Index 
 All text 
Debatter
Måndagen den 17 november 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

Ekonomiska och monetära unionens första 10 år och framtida utmaningar (debatt)
MPphoto
 

  Manuel António dos Santos (PSE).(PT) Jag vill först gratulera föredragandena till deras utmärkta betänkande. Bara de få som blundar för verkligheten, eller de många som helt saknar insikt, kan hävda att euron och den monetära politik som följt i dess spår har varit något annat än en enorm framgång för mänskligheten, och en stor framgång för Europas ekonomi. För att inse eurons betydelse behöver man bara se på det enorma antal arbetstillfällen som skapats sedan den infördes. Det är också ett tecken i tiden att de som fram till helt nyligen var skeptiska till både den gemensamma valutapolitiken och euron nu ivrigt ber om ett samarbete med euroområdet, eller till och med om att få ansluta sig till det. Tack vare de verktyg som står till Europas förfogande har vår ekonomi ju kunnat reagera bättre på krissituationen än andra regionala ekonomier.

Men det räcker inte med detta. Det betyder inte att jag personligen är nöjd med hur Europeiska unionen har hanterat finansiell konsolidering och finansiell stabilitet. Jag har vid flera tillfällen här i kammaren sagt att jag förespråkar såväl finansiell stabilitet som stabilitets- och tillväxtpakten. Men pakten har inte alltid varit så bra för realekonomin. Vare sig pakten eller den monetära politiken har varit något utpräglat stöd för realekonomin. Det har ofta uppstått gigantiska svårigheter i realekonomin därför att stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser har tillämpats alltför konventionellt.

Siffrorna 2 (för inflationen), 3 (för budgetunderskottet) och 60 (för skuldkvoten) är stabilitets- och tillväxtpaktens magiska tal. Men jag har aldrig läst en lärobok i ekonomi som påstår att dessa nivåer är vetenskapligt belagda, eller hört någon ekonom hävda detta. Jag har aldrig träffat någon särskilt inte någon ekonom eller ekonomiteoretiker som har påstått att den fanatiska efterlevnaden av just dessa nivåer skulle vara livsviktigt. Kommissionen och de mer konservativa lägren i Europa har starkt hävdat att våra budgetar ska vara balanserade och att inga underskott får förekomma. Det är ett fullständigt absurt påfund. Oavsett tillväxttakt innebär en balanserad budget att skulderna någon gång i framtiden utplånas helt och hållet. Detta är inte rättvist ur social synvinkel, och fördelar inte bördorna rättvist mellan generationerna. Det är helt verklighetsfrämmande och frikopplat från realekonomin.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy