:s gemensamma energipolitik. Det är nu hög tid att låta ord följas av handling.

  Satu Hassi, för Verts/ALE-gruppen. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Ett stort tack till Diana Wallis och de andra som har tagit upp denna fråga. Från rymden kan man se hur planeten Jorden värms upp. Det syns tydligt genom att isen runt Nordpolen på somrarna smälter alltmer. Detta borde vara en varningssignal som säger oss att det är dags att vidta tuffare åtgärder för att skydda klimatet. I stället har en kapplöpning för att exploatera de arktiska olje- och gasreserverna inletts. Detta är en allvarlig motsättning.

Vi behöver verkligen ett internationellt avtal om hur den arktiska regionen ska administreras, men utgångspunkten och huvudmålet måste vara att bevara regionen, dvs. ett moratorium liknande det som gäller för Antarktis. Om vi reagerar på den smältande isen i norr genom att helt enkelt öka exploateringen av fossila bränslereserver så kommer vi bara att förvärra problemen i samband med klimatförändringen.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Arktis spelar en allt viktigare geostrategisk roll i världen, och vi står nu inför en öppning av hittills stängda sjövägar som ett direkt resultat av den globala klimatförändringen.

Detta bör emellertid inte komma som en överraskning för oss, eftersom Arktis nu värms upp betydligt snabbare med en ökning av 2 °C under de senaste hundra åren, jämfört med i genomsnitt 0,6 °C i övriga världen. Detta mycket sköra och sårbara ekosystem står under ökat tryck från resurshungriga nationer som önskar exploatera dess resurser. Utan en multilateral överenskommelse kommer vi inte att ha några garantier för att de tar vederbörlig hänsyn till ursprungsbefolkningens hållbara livsstil eller till Arktis grundläggande betydelse som en stabiliserande kraft för världens klimat.

Arktis är av avgörande betydelse för den globala klimatstabiliteten, och jag vill uppmana kommissionen att tillse att detta verkligen framgår av kommissionens kommande meddelande om politiken för Arktis, naturligtvis tillsammans med frågor som gäller energi- och säkerhetspolitik.

Och, som vi säger i punkt 9 i vår resolution, ”Europaparlamentet framhåller att den arktiska regionen, med tanke på dess betydelse för världsklimatet och dess unika naturmiljö, kräver särskild hänsyn när EU utarbetar sin ståndpunkt inför det 15:e COP-mötet om FN:s ramkonvention om klimatförändringar i Köpenhamn 2009” och när vi diskuterar ett ramverk för multilateralt styre för detta unika område.

  Libor Rouček (PSE). - (CS) Mina damer och herrar! Arktis är den enda delen av världen som ännu inte styrs av multilaterala bestämmelser och regler. Men intresset för detta område och dess geopolitiska och strategiska betydelse har ökat på senare tid i förvånansvärd omfattning. Sjötrafiken i Arktis, såväl den kommersiella som turisttrafiken, ökar. Intresset för områdets mineraltillgångar ökar. Klimatförändringen får negativa effekter för ursprungsbefolkningens livsstil och den biologiska mångfalden. Av samtliga dessa skäl bör Arktis diskuteras på internationell nivå i syfte att ingå ett avtal om skydd av Arktis, liknande Madridprotokollet till fördraget om Antarktis från 1993. Tre av de arktiska länderna är medlemmar av Europeiska unionen och ytterligare två länder ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Europeiska unionen borde därför spela en nyckelroll i framtida internationella förhandlingar om Arktis.

Som vi redan har hört arbetar Europeiska kommissionen för närvarande på ett meddelande om sin politik för den arktiska regionen. I vårt gemensamma resolutionsförslag uppmanar vi kommissionen att beakta samtliga synpunkter ovan. Vi anser också att det är av avgörande betydelse att man tillser att Arktis och Norra ishavet är ett demilitariserat och kärnvapenfritt område, som Diana Wallis påpekade tidigare. Vi vill också uppmana kommissionen att fundera på om den inte borde inrätta en särskild enhet för Arktis i syfte att förverkliga dessa mål och ta itu med problemen.

  Richard Seeber, föredragande. − (DE) Herr talman! Som vi alla är medvetna om, och trots att vi har viss information om Arktis, så är det området verkligen okänt territorium i ordets verkliga mening vad gäller internationell rätt. Min kollega Tunne Kelam har nämnt bristen på lagstiftning om sjötrafiken.

Om vi sedan också beaktar naturresurserna – 22 procent av världens olje- och gasreserver beräknas finnas i den arktiska regionen – så är detta en region av enorm betydelse för Europas framtid. Det är därför särskilt viktigt att vi lägger fram denna resolution under ledning av Diana Wallis.

Det är nu i högsta grad upp till kommissionen att lägga fram en plan, en strategi med detaljerade mål och åtgärder. Det är nämligen detta som fortfarande saknas enligt min mening. Även om människor har vaknat upp och börjat ta tag i problemen, finns det fortfarande ingen strategisk inriktning. Vi vill inte vara näst bäst här! Vissa länder som gränsar till Arktis, framför allt Ryssland, försöker utnyttja det, och det är väldigt svårt att vidta lämpliga åtgärder mot en stormakt som Ryssland om vi väntar för länge.

EU som kollektiv får inte underordna sig medlemsstaternas vilja. Detta är en region som är intressant för oss alla och det är oacceptabelt om vi skulle ge vissa medlemsstater fördelar på grund av att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte fungerar. Hela Europas gemensamma intresse är för viktigt för det.

Därför vill jag rikta en förnyad uppmaning till kommissionen om att lägga fram en precis, specifik strategi så snart som möjligt, så att vi kan diskutera den i parlamentet. Alldeles för mycket står på spel för att vi ska fortsätta dra detta i långbänk.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. − (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tycker denna debatt tydligt visar att detta verkligen är ett problem som rör grundläggande strategiska intressen, oavsett om man ser det från miljöskyddssynpunkt eller som en geopolitisk fråga. Det visar också att vi inte har mycket tid på oss och att det finns uppenbara skäl för Europeiska unionen att utforma sin politik. Men det står också klart att vissa förslag är komplicerade och att den allmänna situationen i Arktis är mycket komplicerad, såväl från EU:s synpunkt som när det gäller internationell rätt. Vi måste till exempel komma ihåg att de viktigaste länderna, till exempel Norge, Island, Grönland och Ryssland, inte är medlemmar av EU och att vår strategi följaktligen inte kan innebära att vi utövar våra territoriella rättigheter i egenskap av kustnationer.

Men fakta kvarstår. En strategi måste utarbetas. Kommissionen arbetar just nu under alla omständigheter på en sådan strategi och ett meddelande i frågan kommer inom kort att läggas fram, faktiskt inom de närmaste veckorna. Mina damer och herrar! Jag har inte tillräckligt med tid för att svara på alla era kommentarer, men jag har antecknat dem och kommissionen kommer att beakta dem. Som jag försökte förklara helt kort är en del av frågorna extremt komplicerade och komplexa.

  Talmannen. − Jag har mottagit tre resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingetts i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Nordpolen har under senare år blivit en av symbolerna för klimatförändringen. På grund av dess outnyttjade naturresurser skulle denna region snart kunna bli ett centrum för internationella konflikter. Det kan bli starten på en omvärdering av regionen där man ser om det finns en stat som kan avge en entydig signal om att den har rätt till territoriet.

Även om det inte är Europaparlamentets sak att blanda sig i geografiska diskussioner om vart denna region egentligen hör, så vill jag ta upp ett par saker.

För det första: om det finns ouppklarade problem så borde de lösas på juridisk och diplomatisk väg och inte genom att man sätter upp en flagga i området. Jag tror att de nuvarande internationella reglerna, även om de sannerligen inte är perfekta, kan ge en referensram för hur man löser problem på diplomatisk väg.

Om man å andra sidan beaktar den ökande europeiska efterfrågan, skulle de outnyttjade energikällorna på Nordpolen kunna bidra till Europas försörjningssäkerhet. Då måste vi förklara att exploateringen inte får störa den biologiska balansen i regionen. Miljösynpunkterna måste under alla omständigheter beaktas. Jag anser inte att den nuvarande internationella lagstiftningen ger någon hjälp i dessa frågor.

Jag tycker det är viktigt att vi konstaterar att utnyttjandet av Nordpolsregionens resurser enbart kommer att spela en underordnad roll för Europas energiförsörjning. Förekomsten av dessa resurser kommer inte heller i sig att få betydelse för den ökade användningen av förnybara energikällor och det fortsatta arbetet med att förbättra energieffektiviteten.

(1) Se protokollet.