Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0159(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0439/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/11/2008 - 7.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0529

Debatter
Tisdagen den 18 november 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: (A6-0393/2008) av Iliana Malinova Iotova

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Den finansiella krisens utbredning visar att varken banker eller konsumenter har tagit ansvar för sina beslut. Jag är starkt för investeringar i ekonomisk utbildning och jag har också godkänt betänkandet, men jag kan inte instämma i ytliga kampanjer och allmänna principer. Jag är angelägen om att vi får en analys eftersom läget varierar mycket mellan medlemsstaterna. Jag känner också till att utbildningen måste siktas in på de särskilda kraven inom en rad olika medborgargrupper för att bli verkligt effektiv.

Jag vill uppmärksamma er på ett par exemplariska tillvägagångssätt i Tjeckien. Under de senaste tre åren har en ensam person drivit en webbplats kallad www.bankovnipoplatky.com. Den webbplatsen ger ett viktigt bidrag till den ekonomiska utbildningen av de tjeckiska medborgare som använder Internet. Det visar att frågan kan lösas snabbt och effektivt. Det som dock saknas är utbildning av skolelever och den äldre generationen och det klarar vi inte utan offentlig finansiering.

 
  
MPphoto
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Den finansiella krisen har gett EU:s konsumenter ett utmärkt tillfälle att kontrollera sina kunskaper i ekonomiska frågor. De har fått en fantastisk läxa i hur viktigt det är att förstå sin privatekonomi, sparanalyser, hur försäkringsprodukter används och att kunna läsa vanliga kontoutdrag och kvitton. Alla dessa ämnen kräver kunskaper i ekonomisk terminologi och att kunna använda den på rätt sätt för att sköta den egna ekonomin.

Därför anser jag att betänkandet av föredraganden Iliana Malinova Iotova är ännu ett viktigt bidrag från Europaparlamentet på konsumentskyddsområdet och jag röstade för det. Jag är helt övertygad om att konsumentutbildningen måste börja i småskolan. Medlemsstaterna bör ta med ämnet, särskilt ekonomi, i läroböckerna för grundskolan. Webbplatserna ”Dolceta” och ”Europakalendern” borde främjas mer.

Jag uppskattar konsumentorganisationernas insatser för att inte enbart undervisa skolelever utan även lärarna. Olika tävlingar som arrangeras med stor entusiasm lockar till sig stora skaror unga konsumenter. Under mitt överinseende arrangerar den slovakiska konsumentföreningen varje år en tävling kallad Konsumenter för livet inom ramen för konsumentutbildning för skolelever. Tävlingen väcker ett enormt intresse och vinnarna belönas med en resa till Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Tack för att ni gav mig tillfälle att förklara hur jag röstat. Förmodligen är vi alla i den här lokalen överens om att den kreditåtstramning och likviditetskris som vi erfar orsakades av dåliga utlåningsbeslut, inte bara av bankerna – och dessa beslut tvingades på dem av Clinton-administrationen och följande regeringar som föreslog att bankerna skulle låna ut till samhällsgrupper som inte ansågs kreditvärdiga – men även konsumenterna fattade dåliga beslut. Efter att ha uppmuntrats att ta ut lån som de kanske inte hade råd att amortera fann de att de själva fick ta stöten av att inte kunna betala tillbaka lånen.

Detta visar hur viktigt det är att utbilda konsumenterna i ekonomi. Vi tycks dock ha gått i fällan att anse att så fort det finns ett problem så har EU en lösning. Om ni tittar på de lösningar som räknas upp på kommissionens webbplats ”Den europeiska dagboken” bidrar de inte särskilt mycket till att lösa problemet med konsumentutbildning. Vi bör titta på hur lokala organisationer – som Croydon Caribbean Credit Union i min egen valkrets – bidrar till att lösa problemen på kommunal nivå i stället för på EU-nivå.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0417/2008) av Astrid Lulling

 
  
MPphoto
 

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag bad parlamentet rösta mot betänkandet eftersom endast en liten minoritet röstade för referensnivåer som är lägre än de som tillämpas för närvarande.

Jag vill påpeka att kommissionen inte är för referensnivåer. År 2005 röstade det här parlamentet för Rosatibetänkandet om att avskaffa referensnivåer och nu tar vi ett steg bakåt och reducerar det som vi röstade för. De flesta ledamöter vet inte vad de röstade för.

Nu reducerar vi den nuvarande referensnivån med 50 procent, det vill säga att i stället för 800 cigaretter röstade ni för 400, i stället för 10 liter sprit röstade ni för 5 liter, i stället för 90 liter vin röstade ni för 45 liter, i stället för 110 liter öl röstade ni för 55 liter. Ni tar ett steg tillbaka och halverar de nuvarande nivåerna för privatpersoners inköp.

Trots allt anser jag att budskapet till kommissionsledamoten László Kovács och ministerrådet är tydligt. När allt kommer omkring är det bara fem ledamöter som inte kommer att rösta för mitt betänkande. Jag vill därför att rådet ska veta att kommissionsledamoten – så som han sa i går kväll – går med på indikativa gränser men dem som gäller för närvarande. Herr talman! Som föredragande måste jag säga detta eftersom det är viktigt för att tolka omröstningsresultatet.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Jag har förmånen att företräda de vackra byarna, det böljande landskapet och hyacintplanteringarna i grevskapen runt London. Precis som alla andra parlamentsledamöter för sydöstra England har jag fått mängder av hjärtslitande klagomål från väljare som har drabbats av godtycklig konfiskation i hamnarna vid Engelska kanalen av alkohol och tobak som de lagligen inhandlat.

Labourpartiets upprepade höjningar av punktskatten har haft till effekt att inkomsten som borde gå till detaljhandlare i min valkrets hamnat på andra sidan kanalen. Ibland har arbetstillfällena också förflyttats från grevskapen runt London till andra sidan vattnet. Inkomster som borde gå till den engelska statskassan går i stället till statskassor på kontinenten.

Regeringens svar har varit att satsa den sinande inkomsten på att anställa fler och fler indrivare av punktskatter i ett fruktlöst försök att övervaka ett system där det mesta av vår alkohol och tobak nu smugglas. Det är detta system som de socialdemokratiska parlamentsledamöterna beklagligtvis just har röstat för att vi ska gå tillbaka till. Jag tycker det är skandalöst.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja upprepa de uppfattningar som framförts av föregående talare, Astrid Lulling, föredraganden och min kollega, Dan Hannan, från sydöstra England.

Även jag har som företrädare i Europaparlamentet för London – den viktigaste staden i världen och huvudstaden i det viktigaste landet i världen – fått en rad brev från väljare som klagar över tullens hårdhänta förhållningssätt och punktskatterna när de försökt sköta sina egna angelägenheter och köpa alkohol och cigaretter från kontinenten för att ta med tillbaka för eget bruk och för sina familjers och vänners.

Vad gör tullen och skatteindrivarna i England? De dyker ned på dem, ställer närgångna frågor, drar ut dem ur deras bilar, även pensionärer, och förhör dem ingående för att försöka få reda på exakt hur mycket alkohol de dricker och hur mycket cigaretter de röker i ett slags Gestapoliknande förhör. Detta är inte det slags beteende som vi väntar oss från brottsbekämpande myndigheter eller skattetjänstemän i England eller i Europa. Genom att rösta som vi gjorde i dag om betänkandet har vi gått bakåt – inte bara till tiden före 1992 utan till en period tidigare, då det inte fanns någon fri rörlighet, eller mycket begränsad fri rörlighet, för varor.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0391/2008) av Niels Busk

 
  
MPphoto
 

  Milan Gaľa (PPE-DE). –(SK) Jag röstade för betänkandet därför att förekomsten av övervikt och fetma i Europeiska unionen ökat snabbt under de senaste två decennierna, med nästan 22 miljoner överviktiga barn och den siffran stiger med upp till 400 000 per år. Över 90 procent av fallen av barnfetma orsakas av dåliga matvanor och brist på motion. Dessa barn lider av allvarliga näringsrubbningar, besvär med lederna, sänkt immunförsvar och ökad sjukdomsfrekvens.

Efter godkännandet av vitboken ”En EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma” är det föreliggande direktivet goda nyheter i kampen mot barnfetma. Enligt min mening är programmet för utdelning av frukt och grönsaker i europeiska skolor nödvändigt. Vi bör också tänka på förskolebarnen. Att ge råd och främja goda och balanserade matvanor skulle troligen bidra mer till att utveckla en frisk befolkning än enbart detta distributionsprogram.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE).(PL) Herr talman! Programmen för frukt i skolan och mjölk i skolan och programmet för att distribuera mat till de mest behövande i EU är underbara EU-initiativ som är mycket behövliga och som definitivt måste stödjas. Distributionen av gratis frukt och grönsaker till skolbarn bidrar inte bara till att förbättra deras hälsa och ändra deras matvanor utan kommer också att ge en positiv social effekt. Jag är för en rad av Europeiska kommissionens förslag och tror inte att de kommer att orsaka några större kontroverser. Samtidigt hoppas jag att kommissionsledamoten och särskilt våra jordbruksministrar från EU-27 kommer att vara en aning mer generösa. Vi måste komma ihåg att det är våra barns hälsa som står på spel och då bör vi inte snåla.

 
  
MPphoto
 

  Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade precis som de övriga tjeckiska parlamentsledamöterna i PPE-DE-gruppen mot Buskbetänkandet om frukt och grönsaker i skolorna. Föräldrarna bör ha det främsta ansvaret för att deras barn får en hälsosam kost. Europeiska unionen har ingen behörighet på vare sig utbildnings- eller hälsoområdet. Det är frågor som måste skötas av medlemsstaterna enligt deras egna nationella önskemål. Det finns inget rationellt skäl till att Europeiska unionen ska använda skattebetalarnas pengar till att betala för att skolbarn får en frukt per vecka. EU ska ägna sig åt verkligt Europaomfattande frågor, t.ex. att undanröja hindren för de fyra grundläggande friheterna, och bör inte gå emot sin egen subsidiaritetsprincip.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi har kommit långt ifrån den tid då vi försökta hålla skolbarnen borta från fruktträdgårdarna eftersom de stal äpplen till dagens situation då de inte har något intresse för vare sig äpplen eller fruktträdgårdar. Därför är detta fruktprogram välkommet. Problemet är att många föräldrar inte är medvetna om hur viktigt frukt och grönsaker är, och därför kommer programmet att lära barn och föräldrar om hälsofördelarna av att äta frukt och grönsaker.

Nyckeln till programmets framgång finns naturligtvis i medlemsstaterna. Vi vill inte ha ett komplicerat regelbaserat program. Vi vill ha flexibilitet och vi behöver engagera i synnerhet lärarna, som ska dela ut frukten och grönsakerna, och föräldrarna så att de ser till att barnen äter och uppskattar frukt och grönsaker och utvecklar hälsosamma matvanor för resten av livet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN).(PL) Herr talman! Tonåringar som väger över 150 kg är en vanlig syn i amerikanska städer. Jag vill inte att vi ska göra samma misstag. Främjandet av hälsosamma matvanor och konsumtion av mer hälsosamma produkter som inte ger upphov till fetma under barn- och ungdomsåren är en hälsoinvestering för kommande generationer. De kommer också att ge besparingar i kostnaderna för behandling av diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar och skelettsjukdomar.

Ett program som är för blygsamt kommer i praktiken att vara ineffektivt både i fråga om hälsa och ekonomi. Det är därför som jag stödjer ändringsförslag 7 om att fyrdubbla minimiutgifterna för frukt till skolbarn och således garantera en portion frukt eller grönsaker minst fyra dagar i veckan, inte bara en gång i veckan. Jag är glad över att det var ett ändringsförslag från kommissionen. Införandet av programmet bör inte vara beroende av att föräldrarna samtycker till att samfinansiera det. Särskilt barn till fattigare föräldrar bör ha chansen att få gratis frukt i skolan och därför bör finansieringen av programmet ökas.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0420/2008) av Pervenche Berès, Werner Langen

 
  
MPphoto
 

  Ivo Strejček (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Låt mig förklara varför jag röstade emot betänkandet av Pervenche Berès och Werner Langen. Det finns minst tre punkter som jag vill framhålla.

Det första punkten är att man i betänkandet efterlyser ökad och mer djupgående samordning av den nationella ekonomi- och finanspolitiken. Det andra är att det kommer att medföra en starkt samordnad skattepolitik som kräver politisk likriktning och konsekvensen av politisk likriktning är det tredje skälet till att jag röstade emot.

Jag delar inte uppfattningen att politisk samordning som undanröjer naturliga skillnader mellan medlemsstaterna kommer att vara botemedlet för EU:s nuvarande problem. EU:s nuvarande problem är den fria rörligheten av arbetstagare och den fria rörligheten av kapital och tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE).(PL) När vi betraktar Ekonomiska och monetära unionens tioåriga historia bör vi fråga oss själva om vi verkligen förknippar eurosymbolen med välstånd och stabilisering. Utan tvekan kan det bara bli ett svar på den frågan. Samtidigt som vi konstaterar att det funnits vissa negativa aspekter av att anta den gemensamma valutan, t.ex. prishöjningar under den inledande fasen, måste det betonas att euron har blivit en av världens ledande valutor.

Ekonomiska och monetära unionen har bidragit till den ekonomiska tillväxten i medlemsstaterna och har också haft en gynnsam inverkan på internationell handel, vilket har varit till fördel för EU. Eurons positiva inverkan blev särskilt märkbar nyligen när den globala finanskrisen gjorde oss medvetna om fördelarna med en stabil växelkurs.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0422/2008) av Klaus-Heiner Lehne

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Jag vill förklara min röstning. Jag avstod från att rösta om ansökan om att upphäva Massimo D’Alemas parlamentariska immunitet eftersom jag som jurist har vissa förbehåll vad gäller vårt parlaments behörighet i frågan och jag har ingen rätt eller önskan att blanda mig i Italiens inre angelägenheter.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0418/2008) av Christian Ehler

 
  
MPphoto
 

  Gyula Hegyi (PSE). (HU) Som föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet välkomnar jag resultatet av omröstningen. Vi talar om en teknik som om allt går väl kommer att erbjuda en del av lösningen på klimatförändringen, men vi får inte låta detta få oss att glömma vikten av hela klimatpaketet.

De nya medlemsstaterna, bland annat Ungern, har minskat sina utsläpp av växthusgaser betydligt sedan slutet av 1980-talet. Det skulle vara oerhört kränkande om de nu skulle bestraffas av de länder som hitintills har ökat sina skadliga utsläpp. Därför vill vi att 10 procent av inkomsterna från systemet för handel med utsläppsrätter ska fördelas proportionellt mellan de medlemsstater där BNP per person är lägre än genomsnittet för Europeiska unionen.

Vi vill också anslå 10 procent till dem som har minskat sina utsläpp under de senaste 15 åren. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har lyckats få igenom att fjärrvärmesystem ska undantas från klimatförändringsskatten, ett resultat som måste behållas med hänsyn till de många miljoner européer som är låginkomsttagare. Som föredragande för yttrandet från miljöutskottet ansluter jag mig till de ovannämnda genom att stödja betänkandet.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: (A6-0416/2008) av Jacek Saryusz-Wolski

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Jag röstar för åtgärden. Kazakstan har inlett en demokratiseringsprocess som går långsammare framåt än den enastående ekonomiska tillväxt som landet erfarit under de senaste åren: mängder med utländska entreprenörer investerar stora summor i denna f.d. Sovjetrepublik. I detta sammanhang bör Europeiska unionen ständigt främja åtgärder som är inriktade på att öka utrymmet för frihet, demokrati och social rättvisa för de kazakstanska medborgarna, och inte bara agera som en handelspartner med tillväxtintressen. Ekonomisk tillväxt och demokrati bör gå hand i hand.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Under samrådsförfarandet röstade jag för betänkandet om godkännandet av ingåendet av protokollet till partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Kazakstan, där även Rumäniens och Bulgariens anslutning till EU beaktas. Betänkandet kommer att bidra till att stimulera samarbetet mellan Rumänien och Kazakstan.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Jacek Saryusz-Wolskis betänkande om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Kazakstan. Jag gjorde detta trots mina fortsatta förbehåll när det gäller den kazakstanska regeringens meriter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att parlamentet och kommissionen fortsätter att bevaka läget i Kazakstan och om det förvärras eller inte förbättras under de närmaste tolv månaderna bör vi vidta åtgärder för att tillfälligt avbryta tillämpningen av avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet av Jacek Saryusz-Wolski och därigenom för ingåendet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Kazakstan.

Jag stöder den ståndpunkt som föredraganden och även rådet intagit, nämligen att eftersom det finns ett partnerskaps- och samarbetsavtal med Kazakstan före Rumäniens och Bulgariens anslutning är det nödvändigt att upprätta ett protokoll till partnerskaps- och samarbetsavtalet så att de nya medlemsstaterna kan tillträda det.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0439/2008) av Angelika Niebler

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det berörda dokumentet ändrar inte i grunden innehållet i den förordning som parlamentet antog i november 2006, genom vilken ett partnerskap bildades mellan den offentliga och privata sektorn för att utveckla ett europeiskt system för flygledningstjänsten.

Syftet med de förslag till ändringar av förordningen som nu läggs fram är att erkänna Sesar (den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten) som ett gemenskapsorgan och tillåta att EG:s tjänsteföreskrifter tillämpas för dess personal. Ändringar föreslås också av storleken på gemenskapens bidrag och dess överföring till Sesar. Det ska vara högst 700 miljoner euro som i lika delar tas från budgeten för det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och från programmet för transeuropeiska nät.

Bildandet av företaget är ett farligt prejudikat när det gäller att använda offentliga medel för privata ändamål. I stället kunde man ha valt att använda den offentliga sektorn för att uppdatera och förbättra systemet för flygledningstjänsten, även i fråga om tillförlitlighet, och därigenom garantera säkerheten för personal och användare i luftrummet. Vi anser inte att dessa mål bättre kan uppnås genom att utsätta dem för den privata sektorns intressen och påtryckningar. Därför stödde vi inte betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Detta förslag kommer att ha en viktig positiv ekonomisk effekt på programmet för modernisering av infrastrukturen för den europeiska flygtrafikledningen. Jag stöder förslagen, de medel som sparas kommer att investeras i forskning, utveckling och validering till fördel för hela gemenskapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag skulle vilja förklara att jag röstade för Angelika Nieblers betänkande om bildandet av ett gemensamt företag för utveckling av Sesar, den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten.

Det är uppenbart att storskaliga gemenskapsprojekt inom sektorn forskning och teknisk utveckling kräver gemensamma insatser av den offentliga och privata sektorn för att ge bestående positiva effekter. I detta fall anser jag att den nya generationen av harmoniserad flygledningstjänst krävs för att ekonomiskt och miljömässigt underbygga den framtida tillväxten av flygtrafiken i europeiska luftrum. Jag anser därför att vi varmt bör välkomna bildandet av ett gemensamt företag på detta område. Jag vill dock betona att vi behöver dra lärdom av det förflutna (jag syftar i detta fall på likvideringen av det gemensamma företaget Galileo) och formulera en tydligare definition av vilken ställning denna juridiska person bör ha, så att fördelarna av de vetenskapliga och tekniska framstegen inte hindras av rättsliga problem eller problem med förfarandet.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0382/2008) av Diana Wallis

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Diana Wallis betänkande om kodifieringen av föreskrivna märkningar på två- och trehjuliga motorfordon. Eftersom direktivet om föreskrivna märkningar på två- och trehjuliga motorfordon har ändrats flera gånger anser jag att kodifieringen är nödvändig för att göra gemenskapsrättsakten mer begriplig och tillgänglig för medborgarna så att dessa kan utöva de rättigheter som föreskrivs i det.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0428/2008) av Hans-Peter Mayer

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Hans-Peter Mayers betänkande om ingående av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Jag instämmer med min kollegas inställning att det förslag som kommissionen lagt fram för att ersätta 1988 års Luganokonvention kan bidra till att göra systemet för erkännande och verkställighet av domar snabbare och effektivare på de berörda områdena och särkilt när det gäller registrering och validering av immateriella rättigheter.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0376/2008) av Pervenche Berès

 
  
MPphoto
 
 

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig.(LT) Förslaget är särskilt viktigt eftersom tillämpningen av förordningens kontrollförfarande innebär en betydlig förstärkning av Europaparlamentets rättigheter att observera hur genomförandeåtgärderna tillämpas. Europaparlamentet får rätt att kontrollera ett förslag till genomförandeåtgärder. Dessutom finns det tillägg till grundbestämmelserna som ger Europaparlamentet rätt att invända mot en föreslagen åtgärd eller föreslå ändringar av ett förslag till genomförandeåtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag stöder det utmärkta betänkandet av Pervenche Berès om ändring av rådets förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter. Efter införandet av det nya kommittéförfarandet, dvs. föreskrivande förfarande med kontroll, som utökar parlamentets rätt till tillsyn över genomförandeåtgärder, anser jag att vi behöver gå vidare med den allmänna anpassning som rekommenderats av kommissionen så att det nya förfarandet kan tillämpas effektivt.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0430/2008) av Reimer Böge

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Mellan 2007 och 2008 ingav Italien ansökningar avseende uppsägningar i Sardinien (1 044 uppsägningar, fem företag), Piemonte (1 537, 202), Lombardiet (1 816, 190) och Toskana (1 588, 461) till följd av liberaliseringen inom textil- och konfektionssektorn. Italien ansökte om ett ekonomiskt stöd på 38 158 075 euro för sammanlagt 5 985 uppsägningar i 858 företag.

Som vi har sagt tidigare kan fonden inte användas som en tillfällig stötdämpare för oacceptabla socioekonomiska kostnader till följd av liberaliseringen av handeln, särskilt inom textil- och konfektionssektorn, eller för en ökande otrygghet för arbetstagarna.

Eftersom övervakningssystemet med dubbelkontroll för export av vissa kategorier av textil- och konfektionsprodukter från Kina eventuellt löper ut den 31 december 2008 behöver vi fastställa mekanismer för att begränsa importen till EU från alla länder.

Med hänsyn till det ökande antalet företag som läggs ned eller omlokaliserar sin produktion, den stigande arbetslösheten och det ökande utnyttjandet av arbetstagarna – särskilt i Portugal – behöver vi hejda politiken för liberalisering av världshandeln (som satts i gång av EU och den socialdemokratiska regeringen i Portugal) och försvara produktion och anställningar med rättigheter i de olika EU-länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter på begäran av Italien är ett utmärkt tillfälle att överväga de reaktioner som kommer att krävas i framtiden när kombinationen av globaliseringseffekterna och den ekonomiska krisen blir ännu mer akuta. Omfattningen av fonden, som bygger på principer som är begränsade i räckvidd, tyder på att Europeiska unionen betraktar globalisering som ett faktum och att dess negativa effekter betraktas som en realitet som vi måste anpassa oss till och inte motverka. Det är enligt min mening ett realistiskt synsätt med betydande potential att bli effektiv.

Att förstå de globala förändringarna och inrikta insatserna på att reagera på dem är mer lämpligt än att tro på möjligheten att i det oändliga undvika förändringarna eller till och med tro att detta motstånd i sig är en dygd. Anpassning till globalisering är ett lämpligare politiskt alternativ än att göra motstånd mot globalisering.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag stöder Reimer Böges betänkande om utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag instämmer i att de ansökningar som ingetts av fyra italienska regioner uppfyller kraven för att bevilja det ekonomiska stöd som föreskrivs i EU-förordningen och är i linje med de syften som är bakgrunden till att fonden inrättades. I dag är det mer nödvändigt än någonsin att bistå dessa arbetstagare som har förlorat sitt arbete till följd av världshandelns ändrade struktur och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden igen. Jag stöder därför ansökan om utnyttjande av fonden så som denna formulerats i min kollegas betänkande.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0421/2008) av Klaus-Heiner Lehne

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. – (NL) Jag röstade mot betänkandet av flera skäl. Det var ingen seriös diskussion i utskottet. Endast sju av de 28 ledamöterna var närvarande. Det var faktiskt inte ens möjligt att hålla en debatt under plenarsammanträdet. Även före omröstningen i utskottet när Frank Vanhecke inte fick ta del av innehållet i betänkandet diskuterades det i ett flamländskt offentligt tv-program. Detta är upprörande. Värst av allt är dock slutsatsen i betänkandet. De rekommenderar att immuniteten ska upphävas trots att Frank Vanhecke inte är författare till den kontroversiella texten och att den belgiska författningen föreskriver att endast författaren kan åtalas om denne är känd.

På grund av denna värdelösa utredning riskerar Frank Vanhecke att förlora sina politiska rättigheter eftersom maktdelning och den belgiska domstolens självständighet endast existerar i teorin. Affären är en politisk manöver för att peka ut en flamländsk nationalistisk oppositionsledare. Det är en skam att Europaparlamentet har låtit sig utnyttjas för detta ändamål.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Både utskottet för rättsliga frågor och ledamöterna i de politiska grupperna i plenum har i dag ännu en gång visat precis hur oviktigt de anser att opartiskhet och respekt för lagen är i jämförelse med deras besatthet av att göra sig av med alla som inte ingår i den stora familjen av eurofederalister.

Min kollega Frank Vanhecke är utsatt för en veritabel häxjakt i Belgien, vars enda syfte är att fördöma honom och tvinga honom att stiga ned från den politiska scenen. Europaparlamentet har glömt att när en stat begär att den parlamentariska immuniteten ska upphävas är parlamentet skyldigt att tillämpa reglerna om skydd av parlamentsledamöterna strikt enligt vad som föreskrivs i arbetsordningen.

Precis som Bruno Gollnisch, vars parlamentariska immunitet drogs in av rent politiska skäl 2006, är Frank Vanhecke utsatt för verklig förföljelse genom att en rättslig fråga omvandlas till en politisk. Det är oacceptabelt för en institution som med orätt påstår sig vara demokratisk.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Den 13 oktober 1981 levererade den socialdemokratiska parlamentsledamoten André Laignel sitt omtalade genmäle i den franska nationalförsamlingen mot oppositionsledamöter som hävdade att den nationalisering som regeringen eftersträvade var författningsstridig. Han hävdade att de försköt debatten från en rättslig fråga till en politisk och även om de hade rätt att göra så hade de i det föreliggande fallet rättsligt fel eftersom de var i politisk minoritet.

Europaparlamentet har uppenbart tagit detta yttrande till sitt hjärta eftersom det gör sig av med alla som vågar bemöta det med politiska ståndpunkter som inte anses tillräckligt federalistiska eller proeuropeiska i dess smak.

Min kollega Frank Vanhecke är måltavla för en veritabel häxjakt inom Europaparlamentet, som han legitimt har valts till. Institutionen har helt fel och skämmer ut sig genom att acceptera det oacceptabla: lyncha en av sina ledamöter genom att nonchalera alla rättsprinciper och allt rättsligt skydd vad gäller parlamentarisk immunitet som för närvarande är i kraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Vad gäller detta betänkande och de därmed förknippade rättsliga förfarandena av de belgiska myndigheterna måste det sägas klart och tydligt att hela processen – särskilt domstolsförfarandena – utgör en rent politiskt motiverad förföljelse av den tidigare ledaren för partiet Vlaams Belang, Frank Vanhecke. Frank Vanhecke mottog stämningen två dagar efter det att han avgått som ledare för partiet.

Det är också klart att med endast sex månader kvar till valet till Europaparlamentet är syftet att svartmåla Vlaams Belang-partiets kandidat av politiska skäl. Enligt den belgiska författningen borde det också rättsligt sett ha varit nödvändigt att åtala författaren till artikeln, eftersom hans identitet är känd, i stället för utgivaren. Jag framhåller därför med skärpa att ett politiskt motiverat åtal inte får tas som förevändning att upphäva Frank Vanheckes politiska immunitet och att denna häxjakt av de belgiska rättsmyndigheterna borde fördömas i skarpa ordalag. En liknande situation uppstod 2003 när Daniel Cohn-Bendit från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen åtalades, även om det avvisades av det dåvarande utskottet eftersom de misstänkte politiska motiv. Situationen är densamma i detta fall och möjligen ännu klarare, vilket är skälet till att jag är tvungen att rösta mot förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. (NL) Jag har förlorat alla mina illusioner och jag måste säga att Europaparlamentet har blivit en skamlig medbrottsling i en politisk lynchmobb som iscensatts av de belgiska domstolarna. I närvaro av sju av 28 ledamöter fick jag 20 minuter i utskottet för rättsliga frågor för att försvara mig inför en anklagelseakt som var flera hundra sidor lång. I plenum – i strid med artikel 7 i vår egen arbetsordning – har jag överhuvudtaget inte haft möjlighet att tala för min sak.

Om detta hänt i Ryssland hade vi varit på krigsstigen. För egen del håller jag huvudet hög och fortsätter att stå upp för yttrandefriheten i Flandern och i Europa, inte minst vad gäller invandrarfrågan och faran med islam.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0422/2008) av Klaus-Heiner Lehne

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE), skriftlig. (IT) Vi i den radikala delegationen, tillsammans med Marco Pannella, röstar mot Lehnebetänkandet om Massimo D’Alemas immunitet eftersom man drar ologiska slutsatser som endast kan härledas från grunder eller reflexer som bygger på självförsvar från den italienska och europeiska politiska klassen.

I betänkandet argumenterar man för att begäran om tillstånd att åtala är ogrundad därför att de inhämtade uppgifterna redan är tillräckligt för att stödja ett åtal mot de personer som är under utredning. Om begäran från den offentliga åklagaren faktiskt syftade till att åtala Massimo D’Alema skulle begäran vara ogrundad eftersom parlamentet inte behöver fatta sina beslut i enlighet med italiensk lag.

Om de inhämtade uppgifterna dock verkligen är oanvändbart och begäran ogrundad och fullständigt onödig varför ska då Europaparlamentet behöva besluta om att ”inte godkänna användningen av de berörda telefonavlyssningarna och att inte upphäva Massimo D’Alemas immunitet”, så som det föreslås i betänkandet? Varför ska vi inte följa det italienska parlamentets beslut, som i samband med utredningen gav tillstånd till åtal mot Massimo Fassino?

Vi uppskattar att ALDE-gruppen genom att bestämma sig för att avstå från att rösta inte anslöt sig till den sociala gemenskapen av gruppen Europeiska folkpartiet och Europaparlamentets socialdemokratiska grupp i detta dubiösa beslut.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0393/2008) av Iliana Malinova Iotova

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) På senare år har många nya finansiella produkter kommit ut på marknaden. Den ökande komplexiteten hos dessa produkter gör att konsumenterna blir mer och mer försvarslösa och ofta oförmögna att utan experthjälp avgöra vilket finansiellt erbjudande som passar bäst för deras behov. Detta leder till många felaktiga beslut, särskilt av dem som inte har det så väl ställt.

I Polen stöter vi på många fall av bedrägerier, eller helt enkelt att konsumenterna fattar dåliga finansiella beslut eftersom de är okunniga om dess konsekvenser. Under dessa omständigheter är finansiell utbildning viktig och det bästa sättet att skydda konsumenterna mot att fatta fel beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Finansiell utbildning är en viktig fråga på EU:s dagordning, särskilt mitt under finanskrisen. Konsumenterna behöver grundkunskaper som hjälper dem att välja och helt förstå information och erbjudanden. Konsumenterna möts av ett allt större utbud av alltmer komplexa varor och tjänster. Än så länge motsvarar konsumentinformationen och rådgivningen inte de finansiella produkternas komplexitet. Följden av detta är att konsumenternas sårbarhet i finansiella frågor tilltar.

Om bristerna i kunskap och finansiell kompetens hos finansförmedlarna minskades skulle risken för överbelåning, uteblivna betalningar och konkurser också minska. Konkurrensen mellan långivarna skulle dessutom öka liksom den allmänna effektiviteten på marknaden, eftersom konsumenter med större kunskaper kan förstå vad som skiljer olika finansiella erbjudanden åt och välja det som passar deras behov bäst. För närvarande är konsumenternas kunskaper inte tillräckligt goda för att garantera att de kan sköta sin ekonomi ordentligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för en rättvis, objektiv och öppen finansiell utbildning samt för att tjänsteleverantörerna ska vara skyldiga att erbjuda ordentlig och korrekt information. Informationen måste klart kunna skiljas från kommersiell reklam och annonser. Jag hoppas att medlemsstaterna kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt de grupper som är mest utsatta för risker, t.ex. ungdomar, pensionärer eller arbetstagare i slutet av sitt yrkesliv.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Som många av parlamentets texter är Iliana Malinova Iotovas betänkande ett exempel på en till synes god idé med en vilseledande titel. Vid en ytlig genomläsning skulle man kunna förledas att tro det handlar om att skydda konsumenterna genom att informera dem om deras rättigheter och utbilda dem i finansiella tjänster. Kort sagt göra det möjligt för dem att ha en ansvarsfull och informerad relation till sin bank.

I själva verket handlar det om att från barndomen (småskolan tycks det) förvandla människor till perfekta små konsumenter i ett finansiellt system som hungrar efter deras besparingar men som är snålt när det gäller att låna ut, om att pracka på dem finansiella produkter av alla slag som de pseudoinitierade kallar för komplexa och som för det mesta helt enkelt är absurda, och om att få dem att göra sina räkenskaper och förbereda sig för pensionen – med ingen mindre än bankerna – trots att de också betalar till de obligatoriska offentliga pensionssystemen.

I en tid då världens finansiella system just har visat hur sjukt det är, när bankerna ogärna beviljar kredit till företag och enskilda trots de hundratals miljarderna i offentligt stöd, när arbetstagarna och små och medelstora företag betalar priset för den fortlöpande finansiella dårskapen och när världens största aktörer tillåts genomföra reformer för att förlänga livet på sina system, är detta betänkande allt annat än övertygande.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE ), skriftlig. – (PL) I dessa finanskrisens tider har betänkandet fått ny vikt. Det beror på att lånekrisen har avslöjat riskerna med att inte ge låntagarna ordentlig information. Den har också visat konsumenternas oförmåga att förstå finansiell och ekonomisk information och den inverkan som förändringar av makroekonomiska indikatorer kan ha på återbetalningen av deras lån, och därmed deras bristande kunskap om risken för insolvens och överskuldsättning.

I betänkandet uppmärksammas behovet av att utbilda konsumenterna och öka deras medvetenhet och därmed göra det möjligt för dem att använda sin egen kunskap för att bedöma de finansiella produkter som de erbjuds. Jag stöder därmed efterlysningen av program för finansiell utbildning, särskilt sådana som utarbetas med tanke på de potentiella användarna, med beaktande av deras ålder, inkomst, utbildning och yrkes- eller intresseområden. Dessutom måste de finansiella utbildningsprogrammen bygga på konkreta och verkliga situationer som vi möter i vardagslivet.

Jag hoppas att betänkandet kommer att hjälpa de finansiella institutionerna och konsumenterna att själva förstå behovet av finansiell utbildning. Jag anser att båda parter kan dra fördel av det, eftersom obestånd och alltför stora konsumentskulder utgör ett problem för låneinstitutionerna vars kunder får problem med att betala skulden.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Iotovabetänkandet om konsumentutbildning om lån och finansiering. Världen går mot en period av stor finansiell osäkerhet och många av Europas medborgare är rädda för att förlora sina arbeten, sina besparingar, sina pensioner och sin framtid. I en sådan osäker tid är konsumenternas kunskap om krediter, lån och finansiering i regel viktigare än någonsin. I betänkandet efterlyser man skräddarsydd utbildning för särskilda grupper. Initiativ av detta slag på EU-nivå är välkommet.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag röstade för Iliana Malinova Iotovas betänkande om att förbättra konsumenternas utbildning och kunskap om lån och finansiering. Detta är ett nödvändigt och välkommet initiativbetänkande från utskottet.

Den kris som sub prime-lånen (bostadslån med hög risk) har vållat har visat att låntagarna allt för mycket har hållits i okunskap. Bristen på information och förståelse har lett till en situation där konsumenterna inte är tillräckligt medvetna om risken för obestånd och överbelåning. Det måste också sägas att konsumenternas kunskap och rådgivningen till dem inte har hållit takten med de alltmer komplexa finansiella produkterna.

Tillräckligt finansiellt kunnande skulle i många fall minska risken för överbelåning och bristande betalning. Det skulle också ge konsumenterna bättre möjligheter att jämföra hur konkurrenskraftiga långivarnas erbjudanden är, vilket i sin tur skulle öka marknadens livskraft.

Jag stöder särskilt förslaget i betänkandet om att tydligare inbegripa finansiell utbildning i de nationella läroplanerna och att förse unga människor med all ekonomisk information som de behöver för att starta sin yrkeskarriär med alla de nya utmaningar som detta innebär i fråga om hur de ska använda sin inkomst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Vi behöver en rättvis behandling av investerare och låntagare med långa avstängningsperioder och ett skifte av bevisbördan. Risker och kostnader måste vara uppenbara och jämförbara redan från början. I synnerhet i fallet Lehman Brothers blev mängder av privatpersoner förda bakom ljuset, till exempel genom att de fick höra att de riskabla aktiebreven var säkra och till och med råddes att inte sälja alldeles innan Lehman gick i väggen. Medborgarna står nu inför en våg av påtvingade omvandlingar av deras lån i utländsk valuta eller är tvungna att betala för bankernas ökade återfinansieringskostnader tvärt emot vad den offentliga politiken säger.

