Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 21 oktober 2008 - Strasbourg

18. Följder av luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning för de mänskliga rättigheterna, integriteten, dataskyddet och den personliga värdigheten (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Philip Bradbourn och Marco Cappato, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om följder av luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning för de mänskliga rättigheterna, integriteten, dataskyddet och den personliga värdigheten (O-0107/2008 – B6-0478/2008).

  Philip Bradbourn, frågeställare. − (EN) Herr talman! Jag vill uppmärksamma parlamentet på kommissionens tillkännagivande nyligen att tillämpa teknik för helkroppsskanning på EU:s flygplatser från 2010.

Här vill jag att kommissionen förtydligar och motiverar många aspekter som tagits upp i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Den viktigaste är varför denna åtgärd bara betraktas som en teknisk förändring av befintliga flygsäkerhetsregler och varför parlamentet därmed inte får tillfälle att granska grundläggande frågor om den personliga integriteten och värdigheten.

Denna teknik skulle kunna, jag understryker skulle kunna, tvinga flygpassagerarna att genomgå en ovärdig behandling, och det är verkligen inte något litet tekniskt steg.

Om vi ska kunna motivera detta för våra medborgare måste vi först få veta varför det behövs över huvud taget. Har vi slagit in på vägen att använda mer teknik av det enkla skälet att den finns? Och i vilken omfattning kommer tekniken att användas? Jag kan förstå att detta i vissa fall kan fungera som en sekundär åtgärd, om en person inte vill låta sig kontrolleras av säkerhetspersonal. Som en primär kontrollåtgärd är det en mycket allvarlig kränkning av vår grundläggande rätt till personlig integritet, och det är faktiskt ett intrång.

Som vi redan har sett i fallet med bestämmelserna om vätskor håller extra säkerhetsåtgärder på att bli regel och norm på flygplatserna. Men hur besvärliga dessa bestämmelser om vätskor än är för passagerarna så innebär de i alla fall inget intrång i privatlivet.

En annan fråga som jag är mycket oroad över är datalagring. Såvitt jag förstår har man inledningsvis inte tänkt lagra bilder, men det finns ingenting som säger att det inte skulle kunna ske. Kan kommissionen därför redogöra för vilka händelser som skulle kunna leda till att data lagras, hur data skulle skyddas och om (och hur) man i dag kan slå fast att denna möjlighet inte kommer att användas, så att den helt kan uteslutas och så att man därmed kan stilla en stor del av den oro som många laglydiga passagerare känner?

Jag vill också att ordentliga samråd hålls med användargrupperna. Tester av dessa maskiner har faktiskt genomförts på vissa flygplatser, bland annat på min egen, London Heathrow. Såvitt jag förstår har dock testresultaten ännu inte kontrollerats av experter eller berörda parlamentsutskott.

Slutligen uppmanar jag kommissionen att inte slå in på vägen att tvinga enskilda personer att genomgå behandlingar som kan vara förödmjukande utan att först förstå de berättigade invändningar som oskyldiga resenärer kan ha.

Givetvis bör vi ta säkerheten på allvar, men den här typen av teknisk totalstrategi skulle kunna leda till att motiverad säkerhetsoro förvandlas till en oacceptabel peepshow för säkerhetsbranschen.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet för denna muntliga fråga, för den ger mig ett tillfälle att förtydliga en händelse och en fråga som jag anser vara viktiga. När det gäller passagerarnas rättigheter – deras rätt till trygghet och säkerhet, men också deras rätt att inte behöva stå i stundtals mycket långa köer – liksom det kontrollsystem som tycktes vara omodernt och inte alltid så effektivt, så har vi kritiserat allt detta. Jag kritiserade det själv också när jag var parlamentsledamot.

I stället måste vi eftersträva ett kontrollsystem som gör det möjligt för medborgarna att resa så enkelt och behagligt som möjligt. För några veckor sedan tillkännagav vi också vilka föremål som får packas i handbagaget och vilka föremål som inte får det.

Syftet med den åtgärd som vidtas av kommissionen och generaldirektoratet för energi och transport är att gå i en riktning som hjälper medborgarna. Att alltid skydda medborgarnas rättigheter under alla omständigheter är ett åtagande som jag har gjort inför Europaparlamentet och som jag tänker leva upp till.

Förslagets syfte – det vill jag vara mycket tydlig med, och jag är därför glad att vi kan tala om den här saken i dag – är inte att kommissionen ska besluta om kroppsskanning från och med 2010. Det har uppenbarligen blivit ett missförstånd. Kommissionen har frågat parlamentet om det anser att det vore lämpligt att diskutera tillämpningen och användningen av kroppsskanning vid flygplatser som ett frivilligt kontrollsystem. Det är syftet med förslaget, och det är innebörden i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten. Den åtgärd som Europaparlamentet nu behandlar inom ramen för kommittéförfarandet med kontroll handlar bara om att fastställa en möjlighet att använda kroppsskanning som en metod att garantera flygsäkerheten.

När det gäller tidsplanen och under förutsättning att parlamentet ställer sig positivt, och om vi har kunnat visa att dessa instrument är till nytta och inte till skada, särskilt inte för medborgarnas hälsa, så kommer vi att kunna bedöma om vi då ska börja utarbeta ett beslut där vi fastställer villkoren för användning av denna teknik.

När det gäller förfarandet informerade jag den 4 september, i enlighet med kommittéförfarandet med kontroll, ordföranden för det berörda parlamentsutskottet, det vill säga utskottet för transport och turism. Paolo Costa svarade mig i en skrivelse av den 26 september, där han begärde närmare information, särskilt om tillämpningen av kroppsskanning. Med andra ord skulle ett positivt yttrande avges beroende på hur kommissionen hade tänkt tillämpa kroppsskanning.

I mitt svar till Paolo Costa den 7 oktober underströk jag flera aspekter. Den första var att den åtgärd som behandlades var att eventuellt överväga möjligheten att tillämpa kroppsskanning som en extra metod att kontrollera passagerare, inte att göra den till ett obligatoriskt krav. Passagerarna skulle alltså kunna välja om de vill passera en kroppsskanner, om sådana skulle befinnas lämpliga, eller gå igenom en manuell kontroll precis som i dag.

Jag betonade att vissa aspekter, särskilt inverkan på passagerarnas hälsa och i synnerhet deras integritet, måste analyseras mer noggrant innan en förordning om kroppsskanning antas. Dessutom skulle Europeiska datatillsynsmannen rådfrågas – det här är fortfarande från min skrivelse av den 7 oktober till Paolo Costa. Datatillsynsmannen har bland annat redan, tillsammans med nationella experter, branschkunniga och ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för transport och turism, uppmanats att delta i det seminarium som ska hållas den 6 november. Syftet är att garantera insyn, och givetvis fattas inget beslut dessförinnan. Detta möte, som kan bli ett av flera, syftar till att slå fast om det finns några hälsorisker, vilket är den fråga jag tycker är viktigast. Vi behöver få veta om kroppsskanning medför en hälsorisk för dem som frivilligt väljer att genomgå den. Därefter kommer vi noggrant att bedöma hur effektiv kroppsskanning är, vilket givetvis innebär att lyssna till alla argument som rör medborgarnas rätt till integritet. Här upprepar jag att Europeiska datatillsynsmannen kommer att höras, och jag kommer även att lyssna till vad Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter anser.

Hur skulle tillämpningen se ut om parlamentet ger grönt ljus åt att överväga förslaget om kroppsskanning? Jag menar att kroppsskanning bara skulle användas som ett frivilligt verktyg. Givetvis måste ett alternativ alltid tillhandahållas under alla omständigheter. Ett sådant alternativ skulle därför behöva finnas på flygplatserna. Kroppsskanning skulle alltså inte vara den enda valmöjligheten, utan en av flera möjligheter.

Den andra aspekten är att bilderna inte skulle sparas utan raderas omedelbart. Det bör alltså finnas en teknisk mekanism som hindrar att en bild av en person som väljer att passera en kroppsskanner lagras. Bilden skulle således raderas omedelbart och absolut inte lagras – lagring skulle göras omöjligt.

En annan aspekt är hälsa, som jag anser måste prioriteras. Vid seminariet den 6 november kommer vi att be de ansvariga för flygsäkerheten att ge oss senaste nytt från de olika EU-länderna om eventuella rapporter om skador som kroppsskanning kan orsaka på människors hälsa. Det handlar om universitetsstudier, undersökningar utförda av olika hälsoministerier eller liknande organ samt statistik från länder som redan använder kroppsskanning, först och främst Storbritannien, så att vi kan ta reda på om det föreligger någon risk.

Men jag har inte fattat något beslut, och jag tänker heller inte forcera frågan i det här skedet. Jag presenterar bara ett problem som parlamentet ska ta ställning till. Vill vi utreda denna alternativa, frivilliga form av flygplatskontroller eller inte? Det är frågan. Om vi vill överväga det här förslaget måste vi kontrollera om det är genomförbart, med andra ord om det är möjligt, först och främst med avseende på hälsan. Därefter måste vi se på övriga kriterier, främst respekten för personers rättigheter.

Det kommer dessutom att bli avgörande för de lagbestämmelser som detta kan komma att utmynna i att man slår fast att operatörerna måste befinna sig en bra bit bort, utan möjlighet att se direkt. Dock måste de befinna sig på en särskild, låst plats. Med andra ord måste alla garantier ges för att se till att detta inte blir ett verktyg för intrång, eftersom det bara bör vara ett verktyg som syftar till att förenkla för medborgarna och öka deras trygghet. De uppgifter vi har från flygplatser med system med kroppsskanning visar också att majoriteten väljer kroppsskanning framför andra former av kontroller.

Det här är några av de frågor som måste beaktas. Vi har givetvis en lagstiftningsmöjlighet, om parlamentet beslutar sig för att gå med på att överväga förslaget om kroppsskanning. Sedan finns också möjligheten till ytterligare kontroll för parlamentet. Som jag alltid har sagt, delvis mot bakgrund av min långa erfarenhet här i kammaren, har jag för avsikt att involvera parlamentet. Därför var jag ytterst villig och glad över att besöka kammaren i dag för att debattera frågan om kroppsskanning. Mitt mål är att involvera parlamentet och nå ett gemensamt beslut.

Vill vi att det ska finnas gemenskapslagstiftning, om frågan om kroppsskanning lyckas ta sig igenom alla undersökningsstadier, eller vill vi överlåta tillämpningen av detta verktyg till de enskilda medlemsstaterna? Om man beslutar att undersöka möjligheten att införa kroppsskanning och om denna möjlighet bedöms vara hållbar så anser jag att det vore mer rättvist och bättre för EU-medborgarna med gemenskapslagstiftning. Jag menar att det skulle ge en bättre garanti för alla medborgare som frivilligt väljer att passera säkerhetskontrollerna via en kroppsskanner, som ett alternativ till ett annat system som även i fortsättningen skulle finnas tillgängligt på alla övriga flygplatser, nämligen manuell kroppsvisitation.

Jag förstår givetvis att alla slags kontroller upplevs som ett personligt intrång. Själv tycker jag nog att manuell kontroll är ett större intrång än att kontrolleras i en kroppsskanner. Alla får välja själva. Vi lever inte i en perfekt värld. Tyvärr måste vi hantera många otrevliga situationer, och tyvärr måste vi hantera problem som terrorism, brottslighet, narkotikasmuggling, maffian och camorran i det land som jag känner till bäst. Kontroller är därför tyvärr nödvändiga. Vi drabbas av följderna av detta, även enskilda personer, och vi måste se till att dessa följder blir så begränsade som möjligt genom att se till att det inte blir fråga om någon lagring och heller inga anteckningar eller kränkningar av integriteten eller de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Därför anser jag att det är rätt att debattera denna fråga. Givetvis tar jag hänsyn till parlamentets önskemål, efter att ha försökt förklara varför jag har uppmärksammat parlamentet på denna möjlighet. Jag hoppas att den kan hanteras och diskuteras uteslutande med medborgarnas intressen för ögonen.

  Luis de Grandes Pascual, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Vi känner väl till era ansträngningar att informera utskottet för transport och turism, via dess ordförande Paolo Costa, liksom innehållet i de skrivelser som skickats. Nu måste jag tacka er varmt för den information som lämnats till parlamentet som helhet.

Däremot är jag kritisk till att denna resolution läggs fram nu, när tidsfristen för detta löper ut kl. 10.00 på förmiddagen. Det är inte rätt. Med andra ord och i all ärlighet är detta varken bu eller bä. På samma sätt måste jag säga att även om det rådde samförstånd är kommittéförfarandet, även när det åtföljs av kontroll, helt otillräckligt för en sådan känslig fråga som kroppsskanning.

Jag anser att vi måste bedöma följderna för de grundläggande rättigheterna. Vi måste också bedöma hälsoeffekterna på förhand. Vi måste tillämpa proportionalitetsprincipen mellan det som föreslås och de fördelar det kommer att ge.

Parlamentet är frustrerat över frågan om vätskor, och det påpekas av en person som har rått de spanska parlamentsledamöterna att inte rösta för ett förkastande. Att göra eftergifter i kampen mot terrorismen när det gäller en åtgärds användbarhet tyckte vi var att gå alltför långt. Det stämmer att vi hade en förtroendeomröstning, och det stämmer också det som står i er skrivelse att inte ens de nya försöken med kontroller av vätskor kommer att kunna stoppa alla potentiella explosiva vätskor.

Syftet med kroppsskanning, även om det är frivilligt, anser jag verkar sorgligt otillräckligt.

Det är riktigt att detta är en frivillig åtgärd och att den kan användas som ett kompletterande verktyg, såsom redan sker, i misstänkta fall av narkotikasmuggling där någonting finns gömt inne i kroppen. Den kan dock inte ersätta en fullständigt rimlig kontroll som kan vara mycket användbar och som är allmänt accepterad.

Hur som helst, herr vice ordförande, måste detta läggas fram för parlamentet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. De grundläggande rättigheterna och den personliga värdigheten måste värnas. Alla åtgärder som antas för att bekämpa terrorism kommer att få vårt stöd, men de kan inte läggas fram hur som helst. Jag anser att ni måste gå mycket försiktigt och finkänsligt fram i den här saken.

  Claudio Fava, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också tacka vice ordförande Antonio Tajani för vissa av hans förtydliganden, och jag vill besvara hans fråga direkt. Han frågade parlamentet om vi vill utvärdera det här förslaget tillsammans. Svaret är ja. Den muntliga frågan bottnar i denna begäran från oss. Vi vill utreda förslaget medan vi har tillgång till all information som behövs för att förstå om detta verktyg är nödvändigt, precis som ni med rätta undrar, och framför allt om det är säkert och respekterar medborgarnas integritet, vilket är det centrala för oss.

Vi välkomnar den skrivelse ni skickade till Gérard Deprez, ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, där ni gör en utfästelse som vi skulle vilja uppfatta som ett officiellt åtagande. Det handlar om åtagandet att rådfråga Europeiska datatillsynsmannen. Vår grupp har ännu ingen officiell uppfattning om kroppsskanning, utan vi behöver mer information och undersöka frågan närmare. Under tiden skulle vi, när det gäller hälsoaspekten, vilja förstå vad som faktiskt utgör överexponering, särskilt för personer som flyger ofta. Här måste vi vara säkra på att informationen är tillförlitlig. Under många år har vi ju tvingats lämna ifrån oss vätskor, och nu upptäcker vi att det antagligen var en överdriven försiktighetsåtgärd och att informationen och bedömningarna antagligen saknade grund. Vi behöver en bedömning av proportionalitetsprincipen, och Europaparlamentet måste engageras till fullo.

Vi anser inte att dessa åtgärder kan betraktas som rent tekniska. Åtgärderna har direkt effekt på de mänskliga rättigheterna och integriteten. Det är komplicerat att kombinera säkerhet, integritet och skyddet av passagerarnas hälsa, men parlamentet välkomnar ansvaret för detta och anförtror det åt er. Vi hoppas att vi kan få denna information och att ni och Europeiska datatillsynsmannen kommer att ge den till oss. Vi behöver mer uppgifter för att kunna fatta ett tryggt beslut om hur användbar kroppsskanning är.

  Marco Cappato, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr Tajani, mina damer och herrar! Jag tycker att det verkar som om detta först och främst är ett procedurproblem snarare än ett problem med själva sakfrågan, där det uppenbarligen inte är svårt att nå enighet. När det gäller sakfrågan är det med andra ord uppenbart att alla säkerhetsverktyg måste utvärderas med hänsyn till människors säkerhet och integritet och själva åtgärdens effektivitet och lönsamhet. Kostnaden för utrustningen är också ett problem, och jag tror att det kommer att bli den mest känsliga frågan.

Faktum är att den här typen av teknik vanligtvis är alltför enkel att undvika för välorganiserade terroristgrupper, samtidigt som den påverkar medborgarna. Detsamma gäller fingeravtryck, lagring av telefontrafik och telefonavlyssning. Välorganiserade grupper är inte rädda för dessa kontroller, som å andra sidan blir till masskontroller av tiotals miljoner människor. Jag tror därför att vi är eniga om att ett verktyg av det här slaget kan godkännas av EU först efter en noggrann analys av alla dessa aspekter och först när denna analys resulterat i ett positivt yttrande om alla aspekterna.

Beträffande förfarandet har vi fått ett dokument där det i del A av bilagan till dokument 1258 talas om tillåtna metoder för säkerhetskontroller. Kanske är det själva formuleringen som har fått våra larmklockor att ringa när det gäller förfarandet – möjligen något överdrivet – på grund av innebörden i ordet ”tillåtna”. Vi begär att metoderna ska tillåtas först när en teknisk utvärdering har genomförts och ett fullständigt politiskt beslut därmed har fattats. Det är budskapet i morgondagens resolution.

I det skedet är det upp till er att i enlighet med ert politiska åtagande hitta rätt teknisk väg att nå detta mål. Parlamentet kommer att vara en rättvis samarbetspartner här.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I utskottet för transport och turism diskuterade vi möjligheten att se på denna utrustning. Därefter fick vi de första fotografierna, som visade hur skanningsbilderna verkligen ser ut. Då stod det klart att förslaget skulle stupa på ett tekniskt argument. Jag vill alltså inte gå in mer i detalj på den här frågan nu, men någon konsekvensbedömning har inte gjorts, såsom skedde exempelvis med lastbilars backspeglar, där nästan varenda uppdragstagare i Europa fick frågan om de höll med om att det finns en annan slags backspegel. I en fråga av det här slaget, som är så viktig, har ingenting blivit sagt. Man trodde inte att det behövdes.

Bilderna vi har sett påminner i viss mån om suddiga svart-vita fotografier av nakna kroppar. Det är helt uppenbart. Och det handlar inte om att jag är pryd när jag säger till er i dag att jag är tveksam till detta, eftersom en bild av en naken kropp är en oerhört privat sak. Jag vill att människor ska få möjlighet att bestämma om andra ska få se dem nakna. Vi får höra att allting givetvis ska ske frivilligt. Ja, det är inte första gången vi har fått höra det. Alla som vägrar att rätta in sig i ledet skulle vara misstänkta redan från början. Nästa steg blir att göra systemet obligatoriskt. Vad steget efter det blir vågar jag inte ens tänka på.

Jag anser att detta verkligen är en strategi som vi inte kan lämna åt sitt öde. Om några år kommer åtgärden att bli obligatorisk, eftersom säkerhetspersonal alltid lyckas hitta argument för den här typen av system. Nästa steg efter detta kommer dessutom säkert att bli lagring av uppgifter, även om detta för närvarande avvisas. Vi vet dock att allt som säkerhetspersonal har tekniska möjligheter att göra kommer att bli gjort förr eller senare.

Herr kommissionsledamot! På det här sättet lyckas EU bara göra sig mer impopulärt och få ännu sämre resultat i popularitetsmätningarna. Skälet är att medlemsstaterna kommer att skylla på EU och frånsäga sig ansvaret för systemets införande.

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Antonio Tajani och göra några påpekanden. För det första har flygplatserna under de senaste åren blivit platser där säkerhetsfixeringen blivit som allra mest utpräglad. Det löper en röd tråd igenom det här förslaget och förslaget om passageraruppgifter, med dess godtyckliga hantering av flygpassageraruppgifter. Detsamma gäller förordningen om vätskor, som inrättades efter en påstådd attack för två år sedan. Efter det att förordningen hade trätt i kraft uppdagades dock att alla de terrormisstänkta blivit frikända.

Kroppsskanning är det sista steget i denna moderna tortyr, som Stefano Rodotà beskriver saken. Fixeringen vid att få fram alltmer information som skulle kunna användas i kampen mot terrorism främjar en auktoritär tolkning av rättssäkerheten. En uppenbar kränkning av integriteten, de mänskliga rättigheterna och den personliga värdigheten sker. Det nya kravet på total övervakning leder till en allt större apparat med social kontroll. Kontrollmekanismen i ett fängelse för massövervakning utvecklas inom samhället, så att alla medborgare successivt förvandlas till misstänkta som måste övervakas.

Skapandet av dessa instrument är en bekräftelse av Foucaults teorier, och kroppsskanning framstår som en sida utriven ur boken Övervakning och straff. Det är inget sammanträffande att huvudtemat i denna strategi är kroppen. Foucault säger att vi i kroppens politiska teknologi kan läsa maktförhållandenas delade historia. Av dessa skäl och mot denna bakgrund är kroppsskanningens auktoritära karaktär uppenbar. Av dessa politiska och filosofiska skäl anser jag inte att det är acceptabelt att utsätta våra kroppar för detta verktyg, som är ytterligare ett despotiskt utslag av teknologisk makt.

  Saïd El Khadraoui (PSE). - (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är för en EU-lösning. Det ska vi vara tydliga med. Dock bör det också stå klart att när beslutsmakten flyttas från medlemsstaterna till EU bör Europaparlamentet också få väsentligt större befogenheter att fatta beslut och genomföra kontroller inom det aktuella området. Det är faktiskt också vad vi kom överens om för några månader sedan när förordningen ändrades.

I dag har vi en första uppsättning åtgärder som vi måste titta på. Det finns två viktiga aspekter här. För det första har vi avskaffandet av förbudet mot vätskor senast i april 2010, vilket är mycket positivt, även om vi skulle föredra att det skedde ännu tidigare.

För det andra har vi infogandet av den berömda kroppsskannern i förteckningen över möjliga kontrollmetoder. I det avseendet nämnde ni att försöksprojekt redan pågår på flera flygplatser, däribland Heathrow och Schiphol, och att EU-överenskommelser är nödvändiga.

Såvitt jag förstår kan de aktuella medlemsstaterna inte fortsätta med sina försöksprojekt om vi inte reglerar frågan på EU-nivå. Resonemanget ställs därmed på ända. Jag anser vi i Europaparlamentet bör gå till botten med detta och att vi innan vi ger klartecken måste få detaljerade svar på ett antal frågor som har tagits upp här och i andra sammanhang.

Ni har redan gett ett svar i viss mån, vilket jag är oerhört glad över, men jag anser att vi borde vara mer systematiska när det gäller integriteten, vilket redan har påpekats, liksom när det gäller åtgärdens inverkan. Vilka är fördelarna med det nya systemet jämfört med befintliga kontrollmetoder? Vi förväntar oss strukturerade svar av er på denna och andra frågor, och om svaren är tillfredsställande kommer vi faktiskt att kunna ge grönt ljus i ett senare skede.

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi är inte här i kväll för att tala om tekniska åtgärder i samband med transport och heller inte om huruvida en maskin är effektivare eller billigare än en annan vid säkerhetskontroller.

Vi har ordnat denna debatt eftersom den fråga vi talar om här har att göra med grundläggande rättigheter, rätten till integritet och möjligheten att ett oansvarigt, byråkratiskt och okontrollerat införande av en maskin kan utgöra ett allvarligt angrepp på passagerarnas rättigheter.

Vi kräver därför att man inte fattar något beslut i denna fråga utan att först utreda konsekvenserna, utan att samråda med Europeiska datatillsynsmannen, utan att införa ett regelverk där det fastställs vem som har befogenhet att se oss alla nakna och under vilka omständigheter, och utan att bekräfta hur det faktiskt kan garanteras i praktiken vid varje flygplats att användningen kommer att vara fri och frivillig, inte påtvingad av säkerhetspersonalen. Var snäll och tala om för oss vem som kommer att förvara sådana privata bilder av våra kroppar.

Jag deltog själv i arbetet med den spanska lagen om övervakningskameror på offentliga platser. I Spaniens fall blev resultatet lagstiftning. Jag försvarade systemets användbarhet, dock under förutsättning att fullständiga garantier ges. Sådana garantier har inte getts i detta fall, och tills så sker, herr kommissionsledamot, är det helt enkelt maktmissbruk att anta detta förslag inom kommittéförfarandet.

  Willy Meyer Pleite (GUE/NGL). - (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi har ett uttryck i Spanien, llueve sobre mojado, vilket betyder ”det regnar aldrig, men det rinner”. Fram till helt nyligen var en del av säkerhetsförordningen hemlig. Detta hemlighetsmakeri och bristen på insyn var mycket negativ för våra medborgare, som inte visste vad de skulle vänta sig. Nu drar vi åt skruvarna ännu hårdare, via ett förfarande som är helt olämpligt eftersom där inte tas någon hänsyn till parlamentets åsikter. Men det handlar inte bara om att göra parlamentet delaktigt och föra debatter i kammaren, utan också om att inleda en offentlig debatt med våra medborgare en gång för alla, så att de får komma till tals. Vi har faktiskt redan passerat den punkt där rätten till integritet, uppgiftsskydd och personlig värdighet kan ifrågasättas.

Därför kräver parlamentet att vi i egenskap av våra medborgares företrädare tar på oss en ledande roll och att vi håller denna debatt en gång för alla, eftersom vi måste lösa alla aspekter kring denna punkt, som inte får överträdas, det vill säga rätten till integritet, uppgiftsskydd och personlig värdighet.

Vi ifrågasätter om denna åtgärd är effektiv, nödvändig och proportionerlig. Vi anser därför att den måste debatteras formellt av parlamentet i kammaren i stället för att behandlas inom kommittéförfarandet. En offentlig debatt måste givetvis också inledas med EU-medborgarna, som trots allt är de som drabbas mest av alla kontroller vid EU:s flygplatser, så som redan sker.

  Javier Moreno Sánchez (PSE). – (ES) Herr talman! Att tillämpa kroppsskanning vid flygplatserna är en känslig fråga som direkt påverkar medborgarnas säkerhet och integritet.

Våra medborgare kräver öppenhet i en så här känslig fråga, och vi i vår tur kräver öppenhet från kommissionen.

Det här är inte bara en teknisk fråga som kan lösas med hjälp av kommittéförfarandet. Om vi väljer den metoden kommer legitimitet och demokratisk kontroll att saknas. Människor måste få fullständig information om dessa åtgärder, som direkt påverkar dem. Vi kan inte tillåta att den bristande öppenhet som präglat de senaste flygsäkerhetsåtgärderna får råda även här.

Vi i parlamentet är givetvis för åtgärder som garanterar större säkerhet vid resor och som påskyndar flygplatskontrollerna. Framför allt är vi dock för att se till att vår hälsa och integritet skyddas.

Vi vill ha en teknik som respekterar hälsa och integritet och som inte orsakar fler problem än den syftar till att förebygga.

Som redan nämnts måste man därför först genomföra medicinska och vetenskapliga studier av de direkta följderna av millimetervågor för passagerarnas hälsa. Det gäller i synnerhet de mest utsatta grupperna, t.ex. gravida, barn, sjuka, äldre och personer med funktionshinder.

Hur vill kommissionen säkra sekretessen och integriteten när bilderna skapas och behandlas? Som ni nämnde är det mycket viktigt att bilderna raderas omedelbart och att det inte finns någon möjlighet att skriva ut, spara eller överföra dem.

Herr Tajani! Kommer passagerarna att kunna välja, eller kommer de att aktivt behöva vägra att passera kroppsskannern? Det är uppenbart två helt skilda saker. Kommer den säkerhetspersonal som ska hantera den nya tekniken att få särskild utbildning? Har man gjort någon bedömning av lönsamheten och proportionaliteten hos denna alternativa teknik?

Vi har ett tydligt mål. Vi måste se till att människor får information och att alla flygsäkerhetsåtgärder respekterar de grundläggande rättigheterna och tillämpas likadant på alla flygplatser.

Användningen av denna nya teknik får inte innebära att man ytterligare drar åt skruvarna för att öka säkerheten – jag ska precis avsluta nu – om det innebär att de grundläggande rättigheterna kränks. Det är en fråga om balans.

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). - (EN) Herr talman! Låt mig vara tydlig med detta. Jag är engagerad i kampen mot terrorism och i att garantera alla medborgares säkerhet, men jag tänker inte förklara för mina väljare hur elva parlamentsledamöter i ett oklart byråkratiskt förfarande beslutade att tillåta kroppsskanning på EU:s flygplatser, som innebär att människor visas nakna.

Hela kommittéförfarandet är ytterligare ett exempel där man ytterligare spär på EU-medborgarnas skepsis inför unionen. Argumentet från kommissionen, men också från utvecklarna av denna teknik, är att kroppsskanning är avsett som ett alternativ till fysiska kontroller. Men så fort vi tillåter denna teknik kommer vi inte att ha några garantier för att den inte används som primär kontrollmetod. Från våra erfarenheter från flygplatser vet vi alla att fysiska kontroller är obligatoriska på vissa av dem. Frågan är därför om vi ska tillåta kroppsskanning eller inte. Kanske borde vi förbjuda det.

Jag uppmanar därför kommissionen att skjuta upp detta förfarande, som har försatt oss i knipa. Vi behöver en bredare demokratisk debatt där parlamentet och Europeiska datatillsynsmannen är involverade. Detta är en påträngande teknik, och aspekter som integritet, proportionalitet och effektivitet måste noggrant beaktas.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Som framgått vid flera tillfällen är utskottet för transport och turism för maximal säkerhet med minsta möjliga krångel för passagerare och resenärer. I princip är vi därför positiva till att minska krånglet för passagerarna, samtidigt som en hög kontroll- och säkerhetsnivå upprätthålls.

När det gäller vätskor har parlamentet redan föreslagit skanning just för att undvika krångel. Det stämmer att teknikens utveckling bör göra denna process enklare.

I det aktuella fallet med kroppsskanning kunde man kanske tro att större diskretion behövs vid kroppsvisitationer och att en maskin kanske skulle underlätta det hela, och framför allt undvika de exceptionella fall där en ytlig kroppsvisitation inte är tillräcklig.

Jag instämmer dock helt i vad transportutskottet säger om att alla försiktighetsåtgärder måste vidtas för att resenärerna och EU-medborgarna ska garanteras total säkerhet vid användningen av denna teknik, om den används, och att positiva slutsatser måste dras i aktuella studier och tester – som bara är just studier och tester. Skanningarna får inte vara skadliga för hälsan, inte kränka den personliga integriteten och inte vara förödmjukande för människor. Insamlade uppgifter och bilder måste omfattas av uppgiftsskydd.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Det är bara två saker jag vill ta upp. Jag anser att vi inte bör stänga alla dörrar i den här frågan. Under en fyraårig försöksperiod vid flygplatsen Heathrow i London valde 98 procent av passagerarna kroppsskanning i stället för ordinarie fysisk kontroll. Det måste väl tydligt visa att det finns ett förtroende för tekniken. Dessutom ökar säkerheten. Jag vet att det finns andra här i kväll som är av en annan åsikt, men säkerheten ökar eftersom man kan upptäcka keramik- och plastvapen som inte ger utslag med vanliga metalldetektorer.

Den andra saken jag vill ta upp gäller personer som har metallimplantat i kroppen till följd av skador eller funktionshinder. De blir ständigt förödmjukade och får alltid genomgå extra kontroller vid flygplatser. Jag föreslår ett system där man inför en notering i användarnas pass så att de slipper dessa ständiga förödmjukelser. Jag vill be kommissionen att titta närmare på detta, för det är ett enormt problem nu för personer som drabbats av fysisk skada eller har ett implantat. Jag vill att man ser över detta.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). - (RO) Jag håller med om att passagerarnas flygsäkerhet är oerhört viktig. Men kroppsskanning innebär att detaljerade bilder tas av en människokropp. Dessa bilder är en kränkning av den personliga integriteten. Jag vill ta upp villkoren för hur dessa bilder ska användas.

Herr kommissionsledamot! Såvitt vi förstår kommer bilderna inte att lagras. Men kommer de att användas i enlighet med samtliga villkor i lagstiftningen om uppgiftsskydd? Vilka åtgärder kommer ni att vidta för att se till att den personal som använder utrustningen känner till och respekterar bestämmelserna i lagstiftningen om uppgiftsskydd? Även om passagerarna går med på kroppsskanning vill jag att vi ska få garantier för att bilderna raderas. Tyvärr kommer det att dröja några år innan vi får kunskap om hur kroppsskanning påverkar människors hälsa.

  Erik Meijer (GUE/NGL). - (NL) Herr talman! En åtgärd som kan tyckas motiverad med hänvisning till transportsäkerhet och terrorism är allt annat än självklar sett till andra aspekter. Rapporter om kroppsskanning i nederländska tidningar har utlöst en storm av indignation. Om kroppsskanning är ett förnuftigt instrument så har det presenterats på fel sätt. Så länge vi inte känner till effekterna på hälsan och integriteten kan vi inte använda det. Det är just för att människor känner sig hotade av all annan slags ny utveckling som det finns alla skäl att gå oerhört försiktigt fram här.

  Talmannen. − Herr kommissionsledamot! I väntan på nödvändiga förtydliganden och undersökningar får ni nu ta er an uppgiften att kroppsskanna den här debatten.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman! Jag anser att ett viktigt mål har nåtts i dag, nämligen målet att inleda en debatt om kroppsskanning, för att förstå om detta är en fråga som behöver utredas eller inte. Jag tycker att det verkar som om debatten har visat att det finns en tydlig vilja att diskutera denna fråga.

Beträffande metoden och delvis med anledning av besluten om Lissabonfördragets antagande – jag hoppas att alla EU-länder kommer att anta fördraget senare – inser jag att parlamentet vill yttra sig i frågan och känna sig som en fullvärdig lagstiftare. Jag har bara följt de regler som finns. Jag har inte befogenhet att ändra kommittéförfarandet – det tillhör inte mitt ansvarsområde. Jag kan bara få en rapport och se till att parlamentet alltid görs delaktigt i alla fall där det finns en debatt om en viktig fråga och även att det får uttala sig om huruvida en debatt om frågan bör hållas.

Det seminarium som vi anordnar den 6 november, där medlemsstaternas företrädare och parlamentsledamöter kommer att delta, blir en möjlighet – inte för att det är den enda möjligheten, eftersom det kanske blir det första i en rad särskilda möten – att utvärdera alla aspekter av användningen av kroppsskanning, först och främst den aspekt som jag anser är viktigast av alla, nämligen människors hälsa. Därefter kommer vi att ta ställning till alla andra problem i samband med den eventuella frivilliga användningen av detta instrument, med parlamentets samtycke när det blir aktuellt. Jag vill inte påtvinga någon något. Jag vill bara utvärdera möjligheterna.

Jag upprepar att jag anser att det är rätt att göra detta tillsammans med parlamentet, enligt mitt åtagande, och jag upprepar det nu i slutet av denna debatt, nämligen att officiellt rådfråga Europeiska datatillsynsmannen och lyssna till vad Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har att säga. Om man efter alla utvärderingar, som jag kommer att rapportera till parlamentet om, beslutar sig för att gå vidare med alternativet att använda kroppsskanning så anser både jag och Europeiska kommissionen, i enlighet med mitt åtagande att kroppsskanning – och det kan jag garantera, och jag säger det på nytt – aldrig kommer att bli obligatoriskt och att det alltid måste finnas ett annat alternativ på flygplatserna.

Om det finns en EU-förordning så måste dess villkor följas. Vid lagöverträdelser är det förstås självklart att det blir konsekvenser. Om lagstiftning antas, om vi får en EU-förordning, så anser kommissionen att man kan tycka vad man vill om den saken, men då är det så det är. Jag kan göra ett åtagande att göra en viss sak, och sedan kan någon välja att inte tro på vad jag säger och anse att det inte kan göras. Annars kommer vi inte att göra någonting.

Vad bilderna beträffar kommer de inte att registreras, och de kommer aldrig att lagras. Det blir alltså bara fråga om att passera igenom kroppsskannern, efter de andra saker som först måste göras. Om man skulle besluta att använda kroppsskanning som ett frivilligt verktyg kommer bilderna aldrig att registreras eller lagras. Så kommer det att stå i texten till Europeiska kommissionens förordning. Om någon därefter bryter mot reglerna kommer Europeiska kommissionen att vita lämpliga åtgärder. Detsamma gäller alla bestämmelser och all strafflagstiftning. Om någon bryter mot lagen drabbas de av lagstadgade påföljder.

I dag gör man manuella kroppsvisitationer. En tjänsteman som rör en medborgare på ett olämpligt sätt kränker vederbörandes integritet och bryter mot reglerna, och överträder därmed lagen. Tjänstemannen kommer givetvis att ställas till svars och befinnas skyldig, efter vederbörliga rättsliga förfaranden. Framför allt åtar jag mig att lägga stor vikt vid hälsofrågan. Jag menar att alla dessa garantier kan och måste bedömas i efterhand av parlamentet, som jag successivt tänker rådfråga på nytt, med början vid seminariet den 6 november. Detta är ett möte där parlamentsledamöterna kommer att kunna ställa frågor, lufta sina åsikter och ta upp eventuella funderingar, även tekniska sådana. Jag kan ge politiska garantier, men inte tekniska. Vi behöver svar från tekniska experter. Efter de tekniska utvärderingarna kommer vi att kunna ge sådana svar. De parlamentsledamöter som bjudits in till seminariet kommer också att delta i utvärderingen.

Jag anser därför att jag är enig med vad i synnerhet Claudio Fava and Marco Cappato sa om detta. Ett brett samförstånd kan nås, vilket kommer att bli en gemensam bedömning av huruvida det är lämpligt att använda detta tekniska verktyg i framtiden eller inte. Om det visar sig bli omöjligt att använda på grund av att de relevanta kriterierna inte uppfylls så kommer det inte ens att inkluderas i förteckningen över verktyg som får användas. Om vi skulle få ett positivt utslag efter alla de steg jag har lovat att utföra så kommer förordningens text att innehålla alla de garantier som jag har åtagit mig att ta med där, precis som jag sa både i inledningen till svaret på frågan och i mitt avslutande svar. Detta är ett åtagande, och jag brukar fullgöra mina åtaganden, i synnerhet gentemot parlamentet där jag varit ledamot i nästan femton år.

  Talmannen. − Fru Lichtenberger! Jag måste avbryta ett pågående skanningsförfarande som är ytterst farligt, i synnerhet för hälsan hos tolkarna, vars samarbete vi tackar för.

⁽¹⁾Jag har mottagit ett resolutionsförslag1, som ingivits av sex politiska grupper.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 23 oktober.

(1) 1 Se protokollet.