Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 21 oktober 2008 - Strasbourg

12. Relationerna EU-Ryssland (debatt)

  Talmannen. – Första punkten är rådets och kommissionens uttalanden om relationerna EU–Ryssland.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! EU:s relation med Ryssland är en av vår tids största utmaningar. Å enda sidan har vi ett komplext nät av gemensamma verksamheter och sammanvävda intressen, å andra sidan har vi händelserna i Georgien.

Europeiska rådet har begärt en översyn av förbindelserna mellan EU och Ryssland, och detta sker mot bakgrund av de händelser som kastar en svart skugga över dessa förbindelser. Kränkningen av Georgiens territoriella integritet med hjälp av våld och Rysslands ensidiga erkännande av Abchazien och Sydossetien som självständiga stater kan fortfarande inte accepteras. Vi kan inte heller ställa oss bakom de utrikespolitiska principer som nyligen framfördes i Moskva, däribland en återgång till inflytelsesfärer.

Vid den pågående översynen måste man därför göra en någotsånär sansad bedömning av EU:s eget intresse i denna relation. Samtidigt är de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Ryssland starka, och de blir allt starkare. Ryssland är redan EU:s tredje viktigaste handelspartner, och vi ser tillväxttal på upp till 20 procent per år. Energi är en viktig faktor, men det finns även imponerande tillväxt inom tjänstesektorn.

Med sina höga tillväxtsiffror och framväxande medelklass är Ryssland en viktig tillväxtmarknad, direkt in på knuten. Trots följderna av den nuvarande finanskrisen innebär detta möjligheter för företagen i EU. EU är en stor investerare i Ryssland och står för 80 procent av de samlade utländska investeringarna. En stor del av den ryska utlandsreserven är i euro, vilket gör Ryssland till en av världens största innehavare av tillgångar uttryckta i euro.

Av alla dess skäl har vi ett intresse av fortsatt tillväxt i den ryska ekonomin och av att stödja Rysslands strävan efter modernisering, inklusive utvecklandet av ett verkligt oberoende rättsväsende som kan se till att kontrakt följs. Detta ligger i linje med hur starkt president Dmitrij Medvedev har betonat vikten av rättsstatsprincipen i Ryssland.

Tryggad energiförsörjning och energiefterfrågan är en central del i vår relation. EU:s medlemsstater är stora köpare av ryska energiprodukter, och detta kommer knappast att förändras på kort till medellång sikt.

Relationen präglas av ömsesidigt beroende, inte beroende. Export till EU har varit en starkt bidragande faktor till Rysslands imponerande tillväxtsiffror de senaste fem till sex åren. Trots detta återstår fortfarande mycket arbete när det gäller att bygga upp ett verkligt partnerskap på energiområdet som baseras på principerna i energistadgefördraget, nämligen öppenhet, ömsesidighet och icke-diskriminering.

Ännu viktigare är att Ryssland är en central geopolitisk aktör, vars konstruktiva engagemang i internationella frågor är ett nödvändigt villkor för att det internationella samfundet ska fungera på ett effektivt sätt. Vi samarbetar därför i frågor som rör Iran, Mellanöstern, Afghanistan, Balkan och andra ställen, liksom i multilaterala forum. Vi har även ett gemensamt intresse av att kärnvapen och massförstörelsevapen inte sprids. På alla dessa områden gäller att samarbetet inte alltid är lätt men att vi måste fortsätta. Större samarbete när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa bidrar till att hantera hot från utmaningar som internationell terrorism och organiserad brottslighet.

Det är genom dialog som vi har byggt upp ett förtroende som gör att vi kan diskutera frågor som mänskliga rättigheter. Överläggningar kommer att äga rum i Paris i dag. Vi kommer än en gång att påminna Ryssland om dess åtaganden som medlem av Europarådet och OSSE, särskilt när det gäller pressfrihet och händelseutvecklingen i Ingusjien, men även när det gäller andra människorättsfrågor.

För oss är det självklart att Europa upprätthåller vissa värden och etablerade normer för hur man ska agera internationellt, och vi följer dessa under alla omständigheter. Dessa värden innefattar respekt för territoriell integritet och fredlig lösning av konflikter. Europeiska rådet har med glädje välkomnat de ryska truppernas tillbakadragande från områdena närmast Sydossetien och Abchazien som ett viktigt steg i genomförandet av sexpunktsplanen. Förra veckan inleddes samtal i Genève. Även detta var ett viktigt steg i rätt riktning. Men naturligtvis återstår mycket att göra.

I morgon är jag värd för en givarkonferens för Georgien som har till syfte att samla in pengar till återuppbyggnaden av förstörd infrastruktur och återanpassningen av internflyktingar, och påskynda Georgiens ekonomiska återhämtning efter konflikten. I samarbete med parlamentet planerar jag att anslå upp till 500 miljoner euro för detta ändamål. Jag skulle vilja tacka ordförandena för budgetutskottet och utskottet för utrikesfrågor som har skrivit till mig och meddelat att de stöder denna strategi.

Den översyn av förbindelserna mellan EU och Ryssland som Europeiska rådet har begärt kommer att utgöras av en omfattande översyn av de många dimensionerna av dessa förbindelser, från våra ansträngningar att stödja Rysslands anslutning till WTO, till enklare viseringsregler, tullsamarbete, utbildningsutbyte och forskarsamarbete. Översynen bör ge oss vägledning när det gäller alla de verksamheter som vi för närvarande bedriver tillsammans med Ryssland och de verksamheter som för tillfället har skjutits upp. Översynen kommer att diskuteras på nästa möte i rådet (allmänna frågor) den 10 november 2008. Vid detta möte hoppas jag att vi kan enas om att fortsätta förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland.

Jag säger detta eftersom jag inte vet något bättre sätt att arbeta för våra egna intressen och ge uttryck för våra farhågor. Å andra sidan får vi inte bete oss som om ingenting har hänt. I allt vi gör måste vi klargöra att vi har mycket tydliga mål och se till att EU enat står bakom dessa mål.

Det passar kanske bra att vi håller denna debatt i dag, dagen innan morgondagens internationella givarkonferens, vilken jag som sagt kommer att leda tillsammans med Världsbanken, det nuvarande franska ordförandeskapet och det kommande tjeckiska ordförandeskapet.

EU kommer att fortsätta att agera på samma sätt som vi har gjort genom hela denna kris, som en konstruktiv, pålitlig partner, vägledd av sina värderingar, och genom att ge ett avgörande bidrag till stabilitet och fred.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar. Till att börja med skulle jag vilja be om ursäkt. Jag tackar kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner för att hon talade före mig eftersom jag precis har anlänt från utskottsordförandekonferensens möte. Diskussionerna pågick lite längre än väntat på grund av debatten i förmiddags, med tal av rådsordföranden och omröstning. Jag ber om ursäkt.

Som Benita Ferrero-Waldner påpekade har vi kommit till ett vägskäl när det gäller förbindelserna mellan EU och Ryssland, särskilt efter konflikten i Georgien. Efter Europeiska rådets extra möte den 1 september diskuterade rådet precis som Benita Ferrero-Waldner påpekade denna fråga den 13 oktober. Vid detta tillfälle slog rådet fast att efter det att EU hade skickat en oberoende civil observatörsstyrka till Georgien hade de ryska trupperna dragit sig tillbaka från områdena närmast Sydossetien och Abchazien. Detta markerade ett viktigt framsteg i genomförandet av avtalen om Georgiens självständighet, suveränitet och territoriella integritet av den 12 augusti och 8 september, vilka ingicks med EU som medlare. Detta har jag redan vid flera tillfällen nämnt för utskottet för utrikesfrågor.

EU kommer att fortsätta att be parterna sträva efter att genomföra sina åtaganden inom ramen för diskussionerna enligt avtalen av den 12 augusti och 8 september i år.

Ni känner säkert till att dessa samtal inleddes i Genève den 15 oktober under ledning av EU, FN och OSSE. För att förbereda och genomföra dessa överläggningar har vi utsett en särskild representant för krisen i Georgien, Pierre Morel. Han har gjort ett utmärkt arbete. Det första mötet hölls den 15 oktober och gjorde det möjligt för de berörda parterna att mötas öga mot öga.

Naturligtvis kommer allt detta att ta lång tid. Det är en tidskrävande process. Men när allt kommer omkring, när vi kommer ihåg vad som normalt brukar prägla en fredsprocess – vi kommer ihåg situationen på Balkan – är bara det faktum att det har varit ett möte där samtliga parter kunde mötas öga mot öga i självt ett viktigt steg, även om vi som jag nämnde vet att vägen framåt säkerligen kommer att bli lång.

Nästa möte inom ramen för denna process kommer att hållas i Genève den 18 november. Vi hoppas att parterna kommer att åta sig att hitta en pragmatisk lösning så att diskussionerna kan fortsätta och de utestående frågorna behandlas, framför allt arrangemangen för säkerhet och stabilitet, inklusive i övre Kodoridalen och i Akhalgoriregionen, liksom givetvis även den akuta frågan om internflyktingar.

EU är fast beslutet att behålla sitt engagemang när det gäller processen för att lösa konflikten i Georgien och nå ett övergripande avtal som bygger på internationella rättsprinciper.

För närvarande, och på ett mer allmänt plan, har Europeiska rådet bett kommissionen och rådet att genomföra en fullständig och grundlig utvärdering av förbindelserna mellan EU och Ryssland inför nästa toppmöte, som enligt planerna ska hållas den 14 november. Som rådsordföranden, president Nicolas Sarkozy, sa i morse är det nödvändigt att tala med Ryssland. Eftersom förbindelser med Ryssland är så viktiga ligger detta i vårt intresse.

Benita Ferrero-Waldner påminde oss om att detta är ett viktigt partnerskap. EU och Ryssland är ömsesidigt beroende av varandra. Utan tvekan är det bara genom dialog som vi kan se till att människorättssituationen förbättras i Ryssland och i regionen. Det ligger i vårt intresse att uppmana Ryssland att fortsätta det samarbete som båda parter behöver.

Jag skulle vilja påminna er om att vi behöver Ryssland för att klara av de globala utmaningarna, exempelvis kampen mot terrorismen, klimatförändringarna eller spridningen av massförstörelsevapen. EU har gjort detta val, och vi anser att det ligger i Rysslands intresse att göra samma val. Därför vill vi verkligen att denna dialog ska fortsätta.

Det kommande toppmötet den 14 november kommer att ge oss möjlighet att undersöka de olika dimensionerna av de förbindelser vi måste ha med Ryssland. Vi måste sträva efter ett konstruktivt engagemang för att avgöra om Ryssland hoppas dra full fördel av denna dialog. Som rådsordföranden nämnde i morse bör vi emellertid fortsätta denna dialog, utan att kompromissa om de grundläggande principer som den europeiska integrationen bygger på.

Dialog med Ryssland kan bara baseras på respekt för staters suveränitet, rättsstatsprincipen och gemensamma regler. I detta sammanhang ligger Rysslands anslutning till organisationer som Världshandelsorganisationen i både vårt och Rysslands intresse. Det kräver visserligen att vi löser en rad tvistefrågor som berör vissa medlemsstater.

Jag tänker på lagen om timmerexport och skatter för att flyga över Sibirien. I linje med de diskussioner som fördes i förmiddags anser vi också att vårt åtagande om närmare ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Ryssland är viktigt. Även här måste det finnas ett tydligare definierat ekonomiskt och handelsmässigt område. Om vi kan måste vi bidra till skapandet av ett gemensamt ekonomiskt område för EU och Ryssland.

Med tanke på detta kommer vi naturligtvis fortsätta att betona vikten av öppenhet, ömsesidighet och icke-diskriminering på energiområdet för Ryssland. I ett vidare perspektiv gäller detta även investeringar, eftersom EU-företag som bedriver verksamhet i Ryssland ofta möts av stora problem som det för närvarande inte finns någon acceptabel lösning på.

På toppmötet bör vi även diskutera finanskrisens effekter med Ryssland. Detta är en ny och viktig fråga för EU. Det är även en viktig fråga för Ryssland, för investeringspolitiken och för handelspolitiken mellan EU och Ryssland.

Som jag nämnde tidigare kommer vi även att påminna Ryssland om att landet måste uppfylla sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. På internationell nivå kommer vi att ta upp alla samarbetsfrågor som rör vårt gemensamma grannskap, och givetvis de som är extra aktuella på grund av Georgienkonflikten. Vi kommer även att ta upp internationella frågor av gemensamt intresse, exempelvis Mellanöstern, Iran och Afghanistan.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att det ligger i vårt intresse att fortsätta dialogen med Ryssland, ja att stärka den. Vi anser att detta är det enda som kan få Ryssland att göra framsteg och garantera att vi får en framtid som i allt högre utsträckning baseras på delade värderingar. Vi måste dra lärdom av händelserna i Georgien och sträva efter att bygga upp konstruktiva, balanserade förbindelser med Ryssland, och vi måste försöka att upprätta ett långsiktigt strategiskt partnerskap med detta land. Georgienkonflikten får inte avlägsna oss från detta mål. I stället måste målet stärkas. Även detta måste ske inom ramen för vad EU står för. Samtidigt måste vi respektera andra partner, som kanske inte alltid delar våra intressen när det gäller förbindelserna med Ryssland.

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja inleda mitt anförande med att citera rådsordföranden från debatten i förmiddags. Han sa att EU inte fick medverka till ett nytt kallt krig och att det inte fick agera oansvarigt och medverka till ökade spänningar som skulle kunna leda till en kris mellan oss och Ryssland. Ryssland uppmanas att vara en positiv och konstruktiv partner till EU på grund av dess strategiska betydelse, dess naturresurser, dess militär och kärnkraft, den omfattande handel som vi har med Ryssland – vilket kommissionsledamoten påminde oss om – och även helt enkelt för att Ryssland är EU:s främsta energileverantör.

Vi har emellertid slagit fast att vi inte bara är en ekonomisk och handelsmässig union utan även en värdeunion. Därför kan vi inte välja och vraka bland dessa värden beroende på vem som är starkast och viktigast.

Jag anser att man måste ta hänsyn till värden som frihet, respekt för demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och staters suveränitet och territoriella integritet. Vi kan inte titta åt ett annat håll och låtsas att ingenting hände i somras, när vi i själva verket bevittnade hur en suverän stat invaderades och sedan ockuperades med våld.

Vi måste stärka vår grannskapspolitik och konsekvent försvara de värden som vi förespråkar.

Det återstår fortfarande mycket arbete. Kommissionsledamoten och hennes avdelningar inom kommissionen ska genomföra en utvärdering, överläggningar ska äga rum i Genève och i veckan ska en givarkonferens hållas i Bryssel. Allt detta är viktigt anser jag.

Jag skulle vilja avsluta med att än en gång citera rådsordföranden. Han sa att Europeiska unionen måste uppträda enat på ett bestämt sätt. Om EU vid nästa toppmöte, som ska hållas i Nice den 14 november, inleder förhandlingar i syfte att ingå ett avtal eller partnerskap med Ryssland utan att detta land till fullo uppfyller och respekterar de avtal med EU som det undertecknade den 12 augusti och 8 september innebär detta att vi inte uppträder enat på ett bestämt sätt. I stället visar vi tecken på svaghet.

  Jan Marinus Wiersma, för PSE-gruppen. – (NL) Harr talman! I likhet med José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra skulle jag vilja återkomma till vad president Nicolas Sarkozy slog fast i förmiddags. Vi måste försöka lösa problemen med Ryssland med hjälp av dialog i stället för konfrontation. Vi måste försöka utveckla förbindelser i Europa som bygger på partnerskap, men även på principen om likvärdiga partner, utan att vi för den skull glömmer att vid behov vara kritiska.

I samband med detta måste vi försöka hitta en lösning på Georgienfrågan. Dessutom måste vi arbeta tillsammans med Ryssland i en rad viktiga internationella frågor som framtiden för icke-spridningsavtalet, Iranproblematiken och uppföljningen av Kyotoavtalet. Våra egna miljöambitioner kan inte bli framgångsrika så länge vi inte kan komma överens med andra nyckelpartner i världen.

Vi måste också försöka få till stånd ett samarbete med Ryssland när det gäller finanskrisen och Rysslands roll i G8-gruppen. Finanskrisen visar än en gång hur mycket vi förlitar oss på Ryssland, men även hur mycket Ryssland förlitar sig på den internationella ekonomin. Att världen fullständigt har förändrats jämfört med hur den såg ut för 30–40 år sedan är ett annat skäl till varför en återgång till det kalla krigets dagar inte är ett alternativ.

För det andra skulle vi vilja applådera det franska ordförandeskapets agerande och EU:s enighet i dess reaktioner på Georgienkonflikten. Det är av central betydelse att vi även under de kommande veckorna och månaderna behåller denna enighet. Detta är extra viktigt i de samtal som har påbörjats i Genève och som kommer att fortsätta i november. Förståeligt nog gick det inte att komma överens omedelbart om en formel för att lösa Georgienfrågan.

Eftersom det finns en grundläggande skillnad mellan vår och Rysslands uppfattning kan det bli svårt att lösa denna fråga. Enligt vår uppfattning bör Georgiens territoriella integritet bevaras. Vi kan inte acceptera erkännandet av Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Diskussionerna om dessa frågor kommer att bli tuffa.

I detta sammanhang är det kanske på sin plats att påminna oss själva om att vi även inom EU behöver ha en mer omfattande debatt om de säkerhetsstrukturer och bestämmelser som redan finns, i form av Helsingforsprocessen. Ryssland har föreslagit ändringar och förbättringar av denna, men rådet och kommissionen kanske också har några tankar i denna fråga.

Vad som är viktigt inom ramen för denna diskussion är att Ryssland får ett klart besked om att vi inte vill bråka om inflytandesfärer och att vi inte accepterar dessa, inte ens i regioner som gränsar till Ryssland och EU. Jag är inte för att utvidga Nato i den riktningen.

Däremot är jag för en aktiv EU-politik för att garantera självständigheten för länder som Ukraina, Georgien och Moldavien. Jag hoppas också att de förslag som kommissionen ska lägga fram till hösten om de östeuropeiska partnerskapen kommer att stärka banden med dessa grannländer, så att de kan få hjälp att garantera sin egen utveckling och sin egen självständighet.

  Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Jouyet, fru Ferrero-Waldner! Låt mig först rekommendera en bra bok för julledigheten: den underbara biografin om grevinnan av Ségur. Ni vet säkert att grevinnan av Ségurs verkliga namn var Sophie Rostopchine – ja, Rostopchine – och att hennes far var den man som stoppade kejsar Napoleons fälttåg in i Ryssland. I boken ges en fantastisk beskrivning av hur allt gick till. Vissa av de läxor vi kan lära oss gäller än i dag. Hur som helst, detta var bara en inledning.

Till att börja med skulle jag vilja klargöra att när jag tog till orda i förmiddags var avsikten på intet sätt att föreslå att toppmötet mellan EU och Moskva inte skulle äga rum. Givetvis inte. Det måste äga rum. Eftersom jag bara hade en och en halv minut på mig kanske jag inte var tillräckligt tydlig. Vad jag hade tänkt säga är att jag mot bakgrund av rådets slutsatser hade kommit fram till att rådet redan hade bestämt sig för att fortsätta respektive återuppta partnerskapsförhandlingarna och förhandlingarna om associeringsavtal, och det oavsett vad som sker. Det kommer inte att spela någon större roll vad man kommer fram till på toppmötet den 14 november, som förmodligen kommer att bli ett tufft möte. Samtalen kommer ändå att återupptas, oavsett vad som sker, och kommissionens och rådets utvärdering kommer med rätta att beaktas. Jag ville bara klargöra detta lite.

Jag vet inte om Nicolas Sarkozy missförstod mig med vilje eller inte. I vilket fall som helst svarade han inte på min fråga, och jag skulle uppskatta ett svar, herr Jouyet, eftersom jag personligen skulle bli ledsen om man har bestämt för sig att återuppta förhandlingarna oavsett vad som sker. Jag är helt och hållet för dialog med Ryssland. Det är utan tvekan en stormakt. Det är också en stormakt som har mycket stolthet och en stormakt som inte visar mycket medlidande och som enligt min erfarenhet inte uppskattar att andra försätter sig i en svag ställning.

Så att redan ha beslutat sig för att återuppta förhandlingar, oavsett vad som sker, till och med innan toppmötet har ägt rum är inte ett prov på den högsta graden av diplomatisk skicklighet. Hur som helst är min tid ute så jag hoppas framförallt att ni kommer att ge mig ett tydligt svar, herr Jouyet, i den ena eller andra riktningen. Jag skulle bli mycket tacksam i så fall.

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr Jouyet, fru Ferrero-Waldner, mina damer och herrar! Mycket kan sägas om konflikten mellan Ryssland och Georgien, och det är utan tvekan en avgörande faktor i vår relation till Ryssland i dag.

Vad som kan sägas är att både Ryssland och Georgien har misslyckats. Det är oacceptabelt för länder att använda sig av militära medel för att lösa sina konflikter. Det finns en teori inom statsvetenskapen som säger att i princip löser demokratiska länder sina konflikter på ett demokratiskt sätt, med hjälp av dialog, och inte med militära medel. Eftersom detta inte var fallet här är det utan tvekan något som är fel med demokratin i både Georgien och Ryssland. Annars skulle vi inte ha fått den nuvarande händelseutvecklingen.

Dagens debatt handlar om vår relation till Ryssland. Läget i Ryssland är fortfarande minst sagt kritiskt när det gäller demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna, pressfriheten och föreningsfriheten, situationen i Tjetjenien – detta kanske inte längre får rubriker i nyheterna, men alla som noga följer utvecklingen i detta land vet att situationen i Tjetjenien fortfarande är mycket kritisk – och även i form av problem i samband med förberedelserna för vinter-OS i Sotji. Alla dessa frågor ger upphov till många problem.

I likhet med vad påpekats tidigare anser även jag att det finns ett ömsesidigt beroende mellan EU och Ryssland. Detta stämmer. Varje gång vi talar om ömsesidigt beroende och diskuterar dessa problem bör vi emellertid komma ihåg att även ta upp de andra värdena, värden som demokrati, de typiskt europeiska värdena, andra sätt att lösa konflikter, strävan efter mer demokrati och användningen av mjuka maktutövningsinstrument.

Verts/ALE-gruppen är helt för dialog, som enligt mig är ett av EU:s kännetecken. EU är ett lysande exempel på konfliktlösning och konfliktförebyggande med fredligt medel. Om alla villkor uppfylls och om rådet, kommissionen och Europaparlamentet kraftfullt ställer sig bakom dessa värden kan vi just därför inleda en dialog med Ryssland, inklusive förhandlingar om partnerskap och samarbetsavtal, med lugnt sinne, beslutsamhet och en vilja att lyckas.

  Adam Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! De ryska väpnade styrkornas agerande i Georgien är ett utmärkt test på Rysslands nuvarande avsikter. Agerandet testar även EU:s politiska makt och grundläggande operativa principer. Tyvärr beter sig ledarna för flera medlemsstater som om Rysslands invasion av det suveräna och demokratiska Georgien aldrig hade ägt rum.

Ryssland förödmjukar än en gång EU genom att hävda att de har dragit tillbaka sina styrkor till de ställningar de hade före invasionen. Hur ska vi då förklara att georgiska byar i Sydossetien och området däromkring konstant utsätts för brutal etnisk rensning? Hur ska vi förklara att de två hundra observatörer som EU har skickat ut nekas tillträde till konfliktområdet? Denna situation är ljusår från en återgång till det status quo som rådde den 7 augusti, vilket är ett villkor för att återuppta samtalen med Ryssland. Ett av syftena med Rysslands invasion av Georgien var att terrorisera grannländerna i regionen och på så sätt skjuta Nabuccoprojektet i sank, ett projekt som är nödvändigt för EU:s energiförsörjning. Ingen verkar för närvarande bry sig om den korridor för gas- och oljetransporter som går igenom Georgien. Denna korridor är viktig för oss och den enda som inte står under Kremls kontroll.

Dessutom skulle jag vilja påminna er om att det finns många med ryskt pass som bor i EU:s grannländer, exempelvis Ukraina, Vitryssland och de baltiska staterna. Därför måste vi tänka på att Kreml när som helst kan hävda att dessa personer behöver Rysslands så kallade skydd. Detta är exakt vad som har skett i Sydossetien. Än en gång måste jag understryka att EU:s medlemsstater och deras närmaste grannar står inför ett direkt hot om rysk aggression.

Vi står för närvarande inför en situation där Ryssland, förutom att landet ägnar sig åt energiutpressning, har gått så långt som att utöka sin vapenarsenal med hot om militärt våld mot EU:s medlemsstater och dess grannländer. Den nuvarande situationen i Georgien är ett tydligt exempel på detta. Partnerskap mellan EU och Ryssland kan inte komma i fråga under sådana omständigheter. Att låta Ryssland delta i samtalen vid det kommande toppmötet i Nice den 14 november skulle än en gång visa att EU:s ledare är totalt oförmögna att hantera Ryssland.

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman, fru kommissionsledamot! Börserna i Förenta staterna har kraschat, börserna i EU:s medlemsstater har kraschat och börserna i Ryssland har kraschat. Vi befinner oss alla i samma kris som har skapats av turbokapitalism. Trots detta vill vissa EU-länder – ledda av de baltiska länderna, vars presidenter fick sin utbildning i Förenta staterna – isolera Ryssland från Europeiska gemenskapen. Detta gäller särskilt Polen. Först bromsade man inledandet av samtalen om partnerskapsavtalet, och i dag är orsaken Georgiens och Abchaziens konflikt med Ryssland.

I många västländer har medierna gett en bild av Ryssland som angripare. Detta är en felaktig bild. Micheil Saakasjvilis armé var den som angrep och gav upphov till denna globala konflikt. Det bör han inte belönas för. I denna fråga är tyvärr ledamöterna från PPE-DE-gruppen i händerna på sina egna extrema element.

Ryssland vann naturligtvis en militär seger över Micheil Saakasjvilis armé, en armé som amerikaner och israeler har tränat och Ukraina försett med vapen. Det var en politisk överreaktion att erkänna Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Nu får Ryssland betala de politiska konsekvenserna av detta. Vår grupp tror emellertid inte att isolering av Ryssland bör vara en av dessa konsekvenser. Den europeiska kapitalismen behöver Rysslands naturresurser, och Ryssland behöver Europas politiska erfarenhet av demokrati, medborgerliga fri- och rättigheter och rättsstatsprincipen.

Dessa mål kommer inte att förverkligas genom politiskt våld utan genom samarbete och dialog. Det är förmodligen det som dagens samtal i Helsingfors mellan generalstabscheferna Mike Mullen och Nikolaj Makarov handlar om. Dessutom bör inte EU bojkotta dialogen.

Vi hoppas att de positiva åtgärder som det kommande ordförandeskapet har föreslagit kommer att lyckas.

  Paul Marie Coûteaux, för IND/DEM-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Jouyet! Det är dags för ånger – det verkar vara dagens melodi – eller åtminstone dags att tänka om när det gäller våra dogmer och instinktiva reaktioner. Dessutom är jag tacksam för att president Nicolas Sarkozy i förmiddags visade prov på vad som verkade vara ett ärligt exempel på detta. Låt oss därför tänka om när det gäller vår gamla, mycket gamla, misstro när det gäller Ryssland, eller snarare misstro gentemot detta land som vare sig vi vill det eller inte är en av våra partner.

Mot bakgrund av detta rekommenderar även jag – precis som Annemie Neyts-Uyttebroeck – att ni läser en biografi om grevinnan av Ségur, särskilt den av Marie-José Strich, publicerad av det utmärkta förlaget Bartillat. Då kommer ni att förstå den verkliga betydelsen av den fras som ni om jag hörde rätt nämnde två gånger: ”ömsesidigt beroende”.

Ja, vi är utan tvekan ömsesidigt beroende av varandra, men inte bara när det gäller att bekämpa terrorism eller massförstörelsevapen. Vi är ömsesidigt beroende av varandra på alla sätt. Naturligtvis när det gäller energi, men även när det gäller forskning, industri och politik. Detta beroende är oerhört mångfacetterat.

Låt oss föreställa oss hur Europa kommer att se ut på 2000-talet, beroende på om våra nationer fortfarande kommer att delta i exploateringen av de ofantliga rikedomarna i Sibirien. Låt oss sluta ta oss an tvister som inte är våra egna, utan tillhör en tredje part som har ett intresse av att splittra Europa så att den kan dominera det. Tro mig, här tänker jag på Europas intresse, om ni kan acceptera att franska nationalister bryr sig om en sådan sak.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Jag anser att rådets beslut att inte återuppta samtalen med Ryssland om ett strategiskt partnerskap är dumt, kortsiktigt och att det skadar EU-medborgarna. Vi måste inse att detta är en partner som EU är beroende av för leveranser av råvaror. Det handlar inte bara om gas och olja. Utan titan från Ryssland skulle det exempelvis inte vara möjligt att tillverka en enda Airbus. Vad som är ännu värre är att den nuvarande europeiska rysskräcken inte bygger på fakta utan på det sätt som dessa har presenterats via politik och medier. Vi bör komma ihåg att konflikten i Kaukasus startades av Georgien utan hänsyn till följderna, inte av Ryssland. Dessutom ser jag inga konkreta skäl till varför Sydossetiens och Abchaziens självständighet inte ska respekteras, eftersom ett stort antal ledamöter med stort jubel omedelbart välkomnade Kosovos självständighet. Jag är glad att Václav Klaus, Tjeckiens president, det land som jag företräder här, beskrev situationen i realistiska termer när han sa att det inte handlade om Georgien på den goda sidan och Ryssland på den onda. Tyvärr var han ensam. Om EU menar allvar med att vara en strategisk partner och en global aktör måste det erkänna Ryssland på likvärdiga villkor. Ingen tjänar på en konfrontationspolitik.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! En av de föregående talarna sa att den bakomliggande principen för allt detta måste vara ”inget våld”. Inget våld från någon sida, i enlighet med internationell rätt. Vi måste se till att internationell rätt upprätthålls, inklusive territoriell integritet, att ingen stat blandar sig i en annan stats inre angelägenheter, att ingen stat utnyttjar sitt inflytande och att avtalen från augusti och september följs. Jag hoppas att detta kommer att fortsätta att gälla i Genève.

Vi måste fortsätta att se till att Europeiska rådets beslut av den 1 september och de lösningar som kommissionen har förhandlat fram när det gäller associeringsavtal, frihandelsavtal och Europeiskt ekonomiskt område plus, eller vad det nu kallas, följs, så att enskilda länder kan stärkas, stabiliseras och delta utan att bli provocerade av andra länder och vi kan utföra det arbete som krävs vid givarkonferensen.

Samtidigt måste vi ge medlemsstaterna i Östeuropa en känsla av trygghet och solidaritet inom EU och Nato. Jag anser att detta även är viktigt av psykologiska skäl.

Fru kommissionsledamot! Jag är glad att ni har hänvisat till vårt ömsesidiga beroende, vilket är den bästa säkerhetspolitik vi kan ha. Ju mer detta ömsesidiga beroende stärks, och ju mer det blir en del av båda parters intressesfär och dessa knyts närmare varandra, desto svårare kommer det att bli för oss att komma loss från detta beroende med icke-fredliga medel. Här måste vi gå i bräschen. Vi bör dessutom stödja alla förslag med rättsliga skyldigheter som omfattar Ryssland, tillsammans med WTO- och partnerskapsavtalen och de skyldigheter som ingår i dessa. När vårt ekonomiska ömsesidiga beroende på detta sätt underbyggs av rättsliga och avtalsmässiga åtgärder kommer vi att kunna göra framsteg.

Men detta måste baseras på våra intressen. Trygg energiförsörjning är en punkt, och på detta område finns det utmaningar världen över. Inte utan orsak har 5+1-länderna haft ett nytt möte om Iran och sedan återgått till sitt vanliga arbete. Detta sker även på andra nivåer. Jag har hört att ett av Europaparlamentets utskott återigen har besökt Moskva. När det gäller Iran, Mellanöstern, klimatförändringarna, terrorism och många andra frågor är Ryssland en viktig part.

Vi måste vara öppna för diskussioner. Ett säkerhetspartnerskap med Ryssland kommer bara att fungera om det inte sker på bekostnad av befintliga allianser och genom att Förenta staterna hålls utanför Europa. Detta är ett villkor för denna typ av partnerskap.

  Reino Paasilinna (PSE). - (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Båda sidor begick fel och bröt internationella avtal. Nu handlar det om hur snabbt vi kan gå vidare och återställa stabiliteten.

För att lyckas med detta behöver vi även samarbeta med Ryssland. Det är ett grundläggande krav. Många av Rysslands mål är faktiskt samma som våra mål i Lissabonfördraget. President Dmitrij Medvedev har sagt att det behövs institutionella reformer. Det stämmer. För det andra nämner han reformer av infrastrukturen. För det tredje investeringar. Det är saker som vi känner till. Sedan nämns innovation, något som vi, om vi får säga det själva, kan en hel del om. Detta är saker som vi har gemensamt. De vill spela en roll när det gäller att lösa den internationella finanskrisen, och de har lite kapital för att göra detta. Därför vill de givetvis inte bli utestängda, och vi måste svara med samarbete. Detta kommer att göra att vi kan styra Ryssland i den riktning vi vill.

Ryssland vill inte tala om ideologi, men i dag gör EU det. Vi vill att Ryssland ska ha demokrati. Det är vår ideologi. Ryssland vill ha praktiska lösningar, och båda dessa mål är förmodligen värda att harmonisera. På så sätt kommer vi att göra framsteg. Utöver president Medvedevs fyra ”I” behöver vi ytterligare ett ”I”, dvs. integration, så att vi utifrån vår egen ståndpunkt även kan påverka Rysslands framtid på ett framgångstrikt sätt och öka stabiliteten.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) I diskussionen om konflikten mellan Ryssland och Georgien tenderar vi att förbise vad som hände i Abchazien och i stället koncentrera oss på Ossetien. Något mycket betydelsefullt hände faktiskt i Abchazien. Ryssland har viss grund för att hävda att dess agerande, trots sin oproportionerlighet, var en reaktion på försök att lösa Ossetienproblemet med militära medel. Detta var emellertid inte fallet i Abchazien. De ryska truppernas massiva intrång, den ryska flottan utanför Georgiens kust, och den militära erövringen av det territorium som kontrollerades av de georgiska myndigheterna visar att Ryssland är berett att använda sina stridande förband med förevändningen att de agerar förebyggande. Sådana handlingar måste därför bedömas utifrån om de kan motiveras enbart genom en ensidig bedömning av utrikespolitiska resurser.

I sitt tal återkom president Dmitrij Medvedev till tanken på ett gemensamt säkerhetsområde som skulle sträcka sig från Vancouver till Vladivostok. Mina damer och herrar! Jag frågar er, hur kan man lita på gemensamt agerande i detta gemensamma säkerhetsområde om Ryssland visar att det självt utgör ett hot? När det gäller de andra aspekter som president Medvedev vill ska ingå i det potentiella avtalet bör vi komma ihåg att dessa redan ingår i det befintliga avtalet. Detta avtal antogs 1990 och har titeln Parisstadgan för ett nytt Europa. Vad frågan egentligen gäller här är kanske inte dialog utan rätten att lägga in sitt veto mot olika åtgärder som Nato skulle kunna vidta.

(Applåder)

  Rebecca Harms (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja hänvisa till vad Bart Staes sa i sitt anförande om andra konflikter som fortfarande pågår i Kaukasus.

Om vi återupptar samtalen med Ryssland nu – vilket vi är för – är det enligt oss väldigt viktigt att vi inte glömmer bort Karabach, Tjetjenien, Moldavien och Transnistrien och att vi även kommer att behöva hantera en mycket svår tvist i Ukraina nästa årtionde när det gäller Krim. EU får inte göra samma misstag som det gjorde före kriget i Georgien genom att inte ta denna konflikt på tillräckligt allvar.

Vi anser därför att det är nödvändigt att hantera alla dessa konflikter. Kaukasus och angränsande regioner är mycket viktiga. De ligger alla i Europa och måste därför prioriteras mycket högre av Europa och av EU – och vi bör göra detta i samarbete med Ryssland.

Oavsett om vi kan lösa konflikterna där på ett godtagbart sätt, jag är inte säker just nu men är faktiskt ganska optimistisk och tror att denna känsla av kall fred som har gått igenom Europa – och genom hela EU – och som även har skapat oro i Ryssland, var en tillräcklig varning och att de olika sidorna nu kommer att återgå till förhandlingarna med större allvar.

Från västs synvinkel är det också synnerligen intressant att Ryssland i finanskrisens spår räddar hela stater för att självt kunna klara krisen. I globaliseringens tidevarv är våra ekonomier mycket tätare sammanbundna än vad vi tidigare diskuterade i samband med energin.

Om vi kunde hitta ett bättre tonläge, och om västländerna kanske inte hela tiden framhöll att deras system har varit det vinnande systemet sedan 1980-talet, skulle vi kanske lättare kunna lösa tvisten.

  Konrad Szymański (UEN). - (PL) Herr talman! Ryssland är kanske det land som har tjänat mest på finanskrisen. På sistone har vår uppmärksamhet i betydande grad gått från Rysslands aggression mot Georgien till våra bankers problem. Detta skifte var tydligt under debatten i förmiddags.

Vi får emellertid inte glömma bort att Ryssland fortfarande har ca 7 000 soldater stationerade i Ossetien och Abchazien. Det är mer än tre gånger så många soldater som fanns där den 7 augusti, och Ryssland respekterar därför inte fredsavtalet på det sätt som vi hade önskat. Det innebär att förbindelserna mellan EU och Ryssland fortfarande befinner sig i ett dödläge. Det innebär också att vi för närvarande inte har någon anledning att återuppta den politiska dialogen inom ramen för de gemensamma organ där EU och Ryssland ingår. Det finns ingen grund att återuppta förhandlingarna om partnerskapsavtalet. Det är med sorg vi konstaterar att vissa medlemsstater anser att den ryska aggressionen mot Georgien kan ignoreras, och att det endast är en fråga om tid. Denna passiva politik kan bli oerhört kostsam för hela EU:s utrikespolitik.

  Vittorio Agnoletto (GUE/NGL). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi måste erkänna att rådet har hanterat förbindelserna med Ryssland på ett mer balanserat sätt än i den resolution som Europaparlamentet antog om händelserna i Georgien. I denna resolution anklagades endast Ryssland, och till och med de attacker som Georgien utförde den 7 och 8 augusti rättfärdigades.

Om vi verkligen bryr oss om att stabilisera freden måste vi emellertid säga ett tydligt ”Nej” till Georgiens eller Ukrainas eventuella anslutning till Nato. Vi vet att detta bara skulle destabilisera hela regionen och i hög grad öka risken för nya krig. Förhandlingar med Ryssland bör återupptas, inte bara av ekonomiskt intresse, utan även på grund av att problem inte försvinner förrän de diskuteras. Detta är alltid det bästa sättet.

Samtidigt måste vi vara mycket tydliga när det gäller mänskliga rättigheter, informationsfrihet och politiska friheter, vilket för närvarande verkligen inte är normen i Ryssland. Det bästa sättet att skydda dessa rättigheter är att inte låta energin hålla oss som gisslan. Men för att avlägsna oss från vårt beroende av Ryssland behöver vi inte bara diversifiera vår energiförsörjning utan även investera i alternativ ren energi.

Jag har en sista kommentar. Både kommissionen och rådet har sagt att de har ett enormt förtroende när det gäller Rysslands anslutning till Världshandelsorganisationen. Jag skulle vilja påminna er om att ni fällde samma kommentarer när Kina gick med i WTO, och vi har sett de fruktansvärda resultat som Kinas anslutning har fått på EU:s ekonomi och arbetstagarna i EU. Kanske vi borde söka efter lösningar på andra ställen. Kanske är det hela WTO-mekanismen som vi borde ifrågasätta.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Kreml har fått allt det ville ha från sitt köpslående med president Nicolas Sarkozy. President Sarkozys ”fred i vår tid” gav dem vad de vill ha, och en diplomatisk utväg. Sedan andra världskriget har den grundläggande principen för internationella förbindelser varit att aggression inte får löna sig, eller att man inte får göra politiska eftergifter till angripare. Men Moskva har vunnit, Nato har förödmjukats och EU har spelat på båda sidor.

Som institution står EU helt enkelt inte på den demokratiska västsidan i det nya kalla kriget. EU hör inte till den fria världen. Det är antidemokratiskt, odemokratiskt och imperialistiskt. Institutionsmässigt tenderar det att ställa sig på andra antidemokratiska imperiers sida, inte fria nationers sida. EU styrs inte av rättsstatsprincipen utan av ideologi.

Tyvärr kommer de europeiska regeringarna att – som goda européer – välja att följa EU:s katastrofala inställning till Ryssland, snarare än sina egna gemensamma nationella intressen.

  Sylwester Chruszcz (NI). - (PL) Tillsammans med Förenta staterna är Ryssland en av EU:s viktigaste partner. Ryssland är en strategisk partner och levererar råvaror till EU:s medlemsstater så att de kan producera energi, inklusive till mitt eget hemland Polen. Samarbetet med Ryssland är ett faktum, och det ligger i båda parters intresse att detta samarbete lyckas. Georgiens angrepp på Sydossetien, och den påföljande upptrappningen av konflikten har allvarligt hotat förbindelserna mellan Bryssel och Moskva.

Detta innebär emellertid inte att vi, som vissa europeiska politiker önskar, ska vända Ryssland ryggen eller ens att vi tillfälligt bör avbryta alla förbindelser med Ryssland. Ryssland har gjort stora ansträngningar de senaste tjugo åren för att ingå i kretsen av demokratiska europeiska stater. Även om det utan tvekan återstår en hel del arbete råder det inte heller någon tvekan om att den ryska befolkningen starkt stöder den nuvarande och tidigare ryske presidenten. Jag hoppas att EU och Ryssland trots vissa hinder kommer att fortsätta sitt framgångsrika samarbete, eftersom detta ligger i båda parters intresse.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). - (NL) Herr talman, herr Jouyet, fru Ferrero-Waldner, mina damer och herrar! Det går inte att förneka att förbindelserna mellan EU och Ryssland har förändrats den senaste tiden. Låt mig tillägga att jag inte anser att isolering av Ryssland är ett alternativ. Samtidigt är det svårt att tala om partnerskap om medlemsstater fortfarande har en sådan stor misstro gentemot Ryssland.

Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Ryssland anser jag emellertid att vi bör fortsätta dialogen. Det är just det som rådet och kommissionen gör, och det är även vad Europaparlamentet borde göra. Detta har faktiskt varit föremål för en häftig debatt i vår delegation, i samband med vårt planerade besök i Moskva i slutet av veckan. Resultatet av denna diskussion var att vi bör fortsätta dialogen, men att vi bör klargöra för våra partner att allt inte är som vanligt. Vi måste vara uppriktiga när vi talar om detta och försöka få till stånd ett konstruktivt samråd.

Vi förväntar oss mycket mer av Ryssland. Tillbakadragandet av trupper från buffertzonen var endast ett första steg. Spänningen kan bara minska om antalet soldater i Abchazien och Sydossetien minskar eller om dessa soldater dras tillbaka helt och hållet. Även om detta inte uttryckligen anges i avtalen ligger det i linje med andan i avtalet, och jag skulle vilja höra Jean-Pierre Jouyets åsikt i frågan.

EU, och framför allt ordförandeskapet, har de senaste månaderna varit otroligt explicit och beslutsamt. Detta måste vi hålla fast vid.

Avslutningsvis har jag tre frågor. Den första rör tiden fram till toppmötet. Vilka särskilda signaler och åtgärder anser ni är nödvändiga för att återuppta förhandlingarna? För det andra, hur tänker ni se till att parlamentet görs delaktigt i detta? För det tredje skulle jag vilja påminna er om att Ryssland inte deltar i det fördrag om klusterbomber som undertecknas i Oslo. Det visar sig nu att den nederländske journalisten dödades av en rysk klusterbomb. Fru Ferrero-Waldner! Hur kan vi trots detta få Ryssland att delta i det nya fördrag som undertecknas i Oslo?

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! Det franska ordförandeskapet har hanterat krisen i Georgien på ett exemplariskt sätt. Vi vet hur man hanterar kriser, men än så länge kan vi inte förhindra dem. Låt mig påminna kammaren om att den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier lade fram en mycket bra plan för att lösa krisen som godtogs av alla sidor utom Tbilisi. Detta är historiska fakta. Det är beklagligt, för det kunde ha avvärjt kriget. Jag är övertygad om att Steinmeierplanen fortfarande kan ligga till grund för en förhandlingslösning, även om läget är mycket allvarligare i dag eftersom befolkningen i Abchazien och Sydossetien nu har en helt annan syn på saken. Låt mig genast tillägga att förhandlingar inte kan bedrivas utan företrädare från Abchazien och Sydossetien. Deras ståndpunkt är utan tvekan också viktig när det gäller förbindelserna med Ryssland.

Vi kan inte bara fortsätta från var vi var. Ryssland är fortfarande en strategisk partner. Men även om vi inte kan isolera Ryssland har vårt förtroende minskat. Precis som vi måste Ryssland dra lärdom av dessa händelser. Framför allt måste vi inse varför Ryssland är mycket tolerantare gentemot Ukrainas och Georgiens strävan att närma sig EU än deras strävan att närma sig Nato. Detta är en lärdom som både amerikanska politiker och vi måste dra om vi vill normalisera det strategiska partnerskapet mellan Ryssland och EU.

  Henrik Lax (ALDE). - Herr talman! Rysslands angrepp på Georgien är ingen separat händelse. Det vi ser är ett paradigmskifte i Rysslands relationer till sina grannstater. Ett paradigmskifte som kan få stora konsekvenser om inte EU handlar klokt. I sanning står vi inför ett vägskäl som statssekreterare Jean-Pierre Jouyet sa. Jag är bekymrad för att en hel del EU-ledare redan talar för en återgång till ”business as usual” i EU:s relationer med Ryssland. De agerar som om kriget i Georgien inte skulle ha ägt rum, men fortfarande finns det ryska trupper, hela 8 000 man, kvar i de ockuperade områdena. Den etniska rensningen pågår fortfarande.

EU måste sända en klar signal och kraftigt fördöma Rysslands imperialistiska politik där landet ser sig ha rätten att skydda ”sina” medborgare genom att ockupera suveräna stater. Idag Georgien, imorgon Ukraina, Vitryssland. Jag kommer att upprepa det här på Rysslandsdelegationens möte i Moskva på fredag. Om EU inleder villkorslösa avtalsförhandlingar med Ryssland, under de premisser som råder idag, då godkänner vi Rysslands agerande i Georgien och ger Ryssland en fullmakt in blanco att fortsätta med en imperialistisk politik. EU har en skyldighet att hjälpa offren och inte den som attackerar. Jag vill gratulera kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner till förslaget om 500 miljoner euro och hoppas att givarkonferensen i morgon blir lyckad.

  Tatjana Ždanoka (Verts/ALE). - (EN) Herr talman! Jag talar i dag inte enbart som företrädare för min politiska grupp och som ledamot av delegationen för förbindelserna med Ryssland, utan även som den enda rysktalande ledamoten här i parlamentet.

Vissa politiker glömmer att Ryssland befolkningsmässigt faktiskt är Europas största land och att rysktalande personer faktiskt är EU:s största minoritetsgrupp – upp till 10 miljoner människor. Tyvärr tänker många av dem som talar om Rysslands resurser bara på råvaror och glömmer den mänskliga dimensionen. Vi måste komma ihåg att människor utgör grunden för förbindelserna mellan EU och Ryssland. EU:s rysktalande personer är för förbindelser mellan EU och Ryssland som bygger på ett strategiskt partnerskap. Vi stöder inte bara en gemensam marknad för EU och Ryssland, som president Nicolas Sarkozy nämnde i dag, utan även större rörlighet för personer. Vi stöder mänskliga rättigheter – vilket president Sarkozy också nämnde – men vi motsätter oss det hyckleri som EU-institutionerna visar prov på när de ignorerar kränkningarna av rysktalande personers rättigheter i de baltiska staterna.

  Ģirts Valdis Kristovskis (UEN) . – (LV) Är de konkurrenter eller partner, skickliga aktörer eller beroende dumbommar? Jag talar om förbindelserna mellan västvärldens demokrati och den ryska autokratin. Det påminner om ett katt-och-råtta-spel. Två månader efter de militära operationerna i Georgien föreslår president Dmitrij Medvedev lustigt nog ett nytt europeiskt säkerhetsavtal. President Nicolas Sarkozy är väldigt tillmötesgående och ser inte att Ryssland har ökat sin militära närvaro i Sydossetien och Abchazien. Bör vi lita på Ryssland? Vi borde kanske ha lärt oss mer av Kosovoprocessen och Georgienkonflikten. Varför är de europeiska ledarna så optimistiska? Ryssland kommer framgångsrikt att utnyttja västs godtrogenhet; det suktar efter hämnd på väst varhelst det är möjligt. Rysslands utlänningspolitik i Ossetien, Abchazien och Ukraina innebär en betydande risk. Det pågår en kamp i cyberrymden. Inte för inte stödde Rysslands befolkning och deras massmedier, inklusive i de baltiska staterna, Rysslands invasion av Georgien. Just nu bör vi inte vara så snabba med att återuppta omfattande samtal med Ryssland. Först måste Ryssland genomföra fredsplanen för Kaukasus.

  Roberto Fiore (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja få bort idén om att Ryssland angrep Georgien. Jag anser att vi bör anta det förslag som Ryssland har lagt fram, som vid det aktuella tillfället begärde att en tribunal skulle avgöra vem som verkligen bar ansvaret för att kriget startade.

Samtidigt anser jag, vid en tidpunkt då kreativ bokföring har kollapsat, att det är viktigt att tänka på den verkliga ekonomi som står för dörren. Denna består av råvaror, mark och arbetskraft, och inkluderar i Europas fall nu i praktiken Ryssland. Detta är inte bara ekonomiska fakta. Det finns ett Västeuropa baserat på katolicism som skulle kunna slå sig ihop med ett Östeuropa baserat på den ortodoxa kyrkan. Detta skulle verkligen bli en union med två lungor – dess två andliga lungor.

Därför ligger det i Europas intresse att vara med Ryssland och i Rysslands intresse att vara med Europa.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (FR) Herr minister! Efter president Nicolas Sarkozys kommentarer i morse om att EU måste stå enat och starkt har jag något jag vill säga på polska.

(PL) För inte så länge sedan var relationen till Ryssland annorlunda. Europa var splittrat. Det uppträdde inte enat. Kommissionsledamot Peter Mandelson sa att frågan om ett embargo på polskt kött var en bilateral fråga. Detta är inte det slags Europa som jag vill ha, och det finns ingen plats för ett sådant Europa här.

Krisen i Georgien öppnade tillfälligt Västeuropas ögon, särskilt våra socialdemokratiska kollegers ögon, för hur Ryssland kan vara. Det kan vara attraktivt, fascinerande, men även oförutsägbart, inte nödvändigtvis respektfullt när det gäller de avtal som det har undertecknat, och dess inställning till WTO-medlemskap kan knappast kallas entusiastisk. Ryssland vill ha sina egna regler, som ger landet fria tyglar att fatta beslut som gynnar dess egna syften. Vi kommer inte att kunna uppnå fredliga avtal, vilket vi behöver, om vi inte inser detta faktum. Ryssland är vår närmaste granne, ett land med stor potential och ett stort kulturarv, en stolt nation, stolt över sitt land från Östersjön till Berings sund. Vi behöver en dialog med Ryssland. Denna dialog måste innefatta respekt för det ryska folket. Samtidigt måste vi ha en beslutsam, gemensam ståndpunkt gentemot dess ledare, Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin, och inte vara rädda för att Ryssland när som helst ska vrida av gaskranarna.

I stor utsträckning är ryska folkets levnadsstandard beroende av varor från EU. Detta borde stärka våra ledare och ge dem en känsla av att vara i en styrkeposition i deras förhandlingar med en stark partner. I stället för att kräla på våra knän borde vi därför sitta vid förhandlingsbordet i Kreml som likvärdiga partner. Slutligen, signora comisaria, betonar rådsordföranden att Rysslands tillbakadragande från buffertzonen bör ses som en framgång, och att detta är en positiv signal. I stället bör det kanske ses som ett steg tillbaka. Ryssland verkar bara göra eftergifter, men landet har inte dragit sig tillbaka från Ossetien och Abchazien, och det har inte har en tanke på att göra detta. Låt oss vara realistiska och försöka förutsäga deras nästa drag.

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! Det finns många skillnader mellan Förenta staterna och Ryssland. Jag skulle vilja se ett lika fritt val i Ryssland som jag åtminstone förväntar mig i Förenta staterna i dag.

Stormakter har emellertid även vissa likheter, och jag hoppas att många av er snart får möjlighet att se programmet på ARTE om Henry Kissinger. På tal om interventionen i Chile och de efterföljande interventionerna i Latinamerika sa Henry Kissinger och general Alexander Haig följande: Om Förenta staterna störs av något kommer det att intervenera och se till att det blir ett regimskifte. De förklarade att denna syn helt och hållet kunde rättfärdigas. Vi kan kanske säga något liknande om Ryssland, om än troligen i färre fall än Förenta staterna.

Både stormakterna har dessutom vissa problem med internationell rätt. Framför allt interventionerna i Latinamerika stred definitivt mot internationell rätt. Kriget i Irak stred helt klart mot internationell rätt, och Rysslands handlande i Abchazien och Sydossetien strider också mot internationell rätt. När det gäller Kosovoproblemet måste vi invänta internationella domstolens avgörande för att se om dessa handlingar stred mot internationell rätt.

Herr Zaleski! I båda fallen – och jag säger detta för att jag har stor respekt för er – hade ni helt rätt när ni sa att Ryssland är ett fascinerande och starkt land, men oförutsägbart. Detta gäller i lika hög grad Förenta staterna som Ryssland, och vi måste reagera på det.

I båda fallen anser jag emellertid att det vore fel att avbryta samtalen. Efter de tydliga kränkningarna av internationell rätt i Irakkriget – och det var verkligen en stor kränkning där tusentals människor dog – sa vi inte ”nu ska vi avbryta samtalen med Förenta staterna”. Naturligtvis fortsatte vi våra diskussioner med detta land.

Jag jämför inte Förenta staternas och Rysslands interna struktur, endast deras beteende på internationell nivå. President Nicolas Sarkozy har helt rätt – och jag skulle vilja tacka honom för hans pragmatiska och tydliga politik – när han säger att det är extra viktigt att vi fortsätter dialogen.

För det andra anser jag att vi måste stärka grannländerna, framför allt eftersom de även är våra grannar. Vi måste ge Ukraina och Georgien styrka att hantera sin besvärliga granne Ryssland. Vi måste emellertid se till att våra åtgärder är rationella, och de åtgärder som president Micheil Saakasjvili vidtog var inte rationella. Viktor Jusjtjenkos beteende mot Julia Tymosjenko är exempelvis inte heller rationellt. Vi måste se till att våra grannar handlar rationellt. Om de gör det och har vår kraft bakom dem kommer de även att kunna motstå Ryssland, som än en gång försöker spela stormakt.

  Andrzej Wielowieyski (ALDE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr minister! Jag är mycket tacksam att Hannes Swoboda inte vill avbryta dialogen med Förenta staterna. Men låt oss återgå till den aktuella frågan. Helt klart behöver båda parter, dvs. både EU och Ryssland, lojalt och effektivt samarbete, särskilt på energiområdet.

Utan vårt tekniska stöd skulle Ryssland i praktiken inte kunna utnyttja sina resurser. Som redan har framhållits under debatten står det emellertid också klart att vi behöver den gemensamma och effektiva energipolitik som vi för närvarande saknar.

När det kommer till att skapa fred i Kaukasus behövs det helt klart också en gemensam politik. Det är nödvändigt att genomföra de avtal som president Nicolas Sarkozy och president Dmitrij Medvedev har ingått, inklusive överenskommelsen om att dra tillbaka de ryska styrkorna i Abchazien och Ossetien – vars antal nu har tredubblats jämfört med för tre månader sedan. Detta skulle visa prov på god vilja och lojalt och trovärdigt samarbete.

Ryssarnas ansvar för situationen i den kaukasiska republiken är uppenbar. Den ryska militära närvaron de senaste 16 åren har därför inte haft till syfte att lösa konflikterna. I stället har den varit ett redskap för detta stora lands imperialistiska politik, som har försökt dra nytta av dessa konflikter. Som vissa av mina kolleger har nämnt bör minskningen av antalet ryska soldater i Abchazien och Ossetien till de nivåer som rådde före konflikten därför bereda vägen för effektiva förhandlingar.

  Hanna Foltyn-Kubicka (UEN). - (PL) Herr talman! När president Nicolas Sarkozy höll sitt anförande här i kammaren i dag nämnde han att Ryssland hade uppfyllt sina skyldigheter när det gällde att dra tillbaka de ryska trupperna till de ställningar de hade före den 7 augusti, och han uppmanade till en återgång till normala förbindelser med Ryssland. Detta skulle vara ett stort misstag och skulle i praktiken ge Ryssland en känsla av total straffrihet.

Jag skulle vilja påminna er om att 8 000 ryska soldater för närvarande är stationerade i Abchazien och Sydossetien, inklusive på platser där de fanns före konflikten. Brutal etnisk rensning har förekommit i gränsbyar. Abchaziska soldater har ockuperat den georgiskkontrollerade Kodoriklyftan. Över 200 EU-observatörer väntar fortfarande på att få komma in i någon av de två republikerna, som Ryssland har erkänt som självständiga stater. För mig verkar läget vara långt från det som rådde den 7 augusti 2008.

Det kan inte bli tal om att normalisera förbindelserna så länge Ryssland fortsätter att strunta i sina skyldigheter. Om EU beslutar sig för detta steg riskerar det att bli utskrattat, och man visar att man förr eller senare kommer att legitimera varje åtgärd som Ryssland vidtar, till och med de farligaste.

  Bastiaan Belder (IND/DEM). - (NL) Herr talman! EU:s medlemsstater har inte visat enighet i sina reaktioner på den ensidiga territoriella uppdelning av Georgien som har ägt tum under Rysslands ledning. Än en gång har det saknats en gemensam, för att inte tala om kraftfull, europeisk reaktion på Kremls maktanspråk. Det återstår därför en viktig fråga att besvara: Vad menar EU med ett strategiskt partnerskap med Ryssland? Med andra ord, är Moskva verkligen en oumbärlig partner för Bryssel, eller rör jag vid en politisk nerv i Europa när jag uttrycker mig på detta sätt?

Faktum är att Ryssland hittills har saboterat ett effektivt internationellt svar på kärnvapenprogrammen i Iran och Nordkorea. Samtidigt har Moskva inte heller direkt visat sig vara en oumbärlig partner i den blodiga kampen mot islamisk terrorism, exempelvis i Afghanistan.

Endast på energiområdet ger de faktiska siffrorna intryck av att det förmodligen existerar ett strategiskt, till och med oumbärligt, partnerskap mellan EU och Ryssland. I dag är EU:s 27 medlemsstater till omkring 70 procent beroende av rysk olje- och gasexport. För sitt eget bästa bör emellertid EU se till att minska detta stora beroende så snabbt som möjligt. När allt kommer omkring erkänner Moskva att dess energireserver kommer att vara uttömda om 10–15 år.

Rådet och kommissionen, var finns nu er strategi för energidiversifiering? Visst borde upptäckten av gas i Turkmenistan få er att agera.

  Josef Zieleniec (PPE-DE). – (CS) Vid ett extra toppmöte den 1 september åtog sig EU att återuppta förhandlingar med Ryssland om ett nytt partnerskap när Ryssland hade dragit tillbaka sina styrkor från georgiskt territorium till de ställningar de hade den 7 augusti. För att EU ska kunna hålla sitt ord och för att visa att det är en konsekvent partner bör det enda kriteriet för att inleda samtalen vara en bedömning av om de ryska enheterna har dragit sig tillbaka till sina ställningar den 7 augusti. Ännu så länge har Ryssland inte uppfyllt detta villkor. Återupptagandet av samtalen får under inga omständigheter tolkas som att vi samtycker till den ryska politiken i Kaukasus och den fortsatta blockaden om samtal om regionens framtid som i praktiken existerar. Vi måste dra en skarp skiljelinje mellan att återuppta samtalen och fortsätta dem.

Avtalet om partnerskap och samarbete är ett centralt dokument när det gäller att cementera våra förbindelser med Ryssland. Jag anser att det nya partnerskapsavtalet är nödvändigt, både för EU och i ännu högre grad för Ryssland. Ett nytt avtal som förbättrar den nuvarande texten såväl kvantitativt som kvalitativt är ett villkor och samtidigt en spegling av hur bra våra förbindelser med Ryssland är. Därför är det nödvändigt att vi tydligt klargör vår ståndpunkt och våra värderingar under förhandlingarna. Efter en objektiv och enhällig bedömning av att de ryska styrkorna har dragit sig tillbaka till de ställningar de hade den 7 augusti anser jag att EU bör inleda förhandlingar som utlovat. Som villkor för att förhandlingarna ska fortsätta måste emellertid Ryssland göra ett klart åtagande om att landet inte kommer att använda våld mot Georgien eller något av sina grannländer och att tvister som rör vårt gemensamma grannskap ska lösas i samförstånd med EU. Det avgörande provet för att fortsätta samtalen med Ryssland måste vara Rysslands vilja att hitta en gemensam strategi för att lösa problemen i Kaukasus, Ukraina och Moldavien, i stället för att ensidigt fortsätta sin våldsanvändning.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Tillsammans med resten av världen står Europa inför ett stort antal allvarliga globala problem. Dessa omfattar spridningen av kärnvapen, internationell terrorism, global uppvärmning, olösta konflikter i Mellanöstern och Afghanistan, finanskrisen i världen och många fler. EU kan inte lösa något av dessa problem på egen hand. Det krävs samarbete med andra internationella aktörer, bland annat Ryssland. Ryssland behöver också samarbete och dialog. Ryssland behöver sälja sina mineralråvaror, landet behöver köpa teknik, expertis, konsumtionsvaror och mycket annat från väst. Endast då kan Ryssland moderniseras och den ryska ekonomin och det ryska samhället reformeras. Samarbete med Ryssland kommer att skapa en gemensam framtid för EU och Ryssland. Men en förutsättning för detta är dialog på alla nivåer, från energipolitik till ömsesidiga investeringar, för att inte tala om dialog om mänskliga och medborgerliga rättigheter och demokrati.

Jag anser att EU:s beslut att fortsätta utvärderingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland inför det kommande toppmötet i Nice är korrekt. EU har skickat en tydlig signal om att det är villigt att återuppta samtal med Ryssland om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal. Villkoret för detta måste emellertid vara att Ryssland uppfyller avtalen av den 12 augusti och 8 september.

  István Szent-Iványi (ALDE). – (HU) Herr talman! EU strävar efter partnerskap och samarbete med Ryssland, men vi kan inte tala om partnerskap om det inte grundas på ömsesidighet, internationell rätt och att avtal följs. Rysslands agerande i Georgien förstörde den viktigaste psykologiska grunden för partnerskapet: förtroende. Detta förtroende kan bara återställas om hela sexpunktsplanen genomförs fullt ut. Det är inte steg framåt eller åtgärder som går i rätt riktning som behövs utan att planen verkligen följs fullt ut. Ryssland måste en gång för alla avgöra om EU ska betraktas som en partner eller som en rival eller motståndare. Moskva måste få veta att oavsett vad man beslutar – oavsett om vi ska betraktas som partner eller motståndare – kommer Ukrainas, Georgiens eller andra grannländers framtid och självständighet inte att vara föremål för några maktuppgörelser. EU kan aldrig godkänna en ny delning av kontinenten, ett nytt Jaltaavtal. Vi vill verkligen ha partnerskap, men ett partnerskap som grundas på ömsesidighet och ömsesidig respekt. Tack.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Kriget mellan Ryssland och Georgien och dess efterspel visar att EU allvarligt måste ompröva sina förbindelser med Ryssland, vilket kommissionsledamoten med rätta påpekade i dag. Dessutom bör man inte återgå till ”business as usual” förrän EU får ett tydligt svar från Ryssland på vissa frågor.

EU måste försöka att samtala med Ryssland på ett nytt, annorlunda och kraftfullare sätt. Detta beror på att Ryssland har återgått till 1800-talets tankar om ”intressesfärer”, eller enklare uttryckt till doktrinen om realpolitik. Rysslands uttalanden om privilegierade intressen i dess grannskap är ett bevis på detta. Denna realpolitik göds av aggressiv nationalism på hemmaplan och genom att Ryssland utmålar sina grannländer som fiender. Därför är det viktigt att EU inser att det måste använda sig av sina tunga maktinstrument.

Den europeiska reaktionen på konflikten mellan Ryssland och Georgien och dess efterspel har varit blandad. Vissa har en känsla av att förbindelserna mellan EU och Ryssland håller på att normaliseras. Detta sker trots att Moskva fortfarande inte fullt ut har uppfyllt sina åtaganden om trupptillbakadragande och, ännu viktigare, erkänt Sydossetien och Abchazien som självständiga stater. Att återgå till ”business as usual” innan Moskva fullt ut uppfyller sina åtaganden gränsar till undfallenhet. EU måste samarbeta med Ryssland, men på ett principfast och konsekvent sätt.

EU har begränsade påtryckningsmöjligheter gentemot Ryssland. Trots detta skulle Ryssland säkerligen vara intresserat av att väst intar en enig ståndpunkt. Ryssland är mycket känsligt när det gäller dess internationella ställning och prestige. G7 i stället för G8, teknikrelaterade forskningsprogram, handelsavtal och kärnbränsle är exempelvis också ämnen som Moskva är intresserat av.

Till sist måste EU fortsätta att vara starkt och konsekvent så att det kan sprida sin vision om hur partnerskapet med Ryssland bör utvecklas.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). – (EN) Herr talman, ambassadör Jouyet, fru kommissionsledamot! EU:s förbindelser med Ryssland behövde omprövas även om händelserna i Georgien inte hade hänt. Energi, säkerhet och gemensamma grannskapsfrågor behöver hanteras på ett gemensamt sätt som för närvarande saknas. I EU föredrar man fortfarande bilaterala i stället för multilaterala åtgärder, vilket gör vår strategi mindre effektiv. På grundval av olika erfarenheter har EU:s öst- och västeuropeiska medlemsstater fortfarande inte någon gemensam syn på Ryssland, vilket är ett villkor för en gemensam ståndpunkt. Låt mig uttrycka mig väldigt tydligt. Vi i öst är de som minst av allt vill ha en konfrontation, eftersom vi skulle vara de första att förlora på detta. På samma sätt är vi mindre benägna att ignorera ett oacceptabelt agerande från rysk sida, eftersom vi på nytt skulle vara de första som drabbas om detta upprepas.

Generaliseringar i den ena eller andra riktningen är fel. Å ena sidan bör vi inte låta förbindelserna med Ryssland helt och hållet göras beroende av händelserna i Georgien. Å andra sidan bör det som skedde i Georgien inte ignoreras bara för att undvika att våra bilaterala förbindelser ska påverkas. Vi behöver inte avbryta förbindelserna med Ryssland. När allt kommer omkring klarade vi av att leva med värre saker tidigare. Vi behöver en uppriktig dialog som baseras på våra starka sidor – uppenbarligen det enda som Ryssland respekterar – där vi påtalar för Ryssland vad som är acceptabelt och vad som är oacceptabelt, och där Ryssland äntligen talar om vad det verkligen vill ha från oss. Jag hoppas att båda parter kan acceptera detta.

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Det finns en tradition i europeisk utrikespolitik som i hög grad skapades av Hans-Dietrich Genscher. Han förde samtal med Sovjetunionen till och med under det kalla krigets svåraste stunder, men alltid på grundval av en sansad analys av de ryska intressena. Vid den tiden var försvaret av status quo Sovjetunionens främsta mål. I dag är Rysslands främsta mål att ändra status quo till sin egen fördel. Detta är en helt annorlunda situation när det gäller Rysslands intressen. Ryssland har ett objektivt intresse av frysta konflikter och kritik av Parisstadgan genom erkännandet av Abchazien och Sydossetien. Det är här Rysslands intressen ligger. Det är intresserat av ett instabilt Ukraina.

Inget av detta är bra. Det är en utmaning för oss. Men det är mycket bättre än det existentiella hotet från Sovjetunionen, och till och med då förde vi samtal med ryssarna. Vi är helt på det klara med en sak. Vi vill inte ha tillbaka kalla krigets retorik. Men få inte heller vara naiva. Vi vill ha en kritisk dialog med Moskva. Vi är för det långsiktiga mål som ett strategiskt partnerskap utgör, men inte det naiva antagandet att vi redan har nått detta mål.

Jag skulle vilja tillägga att jag hade föredragit att vi hade hållit denna debatt i Bryssel och inte i Strasbourg.

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Ryssland är en viktig global aktör och en permanent medlem av säkerhetsrådet. Landet har en enorm kärnvapenarsenal, ett stort territorium och är rikt på naturtillgångar. Samarbete med Ryssland är nödvändigt för att hantera utmaningar som fredsprocessen i Mellanöstern eller den iranska kärnvapenfrågan och för att bekämpa organiserad brottslighet, terrorism, klimatförändringar och kärnvapenspridning.

Därför får vi inte isolera Ryssland. I stället måste vi försöka upprätta dialog och samarbete med Ryssland. Vi skulle även kunna upprätta mer ambitiösa förbindelser. Ryssland är en europeisk granne som efter att ha lämnat en lång period av politisk totalitarism och ekonomisk centralism bakom sig det senaste årtiondet har startat sin väg mot demokrati, mänskliga rättigheter och en ekonomi med privata initiativ.

Om Ryssland fortsätter att följa dessa ideal bör landet kunna få en djup och ingående relation med EU, som påminner om relationen mellan grannar och partner och som baseras på gemensamma grundläggande värderingar. Krisen i Georgien var verkligen mycket allvarlig. För oss som EU-medlemmar måste grundprinciperna vara att våld inte ska användas, att staters suveränitet och territoriella integritet ska respekteras och att internationella avtal ska följas i god tro.

Rysslands agerande i somras följde inte dessa principer. Jag anser dessutom att Ryssland inte på ett helt tillfredsställande sätt har genomfört avtalen av den 12 augusti och 8 september. Kanske har Ryssland utnyttjat den tvetydighet som finns i dessa avtal.

Genèvekonferensen har inte fått någon bra start. Om de ryska myndigheterna vill bygga upp en relation med oss i EU som präglas av verkligt samarbete och förtroende får de inte bete sig på det sätt som de har gjort de senaste månaderna. De måste dessutom se till att på hemmanplan följa principen om respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, vilket president Dmitrij Medvedev själv förkunnade vid starten av sin mandatperiod.

Jag anser att detta är ett avgörande ögonblick. Vi måste vara vaksamma och försöka övertyga Ryssland om att ett nära samarbete baserat på ömsesidigt förtroende mellan verkliga partner och europeiska grannar kräver att vi delar grundläggande principer och regler.

  Kristian Vigenin (PSE). - (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Frågan om förbindelserna med Ryssland är en fråga som ofta har tagits upp här i parlamentet. Det är i sig ett bevis på hur viktig denna fråga är, inte bara för institutionerna utan även för EU-medborgarna. Jag välkomnar er syn, fru kommissionsledamot, eftersom vi måste leva i den verkliga världen, och eftersom vi måste vara helt medvetna om vilka risker och konsekvenser en öppen konfrontation med Ryssland innebär. Vi måste försöka lära oss något av varje konfliktsituation. Vi måste försöka omvandla dem till en framtida styrka. Vi underskattar inte hur allvarlig militäroffensiven i Georgien är. Förebyggande åtgärder är den enda politik som skulle kunna undvika att grannländerna drabbas av en liknande utveckling.

För två månader sedan frågade jag Javier Solana om han förväntade sig att Ryssland skulle vara mer villigt att följa ingångna avtal och mer kompromissvilligt efter kriget i Georgien, eller om det skulle fortsätta att agera på ett konfrontationsinriktat och överlägset sätt. Naturligtvis besvarade han inte frågan. I dag tror jag emellertid inte att detta negativa scenario kommer att bli verklighet. Men detta är i stor utsträckning upp till oss. Vår utmaning är hur vi ska kunna bygga upp nya, pragmatiska förbindelser med Ryssland utan att skada de värden som EU bygger på. Därför är det viktigt att vi har en tydlig strategi som garanterar att varje steg mot samarbete i frågor som rör ekonomi, energi och utrikespolitik, och hur vi ska hantera olika typer av utmaningar, följs av främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska reformer i Ryssland.

Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att det är viktigt att föra fram de frågor som får Ryssland att genomföra vår gemensamma politik. Jag ska inte ta upp alla frågor här. Jag anser att kommissionen och rådet bör använda sig av samma strategi som de hittills har använt sig av, och jag tror att denna kommer att vara framgångsrik.

Tack.

  Toomas Savi (ALDE). - (EN) Herr talman! Europaparlamentet är den enda EU-institution som väljs direkt av EU:s medborgare. Den har också kallats för Europas samvete. Detta samvete har tyngts under åren av konflikter som provocerats fram av Ryssland, till exempel kriget i Tjetjenien, Ukraina, lastbilar som köade i veckor vid den finländska, estniska och lettiska gränsen, den frysta konflikten i Transnistrien, cyberattacker mot Estland och förbudet mot polskt kött. Utöver allt detta har vi nu Rysslands angrepp mot Georgien.

Det oroar mig att EU:s reaktioner är så försagda. Vi tassar runt istället för att diskutera sanktioner. Därmed uppmuntrar vi bara Ryssland till ännu ansvarslösare beteende. Jag är övertygad om att lyxen av ett rent samvete gentemot Ryssland är någonting som Europeiska unionen kan unna sig.

  Ari Vatanen (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Nästa vecka ska de börja bygga en Formel 1-bana i Moskva. När man bygger en bana måste man hålla sig till ritningen. Det finns inget annat sätt. Det är meningen att vi ska vara demokratins arkitekter här i parlamentet, och istället för att diskutera förbindelserna mellan EU och Ryssland borde vi kanske diskutera förbindelserna mellan EU och Kreml, eftersom ledarna i Kreml kommer att bytas ut en dag, och förhoppningsvis till det bättre.

Självklart vill vi ha med Ryssland och Kreml. Ingen kan påstå något annat, men frågan är: På vems villkor? Det kan inte bli på deras villkor. Det måste ske på allmänna villkor och utifrån allmänna värderingar. Det är meningen att vi ska försvara EU:s grundprinciper. När man är med i scouterna måste man följa scoutrörelsens regler. Om vi har överseende med dessa nuvarande – hur ska jag beskriva dem – metoder från Kremlregimens sida förnekar vi på ett sätt EU:s själva existensberättigande. Vi sviker också det ryska folket, eftersom vi ska stödja demokratiska krafter över hela världen. Ingen dubbelmoral. Vi måste ge hopp åt de människor som kämpar för de grundläggande värderingarna i livet. Det är vår skyldighet.

Om Ryssland blir demokratiskt måste vi välkomna dem till en internationell struktur. Vi måste se långt framåt i tiden, som våra förfäder gjorde. Varför skulle inte Ryssland en dag kunna tillhöra ett reformerat EU eller Nato? Det får vi aldrig reda på. Jean Monnet och Robert Schuman var väldigt framsynta människor. Det är vägen framåt. Denna debatt blir allt allvarligare, så låt mig påminna er – när jag tänker på vårt förhållande – om en rysk anekdot. En kyckling sa till en gris: ”Låt oss starta ett företag ihop, ett frukostföretag. Jag fixar äggen, och du fixar baconet.”

  Katrin Saks (PSE). - (ET) Det är tydligt att vi inte kan tala om att återställa eller förbättra relationerna till Ryssland utan ett ömsesidigt förtroende, och det förtroendet kan inte skapas utan ett fullständigt genomförande av fredsplanen. Jag ser relationerna till Moskva utifrån två perspektiv. För det första på medlemsstatsnivå, där jag delar uppfattningen att det är bättre att tala om dessa frågor än att bryta förbindelserna. På EU-nivå är dock vårt budskap att Europeiska unionen ska överväga önskningarna och oron hos de små länderna som har ett annat förflutet. Lika lite som en aggressiv rysk utrikespolitik eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna är det enda budskapet så kan inte främjandet av EU:s intressen framför de svagare, det vill säga de östeuropeiska ländernas intressen, vara det enda sättet att bete sig.

Jag gillade vad den högerorienterade franske presidenten Nicolas Sarkozy sa i dag. Han underströk behovet av dialog istället för motanfall. Han påminde oss om att det sågs som meningslöst att åka till Moskva men att det hur som helst stoppade de ryska styrkorna. Självklart behöver vi inte ett nytt kallt krig, men vi måste försvara EU:s principer om suveränitet, territoriell integritet och värdebaserad politik och demokrati.

Jag uppmanar Europeiska unionen att fortsätta föra en hållbar utrikespolitik gentemot Ryssland och inte bryta förbindelserna. Det åligger parlamentsledamöterna att lösa spänningarna. Vi behöver diplomati och även folklig diplomati; ett bra exempel är den väldigt populära ryska teaterfestival som precis avslutades i mitt hemland, Estland. Jag vill också uppmana de europeiska ledarna, EU:s ordförandeskap och ordförandena i Europaparlamentets grupper att inte glömma bort den oro och rädsla som Ryssland fortsätter att ingjuta hos grannländerna genom sin aggressiva politik. Det är tydligt att det för närvarande finns väldigt lite tilltro och respekt i relationerna mellan EU och Ryssland, på grund av att …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jerzy Buzek (PPE-DE). - (PL) Tack för möjligheten att diskutera denna fråga. Jag tror att alla i denna kammare vill samma sak. Vi vill samarbeta med Ryssland. Vi vill också ha en stabil och förutsägbar politisk situation i Europa. Ryssland behöver även oss – Europeiska unionen – eftersom de vill kunna sälja gas och råolja men framför allt därför att de har sina egna interna och externa problem. Ryssland behöver vår stabilitet, ansvarstagande och styrka. Hur skiljer sig då våra åsikter i denna kammare? Vi har olika uppfattningar om hur vi ska gå vidare i våra relationer med Ryssland för att uppnå EU:s mål, inte bara i ekonomiska termer utan även i fråga om att respektera de principer och de värderingar som vi tror på.

Jag vill ge er ett exempel från min egen erfarenhet. År 2001 var relationerna mellan Ryssland och Polen faktiskt mycket goda, och den polske utrikesministern mottogs i Moskva med glädje. Den ryske premiärministern besökte Warszawa och förhandlade om viktiga frågor som gällde våra ömsesidiga relationer, särskilt på energiområdet. Han förlängde till och med sitt besök med en dag, någonting som är mycket ovanligt under normala omständigheter. Detta skedde trots att Polen knappt två år tidigare, 1999, utvisade ett dussintal ryska diplomater, som var inblandade i flera aktiviteter som inte hade någonting med diplomati att göra. Därpå följde en kort kris tills ryssarna slutligen erkände att det var värt att tala med oss och tillsammans vidta gemensamma åtgärder, och detta skedde eftersom vi vågade stå på oss när vi hade rätt.

Ryssarna är ett stolt folk med starka traditioner. De uppskattar beslutsamhet och styrka hos andra, istället för komplicerade förklaringar som säger att ”svart inte alltid är svart”. När vi så tydligt har rätt är en tuff och bestämd ståndpunkt den enda lösningen.

  Maria-Eleni Koppa (PSE). - (EL) Herr talman! I dag står Europeiska unionen inför utmaningen att återställa sina relationer till Ryssland. Dessa relationer måste grunda sig på respekt för mänskliga rättigheter och iakttagande av internationell rätt. Den internationella utvecklingen är sådan att ett nytt strategiskt partnerskap måste skapas mellan EU och Ryssland. Ett enat Europa utan tidigare skiljelinjer är det ultimata målet.

Vi måste samarbeta mer inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken för att upprätta stabilitet i området, med tanke på att ingen av de frusna konflikterna i Kaukasus har några verkliga utsikter att lösas utan Ryssland. Vi har ett intresse i att söka gemensamma lösningar till gemensamma problem, att fortsätta förhandlingar om partnerskap så fort som möjligt och att inleda en dialog i en anda av ömsesidig förståelse och ömsesidig respekt. Endast då finns det något hopp om att även hitta lösningar på de svåraste problemen så att ömsesidiga intressen tas till vara. Vi behöver även detta för den interna generella stabiliteten i Europa.

Länderna i Kaukasus och Förenta staterna måste övertygas om att bredare euroatlantiska relationer måste anpassas till normaliseringsprocessen av relationerna till Moskva. Om målet verkligen är kollektiv säkerhet krävs det att alla samarbetar och deltar. I annat fall kommer återgången till det kalla krigets mentalitet att bli en återvändsgränd.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). - Herr talman! Europas karta har förändrats genom väpnade attacker och krig. I och med denna åtgärd har Ryssland visat att det är beredd att använda militär makt för att uppnå politiska syften. Låt oss inte lägga detta åt sidan i debatten som vi har i dag. Detta måste så klart påverka vår syn på Ryssland, men det kommer också att påverka de åtskilliga krav som måste införas i samband med eventuellt framtida samarbete. Jag vill varna dem som jämför denna situation med andra förhållanden. Herr Swoboda, jämför inte denna situation med Irak. Irak var en diktatur av det mest brutala slag och i strid med det internationella samfundet. Vi kan ha olika åsikter om vad som hände men jämför inte Irak med en europeisk demokrati och suverän stat.

Det finns inga ursäkter för dess agerande mot Georgien. Försök inte att ursäkta det som inte kan ursäktas. Varken Ryssland eller något annat land har några legitima säkerhetsintressen i något annat europeiskt land. Detta måste vara utgångspunkten för allt europeiskt samarbete. Annars kommer grunden för samarbete att skadas och vägen att öppnas för ytterligare våld.

Det finns ett antal områden där vi har ett viktigt samarbete och där vi behöver inkludera Ryssland. Det gäller energisektorn, Iran och klimatförändringar. Jag anser att Europa och EU ska vara samarbetsvilliga men med de tydliga krav som måste utgöra grunden för detta samarbete. Vi bör välkomna samarbete, men bör också vara tydliga när det gäller de krav som måste införas. På så sätt kan vi också vara med och hjälpa Ryssland att utveckla ett erkännande av demokrati och respekt för grundläggande regler. Detta måste utgöra grunden för EU:s politik gentemot Ryssland.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). - (EL) Herr talman, herr minister, fru kommissionsledamot! Jag förstår varför många ledamöter tar ställning mot Ryssland. De har lidit i det förflutna. I Grekland hade vi ett inbördeskrig som varade under fyra hela år och lämnade många döda.

Vi kan inte fortsätta att blicka bakåt. Vi måste även erkänna när Ryssland har rätt. Har vi glömt att Putin varnade för att erkännandet av Kosovo skulle leda till en motreaktion? Har vi glömt att president George Bush har brutit Förenta staternas löfte till Ryssland om att Νato inte skulle expandera österut?

Det finns endast en politik vi bör föra, och det är den politiken som formulerades av president Nicolas Sarkozy i dag när han sa att det skulle vara oansvarigt att tillåta en kris att utvecklas i relationerna mellan EU och Ryssland.

  Adrian Severin (PSE). - (EN) Herr talman! Ryssland är inte längre det fria, demokratiska Europas sovjetiska fiende. Ryssland är ännu inte EU:s strategiska partner. Vi måste få bort denna oklarhet. Ryssland är alltför stort för att isoleras. Ryssland är alldeles för viktigt för att ignoreras. EU måste utgå från denna verklighet.

Den geopolitiska krisen i södra Kaukasus och västra Balkan visar att Ryssland och de euroatlantiska demokratierna på avstånd skulle kunna stärka de unilaterala handlingarna när det passar dem utan att beakta varandras prioriteringar.

Den senaste ekonomiska globala krisen visade att Ryssland och EU är beroende av och behöver varandra. Därför måste vi sammankalla en ny konferens om säkerhet och samarbete i det bredare Europa, från Vancouver till Shanghai denna gång, för att på nytt grunda principerna och bestämmelserna om internationella relationer och internationell rätt för de internationella organisationerna ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Bogusław Rogalski (UEN). - (PL) Gradvis håller Ryssland på att återta kontrollen över sina grannländer och med framgång uppnå sina mål i utrikespolitiken. Landet ställer världen inför fullbordat faktum samtidigt som europeiska politiker endast talar om hyckleri och svaghet. Frankrikes president överansträngde sig nästan när han lovordade Ryssland; ändå drog inte Ryssland tillbaka sina trupper från de revolterande regionerna i Georgien och erkände deras självständighet. Den tyska förbundskanslern försäkrade å sin sida i Tbilisi att Georgien skulle få gå med i Nato. Några veckor senare försäkrade hon president Dmitrij Medvedev att det inte fanns någon anledning att påskynda saken.

Ryssland vet sannerligen hur man ska belöna en sådan lojalitet. Det tyska företaget E.ON har beviljats tillträde till sibiriska lager samt energimarknaden, och båda länder kommer gemensamt att bygga en gasledning, en navelsträng, under Östersjön. Den franske presidenten, å sin sida, har undertecknat mångmiljardskontrakt i Moskva om moderniseringen av det ryska järnvägssystemet. Det skamligaste exemplet på Europas beteende gentemot Ryssland var när president Nicolas Sarkozy sa att Ryssland hade rätt att skydda sina egna medborgare.

Ska vi då tro att rådets ordförande inte kände till detta trick som Ryssland har använt vid flera tillfällen tidigare? Detta är ett nytt Jalta ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Mina damer och herrar! Om ni talar lika fort som föregående talare blir det ingen tolkning, eftersom tolkarna självfallet inte hinner med. Förfarandet med att tilldelas ordet genom att fånga talmannens uppmärksamhet är inte tänkt som ett listigt sätt att få ordet när man inte har blivit tilldelad någon tid. Vi kommer att se över förfarandet i presidiet eftersom alltfler ledamöter utnyttjar förfarandet på detta sätt. Det är klart att när 14 eller 15 ledamöter ber om ordet på detta sätt så har vi inte tid att hinna med alla. Kom i alla fall ihåg att om ni talar mycket snabbt så kommer endast ni och era landsmän att förstå eftersom inga tolkar hinner med i den hastigheten.

  Christopher Beazley (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag har tre frågor till kommissionsledamoten. Hon har talat om att återuppta samtalen, i kollegan Gunnar Hökmarks efterföljd. Vilka EU-intressen kommer hon att arbeta vidare för under dessa samtal? Kommer hon att kräva att de ryska trupperna – varav 8 000 man fortfarande befinner sig på georgiskt territorium – dras tillbaka, särskilt från Kodoridalen, som Abchaziens reguljära styrkor olagligt har ockuperat genom att återigen ha tagit dem från georgiska trupper?

Kan Ryssland tänka sig att bidra ekonomiskt till reparationerna för de skador deras trupper åsamkat Georgiens medborgare och Georgiens infrastruktur?

Stämmer det slutligen att kommissionsledamoten har uppgifter om att samtidigt som Micheil Saakasjvili anklagas för att bete sig obehärskat, fanns det faktiskt 400 ryska stridsvagnar ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Miloš Koterec (PSE). – (SK) Vi utgår från ett falskt antagande, som om vi vill behandla Ryssland som en fiende. Som sagt delar vi många strategiska gemensamma intressen med Ryssland. Globaliseringen är ett faktum, och vi bör vara medvetna om de verkliga riskerna för framtiden, för fred, utveckling och för själva vår existens.

Jag håller med. Låt oss fördöma den oproportionerliga reaktionen i Georgien och allt annat av det slaget. Men vad väntade vi oss? Vi kritiserar och vi reagerar, men låt oss också samarbeta med Ryssland i egenskap av jämlik och potentiell strategisk partner och låt oss bidra med förslag till lösningar vid toppmötet i november. På så sätt kommer vi i alla fall att se efter våra egna intressen.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! Den tidigare debatten har tydligt visat att vi har många beröringspunkter med Ryssland och att många av dessa punkter även verkar vara frågor där meningarna går isär. Situationen i Kaukasus och Georgien samt energifrågan har diskuterats många gånger och slutligen även frågan om våra gemensamma intressen i den ekonomiska krisen, som mycket riktigt har tagits upp igen.

Min begäran till kommissionen och rådet är – och detta har nämnts mycket kort av president Nicolas Sarkozy – att EU slutar att endast reagera på situationer och istället försöker, både aktivt och proaktivt, ta initiativet och inleda samtal om en rad frågor som är viktiga för oss. Det krävs en konstruktiv dialog med Ryssland, men den ska inte alltid styras av handlingar som utförts av den ena sidan.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Huvudproblemet är inte Ryssland utan EU:s splittring – uppdelningen mellan värderingar, frestelser och behovet av att låta allt pågå som vanligt. Lösningen är att övertygande visa att EU menar allvar med att i praktiken realisera sina allmänna värderingar – det handlar inte om EU:s eller Rysslands värderingar – och se till att invasioner som den som skedde i Georgien inte kommer att äga rum i Europa igen. Georgien är en del av Europa.

Hur ska vi lyckas med det? Inte genom att smyga runt, som Toomas Savi sa, utan genom att inta en klar position när det gäller att förhindra att sådana saker sker i framtiden.

Min fråga gäller också givarkonferensen. Ska vi fråga Ryssland om de kan täcka en del av skadorna ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Det är en enorm utmaning för EU att bygga upp goda relationer med Ryska federationen. Ryska federationen är en av våra mäktigaste partner politiskt, ekonomiskt och militärt sett.

De senaste händelserna i Georgien har kraftigt skadat vårt förtroende för vår granne i öst. Rysslands utrikespolitik har avslöjat ambitionerna i ett Kreml som vill återuppbygga ett stort, globalt imperium och som inte visar tillräcklig respekt för internationella avtal. Moskva visade tydligt sin inflytandesfär. Detta placerade Europeiska unionen i en väldigt svår situation, om än en situation då vi som tur var uppträdde enat, även om denna enighet var något dämpad.

Efter händelserna i Georgien bör vi fundera över hur en konsekvent politik gentemot Ryssland kan upprätthållas. Säkerhetsfrågan är ett område där det för närvarande krävs omedelbara åtgärder från vår sida.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill särskilt hylla Nicolas Sarkozy, under det franska ordförandeskapet, för att han ser till att uppfylla 90 procent av sexpunktsplanen när det gäller tillbakadragandet av trupper från Georgien. Jag tror att de ryska ledarna Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev senkommet insett att deras oproportionerliga angrepp i Georgien var ett misstag, eftersom de fortfarande behöver goda relationer till väst för att inte bli ekonomiskt ruinerade. Dessutom är det faktiskt endast Venezuela, Nicaragua och terroristerna i Hamas som faktiskt har erkänt Sydossetien och Abchazien, vilket är en förlägenhet för deras regering och deras närmaste allierade, som till exempel Vitryssland och Uzbekistan, som har stått emot påtryckningar att gå med på Rysslands nya och nyligen upptäckta koncept om självbestämmande, vilket aldrig tillämpades på tjetjenerna.

Ryssland måste inse att 1800-talets inflytandesfärer inte går att tillämpa på dagens värld, och låt bli Ukraina, i synnerhet Krim, låt bli Moldavien, eller republikerna i södra Kaukasus framöver. Deras territoriella integritet måste respekteras av Moskva i ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag måste säga att det var förväntat, med tanke på EU:s karaktär, att få höra en mängd olika åsikter här i parlamentet. Denna debatt – och det gläder mig att kunna säga det – var av hög kvalitet, bortsett från kommentarerna från Gerard Batten, som jag personligen finner upprörande. Frånsett det anförandet har dock de övriga varit helt legitima. Jag vill även tacka Annemie Neyts-Uyttebroeck och Paul Marie Coûteaux för deras boktips, som kan berika vårt perspektiv på relationerna mellan Napoleon och Ryssland och få mig och Benita att lära oss mer om relationerna mellan Österrike och Ryssland.

När det mer grundligt gäller konfliktens ursprung och utveckling vill jag kommentera tre saker i samband med EU-ordförandeskapet. För det första var såklart användningen av vapenmakt ett misstag. För det andra var det en oproportionerlig reaktion från Rysslands sida, men, vilket underströks denna förmiddag, för att det skulle kunna bli en reaktion måste det även ha förekommit en aktion, trots att reaktionen var oproportionerlig. För det tredje vill EU få till stånd en oberoende och internationell utredning om konfliktens ursprung och utveckling.

Angående omfattningen av det ryska tillbakadragandet och stabiliteten i Kaukasus vill jag också säga det att vi inte heller får bete oss som om ingenting har hänt. Vi har fått höra att ”ordförandeskapet agerar som om relationerna vore normala”. Jag menar trots allt att vissa saker har skett sedan augusti. För två månader sedan ställdes vi inför en väpnad konflikt. Den 10 oktober kunde vi bevittna det ryska tillbakadragandet från angränsande områden. Som jag sa är detta ett viktigt ytterligare steg.

Detta innebär inte att Ryssland har uppfyllt alla sina skyldigheter, det är vi fullt medvetna om – och jag svarar här de talare som betonade problemen som finns i regionen Akhalgori – men just nu är det viktigast att påbörja en politisk process. Detta är målet för samtalen som just nu pågår i Genève. Europeiska unionens budskap är att det inte längre ska finnas inflytandesfärer på denna kontinent. EU och Ryssland tillhör samma grannskap, och därför måste vi samarbeta och inte motarbeta varandra.

När det gäller återupptagandet av partnerskapsförhandlingarna skulle jag vilja säga att förhandlingen om det framtida avtalet snarare skjutits upp än upphävts på grund av juridiska skäl som det även hänvisades till under förmiddagens debatt, och som Europeiska rådet sa den 15 oktober kommer dessa förhandlingar fortsättningsvis att omfatta bedömningen som kommissionen och rådet blivit tillfrågade att utföra. Detta är helt logiskt, vilket Annemie Neyts-Uyttebroeck dessutom har understrukit. Jag vill påpeka att vi tydligt måste skilja mellan återupptagandet av förhandlingarna och toppmötet mellan EU och Ryssland den 14 november. Toppmötet kommer att äga rum och, vilket denna debatt har visat, är nu viktigare än någonsin. Själva toppmötet är inte tänkt att vara en förhandlingsövning inför ett framtida partnerskapsavtal.

Jag vill också återkomma till det som flera talare sa om begreppet ömsesidigt beroende. Det är sant att ett sådant ömsesidigt beroende måste ses ur ett bredare perspektiv. Det existerar på alla områden. Det finns såklart inom energiområdet, och jag skulle även tillägga att för vissa EU-medlemsstater är det ett beroende som vi behöver lösa genom att sprida försörjningskällorna. Dessutom är vi också ömsesidigt beroende inom den internationella säkerheten, och därför får inte EU lämna Rysslands president Dmitrij Medvedevs förslag obesvarade, till förmån för en ny europeisk säkerhetsram, även om EU:s ståndpunkt skiljer sig från den ryska.

Jag vill i detta avseende påpeka, som ett antal av er gjort, vårt iakttagande av Helsingforsavtalets slutakt och Parisstadgan, dokument som även Ryssland har undertecknat, vilket Janusz Onyszkiewicz mycket riktigt påpekade. I detta sammanhang är det tydligt, som många av er har betonat, att vi behöver en nykter analys av våra relationer till Ryssland. Det är inte tal om att återvända till det kalla kriget eller kompromettera våra värderingar och principer. För att vi ska kunna garantera detta är det dock viktigare än någonsin att vi etablerar en dialog med Ryssland.

Jag vill tacka alla som gratulerat det franska ordförandeskapet i dess arbete, och särskilt Andrzej Wielowieyski och Charles Tannock. Det franska ordförandeskapet agerade effektivt – och jag vill avsluta med detta – eftersom vi kunde lita på stödet från samtliga medlemsstater, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Ett splittrat EU skulle utan tvekan vara det bästa sättet för Ryssland att försvaga EU.

Med tanke på den väldigt skarpa polariseringen i debatten mellan de nya och de äldre medlemsstaterna bör det understrykas att vi nu mer än någonsin behöver, och denna debatt har visat detta, enhet i vår hantering av krisen i Georgien, enhet i vår dialog med Ryssland och enhet i vårt fördömande av parternas användning av våld och dess kränkning av den territoriella integriteten. Dessutom behöver EU agera enhetligt, det vill säga när vi använder civila observatörer på plats, och slutligen visa enhet när vi definierar våra intressen, särskilt inom energiområdet och i det mer globala området av internationell säkerhet. Det är utifrån denna eniga grund som vi, när tiden är mogen, kan återuppta förhandlingar om ett framtida avtal med Ryssland.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Detta var en väldigt intressant debatt och en debatt som visar att åsikterna går isär – det finns olika ståndpunkter och olika aspekter, och på samma sätt märker vi att det även förekommer skilda åsikter i debatten i rådet. Jag håller helt med vår rådsordförande och vår vän att det viktigaste är att vi uppträder enat och på ett bestämt sätt. Detta bör ske under nästa toppmöte mellan EU och Ryssland.

Vilka är våra intressen? Jag trodde att jag hade klargjort det vid mitt första anförande. Eftersom vi är så beroende av varandra finns det alla de viktiga intressena på den ekonomiska sidan och på energisidan, men det finns även intressen på den globala arenan. Följande frågor nämndes – klimatförändringen, energitryggheten, frågan om hur vi kan få till stånd ett framtida avtal i Köpenhamn. Hur ska vi hantera Iran och Mellanöstern? Det finns ett tydligt intresse i alla de olika frågorna, och det var vad jag ville betona och upprepa.

Vi kommer att ha en väldigt viktig diskussion vid nästa möte med rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 10 november, och jag hoppas att vi kommer att kunna komma överens när det gäller de fortsatta förhandlingarna om det nya avtalet mellan EU och Ryssland, eftersom dessa endast har skjutits upp. Jag anser att det vår ordförande sa var väldigt tydligt. Jag säger detta eftersom jag anser att detta är den bästa vägen framåt, men samtidigt måste vi också vara bestämda. Vi måste behandla Ryssland som det är och inte som vi önskar att det var. Det är också tydligt. Det innebär en dialog om de mänskliga rättigheterna som de beskrivs i dag och att tala om alla skillnader. Det är vad vi gjorde vid de senaste toppmötena där jag personligen närvarade.

När det gäller alla frågor som ställts om de 8 000 soldaterna så har vi fått ett tydligt svar från Europeiska rådet och noterat med belåtenhet att ryska soldater har dragit sig tillbaka från de angränsande områdena till Sydossetien och Abchazien som ett viktigt ytterligare steg i genomförandet av avtalen av den 12 augusti och den 8 september, liksom lanserandet av de internationella diskussionerna i Genève som fastställts i dessa avtal. Jag anser att Genève är rätt plats för att fortsätta samtalen om en politisk lösning. De inleddes i ett svårt ögonblick, men processen har nu startat och nu vill vi gå framåt. Det är det första jag ville säga.

För det andra är det tydliga svaret att Ryssland inte kommer att närvara vid givarkonferensen, men jag tror att det kommer att bli aktuellt att ta upp frågan om skadestånd och då genomföra en internationell utredning. Detta har redan diskuterats i rådet, och rådet var för en sådan internationell diskussion.

Låt mig nu säga några ord om mänskliga rättigheter. Som jag sa tidigare finns det flera utvecklingar i Ryssland som oroar oss, särskilt några journalisters våldsamma död, begränsningar för icke-statliga organisationer, situationen i norra Kaukasus i allmänhet och särskilt i Ingusjien. Vi har också krävt fullständiga utredningar av till exempel Anna Politkovskajas död och det senaste fallet med Magomed Jevlojevs död efter det att han arresterades av polisen. Den senaste samrådsrundan om mänskliga rättigheter äger som sagt rum i dag och kommer säkert att ge oss tillfälle att tydligt uttrycka vår oro.

Vi har också förklarat för Ryssland att de behöver samarbeta fullt ut med Europarådet och ratificera protokoll 14 om Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och protokoll 6 om dödsstraff.

När det gäller anslutningen till Världshandelsorganisationen förblir Europeiska unionen en stark anhängare till anslutningen eftersom vi anser att det kommer att skapa likvärdiga konkurrensvillkor, vilket är nödvändigt för vår ekonomiska gemenskap, och vi anser att det ligger i vårt intresse i egenskap av viktig handelspartner för Ryssland att ansluta sig till ett regelbaserat system. Det är även viktigt utifrån perspektivet om en vidareutveckling av våra bilaterala förbindelser. Därför är det viktigt att vi fortsätter att stödja denna fråga. Vi måste fortsätta att öppet engagera oss i den ryska sidan i denna viktiga process och hitta lämpliga lösningar med dem och för dem.

Frågan om energitrygghet och ren energi nämndes. Jag vill bara säga att vi även för en dialog om energi och miljö, och således har frågor om energieffektivitet, ren energi etc. redan behandlats vid flera G8-möten, EU-toppmöten och kommer säkert att bli ett av de viktiga ämnena inför Köpenhamn, där vi också kommer att behöva samarbeta med Ryssland. Kommissionen har stött gemensamma genomförandeprojekt enligt Kyotoprotokollet och är beredd att göra mer, eftersom vi anser att detta är en mycket viktig fråga.

När det gäller den europeiska säkerhetsarkitekturen vill jag bara klargöra att president Dmitrij Medvedev redan nämnde detta vid toppmötet i juni mellan EU och Ryssland i Chanty-Mansijsk – inte efter krisen i Georgien utan före. Jag var där och vet därför säkert detta, så jag vill bara nämna det av förtydligande skäl. Det är en gammal rysk idé som har blivit aktuell igen, och jag tycker att det är intressant att president Nicolas Sarkozy har föreslagit att kanske ta upp det vid ett OSSE-toppmöte under 2009. Vi är ännu inte där, men låt mig bara säga att det är mycket viktigt att frågan om ett säkerhetspartnerskap diskuteras, men alltid med hänsyn till alla existerande säkerhetsförbindelser. Det är också en tydlig linje som vi måste dra.

Slutligen vill jag bara säga att det är så viktigt att vi för fram frågan om frusna konflikter – det är tydligt – och jag kommer väldigt snart att föreslå ett meddelande om ett östligt partnerskap, i slutet av november/början av december. Vi har redan diskuterat detta i rådet, och det kommer även att innehålla en väldigt stark säkerhetsdel, men vi har även andra institutionella mekanismer som till exempel Minskgruppen som för den delen inte ska uteslutas.

Jag vill avsluta med några ord om klusterbomber eftersom det nämndes. Vi beklagar djupt att klusterbomber har använts av båda sidor och därmed skapat stora hinder för internflyktingar när de ska återvända hem. Därför vill vi tillsammans med de internationella organisationerna som arbetar inom detta område engagera oss för att rensa de drabbade områdena och se till att dessa klusterbomber inte får existera i framtiden.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alexandra Dobolyi (PSE), skriftlig. – (EN) De senaste händelserna har väckt frågor om våra relationer på både kort och lång sikt. Vi måste gå vidare och se framåt. Förhandlingarna mellan EU och Ryssland om ett nytt strategiskt partnerskapsavtal bör fortsätta. Det ligger i båda parters intresse att sluta detta avtal. Det ligger helt i EU:s intresse att främja ett verkligt ”strategiskt partnerskap” med Moskva. Vi måste vara pragmatiska, realistiska och föra en resultatinriktad politik. EU måste hitta den bästa gemensamma strategin för att samarbeta med Ryssland i frågor om till exempel de nuvarande globala ekonomiska utmaningarna, energi, ekonomiskt ömsesidigt beroende, icke-spridning, terrorism och klimatförändringar, eftersom dessa frågor ligger i vårt grundläggande ömsesidiga intresse. Vi har inte råd att marginalisera Ryssland; vi måste samarbeta med landet på ett konstruktivt sätt. Nu mer än någonsin krävs det dialog och långsiktigt samarbete. Det hjälper inte att isolera Ryssland. Relationerna behöver stärkas på många områden där vi har ett ömsesidigt intresse, särskilt när det gäller hanteringen av den rådande finanskrisen och skapandet av den nya globala finansiella strukturen, där samarbetet med Ryssland, liksom med Kina och Indien, är absolut nödvändigt, och garanterar stabilitet och säkerhet i EU:s och Rysslands gemensamma grannskap.

  Lasse Lehtinen (PSE), skriftlig. – (FI) Västvärlden har ännu en gång bedragit sig själv i sina förhoppningar om Ryssland. Efter Sovjetunionens kollaps trodde man att Ryssland som nu var fritt från sina ideologiska bojor och hade förkastat kommunismen samtidigt skulle göra sig kvitt totalitarismen, det diktatoriska ledarskapet och förföljelsen av dissidenter. Man trodde som så många gånger tidigare att Ryssland skulle kunna närma sig Europa och dess värderingar. Ryssland blev dock ingen demokratisk marknadsekonomi utan en slags kapitalistisk exploateringsdiktatur, där medborgerliga rättigheter var tvungna att ge vika för reglerna hos en mäktigare kraft.

Under diskussioner är det ibland svårt att skilja på troskyldigt önsketänkande och beräknande pragmatism. EU-medlemsstaternas reaktioner på kriget i Georgien har varit väldigt olika. Nu måste vi fråga oss själva om till exempel den selektiva inställningen till Ryssland där ekonomiska värden betonas istället komprometterar vår gemensamma värdegrund. EU är byggt på gemensamma värderingar och idén om att alla praktiska problem ska lösas med hjälp av förhandlingar och inte krig. Institutionen måste hållas vid liv så att även den minsta medlemmen i EU och de länder som har för avsikt att ansluta sig till EU också kan hållas vid liv. Dessa gemensamma principer kan inte åsidosättas i medlemsstaternas bilaterala förbindelser med Ryssland.

  Andres Tarand (PSE), skriftlig. – (ET) Herr talman! Flera parlamentsledamöter har påpekat att girighet är orsaken till den pågående finanskrisen. I en artikel som offentliggjordes nu i våras beskriver György Schöpflin detta urgamla fenomen som en viktig faktor i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Jag måste påpeka att när denna artikel offentliggjordes hade jag nått fram till samma ståndpunkt genom att beakta de energirelaterade förbindelserna mellan flera EU-medlemsstater under de senaste åren. Under de senaste veckorna – sedan den första chocken efter händelserna i augusti – återspeglas samma fenomen i Georgienfrågan. En viss grupp politiker lyckades övertyga varandra, för att lätta sitt kollektiva samvete, att den huvudsakliga boven i dramat var Micheil Saakasjvili. Kanske var det Saakasjvili som organiserade deportationen av georgier från Moskva för två år sedan och sammankallande Pskovs fallskärmsdivision till området strax före striderna? Jag anser att det är förnuftigare att se detta som ett resultat av Rysslands farliga politik för att återställa de tidigare inflytandesfärerna, och vi bör bemöta detta därefter.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Detta visar sig i den ekonomiska sektorn i och med Rysslands behov av EU:s investeringar och teknik. EU behöver Rysslands råmaterial. År 2001 stod EU-medlemsstaterna för 79 procent av Rysslands utländska investeringar, vilket motsvarar ett belopp på nästan 30 miljarder US-dollar. I maj 2004 motsvarade de tjugofem EU-medlemsstaternas andel i den ryska utrikeshandeln 55 procent.

Det ligger därför inte i EU-medlemsstaternas intresse att tillåta att förbindelserna med Ryssland försämras. EU behöver sprida sin försörjning av råolja och naturgas. Tack vare dess politiska och ekonomiska potential är Ryssland en viktig partner för Europeiska unionen. Om EU vill främja idéer på den internationella arenan som skiljer sig från Förenta staternas, så skulle Rysslands politiska stöd kunna vara avgörande för deras genomförande. Som exempel kan nämnas att Kyotoprotokollet genomfördes efter det att Ryssland ratificerat dokumentet i utbyte mot att Europeiska unionen gick med på ett ryskt medlemskap i Världshandelsorganisationen.