I detta läge är det enkelt att säga att våra medborgare är dumma och att efterlysa en allmän dos av ”finansiell utbildning” är ett verkligt slag i ansiktet, särskilt eftersom inte ens de självutnämnda finansguruerna kunde genomskåda de olika spekulationslagren. Genom att efterlysa ökad marknadseffektivitet i stället för ökad konkurens mellan långivarna fortsätter man i betänkandet att stödja myten om den självreglerande marknaden. Jag kan inte nog starkt uttrycka mitt avståndstagande till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet av Iliana Malinova Iotova eftersom medlemsstaterna uppmanas att utveckla utbildningsprogram för pensionärer som kan löpa risk för finansiell utestängning, liksom för ungdomar som påbörjar sina yrkeskarriärer och står inför utmaningen att använda sin nya inkomst på ett lämpligt sätt.

Konsumenterna som inte har någon finansiell kunskap har svårt att välja produkter och tjänster som passar bäst för deras behov. Det är svårt för dem att utvärdera de råd som ges och de kan därför bli vilseledda och falla offer för otillbörliga försäljningsmetoder.

Jag välkomnar kommissionens initiativ på området finansiell utbildning för konsumenterna, särskild den nyligen inrättade Expertgruppen för finansiell utbildning. Jag anser dock att denna expertgrupp bör ha klara ansvarsområden och befogenheter.

Den webbplats som kommissionen redan har skapat för att utbilda konsumenterna (http://www.dolceta.eu) har visat sig vara värdefull. Jag hoppas att detta webbverktyg kommer att fortsätta att utvecklas och uppdateras på alla officiella språk.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) En av de viktigaste faktorerna i finanskrisen har varit den extrema lättheten att tillhandahålla lån och den allt för stora toleransen för lån. De slutsatser som måste dras av detta är för det första att det borde vara till nytta att införa en skyldighet för bankerna att se till att de som de lånar ut pengar till har förmåga och vilja att betala skulden, med tanke på krisen och dess orsaker. Samtidigt gör konsumenternas okunskap om riskerna med kredit – med början i problemet med förändringar i referensräntorna – att alla åtgärder som riktas till konsumenterna kan och bör tas. Det kommer uppenbart att bli svårt att med kampanjer av detta slag motverka trycket från en ekonomisk modell som bygger på maximal konsumtion men insatser för ökad kunskap är nödvändiga och enligt vår mening till nytta.

Under alla omständigheter bör betänkandet kunna främja ökad öppenhet och införandet av klarare regler om villkoren för de tjänster som långivare tillhandahåller. När det gäller utbildning i krediter och alla andra typer av konsumtion är det viktigaste inslaget utbildning i allmänhet, vilket ger människor redskapen att fatta vardagsbesluten.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0392/2008) av Anna Hedh

 
  
MPphoto
 
 

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) EU:s tilltro till konsumenterna är viktigt för att den inre marknaden ska bli effektiv och blomstra. Den gemensamma marknaden består av nästan 500 miljoner konsumenter och ett överflöd av varor och tjänster.

Sedan 1997 har kommissionen använt resultattavlan för den inre marknaden och uppmärksammat hur medlemsstaterna genomför rättsakterna för den inre marknaden. Genom konsumentmarknadens resultattavla fastställer man problemområden och den kan därför vara en universell och flexibel metod att rapportera brister som är värda samhällets, marknadsaktörernas och institutionernas intresse. Trots detta har resultattavlan för konsumentmarknaderna aldrig haft till syfte att rapportera till konsumenterna om den inre marknaden och det är mycket viktigt att korrigera detta förhållande. Vi måste se till att marknaden fungerar så väl som möjligt och att konsumenterna erbjuds tjänster vars pris och kvalitet motsvarar deras förväntningar. För detta ändamål är det inte nödvändigt att anta fler eller striktare rättsakter. I bland är det lämpligare och effektivare att tillhandahålla information, utbildning eller lita till självreglering.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig.(PL) Den inre marknaden betjänar inte enbart företagen, som tack vare det successiva avskaffandet av hindren har hela den europeiska marknaden bokstavligen på armlängds avstånd. Den skapades också med tanke på konsumenterna för att göra det möjligt att få samma standarder i alla medlemsstater.

Resultattavlan för konsumentmarknaderna är ett verktyg för bevakning, analys och identifiering av program på den inre marknaden från konsumentens synpunkt. Som indikatorer används bland annat priser, klagomål, tillfredsställelse och byten. Trots att vissa resultat som visas på resultattavlan förefaller tvivelaktiga – t.ex. priserna, som visserligen är enkla att informera om och jämföra men det slutliga priset påverkas av många variabler, som inte alltid avspeglas på resultattavlan – utgör indikatorerna utan tvekan en ytterst användbar och lämplig metod att bedöma resultaten för konsumenterna på den inre marknaden.

Jag vill framhålla att detta är den första versionen av resultattavlan för konsumentmarknaderna. Vi kan därför förvänta oss en vidareutvecklad version som svarar mot våra önskemål. Det är viktigt att resultattavlan skrivs på ett begripligt språk, som är lätt att förstå för en bred användargrupp och dess resultat är utan tvekan en intressant källa till information om konsumentresultaten på den inre marknaden.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0417/2008) av Astrid Lulling

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet röstade för betänkandet om förslaget till rådets direktiv om allmänna regler för punktskatter och vill särskilt betona vikten av att ändringsförslag 48 om referensnivåer för införsel av alkohol och tobak antogs. Denna minskning (en halvering av tidigare indikativa referensnivåer) är ett steg i rätt riktning mot en mer ansvarsfull politik som tar folkhälsan på allvar. Vi vill dock påpeka att vi endast betraktar detta som ett första steg mot en ambitiösare politik på området. Vi är vidare nöjda med att ändringsförslag 60 samt ändringsförslag 68 förkastades. Detta innebär att punktskatter även fortsättningsvis ska tas ut i destinationslandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har valt att rösta ja till betänkandet då vi anser att det någorlunda erbjuder en möjlighet att förena krav på nationella hälsopolitiska strävanden med en fri inre marknad. Vi har dock valt att rösta nej till vissa förslag med starkt federalistiska förtecken.

Junilistan ser det som mycket viktigt att t.ex. svensk alkoholpolitik kan drivas i enlighet med Sveriges riksdags värderingar och beslut. Detta kräver erläggande av punktskatt i mottagarlandet för distansförsäljning av exempelvis alkohol. Detta skulle inte bli fallet om ändringsförslagen röstades igenom. Tvärtom skulle det bland annat innebära att bestämmelserna om enskilda personers förvärv skulle utvidgas till att även gälla distansförsäljare där punktskatt erläggs i den medlemsstat där förvärvet har gjorts. Då kostnaden för nationella folkhälsoproblem, såsom alkohol och tobaksrelaterade skador, till stora delar bekostas genom nationella skatteuttag, skulle förslaget om punktskattefrihet från distansförsäljning försvåra den offentliga sektorns möjligheter att hantera folkhälsoproblem på ett effektivt sätt.

Problematiken kvarstår dessutom ur ett konkurrensperspektiv, då man som distansförsäljare kan erbjuda samma produkt som nationella aktörer, men avsevärt mycket billigare, endast då man undandrar sig erläggande av punktskatt i samma land. Junilistan ställer sig positiv till konkurrens, men anser att aktörer ska konkurrera på samma villkor.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder direktivet som kommer att begränsa bedrägerier och smuggling som minskar statens inkomster. Detta moderniserade och förenklade direktiv kommer att minska näringsidkarnas skyldigheter och göra det möjligt för dem att bekämpa punktskattebedrägerier mer effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Vårt skattesystem är mycket komplext och i viss utsträckning endast begripligt för specialister. Av den anledningen är varje försök att förbättra formaliteterna och de allmänna villkoren och att bekämpa skattebedrägerier välkommet, förutsatt att medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet bevaras och inga försök görs att harmonisera skattesatserna genom bakdörren.

Det är också viktigt att ha tydliga regler för butiker för skattefri försäljning och för resenärerna själva. Detta projekt tycks ha ett sådant syfte, vilket är skälet till att jag röstade för Lullingbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Astrid Lullings betänkande om de allmänna reglerna för punktskatt. De bestämmelser som ingår i kommissionens förslag är säkerligen inte tillräckliga för att garantera att privatpersoner i företag i EU får frihet att göra gränsöverskridande inköp och försäljning av varor utan att mötas av onödiga skattehinder.

Även om kommissionens förslag innehåller visa förbättringar och förändringar, t.ex. artikel 37 (de skattemärken som medlemsstaterna föreskriver får inte ge upphov till dubbelbeskattning), behöver bestämmelserna om privatpersoners inköp från distansförsäljning byggas ut för att skapa en verklig inre marknad för punktskattepliktiga varor som köps av privatpersoner för personligt bruk.

 
  
MPphoto
 
 

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Jag välkomnar att Europaparlamentet äntligen har svängt och gått på en mer alkoholrestriktiv linje. Resultatet av dagens omröstning rörande Lullings betänkande om de allmänna reglerna för punktskatter innebär att riktlinjerna för införselkvoter för alkohol halveras. Dessutom begränsas möjligheterna till taxfreeförsäljning till hamnar och flygplatser. Betänkandet innebär även att det inte finns några hinder för att till exempel ta ut svensk punktskatt på varor som beställts från ett annat EU-land över Internet. Europaparlamentet är i denna fråga endast rådgivande, men dagens utslag är ändå en viktig markering.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0391/2008) av Niels Busk

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Allt för lite frukt och grönsaker äts i EU i förhållande till WHO:s rekommendationer om minst 400 gram per dag. Det pågår en fetmaepidemi bland barn. Detta är särskilt allvarligt på Malta.

Ett stort intag av frukt och grönsaker minkar risken för ett stort antal sjukdomar och förhindrar övervikt.

År 2007 genomgick marknadsorganisationen för frukt och grönsaker en genomgripande reform mot ökad marknadsinriktning. Frukt och grönsaker är nu helt integrerade i systemet med samlat gårdsstöd.

Övervikt medför risk för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck och vissa cancerformer. Ett dagligt intag av 600 gram för personer över 11 år bör vara vårt mål.

Kommissionen föreslår ett anslag på 90 miljoner euro i gemenskapsbudgeten. Det motsvarar en frukt en dag i veckan under 30 veckor per år för barn i åldern 6–10 år.

För att uppnå alla positiva effekter av införandet av programmet för frukt i skolan krävs ökad finansiering. Ett program för frukt i skolan bör bestå av en portion frukt per dag och inte enbart för skolbarn i åldern 6-10 år.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar betänkandet om programmet för färsk frukt i skolorna. Detta förslag kommer att ge verkliga hälsofördelar för miljontals barn i hela EU.

Finansieringen av gratis frukt till skolbarnen via budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att visa vanliga EU-medborgare de konkreta fördelarna med denna politik. EU:s och medlemsstaternas samfinansiering av programmet kommer att göra det möjligt att utöka det befintliga programmet för frukt i skolan i England och att starta liknande program i Skottland, Wales och Nordirland.

Även om den större budgeten på 90 miljoner euro som kommissionen planerar skulle vara välkommet – så som parlamentet påpekade i sitt betänkande genom sin begäran om en ökning av budgeten med 500 miljoner euro – kommer inrättandet av detta program att ge barnen regelbunden tillgång till gratis frukt med de hälsofördelar detta ger, t.ex. en lägre risk för att utveckla fetma, diabetes och andra sjukdomar senare i livet. Förutom att ge omedelbara fördelar för barnhälsan, kommer programmet att bidra till att forma unga människors syn på kost, skapa ett friskare Europa och minska kostnaderna för de statliga hälsovårdssystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hanne Dahl (IND/DEM), skriftlig. (DA) Junirörelsen har röstat för betänkandet i dess helhet, trots att vi i princip är emot jordbruksstöd. Vi anser att det är viktigt att ge barnen mer hälsosamma matvanor. Vi är dock emot kravet på att frukten ska vara av gemenskapsursprung eftersom det gör det till ett indirekt stöd till EU:s jordbrukare. Slutligen vill vi också att den frukt som barnen får ska vara ekologisk.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för en bättre finansiering av programmet samt för att tydligare definiera de produkter som kan ingå i det. Statistiken visar att det finns ungefär 22 miljoner överviktiga barn i EU, varav över 5 miljoner feta barn, främst på grund av för stor konsumtion av produkter med höga halter av fett, socker och salt. Därför är det mer än nödvändigt för EU och medlemsstaterna att engagera sig i att skapa hälsosammare matvanor, särskilt genom att tillhandahålla ett varierat sortiment av säsongens frukter. Jag röstade också för att öka den budget som anslagits till programmet från 90 miljoner euro till 500 miljoner euro, eftersom den summa som ursprungligen anslagits till programmet motsvarar att erbjuda en portion frukt till varje barn i åldern 6–10 år under en period av 30 veckor.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. (EN) Även om jag anser att det i grunden är föräldrarna som ansvarar för sina barns hälsa och att alla program för frukt i skolan måste vara tillräckligt flexibla för att ge utrymme för lokala, regionala och nationella förhållanden, välkomnar jag betänkandet.

