Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 22 oktober 2008 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Förslag till beslut - Godkännande av nomineringen av Catherine Ashton till ledamot av Europeiska kommissionen (B6-0575/2008)

  Toomas Savi (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar utnämningen av Catherine Ashton som ledamot av kommissionen och jag vill påpeka att själva det faktum att hon har tilldelats en livstida pärsvärdighet är ett bevis om något för hennes utmärkta arbete för Förenade kungariket. Jag är förvissad om att hon kommer att bli en värdig kommissionsledamot precis som en annan pär före henne: Lord Cockfield utsågs 1984 till Förenade kungarikets kommissionsledamot av Margaret Thatchers regering. Han hade en framstående karriär i Bryssel och lade grunden till den inre marknaden.

Catherine Ashton kommer att garantera en plats för sig i Europeiska unionens historia genom att påskynda Dohaförhandlingarna. Det är en stor utmaning, men det skulle hjälpa utvecklingsländerna oerhört om förhandlingarna slutförs framgångsrikt.

- Förslag till resolution: Europeiska rådet (B6-0543/2008)

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot det gemensamma förslaget om Europeiska rådets toppmöte på grund av falskheten angående den irländska folkomröstningen och det dåraktiga fasthållandet vid ekonomiskt skadliga klimatförändringsmål. I kommunikén ger man en hycklande bekräftelse på respekten för det irländska avvisandet av Lissabon, varefter man med det förtäckta språkbruket i dokument av detta slag omedelbart hävdar att irländarna vägrade lyda order. Den så kallade respekten för väljarnas demokratiska beslut är rent ut sagt falsk.

Nu står vi alla inför en djup ekonomisk kris. Den värsta de flesta av oss kan minnas och EU oroar sig över att behålla klimatmålen. Näringslivet och våra ekonomier kommer nu inte att ha råd med denna allt högre gröna skattebörda. Allt vi kommer att uppnå är att förvisa en allt större del av vår tillverkningsindustri till Fjärran östern.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill nämna ändringsförslag 3 där vi kritiserade ett antal kommissionsledamöter för att ha bagatelliserat Europaparlamentets begäran om lagstiftningsförslag om bättre övervakning av finansmarknaden. Detta är den verkliga situationen, men jag anser att det är viktigt att också nämna att medlemsstaterna måste ta sin andel av skulden. Även om kommissionen hade försökt agera anser jag att den hade mött en hel del motstånd. Kommissionen har ändå ett ansvar och även om vi har principbaserad reglering till skillnad från regelbaserad måste den ändå vara strikt: mjuk reglering har inte fungerat.

Jag vill också nämna punkt 20 där parlamentet upprepar sin respekt för resultatet av den irländska folkomröstningen och för resultaten av ratificeringsförfarandena i de övriga medlemsstaterna. Under diskussionen om den irländska folkomröstningen hävdades det gång på gång att parlamentet inte skulle respektera resultatet. Bortsett från allt annat har parlamentet ingen behörighet här och ingen befogenhet att agera vare sig på det ena eller det andra sättet. Till skillnad från min kollega Jim Allister välkomnar jag ändå uttalandet.

Slutligen, i punkt 20 anser jag att det är möjligt att tillmötesgå den irländska befolkningens önskemål före valet till Europaparlamentet, men vi bör inte underskatta det som krävs här. Det anges också att parlamentet står redo att erbjuda stöd för att lägga grunden för en bredare och mer kunskapsbaserad samstämmighet. Jag anser att detta egentligen borde ha formulerats ”lägga grunden till en mer välinformerad samstämmighet”.

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! Det farligaste uttrycket i samtida politik är ”någonting måste göras”. Politiker har en oresonlig och oproportionerlig rädsla för att verka passiva och vad detta ”någonting” är, är av underordnad betydelse så som vi har sett under finanskrisen. Det spelar ingen roll vad detta ”någonting” är – 500 miljarder pund i Storbritannien, 500 miljarder euro i Europa, 850 miljarder dollar i USA – OK, det är ”någonting”, låt oss göra det. Strunt samma vad de praktiska konsekvenserna blir.

Sanningen är den att man inte kan lagstifta mot lågkonjunkturer, lika lite som man kan lagstifta om solens eller månens bana. Det vi ser nu är en obeveklig korrigering av åren med lättillgängliga krediter av samma regeringar som höll räntan på för låg nivå. Detta var ett politiskt beslut, inte ett marknadsbeslut, och den luft som blåstes in i ballongen rusar nu ut. Den enda praktiska ändring som sker genom nationaliseringen av våra banker och de gigantiska räddningsaktionerna är att i stället för att sänka skatterna för att hjälpa människor igenom svåra tider lastar vi på dem en enorm extra börda. Våra skattebetalare kommer att få betala ett högt pris för vår inbilskhet.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När det gäller ändringsförslag 9, som min grupp röstade emot, är det avgörande för PPE-DE-gruppen att den demokratiska processen ska slutföras utan några genvägar som skapar ett demokratiskt underskott, särskilt nu i fråga om utsläppshandeln kan den parlamentariska processen inte beskrivas i smickrande ordalag. Vi har sett missledande trick, manipulationer och slutligen att föredraganden ignorerar sin egen grupps politiska vilja.

Detta blev ännu mer uppenbart med hänsyn till låsningen i rådet i förra veckan. PPE-DE-gruppen har erbjudit en lösning på problemet med skadlig industri samtidigt som en minskning av klimatförändringarna främjas. Därför stöds vårt förslag om att ersätta det kostsamma auktionssystemet med benchmarking inte bara av EU:s industri utan även av fackföreningarna. Vi är alla eniga om att vi måste försöka minska de skadliga utsläppen. Det råder det ingen tvekan om.

Frågan är hur man gör det. Vår första prioritet måste vara vår planet, men jag hävdar att åtgärderna för att stoppa klimatförändringarna inte kommer att underlättas av den ekonomiska avmattningen i de ledande klimatvänliga ekonomierna som leder till arbetslöshet i EU.

  Peter Skinner (PSE). – (EN) Herr talman! Europaparlamentets socialdemokratiska grupp välkomnar innehållet i denna gemensamma resolution och förslag om det finansiella klimatet och den bredare ekonomin. I fråga om vad vi bör göra härnäst är det sant att parlamentet har fastställt en rad krav – som i viss utsträckning har varit en form av önskelista – och även konkreta förslag om vad som behöver göras. Ibland måste vi gå längre än kommissionen. Vi ser faktiskt att parlamentet – måhända av nationella skäl eller politiska intressen – ibland både urholkar text och föreslår bra text.

Men dessa krav är ganska relevanta i dag och är nära förknippade med den situation som vi befinner oss i. Övervakningsstrukturerna behöver mer än någonsin förstärkas men på global nivå, inte bara på EU-nivå. Vi måste titta utanför Europeiska unionen. Därför behöver vi också överväga vad som sker när det gäller utvecklingsbistånd i världen. Vi behöver utveckla våra reserver när det gäller att hantera utvecklingsfrågor, inte överge dem, och förhoppningen är att vi därigenom kommer att nå det slags ekonomiska jämvikt som krävs i världen. Det är vår uppgift att uppmärksamma dessa frågor. Det är också vår roll att göra något åt detta och jag kommer att utveckla frågan ytterligare skriftligen.

  Ivo Strejček (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill sammanfatta orsakerna till varför jag röstade emot resolutionen. För det första är förstärkandet av statens roll fel svar i sökandet efter en utväg ur den finansiella krisen. För det andra är högre reglering och upprättandet av en ny alleuropeisk övervakningsmyndighet utan att klargöra behörigheten inget botemedel mot krisen. För det tredje kan Lissabonfördraget inte träda i kraft efter att ha avvisats av Irlands befolkning. Det är därför som Europeiska rådet borde respektera utgången av den irländska folkomröstningen. För det fjärde är Europeiska rådet inte villigt att återgå till sina egna orealistiska och extremt kostsamma mål i fråga om klimatförändringen. Detta kommer till sist att försämra levnadsstandarden för vanligt folk.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att det är riktigt att säga att Lissabonfördraget inte kan träda i kraft förrän det godkänts av samtliga 27 medlemsstater, men det är inte det samma som att EU inte kan gå vidare och jag för min del vill inte se EU gå vidare utan Irland. Som valgeneral för Fine Gael i den senaste folkomröstningskampanjen vill jag göra absolut klart att den irländska ståndpunkten är och bör vara att vi vill vara i centrum av EU. Vi vill inte längre vara en ö bakom en ö, dominerad av brittiska intressen. Vi respekterar att Storbritannien har sina intressen – det har de rätt att ha. Våra intressen ligger på annat håll och jag vill inte att någon brittisk parlamentsledamot ska stå upp här och tala för mina väljare eller för irländska intressen.

Jag vill säga att Europaparlamentsledamöterna från Fine Gael i PPE-DE-gruppen stöder den allmänna inriktningen på betänkandet om Europeiska rådets möte men accepterar inte att parlamentet ska anse ”att det är möjligt att tillmötesgå de önskemål som det irländska folket gett uttryck för och därigenom hitta en lösning som kan accepteras av alla före Europavalet”, eftersom detta är en fråga för den irländska befolkningen att överväga om och när den vill. Detta är den ståndpunkt vi måste få protokollförd.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag är inte särskilt nöjd med innehållet i vår gemensamma resolution och inte heller med rådsordförande Nicolas Sarkozys prestationer. Trots detta anser jag att ett avtal eller åtminstone möjligheten att komma överens om något slags gemensam strategi är ett mycket viktigt steg, eftersom det värsta budskap vi kunde sända ut till folk i Europa skulle vara att vi inte klarar att komma överens om någonting. Trots detta vill jag uppmana till en smula sunt förnuft. Det finns tre faktorer här. Den ena är givetvis den finansiella, den andra är lågkonjunkturen och den tredje gäller främst globaliseringens inflytande på vår inre marknad. Jag har talat om detta under många, många månader och till och med i flera år. Vi tycks vara oförmögna att stoppa tillväxthastigheten i de krav som ställs på den europeiska industrin och vi klarar inte ens av att diskutera denna tillväxt på WTO-nivå. Denna oförmåga är ett stort problem för oss.

- Rekommendation: Harlem Désir (A6-0373/2008)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Som vi alla vet ökar personaluthyrningen enormt i Europeiska unionen. Detta är på sätt och vis en bra sak eftersom det skapar många arbetstillfällen, men de mycket varierande nationella reglerna har i regel inneburit att effekterna fram till i dag har tenderat att vara negativa, särskilt för arbetstagarna, eftersom det leder till lönedumpning till följd av låga löner och därigenom också till undanträngande av lokala arbetstagare. Till sist leder det också till snedvridningar av konkurrensen, särskilt för små och medelstora företag och ger fördelar för dem som anlitar så många uthyrda arbetstagare som möjligt till ett lågt pris.

Vårt mål med direktiven måste därför vara att reglera personaluthyrning i EU och särskilt att föreskriva att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska behandlas på samma sätt som anställda hos kundföretaget när det gäller arbets- och anställningsvillkor. Detta är i Europas intresse som lokaliseringsort, och särskilt för arbetstagarna, och kommer att förhindra snedvridning av konkurrensen mellan företagen.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Alla ändringsförslag till detta direktiv, hur relevanta de än må vara, skulle innebära betydande fördröjning av lagstiftningsprocessen och lämna tillfälliga arbetstagare utan rättsligt skydd under ännu en lång tid. Det här är ett direktiv som är flera år försenat. Det är också ett uttryck för samförstånd mellan arbetsmarknadens parter. Därför avvisade jag alla ändringsförslag.

- Betänkande: Roberta Angelilli (A6-0404/2008)

  Neena Gill (PSE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet därför att jag verkligen är bekymrad över säkerheten för barn på Internet. Det är också en fråga som tas upp av många av mina väljare i West Midlands. Jag vet att många föräldrar och lärare blir alltmer oroade över att barn får tillgång till material som är olämpligt och kanske skadligt.

Internets utveckling till ett kraftfullt världsmedium har ökat riskerna för de yngsta runt om i världen. Forskning på senare tid i Storbritannien har avslöjat att så många som ett av tio barn som använder chattrum har kontaktats av pedofiler via Internet. När vi erkänner att Internet erbjuder en ofantlig massa underhållning, möjligheter och kunskap för barnen måste vi också införa åtgärder för att skydda dem på Internet. Jag anser att det är vår skyldighet att skydda barnen mot skadligt material och mot en del av dem som knyter förbindelser online.

Europaparlamentet har en viktig roll att spela när det gäller att minska tillgången på olämpligt och olagligt material och öka allmänhetens kunskap om riskerna på Internet. Jag välkomnar därför detta betänkande och EU:s arbete för att skydda våra barn. Barn bör kunna dra nytta av alla möjligheter som tekniken erbjuder utan rädsla för dem som kan skada dem.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Internet är i sig självt en mycket positiv uppfinning, men det används alltmer av kriminella och detta har lett till en exponentiell ökning av ett av de mest motbjudande brotten av alla, handeln med barnpornografi.

Om ni föreställer er att enbart förra året skedde en 16-procentig ökning i handeln med sådant material via Internet – och därtill kommer att över 20 000 unga utnyttjas för detta ändamål för att producera dessa bilder på ett enda år – får ni en uppfattning om omfattningen. Våra mål måste vara följande: nolltolerans i fråga om barnutnyttjande, hårda straff för brottslingarna och maximalt skydd för barn som använder Internet.

Jag välkomnar det åtgärdspaket som stöds av Europaparlamentet och som sträcker sig från telefonjourer, installation av blockeringssystem och utbildning till polisförstärkning och möjlighet att spåra ekonomiska transaktioner.

Europaparlamentets betänkande är mycket viktigt eftersom det ger mycket tydliga signaler om skyddet av samhällets mest sårbara medlemmar, våra barn.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Internet är till stor nytta men utgör samtidigt en stor fara, särskilt för barnen. Barnen är mycket mer datorvana än sina föräldrar och därför är vuxna ofta omedvetna om de många fällor som i synnerhet barn kan stöta på under många timmars surfande på Internet. Jag välkomnar detta betänkande och har röstat för det.

Jag anser att ett program för ett säkert Internet kommer att bidra till att avskaffa det enorma generationsgap som finns i fråga om Internetmedvetenhet. Vi behöver en informationskampanj riktad till barn och lärare. Jag stöder upprättandet av kontaktpunkter i de enskilda EU-länderna där det kommer att vara möjligt att rapportera olagliga verksamheter som berör Internetsäkerheten.

Matti Juhani Saari i Finland har på Internet, bland annat på webbplatsen YouTube, lagt ut videor på sig själv när han skjuter med pistol på ett skjutfält. Tio unga människor mördades senare av denna beväpnade galning i en skola i den finska staden Kauhajoki. Mina damer och herrar! Jag anser att vi genom detta program kommer att kunna minska riskerna och se till att ungdomar inte får tillgång till sådana videor på Internet.

  Jan Březina (PPE-DE). – (CS) Jag har stött Roberta Angelillis betänkande eftersom jag anser att det kommer att bidra till att bekämpa övergrepp mot barn på Internet. Jag vill att tonvikten ska ligga på att förbättra de instrument som är tillgängliga för polisen. Detta innebär i konkreta ordalag upprättandet av en europeisk databas om barnpornografi kombinerat med tillkännagivandet av krislinjer som ska vara tillgängliga för polisen. Detta kommer att bli ett användbart instrument för fall som gäller köp av bilder via fildelningsgrupper (peer-to-peer groups), eftersom det gör det möjligt att kontrollera om en viss bild redan har förekommit på Internet och om utredningar redan har genomförts i fråga om den bilden, och därigenom undvika onödiga dubbleringar av utredningsinsatserna. En effektiv åtgärd kan också vara att spåra betalningar som gjorts på webbplatser som innehåller barnpornografi, samtidigt som man helt följer reglerna om skydd av den personliga integriteten och om banksekretess.

Den hittillsvarande erfarenheten visar att säkerheten för barn på Internet endast kan garanteras genom insatser på flera nivåer, som inbegriper att engagera barnen, familjerna, skolor, alla telekomoperatörer, Internetleverantörer och offentliga myndigheter. Kunskapen och förebyggandet behöver öka, vilket rent praktiskt skulle vara till hjälp och underlätta rapporteringen av fall och förbättra sannolikheten av att de utreds av polisen. Jag är helt övertygad om att programmet för Internetsäkerhet kan bidra till detta.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Låt mig göra ett tillägg till måndagens debatt om att skydda barn som använder Internet och andra kommunikationstekniker. Jag stödde naturligtvis betänkandet som jag varmt välkomnar. Trots detta finns det i det program som vi godkände ingen betoning av standardisering av terminologin i fråga om skadligt innehåll. Synen på vad som är tillåtet och vad som redan är kriminaliserat varierar också mycket mellan medlemsstaterna. Detta hämmar uppenbart kampen mot Internetbrottsligheten, som inte har några gränser vare sig mellan länder eller kontinenter. För våra barns skull bör vi prioritera en harmonisering av området, antingen vi vill det eller inte.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade helhjärtat för betänkandet. Det bör välkomnas att EU vill göra något för att skydda barnen mot farorna med Internet. Unga människor blir vana vid Internet från mycket ung ålder, men utsätts naturligtvis också för dess faror.

Det beräknas att nio av tio barn i åldrarna 8–16 år kommer i kontakt med pornografi på Internet. De som handlar med pornografi på Internet blir allt mer hänsynslösa. Bortsett från risken för Internetpedofiler och porrförsäljare finns det också kasinon med aggressiv marknadsföring. Särskilt unga människor är inte alltid medvetna om riskerna.

Det är därför föräldrarnas, skolornas och lärarnas sak, men även politikernas, att skydda barnen mot allt detta. De måste både övervaka och öka kunskapen, särskilt bland de yngsta samhällsmedlemmarna, eftersom dessa är de mest lättpåverkade och sårbara.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). – (BG) Tack herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är oerhört viktigt. Det är svårt att i ett enda dokument lösa de väldigt olikartade problem som uppkommer när barn använder kommunikationstekniker. Detta program behövs dock av organisationsskäl. När vi diskuterar effekterna av nya tekniker tenderar vi att tala om de sociala, utbildningsmässiga, kulturella och andra fördelarna och blir medvetna om de negativa effekterna först på ett ganska sent stadium. De befintliga mekanismerna för att begränsa produkter som kan ha en negativ inverkan är mycket viktiga för att minimera risken, men vi måste dessutom ha förebyggande program. Nu när vi har ett gemensamt europeiskt program är det varje medlemsstats uppgift att utarbeta sitt eget nationella program. Vi behöver öka samhällets kunskap om problemet och lära barnen att använda informations- och kommunikationsteknik på ett klokt sätt. En annan sak vi behöver ta itu med är risken för ”datorberoende”. Det behövs integrerade insatser och där har de nationella regeringarna en annan roll att spela.

- Betänkande: Françoise Grossetête (A6-0346/2008)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Jag vill tacka er för att ni ger mig ordet och jag vill också tacka Françoise Grossetête för betänkandet om det föreslagna direktivet, som handlar om variationer i villkoren för tillstånd att släppa ut läkemedel på marknaden. Jag stödde det i omröstningen. Det är ett framsteg i harmoniseringen av lagar och i konsumentskydd, det minskar byråkratin, ökar flexibiliteten och medför fördelar när det gäller säkerheten och kunskapen för patienterna. Samtidigt förenklas verksamheterna och kostnaderna minskar för medelstora läkemedelsföretag.

Jag uppskattar kommissionsledamoten Günter Verheugens klara ställningstaganden mot förfalskade läkemedel, generiska läkemedel av låg kvalitet som ofta inte har mer effekt än placebo och olagliga läkemedel och vacciner, som når fram till EU-medborgare via den svarta marknaden. Sådana verksamheter är kriminella. Inom en snar framtid kommer kommissionen att utarbeta åtgärder för att förstärka befintliga lagar på området så att inga läkemedel av detta slag kan distribueras. Kommissionen kommer också att införa sanktioner mot personer som bedriver sådan verksamhet. Kommissionsledamoten har också sett till att effektiva läkemedel måste tillverkas enligt erkända europeiska normer och tillverkningsprocesser.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag måste svara på dagens debatt där jag självklart angav att jag varmt välkomnar betänkandet. Ett krav framfördes dock om att alla läkemedel som innehåller samma aktiva beståndsdel ska bära samma företagsnamn, så att patienterna inte blir förvirrade och tar för höga doser. Detta kan låta klokt för lekmannen, men läkemedel utvecklas ständigt och läkemedel kan ha samma eller liknande ingredienser men skilja sig åt i fråga om en rad andra beståndsdelar. Att anklaga kommissionen för att inte begära standardisering av företagsnamnen skulle vara absurt, och tyda på en bristande förståelse av hur systemet fungerar, oavsett vilka befogenheter EU kan ha i allmänhet.

- Betänkande: Toine Manders (A6-0195/2008)

  Neena Gill (PSE). – (EN) Herr talman! Jag är mycket nöjd med att parlamentet till sist har täppt till luckorna i 1994 års tidsdelningsdirektiv så att konsumenterna kan se fram emot bättre skydd för sina investeringar. Det kommer också i långa loppet att skydda upp till 40 000 europeiska arbetstillfällen. Jag har intresserat mig särskilt för detta betänkande eftersom det gäller en fråga som direkt berör många av mina väljare. Vi har fler ägare av tidsdelat boende i Storbritannien än i något annat europeiskt land. Därför kommer detta att lugna många av dem att EU agerar för att skydda dem mot skojare. Marknaden för tidsdelat boende i Storbritannien är värd ungefär 157 miljoner euro per år och detta direktiv utgör ett viktigt steg framåt när det gäller att få bort skrupelfria agenter som ger konsumenterna problem och gör att legitima näringsidkare får dåligt rykte. Med de nya förenklade reglerna kommer konsumenterna att vara väl skyddade i hela EU, samtidigt som jämlika spelregler skapas på marknaden för tidsdelat boende och andra populära semesterprodukter.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag är glad över att vi trots skillnaderna i politiska uppfattningar har lyckats komma överens om en harmonisering av lagstiftningen för att skydda alla européer som planerar att semestra utomlands och som vill hyra logi utomlands utan risk. Genom översynen av tidsdelningsdirektivet utestängs opålitliga tjänsteleverantörer från registrering och därmed ökar chanserna att människor inte ska råka ut för bedrägerier så som ofta är fallet i dag.

Konsumenterna kommer också att få en fjortondagarsfrist under vilken de kan frånträda avtalet utan att behöva göra några förskottsbetalningar och de kommer till och med att få avtalen på ett språk som de förstår, vilket är goda nyheter även för de tjeckiska medborgarna.

  Gary Titley (PSE). – (EN) Herr talman! Jag delar min vän och kollega Neena Gills glädje över att vi täpper till kryphålen i direktivet.

Tidsdelat boende är en stor bransch, men det kan också vara ett stort lurendrejeri. Jag har exempelvis haft kontakter med ett företag som kallas European Timeshare Owners Organisation, som är verksamt i Spanien – men påpassligt nog från en adress i Gibraltar – eftersom väljare har berättat att de kontaktats av detta företag som erbjöd sig att vidaresälja deras tidsdelade boende. När de till stor kostnad reste till Spanien fann de att ingen hade köpt deras tidsdelade boende, utan att företaget i stället ville sälja andra tidsdelade boenden till dem.

Jag har försökt att få kontakt med detta företag i flera veckor och lyckades slutligen mirakulöst i denna vecka eftersom de inte har några personer i andra änden som svarar – och de tycks inte svara på brev heller.

Jag hoppas att vi nu kommer att klämma åt organisationer som European Timeshare Owners Organisation, eftersom de ger tidsdelat boende ett dåligt rykte och uppriktigt sagt skadar de den spanska turistbranschens anseende, vilket jag vet att ni bryr er mycket om.

- Betänkande: Jan Andersson (A6-0370/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag kunde inte rösta för Jan Anderssons betänkande. Jag giller inte att de som är missnöjda med EG-domstolens dom genom detta betänkande i dag försöker undergräva domstolens dom i målet Laval i Sverige. Den fria rörligheten för tjänster är en av fördelarna med EU och medlemsstaterna måste ägna ganska mycket uppmärksamhet åt att se till att både anställda och entreprenörer är bättre informerade om principerna i det nuvarande direktivet om utstationerade arbetstagare. Det är det rätta sättet att angripa olagliga anställningar och även dumpning på EU:s arbetsmarknad, inte genom att undergräva domar. I demokratiska samhällen måste rättigheter utkrävas förbehållslöst, inte undergrävas.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! I den första delen av ändringsförslag 24 erkänns att social dumpning var en bidragande faktor till det irländska nejet till Lissabonfördraget. Jag håller med om detta och också med den mening där rådet uppmanas att vidta åtgärder för att säkerställa lika betalning för lika arbete. I ändringsförslaget uppmanas alla medlemsstater att respektera resultatet av folkomröstningen på Irland. Det är självklart, bortsett från att detta i vilket fall som helst är en lagstadgad skyldighet för alla medlemsstater.

Mitt i allt detta finns ett krav om att vi måste inleda en grundläggande omarbetning av de befintliga fördragen för att bana väg för ett socialt Europa. Tala om att knäcka nötter med slägga! En ”grundläggande omarbetning av fördragen” låter i mina öron väldigt mycket som att riva sönder regelboken. Vi har redan mycket positiv lagstiftning mot diskriminering och vi håller för närvarande på att förbättra den lagstiftningen. Vi har nått en gemensam ståndpunkt om direktivet om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag. Detta kommer att underbygga arbetstagarnas rättigheter och visa att Europas sociala hjärta fortfarande klappar.

I ändringsförslag 16 uppmanas medlemsstaterna att bestrida EG-domstolens domar. Detta är inte rätt tillvägagångssätt. Vi behöver granska utstationeringsdirektivet och se till att det införlivas korrekt av alla medlemsstaterna, och om direktivet behöver ändras måste vi göra det, men en grundläggande omarbetning av fördragen är inte nödvändigt.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Om omröstningen skulle jag vilja säga att Fine Gael-ledamöterna, varav jag är en, röstade för Jan Anderssons betänkande eftersom det där tas upp viktiga frågor som väcks av EG-domstolens domar i målen Viking, Laval och Rüffert, och stadfäster grundprincipen om lika behandling och lika lön för lika arbete.

I betänkandet anges mycket tydligt att lagstiftningen inte är tillräcklig och att vi behöver åstadkomma en bättre balans mellan arbetstagarnas rättigheter och friheten att tillhandahålla tjänster, men svaret är inte en grundläggande omarbetning av befintliga EU-fördrag, så som efterlyses i ändringsförslag 24. Svaret är att förbättra lagstiftningen, vilket är anledningen till att vi röstade mot ändringsförslag 24 och ändringsförslag 16, som inte gjorde någon nytta och var onödiga eftersom de inte handlar om lagstiftningsmandatet.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot Jan Anderssons betänkande inte bara därför att texten handlar om arbetsmarknadslagstiftning – som tillhör medlemsstaternas behörighetsområde – utan också därför att man i betänkandet gång på gång hänvisar till stadgan om de grundläggande rättigheterna och Lissabonfördraget.

Det är naturligtvis inte det första betänkande där man begår den synden, men det visar på ett djupt förakt för de irländska väljarna som har ogiltigförklarat fördraget och faktiskt för alla väljare i EU som inte har haft tillfälle att uttrycka sin åsikt om Lissabonfördraget på ett demokratiskt sätt.

Tid efter annan utlovas att EU kommer att ta hänsyn till folkets vilja, att någonting ska göras för att avskaffa det demokratiska underskottet, och gång på gång sägs det här i parlamentet att EU inte klarar av att infria löftena. EU har ett trovärdighetsproblem som är minst lika stort som problemet med det demokratiska underskottet.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Jag arbetade tillsammans med Jan Andersson som skuggföredragande för gruppen Unionen för nationernas Europa, fullt medveten om betydelsen av de frågor som tas upp i betänkandet för min egen fackförening Solidaritet och andra fackföreningar liksom för min politiska grupp, som är angelägen om sociala frågor. Jag har i min hand ett brev från Janusz Śniadek, ordförande för fackföreningen Solidaritet, om detta.

I betänkandet uppmärksammas behovet av att respektera fackföreningsrättigheter och vikten av dialog mellan arbetsmarknadens parter, resultaten av en sådan dialog, särskilt kollektivavtal, och respekten för principen ”lika arbete för lika lön”. Därför röstade jag för betänkandet trots att hänvisningarna till Lissabonfördraget för närvarande är obefogade, så som en del kolleger i kammaren tidigare sagt.

  Katrin Saks (PSE). – (ET) Jag vill förklara varför jag inte röstade för Jan Anderssons betänkande.

Även om betänkandet nu är betydligt mer balanserat än den ursprungliga versionen har jag och många av medlemmarna i min grupp från Östeuropa avstått från att rösta. Självklart stöder vi principen om lika behandling men vi såg risken att denna slogan skulle användas för att försöka förhindra genomförandet av en av de grundläggande friheterna i Europeiska unionen – den fria rörligheten för arbetstagare. Detta är särskilt viktigt för Östeuropa: vår arbetskraft vill få tillgång till den västeuropeiska arbetsmarknaden, även om det är för tillfälliga anställningar, för att kunna tjäna mer, men jag anser att detta också är viktigt för den ekonomiska utvecklingen för EU som helhet.

I stället för att så som begärdes ändra regleringen på EU-nivå borde man ägna mer uppmärksamhet åt att genomföra direktivet och åt reglering i medlemsstaterna.

Skriftliga röstförklaringar

- Förslag till beslut - Godkännande av nomineringen av Catherine Ashton till ledamot av Europeiska kommissionen (B6-0575/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för lagstiftningsresolutionen där parlamentet med förbehåll för ändringar godkänner rådets förordning om ändring av 2003 års förordning om domstols behörighet och införande av bestämmelser om tillämplig lag i äktenskapsmål, som bygger på ett betänkande från min tyska kollega Evelyne Gebhardt. Men hänsyn till att medborgarnas allt större rörlighet inom EU har lett till ett ökat antal internationella par, med andra ord par där makarna är av olika nationalitet eller är bosatta i olika medlemsstater eller i en medlemsstat där minst en av makarna inte är medborgare, och på grund av den höga skilsmässofrekvensen i EU, var det viktigt att reglera den tillämpliga lagen och jurisdiktionen för äktenskapsmål som berör ett ökande antal medborgare varje år. Vi bör ständigt framhålla att fördragen föreskriver att ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa gradvis ska upprättas genom åtgärder för att främja ”förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om domstolars behörighet”.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder Catherine Ashton som den nya kommissionsledamoten med ansvar för handelsfrågor. Jag är mycket nöjd med att vi äntligen har fått en kvinnlig kommissionsledamot för handelsfrågor och den första kvinnliga brittiska kommissionsledamoten. Jag tror att hon kommer att vara en mycket mottaglig och öppen kommissionsledamot som arbetar nära tillsammans med parlamentet.

- Förslag till resolution: Europeiska rådet (B6-0543/2008)

  Colm Burke, Avril Doyle, Jim Higgins och Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi vill meddela att Fine Gaels parlamentsledamöter i PPE-DE-gruppen stöder huvudtemat i betänkandet om Europeiska rådets möte, men inte godtar att parlamentet ska beakta ”att det är möjligt att tillmötesgå de önskemål som det irländska folket ger uttryck för och därigenom hitta en lösning som kan accepteras av alla före Europavalet”, eftersom detta är en fråga som det är upp till det irländska folket att ta ställning till vid den tidpunkt de finner lämplig.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder de delar av denna resolution som handlar om samarbete mellan länder i fråga om den aktuella finanskrisen, och det stöd till små och medelstora företag som uttrycks i resolutionen. Vi stöder även förslaget om att EU ska bibehålla målen i fråga om klimatförändringar. Vi välkomnar det starka stöd för Georgien som uttrycks i denna resolution till följd av det ryska ingripande som nyligen genomfördes i detta land.

Eftersom vi starkt motsätter oss Lissabonfördraget kan vi emellertid inte stödja de delar av texten som handlar om denna fråga. Vi motsätter oss även en gemensam invandringspolitik för EU.

Av dessa skäl har vi lagt ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) I dag röstade jag emot resolutionen från Europeiska rådets möte i Bryssel eftersom jag inte instämmer i den ståndpunkt som majoriteten av parlamentsledamöterna har i åtminstone två av de frågor som diskuterades vid EU-toppmötet. Enligt min uppfattning innebar resultatet av den irländska folkomröstningen ett definitivt slut på processen med att ratificera Lissabonfördraget. Det innebär att alla försök att fortsätta med den konstitutionella processen inom Europeiska unionen är meningslösa. Jag instämmer inte heller i majoritetens ståndpunkt i fråga om energi och klimatförändringar. Jag vill påpeka att påtvingade lösningar utgör ett hot mot industrier och konsumenter i många länder, däribland Polen.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och alla mina kolleger i det irländska politiska parti som jag tillhör, Fine Gael, röstade för och vill så snart som möjligt ha en klar och entydig ratificering av Lissabonfördraget av den irländska regeringen. Vi behandlar emellertid den irländska väljarkåren som lämlar på eget ansvar. Det krävs ett tydligt politiskt avstånd mellan resultatet av omröstningen den 12 juni och ett eventuellt beslut om ett andra försök till ratificering.

Vi kommer att uppnå detta snabbare och ha en större chans att lyckas om det som anges under punkt 20, och som kan uppfattas som en befallning från kolleger beträffande tidpunkten för vår ratificeringsprocess, dvs. ”före Europavalet”, som jag röstade emot i dag avlägsnas.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma förslaget till resolution om slutsatserna från Europeiska rådets möte (den 15–16 oktober 2008) eftersom jag instämmer i beslutet om att ingripa på finansmarknaderna. Detta beslut var förståeligt på grund av det brådskande behovet av att bemöta EU-medborgarnas oro och skapa likviditet och säkerhet på marknaden, med alla de fördelar detta innebär för familjer samt små och medelstora företag.

Vi får emellertid inte bortse från att antagandet av grundläggande åtgärder som är inriktade på omstrukturering av det internationella finansiella systemet, framför allt genom stärkande av samarbetet och samordningen mellan tillsynsmyndigheter på gemenskapsnivå och tillhandahållande av ett rättvist och effektivt övervakningssystem för Europeiska unionen också förespråkas i denna resolution. Det krävs ökad reglering av finansmarknaden, men först krävs det bättre reglering. Denna resolution innebär ett steg i rätt riktning.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag gläds åt det stöd för den europeiska pakten för invandring och asyl som parlamentet visade i samband med omröstningen om resolutionen om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008. Jag röstade för denna resolution.

Parlamentsledamöterna har välkomnat detta initiativ från det franska ordförandeskapet där en sammanhängande och balanserad strategi för invandring föreslås och där Europeiska unionens ansvarsfulla beslut att främja laglig invandring och bekämpa olaglig invandring ånyo bekräftas.

Framgången med den globala ramen för åtgärder har stärkts genom de insatser som det franska ordförandeskapet har genomfört i syfte att snabbt uppnå ett antagande av de förslag till direktiv som för närvarande förhandlas fram, så att dessa ambitiösa uttalanden kan omvandlas till handgripliga åtgärder. Framför allt finns nu direktivet om ett enda förfarande och en gemensam uppsättning rättigheter, det så kallade blåkortsdirektivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, samt direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.

Denna pakt utgör en nödvändig etapp på vägen mot en verkligt gemensam invandrings- och asylpolitik där grundläggande rättigheter och mänsklig värdighet försvaras på samma sätt som de försvaras av Europaparlamentet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Angående De grönas ändringsförslag 7 vill vi påpeka att vi vill att medlemsländerna ska kunna driva sin egen linje i arbetet med att reformera Bretton Woods-institutionerna.

Eftersom handlingarna när det gäller kompromissresolutionen och ändringsförslagen till denna kom sent avstod vi från att rösta i omröstningarna från och med punkt 19 (dock var ingen av dem omröstning med namnupprop).

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I resolutionen från PPE/PSE/ALDE/UEN avslöjas begränsningarna och de verkliga målen med de åtgärder som hittills antagits av EU.

Genom att bortse från de verkliga orsakerna till den aktuella finanskrisen, som handlar om ökad kapitalisering och kapitalkoncentration, finansialisering av ekonomin, spekulation och om den fria och enkla rörligheten för kapital, och genom att förminska dessa orsaker till ”bristen på insyn” i och ”bristfällig tillsyn” över finansmarknaderna försöker majoriteten av detta parlament att göra det omöjliga. Med andra ord vill de rädda systemet från en kris som är inneboende i systemet genom att (tillfälligt) återställa ”förtroendet för marknaderna” och skjuta till offentliga medel utan någon riktig säkerhet. Så har skett i Portugal där en blankocheck precis har skrivits ut för ett belopp som motsvarar alla strukturfonder som landet kan använda inom gemenskapens aktuella budgetramar.

Samtliga dessa åtgärder, som parlamentet värderar så högt, är emellertid bara ett sätt att undvika att agera när det gäller de grundläggande aspekterna, såsom att skapa en stark och effektiv statlig bank i varje land för att tillgodose landets utvecklingsbehov samt sätta stopp för skatteparadis genom att införa villkor för kapitalrörlighet, få ett slut på ekonomisk spekulation och få privatiseringen och liberaliseringen av ekonomin att upphöra genom EU:s monetära politik och stabilitetspakten osv.

I stället vill majoriteten i parlamentet ånyo bekräfta sin nyliberala dagordning.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) I resolutionen om Europeiska rådets möte den 15-16 oktober 2008 behandlas en rad viktiga frågor, såsom den globala finanskrisens inverkan på strategin för att ta sig ur finanskrisen, åtgärder för att förbättra regleringen för att stärka EU:s ram för reglering och övervakning samt frågor som rör energi, klimatförändringar och energitrygghet. Jag anser emellertid att vi misslyckades med en heltäckande hantering av frågor gällande säkerhetsfrågor mot bakgrund av kommissionens åtaganden och det franska ordförandeskapets slutsatser. Europeiska kommissionen har åtagit sig att vidareutveckla sammanlänkningsplanen för Östersjöregionen och presentera den för EU:s energiministrar i december. Rådet prioriterar en anslutning av Litauen, Lettland och Estland till ett bredare europeiskt elnät och en spridning av gaskällorna så att beroendet av rysk gas minskar. Jag föreslog att dessa förslag ska införlivas i resolutionen, men i likhet med mitt muntliga ändringsförslag accepterades inte dessa förslag vid förhandlingarna mellan de politiska grupperna. Jag anser att Europaparlamentet har underlåtit att visa solidaritet med de baltiska staterna som redan nu är de mest isolerade energiöarna i gemenskapen och utelämnade till Ryssland när det gäller gas. Av de anledningar som anges ovan avstod jag från att rösta om den gemensamma resolutionen.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) EU har tagit regeringen i Prištinas parti i Kosovofrågan samtidigt som man betonar Georgiens territoriella integritet i konflikten i Vitryssland. Bryssel måste en gång för alla tydliggöra huruvida man är för eller emot människors rätt till självbestämmande. Om EU menar allvar med de imponerande mål man alltid försvarar måste man upphöra med att tillämpa dubbelmoral och i stället för att alltid enbart företräda Förenta staternas intressen inta en neutral medlingsroll.

Finanskrisen väcker emellertid även frågor om EU:s självförståelse. Under de senaste decennierna har unionen trots allt visat sig vara ett verktyg för ohämmad liberalism. Det är inte medborgarna utan det hänsynslösa genomförandet av en nyliberal ståndpunkt som har varit det centrala. Nu räcker det inte med att endast stränga miniminormer tillämpas i fråga om tillsyn över finansmarknaderna inom EU; dessutom måste ett solidaritetsbidrag krävas från dem som gynnas av det internationella finanssystemet. Detta skulle till exempel kunna användas till en säkerhetsfond för att stödja banker i kristider.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Medan center/höger- och center/vänster-regeringarna i medlemsstaterna vägrar att tillgodose till och med de lägsta löneanspråken och arbetstagarnas andra anspråk på grund av att ekonomin inte klarar detta finansierar Europeiska rådet förolämpande nog banker och monopol med miljardbelopp. Återigen tvingas arbetstagarna att stå för kostnaderna för krisen.

Snabbare kapitalistiska omstruktureringar, avveckling av arbetsmarknadsfrågor, rasering av socialt skydd och försäkringssystem, produktivitetsbaserade löner och arbetslöshet är centrala konsekvenser av de beslut som fattades vid EU-toppmötet. Denna grymma attack kompletteras av det europeiska avtalet om invandring och asyl som skapar omänskliga hinder för invandrare inom EU samtidigt som monopolen garanterat kan få sitt behov av billig arbetskraft tillgodosett.

Samtidigt döljer rådets beslut EU:s skenheliga intresse för klimatet, med tanke på att energikostnaden nu oavsett produktionskostnaderna ska baseras på börsens nyckfullhet, så att monopolens vinst därigenom ökar på bekostnad av miljön.

Det kan inte finnas några lösningar som gynnar människor inom ramen för konkurrenskraft och den avreglerade kapitalåtgärden som EU och regeringarna ytterligare stärker genom åtgärder för att tillhandahålla statligt stöd för monopol samtidigt som de ökar sin attack mot allmänheten för att hjälpa kapitalistsystemet ut ur krisen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Europeiska rådets möte den 15–16 oktober var anmärkningsvärt på grund av dess svar på den finansiella krisen. Även om andra frågor kräver uppmärksamhet och kan diskuteras är det finanskrisen som vår uppmärksamhet av nödvändighet är inriktad på. Inför uppkomsten av en finanskris där bristen på kredit, i ordets rätta etymologiska bemärkelse, ledde till nya problem och nya hot dag efter dag var det europeiska svaret effektivt när det gäller att återställa det nödvändiga förtroendet för marknaderna.

Oavsett vad ni anser om krisens ursprung och bästa möjliga svar bekräftas denna tolkning av fakta. Ur detta hänseende bör reaktionen från EU-institutionerna välkomnas. Vid analysen av det europeiska svaret finns det ett faktum som utmärker sig. Vare sig i de aktuella fördragen eller i Lissabonfördraget har det vidtagits några åtgärder för de möten som är avgörande för att återställa förtroendet för marknaderna. Detta bevisar att för den union av stater som Europa nu är och förhoppningsvis kommer att fortsätta att vara i framtiden krävs institutionell flexibilitet och framför allt, ett starkt och bestämt politiskt ledarskap. Det var det vi hade och detta faktum har uppenbarligen gjort mer när det gäller att föra européerna närmare EU än någon PR-strategi eller institutionell debatt skulle kunnat göra.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Avvisandet av ändringsförslag 4 är en besvikelse. Finanskrisen bör inte leda till att vi överger våra internationella skyldigheter i fråga om att bekämpa klimatförändringar och fattigdom.

- Rekommendation: Harlem Désir (A6-0373/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar betänkandet av Harlem Désir från Europaparlamentets socialistgrupp. Det har gjort det möjligt för parlamentet att anta ett direktiv som skyddar arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag genom att deras rätt till samma arbetsvillkor som andra arbetstagare bekräftas. Medlemsstaterna måste nu anta de nödvändiga lagstiftande, reglerande och administrativa bestämmelserna för att uppfylla direktivet inom tre år efter att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Syftet med direktivet är även att införa ett lämpligt regelverk för att utnyttja arbete vid bemanningsföretag i syfte att bidra till att skapa arbetstillfällen och utveckla flexibla arbetsformer, vilket jag anser vara en särskilt viktig lösning i denna kristid.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag som innebär att likabehandling äntligen blir verklighet för några av våra mest sårbara arbetstagare.

Det var på tiden att detta direktiv utformades. Det har gått sex år sedan kommissionen första gången lade fram förslag till ett direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, och under denna tid har antalet arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag inom den offentliga och privata sektorn kraftigt ökat. Arbete vid bemanningsföretag bidrar till en dynamisk och flexibel modern ekonomi och kan ofta fungera som ett sätt för långtidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag får emellertid inte behandlas som en andra klassens arbetstagare och bemanningsföretagen ska inte kunna snedvrida arbetsmarknaden genom att erbjuda dem sämre löner och arbetsvillkor än andra arbetstagare.

Därför är jag mycket glad över att parlamentet, genom att godta den kompromisslösning som de europeiska ministrarna som ansvarar för sysselsättning nådde vid ministerrådet i juni, har sett till att detta direktiv kommer att träda i kraft. Detta är fantastiska nyheter för de uppskattningsvis 1,3 miljoner brittiska arbetstagare som kommer att skyddas av denna lagstiftning och fungerar som ett utmärkt bevis på att vår gemensamma europeiska marknad är en social marknad där arbetstagares rättigheter skyddas samtidigt som arbetsmarknaderna är flexibla.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar dagens omröstning i Europaparlamentet om att godkänna direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag där principen om lika lön för lika arbete införs, så att löner och arbetsvillkor för såväl arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag som för fast anställda skyddas.

De irländska och brittiska regeringarna har under många år hämmat utvecklingen av ett skydd för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och som har diskriminerats beträffande arbetsvillkor och rätten att tillhöra ett fackförbund, ett skydd som gäller inom hela Europa. Dagens omröstning i Europaparlamentet om det sista skedet av ett nytt direktiv är en mycket viktig seger i kampen mot ett ”race to the bottom”. Bemanningsföretagen har under allt för lång tid tillåtits försämra löner och arbetsvillkor för den fast anställda heltidspersonalen, till alla arbetstagares nackdel.

För att kunna påskynda antagandet av lagstiftningen antas rådets gemensamma ståndpunkt utan ändringsförslag i detta betänkande. Rådet har till och med återlämnat förslaget till direktiv till parlamentet för en andra behandling efter att ha antagit ändringsförslagen från parlamentets första behandling. Att i detta skede av processen lägga fram ändringsförslag är oansvarigt av dem som hellre utövar partipolitik än åstadkommer förbättrade arbets- och levnadsvillkor för våra medborgare.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi erkänner att antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt om arbete vid bemanningsföretag har en viss betydelse för arbetstagare i de olika EU-länder där lagstiftningen är mycket klen och där de största och allvarligaste kränkningarna sker inom denna typ av verksamhet.

Därför är det nödvändigt att kundföretagen tillämpar likabehandling i fråga om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, också när det gäller löner. Det är även nödvändigt att denna likabehandling erkänns redan från första arbetsdagen och att arbetsmarknadens parter enas om alla undantag från denna princip genom kollektivförhandlingar eller genom avtal som ingås med arbetsmarknadens parter på nationell nivå. Ett undvikande av sådana undantag, vilket vi föreslog, skulle emellertid ha varit att föredra. Det skulle även ha varit lämpligt att på ett bättre sätt tydliggöra begreppet arbete vid bemanningsföretag för att begränsa dess användning till exceptionella fall eller närmare bestämt till perioder som präglas av livlig verksamhet och perioder när fast anställda tillfälligt inte kan arbeta. Vi beklagar att majoriteten, däribland PSE-gruppen, avvisade våra ändringsförslag.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Flera av de ändringsförslag som Europaparlamentet tar ställning till i detta betänkande är sympatiska. Ändringsförslagen berör dock frågor som ska behandlas på nationell nivå och inte av EU-institutionerna. Vi har därför röstat nej till dessa ändringsförslag.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Efter sex års förhandlingar har Europaparlamentet äntligen godkänt direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. I dag råder det stora skillnader mellan medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om arbete vid bemanningsföretag. Arbete vid bemanningsföretag har emellertid fått en allt viktigare roll i alla länder inom Europeiska unionen, och arbetsmarknaden utvecklas på ett dynamiskt sätt. Man beräknar att omkring tre miljoner människor inom Europeiska unionen hyrs ut av bemanningsföretag till omkring 20 000 kundföretag. Av detta skäl behöver vi en mer exakt definition av räckvidden för denna sysselsättningsform.

Dessa bestämmelser är särskilt viktiga för arbetstagarna själva. Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag kommer nu att ha garantier för att de när de arbetar för en arbetsgivare erbjuds samma villkor som de arbetstagare som arbetsgivaren anställer direkt. Vidare måste dessa villkor gälla redan från och med första arbetsdagen.

Dessutom gynnas bemanningsföretagen själva av bestämmelserna för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Genom att hyra in arbetstagare från bemanningsföretag kan kundföretagen tillämpa en flexibel personalhantering, i synnerhet vid de tidpunkter då företaget behöver utöka arbetsstyrkan för att tillgodose marknadsefterfrågan.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (LT) För närvarande råder det stora skillnader mellan de nationella rättsakter som reglerar arbete vid bemanningsföretag. Den bristfälliga samordningen av bemanningsföretagens verksamhet skapar förutsättningar för utnyttjande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Vid möten med litauer som arbetar utomlands har jag vid flera tillfällen blivit informerad om att de får sämre betalt än andra arbetstagare och att de ofta inte får betalt alls för det arbete som de utför eller att transport- och levnadskostnader på ett olagligt sätt dras av från deras löner.

Dessutom är arbetsvillkoren för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag svåra och ofta skadliga för deras hälsa. Samtidigt krävs det ofta att de ska arbeta mycket mer och snabbare än andra arbetstagare. Arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag saknar också ofta sociala garantier. Arbete vid bemanningsföretag ökar i alla länder inom Europeiska unionen, även om denna grupp av arbetstagare varierar kraftigt från land till land. Jag instämmer i Europaparlamentets och rådets gemensamma ståndpunkt och anser att detta direktiv kommer att bidra till att arbetsvillkoren för majoriteten av medborgarna förbättras och till att de erbjuds sociala garantier. Bemanningsföretagen kommer att behandlas som arbetsgivare och blir tvungna att se till att arbetstagarna omfattas av de rättigheter de är berättigade till.

Den allmänna arbetsrätten kommer att gälla arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. De kommer att få samma lön som andra arbetstagare och omfattas av samma villkor när det gäller social trygghet. På parlamentets initiativ kommer dessa rättigheter att gälla från och med första arbetsdagen. Vid omröstningen stödde jag inte GUE-gruppens ändringsförslag, vars syfte var att få medlemsstaterna att förbjuda eller begränsa arbetsmöjligheter via bemanningsföretag.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder direktivet om arbete vid bemanningsföretag. De 1,3 miljoner arbetstagare i Storbritannien som hyrs ut av bemanningsföretag kommer nu att få samma rättigheter som deras fast anställda kolleger. Jag är helt och hållet positiv till att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag får samma rättigheter på områden såsom sjukskrivning, pensionsbidrag, lika lön och tillgång till yrkesutbildning.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande vid andra behandlingen. Medlemsstaterna måste nu agera för att inrätta det förbättrade skyddet för dem som hyrs ut av bemanningsföretag.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Bemanningsföretag sysselsätter omkring tre miljoner människor inom Europeiska unionen. De beräknas erbjuda tjänster till ett värde av 75 miljarder euro.

Syftet med utkastet till direktiv om villkor för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag är att införa minimibestämmelser om skydd av arbetstagare och samtidigt stödja branschen för bemanningsföretag. Det har blivit ett exempel på social lagstiftning vid en tidpunkt som kännetecknas av förväntningar på ett socialt Europa.

Den viktigaste grunden till denna rättsakt är icke-diskriminering av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag när det gäller lön, sociala rättigheter och anställningsrättigheter samt tillämplig lagstiftning.

Det kommer inte heller att förekomma någon diskriminering i fråga om arbetstid, övertid, semester eller skydd för gravida kvinnor.

En mycket viktig aspekt av direktivet är att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag nu omfattas av bestämmelserna från och med den första arbetsdagen. Eventuella undantag från denna princip måste alltid diskuteras med arbetsmarknadens parter.

Det råder ingen tvekan om att det för närvarande finns mycket stora skillnader när det gäller arbetsvillkor och lön för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Dessa skillnader måste utjämnas så snart som möjligt.

På grund av detta har jag röstat för antagandet av bestämmelserna så att dessa arbetstagare så snart som möjligt erbjuds skydd.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det direktiv som antogs av Europaparlamentet med förevändningen att skydda arbetstagarnas så kallade lika rättigheter gör det möjligt för slavhandelsliknande verksamheter, som vilseledande kallar sig för bemanningsföretag, att starta och bedriva verksamhet. Av medlemsstaterna krävs att de förbjuder eventuella hinder mot dessa företags införlivande och verksamhet och att de skyddar deras rätt att ta ut en avgift för sina ”tjänster”, dvs. lösensumman för deras slavhandel.

I själva verket innebär det att den verkliga arbetsgivaren befrias från alla skyldigheter gentemot de arbetstagare som betraktas som anställda hos det slavhandelsliknande företaget som endast har personal på pappret. Därmed behöver arbetsgivarna inte längre uppfylla de skyldigheter de enligt lagstiftningen om sysselsättning och försäkring är skyldiga att uppfylla och de befrias från eventuell skadeståndsskyldighet, såsom ersättning för olyckor på arbetsplatsen.

Faktum är att direktivet inte skyddar rättigheterna för arbetstagarna/slavhandelsoffren utan att dessa tvärtom berövas sina rättigheter.

Det påstådda skyddet av arbetstagares rättigheter visar sig vara ett skydd för de företag som bedriver slavhandel, för legitimiseringen av oegentligheter i fråga om kapital och för ett hänsynslöst utnyttjande av arbetarklassen.

Genom tillgodoseendet av den moderna gräsrotsrörelsens behov och rättigheter förutsätts att EU:s gräsrotsfientliga politik kommer att stoppas och att arbetstagarna kommer att komma med en motattack där de fastställer villkoren för gräsrotsrörelsen så att de kan hävda sin makt.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) EU:s direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag bidrar till den stora mängd EU-lagstiftning och brittisk lagstiftning som gör livet för arbetsgivare och företagare mer komplicerat, dyrt, begränsat, mindre flexibelt och allmänt mer problematiskt. I en tid som präglas av global konkurrens är det än viktigare att Storbritannien och andra europeiska länder bibehåller sina ekonomiers eventuella konkurrensfördelar. Arbetsrätt bör därför vara en fråga som hanteras av nationella myndigheter och inte av EU. Syftet med direktivet är att införa en gemensam rättslig EU-ram för att reglera löne- och arbetsvillkoren för de arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Detta skulle påverka den brittiska arbetsmarknaden, som beräknas sysselsätta 1,4 miljoner arbetstagare vid bemanningsföretag, mycket negativt. Dessutom kommer migrerande arbetstagare som kan dra fördel av direktivet att gynnas. När vi nu går in i en period som kännetecknas av recession är det än viktigare att flexibla sysselsättningsmöjligheter utökas för våra egna medborgare och att framför allt de små företagen får hjälp och inte belastas.

- Betänkande: Roberta Angelilli (A6-0404/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill uttrycka mitt stöd för kommissionens och rådets förslag om användningen av Internet och kommunikation. Samtidigt som online-teknik såsom mobiltelefoner erbjuder en rad möjligheter innebär den fortfarande risker för barn och den missbrukas alltjämt. Några exempel på risker som barn utsätts för är risken att utsättas för barnpornografiskt material, att kontaktas av människor som försöker bli vänner med dem i syfte att begå sexuella övergrepp (grooming) och att bli offer för mobbning i en online-miljö (Internetmobbning).

Med tanke på att svårigheterna på detta område har ökat ytterligare genom uppkomsten av ny teknik och nya tjänster är det nya program som kommissionen föreslår för att på ett bättre sätt skydda barn från de nya risker de utsätts för nödvändigt, och jag stöder helhjärtat de åtgärder som föreslås.

Jag är väl medveten om det allvarliga i risken för att barn utsätts för stötande material eftersom min egen dotter – som nätt och jämnt är tonåring – har varit utsatt för detta. De flesta unga tonåringar är nyfikna och tror att när de nått puberteten så är de vuxna. Det är en mycket känslig fas i deras liv och vi måste göra vårt yttersta för att erbjuda något slags säkerhet och skydd för deras eget bästa.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för kommissionens förslag om säkrare Internetprogram som från och med den 1 januari och under fem år genom 55 miljoner euro i finansiering syftar till att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik, till exempel mobiltelefoner. Detta åtagande kommer att stödja verksamhet för att öka allmänhetens kunskap och bekämpa olagligt innehåll och skadligt beteende och därigenom främja en säkrare miljö. Jag vill berömma föredraganden, Roberta Angelilli, för den omsorgsfullhet med vilken hon behandlat allvarliga frågor såsom barnpornografi och grooming och för förslagen om att skydda ”små surfare” mot potentiella faror.

Faktum är att i takt med att ny teknik sprids och datorvanan ökar utsätts barn i allt större utsträckning för farorna med olagligt innehåll och skadligt beteende. Av detta skäl är vi förpliktigade att garantera dem säker tillgång till de nya medierna.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE), skriftlig. − Initiativ och åtgärder för att förhindra att barn utsätts för brott vid användande av Internet är i högsta grad angelägna och behövliga. Av den anledningen har vi röstat för Roberta Angelillis betänkande om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik. Vi vill dock betona att en rad av de åtgärder som föreslås i betänkandet bättre initieras och bekostas av medlemsstaterna själva. Andra åtgärder som syftar till att bekämpa t.ex. barnpornografi, bör dock p.g.a. problemets globala karaktär utformas genom samarbete mellan medlemsstaterna.

  Derek Roland Clark, Nigel Farage och John Whittaker (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Vi är överens om att barn bör skyddas från sexualförbrytare, Internetmobbning och andra faror på Internet. Vi har emellertid två invändningar mot denna lagstiftning. För det första det faktum att den innebär att det blir tillåtet för EU att få ökad kontroll över Internet, eftersom vi anser att EU redan nu nästan har monopol över mediekanalerna. För det andra anser vi inte att den skugglika organisationen Europol bör vara involverad i någon form av brottsbekämpande verksamhet. Vi anser att de nationella parlamenten och de nationella organen som arbetar med brottsbekämpning och som kan utforma lämpligt skydd av barn på Internet är de som är bäst lämpade för att arbeta med skydd av barn. Då kommer skyddet att få den demokratiska legitimitet som endast församlingar på nationell nivå kan ge och den operativa effektivitet som endast nationell brottsbekämpning kan erbjuda.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar upprättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram (2009–2013), vars syfte är att öka allmänhetens kunskap samt erbjuda barn utbildning om säkrare användning av Internet, framför allt när det gäller tillgång till olagligt innehåll, grooming och Internetmobbning.

Enligt den senaste Eurobarometer-statistiken utnyttjar 74 procent av barnen mellan 12 och 15 år Internet under minst tre timmar varje dag. De allra flesta av dessa barn uppgav att de redan av misstag exponerats för pornografiska bilder.

Det är absolut nödvändigt att vi så snabbt som möjligt vidtar alla åtgärder som krävs för att skydda våra barn från de ökade faror som de utsätts för på de allt fler webbplatser som innehåller innehåll som är skadligt för barn, framför allt barnpornografi.

Vi måste sätta stopp för den ökning – på omkring 16 procent det senaste året – som har registrerats när det gäller kränkningar av minderåriga på Internet och som förvärras genom den oroande tendensen att ännu yngre barn utsätts.

Av denna anledning stödjer jag upprättandet av detta program och tillhandahållandet av kontaktpunkter och telejourer för att rapportera förekomsten av denna typ av innehåll och även utvecklingen av ”barnsäker” märkning av webbsidor.

  Petru Filip (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Betänkandet om behovet av att Europaparlamentet och rådet utarbetar ett beslut om inrättande av ett gemenskapsprogram för att skydda barn mot den stora mängden webbplatser med pornografiskt och våldsamt innehåll samt annan kommunikationsteknik är mer än välkommet, även om förväntningarna på det är alltför höga.

Var det verkligen nödvändigt för oss att vänta tills vi såg barn döda eller kränka andra barn innan vi fattade denna typ av beslut? För bara några år sedan var det svårt att föreställa sig denna typ av verklighet i det europeiska samhället. Allt detta har skett på grund av att globaliseringen, som bland annat innebär kommunikation över gränserna, har skapat en situation där information har blivit en handelsvara med ett enda tydligt mål, nämligen att skapa vinst till vilket pris som helst, i stället för att vara ett medel för sanning, utbildning och skönhet.

Därför måste rådet och kommissionen ta betänkandet på allvar, eftersom vi inte vill ha en situation där våra egna barn leder framtidens samhälle mot brottslighet, våld och pornografi. Jag röstade för betänkandet i förhoppning om att det kommer att bidra till att processen med utarbetandet av ett direktiv som blockerar barns tillträde till information med olämpligt innehåll inleds, samtidigt som medborgarnas rätt till information respekteras.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − I dag finns det hundratals enkla, tillgängliga och billiga datorprogram som effektivt förhindrar att barn råkar besöka olämpliga hemsidor på Internet. De flesta standardwebbläsare har dessutom olika ”barnfunktioner” installerade vilket gör det enkelt för föräldrar att kontrollera vilka sidor som barnen får besöka. Föredraganden föreslår på ett mycket otydligt sätt att hela 55 miljoner euro av EU-medborgarnas skattepengar ska avsättas till ett EU-propagandaprogram som enligt vår uppfattning är onödigt, dyrt och ineffektivt.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Kunskapen om användningen av datorer och Internet ökar i takt med att den nya tekniken sprids. En av de största användargrupperna i fråga om Internet är barn och ungdomar. Även om Internet ger tillgång till information är det dessvärre även förknippat med många faror. Barn och ungdomar är en av de grupper som drabbas mest. Undersökningar som genomförts tyder på att nästan alla barn har kommit i kontakt med pornografiska bilder. Särskilt oroande är den nedåtgående trenden när det gäller åldern på de barn som utsätts för detta.

Enligt min mening måste bekämpningen av denna företeelse prioriteras. Det innebär en strategi på flera nivåer där föräldrar, skolor, telekomoperatörer, Internetleverantörer, icke-statliga organisationer och självreglerande organ är engagerade. Framför allt krävs ökad kunskap om hur man undviker skadliga företeelser, ett effektivt system för att rapportera övergrepp och bättre resurser för polis och utredande myndigheter. Jag anser också att en omfattande utbildningskampanj skulle leda till ökad kunskap hos barn när det gäller riskerna med att använda den nya tekniken.

Därför är jag glad över att kunna rösta för finansiering om sammanlagt 55 miljoner euro för åren 2009–2013 för programmet Safer Internet, som var en del av det förslag som omröstningen handlade om. Jag anser att dessa resurser kommer att göra det möjligt att uppnå målen med programmet.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (LT) I och med den snabba ökningen av ny teknik och datorvana använder allt fler barn och ungdomar Internet. Minderåriga exponeras ofta för webbplatser på Internet som innehåller uppmaningar till skadligt beteende och barnpornografi, främjande av prostitution av minderåriga, reklam för dieter som orsakar anorexi eller uppmaningar till självmord. Enligt uppgifter från Interpol ökar antalet nya barnpornografiska bilder på Internet varje år. Vi måste lösa problemet med barnsäkerhet på Internet på alla nivåer, och engagera barnen, deras familjer, skolor och hela samhället. Vi måste informera barnen om de faror de ställs inför vid användningen av ny teknik. Vi måste hjälpa barnen att känna igen exempel på kränkningar av minderåriga, trakasserier, hot eller andra risker, de former dessa antar och lära barnen hur de skyddar sig själva. I Europeiska kommissionens nya program Safer Internet föreslås att 55 miljoner euro anslås till bekämpningen av beteenden som är skadliga för barn och ungdomar på Internet. Syftet är att skapa en säker Internetmiljö och främja medel för att förebygga brott. Programmet innehåller planer för inrättandet av en gemensam databas och utbyte av god praxis på internationell nivå.

  Roger Knapman och Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Kränkningar och exploatering av barn via Internet, mobiltelefoner eller annan teknik är motbjudande och oacceptabelt, men åtgärder för att skydda barn – och bestraffa dem som skadar eller försöker skada dem – måste vidtas på nationell nivå mellan nationella regeringar i samarbete. Som alltid anser vi att åtgärder på EU-nivå inte är lösningen.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag röstade för Roberta Angelillis betänkande eftersom en av de mest grundläggande och hållbara strukturerna inom den europeiska värdebasen är vår skyldighet att skydda de oskyldiga, dvs. barnen. Barns rättigheter och deras skydd är en central del av de mänskliga värdena. Internet innebär en mängd hot som barn måste skyddas mot på ett mer effektivt sätt än vad som är fallet nu. Åtgärder på gemenskapsnivå är motiverade på detta område. Vi måste fortfarande påminna varandra om ”kvarnstenen” och ”havets djup”.

Vi måste även vara medvetna om vårt ansvar som föräldrar. Jag stöder alla ändringsförslag där betydelsen av information och utbildning till föräldrar, lärare och andra människor som kommer i kontakt med barn betonas. Det är mycket viktigt att informera föräldrar på detta sätt och därigenom främja användningen av ansvarsfull kommunikationsteknik.

Vidare är ändringsförslag 23 viktigt. Där hanteras även problemen med grooming, elektronisk trakassering och olika former av våldsamt innehåll. Förslagen i ändringsförslag 26 om att införa olika tekniska verktyg och stärka tjänsteleverantörernas ansvar är korrekta och riktiga.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Enligt stiftelsen Internet Watch, en engelsk organisation som bekämpar innehav och spridning av barnpornografiska bilder är den sexuella exploateringen av barn på Internet i kommersiellt syfte en växande sektor som förknippas med låga risker och höga vinster. Försäljningen av dessa bilder utgör en avskyvärd handel som är värd miljarder euro.

Vi stöder kommissionens och vår parlamentskollegas strategi för att sätta stopp för denna typ av verksamhet, framför allt genom att upprätta en mekanism för att blockera betalningar med kreditkort eller elektroniska betalningar när barnpornografiska bilder köps på Internet.

Dessvärre har alla nationella och europeiska skyddsmekanismer som utvecklas för närvarande en allvarlig teknisk begränsning. Faktum är att de flesta kommersiella servrar som erbjuder dessa bilder inte är placerade i Europa, utan i Förenta staterna, Ryssland och Asien. Därför kan deras olagliga innehåll enkelt läggas upp i ett land och visas i ett annat. Och därför är det begripligt att effektiva åtgärder för att bekämpa utvecklingen av pedofili på Internet inte bara är nödvändiga utan även problematiska.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi välkomnar betänkandet vars avsikt är att skapa en säkrare Internetmiljö för barn. Det är vårt ansvar att skydda våra barn från farligt material som innehåller barnpornografi och våld. Betänkandet bör emellertid inte användas som förevändning för en harmonisering av straffrätten inom EU. Först och främst behöver vi bättre samordning mellan de nationella rättssystemen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder helhjärtat behovet av en budget om 55 miljoner euro för att se till att barn, varav många ägnar minst tre timmar om dagen åt Internet, på ett bättre sätt skyddas från osäkert användarinnehåll. Jag stöder behovet av bättre informationsmetoder i form av informationspaket om farorna med Internet som riktar sig till föräldrar och vårdnadshavare.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Internet övervakas inte och trots detta är barn och ungdomar sällan medvetna om de faror som finns där. Det faktum att tre fjärdedelar av barnen, enligt en brittisk undersökning, av en slump kommit i kontakt med pornografiska eller våldsamma fotografier på Internet är oroväckande. Vi måste skydda våra ungdomar mot detta och även mot utbredd olaglig Internetverksamhet såsom Internetmobbning och grooming.

Det senare är särskilt viktigt för att se till att Internet upphör att vara ett paradis för pedofiler på grund av dess anonymitet. Vi kommer endast att lyckas med detta genom en kombination av olika åtgärder som även bör omfatta Internet-caféer. Enligt min mening innebär detta betänkande ett steg i rätt riktning, om än inte tillräckligt stort, och därför röstade jag för det.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Barns säkerhet vid användning av kommunikationssystem på Internet är grundläggande, med tanke på att barn i takt med att ny teknik blir alltmer utbredd och datorvanan ökar utsätts för riskerna med olagligt innehåll och skadliga beteenden såsom barnpornografi, grooming i syfte att begå sexuella övergrepp, Internetmobbning och uppmaning till självstympning, anorexi och självmord.

De åtgärder som vidtas måste omfatta barn, familjer, skolor och alla andra intressenter. Det krävs gemensamma insatser för att höja kunskapsnivån och förebygga och för att göra barnen medvetna om det som sker. En omfattande kampanj för att förbättra föräldrars och lärares datorvana måste därför genomföras för att minska den tekniska klyftan mellan generationerna. Åtgärder som omfattar information, utveckling av nya tekniska verktyg och utbyte av god praxis måste främjas.

Dessa förslag gäller i lika hög grad Portugal där regeringen inom ramen för Magellan-initiativet erbjuder barn från 6 års ålder en dator. Jag undrar om alla de farhågor som uttrycks i detta betänkande kommer att beaktas i den portugisiska regeringens åtgärder.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Internet är en väsentlig del av våra barns dagliga liv. I takt med att de blir äldre använder de Internet mer. Från 11 års ålder surfar barnen dagligen på Internet, och när de fyllt 15 är de online och interagerar på Internet flera gånger om dagen.

Användningen av detta överväldigande verktyg som fungerar som en nyckel till kunskap och en språngbräda till inlärningssamhället är emellertid inte riskfri.

Ett oräkneligt antal barn exponeras aningslöst för skadliga bilder eller skadligt innehåll, såsom affärssvindel, trakasserier, pornografi och uppmaning till rasistiska handlingar och självmord.

Dessa övergrepp sker framför allt på grund av att det saknas lämpliga internationella regler och samarbete.

Syftet med det europeiska programmet Safer Internet, vars budget uppgår till 55 miljoner euro, är att öka kunskapen om farorna med Internet, inte bara hos barn utan även hos deras föräldrar och lärare. Dessutom är avsikten att främja utvecklingen av filtreringssystem och stödja märkning av webbplatser som bedöms vara barnsäkra.

Därför röstade jag naturligtvis för den italienska parlamentsledamoten Roberta Angelillis betänkande där användning av Internet i en säker miljö och garanti av ett fullständigt skydd av barnens fysiska och moraliska integritet förespråkas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är positiv till Roberta Angelillis betänkande om att skydda barn som använder Internet och annan informationsteknik. I och med den omfattande spridningen av ny teknik som gradvis blir alltmer tillgänglig utsätts barn i allt högre utsträckning för riskerna med olagligt innehåll såsom trakasserier, barnpornografi, mobbning, uppmaning till anorexi osv. Därför krävs gemensamma åtgärder för att förebygga och bekämpa sådana övergrepp. Jag stöder helhjärtat detta betänkande eftersom det leder till att en fråga som gemenskapsinstitutionerna ofta underskattar synliggörs. Slutligen applåderar jag förslaget om att skapa en europeisk databas med barnpornografiska bilder, som i realtid är kopplad till anmälningarna från olika heta linjer och som står till polisens förfogande för att ge dem tillgång till bästa möjliga verktyg och möjlighet att bekämpa detta avvikande beteende.

- Betänkande: Dan Jørgensen (A6-0291/2008)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) I detta direktiv föreslås nya åtgärder för att främja koldioxidmedveten bilkörning. Med ett åtagande om att minska 18 procent av växthusgasutsläppen står Irland inför en mycket stor utmaning. När det gäller transport måste vi koncentrera oss på denna sektor för minskning och på att öka allmänhetens kunskap.

I detta EU-förslag beskrivs utarbetandet av en ny metod som går ut på att beräkna kostnaden för energiförbrukning och utsläpp från fordon för att uppmuntra människor att köpa energieffektiva bilar. Denna metod gäller all vägtransport förutom uttryckningsfordon, räddningsfordon och militärfordon.

Vi stöder införandet av en integrerad strategi som omfattar fordonstillverkare, bränsleleverantörer, reparatörer, kunder, förare och offentliga myndigheter. Initiativet för att stimulera marknaden för mer energieffektiva bilar till konkurrenskraftiga priser ger de irländska medborgarna en möjlighet att minska utsläppen samtidigt som de gynnas ekonomiskt. Detta är förmånligt på alla nivåer: både när det gäller privata och nationella kostnader. Lägre bränsleförbrukning innebär minskad import av nödvändigt bränsle. Detta kommer att främja utvecklingen av energieffektiv fordonsteknik globalt och är ett mycket positivt steg.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ett brett marknadsinförande av teknik med bättre prestanda hindras ofta av höga ursprungskostnader, vilket leder till en låg kundefterfrågan. Därför krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att främja den investering som behövs för tillverkning av fordon som är mer energieffektiva och mindre förorenande, inte minst eftersom kostnaden för denna typ av alternativ på lång sikt kommer att bli lägre.

Jag instämmer i målet med detta direktiv: att främja marknadsinförandet av rena och energieffektiva fordon och därigenom bidra till energieffektiviteten inom transporter genom att minska bränsleförbrukningen, bidra till klimatskydd genom att minska koldioxidutsläppen samt förbättra luftkvaliteten genom att minska utsläppen av föroreningar.

Europaparlamentet måste föregå med gott exempel genom att anta hållbarhetskriterier, framför allt inom offentlig upphandling.

Jag stöder den kompromiss som nåtts i fråga om detta betänkande. Det är mer flexibelt och mindre byråkratiskt än det ursprungliga förslag som kommissionen och föredraganden lade fram. Framför allt instämmer jag i kompromissen eftersom subsidiaritetsprincipen tillämpas och kompromissen inte är lika betungande för de lokala myndigheterna.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Främjandet av ”rena och energieffektiva vägtransportfordon” är ur teknisk synvinkel en nödvändig miljöskyddsåtgärd eftersom utsläppen från traditionella fordon bidrar till klimatförändringarna och luftföroreningarna i stadscentrum, med allvarliga återverkningar på folkhälsan.

Trots demonstrationer av arbetstagare som kräver åtgärder för att ta itu med dessa allvarliga problem vägrar fordonsindustrin att inom ramen för konkurrens tillverka ”rena fordon”, såvida inte ökad lönsamhet garanteras på förhand. Industrin kräver att kostnaderna för forskning och utveckling tillsammans med den ökade vinsten finansieras av den offentliga sektorn.

Genom kravet på att de operativa kostnaderna för energiförbrukning, koldioxidutsläpp och föroreningar under fordonets livscykel används som kriterium vid offentlig upphandling av fordon, och att offentliga medel därigenom på ett anmärkningsvärt sätt används till att subventionera fordonsindustrins tillverkning av renare fordon, är det precis detta förslaget till direktiv innebär.

Arbetstagarna kämpar för kollektivtrafikbolag som tillgodoser deras behov med en hög standard av miljövänliga tjänster. De är emot alla former av reglering som är utformad för att berika fordonsindustrin som med dess oansvariga sociala ståndpunkt och miljöståndpunkt som är utformad för att öka dess vinst bidrar till klimatförändringarna, till överförbrukningen av energiresurser och till luftföroreningarna.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Dan Jørgensens betänkande om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon eftersom jag anser att industrin måste uppmanas att investera i utvecklingen av fordon med låg energiförbrukning och låga växthusgasutsläpp.

De offentliga myndigheterna bör bidra till att stimulera denna marknad och förbättra transportsektorns bidrag till EU:s politik på områdena miljö, klimat och energi genom att beakta energi- och miljökostnader vid upphandlingar av vägtransportfordon.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. − (PL) Miljövänliga och energieffektiva fordon som används i kollektivtrafik är självklart något positivt. De är en nödvändighet för våra städer och för miljön. Vi bör även komma ihåg att införliva användningen av ”rena” fordon i den del av vår verksamhet som är kopplad till klimatförändringspaketet. Som ledamot av utskottet för miljö stöder jag därför majoriteten av de åtgärder som föredraganden föreslår (och framför allt de tekniska och organisatoriska åtgärderna) som kommer att bidra till att det grundläggande målet uppnås, dvs. att minska föroreningarna genom att investera i miljövänlig teknik med lägre koldioxidutsläpp. Fordonen i fråga omfattar framför allt servicefordon (särskilda lastbilar och bussar för operativt stöd, infrastrukturunderhåll, sopmaskiner osv.).

Förslaget att införa obligatoriska kriterier för koldioxidutsläppsnivåer vid offentlig upphandling av fordon för kollektivtrafik ställer jag mig emellertid tveksam till. Enligt min mening vore det att föredra att åtminstone under den första fasen av de nya föreskrifterna ge de upphandlande organisationerna i enskilda medlemsstater (som oftast utgörs av lokala myndigheter) rätten att välja sina egna miljökriterier vid upphandling av vagnparker. Jag instämmer i bedömningen att offentlig upphandling, i egenskap av en mycket viktig del av den europeiska marknaden, även fortsättningsvis bör vara ett verktyg för att främja miljövänliga fordon, men detta bör inte ske på ett mekaniskt sätt.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för främjandet av miljövänliga, energieffektiva fordon vid offentlig upphandling.

Det faktum att myndigheter och vissa företag vid upphandling av vägtransportfordon är skyldiga att inte bara beakta upphandlingspriset utan även energi- och miljökostnaderna under hela livscykeln, däribland energiförbrukning, koldioxid och utsläpp av föroreningar bör välkomnas.

  Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. − (EN) Nu när vi befinner oss mitt i krisen på finansmarknaderna blir det lätt så att vi beslutsfattare koncentrerar oss helt och hållet på det aktuella problemet och glömmer bort eller förbiser Europeiska unionens målsättningar och andra initiativ. Därför välkomnar jag detta betänkande där behovet av rena och effektiva fordon framhålls.

Den viktigaste aspekten av detta betänkande är enligt min mening att det inte bara är koncentrerat på själva fordonen och konsumenttransport, utan att även stöd och uppmuntran till den offentliga sektorn behandlas. Det är passande att den offentliga sektorn föregår med gott exempel gentemot människorna i Europa när det gäller främjande av rena fordon.

Det är lovvärt att föredraganden försöker upprätta en koppling mellan offentlig upphandling och främjande av rena och effektiva fordon och jag hoppas att detta kommer att leda till en ökning av investeringar i och forskning om fordon med låga koldioxidutsläpp.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) I detta direktiv presenteras en harmoniserad metod för upphandling av rena och energieffektiva fordon för en hållbar kollektivtrafik. Det kommer även att bidra till att de prioriteringar som är en del av Lissabonstrategin upprättas.

Det tydliga kravet är att energiförbrukning, koldioxidutsläpp och föroreningar ska beaktas när vägtransportfordon upphandlas av offentliga myndigheter och operatörer som erbjuder tjänster som en del av ett avtal med en offentlig myndighet, samt vid inköp av vägtransportfordon för tillhandahållande av kollektivtrafiktjänster för passagerare.

Störst ekonomiska fördelar skulle uppnås genom krav på att externa kostnader ska ingå som tilldelningskriterier vid alla upphandlingsbeslut. Fordonsägare skulle då gynnas direkt av energibesparingarna på lång sikt, och besparingarna skulle kraftigt överstiga fordonets eventuellt högre pris.

Genom att främja rena och energieffektiva fordon genom offentlig upphandling av kollektivtrafiktjänster, vilket detta initiativ stimulerar till, kommer utvecklingen av denna teknik ske snabbare på marknaden, vilket i sin tur kommer att bidra till energibesparingar samt skydd av miljön och folkhälsan.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för Jørgensenbetänkandet om främjande av miljövänliga fordon för kollektivtrafik. Det första förslaget som kommissionen inkom med 2005 avvisades av parlamentet eftersom det omfattade en stor del byråkrati utan att föroreningsnivån minskade. Kravet i det gamla förslaget var att 25 procent av motorfordonen skulle vara miljövänliga. Det nya förslaget omfattar endast motorfordon som är avsedda för kollektivtrafik och de offentliga myndigheter som ansvarar för tillhandahållandet av dessa tjänster. Jag anser att det nya förslaget kommer att bidra till ökad kunskap hos lokala beslutsfattare och få dem att vidta kraftigare åtgärder för att skydda miljön. På EU-nivå beräknas kostnaderna för trafikstockningar i stora tätorter uppgå till 1 procent av Europas BNP.

Föroreningar i storstäder kan även minskas genom främjande av kollektivtrafik, men framför allt genom ett rent kollektivtrafiksystem. Förutom regionalt främjande av tunnelbanesystem, spårvagnar, trådbussar och tåg eller transport med fartyg kan föroreningar i europeiska storstäder även minskas genom att miljövänliga bussar införs. I det nya förslaget presenteras ett krav på att lokala myndigheter beräknar och beaktar kostnaden för att använda en buss eller minibuss under hela dess operativa livscykel. Jag vill gratulera de lokala myndigheterna i Prag till att ha köpt en vagnpark bestående av miljövänliga bussar med statliga medel och därigenom föregått med gott exempel.

- Betänkande: Françoise Grossetête (A6-0346/2008)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) I detta direktiv behandlas harmonisering av regler om godkännanden för försäljning av läkemedel. Vi välkomnar EU:s initiativ till att förenkla och harmonisera den aktuella lagstiftningen. Detta är en tids- och pengabesparande åtgärd som kommer att göra både tillverkare och konsumenter på Irland nöjda.

De föreslagna revideringarna kommer att gynna den irländska läkemedelsmarknaden som har en stark position i Europa. Vi är tacksamma över att 13 av de 15 främsta företagen inom denna sektor för närvarande bedriver verksamhet på Irland. För närvarande finns fler än 140 medicintekniska företag som erbjuder 26 000 arbetstillfällen på Irland. Dessutom uppgår den årliga exporten av medicinsk utrustning till omkring 6,2 miljarder euro, vilket är 10 procent av Irlands sammanlagda export.

Vi stöder utarbetandet av gemensamma kriterier för utvärdering, godkännande och administration av läkemedelsprodukter som genomgår förändringar i fråga om tillverkningsmetoder, produktmärkning eller broschyrer med patientinformation. Vi är även medvetna om behovet av ytterligare harmonisering av medlemsstaternas nationella bestämmelser och europeiska regler för att minska den administrativa bördan och förenkla ändringar av systemregler, såsom att tillåta en enda ansökan för en eller flera identiska ändringar. Vi accepterar revideringen av kommissionens kontroll över ”förteckningar över substanser”, ”karenstid” samt ”principer och riktlinjer”.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det aktuella sättet att hantera ändringar har visat sig vara allt mer ineffektivt och är inte längre tillfredsställande för vare sig myndigheterna eller läkemedelsindustrin som helhet.

En och samma ändring av produkter som godkänts genom nationella förfaranden i olika medlemsstater behandlas alltså på olika sätt när det gäller det underlag som ska lämnas in och även i fråga om utvärderingsförfarandet. Denna situation orsakar problem på olika områden: folkhälsan, den inre marknaden och den juridiska och praktiska tillämpningen.

I betänkandet föreslås vissa förbättringar. För att harmonisera och förenkla reglerna är det viktigt att ändringar av villkoren för godkännande för försäljning omfattas av samma bestämmelser, oavsett vilket förfarande för registrering som ursprungligen tillämpats. Detta skulle gynna alla: patienter, myndigheter och läkemedelsföretag.

Jag instämmer i de ändringar som föreslås i kompromisståndpunkten eftersom behovet av att förenkla och uppnå överensstämmelse mellan administrativa förfaranden, att göra det möjligt att lämna in en enda ansökan för en eller flera identiska ändringar och att tillämpa subsidiaritetsprincipen framhävs.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Françoise Grossetêtes betänkande om ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning av läkemedel eftersom jag stöder ett enda förfarande för registrering när det gäller försäljning av läkemedelsprodukter på gemenskapsmarknaden. Detta kommer att innebära att säkerheten för EU-medborgare garanteras.

Jag måste framför allt framhäva förslaget från Europaparlamentets socialistgrupp om att använda subsidiaritetsprincipen vid tillämpningen av det europeiska ändringssystemet på läkemedelsprodukter som uteslutande säljs på den nationella marknaden, för att skydda små och medelstora företag som tillverkar naturläkemedel och homeopatiska produkter.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Med tanke på den bristande harmoniseringen på gemenskapsnivå är ändringar av helt och hållet inhemska godkännanden för försäljning något som omfattas av nationell lagstiftning. I vissa medlemsstater motsvarar kraven som gäller nationella godkännanden för försäljning de krav som gäller ändringar av godkännanden för försäljning. I flertalet länder förekommer emellertid inte någon sådan samordning, vilket innebär att det råder lagstiftningsskillnader mellan medlemsstaterna.

Denna situation har en negativ inverkan på folkhälsan, den administrativa bördan och på den allmänna verksamheten på den inre marknaden för läkemedelsprodukter.

Alla läkemedelsprodukter, oavsett kriterierna för godkännanden för försäljning, bör omfattas av samma utvärderingskriterier och samma administrativa åtgärder när godkännanden för försäljning av dem skiljer sig åt.

- Betänkande: Toine Manders (A6-0195/2008)

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. − (EN) Detta betänkande är inriktat på den centrala frågan om konsumentskydd. Det finns uppenbarligen en efterfrågan på tidsdelat boende och liknande produkter och vi kan inte hindra ansvarsfulla företag från att tillgodose denna efterfrågan. Jag tror inte att det finns någon som påstår att alla företag som bedriver verksamhet på detta område ägnar sig åt tveksam verksamhet eller exploatering. Vi är emellertid medvetna om att det finns företag som hänsynslöst har utnyttjat europeiska konsumenter och att europeiska konsumenter har drabbats av att ha haft affärer med dåligt skötta företag som lyckats komma undan som ett resultat av otillräcklig reglering på detta område. Flera irländska semesterfirare har drabbats av avsevärda ekonomiska och juridiska svårigheter på grund av att de ingått avtal med ett dåligt skött företag för tidsdelat boende i det kontinentala Europa.

Det nya direktivet innehåller några nödvändiga aspekter av konsumentskydd som rör områden såsom reklam och avtal. Jag välkomnar framför allt bestämmelsen om ångerrätten eller betänketiden, som gör det möjligt för konsumenter – som låtit sig ryckas med av säljsnack när de befann sig på semester – att få tid till moget övervägande för att bli säkra på att de är nöjda med konsekvenserna av ett avtal om tidsdelat boende på medellång och lång sikt.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Arbetstagarnas rätt till vila och semester har förvandlats till en handelsvara för att öka kapitalet. Syftet med tidsdelat boende och de nya produkter som marknadsförs inom dessa system är att utnyttja de ständiga nedskärningarna i semestertider, minska inkomsterna och arbetstagarnas ansträngningar för att trygga billigare semestrar på lång sikt och skapa omsättningar som överskrider 11 miljarder euro.

Det bedrägeri och de aggressiva metoder som ofta påhittade företag använder för att övertala och dupera köpare sträcker sig i bästa fall från det finstilta i avtalen till vilseledande reklam, tröttsamma presentationer, löften om gåvor osv. och slutar nästan alltid med ett omedelbart undertecknande av bindande handlingar som sker under press.

De klagomål som når konsumentorganisationerna om bedrägeri, orimliga underhållsavgifter, tillhörande kreditkort, kraftigt sänkta priser vid återförsäljning på grund av marknadsutgifter osv. är oräkneliga.

Det faktum att andra produkter såsom semestrar på fartyg eller genom reseklubbar eller husvagnar inkluderas utgör en garanti för rättslig täckning och nya källor till lönsamhet för kapitalet.

Betänketiden, som är begränsad till 10 dagar och som leder till böter i storleksordningen 3 procent av totalbeloppet, innebär inte någon lösning på problemet. Tvärtom överför ΕU ansvarsbördan till arbetstagarna, på samma sätt som skett med alla konsumentprodukter.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Mandersbetänkandet om konsumentskydd för tidsdelat boende eftersom den kompromiss som nåddes med rådet i denna fråga erbjuder ett ökat skydd för de europeiska konsumenternas rättigheter och intressen.

Jag anser att en bättre reglering av sektorn inte bara kommer att gynna konsumenterna utan även den europeiska turismen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller en rad förslag som vi i huvudsak accepterar, samtidigt som vi håller behovet av att stärka konsumenternas rätt till information om semesterprodukter i åtanke. Det fastställs att operatörerna har en skyldighet att tillhandahålla viktig information så att konsumenterna får bättre möjligheter att fatta väl underbyggda beslut om att ingå avtal.

Vidare förlängs den ångerfrist då konsumenterna har rätt att ångra avtalen utan avgift, i synnerhet i de fall då de inte erhållit nödvändig information. Det är nödvändigt att förhindra missbruk och upprepade fall av bedrägeri. Jag hoppas att förbudet mot handpenning under ångerfristen och införandet av delbetalningar vid försäljning av långfristiga semesterprodukter kommer att bli positiva bidrag.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Betänkandet om att ge konsumenterna ett bättre skydd på det här området har mitt fulla stöd. Var tredje europeisk ägare av tidsdelat boende är en brittisk konsument, och därför är detta en lag som svarar mot den oro som de brittiska konsumenterna har uttryckt. Jag håller helt med om att försäljare av tidsdelat boende bör förlänga köparnas ångerfrist, och ska vara skyldiga att tillhandahålla fullständig information om köpet innan något avtal undertecknas.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Konsumenternas många klagomål bekräftar att det finns allvarliga problem med tidsdelat boende, som skapar obalans på marknaden. Marknaden har utvecklats starkt genom att efterfrågan har ökat och genom att man har hittat på allt fler nya produkter som marknadsförs på liknande sätt. Det har vållat betydande problem för både konsumenterna och företagen.

Den text vi har röstat om i dag innebär främst att direktivets definitioner och tillämpningsområde ändras så att det även omfattar nya semesterprodukter. Dessutom förtydligas och uppdateras bestämmelserna om vad konsumentinformationen och avtalet ska innehålla, och om vilket språk de ska vara avfattade på.

Föredraganden anser att den näringsverksamhet som direktivet gäller är mycket viktig för både den portugisiska och den europeiska turismnäringen, och inte minst för Europas operatörer och konsumenter. Grundtanken är därför att stärka konsumenternas förhandlingsposition vid förvärv av nyttjanderätter. På så vis kan vi bättre bekämpa osäkerhetsfaktorerna på marknaden, och bygga upp stabilare och öppnare förhållanden som tillförsäkrar konsumenten mer och bättre information.

- Betänkande: Sophia in ’t Veld (A6-0403/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Europaparlamentets rekommendation till rådet om avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet. Jag besökte nyligen Australien. Av samtal med regeringens företrädare där förstod jag att denna omröstning kan betyda mycket för att stärka det befintliga samarbetet mellan EU och Australien för att öka säkerheten i den flygburna passagerar- och godstrafiken.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europaparlamentets ståndpunkt är ett steg tillbaka. Men den för ändå det goda med sig att den sätter fingret på de oacceptabla avtalen mellan EU och tredjeländer om behandling och överföring av information i lufttrafikföretags passageraruppgifter (PNR), vilket sker med svepskälet att det är för att ”bekämpa terrorismen”.

Förslaget innehåller bland annat följande viktiga punkter:

- I förslaget tas det avstånd från att förhandlingarna om avtalen och deras godkännande ofta undandrar sig parlamentarisk kontroll. Bara i sju medlemsstater erfordras respektive parlaments godkännande.

- I förslaget varnas det för att avtalet kan strida mot internationella bestämmelser om skydd för personuppgifter.

- I förslaget fördöms omfattningen av de uppgifter som efterfrågas. Omfattningen är densamma som i avtalet med Förenta staterna och inkluderar hotell- och fordonsbokningar, e-postadresser, hem- och arbetsplatsadresser, kostpreferenser, kontokortsnummer, personuppgifter som röjer rastillhörighet eller etniskt ursprung, religiös eller filosofisk tro, fackföreningsmedlemskap samt uppgifter om hälsa och sexuell aktivitet.

Här har ännu en oacceptabel situation uppstått till följd av ett ohämmat säkerhetstänkande. Medborgarnas rättigheter, friheter och trygghet står på spel.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Avtalet med Förenta staterna om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) har lett till en oroande utveckling med bekämpning av terrorism som alibi. Enligt avtalet ska personuppgifter – bland annat flygpassagerares telefonnummer och e-postadresser – överföras och lagras i många år. Det finns inte minsta garanti för att personuppgifterna skyddas. Vi måste förhindra att skyddet av personuppgifter undergrävs ytterligare på det här sättet.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet visas att Europaparlamentet hycklar om invånarnas rätt till personlig integritet och demokratiska friheter. Europaparlamentets eventuella invändningar handlar enbart om procedurfrågor och om att unionsmedborgarna inte erhåller det skydd som de uppges ha rätt till enligt EU:s lagstiftning. Men det är ju just denna lagstiftning som grovt kränker alla former av integritetsskydd för personuppgifter. Genom den införs en allmän registrering av personuppgifter och insamling och utbyte av ytterst känsliga personuppgifter mellan medlemsstaternas övervakningsorgan, och rentav med underrättelsetjänster i tredjeländer.

I betänkandet vågar man inte kräva att avtalet, eller dess ömsesidighet, ska upphävas. Det visar att eventuella ytliga protester mot förslaget enbart är till för syns skull. Vad det liknande, och lika oacceptabla, avtalet mellan EU och Förenta staterna angår, så hindrar Europaparlamentets försiktiga förbehåll inte att personuppgifter om EU:s arbetstagare görs tillgängliga för vilken underrättelsetjänst eller vilket övervakningsorgan som helst, så länge detta sker inom ramen för ”samarbetet för att bekämpa terrorismen”.

Än en gång står det klart att Europaparlamentet och EU inte bara misslyckas med att försvara demokratiska rättigheter och gräsrötternas frihet, utan tvärtom minskar den till nästan omätbara nivåer genom ett nät av reaktionära lagar och avtal.

- Betänkande: Jan Andersson (A6-0370/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) EG-domstolens avgöranden i Laval-, Rüffert- och Luxemburgmålen visar hur nödvändigt det är att klargöra att ekonomiska friheter som fastställs genom fördragen bör tolkas så att de inte inkräktar på utövandet av grundläggande sociala rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och av gemenskapsrätten. Det gäller även rätten att förhandla om, ingå och genomföra kollektivavtal och vidta kollektiva åtgärder, och ska inte heller inkräkta på arbetsmarknadens parters autonomi när de utövar dessa grundläggande rättigheter för att försvara sociala intressen och skydda arbetstagare.

Den befintliga lagstiftningen behöver definitivt ses över. I dag kan arbetstagare i värdmedlemsstaterna uppleva att de pressas av låglönekonkurrens. Jag ansluter mig till de kolleger som tagit initiativ till att garantera att utstationeringsdirektivet genomförs enhetligt i alla medlemsstater.

Jag instämmer helt i att kommissionen och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att bekämpa missbruk. Det gäller särskilt verksamheten vid företag som i princip inte bedriver någon verklig och meningsfull verksamhet i det land där de är registrerade.

Inrättandet av en rättslig ram för gränsöverskridande kollektivavtal är definitivt ett framsteg. Det behöver inte tilläggas hur viktigt det är att vi tar det här steget.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi brittiska konservativa stödjer arbetstagarnas rätt att gå i strejk, men också deras rätt att, om de så önskar, avstå från att strejka. Vi stödjer EG-domstolens domar och anser inte att de ifrågasätter arbetstagarnas rättigheter. Att problem har uppstått i vissa medlemsstater till följd av hur de organiserar sin arbetsmarknad motiverar inte att utstationeringsdirektivet ses över, eller att dess rättsliga grund utvidgas. 1 miljon arbetstagare utstationeras framgångsrikt varje år.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE), skriftlig. − Jag har i dag valt att avstå i slutvoteringen om Jan Anderssons betänkande om de utmaningar som kollektivavtalen möter inom EU (A6-0370/2008). Kollektivavtal, fackliga rättigheter och rätten till stridsåtgärder är inskrivna i det Lissabonfördrag som jag vill ska vara rättsligt bindande. Där finns också rätten att arbeta, rätten att driva företag och rätten att röra sig över unionens gränser. Det kan inte, som förslaget påbjuder, göras undantag för fackliga företrädare när det gäller respekten för grundläggande EG-rättsliga principer, exempelvis proportionalitetsprincipen. Den gäller, och ska naturligtvis gälla, alla unionsmedborgare.

EG-rätten och fördragen borde ha sina starkaste företrädare i Europaparlamentet. Den ställning parlamentet tog gällande den rättsliga grunden riskerar att bli ett hot mot den framtida fria rörligheten. Dock är jag mycket nöjd med att Europaparlamentet tagit ställning för den svenska modellen och våra kollektivavtal.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) En majoritet av Europaparlamentet har röstat igenom en helt undermålig resolution mot EG-domstolens oacceptabla avgöranden i Laval-, Rüffert- och Vikingmålen. Det räcker inte att erkänna att friheten att tillhandahålla tjänster inte är överordnad de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten för fackföreningar att vidta stridsåtgärder, särskilt som detta är en konstitutionell rättighet i flera medlemsstater.

I resolutionen betonas visserligen att de ekonomiska friheterna, så som de fastställs i fördragen, bör tolkas så att de inte inskränker utövandet av grundläggande sociala rättigheter, inklusive rätten att förhandla om, ingå och genomföra kollektivavtal och vidta kollektiva åtgärder. Men sanningen är den, att så länge de principer som väglett domstolen kvarstår i de europeiska fördragen, och även ingår i utkastet till Lissabonfördraget, så kan ingen garantera att domstolen inte dömer på samma sätt en gång till.

Vi har därför röstat emot betänkandet. Det kringgår den centrala frågan, och hyllar istället envetet utkastet till Lissabonfördraget, trots att irländarna redan har underkänt det.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag har stött Jan Anderssons betänkande om bestridandet av kollektivavtal inom EU genom en rad aktuella avgöranden av EG-domstolen. Jag hävdar inte att dessa avgöranden har några rättsliga brister. Däremot hävdar jag att de inte beaktar parlamentets, kommissionens och rådets avsikter när utstationeringsdirektivet antogs.

Slutsatsen är given. Direktivet behöver ses över och dess bestämmelser ändras så att de återställer våra ursprungliga avsikter. Detta måste Europeiska kommissionen prioritera. Vi behöver ta itu med detta snarast. Om den sittande kommissionen inte rättar till situationen så hamnar bollen hos den kommission som tillträder efter Europavalet 2009. Jag hör i varje fall till dem som inte kommer att rösta för att godkänna en ny kommission som underlåter att föra in denna fråga i sitt arbetsprogram för de första 12 månaderna.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I Jan Anderssons betänkande sägsdet att vi har lärt oss läxorna från de skandalösa avgöranden som kommit från EG-domstolen i Luxemburg, särskilt i Laval- och Vikingmålen. Enligt avgörandena är friheten att tillhandahålla tjänster och företagarnas etableringsfrihet överordnade de nationella arbetstagarnas rätt att försvara sina intressen och rättigheter mot social dumpning. De underkastar i en oacceptabel utsträckning utövandet av sociala rättigheter en ”proportionalitetsprincip” som går långt utöver de lagliga inskränkningar (bland annat av hänsyn till allmän ordning och allmänhetens hälsa) som får göras enligt medlemsstaternas lagstiftning och Internationella arbetsorganisationens konventioner.

På det här sättet smygs första versionen av Bolkesteindirektivet in bakvägen. Det gick ut på att ursprungslandets sociala, arbetsrättsliga och lönemässiga lagstiftning ska tillämpas på arbetstagare som tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat, utan hänsyn till destinationslandets lagstiftning och kollektivavtal. Den versionen avvisades av den europeiska lagstiftaren. Att domarna nu ikläder sig rollen av lagstiftare, med förevändningen att de tolkar lagen, är helt oacceptabelt.

Jan Andersson har ofta lyckats väl med sin uppgift, men han är alltför fäst vid de ultraliberala principer som har orsakat den här situationen. Det gör att vi inte kan stödja hans betänkande, utan kommer att lägga ned vår röst.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Socialdemokraterna och de borgerliga har helhjärtat stött alla EU:s fördragsförändringar. De har därmed medverkat till att ge EU:s institutioner, inklusive EG-domstolen, alltmer makt över svensk arbetsmarknad. EU har därigenom blivit ett hot mot arbetsmarknadsregler som utvecklats genom förhandlingar och lagstiftning med stark förankring i det svenska samhället.

I betänkandet förordas huvudsakligen förändringar av utstationeringsdirektivet. Det kan därmed inte hindra fortsatt inblandning från EG-domstolens sida i regelverket för svensk arbetsmarknad. För det första är resultatet en kompromiss mellan konservativa och socialdemokrater vilket har lett till lama och motsägelsefulla skrivningar. För det andra är EU:s primärrätt om den inre marknaden (artikel 49) överordnad bestämmelserna i utstationeringsdirektivet. EG-domstolen kan därför fortfarande komma till samma slutsats som i Lavalfallet.

EU ska inte ges uppgifter som medlemsstaterna kan sköta själva och dit hör verkligen arbetsmarknaden. Junilistan förespråkar därför ett svenskt undantag från EU:s arbetsmarknadslagstiftning för att garantera att EG-domstolen inte i framtiden kan styra svensk arbetsmarknad.

Vi har likväl röstat ja till betänkandet, eftersom syftet ändå är det vällovliga att så långt som möjligt försöka hindra att EG-domstolen lägger sig i svenska kollektivavtal i framtiden.

Vi har också stött de ändringsförslag som förordar mer nationellt självbestämmande i arbetsmarknadsfrågor, men har självfallet röstat mot föredragandens hyllningar av Lissabonfördraget.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag har beslutat att rösta emot Jan Anderssons betänkande om bestridande av kollektivavtal inom Europeiska unionen.

Föredraganden kritiserar EG-domstolens avgöranden beträffande utstationeringsdirektivet och kräver att direktivet ses över.

Jag vänder mig bestämt emot föredragandens ansats. Jag anser också att det är orimligt att efterlysa en översyn av direktivet utan att genomföra den analys som är nödvändig på medlemsstatsnivå, särskilt i de medlemsstater som berörs av EG-domstolens avgöranden. Men här finns det nog underliggande politiska motiv. Föredraganden formulerar sig på ett sätt som är ett angrepp på det fria tillhandahållandet av tjänster, en av Europeiska unionens grundläggande friheter, och som utgör en fara för såväl avregleringen av tjänstenäringen i enlighet med tjänstedirektivet, som mot ursprungslandsprincipen.

Jag anser att såväl arbetstagarnas rättigheter som friheten att tillhandahålla tjänster garanteras tillräckligt om samtliga medlemsstater genomför utstationeringsdirektivet korrekt och fördjupar sitt samarbete på det administrativa området.

Jag beklagar att kammaren har avvisat ändringsförslagen, som syftade till att åstadkomma ett välbalanserat betänkande.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (LT) Direktivet om bemanningsföretag är en viktig del av vår satsning på att tillåta fri rörlighet för tjänster och arbetstagare i hela gemenskapen. Alla medlemsstater följer inte direktivets krav. Ibland ställer de hårdare krav på tjänsteleverantörerna än vad direktivet medger. Genom att på så vis snedvrida direktivets bestämmelser blockerar de möjligheten att tillhandahålla tjänster över medlemsstaternas gränser. Bakom sådana åtgärder döljer sig ren protektionism. EG-domstolen har utrett fallet med det lettiska byggföretaget Laval, som förbjöds att tillhandahålla byggtjänster i Sverige. Enligt svensk lag fordrades det ett kollektivavtal trots att kontraktet var undertecknat i Lettland. EG-domstolen har beslutat att det är förbjudet att ställa fler eller hårdare krav än vad direktivet medger. EG-domstolens avgörande i Lavalmålet och andra liknande mål kritiseras, och ifrågasätts till och med, i betänkandet och ändringsförslagen.

Jag har röstat nej eftersom jag anser att Europaparlamentet har överskridit sina befogenheter genom att tolka eller ifrågasätta EG-domstolens avgöranden. Jag ställer inte upp på de formuleringar som ifrågasätter om EG-domstolens avgöranden är rättvisa och föreslår att dess domar inte ska tillämpas i vissa EU-länder. Genom sådana formuleringar ifrågasätter vi inte bara EG-domstolens kompetens, utan också dess opartiskhet. Därigenom riskerar vi att skapa obalans mellan EU:s institutioner och underblåsa människors misstro emot dem. Jag håller inte heller med om att direktivet behöver ses över och omarbetas. Det är medlemsstaternas eget fel om direktivet i vissa länder inte fungerar så bra som det borde. Då underlåter de att genomföra direktivets bestämmelser i praktiken, eller tillämpar dem felaktigt i sin nationella lagstiftning. Europeiska kommissionen bör övervaka att medlemsstaterna korrekt införlivar EU:s direktiv i sin lagstiftning, och se till att de nationella lagstiftningarna utformas så att de överensstämmer med direktivens grundtanke och anda.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Europeiska unionens mål om ett socialt Europa är illusoriskt. Lissabonstrategin har misslyckats. Europaförespråkarna har tagit fram olika mirakelkurer för att förbättra levnads- och arbetsvillkoren, men deras verkan hindras genom att Bryssels egentliga vision är ultraliberal och handlar om att främja globaliseringen. Å ena sidan strävar vi efter att åstadkomma balans på den inre marknaden genom att förhindra social dumpning och skydda både utstationerade och andra arbetstagare. Å andra sidan gör vi vårt yttersta för att öppna våra ekonomiska gränser lite till genom en enorm invandring av arbetssökande och andra personer.

Så här bevisas gång efter annan den sannskyldiga schizofreni som präglar proeuropéerna. För att bara nämna ett exempel, så refererar detta hopkok till betänkande upprepade gånger till det överspelade Lissabonfördraget. Vi förstår därför inte hur betänkandet skulle kunna staka ut en balanserad kurs som förenar fri rörlighet för tjänster med värnandet av arbetstagarnas rättigheter.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Europeiska gemenskapens syfte är att garantera alla medborgares grundläggande rättigheter, både i det offentliga livet och på arbetsmarknaden. Vårt mål är att avskaffa all diskriminering och framtidsoro.

Föredraganden, Jan Andersson, påpekar att vissa av EG-domstolens avgöranden kan få en del medborgare att känna sig illa behandlade, och undergräva deras respekt för arbetsmarknaden. Jan Andersson föreslår att vi förebygger sådana situationer i framtiden genom att snarast ta de ändringsförslag som hindrar att EG-domstolens avgöranden får sociala, ekonomiska eller politiska återverkningar och omsätta dem i lag. Han föreslår bland annat att utstationeringsdirektivet ses över och att direktivet om bemanningsföretag omedelbart antas.

Sammanfattningsvis anser jag att vi bör anta betänkandet, eftersom det gagnar visionen om ett förenat Europa.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Många företagare frestas att betala sina anställda så lite som möjligt för det arbete de utför. Hit hör även andra arbetsrelaterade kostnader, exempelvis för säkerhet och arbetsmiljö. De anställda kan emellertid bara skydda sig genom att se till att lönesättningen följer ett allmänt bindande kollektivavtal, och genom att det finns ett tillräckligt skydd i lagstiftningen i det land där de bor och arbetar.

Skyddet påverkas av tjänstedirektivets ursprungliga mål, liksom av EG-domstolens avgöranden på senare tid. Om dessa gör det möjligt att tillämpa mindre förmånliga kollektivavtal som ingåtts i utlandet, eller mindre förmånlig lagstiftning från andra länder, så kommer allt fler företagare att välja dessa kostnadsbesparande alternativ. De anställdas inkomster kommer att sjunka drastiskt.

Här och var inbillar man sig att förslaget till EU-konstitution, eller Lissabonfördraget, skulle ge ett tillräckligt gott skydd mot detta. Men för att så ska vara fallet behöver dessa dokument omarbetas innan de godkänns. Det fanns också förväntningar på att Jan Anderssons betänkande skulle innehålla sådana garantier, men eftersom texten är ett resultat av många kompromisser är detta ännu mindre sannolikt nu än vad det ursprungligen var. Vi kan därför inte rösta för betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är oacceptabelt att offentliga upphandlingar ska vara öppna för anbud från hela EU, samtidigt som EG-domstolen tar bort skyldigheten att betala de minimilöner som är förutsättningen för att erhålla uppdraget. Domstolen hävdar att detta strider mot utstationeringsdirektivet och tjänstedirektivet. Här visar EU sitt rätta ansikte. EU är en rent ekonomisk gemenskap, och de mest missgynnade i samhället får hålla tillgodo med småsmulor och floskler. EU har struntat i medborgarnas nödrop alldeles för länge. Det är dags att vi reagerar och försöker stänga kryphålen och lösa motsägelserna. Detta betänkande borde åtminstone utgöra en början, men det lämnar ett alltför stort utrymme för missbruk. Jag har därför lagt ned min röst.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag stödjer, i likhet med den europeiska vänstern, ett fullständigt erkännande av arbetstagarnas grundläggande rättigheter. Jan Anderssons betänkande har en och annan förtjänst, men på det hela taget är det ändå bristfälligt, och jag vägrar därför att stödja det. I mina ögon är betänkandet ett bortkastat tillfälle att verksamt ta itu med frågan om vilka rättigheter den europeiska primärrätten ger arbetstagarna. Utövandet av de grundläggande rättigheterna, bland annat förhandlingsrätten, som garanteras av medlemsstaterna, Internationella arbetsorganisationens konventioner och den europeiska sociala stadgan, får inte vara beroende av en domares oinskränkta godtycke. Utövandet får inte alltid komma i andra hand därför att det grundas på en lagstiftningskälla på lägre nivå. Fackföreningarnas rätt att vidta åtgärder får inte äventyras. En ”social skyddsklausul” behöver införas i fördragen.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Under dagen röstades Jan Anderssons betänkande om kollektivavtalens framtid i Europa, efter bland annat Lavaldomen, igenom. Socialdemokraterna har krävt att man river upp den EU-lagstiftning som gäller i dag, det så kallade utstationeringsdirektivet, för att säkerställa att Sverige ska kunna behålla sina kollektivavtal.

Jag har å andra sidan varit aktiv både i inre marknadsutskottet och inför plenum för att se till att frågan i första hand diskuteras på rätt nivå: den nationella. Anledningen är att jag tror att den socialdemokratiska strategin är feltänkt. Genom att gång på gång försöka lyfta Lavaldomen på europeisk nivå, istället för att lösa den genom svensk lagstiftning, skapar man ett tryck för mer gemensam arbetsmarknadslagstiftning – det som från första början orsakade våra nuvarande problem. När 27 medlemsländer ska komma överens säger det sig självt att det är otroligt att just Sverige skulle få igenom en lagstiftning som passar just oss bäst – vår modell är trots allt rätt unik i en europeisk jämförelse. Eftersom Andersson och parlamentet accepterade mitt förslag om att inte riva upp utstationeringsdirektivet innan nationella utredningar hade klargjort att det verkligen är nödvändigt ansåg jag att jag ändå kunde rösta för betänkandet.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag tackar föredraganden, Jan Andersson, för hans betänkande om denna mycket viktiga fråga.

Aktuella mål i EG-domstolen, och inte minst domstolens egna avgöranden, har gjort att arbetstagarnas rättigheter och solidariteten genom kollektivavtal nu hotas av företag som enbart styrs av sitt vinstintresse. Om de för den sakens skull måste undergräva arbetstagarnas rättigheter, så går det utmärkt – det är de beredda att göra.

Vi är med rätta stolta över den europeiska sociala modellen. Men den angrips nu av profitörer, och hotet är allvarligt.

Hotet från billig, importerad arbetskraft har blivit verklighet. Skrupelfria arbetsgivare har smugit in den bakvägen, med den fria rörligheten som täckmantel.

Det var aldrig meningen att principen om fri rörlighet skulle bli ett sätt att tillhandahålla billig arbetskraft, eller ett redskap för att försämra arbetstagarnas sociala villkor. Det vore verkligen intressant att få höra hur Jacques Delors ser på det här.

Viking- och Lavaldomarna utgör ett angrepp på fackföreningarnas och arbetstagarnas rättigheter. Jan Anderssons betänkande är därför mycket angeläget, och får mitt stöd. Det återställer den jämvikt som helt uppenbart har störts av EG-domstolens aktuella domar.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (DA) Genom sina avgöranden i Vaxholm-, Viking Line-, Rüffert- och Luxemburgmålen tar EG-domstolen entydigt ställning för den inre marknaden och etableringsrätten på bekostnad av arbetstagarnas rättigheter, inklusive rätten att strejka för att förhindra social dumpning.

Men EG-domstolens avgöranden kommer inte ur tomma intet. Utgångspunkten är EU:s grundläggande fördrag och det vagt formulerade utstationeringsdirektivet.

Om en majoritet av Europaparlamentets ledamöter verkligen ville försvara arbetstagarnas rättigheter, skulle de kräva grundläggande förändringar i EU-fördragen. En möjlighet kan vara ett rättsligt bindande socialt protokoll som gör arbetstagarnas grundläggande rättigheter överordnade den inre marknaden och etableringsrätten.

Slutversionen av Jan Anderssons betänkande är resultatet av ett samarbete mellan den socialdemokratiske föredraganden och de konservativa. Därför ställs inte detta avgörande krav. Betänkandet vågar sig inte ens på att kräva att utstationeringsdirektivet ses över. Följaktligen är det bara tomt prat, med idel floskler och förhoppningar.

Folkebevægelsen mod EF har lagt fram ett antal ändringsförslag, bland annat att lagstiftning om rätten att vidta stridsåtgärder ska förbli en angelägenhet för medlemsstaterna. Samtliga dessa ändringsförlag har avvisats av en enig front av socialdemokrater och konservativa.

Folkebevægelsen mod EF kan därför inte stödja Jan Anderssons betänkande i slutomröstningen. Istället ska vi fortsätta våra ansträngningar för att skydda arbetstagarna mot de lönesänkningar och försämrade arbetsvillkor som EG-domstolens domar bäddar för.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Betänkandet om kollektivavtalen inom EU är en åsiktsyttring utan rättsligt värde. Dess avsikt är att stärka löntagarnas ställning efter Lavaldomen, men tyvärr lever inte innehållet i betänkandet på långa vägar upp till denna avsikt.

Det är fel att omförhandla EU:s utstationeringsdirektiv vilket föreslås i betänkandet. Det riskerar att skapa försämringar för arbetstagarna. Det är en risk vi inte är beredda att ta eftersom de konservativa krafterna dominerar i hela EU-systemet.

I betänkandet saknas skrivningar om att strejkrätten ska vara överordnad marknadsfriheten och att detta bör skrivas in i ett socialt bindande protokoll till Lissabonfördraget. Vänstergruppen la flera ändringsförslag om detta, men de avslogs med stor majoritet.

Då återstår för Sverige att i Lissabonfördraget få med ett undantag som slår fast att Lavaldomens effekter inte påverkar Sverige. Men även detta ändringsförslag från vänsterpartiet avslogs. I betänkandet hyllas istället Lissabonfördraget, trots att fördraget inte på något sätt ändrar Lavaldomen utan bara befäster den.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet är ett försök att bemöta arbetarklassens och övriga arbetstagares reaktioner på EG-domstolens oacceptabla avgöranden. Enligt dessa är arbetstagarnas strejker olagliga eftersom ramen för arbetstagarnas konfliktåtgärder, och den typ av stridsåtgärder som de vidtar, strider mot Maastrichtfördraget och Lissabonfördraget. Fördragen värnar företagens konkurrensförmåga och kapitalets fria rörlighet och handlingsfrihet inom EU:s medlemsstater som en grundläggande och okränkbar princip. Betänkandet försvarar EU:s gräsrotspolitik och reaktionära natur. Det försöker inbilla arbetstagarna att det är rimligt att tro att EU kan skapa ”balans” mellan arbetstagarnas rättigheter och kapitalets fria rörlighet. Syftet är att värna och öka monopolföretagens vinster genom att utnyttja varje tillfälle att öka utsugningen av arbetarklassen och gräsrötterna.

För partierna i Europa kommer endast en färdväg i fråga. De sprider på detta sätt illusionen bland arbetstagarna om ett EU med ett ”socialt ansikte”, om att ett införande av ”sociala skyddsklausuler” skulle göra EU och kapitalet socialt medvetna.

Detta gräsrotsfientliga angrepp från EU:s sida på arbetstagarnas mest grundläggande rättigheter visar att EU inte går att förändra. EU inrättades och består i syfte att troget tjäna monopolkoncernernas intressen och garantera utsugningen av arbetarklassen.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Jag har röstat emot betänkandet. Ytterligare regleringar på EU-nivå skulle dock sannolikt stärka EG-domstolens makt. Min uppfattning är att frågor på arbetsmarknadspolitikens område inte ska avgöras av EG-domstolen utan av riksdagen och/eller arbetsmarknadens parter.

Jag röstade emot de positiva skrivningarna om Lissabonfördraget och anser inte att rättighetsstadgan ska bli juridiskt bindande då detta riskerar att i praktiken innebära att lagstiftande makt flyttas från riksdagen till EG-domstolen.

- Resolutionsförslag: Partnerskap mellan EU och Vietnam (RC-B6-0538/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam, som kommer att innehålla en tydlig klausul om mänskliga rättigheter. Jag vill dock framhålla att vi här behöver fastställa vissa villkor som Vietnams regering ska uppfylla. Vietnam måste utfästa sig att sörja för samarbete, ökad respekt för mänskliga rättigheter och trosfrihet genom att upphäva den lagstiftning som gör det brottsligt att hysa avvikande uppfattningar och genom att avskaffa censuren.

  Bairbre de Brún, Jens Holm, Kartika Tamara Liotard, Mary Lou McDonald, Erik Meijer och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi stödjer helt och hållet skrivningarna i samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam om respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Vi anser att Vietnam behöver bättra sig i det här avseendet.

Dessa principer är universella och bör tillämpas i samtliga relationer med andra länder, både inom och utanför EU.

Vi röstar därför för resolutionen, trots att den inte har fått någon särskilt balanserad utformning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I går och i förrgår genomfördes i Hanoi den andra diskussionsrundan om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och Vietnam. Majoriteten i parlamentet står bakom en resolution som snarast framstår som en hycklande instrumentalisering av mänskliga rättigheter.

När vi läser betänkandet frågar vi oss varför denna parlamentariska majoritet inte också föreslår att det nya avtalet bara får ingås om det innehåller en klausul som garanterar att EU respekterar demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det vore verkligen nyttigt och upplysande om parlamentsledamöterna exempelvis ”uppmanade” medlemsstaterna och EU att sluta samarbeta med CIA:s brottsliga flygningar och/eller att bagatellisera dem, att respektera invandrarnas mänskliga rättigheter (som ”återvändandedirektivet” grovt kränker), att respektera att fransmännen, nederländarna och irländarna i fri och demokratisk ordning röstade nej till förslagen till konstitutionsfördraget och Lissabonfördraget, att respektera folkrätten, särskilt i Kosovofrågan, och att sluta inbilla sig att de kan predika för omvärlden …

Hur skulle det gå om Vietnam uppträdde på samma sätt? Skulle Europaparlamentet gå med på att förhandla under sådana omständigheter? Skulle parlamentet finna sig i att klausulen tillämpades ömsesidigt? Givetvis inte. ”Dialog” och ”klausuler” är alltid bara för de andra …

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för resolutionsförslaget om demokrati, mänskliga rättigheter och det nya partnerskapsavtalet mellan EU och Vietnam. De mänskliga rättigheterna kränks ofta brutalt, och dialogen mellan Europeiska unionen och Vietnam behöver just utmynna i konkreta förbättringar på det här området. Jag stödjer förslaget med eftertryck. Om Vietnam vill spela en aktiv roll i världssamfundet, behöver landet upphöra med sin censur av medierna och upphäva lagstiftning som begränsar trosfriheten och den politiska och religiösa friheten. Vietnam måste dessutom samarbeta med Förenta nationerna om dessa fri- och rättigheter.

Jag stödjer därför förslaget, och ställer mig bakom uppmaningen till kommissionen att utarbeta klara riktlinjer för hur pågående utvecklingsprojekt i Vietnam ska utvärderas, så att dessa följer människorätts- och demokratiklausulen.