Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 23 oktober 2008 - Strasbourg

10. Röstförklaringar

ORDFÖRANDESKAP: RODI KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

Röstförklaringar

Förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Fru talman! Låt mig först säga att det gläder mig att budgetpaketet röstades igenom. I egenskap av vice ordförande för utskottet för kultur och utbildning har jag naturligtvis särskilt följt de frågor som tillhör detta område, och det gläder mig att ett viktigt projekt, den olympiska festivalen för Europas ungdom i Tammerfors, röstades igenom.

Det är viktigt att vi använder budgeten för att gå vidare med projekt som ligger nära allmänheten. Då kan folk se och erfara hur EU fungerar i deras region. Budgeten är stark, men jag måste nämna att jag under en budgetrubrik, som handlar om Europeiska unionen som global partner, dvs. punkt 134, misstänker att jag röstade fel eftersom jag följde grupplistan men inte instämmer i alla avseenden. Det är kanske värt att påpeka detta, men i andra avseenden kan jag säga att jag är nöjd med detta förslag till budget och är glad att det antogs.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag lade ned min röst om punkt 134 i förslaget till allmän budget för budgetåret 2009, eftersom oärligheten och cynismen hos upphovsmännen till ändringsförslaget profiterar på den genuina oron och farhågorna hos många medborgare genom att de påstår att EU:s utvecklingsfonder för närvarande – och även tidigare – har tagits i anspråk av regeringar och organisationer för program som omfattar, jag citerar: ”tvångsabort, tvångssterilisering och barnamord”, som vi alla fördömer – det behöver inte ens sägas. Så de berättigar ordalydelsen i detta känsloladdade ändringsförslag, vars text redan har använts med ett öga på det kommande valet till Europaparlamentet i juni. Ändringsförslaget beskrivs som, jag citerar: ”ett försök att se till att sådana projekt inte får medel genom EU-budgeten för 2009”. Eftersom EU-medel aldrig har använts på ett sådant sätt, utan alltid i enlighet med den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i Kairo, och eftersom det inte finns något sådant förslag att göra det i årets budget, måste förslagsställarnas politiska intrigmakeri påpekas av alla rättvisa och ärliga kommentatorer.

− Betänkande: Haug (A6-0398/2008)

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE) - (BG) Jag stödde budgeten för 2009 och förslaget att öka den i jämförelse med vad kommissionen har föreslagit. Även om den inte är tillräcklig för att möta de enorma krav som finns i alla medlemsstater, eller för att helt och hållet kunna genomföra all prioriterad politik, menar jag att den uppfyller EU:s grundläggande princip, dvs. solidaritet.

Genom att kanalisera medel till de sämre utvecklade länderna och regionerna har det finansiella instrumentet blivit en viktig faktor när det gäller att nå en balanserad utveckling. I detta avseende spelar Sammanhållningsfonden en viktig roll, eftersom den riktas mot de medlemsstater som behöver minska skillnaderna mellan den ekonomiska och den sociala utvecklingen genom denna fond. Det är särskilt viktigt för de nya medlemsstaterna, som verkligen behöver gemenskapens ekonomiska resurser. Jag anser inte att dessa resurser ska omfattas av strängare villkor än vad som anges i EU:s godkända regler och förfaranden.

De spelar en viktig roll för att hjälpa Bulgarien att komma ifatt utvecklingsmässigt och nå den genomsnittliga levnadsstandarden i EU. Förkastandet av förslaget att samla medel från Sammanhållningsfonden i en reserv är ett bra beslut. Förslaget var baserat på vaga kriterier, särskilt när det gäller återbetalningen av medel som hållits inne. Jag anser att Europeiska kommissionen och parlamentet har tillräckliga kontrollmekanismer till hands för att kunna se till att medlen används på ett effektivt sätt.

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Jag har röstat mot förslaget till budget för 2009, särskilt kommissionens budget, av det enkla skäl att jag vill göra en politisk markering genom att inte stödja kommissionens verksamhet över huvud taget.

Rent allmänt anser jag att kommissionen är en institution som, per definition och när det gäller dess principer, arbetar på ett odemokratiskt sätt, eftersom den består av en styrelse med endast politiskt tillsatta höga tjänstemän som trots detta uppför sig som några slags europeiska mandariner som knappt tolererar övervakning och som därför inte heller kan bestraffas.

När det gäller de politiska aspekterna av budgeten för 2009 motsätter jag mig till att börja med kommissionens ständiga strävan att till varje pris stödja den fördömda idén att det islamitiska och icke-europeiska Turkiet ska anslutas till EU. Jag har inte för avsikt att stödja denna politik.

– Förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Vi röstade till stöd för huvudinriktningen i Kathy Sinnotts ändringsförslag 134 om att förhindra att gemenskapsmedel ges till någon regering, någon organisation eller något program som stöder eller deltar i förvaltningen av ett program som omfattar överträdelser av de mänskliga rättigheterna, t.ex. tvångsabort, tvångssterilisering eller barnamord.

Vi anser emellertid att det är viktigt att ifrågasätta Kathy Sinnotts skäl för att lägga fram ett sådant ändringsförslag. I sitt pressmeddelande i veckan nämnde hon länder som Kina och Vietnam, där hon påstår att EU-medel, som kanaliseras genom FN:s befolkningsfond (UNFPA), för närvarande används till tvångsaborter, tvångssterilisering och barnamord. Jag talade med direktören för UNFPA:s kontor i Bryssel i morse och han sa att UNFPA, FN:s befolkningsprogram, inte stöder tvång eller aborter. Man följer mandatet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling 1994, i vilket tydligt anges att program om reproduktiv hälsa bör tillhandahålla största möjliga mängd tjänster utan någon form av tvång. Världssamfundet har dessutom bestämt att abort aldrig bör främjas som en familjeplaneringsmetod. Kinas medborgare har gynnats av UNFPA och de initiativ som det har medfört för landet. I de delar av Kina – och andra länder – som UNFPA finns, ges kvinnor fler alternativ när det gäller beslut som rör deras reproduktiva hälsa, och det finns mer information om reproduktiv hälsa, vilket även gäller tillgängligheten.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Detta var en komplicerad omröstning och en komplicerad budget. Jag beklagar att ändringsförslag 133 inte antogs, eftersom den hade medfört en större inriktning på behov hos barn med handikapp som vårdas på institutioner. Vår önskan var att få bort barnen från institutionerna. Frågan har emellertid inte försvunnit och vi kommer att fortsätta att kämpa för deras rättigheter. Jag hoppas att kommissionens ordförande reagerar på min skrivelse om ämnet.

− Betänkande: Lewandowski (A6-0397/2008)

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Jag röstade mot resolutionen om Europeiska unionens allmänna budget på grund av ännu ett försök i sista minuten från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att genom ett ändringsförslag som de flesta av mina kolleger inte ens hade sett eller bedömt effekterna av tolka det berömda Coxpaketet om Europaparlamentarikernas framtida ställning på ett sätt som skulle göra deras frivilliga pensionsfond meningslös.

Detta ändringsförslag speglar inte det som man uttryckligen kom överens om genom Coxpaketet. Det kan därför inte komma ifråga att beröva nästan alla ledamöter nya rättigheter. Det finns ingen möjlighet att detta ändringsförslag kan få den minsta effekt på de genomförandebestämmelser som ska fastställas i sammanhanget.

Vi ska se till att man rättar till denna situation eftersom omröstningen har ägt rum utan ledamöternas kännedom, och nu söker alla upp mig och är överraskade över ändringsförslagets verkliga räckvidd. I egenskap av vice ordförande för pensionsfonden ska jag se till att detta åtgärdas.

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! I slutomröstningen röstade jag mot förslaget till allmän budget för 2009 för de olika EU-institutionerna, naturligtvis även parlamentet. Jag gjorde det först och främst därför att jag inte är övertygad om att alla dessa EU-institutioner, utan undantag, hanterar den enorma högen med skattepengar på ett ekonomiskt och ansvarsfullt sätt. Ska jag vara uppriktigt så tror jag det omvända är sanningen.

Den bild som våra väljare har av EU-institutionerna, och vi bör vara mycket medvetna om detta, är att de består av byråkrater som skär guld med täljkniv och betalar låg skatt och europaparlamentariker som bildar en sovjetliknande nomenklatura, vars beslut ofta fattas över huvudet på allmänheten och mot medborgarnas vilja och intresse.

Den här bilden av oss, som förvisso inte stämmer för allt och alla, men som, fruktar jag, innehåller vissa korn av sanning när det gäller ett avsevärt antal EU-institutioner.

Jag anser att vi nu under en period måste sopa rent framför vår egen dörr innan vi kan förmedla en mer positiv bild av vårt EU.

− Andrabehandlingsrekommendation: Stockmann (A6-0375/2008)

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Låt mig förklara varför jag röstade för Ulrich Stockmanns rekommendation om flygavgifter. Å ena sidan välkomnade jag skyldigheten att ange samtliga avgifter som de resande måste betala för flygbiljetterna, inklusive flygplatsavgifter, eftersom detta kommer att leda till större insyn när passagerarna ska fatta beslut och även öka den ekonomiska konkurrensen. Mest av allt välkomnar jag emellertid det gemensamma taket för de största och viktigaste nationella flygplatsernas avgifter, vilket gör det möjligt för de mindre flygplatserna att erbjuda lägre priser och därigenom konkurrera på en marknad som för närvarande lider stor brist på öppenhet. Detta skapar en möjlighet för regionala flygplatser att utvecklas och för de flygtjänster som riktas till allmänheten att expandera.

− Resolutionsförslag: (B6-0537/2008)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Fru talman! Jag skulle vilja säga att, med tanke på det växande hotet från piraterna vid Afrikas horn, stöder vi genom resolutionsförslaget medlemsstaternas vilja att genomföra en samordnad kampanj till havs. Ändringsförslagen uttrycker till största delen tyvärr bara fromma förhoppningar eller påpekar det uppenbara, t.ex. kollapsen som har utvecklats till anarki i Somalia, händelser som man måste förstå de fullständiga konsekvenserna av.

Det kommer förvisso inte att bli möjligt att bekämpa sjöröveriet på ett effektivt sätt om man inte förstör piraternas baser. Det är också beklagligt att man i denna text inte lyfter fram huvudskälet till varför sjöröveriet har utvecklats, vilket är en effekt av Europas minskade påverkan när det gäller civilisationsgraden i denna del av världen.

Slutligen anser jag att det är ganska konstigt att man vill begära att medlemsstaternas sjöstyrkor så att säga gör åtskillnad mellan verksamheten att bekämpa sjöröveriet och den verksamhet som utförs – det framgår inte helt klart varför – inom ramen för Operation Enduring Freedom, som om Usama bin Laden på något sätt höll på att rymma från Afghanistan via Pakistan i en urholkad trädstam för att ta sig till Nya Zeeland. Jag förstår att det finns en önskan att införa denna åtskillnad, men fartyg i området måste naturligtvis utföra båda uppdragen.

− Resolutionsförslag: (B6-0544/2008)

  Peter Skinner (PSE). - (EN) Fru talman! Redovisningsstandarder är den viktigaste delen på området finansiella tjänster. För investerare är åtgärderna för att konvergera de nationella redovisningsstandarderna till IFRS-standarder ett stort steg framåt. Det innebär att företagen kan offentliggöra sina räkenskaper i en grundläggande form som kan godtas i världens största ekonomier. Kanada, Kina, Japan, Förenta staterna – och även Indien, verkar det som – är överens om att konvergera standarderna till IFRS-standarder.

Även om jag välkomnar detta, i egenskap av föredragande för öppenhetsdirektivet, inser jag att det fortfarande återstår en del arbete för att få till stånd den faktiska konvergeringen. Det är därför jag och min medföredragande, Margarita Starkevičiūtė, har godkänt ändringsförslagen för övervakning av utvecklingen i denna konvergensprocess. Jag hoppas att kommissionen, i samband med diskussionerna med olika nationella myndigheter, kan driva ärendet framåt. När det gäller Förenta staterna tror jag att vi kan lita på att den nya förvaltningen gör de omfattande förändringar som krävs. Kommissionen bör här utöva påtryckningar.

När det gäller själva redovisningsstandarderna är det mycket viktigt att behålla det underliggande förhållningssättet, som man har kommit överens om i International Accounting Standards Board (IASB). Dessa bestämmelsers okränkbarhet kommer att prövas genom försök att vattna ur dem av nationella skäl. Detta bör man kraftfullt sätta sig emot, och man måste stödja redovisning till verkligt värde i samband med sådana påtryckningar.

− Resolutionsförslag: (B6-0562/2008)

  Philip Claeys (NI). - (NL) Fru talman! Jag lade ned min röst om resolutionsförslaget om luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning, inte därför att jag motsätter mig reservationerna om rätten till privatliv för resande, snarare motsatsen. Jag tror inte heller att kroppsskanning kan användas utan en tydlig vetenskaplig och medicinsk utvärdering av vilka eventuella hälsoeffekter denna teknik kan ha.

Jag kan bara beklaga att förslaget att skjuta upp omröstningen och uppmana kommissionsledamot Antonio Tajani att lägga fram en undersökning som gör det möjligt för oss att fatta ett mer välgrundat beslut om användning av kroppsskanning har förkastats.

Detta är en mycket allvarlig fråga som handlar om medborgarnas säkerhet och användning av banbrytande ny teknik. Det är därför jag finner det beklagligt att vi i parlamentet behandlar den så bristfälligt.

− Resolutionsförslag: (RC-B6-0571/2008)

  Zita Pleštinská, för PPE-DE-gruppen. – (SK) Fru talman! Som en av medförfattarna till Europaparlamentets resolutionsförslag till minne av Holodomor, den stora hungersnöden i Ukraina 1932-1933, vill jag – som ledamot av PPE-DE-gruppen – börja med att uttrycka mitt tack till alla mina kolleger i parlamentet som röstade för resolutionsförslaget.

Under PPE-DE-gruppens ledning nåddes en kompromiss enligt vilken ordet ”folkmord” avlägsnades på begäran av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Till följd av diskussionen under er närvaro i dag, som var fylld med starka känslor och kommissionsledamot Antonio Tajanis kraftfulla ord, kunde ingen emellertid känna någon tvekan om vad man skulle kalla denna motbjudande handling som kostade tio miljoner människor livet. Det är nu upp till historikerna att på grundval av fakta och så länge det fortfarande finns personer som överlevde händelsen få ett slut på nedtystandet och mörkläggningen av dessa händelser. Det måste finnas böcker i våra bibliotek som på ett riktigt sätt beskriver hungersnöden i Ukraina.

Genom att rösta för resolutionsförslaget om att uppmärksamma hungersnöden i Ukraina 1932–1933 som ett fruktansvärt brott mot det ukrainska folket och mot mänskligheten, har vi i dag i de europeiska historieböckerna klistrat in en sida som revs ut av Josef Stalin.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag röstade för resolutionen till minne av Holodomor, den stora hungersnöden i Ukraina. I resolutionen kallas händelsen med all rätt ett fruktansvärt brott mot det ukrainska folket och, i sanning, mot mänskligheten. På grund av den ståndpunkt som vissa fraktioner har intagit, undviks emellertid termen ”folkmord” i resolutionen, en term som det egentligen bara skulle vara rätt och riktigt att använda i sammanhanget.

Det ukrainska parlamentet och 26 stater har fastställt att detta brott, som innebar döden för minst fyra miljoner personer, var ett folkmord. I skäl B i resolutionen citeras dessutom FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord från 1948, vilket utan tvekan omfattar den ukrainska händelsen. Jag hoppas verkligen att Europaparlamentet snart kommer att stödja den ståndpunkt som dessa stater har intagit.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Fru talman! Vi har hedrat minnet av Holodomor, den metodiska förstörelsen av Ukrainas jordbrukarsamhälle genom svält, och vårt parlament har erkänt, just som vår kollega alldeles nyss, att det var ett folkmord.

Jag vill bara betona att de som utförde detta folkmord satt bland civilisationens domare i Nürnberg, ett faktum som skulle göra det möjligt att i dag diskutera sammansättningen, förfarandet och slutsatserna vid Nürnbergrättegången. Intellektuella som tar upp denna diskussion i Europa i dag blir arresterade, hetsade till det yttersta, ruinerade, förföljda och kastade i fängelse. Vad värre är, deras advokater som också lägger fram samma slutsatser hetsas också på samma sätt.

I Hans-Gert Pötterings hemland, till exempel, hetsas och arresteras folk med metoder som liknar dem som användes vid de stalinistiska rättegångarna. Vi gav Sacharovpriset för tankefrihet till en kinesisk dissident; vi skulle lika gärna ha kunnat ge det till vissa européer, till exempel den modiga tyska advokaten Sylvia Stolz.

− Betänkande: Pack (A6-0378/2008)

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Doris Pack har som vanligt lagt fram en utmärkt text på grund av att hon inte bara är expert på Sydeuropa, utan även på utbildning.

Jag välkomnar det faktum att utbildning är ett område som betonas särskilt i samband med stabiliseringsavtalet. Vi måste emellertid utvidga våra metoder, först och främst genom att koncentrera oss på att påskynda viseringsavregleringen och ge ungdomar i Bosnien och Hercegovina möjligheten att lära sig mer om Europa genom att studera och resa här.

Den andra avgörande faktorn är grundandet av ett universitet i Sarajevo för studenter med olika trosbekännelser, vilket stöds av de tre religiösa grupperna i landet. Detta universitet kommer att fungera som ett centrum för tolerans och ömsesidig förståelse, inte på grundval av likgiltighet, utan på grundval av studenternas rötter i respektive religion. Med vårt starka stöd för det europeiska universitetet kommer detta inte bara att stå för ett viktigt framsteg för folket i Bosnien och Hercegovina, utan även göra det möjligt för landet att skicka ett budskap till hela den europeiska världsdelen.

– Betänkande: Zdravkova (A6-0358/2008)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Det aktuella betänkandet från utskottet för framställningar om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2007 var i det stora hela mycket positivt, och jag kan verkligen instämma i detta synsätt. Jag har därför stött betänkandet.

