Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2187(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0403/2008

Debatter :

PV 20/10/2008 - 15
CRE 20/10/2008 - 15

Omröstningar :

PV 22/10/2008 - 6.1
CRE 22/10/2008 - 6.1
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0512

Debatter
Måndagen den 20 oktober 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

15. Utvärdering av avtalet mellan Australien och EU om passageraruppgifter (PNR) - Europeiska unionen och passageraruppgifter (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Sophia in’t Veld för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet [2008/2187(INI)] (A6-0403/2008) och

– en muntlig fråga till kommissionen från Sophia in’t Veld, Martine Roure, Philip Bradbourn och Sylvia-Yvonne Kaufmann för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om Europeiska unionen och passageraruppgifter (O-0100/2008 - B6-0476/2008).

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld, föredragande. (EN) Herr talman! Jag inleder med ytterligare en kommentar om rådets frånvaro, eftersom jag i mina anteckningar hade skrivit ned ett antal punkter om det goda samarbetet mellan Europaparlamentet och rådet, om dialog och om andan i Lissabonfördraget etc., men rådet är inte närvarande under denna debatt heller. Jag tycker att detta är fullkomligt skandalöst eftersom det är rådet som håller på att utarbeta en politik om passageraruppgifter och som ska svara på frågor, och sedan inte kommer hit. Rådet har offentligt och högtidligen lovat att göra Europaparlamentet delaktigt, men nu ser vi vad rådets löften är värda - ingenting. Jag anser att detta är en förolämpning inte mot Europaparlamentet utan mot de medborgare som har rätt till svar och till öppna beslut. Så herr talman, vänligen framför mitt missnöje till ordförandeskapets företrädare.

Detta är en gemensam debatt om å ena sidan förslagen om passageraruppgifter från EU och å andra sidan om avtalet om passageraruppgifter mellan EU och Australien. Dessa problem är i grunden desamma, och de har redan tagits upp i sammanhanget med avtalet med Förenta staterna och senare med Kanada.

En av de viktigaste frågorna handlar om avgränsningen av syftet, eftersom allt annat är beroende av det – avgränsningen av syftet, eller med andra ord, motiveringen till förslaget till att börja med. Allt är fel med motiveringen och allt är fel med avgränsningen av syftet. Jag ska beskriva varför.

Jag börjar med subsidiariteten: kommissionen och rådet anger att förslagets syfte är att harmonisera de nationella systemen. Men endast ett fåtal medlemsstater – tre än så länge tror jag – har infört antingen ett system för passageraruppgifter eller har planer på ett sådant system. Därför kan förslaget omöjligen harmonisera de nationella systemen, eftersom det inte finns några. Förslaget innebär endast ett krav på medlemsstaterna att inrätta ett sådant system för insamling av passageraruppgifter. Jag skulle kalla detta för ”policytvätt”, för det som vi inte lyckas genomföra på nationell nivå försöker vi genomföra bakvägen på EU-nivå. Jag är verkligen EU-förespråkare, men jag gillar inte detta.

Dessutom har kommissionen föreslagit ett decentraliserat system så att det europeiska mervärdet blir ännu otydligare, vilket också skapar ett ohanterligt lapptäcke med regler och system för lufttrafikföretagen och ett mycket svåröverskådligt system för medborgarna.

Det angivna syftet i kommissionens förslag är att identifiera personer som är eller kan vara delaktiga i terroristdåd eller organiserad brottslighet, samt deras eventuella medbrottslingar, att skapa och uppdatera riskindikatorer, tillhandahålla underrättelser om resemönster och andra trender i samband med terroristbrott som skulle kunna användas vid brottsutredningar och vid åtal mot terroristbrott och organiserad brottslighet.

Kommissionen hävdar i sitt förslag att EU har kunnat bedöma värdet av passageraruppgifter och erkänna dess potential i brottsbekämpningssyfte. Vi har dock hittills inte sett några konkreta bevis som styrker detta påstående. Alla bevis hittills från Förenta staterna är anekdotiska och uppriktigt sagt tycks den information som vi fått från olika amerikanska statliga byråer under det senaste året eller så endast visa att massinsamling och bearbetning av passageraruppgifter inte är användbart alls.

Det har bara gjorts en enda utvärdering av USA:s system för passageraruppgifter, som inte omfattat någon bedömning av resultaten. I en aktuell rapport som finansierats av Förenta staternas Departement of Homeland Security (DHS) framförs faktiskt avsevärda tvivel om nyttan av beteendeövervakning som ett verktyg för att identifiera potentiella terrorister. Det är lätt att förstå, för hur ska man kunna ta fram riskprofiler för potentiella terrorister på grundval av passageraruppgifter? Det är uppenbart att det är nonsens. Hur ska man kunna avgöra om någon har illasinnade avsikter utifrån hans eller hennes telefonnummer eller kreditkortsnummer? Med andra ord är det syfte som anges i kommissionens förslag uppenbart ogiltigt och ogrundat, och ändå är detta vad rådet arbetar utifrån.

Kommissionen och rådet tycks vara förvirrade om vad som kan och inte kan göras med passageraruppgifter. Passageraruppgifter brukar innefatta mycket summariska uppgifter och i genomsnitt inte mer än 10 fält med uppgifter som innehåller mycket grundläggande information. Så det är fullständigt oklart hur dessa uppgifter skulle kunna användas för att identifiera högriskpersoner.

De myndigheter som ansvarar för brottsbekämpning har redan de nödvändiga befogenheterna för att erhålla passageraruppgifter från fall till fall inom ramen för en utredning eller ett åtal mot kända misstänkta personer och eventuella andra delaktiga. Så kommissionens förslag skulle endast innebära ett avskaffande av kravet på att skaffa en arresteringsorder och ett giltigt skäl. Om de brottsbekämpande myndigheterna behöver nya befogenheter är det därför upp till dem att bevisa när och hur de befintliga befogenheterna varit otillräckliga. Än så länge har vi aldrig fått ett svar på den frågan.

Vi har redan ett direktiv om förhandsinformation om passagerare, och dessa uppgifter kan användas för att identifiera personer och för att jämföra personer mot en bevakningslista. Det är inte möjligt med passageraruppgifter. Så om vi har ett direktiv om förhandsinformation om passagerare, varför behöver vi då mer? Det har inte framgått.

En automatisk systematisk analys av alla passageraruppgifter kan vara till nytta för andra syften, till exempel för att bekämpa narkotikasmuggling eller olaglig invandring. Dessa syften kan vara mycket legitima och giltiga, men vi måste diskutera saken och inte tala om förebyggande av terroristattentat, eftersom det är något helt annat.

Om kommissionen och rådet har för avsikt att utvidga räckvidden för förslaget till att omfatta andra syften borde de, liksom jag just sagt, i detalj och för varje syfte klargöra hur passageraruppgifterna kommer att användas. Man kan med andra ord använda passageraruppgifter på ett riktat sätt inom en specifik pågående och konkret utredning. Man kan använda passageraruppgifter för automatiska och systematiska analyser, till exempel för att bekämpa narkotikasmuggling, men i det fallet behöver man inte lagra uppgifterna. Så vi måste få veta exakt vad syftet är.

Det för mig till frågan om låt oss säga den rättsliga grunden, för om man läser det finstilta i avtalet om passageraruppgifter mellan EU och Australien – och det gäller också avtalet om passageraruppgifter mellan EU och Förenta staterna – handlar det inte bara om att bekämpa terrorism och brottslighet utan även om invandring, folkhälsorisker, administrativa syften, tullar, invandring, samt övervakning och utkrävande av ansvar av den offentliga förvaltningen. Det har inget med kampen mot terrorism att göra.

Kommissionen och rådet har valt ett instrument inom tredje pelaren för förslaget om passageraruppgifter och också för avtalen med andra länder, men den tredje pelaren handlar om polisiärt och straffrättsligt samarbete inom EU. Den handlar inte om säkerhet i andra länder.

Kommissionen kan hävda att om vi lämnar uppgifter till Förenta staterna, Australien och Sydkorea till exempel kommer vi indirekt att gynnas av det säkerhetsmässigt sett. Det kanske stämmer, men då vill jag förstå vad detta har att göra med folkhälsa eller invandring? Vad har det att göra med övervakning och utkrävande av ansvar av den offentliga förvaltningen? Ingenting.

Jag går inte in i detalj på de andra aspekterna av genomförandet, men frågan om syftet och motiveringen måste besvaras före allt annat, för påståendet om hur användbara dessa uppgifter varit i kampen mot terrorism har ännu inte styrkts: vi väntar fortfarande på bevis, och det vill jag väldigt gärna ha. Och om det inte finns några bevis borde vi kanske titta på förslaget igen.

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Vi har lyssnat på ett livligt anförande från åklagarsidan. Jag vet inte om jag kommer att besvara alla dessa frågor, men jag ska börja med att tacka Sophia in’t Veld för det tillfälle hon gett oss att till att börja med diskutera avtalet om passageraruppgifter som ingicks mellan Australien och EU den 30 juni.

Detta avtal är resultatet av förhandlingar som inleddes i mars i år och som har förts av det slovenska ordförandeskapet, med stöd av kommissionen. Detta avtal gäller i sju år. Det är avsett att ge rättsligt skydd för lufttrafikföretag och bokningssystem inom EU vid överföringen av passageraruppgifter till Australiens tullmyndighet, och ska samtidigt vara förenligt med EU:s lagstiftning om skydd av uppgifter.

Avtalet innehåller omfattande åtaganden angående problemen på området för uppgiftsskydd, enskildas rätt till tillgång till den personliga information som lagras till följd av avtalet, och individers rätt, oavsett sin nationalitet, att inge klagomål till Australiens kommissionär för den personliga integriteten om hur deras uppgifter har behandlats.

Parlamentet har alltid förespråkat överföring av personuppgifter utifrån vad som kallas ”push-systemet”. Efter en övergångsperiod kommer passageraruppgifter att överföras till Australiens tullmyndigheter endast med hjälp av detta ”push-system”. Med andra ord kommer Australiens tullmyndighet inte att ha auktoriserad tillgång till dessa uppgifter direkt från databaserna. På samma sätt innehåller avtalet viktiga skyddsklausuler om lagring av passageraruppgifter, överföring av dessa uppgifter till andra byråer eller tredjeländer, samt en tydlig referens till vilka syften uppgifterna får användas för.

Beträffande syftet med passageraruppgifter bekräftas i utkastet till rekommendation att detta inte är förenligt med artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Jag vill bemöta detta genom att säga att i avtalet föreskrivs att passageraruppgifter får användas för tre syften, vilka specificeras. Dessa syften är bekämpning av terrorism och relaterad brottslighet, bekämpning av allvarlig brottslighet av gränsöverskridande karaktär – däribland organiserad brottslighet, och för det tredje bekämpning av flykt från arresteringsorder eller frihetsberövande för dessa brott. Om man vill kan man säga att syftena i detta fall har definierats.

För tydlighetens skull föreskrivs också i avtalet att passageraruppgifter får behandlas från fall till fall om det är nödvändigt för att skydda den berörda personens vitala intressen. För tydlighetens skull föreskrivs i avtalet att passageraruppgifter får behandlas från fall till fall om detta krävs i enlighet med ett rättsligt avgörande, till exempel då behandling måste ske för att kontrollera att passageraruppgifterna hanteras i enlighet med den australiensiska lagstiftningen om mänskliga rättigheter.

Jag vill tala om att jag i framtiden kommer att vara mycket noga med att parlamentet deltar i dessa förhandlingar. Jag inser helt och hållet att ni måste hållas välinformerade. Detta sagt tycks ett visst antal garantier ha nåtts om syftet för uppgifterna, om hur de får användas och om deras lagring. Med tanke på det har jag försökt vara objektiv och jag anser faktiskt att detta avtal var nödvändigt. Med tanke på att vi har en villig partner med en institution som ansvarar för uppgiftsskydd, anser jag verkligen att vi har anledning att hoppas att detta avtal ska tillämpas med fullständig respekt för uppgiftsskyddet.

Jag går nu över till den enligt min åsikt viktigaste punkten, nämligen den muntliga fråga som ni ställt och i vilken hela problemet med passageraruppgifter anges tydligt. Internationell terrorism och brottslighet utgör ett allvarligt hot, och det är sant att insamling och analys av passageraruppgifter tycks vara ett effektivt instrument i kampen mot terrorism och brottslighet. Passageraruppgifter är i själva verket kommersiell information som passageraren frivilligt lämnar till lufttrafikföretaget. Det är denna information som lufttrafikföretagen samlar in för sina bokningssystem.

På senaste tiden har vissa länder börjat kräva att lufttrafikföretagen ska överföra sina passageraruppgifter till dem i syfte att förhindra och bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet, som människosmuggling och narkotikasmuggling. Bland dessa länder finns Förenta staterna, Kanada, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Sydkorea. Dessa tredjeländer, förutom Storbritannien, har börjat kräva att lufttrafikföretagen ska överföra sina passageraruppgifter till dem.

Vissa medlemsstater – Frankrike, Danmark, Sverige och Belgien – har inlett lagstiftningsprocesser mot samma mål eller överväger möjligheten att inleda en lagstiftningsprocess. Flera andra länder har börjat överväga idén att använda passageraruppgifter. Vi är dock endast i inledningsskedet.

Vi borde beakta det faktum att passageraruppgifter endast är ett verktyg som kan användas av de brottsbekämpande myndigheterna tillsammans med andra verktyg och annan information, eftersom den fråga som ni tog upp, om vilken nyttan med denna användning faktiskt är, inte kan bedömas förutom i ett sammanhang där polismyndigheterna använder passageraruppgifter tillsammans med andra instrument.

Det är naturligtvis svårare att få ett exakt grepp om vad nyttan med passageraruppgifter är. Det tycks dock vara så att i vissa länder som har använt passageraruppgifter har dessa uppgifter verkligen visat sig vara ett användbart vapen i kampen mot terrorism och brottslighet. Passageraruppgiftssystemen har utvärderats av myndigheterna i varje land. Resultatet av dessa utvärderingar är på det stora hela positivt och bekräftar att användningen av dessa system har varit verkningsfull.

När kommissionen utarbetade sitt förslag om europeiska passageraruppgifter hade den nära kontakt med medlemsstaternas polismyndigheter. Kommissionen var tydligt nöjd med de bevis som medlemsstaterna lämnade. Majoriteten av bevisen byggde på sekretessbelagd information och kunde inte delges i ett öppet forum. Parlamentet höll en utfrågning om passageraruppgifter, vid vilken fyra medlemsstater och tre tredjeländer gjorde presentationer av sin användning av passageraruppgifter och vittnade om de goda resultaten av denna användning. Med tanke på denna informations konfidentiella och känsliga natur hölls utfrågningen dock inom stängda dörrar.

Jag vill kort tala om automatiska analysmetoder eftersom detta är en verklig fråga. Det är sant att passageraruppgifter vanligtvis analyseras automatiskt utifrån riskindikatorer, men jag måste betona följande: kommissionen vill ha en garanti för att denna typ av automatisk analys aldrig kommer att leda till ett beslut som direkt påverkar en enskild individ. Resultaten av de automatiska analyserna bör alltid analyseras manuellt en andra gång av en specialiserad tjänsteman.

I kommissionens förslag anges att passageraruppgifter borde användas för att förhindra och bekämpa terrorism och organiserad brottslighet, och i synnerhet narkotika- och människosmuggling, vilket ni förvisso har varit villiga att erkänna. Jag vill lägga till att passageraruppgifter kan vara användbara för att bekämpa andra typer av allvarlig brottslighet som inte har något att göra med den organiserade brottslighetens värld. Trots detta har vi begränsat förslaget till organiserad brottslighet av proportionalitetsskäl.

Vissa medlemsstater anser att passageraruppgifter borde användas generellt för att bekämpa olaglig invandring, för att skydda folkhälsan och för luftfartssäkerheten. I kampen mot olaglig invandring vore passageraruppgifter användbart, eftersom det är sant att dessa system tillgängliggör uppgifter snabbare än förhandsinformation om passagerare. Inom luftfartssäkerhet skulle passageraruppgifter kunna vara till nytta om passageraruppgiftssystemet omfattade befogenheten att neka brottslingar eller potentiella terrorister ombordstigning på ett flygplan, men i kommissionens förslag finns dessa befogenheter inte med.

Angående folkhälsofrågor skulle passageraruppgifter kunna vara till nytta när det gäller att förhindra eventuella epidemier. Om en passagerare skulle upptäcka att han eller hon har en sjukdom som skulle kunna orsaka en epidemi skulle passageraruppgifter kunna användas för att kommunicera med andra passagerare på samma flygplan och erbjuda dem rådgivning i frågan. Men inte heller här går kommissionens förslag så långt, eftersom det saknas bevis för proportionaliteten. Jag beklagar att jag inte kan hålla med er helt och hållet, men jag tycker att de syften som anges i förslaget är tillräckligt precisa för att lämna de rättsliga garantier som vi alla vill ha.

Ni tog också upp frågan om subsidiaritet och undrade om det behövdes ett europeiskt initiativ. Kommissionen anser att detta EU-förslag är nödvändigt. Tre medlemsstater har redan antagit nationell lagstiftning om passageraruppgifter, och flera andra länder använder redan dessa uppgifter på andra sätt. En jämförelse mellan dessa system visar på många skillnader i fråga om både de skyldigheter som åläggs lufttrafikföretagen och syftena.

Dessa skillnader gör passagerarnas liv mer komplicerade och orsakar problem för lufttrafikföretagen. Förslaget är därför avsett att harmonisera lufttrafikföretagens skyldigheter och att skapa enhetliga regler för de medlemsstater som använder passageraruppgifter. Samtidigt kräver man också i förslaget att dessa företag ska följa våra uppgiftsskyddsmekanismer.

Dessutom kommer förslaget att möjliggöra ett mer effektivt samarbete mellan polisstyrkor. Framför allt anser kommissionen att internationell terrorism och brottslighet i dessa tider utgör allvarliga hot och att dessa åtgärder måste vidtas för att hantera dessa problem, samtidigt som vi fortsätter att fullt ut respektera de mänskliga och grundläggande rättigheterna.

Ni tog också upp frågan om vårt val av en decentraliserad ram för uppgiftsinsamling, genom att säga: ”Är det inte egentligen så att vi genom att välja ett decentraliserat system förlorar våra tillsynsbefogenheter”? Kommissionen har granskat alternativen till ett centraliserat system jämfört med en decentraliserad ram, och under våra samråd med medlemsstaterna blev det uppenbart att behandlingen av passageraruppgifter kräver att man använder information vars källor är oerhört känsliga. Därför ville inte medlemsstaterna dela med sig av denna information till ett centraliserat europeiskt organ för passageraruppgifter.

Det är sant att ett centraliserat system vore mindre kostsamt och skulle ha vissa fördelar, men av praktiska skäl har vi valt alternativet med en decentraliserad ram. Ur aspekten med uppgiftsskydd tillåter också det decentraliserade alternativet varje medlemsstat att skapa sina egna garantier för tillgång till och utbyte av uppgifter.

Sammanfattningsvis, herr talman, ber jag om ursäkt för att jag talat så länge, men detta är en viktig fråga som rör Europaparlamentets och de nationella parlamentens utövande av demokratisk kontroll. Kommissionen är naturligtvis medveten om att dess förslag kommer att antas enligt ett samrådsförfarande. Kommissionen vill ha nära förbindelser med er, parlamentet. De nationella parlamenten kommer att vara i hög grad delaktiga i förfarandet, eftersom de flesta nationella parlamenten håller på eller kommer att ta ställning till förslaget. De myndigheter som ansvarar för uppgiftsskydd kommer att vara delaktiga i passageraruppgiftssystemet och ansvara för den oberoende övervakningen av dessa system.

Därför, fru in’t Veld, erkänner jag att era invändningar är allvarliga. Jag har gjort mitt bästa för att besvara dem uppriktigt. Men jag anser ändå att denna europeiska ram är användbar om vi inte vill att varje medlemsstat ska inleda och ansluta sig till helt olika initiativ för passageraruppgifter, vilket skulle medföra en verklig risk för att misslyckas med att följa ett antal uppgiftsskyddsregler.

Beträffande nyttan är det sant att vi måste definiera användningen och noga kontrollera att dessa uppgifter används på rätt sätt, men det är också sant att vi i kampen mot den organiserade brottsligheten har ett så stort behov av att bli mer effektiva att jag lutar mot att anse att en extra resurs inte förtjänar att ignoreras. Detta är helt enkelt vad jag har att säga som svar på era invändningar, som jag lyssnat mycket noga på.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Jag vill tacka föredraganden så mycket för hennes inledning och detaljerade förklaring. Jag vill också informera föredraganden om att även om dagordningen fastställs av Europaparlamentet så föreslås den av talmanskonferensen. Beslutet om var på dagordningen varje ärende placeras avgör om en företrädare för rådet kommer att närvara eller inte. Vid talmanskonferensen fanns inga förslag om att detta ärende skulle behandlas på någon annan dag än måndagen. Som regel närvarar rådets företrädare inte vid våra måndagsdebatter. Jag föreslår därför att om föredraganden har några kommentarer om detta borde hon rikta dem till sin gruppledare, som kunde ha ingripit men inte gjorde det. Ingen företrädare för rådet är alltså närvarande i dag, men det innebär inte att rådet nonchalerar Europaparlamentet. Skälen till att rådet inte är här är förfarandemässiga.

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara kort besvara ert inlägg, eftersom jag anser att det både är en fråga om tillmötesgående och politiskt intresse att rådet närvarar här, och jag är säker på att rådet kan avvara en minister som kan närvara. Vi har haft andra debatter under de senaste två månaderna där rådet har närvarat men lämnat parlamentet efter halva debatten.

Jag anser att detta är oacceptabelt, och det är inte min uppgift att rapportera om detta till min grupp. Det är parlamentets ordförandeskap som borde vidarebefordra vårt missnöje till EU-ordförandeskapet.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Tack så mycket. Jag har noterat ert missnöje, men vänligen rikta eventuella klagomål till er gruppledare, som kunde ha agerat för att se till att detta ärende diskuterades när en rådsföreträdare var närvarande, men inte gjorde det. Jag ställde inga frågor till föredraganden, men jag förstår att hon har framfört det hon ville säga.

 
  
MPphoto
 

  Philip Bradbourn, för PPE-DE-gruppen. (EN) Herr talman! Passageraruppgifter är naturligtvis inte ett nytt begrepp inom luftfartssäkerhet. Parlamentet har debatterat både för- och nackdelarna med detta vid många tillfällen tidigare.

Det jag i allmänhet bekymrar mig över – oavsett om systemet omfattar Förenta staterna, Kanada, Australien eller EU – är vem som kommer att använda uppgifterna, hur de kommer att användas och hur de kommer att skyddas? Enligt min åsikt är ett system för passageraruppgifter ett värdefullt verktyg i kampen mot terrorism, men vi måste se till att systemet inte bara blir ytterligare ett verktyg för att lagra uppgifter om medborgarna. Syftet med passageraruppgifter borde vara att bekämpa terrorism och jag måste säga – och det beklagar jag verkligen – att kommissionsledamoten i sitt inledningsanförande inte övertygade mig om att detta är det avgränsade syfte som vi alla eftersträvar. Syftet med passageraruppgifter borde avgränsas till de organisationer vars uppgift det är att bekämpa terror. Antiterrorismåtgärder får inte användas som en ursäkt för ett system som omfattar alla personuppgifter. Vi måste i grunden se till att dessa system begränsas till det som de utarbetats för, vilket är att fungera som stöd för säkerhetstjänsterna så att de kan identifiera och rikta in sig på de personer som utgör det största hotet.

Jag välkomnar system för passageraruppgifter som en del av vår strategi för antiterrorismåtgärder, men anser samtidigt att vi måste vara flexibla i vårt tillvägagångssätt när vi förhandlar med tredjeländer. Vi måste ta oss an den viktiga frågan med uppgiftsskydd för EU-medborgarna och om – och hur – uppgifterna förs vidare till andra.

Därför uppmanar jag parlamentet att ta passageraruppgifter på allvar som en del av ett globalt verktyg för att göra våra luftrum säkrare. Så länge som vi griper oss an frågan på ett proportionerligt sätt och minskar potentialen för missbruk, kan passageraruppgifter användas som ett vitalt verktyg för att skydda oskyldiga resenärer och för att störa potentiella terrorister. Sammanfattningsvis har jag alltid personligen sagt att dessa system skulle få mig att känna mig säkrare på 10 000 meters höjd.

 
  
MPphoto
 

  Roselyne Lefrançois, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman! I dag diskuterar vi två relaterade frågor: avtalet mellan Australien och EU om överföring av passageraruppgifter och inrättandet av ett europeiskt system för passageraruppgifter. Vi tycker att avtalet med Australien är långt mer acceptabelt än de övriga avtal som EU ingått med länder utanför EU. Vi välkomnar därför särskilt att uppgifterna har gjorts anonyma och att gränser har införts för överföring och vidare användning av uppgifterna.

Det gläder oss också särskilt att de australiensiska myndigheterna har bekräftat att det inte är värt mödan att samla in känsliga uppgifter om exempelvis kosthållning. Vi har dock fortfarande vissa farhågor, eftersom syftet för uppgifternas användning inte är särskilt väldefinierat. Dessutom anser vi att den tidsperiod under vilken uppgifterna lagras och antalet uppgifter som efterfrågas är alltför omfattande.

Slutligen anser jag att det är grundläggande att vi får en tydligare definition av det uppgiftsskydd som kommer att omfatta EU-medborgarna. Vi uppmanar också rådet och medlemsstaterna att skärpa den demokratiska kontrollen genom att göra Europaparlamentet delaktigt innan avtalen slutförs.

De frågor som väckts genom avtalet med Australien visar på de problem som är förknippade med inrättandet av ett europeiskt system för passageraruppgifter. Vi får inte nöja oss med att endast besvara förfrågningar från länder utanför EU. Europeiska unionen borde föregå med gott exempel genom att fortsätta sitt traditionella skydd av medborgarnas privatliv. Vi vägrar att helt enkelt anta en identisk kopia för EU av det avtal om passageraruppgifter som ingåtts med Förenta staterna. Vi måste föra en öppen debatt för att ta reda på om användningen av passageraruppgifter verkligen är till nytta och om så är fallet, under vilka villkor.

 
  
MPphoto
 

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag förstår det som att det finns en ny regel, åtminstone för rådets ordförandeskap, om att de inte närvarar på måndagar! Jag kommer till Strasbourg under protester, så det vore toppen om den regeln också kunde tillämpas på mig.

Som föredraganden sa är systemen för användning av passageraruppgifter otydliga och rättsligt osäkra och riskerar att framstå som en övervakningsstat för sakens skull. Min särskilda farhåga är förfarandet med datautvinning, och beteende- och identitetsprofilering. Förutom frågorna om legitimitet och effektivitet oroar jag mig över vad som händer med en person som väljs ut för närmare granskning.

En person kan komma att väljas ut för att han eller hon haft en kollega som varit av intresse för polisen. Vice ordförande Barrot säger att tvångsåtgärder inte kan vidtas endast på grundval av automatiska förfaranden, men vad sker med det ursprungliga urvalet av en person som någon av möjligt intresse? Vi behöver en absolut garanti för att det spåret raderas.

Om uppgifter delas och lagras kan risken för ett otäckt öde, liksom det som Maher Arrar råkade ut för, som utlämnades och utsattes för tortyr i sju månader efter att ha gripits vid JFK-flygplatsen, inte betraktas som inbillad.

 
  
MPphoto
 

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. (NL) Herr talman! Jag vill kommentera det som Philip Bradbourn sa. Inte heller jag är emot passageraruppgifter i sig, även om det i viss mån framställs som så. Det som är viktigt, och i det hänseende håller jag helt med föredraganden, är att man måste titta mycket noga på hur detta instrument kan användas bäst och på när nyttan och behovet verkligen definieras.

Jag vill i detta sammanhang lämna ytterligare ett förslag till kommissionen. Kommissionsledamot Barrot sa att han verkligen ville samarbeta med Europaparlamentet, och jag uppskattar det, men när det gäller nyttan och behovet har vi fortfarande vissa lösa trådar att knyta ihop, och jag anser att dessa i sig utgör kärnan av debatten mellan kommissionen, rådet och parlamentet i detta ämne.

Herr kommissionsledamot! Ni sa att ni har en mängd bedömningar som visar på en hög nyttonivå. Såvitt jag vet, utifrån vad jag läst om ämnet, ger passageraruppgifter främst information om migration och löser ett antal frågor, men vad jag vet har de inte egentligen bidragit på något sätt till att främja kampen mot terrorn. Jag skulle dock gladeligen undersöka detta tillsammans med er någon gång.

Jag vill därför föreslå att en undersökning genomförs och att vi sätter oss ned tillsammans för att fastställa forskningsfrågan och att vi låter genomföra en utredning och sedan diskuterar den ingående. Vi har inget emot passageraruppgifter i princip, men vi vill att uppgifterna ska hanteras försiktigt, i linje med principerna i vår politik om den personliga integriteten. Jag hoppas att ni är villiga att stödja detta. Kan ni besvara detta?

När det gäller ert avtal med Australien kanske det är något bättre än andra avtal, till exempel avtalet med Förenta staterna, men min fråga är: vilka andra avtal är fortfarande aktuella? Ni sa nyss att vad som än händer får inga av dessa uppgifter falla i händerna på förtryckarmyndigheter. Jag antar mot denna bakgrund att vi aldrig kommer att förhandla med Ryssland eller Kina. Kan ni hur som helst bekräfta detta, och kanske ge oss en förteckning över de länder med vilka förhandlingar redan inletts, vilket vi inte kommer att informeras om förrän om ett par månader?

 
  
MPphoto
 

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vad kommissionsledamot Barrot sagt övertygar mig inte om att det finns någon verklig fördel med att använda dessa passageraruppgifter. Det finns fortfarande inga tydliga bevis för att dessa uppgifter verkligen kan bidra till att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet.

Faktum är att i denna iver att identifiera påstådda terrorister har alla blivit misstänkta. Jag anser att vissa punkter måste klargöras angående användningen av de uppgifter som kommer att samlas in och hur de ska behandlas. Vi bevittnar jämförelsevis ofta – enligt den information som vi förfogar över – godtycklig och diskriminerande verksamhet där uppgifter lämnas från person till person och inte alltid överförs korrekt.

Enligt min åsikt bidrar denna iver att framtvinga information inte till att skydda vår personliga integritet. Säkerhetens otillbörliga företräde framför friheten har ofta lett till avskaffandet av garantier för våra rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Carlos Coelho (PPE-DE).(PT) Herr talman! Jag vill särskilt tala om avtalet med Australien och gratulera Sophia in ’t Veld till hennes utmärkta arbete med detta betänkande. Jag vill också gratulera Jacques Barrot till de framgångsrika förhandlingar som Europeiska kommissionen genomfört. Avtalet med Australien är på det stora hela positivt. Det är ett bra exempel på hur långt vi kommit sedan de första diskussionerna om passageraruppgifter. På den tiden ansåg Europaparlamentet att det var oacceptabelt att passageraruppgifter överfördes utan garantier för att de skulle skyddas på lämpligt sätt och för att de befintliga gemenskapsreglerna skulle följas.

Detta avtal bemöter de flesta av våra farhågor och garanterar ett tillräckligt uppgiftsskydd: till att börja med för att den australiensiska lagen kommer att skydda unionsmedborgarnas integritet; för det andra för att ett system planeras som kommer att garantera att enskilda individer, oavsett nationalitet eller bosättningsland, kan utöva sina rättigheter och ha tillgång till en konfliktlösningsmekanism, också vad gäller möjligheten att avbryta uppgiftsflöden om avtalet överträds av dataskyddsmyndigheterna; för det tredje på grund av kravet på en gemensam översyn av dataskyddsmyndigheterna; och för det fjärde för att jag angående frågan om känsliga uppgifter är glad över och välkomnar att tullmyndigheterna specifikt har angett att de inte vill ha eller behöver känsliga uppgifter. Jag håller med Sophia in ’t Veld om att detta är ett bra exempel för andra länder.

Men herr Barrot, jag kan bara beklaga att varken rådet eller kommissionen har hållit det löfte de avgett här i parlamentet att bedriva ett strikt samarbete med Europaparlamentet i denna fråga. Jag noterar Jacques Barrots uttalande om att detta inte kommer att upprepas i framtiden, men sanningen är att ytterligare ett avtal har ingåtts utan att parlamentet i något skede informerats, vare sig om antagandet av mandatet eller om ingåendet av avtalet. För ett avtal som så direkt påverkar medborgarnas grundläggande rättigheter är det avgörande med en demokratisk legitimitet. Detta kan inte nås genom en utvärdering i efterhand och genom ett godkännande i de nationella parlamenten, eftersom denna nationella tillsyn, som kommissionsledamoten vet, endast föreskrivs i 10 av de 27 medlemsstaterna.

Fram till att Lissabonfördraget träder i kraft och Europaparlamentet kan vara fullständigt delaktigt i processen med att se över avtalen om passageraruppgifter hoppas vi att åtminstone principen om lojalt samarbete mellan institutionerna kan respekteras. Det är min vädjan.

 
  
MPphoto
 

  Stavros Lambrinidis (PSE). - (EL) Herr talman! Angående europeiska passageraruppgifter gjorde ni ett chockerande uttalande, herr kommissionsledamot: ni sa i ert förslag att ni vägrar att begära information om utländska resenärer som reser till EU i fråga om olaglig invandring eller sjukdomar, eftersom ni anser att det vore oproportionerligt.

Varför undertecknade ni då ett avtal med Förenta staterna som tillåter att just denna information om EU-medborgarna lämnas till Förenta staternas regering? Ni har i själva verket medgett att avtalet mellan EU och Förenta staterna är ett avtal som överträder EU:s lag om proportionalitet.

Ni sa något annat som var felaktigt: ni upprepade flera gånger i ert anförande att passageraruppgifter är användbara utan att tala om på vilket sätt. EU:s lagstiftning kräver dock att dessa uppgifter ska vara nödvändiga, och inte bara användbara. Om gemenskapsrätten har ändrats så vänligen tala om det för oss, och om den inte har ändrats är ni skyldig att bevisa att passageraruppgifter är nödvändiga och inte bara användbara.

Vad beträffar Australien undrar jag vad poängen är med att i dag debattera ett avtal med Australien om passageraruppgifter som redan har undertecknats och ingåtts? Detta är inte en teoretisk fråga. Förenta staterna började, som ni vet, innan bläcket ens torkat på avtalet om passageraruppgifter att utöva påtryckningar på enskilda EU-länder och köpslå om ännu mer information än den som föreskrivs i avtalet om passageraruppgifter, i utbyte mot att EU-länderna skulle införlivas i det berömda programmet för viseringsundantag. Denna information och dessa personuppgifter begärdes utanför ramen för de begränsningar som fastställts i avtalet om passageraruppgifter, som även om den är mycket otydlig åtminstone existerar.

President Bush införlivade sex EU-länder i programmet vid en överdådig ceremoni för två dagar sedan, men konstaterade att han inte skulle släppa in ytterligare sex länder, däribland Grekland. De tydliga påtryckningar som utövas på vissa EU-länder i syfte att få dem att godkänna villkor som strider mot deras författning och lagstiftning, eller ännu värre, för att få dem att anpassa sin utrikespolitik till ett tredjelands önskemål – liksom vi hört i fallet med Grekland, kräver en omedelbar utredning av kommissionen och ingripande och fördömande av rådet, som tyvärr och skamligt nog inte är här i dag.

 
  
MPphoto
 

  Dumitru Oprea (PPE-DE).(RO) Försöken att samla in personuppgifter i syfte att förhindra möjliga problem eller personincidenter (liksom Jacques Barrot faktiskt sa: ”kampen mot terrorister, allvarliga brott… händelser som kommer att inträffa, och inte händelser som redan har inträffat”) är en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna, för att inte nämna en överträdelse av lagstiftningen på detta område för skyddet av personuppgifter och den fria rörligheten för dessa uppgifter.

När någon fattar beslut för en persons räkning anser vi att detta antingen från början ska betraktas som en kränkning av de mänskliga rättigheterna eller ske i samförstånd med den faktiska person som måste godkänna det, och då endast utifrån antagandet att det inte kommer att innefatta någon risk för andra personers säkerhet. Denna medeltida slottsstrategi som framkom vid vår diskussion strider mot den strategi som används vid flygplatser, där öppna och säkra system tillämpas.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) I beslutet om att inrätta ett register med passageraruppgifter anges att dessa uppgifter kommer att lämnas vid flygningar från EU till tredjeländer med vilka EU har ingått avtal om skydd av personuppgifter. Herr kommissionsledamot! Ni nämnde att vissa medlemsstater redan har tillämpat den specifika lagen nationellt. Det är viktigt att denna lag antas på ett demokratiskt sätt, vilket innebär att de nationella parlamenten måste göras delaktiga.

Jag vill uppmärksamma er på att lagstiftningen i en medlemsstat på detta område påverkar medborgarna i andra medlemsstater. Om till exempel en rumänsk medborgare som vill flyga till Australien måste välja en internationell rutt från en annan medlemsstat, borde denna medborgare känna till lagstiftningen i den medlemsstaten, och i synnerhet lämna sitt samtycke till att hans eller hennes personuppgifter samlas in och behandlas. Såvitt jag vet borde Europaparlamentet vara delaktigt i de avtal som gemenskapen ingår med tredjeländer på detta område inom ramen för kommittéförfarandet.

 
  
MPphoto
 

  Manfred Weber (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag vill kort kommentera två saker: Först vill jag be kommissionsledamoten att vidarebefordra de farhågor som framförts i dag till inrikesministrarna. Det har sagts att passageraruppgifter gör det möjligt att bekämpa brottslighet. Det har många här i parlamentet bekräftat. Det som oroar oss är dock huruvida detta är proportionerligt. Vi lagrar miljontals, till och med miljarder uppgifter i tio år för kanske en handfull fall. Är det proportionerligt? Det är den fråga som bekymrar oss alla.

Den andra punkt jag vill tala om är att jag inte förstår varför vi talar om ett europeiskt system för passageraruppgifter. Det förslag som lagts fram rör utvecklingen av 27 nationella system för passageraruppgifter, och inte ett europeiskt system för passageraruppgifter. Om medlemsstaterna har ett så trängande behov av detta instrument för att bekämpa brottslighet, borde vi föreslå att inrikesministrarna går till sina nationella parlament och diskuterar och genomför frågan där. Att diskutera gemensamma uppgiftsstandarder är en sak, men att göra det till ett obligatoriskt mål för rådet (rättsliga och inrikes frågor) är en annan. Jag tror personligen att inrikesministrarna inte har lyckats genomföra detta i sitt hemland, på nationell nivå, och följaktligen försöker göra det via rådet. Därför måste vi säga nej.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Liberadzki (PSE).(PL) Kommissionsledamot Barrot! Det gläder mig att få tillfälle att diskutera saker och ting med er, även om ni inte längre är kommissionsledamot med ansvar för transportfrågor. Jag har dock många glada minnen av vårt samarbete från den perioden. Angående utbytet av uppgifter minns jag dock våra diskussioner i utskottet för transport och turism, då vi hanterade sådana frågor som säkerhet för resenärer och skydd av personuppgifter för att förhindra att dessa uppgifter hamnade i orätta händer. Dessa frågor är mycket viktiga. Därför anser jag att spridningen av uppgifter, omständigheterna för och mottagarna av uppgifter, principen om tillgång och syftena alla borde vara av största vikt för detta avtal.

Vi är känsliga när vi samarbetar med Förenta staterna. Vi vet hur viktigt detta land är. Jag vill dock uppmana er att komma ihåg att man ofta får oss EU-medborgare att känna oss illa till mods vid flygplatser. Det får vi inte glömma. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Luis de Grandes Pascual (PPE-DE).(ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Terrorism och allvarlig organiserad brottslighet är globala fenomen. Verktygen för att bekämpa dessa måste därför vara proportionerliga och effektiva.

Jag har vederbörligen noterat svaren på frågorna. Svaren är helt korrekta: det stämmer att garantier måste krävas och att detta är en känslig fråga. Men det stämmer också att det är helt oförlåtligt att ge ett globaliserat och harmoniserat svar.

De personer som inte är särskilt engagerade i terrorism bryr sig mer om personliga garantier. Jag bekymrar mig över såväl de individuella som kollektiva garantierna. Det är absolut avgörande att vi börjar där vi kan. Om vi måste börja med lufttransporter, med tanke på att lufttrafikföretagen redan har dessa uppgifter, så är det där vi måste börja.

Vi kommer att kräva garantier, vi kommer att bedöma omfattningen och vi kommer att börja med internationella transporter. Det bör dock noteras att vi sedan kommer att gå vidare till inhemska transporter, eftersom terrorister mycket ofta inte kommer utifrån utan är inhemska. Fråga Förenta staterna och alla andra, för det är så det ligger till och det är så vi kommer att tvingas gripa oss an frågan i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Jag vill tacka alla de parlamentsledamöter som talat och jag kan försäkra er om att jag absolut kommer att närvara vid det rådsmöte som kommer att äga rum den här veckan, där jag kommer att rapportera om de uttalanden som gjorts.

Jag vill börja med att påminna er om att vi inte anser att användbarheten hos systemet för passageraruppgifter kan ignoreras i sammanhanget med bekämpningen av terrorism och organiserad brottslighet. Flera av er medgav detta öppet. Vi kan alltså inte klara oss utan detta system med passageraruppgifter, och jag måste tala om för er att kommissionsledamoten med ansvar för att bekämpa organiserad brottslighet inte är villig att överge användbara resurser. Vi måste dock också använda systemet korrekt, och i det hänseendet håller jag med er: syftet och proportionaliteten är viktiga. Vi måste hålla oss till syftet och liksom Sophia In ’t Veld sa måste syftet anges precist och proportionaliteten garanteras. Jag måste besvara en specifik sak som Stavros Lambrinidis sa med viss intensitet: i avtalet mellan Förenta staterna och EU är syftet terrorism och brottslighet, punkt slut. Vi måste alltså börja med att garantera proportionaliteten och syftet.

Fru Ludford! Jag var mycket förstående inför vad många av er sa om nödvändigheten att se till att uppgifterna inte lagras när de väl har använts för det syfte för vilket de insamlats. Ni har rätt när ni säger att vi måste undvika all lagring som kan leda till användning som är oacceptabel med hänsyn till våra grundläggande rättigheter.

Jag vill nu tala om demokratisk kontroll, först med hänsyn till förhandlingarna med länder utanför EU. Vi måste vara mycket tydliga med att det i artiklarna 24 och 38 i fördraget om Europeiska unionen anges att vid internationella förhandlingar ska ordförandeskapet genomföra förhandlingarna, vid behov med stöd av kommissionen. Enligt artikel 24 behöver ordförandeskapet inte informera eller rådfråga parlamentet, och det är därför upp till ordförandeskapet att vid behov informera parlamentet om läget för förhandlingarna. Detta sagt kan kommissionen, efter att ha rådfrågat ordförandeskapet, och om ett lämpligt tillfälle uppstår, informera parlamentet om hur arbetet med dessa frågor framskrider. Jag vill försäkra er om att inget annat icke-EU-land för tillfället har begärt en förhandling om passageraruppgifter, och därför är saker och ting tydliga. Om detta skedde skulle jag, vid inledandet av nya förhandlingar och som ny kommissionsledamot på detta område, säkerligen be ordförandeskapet att tillåta mig att informera det berörda parlamentsutskottet om läget för förhandlingarna. Det vill jag lova er.

För det tredje, och Manfred Weber har just nämnt detta – så ja, det finns 27 nationella system, men dessa system är inte alltför olikartade och de nationella parlamenten har rådfrågats om detta. Såvitt jag vet har de nationella parlamenten haft tillfälle att framföra sin åsikt och att sända oss sina synpunkter. Herr talman! Jag är mycket väl medveten om att jag inte har besvarat alla kommentarer, men flera välgrundade påpekanden kommer att tas i beaktande. Jag anser egentligen inte att vi kan beröva oss själva en resurs om denna resurs skulle kunna vara användbar – och då tolkar jag verkligen debattens anda. Det har sagts att denna effektivitet inte har bevisats. Det stämmer visserligen, men vissa bevis har faktiskt lagts fram, och som jag sa för en stund sedan fanns det ett antal vittnesmål i den information som lämnades bakom stängda dörrar som pekade på att systemet med passageraruppgifter kunde vara användbart. Jag är fortfarande övertygad om att detta system kan vara mycket användbart i kampen mot organiserad brottslighet.

Syftena måste alltså respekteras. Vi måste undvika att uppgifter lagras och därför behöver vi en tämligen rigorös kontrollnivå. Därför måste vi enligt min åsikt göra alla dataskyddsmyndigheter delaktiga, vilket jag sa avslutningsvis. I torsdags deltog jag i ett möte om dataskydd som organiserats av merparten av de organ som ansvarar för dataskydd i Europa, och jag fick intrycket att det i medlemsstaterna nu verkligen finns en allt större önskan om att anförtro uppgiften med uppgiftsskydd till oberoende myndigheter som förmodligen kommer att få stort inflytande.

Detta är vad jag ville säga i slutet av denna debatt som varit mycket intressant och användbar för mig, och som jag kommer att rapportera om till medlemsstaterna och deras ministrar. Det lovar jag att göra.

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld, föredragande. (EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans svar, och jag skulle gärna sätta mig ned med honom för att prata igenom alla detaljer. Jag återkommer som hastigast till syftet, eftersom det finns många missförstånd om vad som kan och inte kan göras med passageraruppgifter. Passageraruppgifter finns redan nu tillgängliga, utan ett särskilt EU-system, helt enkelt med en arresteringsorder och ett giltigt skäl. Men behovet av fler och obegränsade befogenheter har inte bevisats. Så jag ifrågasätter inte användbarheten hos själva passageraruppgifterna: jag ifrågasätter användbarheten hos denna massinsamling och hos automatiska analyser.

Jag är inte den enda som är av denna åsikt, utan jag är i gott sällskap. Dataskyddsmyndigheterna är av samma åsikt, men de ignoreras. Lufttrafikföretagen säger samma sak. Säkerhetsexperter från flygplatsernas säkerhetstjänster säger samma sak, och jag kan citera ur en rapport som beställts av Department of Homeland Security – som jag gladeligen lämnar till er. I rapporten står det att ”automatisk identifiering av terrorister genom uppgiftsutvinning eller andra kända metoder inte är genomförbart som målsättning”. Det har jag inte hittat på. Detta sägs av säkerhetsexperter som anlitats av Department of Homeland Security.

Det finns bevis för användbarheten, som ni sa herr kommissionsledamot, men användbarheten gäller bekämpning av narkotikasmuggling eller andra syften. Det kanske förvånar er, men jag motsätter mig i princip inte ens användningen av passageraruppgifter för dessa syften. Men vi måste vara mycket precisa när vi definierar syftena så att vi garanterar proportionaliteten och ser till att få tillräckliga rättsliga garantier.

Jag vill avsluta med en mycket personlig kommentar. Jag är mycket missnöjd med att vi nu har diskuterat passageraruppgifter i fem år, och med att rådet och kommissionen bara ångar fram som ett skenande tåg. Jag vill säga till de irländska EU-medborgarna att om ni delar min önskan att sätta stopp för denna typ av odemokratiska beslutsfattandemetoder utan insyn så snälla säg ”ja” till det nya EU-fördraget.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy