Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 20 oktober 2008 - Strasbourg

21. Styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. − Nästa punkt är en kort presentation av betänkandet (A6-0356/2008) av Jean Marie Beaupuy, för utskottet för regional utveckling, om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken.

  Jean Marie Beaupuy, föredragande. − (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag måste säga att jag hade mycket stor glädje av att själv tillämpa principerna för styrelseformer när jag utarbetade betänkandet med olika aktörer.

Arbetsmetoden visade dessutom sitt rätta värde när jag utarbetade betänkandet, då den gav mig möjlighet att beakta nästan samtliga förslag från mina kolleger. Det ledde till en enhällig omröstning inom utskottet för regional utveckling den 9 september.

Men samförståndet skulle vara utan värde om det inte hade fått en konkret form i en text som är såväl specifik som överensstämmande, vilket jag strax ska visa er. Jag vill därför varmt tacka alla mina kollegor som medverkat till betänkandet, och i synnerhet skuggföredragandena som gärna hade varit närvarande här i kväll för att visa sitt engagemang.

Herr kommissionsledamot! Mitt tack riktar sig naturligtvis till kommissionens avdelningar och jag vore tacksam om ni ville vidarebefordra det, eftersom samarbetet har varit både konstruktivt och angenämt.

Jag tackar också Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och dess föredragande Joost van Iersel samt Vladimir Kisyov från Regionkommittén och alla organ som medverkat.

Vad handlar då styrelseformer och partnerskap om? Man måste utarbeta ett initiativbetänkande om frågan om styrelseformer och partnerskap eftersom man varje dag talar om ”styrelseformer” och ”partnerskap”. Titta bara i tidningar och betänkanden, orden förekommer ständigt där!

Det finns en tid för ord och en tid för handling. Det finns en tid för att fastställa mål och det finns en tid för att ge sig själv medlen för att nå dem. Sedan flera år tillbaka hör vi ständigt att man måste förbättra styrelseformerna. Det anges i våra förordningar, det diskuteras i våra debatter, men det händer inte så mycket. Vad sker i verkligheten när vi ser att den integrerade strategin förekommer i kommissionens och Europaparlamentets många betänkanden?

Tar vår europeiska politik om transport, miljö och regional utveckling verkligen hänsyn till varandra? Var finns den integrerade strategin som vi hoppas på? Varje politikområde har sin budget, sin egen minister, sin egen ledamot av kommissionen och sin egen planering. Vi ser också, enbart för strukturfonderna, att Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling genomförs separat ute på fältet.

Herr kommissionsledamot! Genom att ni genomför era uppdrag tillsammans med era kollegor, vet ni att vi alla anser att det är väldigt viktigt att uppnå Lissabonmålen. Men om vi fortsätter på den vägen, med en så splittrad strategi ute på fältet, tror ni att det går? Tror ni att en organisation, oavsett hur stora befogenheter den har och hur bestämd den än är, kan bli framgångsrik genom att tillåta inställningen ”var och en för sig” ute på fältet?

I dag är tiden inne för olika privata och offentliga aktörer att samla kompetens, samla budgetar och planering när samma fråga behandlas i samma geografiska område. I mitt betänkande anges 37 specifika åtgärder för att åstadkomma detta, men jag ska inte räkna upp dem, utan enbart ange tre nyckelpunkter.

Den första nyckelpunkten är att ge de olika aktörerna, antingen de är privata, offentliga, enskilda eller organisationer, medlen för att genomföra styrelseformerna. Den första punkten, och jag betonade det här för er kollega Danuta Hübner, är att utarbeta praktiska riktlinjer för styrelseformer. Nu talar vi inte längre om abstrakta budskap – det här måste bli praktiska riktlinjer.

Den andra punkten är att utbilda förtroendevalda inom ramen för ett Erasmusprogram. Våra lokala och regionala förtroendevalda bör bli den verkliga drivkraften för förändring i regionernas nya styrelseformer. Dessutom – och det är den andra nyckelpunkten – måste våra europeiska och nationella institutioner föregå med gott exempel. Det är därför jag i betänkandet uppmanar till att man inom ramen för rådet ser till att ett årligt möte ordnas för ministrar med ansvar för sammanhållningspolitiken. Herr kommissionsledamot! Som ni själv vet förekommer också skillnader mellan kommissionsledamöterna och de olika generaldirektoraten. Arbetet mellan avdelningarna behöver bli mer effektivt. Regionkommittén föregick min begäran eftersom den svarade på våra förslag för två veckor sedan.

Herr kommissionsledamot! För det tredje blir det naturligtvis nödvändigt att ha bindande förfaranden. Eftersom min tid har gått ut, kan jag inte gå in i dem mer i detalj, men jag vill att ni noterar att vi förväntar oss att kommissionen ska gå i spetsen för revolutionen av nuvarande förfaranden. Vi måste gå från ord till handling. Både jag och mina kolleger som har arbetat med texterna förväntar oss både snabba och effektiva beslut från kommissionen.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman, jag ber att få tacka Jean Marie Beaupuy på kommissionens vägnar för hans betänkande om styrelseformer och partnerskap på regional grundval, med tanke på att partnerskap och styrelseformer är synnerligen viktiga principer för sammanhållningspolitiken.

Jean Marie Beaupuys betänkande innehåller många rekommendationer och han förespråkar i synnerhet behovet av att stärka det integrerade angreppssättet, behovet av utökad decentralisering av sammanhållningspolitiken och behovet av fullständiga erkännanden av och förbindelser med de olika partnerna i de regionalpolitiska programmen, i synnerhet de lokala myndigheterna.

Betänkandet innehåller också förslag på utveckling av verktyg för att stärka partnerskap och nya styrelseformer. Jag kan försäkra Jean Marie Beaupuy om att huvudbudskapen i hans betänkande är helt i linje med det som kommissionen försvarar och främjar. Erfarenheten visar att förmågan att etablera verkliga partnerskap ofta är en förutsättning för att de program som stöds av strukturfonder och sammanhållningsfonder ska bli framgångsrika och effektiva.

Det är därför som denna princip har upprätthållits och stärkts under varje programperiod genom att man har utvidgat sammansättningen av sådana partnerskap och utökat deras omfattning.

Tack vare kommissionens och parlamentets gemensamma ansträngningar, och påtryckningar från det civila samhället, har bestämmelserna från 2006 för den aktuella perioden förts ett steg längre och inkluderar, explicit och för första gången, nya partner från det civila samhället.

Formerna för detta diskuterades vid förhandlingarna för varje nationell strategisk referensram och operativt program för perioden 2007–2013, och kommissionen har försökt att införa förbättringar för att minska graden av institutionalitet. Det finns fortfarande betydande variationer mellan olika medlemsstater och regioner, men i det stora hela har det skett verkliga förbättringar när det gäller tillämpningen av partnerskapsprincipen. I Polen till exempel har dialogen med det civila samhället, och i synnerhet med icke-statliga organisationer, förts framåt tack vare sammanhållningspolitikens krav.

Över tiden har sammanhållningspolitiken utvecklat ett kraftfullt, flersidigt styrelsesystem som omfattar ett stort antal partner både på vertikal och horisontell nivå. Eftersom det inte finns någon universallösning är det nödvändigt att de regionala och lokala myndigheterna, liksom alla relevanta intressenter, tar större del i utformningen, genomförandet och utvärderingen av ingripandena enligt ett schema som anpassats efter teamet och, naturligtvis, efter regionen, för att garantera att politiken blir framgångsrik. Trots detta måste man erkänna att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att få ett verkligt och aktivt partnerskap och dito styrelseformer, inte bara när det gäller förberedelserna och förhandlingsprocessen, utan under de operativa programmens hela livscykel, det vill säga: genomförande, övervakning och utvärdering. Jag kan upplysa Jean Marie Beaupuy om att kommissionsledamoten Danuta Hübner för närvarande koncentrerar sina insatser på en studie av regionala styrelseformer i en globaliseringskontext, i syfte att skapa en tydligare bild av den aktuella situationen och gällande praxis. Detta borde ge oss matnyttig information om huruvida en guide, som Jean Marie Beaupuy efterlyser i sitt betänkande, skulle vara till hjälp i den här frågan.

Kommissionen är också övertygad om att sammanhållningspolitiken måste förenklas, måste tillföra ett ökat värde för den regionala utvecklingen, och samtidigt ligga närmare de europeiska medborgarna. Kommissionen håller med om att det är nödvändigt att erbjuda ett integrerat tillvägagångssätt gentemot de olika sektoriella politikerna inom ett visst område för att uppnå bättre resultat. Vi bör fördjupa våra reflexioner över hur sammanhållningsfonderna i dagsläget tillämpas och samordnas, och även över hur de kan formuleras för nästa programperiod efter 2013 för att behålla en verklig, sammanhängande strategisk utveckling på regional nivå. Detta är faktiskt något som många uttrycker oro över vid våra offentliga samråd om politikens framtid.

Ett av de medel för att förbättra den nya styrelseformen som föreslås i betänkandet är att upprätta ett Erasmus-program för lokala företrädare. Kommissionen ska göra sitt bästa för att genomföra denna intressanta idé, men det kan bli svårt om den godkänns av budgetmyndigheten som ett pilotprojekt.

Utöver den logiska grunden för sammanhållningspolitiken, som är och bör förbli en hörnsten i vår strävan att uppnå de nya målen för hållbar utveckling, och för att hjälpa olika regioner att möta de globala utmaningar som i allt högre grad kommer att påverka deras utveckling, anser kommissionen att vi alla bör fortsätta att stärka formerna för sammanhållningen utifrån principerna om ett integrerat angreppssätt, partnerskap och flersidiga styrelseformer.

Kommissionen är övertygad om att Jean Marie Beaupuys betänkande och parlamentets stöd i hög grad kommer att bidra till att förbättra situationen.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (GA) Jag välkomnar helhjärtat detta utmärkta betänkande från Jean Marie Beaupuy om styrelseformer och partnerskap.

Det är olyckligt att partnerskapsprincipen inte alltid följs när man distribuerar strukturfondernas medel. Trots det har jag bevittnat mycket goda exempel i Nordirland på hur partnerskap bör fungera, och jag har sett fördelarna med partnerskap när det genomförs på rätt sätt.

Jag välkomnar även betänkandets efterfrågan på närmare samarbete och kontakt mellan lokala och regionala myndigheter och andra styrelsenivåer, särskilt Europeiska kommissionen. Det nordirländska parlamentet måste bygga vidare på de länkar som redan skapats av Europeiska kommissionen. Detta gäller särskilt det arbete som utförs av den arbetsgrupp som tillsattes av Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

Det nordirländska parlamentet och våra lokala samhällen är beredda att spela en större roll i genomförandet av EU-program på gemenskapsnivå. Det här betänkandet visar hur de kan få befogenhet att göra det.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. – (BG) Först och främst ber jag att få gratulera Jean Marie Beaupuy till hans utmärkta betänkande. Som skuggföredragande för PPE-DE-gruppen röstade jag för detta betänkande eftersom jag stöder goda styrelseformer och partnerskap inom regionalpolitiken.

Jag vill passa på att påminna er om att i juli, efter kommissionens kritiska rapport om Bulgarien, drog man in det ekonomiska stödet inom ramen för de tre programmen för stöd inför anslutningen, Phare, Ispa och Sapard. Samtidigt vidtogs åtgärder för att de operativa programmen för användning av medel från struktur- och sammanhållningsfonderna skulle kunna starta. Detta satte mitt hemland i en mycket svår situation. I samband med antagandet av detta betänkande vill jag passa på att framföra mina förhoppningar om att frysningen av medel till Bulgarien ska hävas och att de bulgariska medborgarna till fullo ska kunna utnyttja fördelarna av landets EU-medlemskap.

I linje med betänkandets vädjande till medlemsstaterna skulle jag vilja att man stärker decentraliseringsprocessen för genomförande av en regionalpolitik i Bulgarien, i syfte att se till att styrelsesystemet på flera nivåer fungerar på effektivast möjliga sätt med utgångspunkt från principerna om partnerskap och subsidiaritet.

Tack för ordet.

  Grażyna Staniszewska (ALDE), skriftlig. – (PL) Det är oerhört viktigt att följa partnerskapsprincipen på alla ledningsnivåer när man genomför regionalpolitik. Detta är särskilt viktigt för effektivitetens skull. Om man vill mobilisera samhället fullt ut måste de nationella och regionala myndigheterna sträva efter att inkludera och engagera lokalbefolkningen, både när det gäller att planera förändringar och övervaka användningen av medel från strukturfonder. Oförmåga att identifiera sig med regionala mål skapar alltid kontroverser och hindrar framskridandet, vilket leder till förseningar.

Att skapa ett genuint och inte ett ytligt partnerskap är också oerhört viktigt inom ramen för Europeiska gemenskapen, eftersom det är det enda sättet att garantera att medborgarna får information om Europeiska unionens aktiviteter. Partnerskap är viktigt men också kostsamt. Därför är det nödvändigt att öronmärka 2–3 procent av strukturfonderna för det syftet. Den aktuella frivillighetsprincipen fungerar inte. Om regionerna inte är tvungna att använda pengar på att organisera möten, seminarier eller genomförandeutvärderingar, så gör de det helt enkelt inte. Alltför ofta reduceras partnerskapsprincipen till att man skickar över planen med post och i vissa fall lämnar så kort tid som en vecka för att komma med kommentarer.

Jag anser att det vore klokt att fästa betydligt större uppmärksamhet vid det här problemet om vi vill se till att EU blir en gemenskap med aktiva, medvetna och samarbetande medborgare.