Jag skulle emellertid återigen i denna röstförklaring vilja uppmärksamma att det är anmärkningsvärt att parlamentet bör gratulera Europeiska ombudsmannen till att han ser till att reglerna och bestämmelserna tillämpas på ett korrekt sätt, samtidigt som det sker överträdelser av bestämmelserna dagligen och i mycket omfattande grad mitt framför våra ögon i detta parlament, så att säga, utan att parlamentet ingriper eller till och med i samarbete med parlamentet.

Det sätt exempelvis på vilket kommissionen och parlamentet fortsätter att hantera Lissabonfördraget, som har dött en politisk och rättslig död sedan folkomröstningen på Irland, innebär ett hån mot alla rättsbestämmelser. Jag anser att det är hög tid att vi sopar rent framför vår egen dörr.

Skriftliga röstförklaringar

Förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 − Betänkande: Haug (A6-0398/2008)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att EU:s budget ska begränsas till 1 procent av medlemsländernas genomsnittliga BNI. Vi har därför valt att rösta nej till samtliga höjningar som Europaparlamentet föreslagit, samtidigt som Junilistan välkomnat de få besparingar som endera budgetutskottet eller enskilda ledamöter lagt fram som ändringsförslag.

Det finns fler olyckliga budgetposter, men Junilistan beklagar i synnerhet det höga stödet till EU:s jordbrukspolitik, Sammanhållningsfonden, fiskerinäringen samt de budgetposter som innehåller stöd till olika former av informationskampanjer.

Junilistan anser vidare att Europaparlamentets ständiga resande mellan Strasbourg och Bryssel måste åtgärdas samt att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ska läggas ned.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Det faktum att 27 länder har en EU-budget på omkring 130 miljarder euro – dvs. motsvarigheten till Spaniens budget – är ganska konstigt under normala omständigheter.

Det är emellertid så att det krävs en budgetinsats som är helt skild från den vanliga europeiska budgeten i ett EU som saknar snabbtågslinjer mellan Finland och Spanien och mellan Frankrike och Polen, såväl som utrustning och personal vid universiteten, forskningscentrum och äldreboenden i en världsdel som håller på att dränkas av en våg av åldringar. Vi har också den världsomfattande krisen avseende interbankhandeln, fastighetschocken i åtskilliga ekonomier och entreprenörernas och arbetstagarnas minskande förtroende.

Vi kräver därför en exceptionell budgetprogramplanering för en större infrastrukturplan som godkänns genom en omfattande ”europeisk finansiell folkomröstning”. Jag avser med detta ett europeiskt lån som uppgår till 1 770 miljarder euro och som sker via banksektorn.

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater beklagar att EU ska finansiera stöd till tobaksproducenter, samtidigt som vi lägger stora pengar på folkhälsokampanjer och antirökningsinsatser i EU.

Vi anser också att det är en skandal att EU:s budget ska användas till stöd för tjurfäktning, som är en tradition som vi inte anser vara förenlig med moderna värden och djurens rättigheter.

Vi beklagar även att exportstöd av alla de slag samt mjölkkvoter fortfarande ska uppta en del av EU:s budget.

Alla dessa förslag röstade vi emot.

Vi vill även tydliggöra varför vi röstade emot förslaget om ett pilotprojekt till förmån för barn och barns rättigheter. Det beror på att detta förslag inte rymdes i den kompromiss mellan de politiska grupperna som rör pilotprojekt, och för att inte riskera denna känsliga kompromiss kunde vi tyvärr inte stödja förslaget, vars innehåll vi fullt sympatiserar med (ändringsförslag 133).

Slutligen vill vi uttrycka vår stora besvikelse över att de ändringsförslag som syftade till att stärka fackligt samarbete och samråd mellan näringslivet och fackliga organisationer inte antogs i plenum.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Haugbetänkandet om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 och ändringsskrivelse 1/2009 till det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget. Precis som många kolleger beklagar jag att rådet ytterligare har bantat en budget som var liten från början: åtagandebemyndigandena i budgetförslaget uppgår totalt till 134 miljarder euro, dvs. en minskning på 469 miljoner euro med hänsyn till det preliminära budgetförslaget. Även om betalningarna hamnar på 115 miljarder euro är detta en minskning med 1,8 miljarder euro. Betalningarna är sålunda begränsade till 0,89 procent av BNI, dvs. en aldrig tidigare skådad nivå som dramatiskt ökar klyftan mellan bemyndiganden och betalningar, och detta är något som inte är förenligt med budgetdisciplin. När det gäller jordbruket stöder jag inrättandet av tre nya fonder – fonden för omstrukturering av mejerisektorn, Eco-Aid för att bevara får- och getuppfödningen i EU och de finansiella ad hoc-instrumenten för anpassning av fiskeflottan till de ekonomiska konsekvenserna av de höjda bränslepriserna.

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. − (NL) Haugbetänkandet kan inte räkna med mitt stöd eftersom Europaparlamentet begär mer pengar. Jag stöder emellertid de nya prioriteringarna avseende klimatförändringar och energi. Många ändringsförslag syftar till att höja profilen för dessa prioriteringar i budgeten, vilket jag välkomnar. Detta innebär emellertid att vi måste visa inom vilka områden vi vill minska kostnaderna. I parlamentets ståndpunkt nämns inget om detta.

Jag vill dessutom öppet förklara att jag är för ett välavvägt stöd till regeringarna i Mellanöstern. Frågan om den palestinska myndigheten kräver vår fortsatta uppmärksamhet. Det är lämpligt att vi forsätter att ge bistånd med tanke på att det nu ser ut som att premiärminister Fayad håller på att välja en linje som förtjänar vårt stöd.

Slutligen är det berättigat att Europeiska unionen bör ge extra livsmedelsbistånd till fattiga länder på grund av de ökade livsmedelspriserna. Jag håller med föredraganden om att detta inte bör finansieras genom EU:s jordbruksbudget, utan i stället genom budgeten för yttre förbindelser.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark and Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi stöder grundprinciperna för EU:s budget för 2009 och vill understryka att den ska ge medborgarna god valuta för pengarna. De ramar som lagts fast i budgetplanen bör respekteras och därför välkomnar vi att budgeten med god marginal kommer att hålla sig inom dessa ramar.

Vi vill skära ned jordbruks- och regionalstöden drastiskt och minska den totala budgeten. Vi vill i större utsträckning använda de gemensamma pengarna till forskning och utveckling, tillväxt, infrastruktur och säkerhet.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Torsdagen den 23 oktober antog Europaparlamentet vid första behandlingen Europeiska unionens budget för 2009.

Omständigheterna för denna budget är speciella: den snäva budgetramen för 2007–2013, som de franska socialisterna för övrigt vägrade att rösta för 2006, finanskrisen och förberedelserna inför valet till Europaparlamentet i juni 2009.

En budget är politik uttryckt i siffror. Parlamentet har lyckats återupprätta en tillfredsställande betalningsnivå, trots rådets vilja till kärva nedskärningar i budgetposter som verkar prioriteras av parlamentsledamöterna, som kampen mot klimatförändringar, stöd till små och medelstora företag, tillväxt och konkurrenskraft, och medborgarskapsprogram.

I samband med detta gläder det mig att vi har återinfört tillräckliga anslag till kommunikationsinitiativ som rör medborgare och media. Att göra medborgarna medvetna om EU-frågor är avgörande för att kunna förbereda det kommande valet och få medborgarna att vilja delta och rösta. Alla initiativ som genomförs av kommissionen och parlamentet i syfte att upplysa om EU och om det mervärde som EU medför i det dagliga livet och i förberedelserna för framtiden måste uppmuntras och förses med tillräckliga resurser.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. - (EN) Jag röstade mot ändringsförslag 134, eftersom att rösta för eller lägga ned min röst skulle vara att ge trovärdighet till Kathy Sinnotts falska anklagelser om att EU finansierar tvångsaborter, ofrivillig sterilisering och barnamord.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Under flera tidigare budgetförfaranden har vi haft många skäl att omedelbart förkasta budgeten vid första behandlingen. Denna gång, när det handlar om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, kan man säga att vi har ännu fler skäl att förkasta den.

Rådet ser uppenbarligen nästa budget på exakt samma sätt som de tidigare. Med andra ord planerar rådet att använda detta instrument för att fortsätta att stödja EU:s nyliberala politik. Vi borde egentligen inte ha väntat oss något annat.

Detta budgetförfarande ger ännu en gång klara bevis på hur EU planerar att svara på den allt värre kapitalistiska krisen, som utlösts av den ekonomiska krisen i själva hjärtat av systemet, med andra ord USA. Vare sig kommissionen, Europaparlamentet eller rådet har föreslagit några åtgärder i EU:s budget som motsvarar behoven och de växande svårigheterna för arbetstagare och befolkningen i allmänhet, för mikroföretag, små och medelstora företag och en stor del av den produktiva sektorn.

Just i den stund då den strukturella krisen inom Europeiska unionen håller på att förvärras har rådet sänkt utbetalningarna till den lägsta nivån någonsin, en sänkning på nära 9 miljarder euro jämfört med prognosen i den fleråriga budgetramen.

Därför röstade vi mot budgeten.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. - Jag lade ned min röst eftersom stora delar av resultatet är en besvikelse. Det är till exempel galet att EU ska finansiera stöd till tobaksproducenter, samtidigt som vi lägger stora pengar på folkhälsokampanjer och anti-rökningsinsatser i EU.

Dessutom är det en skandal att EU:s budget ska användas till stöd för tjurfäktning, som är en tradition som jag inte anser vara förenlig med moderna värden och djurs rättigheter.

Jag beklagar också att exportstöd av alla de slag fortfarande ska uppta en del av EU:s budget och att de ändringsförslag som syftade till att stärka fackligt samarbete och samråd mellan näringslivet och fackliga organisationer inte antogs av parlamentet.

  Bairbre de Brún and Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. - (EN) Vi vänder oss starkt emot tvångsaborter, tvångssterilisering och barnamord, och instämmer i att dessa är brott mot de mänskliga rättigheterna.

Vi har lagt ned våra röster om ändringsförslaget eftersom EU-medel aldrig har använts på detta sätt och eftersom man misslyckats med att klargöra vikten av trovärdiga organisationers internationella utvecklingsarbete för att stödja kvinnor på området för fruktsamhetskontroll, särskilt genom utbildning om fortplantning, reproduktiv hälsovård och familjeplanering, och kampanjer för kvinnors rätt till hälsovård.

Vi röstar för ändringsförslagen 612, 131, 132 och 133 eftersom ämnet är så viktigt, men anser samtidigt att det skulle vara lämpligare att skapa en separat budgetrubrik om barns rättigheter, som skulle omfatta de frågor som behandlas i dessa ändringsförslag.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. - (NL) Genom budgetpost 05 02 08 12 och ändringsförslag 169 har frågan om frukt i skolan fått plötslig och oväntad betydelse, då man föreslår att mer pengar ska läggas på detta i framtiden. I åratal har man reserverat medel för det nuvarande köpeavtalet, i syfte att stödja fruktodlarna. Detta program ger ett nyttigt syfte åt den inköpta frukten. Det finns förslag i görningen som skulle kunna innebära att budgeten för marknadsreglering ökas med 90 miljoner euro eller mer per år från och med 2010. Parlamentet kan bara ha en rådgivande roll i detta. Det är rådet som fattar besluten, och subsidiaritetstestet kan inte tillämpas, eftersom detta länge har varit EU:s befogenhetsområde i enlighet med artiklarna 36 och 37 i fördraget.

Vårt parti, det nederländska socialistpartiet, anser att situationen är bisarr. Att förse skolbarn med frukt kan vara nyttigt för att förebygga att barnen blir alltmer överviktiga och sjuka. Frågan är varför EU ska blanda sig i detta, snarare än kommunerna, som ansvarar för undervisningen. I dagsläget görs betalningar från EU-fonden till medlemsstaterna, som är skyldiga att lägga till ett visst belopp, och sedan är det upp till kommunerna att genomföra programmet. Om inte annat så leder detta arbetssätt till en hel del onödig administration och tidsödande byråkrati.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag har röstat för förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, som utarbetats av Jutta Haug. Jag är glad över att man ökat resurserna för de totala utgifterna för transport i det preliminära budgetförslaget för nästa budgetår, och för att man inrättat en ny budgetrubrik för stödåtgärder för den gemensamma transportpolitiken och passagerarrättigheter. Jag måste emellertid uttrycka min besvikelse över att utbetalningarna med anknytning till denna punkt har minskats, om än inte överdrivet mycket.

Slutligen vill jag dra er uppmärksamhet till yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som jag är ledamot av, och säga att jag delar Bárbara Dührkop Dührkops glädje över att den ökade budget som i år beviljades för avdelning 18, ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa”, har fått finnas kvar även för 2009. Detta speglar den stora vikt som läggs vid frågor som rör säkerhet och skydd för friheterna, hanteringen av migrationsströmmar och EU:s yttre gränser. Dessa frågor blir allt viktigare, inte minst i de europeiska medborgarnas ögon.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. - Som alltid när man röstar om en budget av EU:s storlek så finns det enskildheter som man kan ha synpunkter på. I EU:s fall är det naturligtvis framför allt jordbrukspolitiken som sticker i ögonen. Därför kan det te sig besynnerligt att rösta för en budget där den dominerande budgetposten är en som man skulle önska var en av de mindre – om alls. Samtidigt måste man se till helheten, och den goda nyheten är den alltmer vakna insikten om att betydligt större resurser måste läggas på det som verkligen är gemensamma uppgifter – i det här fallet klimatet. Min röst ska därför tolkas i ljuset av att årets budgetförslag innebär ”ett fall framåt”, inte som att jag okritiskt stöder det totala innehållet. Två rättningar i röstprotokollet, bland annat om tobaksstöd har förts in.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. - (EN) Ändringsförslag 602 stöddes av parlamentet. Detta är återigen en besvikelse, eftersom det innebär att man fortsätter att stödja tobaksproducenter inom EU. Tobak orsakar årligen en halv miljon EU-medborgares död. Det är skamligt att det fortfarande finns subventioner för att odla en produkt som dödar så många.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (EL) Mitthöger- och mittvänsterstyrkorna i Europaparlamentet röstade för EU:s budget för 2009, med medverkan från de grekiska parlamentsledamöterna av partierna Ny demokrati, Pasok och Laos. Detta visar vilken intensivt gräsrotsfientlig politik som bedrivs mot arbetstagarna.

Inom ramen för Lissabonstrategin och under krisen i det kapitalistiska systemet använder EU sig av budgeten för att tvinga arbetarna att betala för denna senaste kris, för att påskynda kapitalistiska omstruktureringar, för att främja hårda arbetskraftsovänliga åtgärder som undergräver kollektivavtalen, för att göra bruket av flexibla anställningsformer allmänt och för att privatisera statliga sociala tjänster och försäkringssystem.

Europeiska kommissionen och Europaparlamentet rycker fram med sina imperialistiska åtgärder och gör mer pengar tillgängliga för att militarisera EU, i syfte att bana väg för de europeiska monopolen att tränga in i tredjeländer.

De använder morotens och piskans politiska makt för att försöka vilseleda arbetarrörelsen och stärka sina repressiva mekanismer för att kunna slå mot de arbetande gräsrötternas kamp. Samtidigt använder de social dialog för att försöka locka fram arbetstagarnas samtycke till grunderna för den europeiska vägen framåt.

Greklands kommunistiska partis parlamentsgrupp röstade mot denna djupt klassbaserade budget och mot kapitalets och EU:s imperialistiska planer.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. - (RO) Som en del i omröstningen om betänkandet om godkännandet av budgeten för 2009, Avsnitt III – Kommissionen, röstade jag för punkterna 14 and 38 i betänkandet, som innebär stöd för utvecklingen av institutionell kapacitet för Nabuccoprojektet.

Jag röstade också för ändringsförslag 542, som innebär en ökning på 5 miljoner euro för budgetpost 06 03 04 (ekonomiskt stöd till projekt av gemensamt intresse i det transeuropeiska energinätverket). Även om det är ett mycket litet belopp jämfört med storleken på de budgetar som krävs för att genomföra energiprojekt, anser jag att det är viktigt för oss att utveckla den institutionella kapacitet som krävs för att kunna genomföra detta projekt. Det extra beloppet är öronmärkt för utveckling av Nabuccoprojektets samordnares administrativa färdigheter.

Europa behöver diversifiera sina energikällor. I detta avseende är Nabuccoprojektet ett strategiskt projekt för Europeiska unionen. Att dessa ändringsförslag antogs med så stor majoritet visar att Europaparlamentet lägger stor vikt vid Nabuccoprojektet. Dessutom förväntar vi oss konkreta åtgärder som leder till att byggandet av Nabuccoledningen kan inledas.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. - (EN) De brittiska parlamentsledamöterna från Labourpartiet har länge stött reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt reformer som sparar pengar. Därför stöder vi inte åtgärder som leder till att kostnader ökar i onödan. EPLP stöder i synnerhet inte subventioner till tobaksproduktion, tjurfäktning, nya medel för mjölksektorn, får- och getuppfödning och medel för att ge publicitet åt den gemensamma jordbrukspolitiken.

De brittiska Labourledamöterna välkomnar alla möjligheter att hjälpa små och medelstora företag, eftersom dessa är ryggraden i vår ekonomi och ger flest arbetstillfällena i EU. Att konsolidera finansieringen under en budgetrubrik kommer att hjälpa till att dra uppmärksamhet till små och medelstora företags behov.

- Betänkande: Lewandowski (A6-0397/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om EU-budgetens olika avsnitt, förutom avsnittet om Europeiska kommissionens budget, på grundval av Janusz Lewandowskis betänkande. Även om ingen av de budgetar som omfattas av betänkandet verkar medföra några större problem, förblir jag övertygad om att Europaparlamentets resurser inte motsvarar de politiska ansvarsområden det har förvärvat genom utvecklingen av fördragen och ledamöternas arbete, och dessutom genom sin roll i att minska den klyfta som uppstått mellan europeisk integration och folket, en klyfta som bekräftats gång på gång i olika folkomröstningar på senare tid. Liksom en stor majoritet av mina kolleger stöder jag förslaget om att förstärka Europeiska revisionsrättens granskningskapacitet genom att inrätta 20 tjänster. Kostnaderna för att finansiera utbyggnaden av revisionsrätten måste hållas så låga som möjligt med tanke på skattebetalarna, och det är lämpligt att finansiera denna utgift direkt från budgeten under fyra år, snarare än att dölja de avsevärt högre kostnader som ett 25-årigt hyrköpsarrangemang skulle innebära.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. - Betänkandet tar fasta på ett utökat interinstitutionellt samarbete genom en generell utökning av tjänsterna inom EU:s institutioner. Föredraganden menar att effektiviteten på detta sätt kommer att förbättras. Exempelvis föreslås att personalresurserna för de politiska grupperna ska öka med 53 tjänster. Dessutom inrättas ytterligare två högre tjänster, utöver de nya tjänster som ingår i budgetförslaget.

Junilistan ställer sig mycket positivt till en effektivisering av EU-systemet, men anser inte att detta per automatik uppnås med fler tjänster! Principiellt är vi emot en utökning, både av EU-budgeten och fler tjänster, eftersom vi anser att detta innebär byråkratisering och mindre nationellt självbestämmande. Vad gäller fler tjänster i de politiska grupperna hävdar vi att nyttan för detta främst kommer de stora grupperna till del, vilket kommer att försvåra arbetet för andra grupper att driva en egen politik.

Dessutom har Europaparlamentet redan tidigare sett till att införa EU-bidrag till speciella ”EU-partier” och partipolitiska stiftelser som är kopplade till dem. Vi anser att man därmed har gynnat de stora etablerade politiska partierna och deras grupper i Europaparlamentet alldeles tillräckligt på skattebetalarnas bekostnad. Junilistan har därför valt att rösta nej till betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för förslaget till den allmänna budgeten för 2009, som Janusz Lewandowski redogör för i sitt betänkande. Jag anser att EU bör hålla sig strikt till finansieringssystemet för att framföra ett starkt budskap i dessa tider av stor osäkerhet på marknaderna. Jag vill påpeka att det fortfarande finns utrymme för förbättringar – till exempel finns det fortfarande mycket arbete att utföra för att bygga upp ett starkare samarbete mellan institutionerna.

Slutligen anser jag det vara min plikt att framföra mitt motstånd mot de ändringsförslag som innebär betydande nedskärningar av EU-medel till regionerna i Syditalien. Detta är knappast det rätta sättet att uppnå europeisk integration, även om förvaltningen av medlen i dessa områden skulle kunna vara bättre. Om en kran läcker är lösningen inte att stänga av den, utan att reparera vattenledningen. I stort sett är det samma sak som gäller i detta fall.

  Hannes Swoboda (PSE), skriftlig. - (DE) Angående ändringsförslag 4 till Janusz Lewandowskis betänkande skulle jag vilja framföra att PSE-gruppen inte har undertecknat detta ändringsförslag på grund av ett misstag. Gruppen stödde dock fullständigt detta ändringsförslag och fortsätter att göra det.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. - (EN) De brittiska parlamentsledamöterna från Labourpartiet stöder principen att Europaparlamentets arbete ska bygga på kunskap, men beslutade att lägga ned sina röster om beslutet att öka personalantalet för grupperna, på grund av de aktuella ekonomiska omständigheterna och det åtföljande behovet av att spara pengar.

- Andrabehandlingsrekommendation: Stockmann (A6-0375/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som vi har betonat under hela detta förfarande är målsättningen här att slå samman och avsiktligt blanda ihop ”konkurrens” med ”öppenhet”.

Naturligtvis är det nödvändigt att fastställa relevanta kriterier för flygplatsavgifter och vad dessa avgifter faktiskt hänför sig till.

Detta bör emellertid inte ske genom en politik som syftar till att liberalisera och privatisera strategiska allmännyttiga tjänster som lufttransporter, särskilt genom att skapa en ”verkligt konkurrenskraftig flygplatsmarknad”, tillämpa principen att användaren betalar och kräva lönsamhet från en allmännyttig tjänst. Målet verkar till och med vara att ta bort den offentliga kontrollen över tillsynsfunktionen, genom att överföra denna funktion till ”oberoende” tillsynsmyndigheter eller organ.

Vi vill upprepa att tidigare privatisering i denna sektor inte har lett till mervärde i de tjänster som erbjuds, utan har bidragit till att arbetstillfällen har försvunnit och att arbetstagarnas rättigheter har inskränkts. I vissa fall har den dessutom orsakat tekniska och driftsmässiga problem.

De yttersta randområdena har inte uttryckligen uteslutits från direktivets tillämpningsområde (genom att erkänna dessa områdens permanenta naturliga och geografiska nackdelar och begränsningar, och genom att upprätta lämpliga undantag från uppfyllandet av övergripande allmännyttiga skyldigheter, som vi föreslog). Vi välkomnar dock att direktivets räckvidd har begränsats till flygplatser med mer än 5 miljoner passagerare per år.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. - (EN) De brittiska konservativa ledamöterna förstår att de avgifter som flygplatser tar ut av sina användare bör granskas med jämna mellanrum, men lade ned sina röster vid omröstningen om ändringsförslagen under andra behandlingen av förslaget till direktiv om flygplatsavgifter. Anledningen till detta är att de fortfarande anser att regleringen av vissa regionala flygplatser är onödig och kan påverka flygplatsernas förmåga att bedriva en konkurrenskraftig verksamhet. De konservativa ville gärna att EU skulle anta en procentuell gräns vid första behandlingen. Den nuvarande gränsen är godtycklig och tar inte hänsyn till ökad konkurrenskraft inom sektorn.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. - (DE) Jag kommer att rösta för direktivet om flygplatsavgifter som föredrogs av Ulrich Stockmann.

Betänkandet kommer att göra missbruk svårare och minska snedvridningen av konkurrensen. Flygplatser kommer att hindras från att missbruka sin dominanta ställning på marknaden och införa överdrivna avgifter för flygbolagen.

Jag anser att det är rätt att det kommer att skilja mer mellan avgiftsnivåerna i framtiden och att det nya systemet därför även kommer att gynna konsumenterna. I samtliga fall är det viktigt för flygplatsanvändare att veta hur och på vilka grunder avgifterna fastställs.

Det är också viktigt att direktivet innehåller standardiserade bestämmelser om den ömsesidiga skyldigheten att tillhandahålla information, uppfylla kraven på öppenhet och redovisa metoderna för att fastställa avgifterna.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. - (DE) Jag har inte röstat för direktivet om flygplatsavgifter vid andra behandlingen, liksom inte heller vid första behandlingen, för det som föreslås här kommer att leda till oacceptabel diskriminering mot Luxemburgs flygplats. Så ska man inte behandla ett litet land. Att direktivet tillämpas på Luxemburgs flygplats, som har 1,6 miljoner passagerare per år, men inte på de direkta konkurrenterna Frankfurt-Hahn eller Bryssel-Charleroi, som transporterar över 3 miljoner passagerare, innebär en oacceptabel diskriminering på den inre marknaden, bara för att det ligger en nationell gräns mellan dessa flygplatser.

Om direktivet syftar till att förebygga att flygplatser missbrukar sin dominanta ställning på marknaden borde den avgörande faktorn i detta fall inte vara de nationella gränserna, utan objektiva kriterier.

När det gäller en mindre flygplats, även om den är den enda i landet, finns det ingen risk för denna typ av missbruk då de konkurrerande flygplatserna, som också används av lågprisflygbolag, bara ligger en kort sträcka därifrån. Luxemburg är så litet att man kan nå tre grannländer efter bara en halvtimmes motorvägskörning.

Detta är en uppenbar överträdelse av proportionalitetsprincipen. Av detta skäl röstar jag ännu en gång, vid andra behandlingen, under protest mot detta betänkande som är avsett att vara en kompromiss.

  Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. - (GA) Föredraganden och utskottet för transport och turism har slitit som djur med detta betänkande. Bristen på ändringsförslag visar att parlamentets ställning i denna fråga är stark och enad och att ledamöterna anser det viktigt att komma vidare med direktivet om flygplatsavgifter.

Jag är glad över att man vid första behandlingen antog bestämmelsen om att flygplatskapaciteten i direktivet skulle ändras från 1 miljon till 5 miljoner passagerare per år. Det är också berömvärt att man har tagit med miljöbestämmelser i den gemensamma ståndpunkten.

Jag kände emellertid att vissa element saknades i den gemensamma ståndpunkten. Föredraganden har lyckats med att rätta till detta vid andra behandlingen. Jag ger mitt fulla stöd.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (PL) Direktivet om flygplatsavgifter kommer att få slut på den långvariga konflikten och debatten mellan flygplatser och flygbolag om tjänsters kostnad och kvalitet. De nya bestämmelserna kommer också att skydda passagerare mot oskäligt höga flygplatsavgifter och begränsa de stora flygplatsernas bruk att tillämpa konstlat höga priser. Fram tills nu har de kostnader för flygplatsanvändning som flygbolagen tvingats betala överförts på konsumenterna.

Målet med direktivet är att öka insynen i och reglera principerna för hur flygplatsavgifter tas ut. Det innebär också att mer specifika bestämmelser om tjänsternas kvalitet införs. Dessutom ska oberoende tillsynsorgan upprättas. Tack vare det nya direktivet kommer flygplatsavgifter till sist att knytas till verkliga kostnader, och diskriminering mellan särskilda flygbolag kommer att upphöra.

Direktivet kommer att tillämpas på de 67 största europeiska flygplatserna, som används av över fem miljoner passagerare per år. Warszawas Okęcie flygplats är en av dessa. Direktivet kommer också att gälla varje EU-medlemsstats största flygplats. Ytterligare tio flygplatser kommer att omfattas av direktivet 2010.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. - Jag har varit emot förslaget ända sedan det lades fram för parlamentet, eftersom jag anser att Chicagokonventionen, som i dag reglerar de grundläggande bestämmelserna för avgifter för flygtrafik, ska ha samma betydelse för medlemsstaterna även i fortsättningen. Det finns ingen anledning att förändra regler som har en generell acceptans och därmed kan regleras ensamt av medlemsstaterna.

Ny EU-lag medför att prissättningen vid en konflikt i sista hand kan tolkas av EG-domstolen och detta var givetvis ett av skälen till varför förslaget uppkom. Min mening är likväl att det finns anledning att vara skeptisk när EG-domstolen ska tolka den bindande gemenskapsrätten. Motviljan att i vissa frågor fästa avseende vid nationella bestämmelser oroar mig. Jag menar att det även fortsättningsvis måste finnas skäl att ifrågasätta vilken roll domstolen ska ha, inte minst i denna fråga.

- Betänkande: Pack (A6-0378/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Doris Packs betänkande om ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, eftersom jag är övertygad om att detta steg kommer att bidra till att upprätta en avtalsförbindelse mellan de två parterna och underlätta Bosnien och Hercegovinas övergång till fullt fungerande stat.

Detta avtal kommer att sätta fart på landets ekonomi och göra det möjligt att gradvis tillnärma dess lagstiftning och bestämmelser till gemenskapens regelverk. Detta kommer att stärka stabiliserings- och associeringsavtalet, med tanke på att större insatser krävs för att övervinna den etniska splittringen och komma närmare en verklig försoning mellan parterna. Jag instämmer också i att dessa insatser måste inriktas mot de yngre generationerna, genom gemensamma utbildningsprogram i de två delarna av landet och genom en gemensam förståelse av de tragiska händelser som nyligen ägde rum där.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europaparlamentet ”ger sitt samtycke till att avtalet ingås”…

Bakom dessa sju ord finns ett 65-sidigt ”avtal” som har många negativa aspekter, däribland att det styrs av vad som med en förskönande omskrivning kallas ”marknadsekonomiska principer”.

Utöver vissa oroväckande politiska aspekter är det primära målet med avtalet att integrera Bosnien och Hercegovina i den europeiska inre marknaden, och på så sätt att se till att EU:s transnationella storföretag får kontroll över landets ekonomi.

Avtalet är späckat med uttryck som ”frihandel” ”rörlighet för kapital”, ”liberalisering av etablering och tillhandahållande av tjänster” och ”liberalisering av transport” (lufttransporter, transporter till sjöss, på inre vattenvägar och på land). Målet är att se till att Bosnien och Hercegovina inom sex år har uppnått ”fullständig tillämpning” av gemenskapens regelverk om fri konkurrens på den inre marknaden och även om ”andra handelsrelaterade områden”.

Naturligtvis stöder vi ytterligare utveckling av vänskapliga förbindelser med andra länder, men detta måste ske på ett sätt som motsvarar dessa länders verkliga behov. Förbindelserna måste vara av godo för båda parter och bidra till ömsesidig utveckling, och principen om icke-inblandning och respekt för den nationella suveräniteten måste respekteras.

Detta avtal strider emellertid mot den principen.

- Resolutionsförslag: (B6-0537/2008)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE-DE), skriftlig. - (RO) Kapningar till sjöss är en fråga som är lika aktuell nu som under de senaste århundradena. Verkligheten är emellertid långt ifrån det romantiska, nobla ”yrke” som skildras i äventyrsromaner eller i filmer om piraterna i Västindien.

Kapningar skördar offer och ger enorma inkomster för utövarna av detta ”yrke”. Enligt en del statistik angrep kaparna bara förra året över 60 fartyg, intog 14 av dem och tog hundratals sjöfarare som gisslan. Kapningar i Adenbukten har kostat fartygsägare mellan 18 och 30 miljoner dollar i form av lösensummor för att få tillbaka fartygen och besättningarna.

Kapningar kan dessutom leda till komplicerade situationer, som när ett ukrainskt fartyg med över 30 missiler i lasten föll i somaliska kapares händer. Dessa vapen kunde mycket väl ha hamnat bland militanta islamister i Somalia eller i andra konfliktområden i Afrika. Det är svårt att förklara hur vi år 2008 fortfarande kan ha kapningar till sjöss precis som på medeltiden. Det internationella samfundet i allmänhet och Europeiska unionen i synnerhet har en skyldighet att granska denna historiska avvikelse och utveckla mekanismer som kan sätta stopp för detta, för hela regionens skull.

  David Martin (PSE), skriftlig. - (EN) Jag stöder fullständigt resolutionen om kapningar till sjöss. För närvarande sker två attacker per dag kring Afrikas horn. Kaparna stör handeln och hindrar internationellt bistånd från att nå Somalia. I denna resolution uppmanas till samordnade åtgärder från EU, FN och Afrikanska unionen för att isolera kaparna i regionen och se till att bistånd kan nå fram till denna problemtyngda region. Jag stöder dessa rekommendationer.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) En av de viktigaste aspekterna av EU Navco-insatsen är att den är EU:s första marina insats. Det bör dock också noteras att när EU vidtar åtgärder mot dessa kapningar till sjöss är vi mycket medvetna om att vi försvarar våra egna direkta intressen. Denna medvetenhet har utan tvivel samband med globaliseringens följder. Nu när omvärlden kommer allt närmare och den europeiska ekonomin blir alltmer global, står det klart att våra intressen sträcker sig långt utanför våra gränser och att även försvaret av dem kommer att kräva resurser som sträcker sig utanför Europas geografiska gränser.

Samtidigt bör vi betona att dessa intressen och försvaret av dem i regel delas av EU och dess allierade. Därför är bland annat Natos roll i kampen mot kapningar till sjöss mycket viktig, och måste tas i beaktande när vi analyserar denna föränderliga situation.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för resolutionsförslaget om kapningar till sjöss. Obehindrad genomfart för fartyg är en nödvändig förutsättning för att internationell handel ska kunna utvecklas. EU kan inte tolerera att kapningar av gemenskapens fiskefartyg sker utanför Somalias kust, som utgör rika jaktmarker för tjuvar som bedriver sin verksamhet till sjöss.

Jag välkomnar uppmaningen till den somaliska övergångsregeringen att samarbeta med Förenta nationerna och Afrikanska unionen och behandla kapningar och väpnade rån som begås från den somaliska kusten mot fartyg som kommer med humanitärt bistånd som brott som bör beivras genom att arrestera gärningsmännen enligt gällande internationell lagstiftning. Slutligen välkomnar jag även de gemensamma åtgärder som förordats av rådet, nämligen att utvidga rätten att förfölja dessa kapare till sjöss och i luften till att omfatta kuststaternas territorialvatten, förutsatt att de berörda länderna samtycker, liksom att utveckla en mekanism för samordnat bistånd mot kapningar till sjöss.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig - (EN) J ag kommer att rösta för denna resolution och jag gratulerar mina kolleger i utskottet för transport och turism till att ha tagit detta initiativ vid denna tidpunkt.

Kapningar till sjöss är ett brott som inte bara utgör ett hot mot sjöfarares liv utan också stör legitim handel och till och med humanitärt stöd.

Det är ingenting romantiskt med dessa moderna sjörövare. De är inte Johnny Depp-liknande typer som svingar sig kring masterna. De är desperata, farliga brottslingar som måste ställas inför rätta.

Kapningar till sjöss är ett problem i hela världen, särskilt utanför Somalias kust, där problemet har antagit epidemiska proportioner. Nu är det dags för samordnade internationella åtgärder för att sätta stopp för denna typ av verksamhet. Denna resolution kommer i rättan tid, och jag hoppas att den kommer att hjälpa våra regeringar att arbeta tillsammans som en del i denna internationella insats.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I resolutionsförslaget, som antogs av den stora koalitionen av politiska mitthöger- och mittvänsterstyrkor i Europaparlamentet, används kapningar till sjöss som en förevändning för att främja nya imperialistiska ingripanden från EU:s sida i området kring Somalia och Afrikas horn. Man utnyttjar förekomsten av kapningar i ett område där EU:s, USA:s, Rysslands och andra makters imperialistiska ambitioner stöter samman, för att se till att EU:s militära styrkor ska kunna närvara och med en handfull vapen främja EU:s imperialistiska planer på geostrategisk kontroll.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut att inrätta och skicka en gemensam europeisk sjöstyrka. Denna är i stort sett en anfallsstyrka för monopolistiska europeiska företag, som är ute efter större marknadstäckning och omfördelning av marknaderna till sin egen fördel. Denna nya imperialistiska insats kommer att innebära ännu större plundring av de välståndsproducerande resurserna i området, mer utnyttjande av folket för att skydda monopolens vinster och nya risker för opportunistiska krig på de konkurrerande imperialisternas slagfält.

Folket kan avvisa dessa nya imperialistiska planer och hävda sin omistliga rättighet att besluta om sin egen framtid och sitt eget öde, på grundval av sina egna intressen, mot dessa imperialistiska planer och ambitioner.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Den brittiska konservativa delegationen stöder starka internationella insatser till sjöss mot kapningar, men vi anser inte att detta är ett område där EU kan eller bör vara involverat. Vi lade därför ned våra röster om resolutionen. En av Natos marina styrkor har redan satts in mot kapningar på haven utanför Afrikas horn. De EU-medlemsstater som skulle behöva bidra med stridsfartyg till den ”EU-ledda marina styrkan” bidrar redan till Natos insats. EU har inga ytterligare tillgångar. Detta medför inget mervärde, bara komplikationer, förvirring och dubbelarbete, när situationen kräver sammanhållning, otvetydig befälsordning och politisk kontroll, och tydliga insatsregler. Detta är en uppgift för Nato. Vi vänder oss också emot bruket av uttryck som ”fiskefartyg från EU”, ”fiskare från EU” och ”gemenskapens fiskefartyg, handelsfartyg och passagerarfartyg”. EU äger inga fartyg och inga av dessa fartyg seglar under EU-flagg.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. - (PL) Antalet kapningar till sjöss som registrerades i hela världen mellan åren 2000 och 2006 var 2 400. Denna siffra omfattar inte de incidenter som transportföretag underlåter att rapportera på grund av oro för att försäkringspremierna ska stiga. Den australiensiska regeringen har beräknat att det verkliga antalet kapningar är tvåtusen procent högre. Kapningar leder årligen till förluster på runt 13-16 miljarder dollar, och denna siffra kommer troligen att stiga avsevärt under de närmaste åren.

Somalia är bara toppen på ett isberg. Från år 2000 och framåt har de farligaste vattnen i världen funnits längs sydöstra Asiens kuster, samt kring Malaysia, Indonesien, Nigeria, Irak och Tanzania.

Kapningar till sjöss utgör ett allvarligt hot inte bara mot människor, utan också mot sjösäkerheten. Europeiska unionen bör göra allt som står i dess makt för att bekämpa detta hot.

– Resolutionsförslag (B6-0544/2008) – Överensstämmelse mellan redovisningsstandarder

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. - (PL) De internationella finansiella redovisningsstandarderna (IFRS) utgör en stabil grund för att förena redovisningsstandarder jorden runt. Allmänt utbredd användning av globalt godtagna redovisningsstandarder kommer att förbättra möjligheterna till insyn i och jämförelse av ekonomiska rapporter. Fördelarna kommer att bli märkbara för såväl företag som investerare. Förenta staterna godkänner enbart ekonomiska rapporter som utarbetats i enlighet med IFRS-standarder i den version som utfärdats av International Accounting Standards Board (IASB). Förenta staterna har emellertid angett att de under en övergångsperiod är beredda att godta ekonomiska rapporter som utarbetats i enlighet med IFRS-standarder i den version som antagits inom ramen för förordning (EG) nr 1606/2002 utan att kräva att de justeras.

- Resolutionsförslag: (B6-0562/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Europaparlamentets resolutionsförslag om följder av luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning, det vill säga maskiner som framställer bilder av personer som om de vore nakna – vilket kan likställas med en virtuell kroppsvisitation – för de mänskliga rättigheterna, integriteten, den personliga värdigheten och dataskyddet. Jag instämmer nämligen med föredragandena i att denna kontrollåtgärd är långt ifrån enbart en teknisk fråga, utan har allvarlig inverkan på rätten till integritet, rätten till dataskydd och rätten till personlig värdighet. Av detta skäl anser jag att den bör åtföljas av starka och lämpliga skyddsåtgärder.

Eftersom villkoren för att ett beslut ska kunna fattas ännu inte har uppfyllts, då viktig information fortfarande saknas, vill jag betona behovet av att innan tidsfristen på tre månader löper ut uppmana kommissionen att utföra en konsekvensanalys med avseende på de mänskliga rättigheterna och att snarast utarbeta ett yttrande om kroppsskannrar före början av november 2008.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag stöder Europaparlamentets resolutionsförslag om följder av luftfartsskyddsåtgärder och kroppsskanning för de mänskliga rättigheterna, integriteten, den personliga värdigheten och dataskyddet.

Jag oroas av den föreslagna bestämmelse som tillåter användning av kroppsskannrar som en metod för att undersöka passagerare på EU:s flygplatser. Dessa maskiner framställer bilder av personer som om de vore nakna, vilket är att likställa med en virtuell kroppsvisitation. Detta är långt ifrån en rent teknisk fråga, utan har allvarlig inverkan på rätten till integritet, dataskydd och personlig värdighet.

Jag anser att villkoren för att man ska kunna fatta ett beslut ännu inte har uppfyllts, att Europaparlamentet fortfarande saknar viktig information och att Europeiska kommissionen måste utföra en konsekvensanalys med avseende på de mänskliga rättigheterna, samråda med de oberoende uppgiftsskyddsmyndigheterna samt utföra en vetenskaplig och medicinsk bedömning av eventuella hälsokonsekvenser av denna teknik.

Att fatta ett beslut utan att genomföra dessa bedömningar skulle vara förhastat på ett sätt som de europeiska medborgarna inte kommer att ha förståelse för, och det skulle utgöra ännu ett steg i upptrappningen av säkerhetsåtgärder helt utan respekt för grundläggande rättigheter och personlig värdighet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. - (RO) Jag lade ned min röst om detta resolutionsförslag, eftersom EU behöver ta ett mycket mer moget ställningstagande till balansen mellan säkerhet och frihet. Det säger sig självt att detta är två av de viktigaste värderingarna för medborgarna i medlemsstaterna, och båda måste skyddas i lika stor utsträckning. Vi måste emellertid vara medvetna om att den teknik som används av kriminella grupper eller terrorister i många fall är mer avancerad än den som våra brottsbekämpande myndigheter har tillgång till. Det finns ingen ursäkt för EU att inte använda de mest avancerade tekniska resurserna som finns tillgängliga, om det kan innebära att man undviker förluster av människoliv.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) På senare år har striktare säkerhetskrav vid lufttransporter i allt högre grad lett till frågeställningar om dessa kravs förenlighet med individens rättigheter. Detta behov av att uppnå harmoni mellan olika intressen uppstår i regel särskilt på området frihet och integritet. I detta fall har ännu en gång oro uppstått, och en lämplig lösning krävs. Vi tror att man kan finna en sådan lösning. Om vi tar med i beräkningen å ena sidan hur inkräktande de nuvarande metoderna är, och å andra sidan de lösningar som erbjuds genom metoder som omfattar tagning av bilder och ett garanterat fysiskt avstånd mellan säkerhetspersonalen och den passagerare som kontrolleras, så verkar det som att vissa av dessa frågor har lösts eller åtminstone skulle kunna lösas.

Det finns emellertid en annan fråga som enligt min åsikt inte har behandlats tillräckligt, och som ger allvarliga skäl till oro. Det finns ännu inte tillräcklig forskning om hur denna teknik kan påverka hälsan. Värdet av det som står på spel i detta fall, nämligen medborgarnas hälsa, kräver noggrannhet. Detta blir svårt att leva upp till om åtgärder antas utan att man röstar om de villkor som föreslås i originalversionen av texten. Därför röstade jag mot det ändringsförslag som syftade till att ta bort dessa villkor.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. - Jag röstar för denna resolution som kräver att man utreder problemen med kroppsscanning innan man tar beslut. Resolutionen kunde dock ha gått längre. Jag är principiellt emot användningen av kroppsscanning som innebär en alldeles för stor integritetskränkning och inte står i proportion till vad man vill uppnå. Dagens system är redan på gränsen till integritetsövergrepp och tillräckligt säkert.

  Georgios Τoussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) EU:s oacceptabla resolutionsförslag om användning av kroppsskannrar på flygplatser har ingenting att göra med luftfartsskydd. Det är en del i EU:s reaktionära politik och utgör en grov överträdelse av arbetstagares personliga rättigheter och frihet, med smärtsamma följder för deras hälsa och säkerhet.

De demagogiska hänvisningar, reservationer och invändningar mot bristen på garantier kring användandet av kroppsskannrar som ingick i Europaparlamentets gemensamma resolutionsförslag banar väg för tillämpning av detta oacceptabla och ytterst farliga system.

Den föreslagna åtgärden, som är en vulgär förolämpning mot den mänskliga värdigheten och mot själva den mänskliga personligheten, och som samtidigt utsätter människor för allvarliga hälsorisker, avslöjar ännu en gång det kapitalistiska EU:s verkliga, frånstötande ansikte. Folket måste återigen dra sina egna slutsatser. Att på elektronisk väg klä av medborgare, med eller utan ”garantier”, är helt oacceptabelt och måste fördömas grundligt och beslutsamt nu genast. Motstånd, olydnad och uppror mot EU:s politik och åtgärder är det enda sättet för folket att skydda sin grundläggande värdighet.

− Resolutionsförslag: (B6-0541/2008)

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) De allra flesta länder i forna Jugoslavien vill ansluta sig till EU. Denna önskan har inte bara uttryckts av albaner och makedonier i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, som bara nyligen fann en lösning på problemet med meningsskiljaktigheter om hur landet skulle styras, utan även av serber, montenegriner och kosovoalbaner, som nyligen sa farväl till en gemensam stat, tillsammans med serber, kroater och bosnier i Bosnien och Hercegovina. EU bör inte underskatta innebörden av detta. Det faktum att de vill arbeta tillsammans inom EU säger ingenting alls om statsstrukturen i hemlandet. Detta är en fråga som ytterst ligger hos folket och inte hos EU. Om de måste välja mellan självstyre och en överföring av makt till en centralregering – eftersom det är detta som EU vill – kommer de att välja det förstnämnda. Kriget i Bosnien 1992–1995 uppstod på grund av att en majoritet av befolkningen inte ville ha någon centralregering utan på sin höjd ett icke-bindande partnerskap. Under gårdagens debatt framgick det tydligt att en stor majoritet i parlamentet skulle rösta för ett större centralstyre i Bosnien och Hercegovina i stället för decentralisering. Eftersom detta mål inte kan nås dömer EU sig självt till närvaro i detta land på obestämd tid. Detta är skälet till att jag kommer att rösta mot förslaget.

− Resolutionsförslag: (RC-B6-0571/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta resolutionsförslag utgör en del av den medvetna kampanjen för att förvränga historien genom att likställa kommunism med fascism i en process som där man på ett oförskämt sätt skönmålar fascismen och jämställer de personer vars mål var att förslava mänskligheten med dem som på ett heroiskt sätt kämpade för frihet.

Liksom vi tidigare påpekat är detta en i grunden antikommunistisk kampanj som syftar till att splittra de demokratiska krafterna genom att förneka och förvränga kommunismens betydelse för den antifascistiska kampen och utvecklingen av vår civilisation. Man får inte glömma att antikommunismen var den ideologiska grunden för flera diktaturer och utnyttjades av diktaturerna för att splittra demokratiska krafter.

Detta resolutionsförslag utgör även ett led i försöket att dölja det faktum att det är kapitalism som ger upphov till misär och hunger i världen. Det räcker med att lyssna till vad FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation rapporterade om nyligen, nämligen att tiotals miljoner människor kommer att falla offer för hungersnöd, vilket är något som redan drabbar cirka en miljard människor runt om i världen.

Det här resolutionsförslaget måste betraktas mot bakgrund av de ökande nationalistiska krafterna i Ukraina, försöken att skönmåla samarbetet mellan ukrainska fascistvänliga grupper och nazister, påtryckningarna för att man ska utvidga Nato och den pågående kampanjen mot Ryssland.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Vi brittiska parlamentsledamöter från Labour håller verkligen med dem som anser att hungersnöden 1932–1933 var en förfärlig humanitär tragedi som skapades av människor. Vi tycker att det är viktigt att verka för att den stora hungersnöden och den betydelse som den har i Ukrainas historia inte glöms bort och att det finns en medvetenhet om detta bland allmänheten.

Den brittiske premiärministern Gordon Brown gjorde ett gemensamt uttalande med Ukrainas president den 15 maj 2008 där Storbritannien gjorde utfästelser om samarbete inom internationella institutioner för att främja hågkomsten av holodomor. Även om vi inte officiellt erkänner att händelserna under 1932–1933 omfattas av definitionen i FN:s konvention om folkmord bekräftar vi att det från akademiskt håll finns stöd för denna ståndpunkt och åtar oss att följa debatten och noggrant granska nya bevis.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Vårt parlament erkänner äntligen den fruktansvärda förintelse genom hungersnöd – holomodor – som Sovjetregimen startade i Ukraina. Det är dock beklagansvärt att parlamentet inte har följt Ukrainas exempel och betecknat detta massmord som folkmord.

Hungersnöden som ledde till miljoner ukrainares död 1932–1933 orsakades dock inte enbart av kommunismens absurda experiment på det ekonomiska och sociala planet. Det var även resultatet av en förintelseplan som stämmer in på beskrivningen av folkmord, det vill säga man hade för avsikt att ”helt eller delvis förinta en viss nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp” och även att ”uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis”.

Genom att erkänna ett folkmord som detta, i en tid då en viss vänsterextremistisk kommunistisk medelklassgrupp, särskilt i Frankrike, drar fördel av mediernas stöd, skulle det bli lättare att minnas de fasansfulla följderna av marxism-leninismen, som redan har orsakat 200 miljoner människors död sedan Bolsjevikrevolutionen 1917 och som ännu i dag förtrycker mer än en och en halv miljard människor i Kuba, Nordkorea, Vietnam och framför allt i Kina, där de mest okontrollerade formerna av kapitalism samverkar mycket väl med kommunistisk diktatur.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Min grupp har inte undertecknat resolutionsförslaget och en majoritet har röstat mot detta eftersom man anser att Sovjetunionens framväxt i ett på den tiden underutvecklat Ryssland var ett steg framåt och gjorde det möjligt för många lågutbildade, lågavlönade och rättslösa människor att få ett bättre liv. Jag delar denna uppfattning men det kan inte rättfärdiga alla de metoder som användes då. Vissa personer som var för modernisering, inte minst deras ledare Stalin, ansåg att rätten till liv för människor med andra åsikter var fullständigt oviktig. Denna attityd stämde överens med en lång rysk tradition av förtryck och våld. Alla dåliga metoder från det förflutna dammades av, den här gången för att hindra all eventuell opposition att utvecklas. Det ursprungliga idealet med demokrati och lika rättigheter för alla människor kom i andra hand. De dåliga saker som gjordes rättfärdigades genom de goda ting som uppnåddes baserat på idén att historien alltid dömer till förmån för dem som segrar. Det har nu gått 75 år sedan dess och det är inte mer än rätt och riktigt att stor uppmärksamhet ges åt vad som gick fel då och de många offren för dessa händelser. Det är anledningen till att jag kommer att rösta för det här resolutionsförslaget.

− Betänkande: Zdravkova (A6-0358/2008)

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. – (EN) − Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder Europeiska ombudsmannens arbete och anser att flera av förslagen i detta betänkande om att förbättra verksamheten förtjänar stöd.

När det gäller skäl B skulle jag vilja klargöra att de brittiska konservativa parlamentsledamöterna motsätter sig Lissabonfördraget och införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i detta. Vi anser att ratificeringsförfarandet för detta fördrag borde ha avslutats efter omröstningen i Irland som ledde till ett övertygande nej.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande uppmanar utskottet för framställningar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar att uppnå det dubbla syfte som framhölls i årsrapporten 2006, nämligen att arbeta med institutionerna för att främja god förvaltningssed och att öka kommunikationsinsatserna så att alla medborgare som kan behöva använda ombudsmannens tjänster får korrekt information om hur man gör detta. Det ökade antalet ingivna klagomål bekräftar vikten av sådan information.

Man bör komma ihåg att ombudsmannen har större befogenheter i dag till följd av de ändringar som antagits av Europaparlamentet på ombudsmannens begäran. Under 2007 ökade det totala antalet undersökningar som ombudsmannen genomförde till 641. Av dessa gällde 64 procent Europeiska kommissionen, 14 procent Epso (Europeiska rekryteringsbyrån), 9 procent Europaparlamentet och 1 procent Europeiska unionens råd. De viktigaste typerna av påstådda administrativa missförhållanden var bristande insyn, bland annat informationsvägran, orättvisa och maktmissbruk, otillfredsställande förfaranden, omotiverade förseningar, diskriminering, försummelse, rättsliga fel och underlåtenhet att garantera fullgörande av åtaganden. I vissa fall löstes dessa ärenden.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Den 19 maj 2008 lade Europeiska ombudsmannen, Nikoforos Diamandouros, fram sin rapport för utskottet för framställningar. I denna gjorde han en utförlig redogörelse för verksamheten med uppgifter angivna i siffror och procent. Enligt rapporten har antalet tillåtliga klagomål till ombudsmannen ökat. De ökade från 449 under 2006 till 518 under 2007. Jämfört med 2006 minskade antalet otillåtliga klagomål förra året. Skälen till klagomålen var flera. De avsåg bristande insyn, otillfredsställande förfaranden, omotiverade förseningar, diskriminering, underlåtenhet att garantera fullgörande av åtaganden och rättsliga fel. De flesta av klagomålen, så mycket som 65 procent av det totala antalet, gällde Europeiska kommissionen. Endast 9 procent av klagomålen till ombudsmannen gällde Europaparlamentet. Europeiska ombudsmannen nämnde även fel som begåtts av de europeiska institutionerna. Nikoforos Diamandouros kritiserade Europeiska kommissionen för att inte ha respekterat den rättsliga skyldigheten att år 2006 offentliggöra årsrapporten från 2005 om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.