Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 23 oktober 2008 - Strasbourg

13.2. Demokratiska republiken Kongo: Strider i de östra gränszonerna

  Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Demokratiska republiken Kongo: Strider i de östra gränszonerna⁽¹⁾.

  Renate Weber, författare. − (EN) Herr talman! Konflikten i Demokratiska republiken Kongo är djupt traumatiserande för det kongolesiska samhället.

Våldtäkt är en av de ogärningar som under många år har använts som krigsvapen och tiotusentals kvinnor och flickor utsätts för detta. Empati är inte tillräckligt. Det pågår utan tvivel ett folkmord på kvinnor i Demokratiska republiken Kongo och vi kan inte längre blunda för denna fruktansvärda situation. Man kan inte i ord beskriva de fasor som dessa kvinnor får utstå. Rebellernas sammanstötningar i de östra provinserna kommer tveklöst att leda till alltfler våldsamheter, bland annat sexuellt våld.

Hur många kvinnor och flickor måste sätta livet till, utsättas för gruppvåldtäkt, misshandlas, underkuvas, smittas med hiv och förskjutas från sina samhällen innan vi på internationell nivå beslutar att på allvar och på lång sikt engagera oss i denna fråga? Det borde vara nolltolerans mot sexuellt våld mot kvinnor och flickor. Förbrytarna måste straffas och rättssäkerheten återupprättas i de östra provinserna i Demokratiska republiken Kongo.

Vi måste alla inse att situationen kräver ett mångfacetterat tillvägagångssätt. Fred måste uppnås, rättssäkerhet måste upprättas och samhället måste skyddas från fattigdomsfällan i Demokratiska republiken Kongos östra provinser. Detta innebär att rättssäkerhet också måste respekteras vid utvinningen av kongolesiska naturresurser.

  Giovanna Corda, författare. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! För det första skulle jag vilja framföra min kollega Hutchinsons ursäkter eftersom han inte kunde vara med oss här i dag.

5 400 000 människor – det är antalet offer i konflikten i Demokratiska republiken Kongo sedan 1998. Varje dag dör 1 500 människor. Dessa människor är kvinnor som inte överlever de stympningar som de utsätts för. De är rebeller eller soldater från den kongolesiska reguljära armén. De är även barnsoldater som ryckts bort från sina föräldrar. De är små flickor vars korta liv på jorden kommer att ha varit en mardröm.

Våldsamheten i de ord som jag använder är ingenting i jämförelse med det våld som har pågått i Demokratiska republiken Kongo under alldeles för lång tid. Detta våld har tilltagit och spridit sig under de senaste veckorna och framför ögonen på ett internationellt samfund som visat total likgiltighet. De betänkanden som vi samlat in är dock starkt kritiska: starkt kritiska mot soldaterna i flera olika rebellgrupper i landet, starkt kritiska även mot regeringsstyrkorna, som i stället för att skydda befolkningen utgör ett hot mot denna, och starkt kritiska till och med mot FN som inte kan garantera skydd för civilbefolkningen.

Den resolution som vi diskuterar har följaktligen tagits fram för att underrätta den internationella allmänna opinionen om vad som pågår och innehåller en rad mycket konkreta krav för att säkerställa en snabb och långvarig lösning på denna konflikt.

Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lägger till exempel särskild vikt vid flera punkter. För det första finns det krav på att stärka FN-delegationen med europeisk personal som kan kommunicera med befolkningen. För det andra uppmanar vi politiska och militära myndigheter på högsta nivå i Demokratiska republiken Kongo att göra sitt yttersta för att se till att soldater från den kongolesiska armén upphör med grymheterna en gång för alla.

  Raül Romeva i Rueda, författare. – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja betona några av de aspekter som redan nämnts angående situationen i Demokratiska republiken Kongo.

Den första är uppenbar. Den konflikt som vi talar om har uppstått av flera skäl. Vi talar om ett problem som rör tillgång till resurser. Vi talar också om den straffrihet som det innebär att utnyttja dessa resurser, det vill säga den straffrihet som vissa människor ”går omkring” med runt om i regionen när de begår illdåd utan att ställas inför rätta vare sig av lokala myndigheter eller av internationella krafter och slutligen den straffrihet som leder till konstant närvaro av internationella styrkor som regelbundet kommer till regionen.

Jag anser att dessa tre faktorer, och sambandet mellan dessa, är oerhört viktiga eftersom de framför allt visar på behovet av en ingående översyn av FN:s närvaro i regionen.

För det andra måste vi ingående granska problemet med det våld, särskilt sexuellt våld, som begås mot kvinnor. Detta är ett problem som vi tidigare har diskuterat i kammaren. Vi borde ta tillfället i akt att återigen insistera på att både Förenta nationerna och Europeiska unionen kräver att våldtäkt och i synnerhet tortyr och utnyttjande av kvinnor som ett sexuellt vapen ska betraktas som krigsförbrytelser. Vi har länge begärt detta i alla lämpliga forum.

Det finns även en tredje aspekt som jag anser borde lyftas fram: Hela problemet har sin grund i en av de största källorna till välfärd i världen, nämligen diamanter. En konsekvent och korrekt tillämpning av övervakningsmekanismer, såsom Kimberleyprocessen, är absolut väsentligt om man ska kunna komma till rätta med detta grundläggande problem.

Låt mig påminna er om att en debatt om antagandet av ett internationellt fördrag om vapenexport kommer att inledas i FN nästa vecka. Jag anser att det är ett gyllene tillfälle att betona att ett sådant fördrag är absolut nödvändigt när det gäller länder som Demokratiska republiken Kongo.

  Erik Meijer, författare. − (NL) Herr talman! Det blir allt viktigare för invånarna i Demokratiska republiken Kongo att finna sätt för att överleva, även om det förblir omöjligt att få till stånd en centralregering. Vi borde omedelbart försöka förhindra alla sådana omständigheter som leder till våld och utnyttjande, tvångsfördrivning eller hungersnöd.

Varför är Demokratiska republiken Kongo kontentan av allt det som kan gå fel i Afrika? Landets historia började med ett kolonialt gruvprojekt i den svåråtkomliga inre delen av Afrika. Det fanns inga kongoleser med gemensamma intressen och framtidsutsikter utan bara en massa människor i isolerade områden.

När Demokratiska republiken Kongo blev självständigt för nästan 50 år sedan blev de då stridande politikerna välkända runt om i hela världen. Tshombe och Kalonji, med nära förbindelser med gruvsektorn, ville att deras sydöstra region som hade betydande naturtillgångar skulle separeras från resten av landet. Den enda visionär som satte sin stolthet i att ge landet som helhet en riktig framtid, Patrice Lumumba, tystades genast.

Efter detta ledde militärdiktatorn Mobutu landet under lång tid som ett privat företag, fullständigt underkastat hans nycker. Hoppet om att Mobutus död skulle innebära början till efterlängtade framsteg i Kongo har släckts.

Den andre presidenten efter Mobutu, Kabila, har inte lyckats inspirera eller kontrollera större delar av landet. Kongos möjligheter i dag begränsas av misslyckade val, med resultat som redan från början varit omstridda och som säkerligen inte accepteras av alla, massmigration från de östra grannländerna, regionala härskare med gruvintressen och rebellstyrkor. Det återstår att se om det fortfarande finns möjlighet till en enhetlig lösning för ett odelat land.

  Ewa Tomaszewska, författare. − (PL) Herr talman! För närvarande befinner sig några polska präster i Demokratiska republiken Kongo (DRK) tillsammans med präster från andra länder. Deras uppdrag är att skydda civilbefolkningen, i synnerhet kvinnor och barn, mot våld. Polska beväpnade styrkor har också deltagit i fredsuppdragen. Därför känner jag mig personligen berörd av de dramatiska händelserna i landet.

Särskild oro har uttrycks över situationen i norra Kivu-provinsen och det fredsbevarande arbetet i Ituri-regionen. Sedan många år tillbaka har fruktansvärda massakrer, våldtäkter på kvinnor och flickor samt rekrytering av barn till armén varit vardagliga händelser i landet. Vi uppmanar regeringarna i DRK och Rwanda att inleda en konstruktiv dialog för att Demokratiska republiken Kongo ska kunna ta sig ur denna humanitära katastrof.

Jag vill göra ett viktigt påpekande. Den verkliga anledningen till att konflikten höll i sig var att sydafrikanska arbetare vägrade att lasta av kinesiska vapen. Vi uppmanar regeringarna i området runt de stora sjöarna att inleda en dialog för att våldet i DRK ska upphöra. Jag vädjar till Europeiska kommissionen att öka den medicinska hjälpen till landets civilbefolkning. I synnerhet behövs det hjälp till kvinnor och barn som smittats efter att ha utsatts för våldtäkt.

  Bernd Posselt, ställföreträdare för föredraganden. – (DE) Herr talman! Demokratiska republiken Kongo befinner sig för närvarande i samma situation som Europa gjorde efter trettioåriga kriget då rättsstaten kollapsade. Situationen i Kongo är emellertid betydligt värre. Uniformerade gäng rör sig över hela landet. Några av dem kallar sig ”den officiella armén” och andra kallar sig ”den privata armén”. I själva verket är de allihop kriminella män som plundrar landet och mördar, våldtar och rånar civilbefolkningen. Freden kommer inte att återvända till landet förrän något som åtminstone liknar en rättsstat återupprättas, både på regional och på nationell nivå.

Därför är vår uppgift i EU att i första hand tillhandahålla humanitär hjälp och i andra hand att försäkra en miniminivå av nationell säkerhet. Vi är långt ifrån att kunna göra detta. Det ingripande som skedde i DRK var uppenbarligen inte så framgångsrikt som vi hade velat och vi måste vara självkritiska när det gäller detta.

Av den anledningen är det oerhört viktigt att vi genast börjar planera för hur vi med alla fredliga och om nödvändigt även militära medel som står till vårt förfogande, även fredsbevarande styrkor, kan återinföra stabilitet i detta land i Afrikas hjärta. Vi har inte kommit hit än, men frågan måste diskuteras. Jag har vid flera tillfällen flugit över landet och när man ser DRK inser man att det gränsar till alla områden i Afrika på ett sätt som inget annat afrikanskt land gör.

Utan stabilitet i Demokratiska republiken Kongo finns det ingen stabil afrikansk kontinent och därför har vi ett stort ansvar.

  Tunne Kelam, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi är verkligen ytterst oroade över det uppflammande våldet i Demokratiska republiken Kongos östra provinser. Därför uppmanar vi samtliga deltagande att omedelbart återvända till fredsprocessen som de åtog sig i januari.

Jag har tre kommentarer. För det första måste regeringen i Kongo ta ett särskilt ansvar för att få stopp på det omfattade sexuella våldet mot kvinnor och flickor vilket används som ett vapen i denna interna krigföring. För det andra måste man sätta internationell press på både regeringen i Kongo och i Rwanda för att få dem att återuppta en konstruktiv dialog. För det tredje uppmanar vi samtliga regeringar i EU att omedelbart tillhandahålla särskild hjälp till befolkningen i östra Kongo.

  Katrin Saks, för PSE-gruppen. – (ET) Mina damer och herrar! I dag diskuterar vi en mycket komplicerad region. Diskussionen verkar huvudsakligen handla om hur hemsk situationen är men inte om att vi har en klar uppfattning om hur den ska lösas. Jag har emellertid ett par kommentarer även om jag kommer att upprepa tidigare talare, även Tunne Kelam.

Det viktigaste är att stödja regeringen i Demokratiska republiken Kongo för att finna en lösning på krisen. Våld föder bara nytt våld och även om jag inte vill säga att mäns liv på något sätt är mindre värda eller att våld mellan män är tillåtligt, så är situationen för kvinnor och barn i Demokratiska republiken Kongo verkligen fruktansvärd och man måste ägna denna grupp särskild uppmärksamhet. Jag vädjar till det internationella samfundet och till FN:s säkerhetsråd för ökad hjälp, till rådet och kommissionen för tillhandahållande av medicinsk hjälp, framför allt till den största riskgruppen, samt om särskild hjälp från medlemsstaterna vilket verkligen är mycket viktigt.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det östra området av Demokratiska republiken Kongo har under senare år varit en plats för massakrer samt en lång rad enormt grymma och sadistiska brott mot människor, i synnerhet mot oskyldiga civila och bland dem många kvinnor och barn.

Afrikanska unionen, EU och FN har visat sig skamligt oförmögna att göra en verklig insats för fred i området. Detta har mestadels berott på att man varken tillhandahållit välbehövlig hjälp eller de resurser som krävs för att på ett effektivt sätt kunna skydda lokalbefolkningen. Man har inte heller varit förmögen att bistå med en möjlig politisk lösning av de rådande konflikterna. Låt oss hoppas att denna resolution kommer att bidra till ökade fredsinsatser i Kongo och att de kanske också kommer att avskräcka de illasinnade regeringar i världen som fortsätter att tillhandahålla krigsmateriel till de stridande falangerna i Kongo från att fortsätta med det.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Fredsavtalet som slöts i Goma den 28 januari 2008 löste varken problemen eller skapade fred i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Våldtäkter av kvinnor och även småflickor, plundring och tvångsrekrytering av civila och barn till de väpnade styrkorna har fortsatt. Ohyggligheter har begåtts av samtliga inblandade i konflikten. Jag kan nämna rebellgrupperna, soldaterna i de demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och den kongolesiska armén. Sammandrabbningarna har fortsatt vilket visar att kriget som inleddes för över fyra år sedan fortsätter och intensifieras. Nyligen har oroande information kommit från norra Kivu-provinsen om att över hundra döda kroppar dumpats i floder och att omkring etthundratusen personer är på flykt.

Kriget orsakar inte bara dödsoffer utan även förödelse, akut hungersnöd och omfattande demoralisering. Myndigheterna och armén i Kongo kommer inte att kunna lösa problemen i området på egen hand. Det krävs internationell hjälp och även hjälp från EU. Det finns också ett trängande behov av material i form av mat och medicin. Gruppen Unionen för nationernas Europa stöder till fullo denna resolution. Varje individs välbefinnande och rätt till liv och fred måste segra.

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! De ohyggligheter som pågår i Demokratiska republiken Kongo är ofattbara för oss som lever i fredliga och civiliserade samhällen. Hur kan vi bistå med praktisk hjälp till människor som kongoleserna? Direkt militärt ingripande och humanitär hjälp får endast komma från internationella insatser under FN:s beskydd. Emellertid ser vi gång på gång hur denna typ av ledare för sönderfallande stater tillåts plundra sina länder och sedan njuta av förmögenheten i västvärlden. Världens stabila och fredliga länder måste gemensamt se till att man inte ostraffat kan stjäla stora rikedomar och sedan deponera dem i bankerna i väst.

Internationella avtal måste ingås så att ledarna i sådana stater inte kan leva av vinster som de kommit över olagligt. Detta vore i alla fall en liten del av en övergripande lösning för stabilisering av länder som Kongo.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Nya strider i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo gör mänskliga rättigheter till ett åtlöje och tystar demokratin. Trots fredsavtalet i Goma i januari i år fortsätter övergreppen av de mest grundläggande mänskliga rättigheter. Kvinnor i alla åldrar våldtas, massakrer begås och barnsoldater rekryteras. En sådan ömtålig situation får inte ignoreras. Vi måste utnyttja vår ställning som en av de starkaste rösterna i det internationella samfundet för att kräva fred, samarbete och stabilitet i området.

Med samma röst kan vi också fördöma Laurent Nkundas senaste uttalande där han krävde att man ska störta den valda och rättmätiga regeringen i Demokratiska republiken Kongo. Den kongolesiska armén har inte de mänskliga, tekniska eller finansiella resurser som krävs för att ensam kunna genomföra sitt uppdrag i östra delen av landet. Ett globalt uttalande, som undertecknandet av akten om ansvarsskyldighet för barnsoldater (Child Soldier Accountability Act) denna månad i Förenta staterna, påminner oss alla att det finns hjälp att erbjuda sådana länder och dess myndigheter för att ställa de som kränker mänskliga rättigheter inför rätta.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kommissionen delar oron över den försämrade situationen i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo, som utsätter den redan kraftigt utsatta befolkningen för ytterligare stress. Kommissionen är också särskilt oroad över de omfattade överträdelserna av mänskliga rättigheter i området, däribland våldet mot kvinnor samt den fortsatta rekryteringen av barnsoldater i konflikten.

Kommissionen upprepar sin övertygelse att den nuvarande krisen med inblandning av Kinshasa och kongolesiska rebellgrupper inte har någon militär lösning. Därför uppmanas samtliga parter i konflikten att snabbt återuppta dialogen och främja modiga politiska kompromisser med hänsyn till de överenskommelser som nåddes i januari 2008 i de så kallade Actes d’engagement de Goma.

Det är därför ytterst viktigt att återupprätta en godtagbar förtroendenivå mellan de direkt inblandade kongolesiska aktörerna. Som en förberedande åtgärd bör samtliga parter utan undantag stå fast vid en verklig vapenvila med avsikt att genomföra den militära avvecklingsplan som FN lagt fram.

Man måste även komma ihåg att en av de underliggande orsakerna till konflikten är det dramatiska problemet med de utländska väpnade gruppernas närvaro i Demokratiska republiken Kongo. Det gäller i synnerhet det rwandiska FDLR, och det är en fråga där de flesta av Kongos åtaganden i Nairobi-kommunikén ännu inte har uppfyllts.

Med tanke på de många utmaningar som Demokratiska republiken Kongo fortfarande står inför förespråkar kommissionen med eftertryck att FN:s fredsbevarande mandat ska förnyas och om möjligt förstärkas så attbefolkningen tillförsäkras effektivt skydd och så att den kongolesiska armén kan få stöd i hanteringen av de utländska militära grupperna.

Utöver de outtröttliga insatserna från EU:s stödteam är det viktigt med ett ökat deltagande från den afrikanska diplomatin, även Afrikanska unionen, för att lösa konflikterna i östra delarna av landet och särskilt i områden där en hållbar lösning kraftigt skulle underlättas av ett nära samarbete mellan grannländerna, i synnerhet mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda.

När det gäller vårt stöd till befolkningen i de konfliktdrabbade områdena kommer kommissionen att tillhandahålla stöd både genom humanitärt samarbete och genom utvecklingssamarbete.

Hälso- och sjukvården i Demokratiska republiken Kongo är ett ämne som har tagits upp i samtliga resolutioner. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att kommissionen har varit aktiv sedan 1994 och att hälso- och sjukvårdssektorn i dag är ett av de centrala områdena i vårt samarbete.

Utöver den humanitära hjälpen tillhandahåller vi i dag strategiskt och finansiellt stöd till de kongolesiska myndigheterna för att förbättra kvaliteten på både vård och vårdpersonal.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter eftermiddagens debatter.

(1) Se protokollet.