Det pågår en fetmaepidemi bland barn och uppskattningsvis finns det 22 miljoner överviktiga barn i EU, varav 5,1 miljoner anses vara allvarligt överviktiga. Barnen i EU äter inte tillräckligt hälsosam mat och hälsosammare alternativ måste göras tillgängliga. Jag hoppas att det här förslaget kan ge ett litet bidrag på vägen mot att minska barnfetman.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. Det råder inga tvivel om att barn mår bra av att äta frukt. Äpplen, bananer och apelsiner förhindrar övervikt och håller oss friska. På sätt och vis är det därför förståeligt att många i dag röstade för ett förslag i Europaparlamentet om att subventionera skolbarnens frukt i EU.

Problemet är bara att ansvaret för vår fruktkonsumtion inte hör hemma på EU-nivå. Det är i första hand föräldrarnas sak att ge sina barn goda kostvanor. I andra hand är ansvaret kommunernas och i tredje hand statens. Som federalist vill jag att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Det vill EU egentligen också. Enligt artikel 5 i EG-fördraget ska beslut som bättre hör hemma på en lägre nivå också beslutas där. Därför röstade jag mot parlamentets förslag att utöka fruktbudgeten från 90 miljoner euro till 500 miljoner euro.

I EU ska vi jobba för lägre utsläpp, mot brottslighet och för ökad rörlighet. Mera frukt, bättre motion och mindre godis är frågor som hanteras betydligt bättre av skolor, föräldrar och lokalpolitiker.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Buskbetänkandet om förslaget till att inrätta ett program för att distribuera frukt i skolorna eftersom jag anser att gemenskapsstöd till gratis utdelning av dessa produkter till barnen är viktigt för att främja hälsosammare matvanor i Europeiska unionen och följaktligen förbättra européernas hälsa.

Den ökade förekomsten av fetma och övervikt i Europa, särskilt bland småbarn, är resultatet av att kombinera dåliga matvanor med en stillasittande livsstil. Vi behöver därför omgående utveckla effektiva åtgärder för att bekämpa denna epidemi, inte minst genom att främja hälsosammare matvanor under de tidigaste åren av livet. I samarbete med familjerna kan skolorna spela en viktig roll för att få barnen att äta hälsosammare.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi stöder detta betänkande till vilket vi bidrog med flera förslag. Trots motstånd från Europeiska kommissionen försvarar man i betänkandet gratis och daglig utdelning av frukt i skolorna för att förbättra kvaliteten på barnens hälsa och liv, särskilt för barn från mindre gynnsamma bakgrunder.

Vårt stöd till programmet beaktar behovet av att uppmuntra unga människor till att uppskatta frukt och grönsaker, vilket kommer att få en mycket positiv effekt på folkhälsan och bekämpandet av barnfattigdom. För att vara effektivt måste programmet utökas till fler barn, vilket innebär att i framtiden måste det utsträckas till andra åldersgrupper och till underprivilegierade samhällsskikt. Detta program måste inbegripa en gemenskapspreferens, dvs. prioritera nationell och lokal produktion och dess finansiering måste komma från gemenskapen för att garantera ökad social sammanhållning.

Programmet bör fungera som en förebild för en politik som leder till verklig solidaritet mellan länderna. Vi hoppas att allt detta inte enbart blir ännu en propagandakampanj och att en överenskommelse kan uppnås med rådet för att göra de nödvändiga medlen tillgängliga så att programmet kan tillämpas effektivt i alla länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder jordbruksutskottets förslag till ett program för frukt i skolan, men tillsammans med mina kolleger i brittiska labour vill jag behålla ett inslag av nationell samfinansiering för att få en ökad täckning. Jag stöder också hänvisningen till ekologiska, lokala och regionala produkter men detta kan inte helt ersätta nödvändigheten av mest valuta för pengarna eller sorten. I sydvästra England skulle jag välkomna utbytet av våra förträffliga lokala varianter av äpplen och päron mot bananer från Cypern och Kanarieöarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE), skriftlig. (EN) Jag är mycket nöjd med att våra barns hälsa blir föremål för åtgärder på EU-nivå.

Fetma bland barn är ett ökande problem i Europa, och än mer så i Storbritannien, där nästan 25 procent av befolkningen är fet och 10 procent av barnen är överviktiga. Detta är ett allvarligt problem för många av mina väljare och jag välkomnar ett initiativ för att angripa det.

Att påverka matvanorna under barndomen är nyckeln till att förhindra fetma senare i livet och konsumtion av frukt och grönsaker är bevisligen ett sätt att minska frekvensen av fetma och hjärt- och kärlsjukdomar.

I Storbritannien leder snabbmatens lockelse till utvecklandet av dåliga matvanor, vilket i sin tur kostar vår hälsovård 6 miljarder brittiska pund per år. Det är således tydligt att det också är sunt ekonomiskt förnuft att stödja initiativet.

Det är därför som jag röstade för betänkandet och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att använda medlen på ett effektivt sätt för att bekämpa det som håller på att bli ett verkligt problem för våra barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. En redan dålig idé från kommissionen försämras än mer genom de ändringsförslag som Europaparlamentets jordbruksutskott har lagt fram. Inte minst när utskottet vill öka utgiftstaket från 90 till 500 miljoner euro på skattebetalarnas bekostnad. Utskottet betonar att det bara handlar om frukt som har sitt ursprung i gemenskapen. Frukt med annat ursprung är helt oviktig.

Rent löjeväckande blir utskottets förslag när man storebrorsmässigt föreslår skrivningar om att säsongens frukt ska delas ut och främja stor variation så att ”barnen kan upptäcka olika smaker”.

Än en gång går Europaparlamentet in i utbildningspolitiken. Medlemsstaterna ska på ett ”pedagogiskt sätt införliva dessa åtgärder i skolornas undervisningsprogram om kost och hälsa”.

Majoriteten i Europaparlamentet har en förvriden syn på den gemensamma jordbrukspolitiken. Skattebetalarna har, enligt ledamöterna, ett ymnighetshorn med pengar att kasta in i jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingen. Tack och lov har Europaparlamentet inget medbeslutande inom dessa områden och så bör det förbli.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Jag är mycket nöjd med att vi i dag har antagit programmet för frukt i skolan. I det yttrande om näring, övervikt och fetma som antogs av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd skrev jag att särskild vikt måste fästas vid problemet med fetma bland barn och ungdomar, eftersom övervikt är förknippat med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck och vissa tumörer.

Syftet med programmet för frukt i skolan är att främja den goda vanan att äta frukt och grönsaker och undervisa skolbarnen om hälsosamt ätande. Matvanorna bildas under barndomen och det har visats att människor som under barndomen lärde sig att äta mycket frukt och grönsaker håller sig till en liknande diet under sitt vuxenliv.

Utdelningen av frukt till skolbarn är ett säkert sätt att bidra till ökad konsumtion av frukt och grönsaker bland de mycket unga. Effekten av programmet för frukt och grönsaker i skolan när det gäller att förebygga fetma bland europeiska barn och ungdomar kommer därför säkert att bli betydande. Dessutom kommer effekten att bli större om ätandet av frukt i skolan är mer än symbolisk. Jag konstaterar därför med tillfredsställelse rösterna för att öka budgeten för programmet betydligt (fyrfaldigt).

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Buskbetänkandet och stöder helhjärtat initiativet att förse EU:s skolbarn med frukt. Mitt eget land, Skottland, har en av den sämsta hälsostatistiken i Europa och regeringen där bedriver aktivt ett antal politiska åtgärder inriktade på att förbättra barnhälsan i hopp om att detta kommer att förbättra deras välmående senare i livet. Detta EU-initiativ kommer att komplettera den skotska regeringens arbete och är därför välkommet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) Enligt min mening är programmet för frukt i skolan av mer än symbolisk betydelse – ”här kommer Europeiska unionen och ger någonting åt barnen” – eftersom det är ett initiativ som främjar goda matvanor. Jag anser att vi även bör låta barn på högstadiet omfattas av programmet. Jag vill framhålla att vi därigenom skulle hjälpa fattigare familjer som ofta inte kan ge frukt till sina barn. Naturligtvis erbjuder det ytterligare en möjlighet för jordbrukare och fruktodlare. Frukt och grönsaker, och i mitt land i synnerhet äpplen, är relativt enkla att distribuera. Vi måste dock komma ihåg att frukten måste vara av god kvalitet, ren och färsk. Vi måste också förbereda våra skolor på att införa programmet. Realistiskt sett kan det införas tidigast i början på skolåret 2009/2010.

När det gäller kostnaden är den inte astronomisk: i kommissionens förslag beräknas den till 90 miljoner euro och den kunde kanske vara högre. Detta är sant men samtidigt bör vi vara medvetna om den höga kostnaden för att behandla sjukdomar som är förknippade med övervikt och fetma. Låt oss inte göra programmet till ett engångsinitiativ bara för uppvisning. Låt oss engagera de nationella, regionala och lokala myndigheterna som ansvarar för utbildning. Låt oss behålla en rimlig flexibilitet när det gäller detaljerna om valet av frukt och grönsaker och komma ihåg att det är avsett att främja våra barns hälsa på bästa möjliga sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. (EN) Efter att ha bestämt sig för att rösta mot betänkandet av Niels Busk förklarar jag mitt fulla stöd och sympati för det debatterade ämnet – att ge skolbarnen i EU mer frukt. Ökad fetma bland unga människor är ett oroväckande problem.

Jag stöder dock först och främst principen om subsidiaritet. Jag är absolut övertygad om att medlemsstaterna och deras regeringar bör kunna anförtros uppgiften att ta väl hand om sin unga generation. Det är inte EU:s sak att reglera konkreta problem som det aktuella. Initiativet i fråga har uppenbarligen goda avsikter. Men genom att börja lösa sådana problem med alleuropeiska förordningar negligeras den roll och det ansvar som de berörda aktörerna har: föräldrar, lokala och nationella regeringar. Jag är säker på att de alla har samma engagemang och motivering att tillgodose behovet av att öka fruktkonsumtionen i sina skolor.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder programmet som ger medel till gratis frukt och grönsaker till skolbarn. Detta kan endast ge positiva resultat, bidra till att minska fetman bland barn genom att närma sig rekommendationen ”fem per dag”, vilket är skälet till att jag röstade för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) I min röstförklaring om 2009 års budget den 23 oktober 2008 fäste jag er uppmärksamhet vid värdet av att EU medverkar till att ge skolbarnen frukt. Ett program för frukt i skolan kan vara till nytta för att förhindra att barn blir ännu fetare och lever ännu mer ohälsosamt. Frågan är varför EU ska ta hand om detta, snarare än kommunerna som organiserar utbildningen. Betalningarna görs för närvarande från EU:s anslag till medlemsstaterna, vilka är skyldiga att lägga till ytterligare en summa och kommunerna ska sedan ansvara för att genomföra programmet. Detta arbetssätt skapar mycket onödig administration och tidskrävande byråkrati.

Under den senaste budgetdiskussionen fördubblades beloppet till 182 miljoner euro och tack vare Buskbetänkandet kommer beloppet att ökas till 500 miljoner euro i framtiden. Den nederländska jordbruksministern, som stöder det nuvarande programmet, har tillkännagett i medierna att hon anser att denna enorma ökning inte har något värde och kommer att tala emot den. Eftersom det inte är parlamentet som beslutar om detta utan rådet kan det förväntas att ökningen inte kommer att förverkligas. Under tiden har skolfrukten dock i allmänhetens ögon kommit att representera EU:s prioriteringar som är långt ifrån målet.

 
  
MPphoto
 
 

  Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Buskbetänkandet, utifrån slutsatserna från hälsovårdsorganisationerna om de sjukdomar som den moderna människan lider av, varav många beror på dåliga matvanor. Att äta frukt kan bidra till att förebygga och/eller bota dessa sjukdomar, tack vare de vitaminer som de innehåller.

Vi måste lära våra barn hur och vad de ska äta. Därför anser jag att detta också kan innebära kostundervisning, särskilt som Världshälsoorganisationen rekommenderar att barn upp till 11 års ålder ska äta minst 400 gram frukt och grönsaker varje dag. Samtidigt har en explosion noterats i antalet barn som får en ohälsosam, absurd och olämplig diet, där skulden för detta ligger inte bara hos skolorna eller familjen utan hos oss alla, samhället i stort. Matvanor av detta slag måste stoppas omedelbart.

Skolan är ett av de områden som ansvarar för att forma vanorna, vilket bör göra det möjligt för oss att återgå till vanan att äta frukt. Därför ger jag mitt totala stöd till att frukt utdelas och äts i skolorna. Detta program bör vara med på prioriteringslistan för beslut så att det kan genomföras så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Neil Parish (PPE-DE), skriftlig. (EN) Konservativa parlamentsledamöter avstod från att rösta om Buskbetänkandet om kommissionens förslag om att införa ett EU-omfattande program för frukt i skolan. Samtidigt som vi är mycket angelägna om att se hälsosamma matvanor främjade bland de yngsta i Storbritannien och EU har vi förbehåll om de budgetanslag som föreslås i betänkandet som är betydligt högre än de 90 miljoner euro kommissionen föreslog. Beroende på resultatet av omröstningen kommer parlamentet att begära budgetanslag på minst 360 miljoner euro och kanske till och med så mycket som 500 miljoner euro. Vi anser att det vore klokare att starta programmet med en lägre finansiering och därefter utvärdera budgetbehoven mot bakgrund av de vunna erfarenheterna – så som argumenteras för i kommissionens konsekvensanalys.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Marknaden för frukt och grönsaker i EU styrs för närvarande av efterfrågan. Införandet av programmet för frukt i skolan kommer att stödja konsumtionen av frukt och grönsaker i EU och öka efterfrågan, vilket inte bara kommer att höja folkhälsan utan även vara till nytta för EU:s frukt- och grönsaksodlare.

Ett stort intag av frukt och grönsaker minskar risken för många sjukdomar och förhindrar uppkomsten av övervikt och barnfetma. Hälsoperspektivet är således det viktigaste skälet för ett program för frukt i skolan som stödjer fruktkonsumtionen. Eftersom matvanor grundläggs i späd ålder är det enligt min mening inte tillräckligt att starta i skolorna utan hellre i förskoleinstitutioner.

De 90 miljoner euro som kommissionen föreslår att man ska anslå från gemenskapsbudget kommer dock endast att föreslå till en frukt per vecka, vilket inte är tillräckligt för att vare sig för att ändra matvanorna eller påverka folkhälsan.

Jag anser att en realistisk budget för programmet vore 500 miljoner euro, så som Europaparlamentet föreslår. En sådan summa skulle ge en portion frukt per elev och dag och samtidigt göra det möjligt att inrikta programmet inte enbart på barn mellan 6 och 10 år utan också på yngre barn i föreskoleinstitutioner.

Jag är starkt övertygad om att de pengar som satsas på programmet för att stödja konsumtion av frukt i skolorna i EU kommer att medföra besparingar i hälsovårdskostnader för medlemsstaterna och jag har därför röstat för Niels Busks betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Fördelarna med det system som föreslås i betänkandet är klara. Främjandet och i vissa fall helt enkelt säkerställandet av att samhällets yngsta konsumerar frukt har goda syften både omedelbart genom att främja en varierad kost och i framtiden när det gäller att utveckla goda matvanor. Det är dock två frågor som behöver tas upp.

Mångfaldigandet av garantimekanismerna för att se till att den frukt som erbjuds är producerad i EU gör att det känns som om motiven bakom åtgärderna inte bara är de ungas kost utan främst främjandet av EU:s jordbruk. Även om sambandet mellan denna fråga och den gemenamma jordbrukspolitiken som redan nämnts är klar är det tveksamt om detta behöver angripas på gemenskapsnivå. Valet mellan att distribuera äpplen eller Rochapäron kan uppenbart överlåtas till medlemsstaterna. Vi är dock tveksamma till att det verkligen behöver inrättas ett gemenskapsprogram för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Den 1 februari 2007, när mitt betänkande om att främja hälsosam kost och fysisk aktivitet i EU antogs, skickade Europaparlamentet ut en rad tydliga budskap, bland annat om den viktiga roll som utbildningen har när det gäller kost och hälsa för att förhindra övervikt och fetma, som berör över 5 miljoner barn och uppmaningen till kommissionen och rådet att vidta nödvändiga åtgärder inom ramen för översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2008 och 2013 för att förbättra incitamenten till hälsosam kost inom ramen för landsbygdspolitiken.

Kommissionen tycks ha hörsammat uppmaningen med detta EU-program för att dela ut gratis frukt i skolorna till barn mellan sex och tio års ålder från 2009/2010. Nu är det upp till de 27 medlemsstaterna att spela sin roll. Självklart kommer det att behövas mycket tid, pengar och personal och menyerna behöver också ändra i många skolmatsalar för att Världshälsoorganisationens rekommenderade daliga intag av fem frukter och grönsaker (400 gram) ska blir mer än en reklamslogan skriven med liten stil på tv-rutorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Buskbetänkandet om programmet för att främja konsumtion av frukt i skolorna. Det är tydligt att barnen i Europeiska unionen äter för lite frukt och grönsaker delvis på grund av den dåliga kosten de får i skolmatsalarna. Hög konsumtion av frukt och grönsaker skulle dock minska risken att ådra sig allvarliga sjukdomar och förhindra att barnen blir överviktiga och feta. Att äta grönsaker från barndomen är också en god vana som fortsätter hela livet.

Jag instämmer också med föredraganden om att de resurser som är öronmärkta av kommissionen till programmet är helt otillräckliga. Det föreslagna stödet medger faktiskt bara tillhandahållande av en portion frukt en dag i veckan. Det bör också sägas att jag uppriktigt sagt är nöjd med att kommissionen i alla fall har tagit till sig de olika befintliga experimenten i syfte att göra kvalitativa förbättringar av programmet.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. I Sverige brukar vi säga till våra barn att frukt är naturens eget godis. Jag tycker själv mycket om frukt och jag tror att det är bra om Europas barn äter ordentligt av dessa nyttigheter. Så långt delar jag föredragandens åsikter. Med detta sagt måste ändå ansvaret för att våra skolbarn får i sig tillräckligt med äpplen och bananer ligga på barnens föräldrar och möjligtvis de kommuner där skolorna bedriver sin undervisning. Europeiska unionen ska inte agera överstatlig fruktpolis. Låt oss i stället koncentrera vår energi och våra resurser till mer angelägna uppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder helt kommissionen förslag om att dela ut gratis frukt och grönsaker i skolorna, som ett led i strategin att motverka barnfetma. Jag stöder inte bara helt användningen av EU-medel för att tackla ett prioriterat hälsoproblem i alla medlemsstater utan också det starka sociala element som är förknippat med förslagen genom att de kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att stödja barn från mindre privilegierade bakgrunder som tenderar att äta mindre frukt och grönsaker och som tenderar att löpa större risk från fetma. Vidare är det första gången som pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken används för att ta itu med en folkhälsofråga, ett tecken på förändring i tänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens syften.

Jag är glad att parlamentet har sänt ett starkt budskap till kommissionen och till rådet om att stödja en ökad budget för att göra det möjligt för fler barn att dra nytta av programmet. Jag instämmer dock inte med parlamentets ståndpunkt när det gäller att kräva att frukten och grönsakerna endast ska komma från gemenskapen. Vi bör inte förlora ur sikte att programmet handlar om att främja en stor variation av frukt och grönsaker till skolbarn och motverka fetma.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Kampen mot kalaskulan måste börja från ung ålder. Utdelning av färsk frukt i skolan kan vara ett starkt incitament till att äta hälsosammare. Det är därför som programmet, som ger varje barn i åldern 3–10 år tillgång till minst en frukt, välkomnas med öppna armar.

I EU beräknas 22 miljoner barn vara överviktiga, varav 5,1 miljoner är feta. Detta skapar inte bara många hälsoproblem, det ökar också hälsovårdskostnaderna i medlemsstaterna. Om kommissionen accepterar parlamentets förslag om att öka budgeten från 90 miljoner euro till 500 miljoner euro kan varje barn lära sig goda matvanor från ung ålder. Detta ger dem större chanser att bevara dessa vanor och därmed förhindra fetma.

I betänkandet kommenteras också sammansättningen av den frukt som tillhandahålls. Medlemsstaterna ska ge lokalt odlad frukt och säsongens frukt företräde. I betänkandet efterlyses hälso- och kostråd till barnen tillsammans med information om ekologiskt jordbruk. Jag är glad över innehållet i betänkandet och av det skälet röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder principen om att försöka göra frukt mer tillgängligt för de unga i skolan. Det framgångsrika skotska projektet att försöka göra mer frukt och grönsaker tillgängliga via skolorna har lett till att rekordmånga barn äter mer hälsosamt. Programmet har riktats in på dem som har de största behoven och jag hoppas att detta program också riktas in på de fattigaste och mest sårbara barnen först.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0420/2008) av Pervenche Berès och Werner Langen

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet instämmer i analysen av situationen i euroområdet. Vi uppskattar att sociala aspekter av samarbetet lyfts fram samt att tillväxtproblemen betonas. Samtidigt ställer vi oss inte bakom paragraf 40 i betänkandet där man säger att medlemsstater utanför euroområdet som uppfyller Maastrichtkriterierna och som inte har något undantag i fördraget ska införa den gemensamma valutan vid första bästa tillfälle.

Vi anser att detta ligger utanför parlamentets befogenheter att uttala sig om. Vi respekterar det beslut som den svenska befolkningen tog i en folkomröstning och vill understryka att detta är en fråga som ska behandlas i respektive medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade alla mot betänkandet, där man trotsar stabilitetspolitiken, underlåter att se konsekvenserna av det rådande allvarliga ekonomiska och sociala läget, ignorerar de förvärrade sociala och regionala ojämlikheterna och glömmer den stigande arbetslösheten och fattigdomen.

Det är oacceptabelt att man i betänkandet insisterar på Europeiska centralbankens falska oberoende, i stället för att försvara dess demokratiska kontroll och förändra dess mål för att beakta behovet av att koncentrera sig på produktion, skapandet av anställningar med rättigheter och förbättra människors köpkraft, särskilt bland arbetstagare och pensionärer.

Beklagligtvis förkastades de förslag som lagts fram av vår grupp, särskilt de förslag där vi kritiserade skatte- och konkurrenspolitiken och tog upp den ökade otryggheten i arbetslivet och konsekvenserna av avreglering.

Det är också beklagligt att våra förslag om att dra tillbaka stabilitetspaketen och ersätta den med en ny strategi för solidaritet, utveckling och sociala framsteg förkastades.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det minsta man kan säga är att den allmänt positiva bild som föredragandena tecknar av EMU:s tio år inte förefaller vara helt objektiv. Inte överraskande beror de få problem som fastställts och analyserats på medlemsstaterna och på bristande europeisk integration.

Sanningen är den att införandet av euron automatiskt ledde till en explosion i priserna på dagligvaror och till ett fall i arbetstagarnas köpkraft. Sanningen är den att stabilitetspaketen är en budgetmässig och social Malthusianism. Sanningen är den att avsaknaden av en växelkurspolitik och övervärderingen av euron har undergrävt euroområdets internationella konkurrenskraft. Sanningen är den att en gemensam penningpolitik och en gemensam nyckelräntesats för 11 eller 15 ekonomier med mycket varierande strukturer och utvecklingsnivåer oundvikligen är lika dåligt lämpade för behoven i varje enskild ekonomi som de är för helheten.

Euron har inte lyckats medföra det utlovade välståndet för sina medlemmar, som i flertalet fall nu befinner sig i recession. Detta beror på att euron i sin utformning och sin tillämpning inte är ett ekonomiskt verktyg. Det är framför allt ett kraftfullt politiskt verktyg för att tillintetgöra nationernas självständighet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet där man efterlyser ekonomisk samordning för att förhindra en utdragen och djup recession. Denna färdplan ska förbättra övervakningen av finanskrisen och bör ge värdefullt stöd till ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Pervenche Berès och Werner Langens betänkande om utvärderingen av ett decennium med Ekonomiska och monetära unionen. Jag instämmer helt i att Europaparlamentet, som är det enda EU-organ som är direktvalt av folket, har spelat en mycket viktig roll under det första decenniet av Ekonomiska och monetära unionen. Parlamentet fungerar som medlagstiftare på området den inre marknaden, särskilt i fråga om finansiella tjänster. Parlamentet för en dialog om samordningen av den ekonomiska politiken via utskottet för ekonomi och valutafrågor. Parlamentet har en dominerade roll i penningpolitiken genom utnämnandet av ledamöterna i ECB:s styrelse. Detta är endast några få av de primära funktioner som parlamentet utövat under de senaste åren. Jag vill avsluta genom att gratulera mina kolleger till betänkandet, särskilt betoningen av utvidgningen av euroområdet som en språngbräda för EU:s nya ekonomiska framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Betänkandet EMU@10: Ekonomiska och monetära unionens första 10 år och framtida utmaningar är ett av de viktigaste betänkandena under detta plenarsammanträde. I en tid av ekonomiska svårigheter ger det en ny ram för diskussionerna om ekonomin. Betänkandet ger en detaljerad analys som gör det möjligt för oss att se de positiva och negativa aspekterna av Ekonomiska och monetära unionen. Det innehåller intressanta slutsatser om den gemensamma valutan, euron.

Det kan inte råda något tvivel om att införandet av euron har varit en stor finansiell framgång för EU. Det måste erkännas att valutan har motstått mycken marknadsturbulens. Den gemensamma valutan påverkar dock inte alla regioner i samma grad. Skillnaderna i utvecklingsgrad mellan olika EU-länder har blivit alltmer uttalade. I dagens finanskris har samordning av den ekonomiska politiken blivit nödvändig. Vi måste också följa bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.

Det är oerhört viktigt att stödja Europeiska centralbankens oberoende. Dess befogenheter måste begränsas till penningfrågor, det vill säga att upprätthålla prisstabiliteten, och dess exklusiva behörighet att fastställa räntenivåerna.

Av dessa skäl stöder jag antagandet av betänkandet.

 
  
  

- Betänkande: (A6-0389/2008) av Edit Bauer

 
  
MPphoto
 
 

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det konservativa partiet publicerade nyligen ”Fair Play on Women’s Pay: A six-point plan to overcome the gender pay gap”. Det konservativa partiet vill bidra till att utradera löneklyftan en gång för alla.

I detta ingår obligatoriska lönegranskningar för arbetsgivare som har ertappats med att diskriminera, nya åtgärder för att hjälpa kvinnor till arbete och uppför karriärstegen samt utvidgad rätt att begära flexibla arbetsvillkor för alla föräldrar med barn under 18 år.

Lika betalning är viktigt för ett rättvist och jämställt samhälle men nationella regeringar och parlament är i allmänhet i ett bättre läge för att agera på det mest effektiva sättet för deras samhällen och ekonomier. Denna rekommendation av Europaparlamentet är alltför normativ på EU-nivå.

Bauerbetänkandet är dock inte något som vi kan stödja eftersom man efterlyser ett nytt lagförslag om likalön grundat på artikel 141.3 i EG-fördraget, vilket omfattas av det konservativa partiets åtagande om att avstå från det sociala kapitlet.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Löneskillnader beroende på kön är ett stort problem och något såväl enskilda arbetsgivare som arbetsmarknadens parter har ett särskilt ansvar att bekämpa. Denna typ av diskriminering strider mot grundläggande fördragsbestämmelser och de arbetsgivare som inte tar detta ansvar ska redan i dag dömas för detta i domstol.

Det strider däremot mot vår grundläggande syn på svensk arbetsmarknad och parternas ansvar, liksom nu gällande lagstiftning, att tillskapa nya legala instrument för att på EU-nivå eller genom statlig lönepolitik styra lönebildningen. Lönebildning är inte och bör inte vara en EU-behörighet.

Då vi fått gehör för vårt krav att lyfta ut hänvisningar till nya rättsliga instrument för att på EU-nivå styra lönebildningen har vi valt att rösta för rapporten i sin helhet. Tyvärr innehåller rapporten fortfarande ett flertal icke önskvärda detaljer såsom förslaget om ”en dag för lika lön”. Parlamentets återkommande ovana att kräva utlysande av dagar, veckor och år för olika företeelser är plakatpolitik som inte gör skillnad i sak. Tvärtom får detta sakfrågan att uppfattas på ett banalt och oseriöst sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Löneklyftan mellan kvinnor och män är ett problem i hela EU. Gemenskapslagstiftningen om lika betalning för kvinnor och män, som har varit i kraft sedan 1975 och reviderats 2006, är uppenbart otillräcklig.

Vi gratulerar föredraganden till uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag senast den 31 december 2009, baserat på rekommendationerna i betänkandet. Vi gratulerar henne också till det ansvarsfulla och seriösa sätt på vilket hon lagt fram sina rekommendationer, vilka är inriktade på den centrala frågan, till skillnad från vissa av de ändringförslag som lagts fram av socialdemokraterna som inte bidrar till att lösa problemet eftersom de består av detaljer från den politiska mytologin eller rekommendationer som är ogenomförbara eftersom de faller utanför medlemsstaternas behörighetsområde.

I Portugal ökade löneklyftan mellan kvinnor och män trots identiska omständigheter med 8,9 procent mellan 2005 och 2006 under den nuvarande regeringen. Arbetslöshetsförmånerna till kvinnor var under 2007 21,1 procent lägre än de som betalades till män. De belopp som betalades till kvinnor, inbegripet tilläggsförmåner, ligger under fattigdomströskeln och har faktiskt sjunkit mellan 2006 och 2007.

Parlamentsledamöterna från det portugisiska socialdemokratiska partiet stöder detta betänkande. Trots socialdemokratisk mytologi förväxlar vi inte det goda med det bästa och vi vill inte låta det bästa förstöra det goda, nämligen att ändra på den oacceptabla diskrimineringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. − (EN) Principen om likalön för lika arbete bidrar till att avskaffa diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet. Men vi måste gå längre för att skydda kvinnors rättigheter. Syftet med detta betänkande är inte bara att förbättra värdet av kvinnors arbete utan också att förbättra kvaliteten på de offentliga tjänsterna.

Mer än 30 år efter införandet av lagstiftningen om likalön tjänar kvinnor i EU 15 procent mindre än män och framstegen i att avskaffa löneklyftan i förhållande till männen har gått långsamt. För tjugo år sedan var löneklyftan mellan kvinnor och män i Irland omkring 25 procent och nu är klyftan 13 procent. Även med denna utveckling förblir klyftan mellan kvinnor och män ett allvarligt problem. Nya problem tillkommer, särskilt i det rådande ekonomiska klimatet, som behöver upptäckas och lösas.

Kvinnor fortsätter att vara dominerande i ett smalt yrkesspektrum, med deltidsarbete och lågbetalt arbete, och i arbeten där deras kompetens och bidrag undervärderas. Vi behöver ett mer mångsidigt upplägg. Vi behöver öka kvinnors deltagande i arbetslivet. Vi behöver förbättra barnomsorgstjänsterna och barnförmånerna för att hjälpa kvinnor med barn att komma tillbaka till arbetslivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för att avskaffa direkt och indirekt diskriminering, sociala och ekonomiska faktorer samt segregeringen på arbetsmarknaden. I betänkandet efterlyses en neutral yrkesbedömning som ska bygga på nya system för klassificering och organisation av personal, på yrkeserfarenhet och produktivitet, som primärt utvärderas ur ett kvalitetsperspektiv. Det föreslås också att man ordnar en europeisk dag för likalön för att göra allmänheten och arbetsgivarna medvetna om löneojämlikheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet eftersom vi behöver ett verkligt genomförande av de befintliga lagarna om principen om likalön. Genomförande av befintliga lagar om principen om likalön för samma arbete och för arbete med lika värde är viktigt för att uppnå jämställdhet mellan könen, men det är också viktigt att återge kvinnor alla valmöjligheterna. Det behöver finnas flexibilitet i systemet och rätt balans mellan arbete och liv. Kvinnor måste få rätt att välja om de vill gifta sig eller inte, om de vill ha barn, om de vill ha en yrkeskarriär, om de vill vidareutbilda sig, om de vill stanna hemma, om de vill gå ut i arbetslivet, om de vill starta företag eller att få tillträde till egendom. Utmaningen är att se till att ekonomiska påtryckningar inte tar bort valmöjligheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Bauerbetänkandet om likalön för kvinnor och män eftersom det är oacceptabelt att kvinnor tjänar mindre (skillnaden i EU är 15 procent), trots att de har högre kompetens (58 procent av alla universitetsexamina och 41 procent av doktorsgraderna innehas av kvinnor).

I betänkandet föreslås sätt att ändra det nuvarande regelverket. Bland annat föreslås införandet av böter för lagöverträdelser och man uppmanar till en större dialog mellan arbetsmarknadens parter. Principen om likalön för lika arbete eller för arbete med samma värde är inte bara en kamp för kvinnor utan för hela samhället. Kvinnor behövs på alla områden av näringslivet, särskilt inom de områden som traditionellt är mansdominerade. Detta bevisas av det faktum att kvinnor är bra chefer.

I det rådande läget och för att uppnå tillväxt- och sysselsättningsmålen i Lissabonstrategin är aktiv medverkan av kvinnor viktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att betänkandet har antagits med flertalet av de ändringsförslag som lades fram under diskussionen i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket gjorde det till ett bra betänkande, kunde PPE-DE-gruppen inte avhålla sig från att försvaga dess räckvidd under omröstningen i plenum, eftersom de visste att en absolut majoritet på 393 röster behövdes.

Följden blev att vissa förslag tyvärr har fallit bort och inte längre finns med i den slutliga resolutionen, bland annat en del detaljerade rekommendationer om innehållet i det nya förslag som parlamentet begär från Europeiska kommissionen i enlighet med principen om likalön för kvinnor och män.

Det är dock fortfarande en positiv resolution som vi röstade för. Vi vill betona behovet av åtgärder för att värdesätta arbete, som ger prioritet åt anställning med rättigheter och en rättvis fördelning av välståndet, som bidrar till att övervinna löneskillnader och stereotyper förknippade med vissa uppgifter och verksamhetsområden som diskriminerar kvinnor och som värdesätter yrken och verksamheter där kvinnor dominerar. Dessa gäller särskilt försäljnings- och servicesektorerna samt branscher som kork, textil och beklädnad, skor, livsmedel och andra med låga löner i de yrken och kategorier som domineras av kvinnor.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE), skriftlig. (EN) Jag talar om detta i dag eftersom löneklyftorna mellan kvinnor och män bekymrar många av mina väljare i West Midlands, precis som de flesta av oss här.

Löneklyftorna mellan kvinnor och män är större i Storbritannien än i EU i genomsnitt och kvinnorna har nyligen fått veta att skillnaderna ökar.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande rättighet och en demokratisk nödvändighet. Det är bara om alla våra medborgare kan delta på jämbördig fot som vi kan uppnå EU:s mål för tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.

De ekonomiska argumenten för förändring är övertygande: om kvinnors potential kunde utnyttas skulle detta kunna bidra med upp till 2 procent av BNP. I en tid av ekonomisk instabilitet är det nödvändigt att se till att vår ekonomi utnyttjar alla resurser som finns. Det är också nödvändigt att se till att kvinnor inte drabbas ännu hårdare.

Även om det har införts lagstiftning och lagts förslag till initiativ, så är detta inte tillräckligt. Många av mina väljare vill ha kraftfullare åtgärder för att minska klyftorna.

Därför välkomnar jag det här betänkandet och förslagen om att införa lönegranskningar och att ge jämställdhetsorgan utökade befogenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har efter noga övervägande valt att rösta ja till betänkandet. Ökad jämställdhet på arbetsmarknaden, minskade löneklyftor mellan yrkesverksamma kvinnor och män samt jämställda pensioner är viktiga målsättningar i ett rättvist samhälle. Således är idéerna om mer statistik, reviderad lagstiftning samt utbildningsinsatser för att motverka slentrianmässiga föreställningar i samhället om kön angelägna.

Junilistan ställer sig dock kritiskt till EU:s till synes omättliga behov av att inlemma allt fler politikområden i sin behörighet. Vår grundläggande uppfattning är att frågor som har koppling till arbetsmarknadens ordning i första hand ska hanteras av de enskilda medlemsstaterna och inte föras upp på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Principen om lika lön för kvinnor och män anges uttryckligen i Romfördraget och därför är det skandal att det fortfarande finns så stora skillnader mellan könen i EU. EU:s institutioner måste verkligen göra något inom detta område och därför röstade jag för Bauerbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Löneklyftorna, som ingick bland målen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, men som inte har hanterats på rätt sätt av vissa medlemsstater, har allvarligt påverkat kvinnornas ekonomiska och sociala status. Jag stöder betänkandet som riktar sig till de kvinnor som tjänar 15-25 procent mindre än sina manliga kolleger i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Niebler (PPE-DE), skriftlig. (DE) Vid dagens omröstning röstade jag för min kollega Edit Bauers betänkande. Jag tyckte dock inte att det var lätt, eftersom jag har vissa reservationer i fråga om innehållet i vissa punkter.

Det har funnits en jämställdhetspolitik på EU-nivå i nästan 50 år. Under de senaste 50 åren har vi haft ett tydligt regelverk. Trots alla våra försök att öka jämställdheten på såväl EU-nivå som inom medlemsstaterna har vi ändå inte lyckats undanröja lönediskrimineringen av kvinnor fullständigt.

Kravet på nya lagar i Bauerbetänkandet bör avvisas. Det går inte att åstadkomma attitydförändringar i samhället genom lagstiftning. De senaste årens erfarenheter visar att orsakerna till löneklyftorna mellan kvinnor och män i huvudsak ligger utanför rättssystemets råmärken och att lagar inte i sig kan förbättra situationen för kvinnor på arbetsmarknaden.

Nya lagar skapar bara mer byråkrati och ökar bördan för framför allt små och medelstora företag. Därför är jag för en mer konsekvent tillämpning av de befintliga lagarna om att upphäva löneskillnader på grund av kön och emot ytterligare lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Bauerbetänkandet på grund av den bristande jämlikhet som tyvärr fortfarande finns. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande värderingar.

Främjandet av principen om lika möjligheter för kvinnor och män är en förhållandevis ny fråga för EU – som tas upp i Maastrichtfördraget eller Amsterdamfördraget – även om olika aspekter har lyfts fram i flera deklarationer eller internationella avtal, t.ex. deklarationen om avskaffande av diskriminering av kvinnor 1967.

I Rumänien finns det två områden där majoriteten av arbetstagarna är kvinnor, nämligen hälso- och sjukvård och sociala tjänster samt utbildningsområdet (69,5 procent). Kvinnodominerade yrken och arbetsplatser tenderar fortfarande att undervärderas jämfört med sådana där män dominerar. Ojämlikheter och skillnader i tillämpningen av könskriterer påverkar definitivt lönen. Den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män är 8,5–15 procent och till och med ännu större inom den privata sektorn – till männens fördel. Detta strider mot direktiv 75/117/EEG om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Så länge vi inte har lika lön för kvinnor och män kommer vi att få svårt att uppnå målen för 2010: att förbättra levnadsförhållanden, att åstadkomma ekonomisk tillväxt och att utrota fattigdomen. Det faktum att kvinnor i EU tjänar i genomsnitt 15 procent mindre än män och behöver arbeta ungefär till februari (418 dagar per år) för att tjäna samma belopp som män är en varningsklocka. Det måste vidtas särskilda åtgärder mot detta.

Jämlik representation i Europeiska kommissionen och i Europaparlamentet kan bli vår politiska signal om att kvinnor bör företrädas bättre i alla beslutsfattande organ och underförstått också att löneklyftorna måste undanröjas.

Jag röstade för betänkandet och jag gratulerar föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Bauerbetänkandet om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män. Detta urgamla problem har diskuterats i åratal: det är oroväckande att konstatera att löneskillnaderna inom vissa EU-länder främst kan hänföras till den utbredda arbetsrelaterade segregationen och effekterna av lönestrukturen. Vi behöver därför en mångsidig politik för att tillämpa den lagstiftning som redan finns men som inte är särskilt effektiv. Jag vill berömma min kollegas arbete som är utformat för att befästa den gällande lagstiftningen men även tar hänsyn till att det är svårt att påverka ekonomisk segregering genom den här typen av lagstiftning. Slutligen stöder jag saken, eftersom vi behöver ha en lönepolitik som är utformad för att minska ojämlika löner och ge bättre löner till låglönearbetare, där kvinnorna dominerar.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder inrättandet av en europeisk dag för lika lön. Det är fullständigt oacceptabelt att kvinnor fortfarande diskrimineras år 2008 och i genomsnitt får 15 procent lägre lön än sina manliga kolleger för samma arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det grekiska kommunistpartiet röstade emot betänkandet eftersom lika lön används för att reducera arbetande kvinnors rättigheter till den lägsta gemensamma nämnaren. Arbetande kvinnor får inte glömma att EU tillsammans med de höger- och vänstervridna mittenregeringarna under förevändning av att tillämpa den EU-förenande lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män har fortsatt att upphäva deras hävdvunna rättigheter, t.ex. förbudet mot nattarbete för kvinnor. EU har tillsammans med partierna Ny demokrati och Pasok använt samma lagstiftning för att höja pensionsåldern för kvinnliga offentliga tjänstemän under förevändning att de avskaffar diskriminering och inför jämställdhet mellan kvinnor och män.

I betänkandet underlåter man inte bara att ta upp de verkliga orsakerna till ojämlik lön mellan kvinnor och män för lika arbete och det faktum att kvinnor och ungdomar är de första offren för deltidsarbete, flexibla anställningskontrakt och flexicurity, tvärtom går de föreslagna lösningarna i samma riktning. Argumentet att ”förena arbete med familj” används för att göra flexibla anställningsformer för kvinnor mer generella och man föreslår flyktigt kapital genom allmänna medel och offentliga upphandlingar samt finansiering som belöning för ”goda kapitalister” som tillämpar det självklara: lika lön för lika arbete för kvinnor och män.

 
  
MPphoto
 
 

  Graham Watson (ALDE), skriftlig. (EN) I betänkandet rekommenderas Europeiska kommissionen att tillämpa principen om lika lön för kvinnor och män. Den principen är avgörande för att skapa värdighet, rättvisa och jämställdhet i fråga om pensionsrättigheter.

Jag har nu i flera år kraftfullt ställt mig bakom framställningen från Plymouth Senior Citizen med en begäran om rättvis behandling av äldre kvinnor.

Jag kunde med stolthet lägga fram tre ändringsförslag till Bauerbetänkandet i linje med kraven från Plymouthframställarna och det gläder mig mycket att alla tre accepterades.

Europaparlamentet har erkänt att många kvinnor förlorar inkomster på grund av sitt arbete med att ta hand om barn och äldre. Parlamentet har uppmanat kommissionen att undanröja risken för fattigdom hos pensionärer och se till att de får en anständig levnadsstandard. Dessutom har parlamentet satt som mål att kvinnor och män ska ha jämställda pensioner, däribland pensionsåldern.

Nu måste EU och de nationella regeringarna hörsamma dessa ord och omvandla fina känslor till framsteg.

Jämlika pensioner för äldre är ett hedervärt mål och det gläder mig att kunna stödja detta betänkande.

 
  
  

- Betänkande: Christian Ehler (A6-0418/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi har valt att lägga ner vår röst då vi tycker att det är principiellt fel att i ett initiativbetänkande föregripa den lagstiftningsprocess som just nu pågår om just dessa frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Jag stöder Ehlerbetänkandet av två skäl.

EU saknar egna råvaror och håller därför på att bli en av världens största energiimportörer och blir i allt högre grad beroende av externa olje- och gasleverantörer. Detta är sektorer som är förknippade med de största geopolitiska riskerna. Kolreserverna kommer att finnas tillgängliga längre än olje- och naturgasreserverna och kan bli strategiskt viktiga för oss, om energiförsörjningen hotas av politiska skäl.

Dessutom kan energiproduktion från fossila bränslen bli lönsam trots hårda miljökrav och detta skapar goda framtidsutsikter för europeiska och polska gruvor. Införandet av ren kolteknik kommer att bidra till en avsevärd utveckling av Polens infrastruktur och ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Kommissionens meddelande ”Stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen” är ett mycket viktigt steg mot vidare diskussioner om politiska och ekonomiska åtgärder. I dag är det uppenbart att EU endast kommer att kunna uppfylla sina ambitiösa mål i fråga om klimatpolitiken efter 2020 om avskiljning och lagring av koldioxid används på bred front vid kraftverken. Vi måste verkligen göra framsteg när det gäller att utforma och anta lagstiftning om geologisk avskiljning och lagring av koldioxid.

Även om det för närvarande pågår försök på EU-nivå för att anta ett direktiv om geologisk avskiljning och lagring av koldioxid så snabbt som möjligt saknas det lämpliga initiativ på nationell och regional nivå, något som är särskilt viktigt på området för transportinfrastruktur.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Så länge som fossila bränslen är nödvändiga för att täcka EU:s energibehov är det viktigt att stödja initiativ som syftar till att mildra de miljömässiga effekterna, genom exempelvis CCS-teknik.

Däremot anser vi att intäkterna från auktioner med utsläppsrätter ska gå till respektive medlemsstat, inte öronmärkas till olika projekt. Utsläppsrättssystemet riskerar annars att bli ineffektivt och toppstyrt.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det lyfter fram vikten av att öka anslagen av EU-medel för forskning om tillämpningen av ny teknik för avskiljning av växthusgaser, särskilt koldioxid och särskilt medel för att genomföra pilotprojekt som höjer profilen för den här typen av forskning, tillsammans med de möjligheter som den erbjuder och säkerheten i den nya tekniken. EU kan inte ännu ge upp sin största energikälla, det fossila kolet, eftersom många medlemsstater fortfarande tryggar sitt energioberoende genom att bearbeta fossilt kol. Vi måste ge kommande generationer garantier för att framställningen av el från fossila bränslen är hållbar och orsakar så lite föroreningar som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag stödde det här betänkandet eftersom det är i linje med det ändringsförslag jag lade fram om finansiering av storskaliga demonstrationsanläggningar för avskiljning och lagring av koldioxid (Carbon Capture and Storage, CCS) i mitt betänkande om översynen av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Vi kommer sannolikt att fortsätta att vara beroende av fossila bränslen ett tag framöver och vi bör undersöka alla alternativ för att dämpa deras skadliga effekter. Genom CCS avskiljs och begravs koldioxid från alla kolvätekällor i stället för att utsläppen tillåts nå atmosfären. Om den här tekniken genomfördes utan dröjsmål och med ordentlig finansiering skulle den kunna minska koldioxidutsläppen i EU avsevärt.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) I betänkandet erkänns behovet av att minska utsläppen från de fossila bränslen som kommer att användas för att överbrygga klyftan tills vi kan använda förnybara energikällor, varför jag stöder det.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Jag röstade för Ehlerbetänkandet om stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen. Det är uppenbart att EU endast kan nå det ambitiösa målet för sin klimatpolitik genom att se till att teknik för avskiljning och lagring av koldioxid används på bred front vid kraftverken.

Kolets strategiska betydelse får inte hindra oss att hitta en metod för att använda denna dyrbara resurs på ett klimatneutralt sätt. Dessutom håller jag med föredraganden om bristen på åtgärder från kommissionen för att se till att sådana ambitiösa projekt kan genomföras fram till 2015. Slutligen välkomnar jag Christian Ehlers bedömning, där avsaknaden av ett ändamålsenligt regelverk med tillgängliga ekonomiska resurser betonas. Det är absolut nödvändigt att göra något åt denna brist.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE), skriftlig. (DE) Genom att anta Ehlerbetänkandet har Europaparlamentet beslutat om en fullständigt föråldrad energistrategi. Syftet med avskiljning och lagring av koldioxid är att produktionsprocesser som skadar klimatet ska verka klimatvänliga. Men tekniken innebär inte att man undviker eller minskar koldioxidproduktionen, vilket är fallet med t.ex. energi från förnybara energikällor. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen anser att massiv offentlig finansiering av avskiljning och lagring av koldioxid inte är särskilt förnuftigt rent ekonomiskt. Det skulle vara bättre och mer hållbart att investera pengarna i forskning om effektivare användning av förnybar energi.

Ehlerbetänkandet går längre än kommissionen: där föreslås att EU:s strukturfonder ska användas för investeringar i avskiljning och lagring av koldioxid, vilket skulle undandra dessa resurser från missgynnade regioner och deras hållbara utvecklingsplaner. Christian Ehler, medlem av CDU och företrädare för Brandenburg, vill ge pengarna till Vattenfall, det femte största kraftbolaget i Europa, så att det ska kunna öppna fler lignitgruvor i Lausitz (Brandenburg/Sachsen), vilket innebär att fler byar hotas av flyttning. Vi vet att Vattenfall tänker utvinna kraft ur lignit under de kommande 50–60 åren, trots att detta endast går att göra med en effektivitetsfaktor på mindre än 50 procent. Energiintensiv teknik för avskiljning och lagring av koldioxid kommer att minska denna faktor med ytterligare 10–15 procent. Detta är ett steg tillbaka, varför vi inte kan godta detta betänkande utan i stället har lagt fram ett alternativt förslag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy