Talmannen. – Jorge Sampaio, FN:s representant för alliansen mellan civilisationer, mina damer och herrar! Jorge Sampaio! Det är en stor ära och ett stort nöje för mig att hälsa er välkommen till Europaparlamentet.
Ni besökte Europaparlamentet senast 1998 som Portugals president. Sedan dess har inte bara antalet medlemmar av Europeiska unionen ökat utan även dess ambitioner och ansvarsområden.
Jag välkomnar särskilt er närvaro här i dag som hög representant för FN-initiativet alliansen mellan civilisationer, eftersom det europeiska året för interkulturell dialog innebär att ert besök är mycket viktigt för oss alla.
I ert arbete med FN:s allians mellan civilisationer ger ni ett värdefullt bidrag till förbättrandet av den ömsesidiga respekten och förståelsen mellan nationer. Jag är övertygad om att er entusiasm och långa erfarenhet kommer att vara till nytta för de många initiativ som er organisation främjar inom områdena ungdom, utbildning, medier och migration. Utbildning och även medier och underhållning är områden som är särskilt viktiga för interkulturell dialog.
Slutrapporten från högnivågruppen om alliansen mellan civilisationer innehåller detaljerade och användbara förslag om båda ämnena. Bland annat efterlyser man utveckling av ytterligare, nya läromedel, exempelvis skolböcker som är bättre lämpade för att främja ömsesidig förståelse.
Trots allt ska en framgångsrik utveckling av interkulturell dialog inte begränsas till uppmärksammade enskilda företeelser som symposier, gemensamma deklarationer eller symboliska gester. Som ett led i det europeiska året för interkulturell dialog har EU och Europaparlamentet strävat efter att gå längre än till enbart avsiktsförklaringar och bidra till ökad förståelse mellan olika kulturer genom mycket specifika initiativ.
Många framträdande personer har inbjudits till plenum och ni är en av dessa.
Det viktiga nu är att vi inte begränsar denna interkulturella dialog till 2008 utan fortsätter den under de närmaste åren och längre än så.
Jorge Sampaio! Vi är tacksamma över att ni kunde komma hit till parlamentet i dag, till ett parlament som företräder 27 länder och i det närmaste 500 miljoner medborgare. Det är mig ett stort nöje att nu lämna ordet till er. Mina damer och herrar, Jorge Sampaio!
Jorge Sampaio, FN:s höge representant för alliansen mellan civilisationer. – (PT) Herr talman, herr generalsekreterare, mina damer och herrar! Jag skulle verkligen vilja framföra mitt anförande på mitt modersmål portugisiska, men som ni alla förstår måste jag använda ett annat språk i min nuvarande befattning.
(EN) Ärade ledamöter! Låt mig framföra mitt djupt kända tack till Hans-Gert Pöttering för hans vänliga välkomstord. Låt mig också lägga till att det är en ära och ett stort nöje för mig att tala till dessa framstående åhörare både för hans excellens, Förenta nationernas generalsekreterare, och i min egenskap av hög representant för alliansen mellan civilisationer.
Generalsekreteraren var inbjudan att tala vid denna parlamentssession men kunde inte vara med här i dag. Han bad mig framföra följande budskap till Europaparlamentet om Europeiska året för interkulturell dialog, och jag citerar:
”Det är ett stort nöje att sända hälsningar till alla framstående deltagare i Europaparlamentets viktiga session om interkulturell dialog.
Under sin historia har Europa upplevt förfärliga utbrott av väpnade konflikter som ofta har haft sitt ursprung i fördomar och hat. Kontinenten har dock också varit grogrund för många av världens mest enastående uppfinningar, konstnärliga bedrifter och vetenskapliga framsteg. Europas kolossala mångfald och dess strategiska geografiska läge i mitten av gamla och nya folkvandringsvägar har gjort Europa till en framträdande mötesplats för kulturöverskridande samverkan och dialog mellan trosuppfattningar. Särskilt dess nära förbindelser med grannländerna på andra sidan Medelhavet gör Europa till en viktig brygga mellan civilisationer.
Liksom så många andra regioner i världen står Europa inför en rad utmaningar när det gäller att främja interkulturell dialog. Migration, ekonomisk osäkerhet och politiska spänningar försvårar förbindelserna mellan olika kulturella, etniska och religiösa grupper. Det är emellertid just i er region, där konstruktiva kontakter under århundraden har möjliggjort stora framsteg för mänskligheten, som möjligheterna till försoning och samarbete finns.
Denna specialsession i dag är mycket hoppingivande. Jag uppmanar er att göra det mesta möjliga av detta tillfälle och att fortsätta gemensamma ekonomiska projekt, utbildningsutbyten och andra initiativ som förbättrar människors liv och som skapar ett bålverk mot intolerans, religiös fundamentalism och extremism.
Förenta nationerna kommer att göra sin del för att stödja och komplettera era insatser, både i och utanför Europa.
Alliansen mellan civilisationer är ett av våra viktigaste medel för detta arbete. Dess syfte är att motverka de växande klyftorna mellan samhällen genom att stärka ett paradigm av ömsesidig respekt mellan folken. Alliansen strävar också efter att uppbåda till gemensam handling för detta ändamål. Bland alliansens viktigaste initiativ märks en ungdomssolidaritetsfond för att främja dialog och en global sökfunktion för att hitta sakkunniga kommentatorer som kan belysa frågor som kan leda till splittring.
’Om jag fick börja om från början skulle jag börja med kulturen.’ Dessa berömda ord, som ofta tillskrivs Jean Monnet, som arbetade så outtröttligt för europeisk enighet, är än i dag påfallande relevanta.
Tvärkulturell tolerans, dialog, respekt och förståelse måste vara grundstenarna för den bättre värld som vi försöker bygga. Det är mycket uppmuntrande att veta att ni är starkt engagerade i denna strävan.
Låt oss alla arbeta tillsammans så att den interkulturella dialogen kan bära frukt till nytta för de otaliga människor som lever mellan ytterligheterna och längtar efter anständighet och fred. Låt mig i denna anda framföra mina bästa önskningar om att era diskussioner ska bli framgångsrika.”
Så slutar hans excellens budskap.
(Applåder)
Som förutvarande parlamentsledamot vet jag att parlamentet är och alltid kommer att vara demokratins hemvist. Dess ledamöter har den ibland otacksamma uppgiften att garantera en hållbar framtidsvision för de folk som de företräder.
När det gäller Europa vet vi alla hur långsam utvecklingen av den parlamentariska institutionen har varit och hur stora utmaningarna är för stärkandet av en specifikt europeisk demokratimodell.
Jag kan endast lovorda det arbete som redan har utförts och parlamentets bidrag till att bygga ett mer deltagande, pluralistisk Europa som är närmare sina medborgare, trots allt närmare alla medborgare. Detta är resultatet av ert arbete och jag vill därför varmt gratulera alla medlemmar av denna församling, de legitima företrädarna för en nationsgemenskap som förbundit sig att genomföra ett enastående och unikt projekt, på vilket man under föregående sekel fäste många förhoppningar och som under detta sekel möts av så många förväntningar.
Jag kom hit i dag för att tala till er om alliansen mellan civilisationer, en fråga som även om den kan tyckas fjärran från vårt dagliga liv i själva verket är djupt integrerat i det. Det började faktiskt med en akademisk diskussion mellan lärda som förutsåg historiens slut och civilisationernas undergång, men det blev till ett stort och hett socialt ämne, en uppmaning till demokrati och en kärnfråga i den internationella politiken på grund av globalisering, ökade folkförflyttningar och den 11 september. En fråga som FN slutligen lyckats placera högt upp på den globala dagordningen.
Vad är det jag talar om? Jag tänker på den stora – etniska, kulturella och religiösa – mångfalden i våra samhällen och om de ökande svårigheter vi erfar i att leva tillsammans. Jag talar om tilltagande splittring av alla slag, om urholkningen av den sociala sammanhållningen och de allt bredare klyftorna mellan samhällena. Jag talar även om en mycket spridd misstämning som har tagit sig uttryck i ökade spänningar inom och mellan samhällen, i ömsesidigt misstroende, i polariserade förväntningar och världsbilder, i oresonliga identitetsbaserade konflikter och i den ökande extremismen, naturligtvis.
Vidare talar jag om att religion används som redskap av alla och envar och utnyttjas och missbrukas för varjehanda syften och verkningar. Jag talar också om en viss förvirring hos de politiska krafterna som konfronteras med tillkortakommandet av en rent säkerhetsbaserad eller repressiv attityd och avsaknaden av hållbara politiska strategier och instrument för verklig styrning av kulturell mångfald.
Allt detta tjänar syftet att understryka det som för mig är ett obestridligt faktum: kulturell mångfald har blivit en viktig politisk fråga som är en utmaning för moderna demokratier, pluralism, medborgarskap och social sammanhållning, liksom för fred och stabilitet mellan nationerna.
För mig är detta kristallklart och även om allvarliga svårigheter som den nuvarande finansiella och ekonomiska oron tar upp all uppmärksamhet kan vi enligt min mening inte tillåta att de aktuella kriserna avleder oss från att ta itu med dagens djupgående problem och skydda oss mot morgondagens kriser.
Vad innebär då allt detta strängt taget, kondenserat till det mest väsentliga för oss, för Europeiska unionen? Det innebär följande: Hur ska minoriteter integreras, alla minoriteter, men Europas muslimer i synnerhet? Hur ska vi utveckla våra förbindelser med Medelhavsområdet? Var ska vi dra gränserna för det europeiska projektet? Hur ska vi förstärka EU:s utrikespolitik för att framhäva det som vi anser är universella värden för världen?
Enligt min mening handlar allt detta om grundläggande frågor om värden, övertygelser, attityder och beteenden. Det handlar om demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och respekt för kulturell mångfald. Det handlar om rättvisa, social sammanhållning och delaktiga samhällen. Om stater, sekularisering och sekularism eller om den offentliga sfären, privata handlingar och religiös förnyelse. Allt detta handlar om europeisk identitet och europeiska värden. Det är så jag ser det.
(Applåder)
Eftersom tiden uppenbart är knapp kommer jag inte att kunna diskutera alla dessa punkter utan koncentrerar mig på frågan om muslimska minoriteter i Europa.
Varför finns det en växande oro över integrationen av muslimer i Europa? Därför att det är en demografisk fråga? Ja, självklart! Därför att det är en integrationsfråga? Det råder det ingen tvekan om! Jag anser att närvaron av muslimer i Europa inte en fråga om islam och västvärlden, utan ett akut integrationsproblem.
Enligt min mening är det emellertid även en annan sak: det är en identitetsfråga. Ankomsten av invandrare till ett samhälle inverkar faktiskt på det mottagande samhällets självuppfattning. Poängen här är dock att som någon har uttryckt det ”den damm som skiljer kristna Europa från muslimska östern har sprungit läck och förändrat den europeiska kulturen”.
Varför utmynnade till exempel diskussionerna om ingressen till det tidigare förslaget till europeisk konstitution i en så uttalad bitterhet? Varför utlöser Turkiets anslutning till Europeiska unionen så hetlevrade och stridslystna diskussioner? Samtliga dessa frågor hänger samman och de pekar alla på de så kallade europeiska värdena och den europeiska identiteten.
För att den europeiska identiteten ska bli stark måste den inbegripa personliga lojalitetsförklaringar och anammande av kulturarvet.
(Applåder)
För att Europa ska bli en plats där vi kan leva tillsammans som jämlikar krävs ett alltmer integrerat medborgarskap och en bättre förvaltning av den kulturella mångfalden.
För att hantera integrationen av muslimer i Europa och i våra europeiska samhällen behöver vi nya politiska åtgärder på alla nivåer. Vi behöver europeiska åtgärder men även initiativ från de nationella regeringarna och åtgärder på lokal nivå. Vi behöver demokratisk styrning av den kulturella mångfalden. Vi behöver integrerade perspektiv och politiska satsningar på utbildning, ungdomar och integration av invandrare.
För att kunna utveckla lämpliga kulturella politiska åtgärder behöver vi bygga upp kulturstatistik och kulturella indikatorer för att upplysa beslutsfattare och beslutsprocessen samt övervaka och utvärdera genomförandet av dessa politiska åtgärder. Vi behöver utveckla demokratiskt medborgarskap och deltagande.
Vi behöver utbildning i de mänskliga rättigheterna, utbildning i medborgarskap och respekt för andra, utbildning i interkulturell förståelse och dialog, utbildning i mediekunskap, utbildning om religioner och trosuppfattningar samt dialog både inom och mellan regionerna. Vi måste lära oss om och utbilda våra medborgare i interkulturell kompetens.
Vi behöver utforma urbana strategier och politiska åtgärder för interkulturell dialog. Vi behöver en ungdomspolitik som bygger på lika möjligheter. Vi behöver engagera hela det civila samhället, ungdomar, religiösa ledare och medierna. Vi behöver också utöka och utveckla agendan för interkulturell dialog i de internationella förbindelserna och självklart ge den prioritet.
Hur kan vi leva tillsammans i vår globaliserade värld, där en sammanstötning någonstans blir till sammanstötningar överallt och där kulturella och religiösa skiljelinjer delar upp våra samhällen? Detta är den globala utmaning som alliansen mellan civilisationer möter och måste ta itu med på ett konkret plan.
Att omvandla denna globala utmaning till ”glokala” resultat är således alliansens huvuduppgift. Med ”glokal” menar jag att det vi åstadkommer ska underbyggas av en bred global strategi men måste genomföras på lokal nivå.
Detta innebär att alliansen i hög grad litar till att EU ska genomföra en agenda för gott styre av kulturell mångfald i den europeiska regionen, vilket innefattar inte bara medlemmarna av EU utan även dess grannländer, särskilt länderna i Medelhavsområdet.
Det är därför jag är glad över att en handlingsplan om samarbete mellan EU och alliansen mellan civilisationer har överenskommits och kommer att ge en gedigen grund för strävandet efter konkreta mål och genomförandet av praktiska projekt.
I detta sammanhang vill jag betona hur viktigt och betydelsefullt det kommer att vara om Europeiska året för interkulturell dialog breddades till ett långsiktigt och hållbart ramverk för att främja gott styre av den interkulturella mångfalden, och jag välkomnar talmannens ord i detta avseende.
Jag är säker på att det skulle ha en oerhörd verkan för att främja nationella strategier för interkulturell dialog med åtgärder och program för utbildning, medier, migrering och ungdom som jag har bett länderna att utforma och genomföra. Detta är ett förslag som jag lade fram i april och som jag vill fästa er uppmärksamhet på och ber de ärade parlamentsledamöterna att stödja.
Ett annat område där alliansen är angelägen om samarbete är Medelhavsunionen för att kunna hjälpa till att förbättra och hantera den interkulturella mångfalden och interkulturella dialogen, inklusive frågor mellan religionerna, inom och mellan europeiska och muslimska samhällen.
För att uttrycka sig rakt på sak: de nuvarande internationella svårigheterna och den ökande oron vi alla känner över att leva tillsammans i ömsesidig respekt har uppmuntrat villfarelsen att kulturer är på oundviklig kollisionskurs som kommer att leda till en sammanstötning mellan civilisationer.
Vi står inför ökande polariseringar som uppstår mot bakgrund av växande spänningar över en rad politiska frågor och tilltagande kulturella stereotyper. Det behöver knappast sägas att politiska konflikter endast kan lösas genom politiska förhandlingar. Den långsiktiga lösningen på spänningar mellan till exempel muslimska och västerländska samhällen kan inte uppnås så länge som de välkända orsakerna till fientlighet inte framgångsrikt angrips.
Det är också sant att fredsavtalen sällan hålls om de inte får tillräcklig uppbackning av de berörda samhällena. Många tidigare fredsavtal har grusats av ett kvarvarande djuprotat misstroende och fientlighet som delat upp människor efter kulturella och religiösa linjer.
Nu är läget så att alla undersökningsresultat samstämmigt visar att det finns en stor skillnad mellan hur västerlänningar och muslimer ser på varandra. Västerlänningar betraktas som nedlåtande och dominerande av muslimerna, och muslimerna betraktas som fanatiska och intoleranta av västerlänningarna. Dessutom ger socioekonomisk marginalisering och diskriminering upphov till missnöje och intolerans och förvärrar klyftan mellan muslimska och västerländska befolkningar.
Denna skiljelinje mellan två fiktiva monolitiska block, islam och västvärlden, ger näring åt ytterligare stereotyper och polarisering, vilket ger upphov till extremism. Låt mig dock framhålla att den breda majoriteten i alla samhällen avvisar extremism och stöder respekten för religiös och kulturell mångfald. Både muslimer och icke-muslimer är oroade över utmaningarna mot säkerheten och hotet om social polarisering. Miljontals muslimska familjer oroas över att förlora sina unga till religiös och politisk extremism.
För att tackla detta problem bör vi utveckla nya strategier för att hantera och främja dialogen mellan religionerna som ett led i den kulturella mångfalden, baserat på de universella mänskliga rättigheterna. Att skapa de nödvändiga förutsättningarna för hållbar fred kräver insatser av ett annat slag, för att få till stånd en attitydförändring i de uppdelade samhällena. Detta är min första avslutande punkt.
Min andra punkt gäller behovet av att ge politisk prioritet åt utvecklingen av ett demokratiskt styre av kulturell mångfald.
I Europeiska unionen innebär detta att skapa en kollektiv identitet som delas av dess medborgare – oberoende av deras ursprung och etnicitet, språk, religiösa övertygelse, politiska och religiösa tillhörighet – för att dela värden, attityder och planer och ge utrymme för en gemensam framtid som vi bygger tillsammans. Det är därför som kulturell mångfald bör gå hand i hand med skyddandet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, lika möjligheter för alla, ekonomisk solidaritet och social sammanhållning.
Dessa frågor kommer inte att kunna redas ut på kort sikt – tyvärr är det så – och långsiktiga insatser behövs. Frestelsen att ge upp kommer säkert att infinna sig hos oss ibland, men vi får aldrig ge upp eftersom alla små förändringar av omständigheterna trots allt kan leda till stora förändringar av beteendet. Detta är just vad vi behöver för att skapa viljan att leva tillsammans i ömsesidig respekt och uppskattning av våra etniska, språkliga, kulturella och religiösa skillnader.
Hur angelägen denna uppgift är kan knappast underskattas. Jag är dock säker på att genom ert arbete och ert engagemang kommer vi att klara att leva tillsammans i integrerade samhällen. Tack så mycket för er uppmärksamhet.
(Parlamentet gav talaren stående ovationer.)
Talmannen. − President Sampaio! På Europaparlamentets vägnar tackar jag för detta fina anförande och för ert stora engagemang som FN:s höge representant för alliansen mellan civilisationer och för interkulturell dialog.
Eftersom ni nämnde Medelhavsunionen tar jag tillfället i akt att informera er om att vid sitt extra plenarsammanträde den 12–13 oktober i Jordanien antog den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet – med företrädare från Israel, Palestina, arabländerna, Europaparlamentet och de nationella parlamenten i Europeiska unionen – en deklaration om fredsprocessen i Mellanöstern.
I november kommer flera hundra ungdomar från samtliga länder som bygger Medelhavsunionen att träffas här i Europaparlamentets kammare i Strasbourg, och inleda en dialog mellan civilisationerna – en dialog mellan kulturerna. Vi stöder era mål, herr president, och vi önskar er lycka till i ert stora engagemang för alliansen mellan civilisationer. Europaparlamentet stöder er. Er ambition är vår ambition.
Tack, president Sampaio, för ert besök i Europaparlamentet. Obrigado.