Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 20 oktober 2008 - Strasbourg

20. Att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. − Nästa punkt är en kort presentation av betänkandet (A6-0366/2008) av Anders Wijkman, för utskottet för utveckling, om att skapa en global klimatförändringsallians mellan Europeiska unionen och de fattiga utvecklingsländer som är mest utsatta för klimatförändringar (2008/2131(INI)).

  Anders Wijkman, föredragande. − (EN) Herr talman! Betänkandet är ett svar till den globala klimatförändringsalliansen, som Europeiska kommissionen inrättade mot slutet av förra året. Den globala klimatförändringsalliansen är i grunden ett mycket bra initiativ. Den utgör först och främst ett erkännande av att klimatförändringarna kommer att utsätta låginkomstländerna för stora risker.

Ironiskt nog är det bara åtta år sedan millennieutvecklingsmålen antogs i New York. Klimatförändringarna nämndes då knappt, trots att det redan då var tydligt att många låginkomstländer skulle drabbas hårt av klimatförändringarnas negativa effekter.

Sättet som vi är organiserade på, i nationella organisationer, regeringar, osv. – med klimatförändringen på ett spår och utvecklingen av samarbete på ett annat spår – utgjorde redan en svårighet och ett allvarligt hinder för ett fullständigt erkännande av klimatförändringarnas hot mot utveckling och fattigdomsbekämpning.

Utmaningen är naturligtvis stor. För att hjälpa låginkomstländerna att anpassa sig och reducera riskerna å ena sidan samt mildra effekterna av klimatförändringarna å andra sidan, och för att utveckla strategier mellan de två, måste man inrikta sig särskilt mot avskogningen. Därefter, avslutningsvis och det är det viktigaste, integrera samtliga problem i planerna för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Det är mycket viktigt att vi i slutändan inte står med en rad fristående anpassningsprojekt. Vi måste snarare effektivt integrera anpassningen och riskreduceringen i utvecklingspolitiken.

Den stora frågan som vi diskuterade inom utskottet för utveckling var hur det skulle finansieras. I kommissionens förslag avsätts endast 60 miljoner euro. Det är en droppe i havet. Ingen vet hur mycket anpassningen och riskreduceringen kommer att kosta. Ingen vet hur mycket det tekniska samarbetet för att mildra effekterna kommer att kosta. Världsbanken, Oxfam, FN:s utvecklingsprogram UNDP och andra uppskattar det till mellan 10 miljarder US-dollar och upp till 100 miljarder US-dollar per år. Vissa åtgärder behöver inte kosta mer. Om man beaktar klimatförändringarnas negativa effekter redan från början när man planerar strategier för utveckling och fattigdomsbekämpning, behöver inte kostnaderna i slutändan ha ökat. Men vi vet att det tillkommer ytterligare kostnader inom många områden. Jordbruksmetoder, riskreducering vid extrema väderförhållanden, stigande havsnivåer, hälsoåtgärder, och mycket mer.

Frågan är varifrån dessa ökade eller ytterligare medel ska komma ifrån. Vi lämnar några förslag i betänkandet. Ett av dem är naturligtvis att använda en del av de förväntade intäkterna från systemet för handel med utsläppsrätter i framtiden. Det är väldigt viktigt att i sammanhanget på något sätt öronmärka finansieringen för utvecklingsländerna.

Ett annat förslag är att medlemsstaterna bör stödja kommissionens initiativ och inte inleda egna initiativ. Det är ett nytt område där det finns all anledning att samordna resurserna.

Avslutningsvis måste allt som vi gör inom området ses i förhållande till nästa års klimatförhandlingar i Köpenhamn. Aktiva åtgärder från länder som anges i bilaga I – i synnerhet EU – inom området är av avgörande betydelse för att kunna nå en global överenskommelse.

I betänkandet om utveckling behandlas nämnda frågor – och många fler – med föresatsen att stödja Europeiska kommissionens initiativ och med det främsta målet att stärka såväl innehåll som finansiering.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar Anders Wijkmans betänkande och tackar honom för hans fortsatta stöd till den globala klimatförändringsalliansen. I stort sett anser vi att de rätta frågorna framhävs i betänkandet. Dessutom identifieras de viktigaste utmaningarna som världssamfundet för närvarande står inför, nämligen att anpassa sig till och mildra effekterna av klimatförändringarna i utvecklingsländerna. Vi uppskattar i synnerhet förslagen i betänkandet att för det första utveckla den globala klimatförändringsalliansen till en ”clearingorganisation” för medlemsstaternas initiativ. Vi instämmer i att nuvarande insatser för att hjälpa utvecklingsländerna inom detta viktiga område är splittrade och dåligt samordnade, och att de står i strid med de principer för effektivt stöd, som anges i Parisförklaringen och som alla EU:s medlemsstater har undertecknat.

För det andra, förslaget att fastställa ett långsiktigt finansieringsmål för den globala klimatförändringsalliansen. Men det är mycket viktigt att EU:s medlemsstater fullt ut anpassar sig till initiativet och åtar sig ökade offentliga utvecklingsbistånd och ger den globala klimatförändringsalliansen nyskapande finansieringsresurser. Enbart finansieringsmålet som Europeiska kommissionen har fastställt vore meningslöst.

Slutligen förslaget att avsätta en del av de förväntade intäkterna från EU:s system för handel med utsläppsrätter till finansieringen av den globala klimatförändringsalliansen och andra klimatförändringsåtgärder i utvecklingsländerna. Vi behöver – i synnerhet i nuvarande sammanhang – Europaparlamentets fortsatta stöd för att genomföra förslagen, särskilt genom åtaganden av beslutsfattare på medlemsstaternas nivå.

Kommissionen uppmanas att bättre förklara ett antal punkter som tas upp i betänkandet, i synnerhet det särskilda mervärdet med en global klimatförändringsallians. Generellt sett är den globala klimatförändringsalliansen avsedd utgöra en nyckelkomponent i Europeiska unionens klimatförändringspolitik. Traditionellt sett så har den politiken fokuserat på att mildra effekterna båden inom och utanför unionen. Arbetet med grönboken och vitboken behandlar för närvarande anpassningen inom unionen. Den globala klimatförändringsalliansen utgör den yttre dimensionen av våra insatser för anpassning. Det är också viktigt att betona att världssamfundet måste komma fram till slutsatsen om ett avtal om globala klimatförändringar i Köpenhamn i december 2009, i syfte att undvika ett tomrum mellan Kyotoprotokollet och uppföljningsavtalet. Utvecklingsländerna kommer endast att ingå ett sådant avtal om anpassningen anges specifikt. Europeiska unionen måste också inta en ledarroll i sammanhanget och den globala klimatförändringsalliansen utgör ett verktyg för att visa vårt åtagande.

I sitt betänkande skulle Anders Wijkman ha kunnat betona detta politiska krav kraftfullare. Europeiska unionen tillhandahåller dessutom mest utvecklingsbistånd. Klimatförändringarna är utan tvivel ett hot mot utvecklingen. Den globala klimatförändringsalliansen är fast besluten att föra in anpassningen till klimatförändringarna i EU:s utvecklingspolitik.

Avslutningsvis skulle den globala klimatförändringsalliansen vilja använda olika medel för att utveckla klimatrelaterat bistånd och övergå från projektanslag till programbaserade strategier. Vi anser att kraften att stå emot klimatförändringar endast kan byggas upp effektivt på det här sättet. Kommissionen har redan inlett den globala klimatförändringsalliansens första genomförandestadium. Genom det lägger den stor vikt vid förslagen i betänkandet, i synnerhet det nära samarbetet med partnerländernas företrädare och den nära samordningen med andra relaterade två- eller fleråriga multilaterala initiativ.

Avslutningsvis erkänner kommissionen behovet av att bättre integrera klimatförändringarna i de egna biståndsprogrammen, i nära samarbete med partnerländerna och utvecklingspartners på landsnivå. Vi kommer att ha god hjälp av OECD:s pågående arbete för att utveckla riktlinjer för att integrera anpassningen till utvecklingssamarbetet.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Mihaela Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Initiativet motiveras av det ansvar som Europeiska unionen har gentemot utvecklingsländerna och av att Europeiska unionen är världens största givare av humanitärt bistånd.

I det avseendet är det viktigt för oss att undvika dubbla initiativ som rör utvecklingsländerna och som vi inleder på gemenskapsnivå eller medlemsstaternas nivå.

Jag anser att det är mycket viktigt att frågor om klimatförändringarna inte blir engångsåtaganden, utan att vi tänker på betydelsen av förebyggande insatser i alla åtgärder som EU vidtar, i synnerhet de som är kopplade till utvecklingsbistånd.

Sist men inte minst, anser jag att förebyggande insatser måste prioriteras, mer än insatser som är kopplade till humanitära kriser, med tanke på att kostnaderna för återuppbyggnad är mycket högre i katastrofernas kölvatten.

Europeiska unionen måste visa inte bara solidaritet utan också ansvar gentemot andra regioner i världen, och den globala klimatförändringsalliansen är ett viktigt steg i den riktningen.

  Pierre Schapira (PSE), skriftlig. – (FR) Den globala klimatförändringsalliansen måste bli ett effektivt instrument som ger de fattigaste länderna möjlighet att anpassa sig till effekterna av klimatförändringarna, som de är de största offren av.

Genom den socialdemokratiska gruppens ändringsförslag, som lades fram i Europaparlamentets utskott, var det möjligt att förbättra föredragandens utmärkta arbete.

När det gäller finansieringen av alliansen, instämmer PSE med föredraganden och beklagar det låga årliga belopp som Europeiska kommissionen anslagit.

Vi beklagar också att man nästan systematiskt återkommer till Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för att finansiera nya initiativ som exempelvis alliansen. Kontrollen bör vara mycket noggrann för att se till att man verkligen finansierar utvecklingsåtgärder och att man använder fonden endast under alliansens första verksamhetsår. Kommissionen måste därför stå fast vid sina åtaganden att söka ytterligare finansiering för alliansen.

PSE har också uttryckt sitt stöd till att man upprättar en nära koppling mellan klimatförändringar och nuvarande livsmedelskris. Alliansen bör lägga fram konkreta initiativ på den här fronten, som exempelvis att skapa gröna bälten runt städerna i den globala södern för att främja livsmedelsproducerande jordbruk.

Slutligen uppmanar vi till att man utarbetar miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier som är kopplade till produktionen av biobränslen, och till att man garanterar livsmedelssäkerhet innan man främjar jordbruk för export.