Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 19 november 2008 - Strasbourg

14. Frågestund (frågor till kommissionen)

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0484/2008). Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del I

Fråga nr 33 av Stavros Arnaoutakis (H-0800/08)

Angående: Information till medborgarna om EU-åtgärder som ska skydda dem mot den internationella finanskrisen

I svaret på min muntliga fråga H-0075/08⁽¹⁾ om de negativa konsekvenserna av den internationella kreditkrisen inom handeln) som jag ställde under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2008 hävdar kommissionen att vi bör räkna med minskad tillväxt i EU med 0,5 procent, ökad inflation och ett handelsunderskott på 185 000 miljoner euro för EU-27. Kommissionen underströk att det bästa sättet att hantera denna internationella kris är att fortsätta med strukturreformer och makroekonomisk politik och påpekade att protektionism är inte är någon lösning. För närvarande ser vi hur finanskrisen sprider sig ytterligare och nu även påverkar de stora konglomeraten.

Har de tidigare uppgifterna från kommissionen ändrats? Hur kommer kommissionen att informera de europeiska medborgarna om konsekvenserna av denna kris, och vilka praktiska åtgärder kommer den att vidta för att skydda dem?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Kommissionen presenterade sin höstprognos den 3 november och den visar att den ekonomiska utvecklingen ser dyster ut. Den ekonomiska tillväxten förväntas stanna upp under 2009 och ökar bara med 0,2 procent i Europeiska unionen.

År 2010 bör de flesta EU-ekonomierna märka en gradvis återhämtning med en beräknad tillväxt på 1,1 procent för hela EU. Som en följd av detta beräknas arbetslösheten att minska till 7,8 procent i EU år 2009, med en ytterligare minskning år 2010.

Men nästa år förväntar vi oss att inflationen snabbt ska sjunka snabbt till 2,4 procent i EU och att bromsa upp ytterligare år 2010.

Det är ingen tvekan om att vi står inför omfattande utmaningar. Därför tar kommissionen nu fram en övergripande strategi för att hantera den finansiella krisen och begränsa den ekonomiska nedgången. Utgångspunkten för denna strategi står i meddelandet ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå”, som visar hur EU ska tackla nästa steg i krisen på ett enat och samordnat sätt.

Åtgärderna ska styras mot tre målsättningar: För det första, att bygga upp en ny ekonomisk marknadsstruktur på EU-nivå, för det andra, hantera följderna för realekonomin och för det tredje, samordna en global respons till den finansiella krisen.

Den 26 november kommer kommissionen att lägga fram en mer detaljerad version av återhämtningsplanen för EU, under paraplyet Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Vårt mål är att föra samman en rad målinriktade kortsiktiga initiativ som kommer att hjälpa till att motverka de ogynnsamma effekterna på den totala ekonomin och samtidigt anpassa åtgärderna i Lissabonstrategin på medellång och lång sikt åtgärderna efter krisen.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för ert svar. Men vad vi behöver förmedla till de europeiska medborgarna i dag är att vi bemöter kreditkrisen och kommer att avsätta medel för realekonomin. Europeiska medborgare vill också att krisen ska vara en möjlighet för Europa, för det civila Europa.

Min fråga är: Kommer pengar att avsättas till statliga investeringar och offentlig verksamhet under kommande år?

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru vice ordförande! När den senaste informationen finns tillgänglig krävs snabba beslut. Problemet är att det oftast tar mycket lång tid för kommissionen som är ett kollegialt organ, att sätta igång saker. Finns det speciella regler för situationer som den vi står inför just nu? I andra fall tar det i regel lång tid innan kommissionen, som kollegialt organ, producerar något resultat.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). - (LT) Herr talman, fru Wallström! Som erfarenheten visar söker medlemsstaterna nu själva efter en väg ut ur konsekvenserna av den finansiella krisen och lågkonjunkturen.

Vad anser ni om åtgärderna före krisen? Är högre skatter, en utökning av skattebasen och momshöjningen ett effektivt sätt att komma ur krisen under en sådan svår period?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Den viktigaste frågan just nu är: Vilka är kommissionens nästa steg under den kommande veckan för att verkligen ta itu med effekterna på realekonomin?

Vi kommer att presentera ett paket – vilket vi arbetar med för närvarande – där vi identifierar de olika politiska områden där vi på kort sikt tror att vi kan mildra effekterna på realekonomin, samtidigt som vi på medellång sikt håller fast vid de befintliga reformprioriteringarna i Lissabonstrategin. Det är inom denna ram som vi kommer att arbeta. Vi hoppas att kunna hitta åtgärder som ska hjälpa upp den totala efterfrågan; på efterfrågesidan vill vi minska inflationstrycket och främja hushållens köpkraft.

Vi måste göra mer på arbetsmarknaden och, som ni säger, tidigarelägga investeringar. Vi hoppas att det också hjälper till att lösa problemen och främjar de åtgärder som vidtas när det gäller energi- och klimatförändringspaketet, för vi kommer att behöva pengar till investeringar. Vi hoppas att det kommer att bli en hjälp framåt i denna svåra period. På arbetsmarknaderna kan till exempel aktiveringsåtgärder vara till stor hjälp.

Som svar på den sista frågan vill jag säga att vi vill att medlemsstaterna samordnar sina åtgärder. Vi tror att det värsta som kunde hända är att alla går åt varsitt håll och gör det som de tror är det rätta i sina medlemsstater. Vi vill hellre att de så långt som möjligt diskuterar, samordnar och samarbetar, eftersom effekterna kommer att märkas i hela Europas ekonomi. Vi föredrar samordnade åtgärder.

Hur är det med de långa ledtiderna och att förberedelserna tar lång tid? Ni kommer att bli förvånade. Som jag sa i debatten om finanskrisen i går har kommissionen för första gången klarat av att lägga fram förslag inom 24 timmar. Vi måste möta denna mycket allvarliga kris på ett sätt där det inte tar för lång tid för att utarbeta olika förslag.

Vi har alla fått instruktioner och vi har alla i våra respektive politikområden varit villiga att se över på vilka sätt vi kan bidra, hur vi kan få bukt med de långa förberedelsetiderna och hur vi kan arbeta snabbare, men samtidigt på ett samordnat och respektfullt sätt. Vi försöker lägga fram förslag så snabbt som möjligt och vi tänjer alla våra möjligheter så mycket som möjligt. Detta är för tillfället kommissionens utgångspunkt.

  Talmannen. − Fråga nr 34 från Boguslaw Sonik (H-0850/08)

Angående: Skillnader i fråga om maximala tillåtna alkoholhalten i blodet för fordonsförare inom Europeiska unionen

I många av Europeiska unionens länder, bland dem Storbritannien, Italien, Irland och Luxemburg är den maximala tillåtna alkoholhalten i blodet för fordonsförare 0,8 promille. I Slovakien och i Ungern är det förbjudet att framföra fordon även efter den minsta alkoholförtäring och där skulle körning med sådan promillehalt vara ett allvarligt brott. I Polen regleras frågan om alkohol i samband med körning av motorfordon med stöd av väglagen av den 20 juni 1997 (jfr Polens officiella tidning, Dziennik Ustaw, årg. 2005, nr 108, avsn. 908) och där fastställs 0,2 promille som tillåten gräns. Om gränsen 0,5 promille överskrids, då är det redan fråga om grovt rattfylleri, som kan medföra upp till två års fängelse.

Mot bakgrund av tendensen i riktning mot en enhetligare vägtrafiklagstiftning inom Europeiska unionen: avser kommissionen vidta åtgärder för att vi ska få en enhetlig promillegräns för fordonsförare inom Europeiska unionen?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! År 1988 lade kommissionen faktiskt fram ett förslag till direktiv om maximal tillåten alkoholhalt i blodet för fordonsförare, men eftersom inte medlemsstaterna och kommissionen kom överens fick kommissionen nöja sig med att den 17 januari 2001 lägga fram rekommendationen att en maximal tillåten gräns på 0,5 promille skulle införas i samtliga medlemsstater. I Europeiska unionen är det i dag bara tre medlemsstater, Irland, Malta och Storbritannien, som har promillegränser som är högre än detta värde.

Kommissionen vill också i sin rekommendation sänka den maximalt tillåtna alkoholhalten i blodet till 0,2 promille för vissa kategorier av bilförare, t.ex. unga förare, vilket är föremål för den första frågan som parlamentsledamoten ställer. Det är faktiskt så att unga förare är de huvudsakliga olycksoffren på vägarna och det är därför viktigt att minska riskfaktorerna för dem så mycket som möjligt, till exempel genom att för den här kategorin tillåta en maximal alkoholhalt i blodet som inte överskrider 0,2 promille. Detta är kopplat till en åtgärd som kallas ”nollgräns” som fastställs för denna kategori av förare enligt det meddelande från kommissionen som antogs i oktober 2006, genom vilken vi lägger fram en strategi som ska hjälpa medlemsstaterna att minska skador som förorsakas av alkohol.

Mina damer och herrar! Mot bakgrund av detta anser kommissionen att det tyvärr inte finns några politiska förutsättningar som skulle ge medlemsstaterna möjlighet att anta en rättsakt som är utformad för att ytterligare harmonisera den maximalt tillåtna alkoholhalten i blodet inom EU. Men kommissionen tänker inte förhålla sig passiv i något som fortfarande är en av de största orsakerna till dödsfall på Europas vägar.

Kommissionen har vidtagit olika åtgärder i denna fråga. Först och främst när det gäller vägkontroller där kommissionen i meddelandet den 6 april 2004 drev på en intensifiering av de slumpmässiga kontrollerna av promillehalter genom en effektiv anordning som mäter alkoholen i blodet genom analys av utandningsluften. Kontrollerna skulle göras på de platser och tider där man har sett en ökad konsumtion av alkohol hos förare.

Mina damer och herrar! Jag måste också poängtera att bilkörning med alkohol i kroppen är ett av de brott som finns med i förslaget till ett direktiv som syftar till att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser. Direktivet antogs av kommissionen i mars i år och diskuteras för närvarande i rådet och parlamentet.

Vid det senaste transportministerrådet kunde jag poängtera följande för ministrarna: med tanke på förlusterna i människoliv kan vi inte köra fast i rättsligt käbbel eller diskutera om det är en fråga som gäller den första eller tredje pelaren, eftersom rättsliga diskussioner tyvärr är till ringa hjälp för att tackla och lösa problem som är så allvarliga som trafikolyckor.

Jag vill ta tillfället i akt att i denna parlamentsdebatt peka på de fyra brott som finns med i det direktiv som diskuteras och som är orsaken till tre av fyra olyckor. Dessa är, förutom bilkörning under alkoholpåverkan, fortkörning, att inte använda säkerhetsbälte och att köra bil efter att ha tagit narkotika. Detta betyder att mycket kan och måste göras av Europeiska unionen och jag uppmanar återigen parlamentet att gå framåt i den riktning som de redan har slagit in på genom omröstningen i utskottet för transport och turism.

Herr talman, jag ska strax avsluta, men vill bara tillägga att kommissionen för att inom en snar framtid kunna lägga fram konkreta förslag när det gäller bilkörning under inverkan av psykoaktiva ämnen, i oktober inledde ett forskningsprojekt som ska pågå i fyra år och som är utformat för att öka kunskaperna inom området och ta fram lösningar. Detta är Druidprojektet som ni redan känner till.

Till sist bör det ekonomiska stöd som kommissionen ger till kampanjer som ska öka medvetandet framhållas. Detta gäller främst kampanjer som genomförs av ungdomar och syftar till att göra andra ungdomar medvetna om riskerna med att dricka alkohol och använda droger i samband med bilkörning. Ett av många exempel är kampanjen ”Bob”, som var mycket framgångsrik i Europa. Vi får heller inte glömma kommissionens engagemang när den bjöd in Kimi Räikkönen, f.d. Formel 1-världsmästare, till Bryssel för att medverka i Europeiska unionens kampanj för vägsäkerhet och dagen som tillägnades vägsäkerheten i större städer i Paris den 10 oktober vilket är en ytterligare indikation på Europiska kommissionens stora engagemang när det gäller vägsäkerhet. Jag gjorde detta till en av mina prioriteringar under debatten om förtroende efter att jag hade utnämnts till kommissionsledamot med ansvar för transport.

Mina damer och damer! Tyvärr kan inget mer göras, men jag hoppas att jag har svarat uttömmande på den muntliga frågan.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka för svaret och uppmuntra er till att vidta ännu djärvare åtgärder. Vi måste anta och uppdatera ett direktiv med totalförbud för rattfylleri. Vi får inte ge efter för alkoholproducenternas lobbyverksamhet och dess effekter och vi får inte vara rädda för dem. Det är en rättighet att känna sig säker på vägarna och vi bör börja med dagens ungdomar. Vi måste vara djärva när vi tar tag i dessa projekt.

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Herr vice ordförande! Jag vill ta detta korta tillfälle i akt att ställa två frågor. För det första har ni sagt att den politiska grunden för en reglering av den här typen till viss del saknas. Jag undrar var den största delen av motståndet kommer ifrån? Kommer det från enskilda länder eller från stora lobbygrupper? Vad är det som hindrar kommissionen från att agera i detta ärende?

Min andra fråga berör det faktum att ett ökande antal studier visar att det är mycket farligt att röka i bilar, dels på grund av att rökning är ohälsosamt men även på grund av att det är distraherande och tröttande. Jag undrar om kommissionen överväger att göra något åt detta på europeisk nivå?

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Min fråga rör Irland, där ett stort antal unga människor varit inblandade i tragiska bilolyckor där de var ensamma i bilen.

Jag skulle vilja veta om det har bedrivits någon forskning i Europa gällande den här frågan och om vi på något sätt kan återuppta programmet för utbildning av unga i trafiken. Det finns fortfarande mycket att göra och jag önskar att vi återupptar utbildningsprogrammet så snart som möjligt.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka för de frågor som ställts eftersom de ger en möjlighet att ytterligare förtydliga EU:s ståndpunkt.

Jörg Leichtfried, de politiska problem som vi stött på och som ni med rätta nämner berör våra medlemsstater. Tyvärr såg vi att kommissionens förslag inte godkändes trots en enorm ansträngning. Trots att vi inte kan nå en överenskommelse med medlemsstaterna om förslaget till direktiv framhärdar vi och vi kommer att fortsätta anstränga oss. Jag upprepar vad jag sa vid utfrågningen då jag fick kommissionens och parlamentets förtroende: jag kommer även i fortsättningen att prioritera frågan om trafiksäkerhet.

Som svar till ledamoten vill jag säga att jag även i fortsättningen tänker stödja alla Druid-projekt och program när det gäller att informera och utbilda ungdomar. Detta bör prioriteras. Det är inte verktygen som orsakar olyckor, även om det givetvis är viktigt att ha säkra verktyg. Det är viktigt att vägarna är säkra och detta parlament har beslutat att tillsammans med kommissionen fatta vissa beslut som rör infrastrukturen, men den största utmaningen ligger i att utbilda dem som sitter bakom ratten eller på motorcykelsadeln.

Vi har en plikt att börja utbilda ungdomar. Jag instämmer därför helt med er och jag kommer att göra allt jag kan för att se till att det alltid genomförs program i skolorna som finansieras av EU och kommissionen som syftar till att utbilda ungdomar. Det är inte en slump att jag valde den förre världsmästaren, som är ung, som kommissionens vittne.

För att lyckas kommunicera med våra ungdomar måste vi ta hjälp av andra ungdomar som inte moralpredikar på samma sätt som exempelvis en förälder kan göra, utan som kan förklara för dem vilka de faktiska riskerna är. Alla ungdomar känner sig osårbara när de kommer ut från ett diskotek. Tyvärr är de inte det och vi måste samarbeta med skolorna och med familjerna för att se till att alla ungdomar får se de risker de tar varje gång de sätter sig bakom ratten och, framförallt, om de dricker alkohol eller tar droger.

När det gäller frågan om rökning kommer jag att be kommissionens tjänsteavdelningar att genomföra en utredning för att få svar på om det faktiskt föreligger ökad risk för rökare eller inte. Jag kan inte svara på frågan eftersom jag inte känner till den vetenskapliga bakgrunden, men jag kommer som sagt att be kommissionens tjänsteavdelningar att kontrollera frågan.

Jag tror även att jag svarat Boguslaw Sonik genom att bekräfta mitt åtagande. Jag tror dessutom att jag på kommissionens vägnar, vice ordföranden Margot Wallström är även ansvarig för kommunikationen, kan uttrycka vårt engagemang för att vi ska göra allt vi kan för att informera våra medborgare, framförallt unga medborgare som är i en lärande period av sina liv, om riskerna och farorna de står inför varje gång de färdas i ett fordon.

  Talmannen. − Fråga nr 35 från Katerina Batzeli (H-0861/08)

Angående: Interinstitutionellt avtal om samarbete för kommunikation om EU-frågor

Den 22 oktober 2008 undertecknade representanter för Europaparlamentet, kommissionen och rådet för första gången i EU:s historia en förklaring om interinstitutionellt samarbete för kommunikation om EU:s prioriteringar. Detta är ett avtal av största politiska betydelse eftersom det syftar till att få till stånd en effektiv lösning på det allvarliga demokratiska problemet med bristande information till de europeiska medborgarna. Även ur ett tidsperspektiv är avtalet viktigt med tanke på att EU-valet närmar sig.

Vilka kommer prioriteringarna och huvudbudskapen att bli i gemenskapens enhetliga kommunikationsstrategi under det kommande året och framför allt under tiden fram till valet?

På vilket sätt kommer samarbetet mellan de tre gemenskapsorganen att främjas i den gemensamma utformningen av kommunikationsstrategins prioriteringar och mål, och hur kommer deras samarbete med enskilda nationella myndigheter att främjas? Framför allt, vilken koppling kommer det att finnas mellan gemenskapens och medlemsstaternas nationella EU-kommunikationsstrategier?

Vilka instrument kommer att användas för att genomföra gemenskapens nya kommunikationsstrategi, och vilken roll kommer den nya kommunikationstekniken att spela? Vilken roll kommer mångspråkigheten att spela?

Vilka gemenskapsmedel kommer att ligga till grund för finansieringen av de enskilda åtgärderna i den nyinförda kommunikationsstrategin?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Parlamentet, kommissionen och rådet har ökat sitt kommunikativa samarbete inom EU och skrivit på det politiska uttalandet om interinstitutionellt samarbete för kommunikation av den 22 oktober i år. Tack så mycket för ert stora stöd i den här frågan. Detta är första gången som vi kommit överens om ett gemensamt kommunikationssätt.

Kommunikation är effektivare om den är samordnad och rör prioriterade frågor. Dessutom krävs det ett politiskt åtagande från alla inblandade parter, inklusive medlemsstaterna. Alla institutioner har ett ansvar att kommunicera med medborgarna om EU. Jag vill ändå tydligt betona att det politiska uttalandet även respekterar det individuella ansvar som åligger alla EU:s institutioner och medlemsstater att själva sörja för de egna kommunikationsstrategierna och prioriteringarna.

Gemensamma kommunikationsprioriteringar är centrala i det politiska uttalandet och de kommer att godkännas av den interinstitutionella gruppen för information (IGI) vars ordförandeskap delas av företrädare för varje institution. Vi har redan identifierat och kommit överens om fyra gemensamma prioriteringar under 2009: EU-valet, energi- och klimatförändringar, 20-årsjubileet för de demokratiska förändringarna i Central- och Östeuropa och, givetvis, stöd för jobb, tillväxt och solidaritet i Europa.

Genomförandet säkerställs tillsammans av parlamentet, kommissionen och rådet, samt även medlemsstaterna. I detta syfte ämnar vi samverka med nationella, regionala och lokala myndigheter, samt företrädare för det civila samhället. Våra representationskontor och parlamentets informationskontor i medlemsstaterna kommer att arbeta med de nationella myndigheterna i gemensamma initiativ som anpassas efter nationella villkor. Vid behov kommer vi att inleda administrativa arrangemang mellan tjänsterna på EU-nivå och nationell nivå och åtgärderna kommer att finansieras på ett tillbörligt sätt.

Naturligtvis kommer våra institutioner och medlemsstater i alla sina åtgärder att respektera flerspråkighet och kulturella skillnader. När det gäller den här frågan vill jag belysa hur aktiv kommissionen är i arbetet med utmaningen med flerspråkighet. Bland många andra initiativ har vi tillsatt översättare på våra representationskontor i medlemsstaterna för att tillgodose lokala behov och underlätta kommunikationen av EU på medborgarnas språk.

Slutligen kommer genomförandet av de gemensamma kommunikationsprioriteringarna att erbjuda utmärkta plattformar för europeiska, nationella och regionala politiker att debattera EU-relaterade frågor med medborgarna före EU-valet. Jag hoppas att detta kommer att få positiv effekt på valdeltagandet.

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Tack så mycket för ert svar, fru Wallström. Jag vill börja med att slå fast att syftet med denna interinstitutionella överenskommelse, först och främst, är att införa en gemensam europeisk kommunikationspolicy som måste antas, sakta men säkert, av alla EU:s institutioner så att informationen till medborgarna blir enhetlig.

Vidare önskar jag ett antal klargöranden rörande frågan om finansiering av de nya föreslagna åtgärderna. Kommer de att integreras med redan befintliga program? Kommer man att skapa en ny budgetrubrik så det finns en budget för information? Hur kommer sektorspecifika program att finansieras? Kommer kommunikationspolicyn att vara en individuellt eller gemensamt finansierad policy?

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru vice ordförande! Papper kan vara ett mångsidigt medium men det blir mer och mer uppenbart att det inte längre är speciellt informativt. De elektroniska medierna, tv och internet, måste prioriteras i vår informationspolicy. Därför är min fråga huruvida vi kan se en trend av den här typen i den nuvarande policyn. Jag är också nöjd med att framförallt de lokala och regionala tv-stationerna ska involveras. Detta verkar vettigare än att man ska försöka täcka de stora offentliga tv-företagens brister.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Jag gläder mig återigen åt det som kommissionsledamoten har att säga men jag delar föregående talares oro. Jag är orolig över hur meddelandet ska förmedlas och jag håller med om de elektroniska medierna.

Det finns en överhängande risk för att broschyrer och böcker lämnas kvar på kontoren olästa, jag har själv sett detta flera gånger. Jag antar att frågan jag vill ställa är följande: hur tänker ni förmedla budskapet till alla som är intresserade? Tänker ni försöka rikta in er på intresserade grupper, eller ska ni försöka nå ut till alla?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Tack för dessa viktiga uppföljningsfrågor.

Låt mig säga vad jag tycker är nödvändigt. För att en kampanj eller ett informationsutskick ska lyckas krävs fem saker.

För det första att vi använder Internet och ny teknik intensivt. Vi kan bara drömma om Obamas kampanj som, efter vad jag hört, hade en budget på 1,2 miljarder dollar för sin informationskampanj. Det som dock visade sig vara avgörande var sättet på vilket de använde Internet och vi måste göra samma sak.

För det andra måste vi använda audiovisuella verktyg. 60 procent av medborgarna använder huvudsakligen tv och radio för att skaffa sig information om vad som pågår på EU-nivå.

För det tredje måste vi arbeta tillsammans med multiplikatorer som t.ex. det civila samhället och lokala myndigheters olika nätverk. Detta leder till att andra ansikten och budbärare kan förmedla mervärdet med att samarbeta på EU-nivå.

För det fjärde måste vi samarbeta med ”ambassadörer”, dvs. människor som är villiga att stå för de demokratiska idealen och som kan nå ut på ett bättre sätt än vi politiker.

För det femte måste vi nå ut till ungdomar och kvinnor, som tenderar att rösta mer sällan och vara mindre entusiastiska över EU. Detta fick vi belägg för inte minst vid folkomröstningarna på Irland, och tidigare i Frankrike och Nederländerna.

Dessa saker är nödvändiga.

Pengarna då? Hur stor är vår budget? Vi har lyckats öronmärka ca 8,5 miljoner euro i vår budget för nästa år för centraliserade och decentraliserade åtgärder i samband med nästa års val. Våra representationskontor har fått i uppdrag att använda huvuddelen av sina måttliga kommunikationstillgångar till parlamentsvalet och de har faktiskt avsatt 60 procent av sina decentraliserade tillgångar till detta. För närvarande har vi även möten på teknisk nivå med alla parlamentets tjänsteavdelningar för att stämma av vår information om de olika aktiviteterna i de olika medlemsstaterna.

I år genomför vi valrelaterade aktiviteter för ungefär 6,2 miljoner euro, bland annat projekt som riktar sig till unga människor, vi gör särskilda Eurobarometrar etc. Det finns också pengar för kommunikation om strukturfonder, jordbruk och forskning inom varje policyområde, men vi har inte avsatt extra eller särskilda resurser till detta. Jag har bett alla mina kolleger att integrera valen i sina kommunikationsplaner och de kommer att rapportera till mig om hur detta genomförs.

Nästa års budget har ännu inte färdigställts och det finns fortfarande en möjlighet att lägga till extra pengar, men detta är vad som går att se i budgeten i dag. Det avsätts alltså inte för stora resurser, utan vi måste använda redan befintliga kanaler. Vi kommer också att hjälpa och bistå parlamentet så mycket vi kan med tillgängliga resurser och våra normala aktiviteter, dvs. framställa audiovisuellt material, videoklipp på EUtube. Vi kommer att se till att alla våra dagliga rutiner syftar till att mobilisera väljare och inspirera till bra och livliga diskussioner vid valet till Europaparlamentet.

Del II

  Talmannen. −

Fråga nr 36 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0809/08)

Angående: Information till européerna om deltagande i Europavalet

Den senaste tidens internationella ekonomiska instabilitet som utsatt de internationella och europeiska banksystemen för svåra påfrestningar har vållat stor oro bland vanliga européer som inte kunnat se några förslag till lösningar på EU-nivå och inte heller några tecken på europeisk solidaritet i detta kritiska läge.

Vilka åtgärder och insatser föreslår kommissionen för att informera européerna om de europeiska politiska strategierna och lösningarna på EU- eller medlemsstatsnivå i samband med kriser och exceptionella politisk-ekonomiska situationer? Hur planerar man att lägga upp valinformationen och de incitament som ska få européerna att delta i Europavalet i ljuset av en sådan ogynnsam händelseutveckling i frågor av EU-betydelse om internationella ekonomiska och handelsmässiga förbindelser?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag är väl medveten om finanskrisen och att dess påverkan på de reala ekonomierna starkt oroar många européer och att detta även kommer att påverka EU-valet. Därför är det inte konstigt att en majoritet av människorna vill att valkampanjen fokuserar på ekonomiska frågor som påverkar deras vardagsliv, t.ex. arbetslöshet, ekonomisk tillväxt, inflation och köpkraft. Nyligen genomförda opinionsundersökningar visar även att människor nu ser EU som ett ”skydd” från den nuvarande krisen och vill se EU-regleringar på global nivå.

Kommissionen håller jämna steg med utvecklingen. Den 29 oktober antog vi ett regelverk som fokuserar både på att hantera krisen på marknaderna, i syfte att förebygga framtida kriser genom reformer av det ekonomiska styret, och att begränsa påverkan på jobb och tillväxt. Förslag till uppföljning förbereds och är centrala strategiska prioriteringar för vårt lagstiftnings- och arbetsprogram för 2009, som vi lade fram i parlamentet i går med en efterföljande debatt.

Det är viktigt att behovet av åtgärder erkänts av kommissionen, parlamentet och rådet och att vi nu står i begrepp att föreslå att stöd åt jobb, tillväxt och solidaritet ska vara en av prioriteringarna för den interinstitutionella kommunikationen för nästa år. Detta innebär att informationen om EU:s verksamhet inom detta område kommer att kommuniceras av EU-institutionerna och medlemsstaterna tillsammans. En plan för hur det arbetet bäst kan genomföras kommer att fastställas.

Jag har redan nämnt valet till Europaparlamentet som en av de övriga interinstitutionella prioriteringarna. Förberedelserna för valet är längre gångna eftersom vi alla länge vetat att det skulle vara en prioritering.

Våra institutioner arbetar nära tillsammans med alla valrelaterade kommunikationsaktiviteter och kommissionen kommer aktivt att bidra till ramstrategin för kommunikation som antagits av parlamentet. Kommissionens målsättning är att öka människors medvetande om valet och att skapa debatt om faktiska frågor som rör EU:s politik. Detta kommer delvis att genomföras med våra centrala verktyg, inbegripet audiovisuella medier och Internet, samt kompletteras med flera decentraliserade aktiviteter som organiseras av våra representationskontor i varje medlemsstat i nära samarbete med parlamentets informationskontor.

Dessa åtgärder bör göra människor medvetna om att den som röstar kan välja mellan olika politiska visioner för Europa och att valet kommer att göra stor skillnad för alla medborgares liv.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill tacka vice ordföranden för hennes svar. Jag hoppas att de åtgärder som föreslås av kommissionen kommer att genomföras, eftersom mycket tid hinner passera mellan förslag och genomförande. Den byråkratiska processen är lång och jag vet inte om tiden innan valet räcker till för att medborgarna ska hinna se resultaten.

Finansieringen och informationsstrategin kan också ge motstridiga resultat. Detta är anledningen till att vi måste vara extra försiktiga så vi inte trampar på några ömma tår bland våra medborgare som inte vill se pengar slösas bort i onödan på de evenemang, publikationer och decentraliserade aktiviteter som ni nämner.

Dessutom övertygar inte debatterna alltid. Därför kanske vi skulle inse vilka medel vi har till förfogande och vara ärligare mot medborgarna.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Fru Wallström! Tror ni att frågan om väljarna känner sig nära eller distanserade från kandidaterna påverkar valdeltagandet i EU-valet? Tycker ni att det är rätt att en stat med 45 miljoner invånare endast har ett valdistrikt för parlamentsvalet? Vad kan kommissionen göra för att se till att stater med större befolkning har valdistrikt som ligger närmare folket?

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag vill bara säga till kommissionens vice ordförande att vi bör titta på situationen i Danmark där man för närvarande talar om att ansöka om medlemskap i eurosamarbetet. Samma sak sker på Island som har stora problem och i Sverige, där man uppenbarligen åter diskuterar ett medlemskap i eurosamarbetet.

Finns det någon som berättar för exempelvis invånarna på Irland att de har lyckats hantera den här krisen mycket bättre än dessa andra länder tack vare eurosamarbetet och Europeiska centralbanken? Är det inte dags att vi faktiskt börjar prata positivt om EU? Den här veckan har vi haft irländska parlamentsledamöter som i kammaren fällt negativa kommentarer om EU. Vem ska nämna de positiva aspekterna och de bra sidorna för oss så att människor inser fördelarna med ett EU- och euromedlemskap?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag försökte göra vad jag kunde genom att besöka Irland förra veckan. Jag försökte förklara mervärdet som jag tror ett medlemskap i det europeiska samarbetet innebär. Jag tror att debatten om euron och varför det har varit fördelaktigt för Irland att tillhöra euroområdet går bra nu, men den väcker också den grundläggande frågan om vem som ska företräda EU. Vem ska tala för EU? Var ligger ansvaret? Vi kan aldrig räkna med att Bryssel ska göra allting, det måste delas och göras tillsammans.

Jag tror faktiskt att den politiska polemiken och debatten är av godo eftersom det finns olika versioner, olika program etc. Jag tror det bidrar till att höja medvetandegraden och i slutändan är det bra för valdeltagandet. Vi vill givetvis uppmuntra och stimulera till en livlig debatt och diskussion om den europeiska agendan och de europeiska frågorna. Vi måste alla vara förespråkare. Det är därför som jag är stolt och glad över att vi, för första gången, har den här typen av ram om ett överenskommet partnerskap om kommunikation. Vi har aldrig haft det tidigare.

Vi bör alltså bestämma oss för att dela på ansvaret att företräda EU och lyssna på de bekymmer som människor över hela Europa upplever, eftersom även kommunikation, inte bara information, är viktigt. Lyssna bättre, förklara bättre och agera lokalt: det är vad jag upprepar när det gäller kommunikation. Kampanjen kommer att genomföras olika i olika medlemsstater eftersom den måste anpassas till nationella villkor. Detta är vad vi försöker göra just nu. Vi försöker skynda på processen så mycket vi kan men vi måste också respektera budgetförordningen och alla regler. Vi måste göra allt på rätt sätt. Vi har ett möte i dag som vi kommer att följa upp. Vi kommer att försöka svara så bra vi kan på parlamentets detaljerade tidsplan för planeringen av valet till Europaparlamentet.

Jag tror att vi redan kommer att kunna avsätta och använda pengar i år, men om mer resurser blir tillgängliga kommer det givetvis att hjälpa oss organisera fler aktiviteter nästa år. Jag upprepar att jag tror att vi också måste undersöka möjligheterna att använda audiovisuella medier och Internet i större utsträckning för att vara effektiva och för att nå ungdomar.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Jag ber om ursäkt, men jag hörde inte att kommissionens vice ordförande svarade på mina frågor.

  Talmannen. − Vi noterar svaret från kommissionen, men vi har inte befogenhet eller möjlighet att utvärdera svarets omfattning när det gäller dess innehåll.

Fråga nr 37 från Georgios Papastamkos (H-0811/08)

Angående: Kommissionens kommunikationsstrategi för folkomröstningen i Irland

Vilken var kommissionens och dess ledamöters kommunikationsstrategi under perioden inför folkomröstningen i Irland?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag vill poängtera att kommissionen, i arbetet med Lissabonfördraget, arbetade via sina representationskontor och i nära samarbete med medlemsstaterna för att kunna tillhandahålla faktabaserad och objektiv information till EU:s medborgare. Vi har stöttat detta arbete med kommunikationspaket med blandat material, t.ex. faktablad, presentationer och nyckelmeddelanden. Vi erbjöd även utbildning och informationsträffar för kommissionsledamöter, representationskontorens personal, Europe Direct-informationscentrum och andra informationsmultiplikatorer.

Efter att ha förstått vikten av Internet har vi skapat en dedicerad webbplats med omfattande information om Lissabonfördraget som lanserades på de 23 officiella språken. Med detta som grund har kommissionens representationskontor i medlemsstaterna utvecklat material som anpassats efter lokala behov och som lämpar sig bättre som information till medborgarna. Utöver detta har representationskontoren, bland annat på Irland, antagit kommunikationsplaner i nära samarbete med den nationella regeringen och Europaparlamentets informationskontor i medlemsstaterna.

Planerade aktiviteter inkluderar utbildning för journalister och multiplikatorer, utgivning av broschyrer och foldrar, organisering av diskussioner med det civila samhället och lokala myndigheter samt även offentliga evenemang i skolor och universitet. Tack var detta får medborgarna skräddarsydd information på deras språk som tar itu med deras konkreta farhågor.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill tacka vice ordföranden. Min kompletterande fråga inkluderar ett förslag: fru vice ordförande, ni och även övriga kommissionskollegiet, borde besöka Irland vid en politiskt lämplig tidpunkt för den irländska frågan, starta en debatt och svara uttömmande på alla deras frågor.

Organisera en tv-sänd debatt med alla intresserade organ så att det irländska folket, den irländska väljarkåren, kan se den och få svar på sina farhågor och frågor på plats.

  Armando França (PSE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! I två månader har politikernas och mediernas agendor dominerats av den finansiella och ekonomiska krisen. Folkomröstningen på Irland eller problemen i Tjeckien som gäller Lissabonfördraget har praktiskt taget gått medierna obemärkt förbi. Upplever ni inte att kommissionens informations- och kommunikationsstrategi bör stärkas, dels med tanke på behovet av att Lissabonfördraget nu träder i kraft, och dels som ett politiskt svar för att hantera och bekämpa den nuvarande krisen?

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Låt mig fatta mig kort. Först av allt vill jag gratulera kommissionsledamoten till hennes insatser i den här frågan. Med min bakgrund som journalist vill jag dock påpeka att även om ett möte med kommissionen kan vara intressant för kommissionen själv, så kan vi inte tvinga människor att titta på det.

Problemet är att information utan känslor inte kommer att göra någon nytta och jag är rädd att EU är ganska matt och tråkigt, förutom ni själv givetvis, och ni måste bemöta det problemet.

Låt mig även som före detta journalist berätta, och det är hemskt att jag säger detta offentligt, att jag har varit här och vid kommissionen ett flertal gånger och de gråa väggarna och tråkiga presentationerna stimulerade inte alls mina europeiska gener. Ni måste hantera det här problemet. Slutligen, om den irländska regeringen precis som ni sa hade lyssnat bättre, förklarat bättre och arbetat lokalt så hade svaret blivit ”ja”.

  Talmannen. − Frågorna nr 38 till 41 kommer att besvaras skriftligt.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). - (EL) Skulle vice ordföranden kunna vara så vänlig att besvara mina kompletterande frågor?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag tror att talmannen möjligen glömde ge mig en chans att svara på just era frågor. Erfarenheterna från folkomröstningen lär oss självklart viktiga saker. Jag tror ni har rätt när ni hävdar att fler besök kanske borde skett på jasidan. Vi följde de råd vi fick för stunden och vi respekterade verkligen uppmaningen att inte störa debatten på Irland, men nu kanske irländarna kommer att vilja skicka ut inbjudningar åt fler håll. Jag har uppmuntrat alla mina kolleger att resa dit och inleda diskussioner med irländarna. Jag inte säker på att det alltid kommer att vara särskilt övertygande om det visas på tv, men vi uppskattar uppmärksamheten från media.

Vi arbetar för närvarande med den irländska regeringen för att ta fram ett samförståndsavtal där vi ser över saker som måste göras, både kortsiktigt och långsiktigt. Det ska leda till bättre utbildning av medborgarna, att vi arbetar med journalister, att vi kanske har en mer känslomässig inställning till några av de här frågorna samtidigt som vi respekterar irländska lagar och regler.

Vi lär oss ständigt och jag tror verkligen att vi kommer att följa ert råd att åka dit och svara på allt från jordbruksfrågor till frågor om fiskeripolitik och handel etc. Det är så här utmaningen ska mötas och jag hoppas att det kan leda till en bra diskussion. Tack för att ni har gett mig denna tid.

  Talmannen. −

Fråga nr 49 av Manuel Medina Ortega (H-0797/08)

Angående: Folkförflyttningar mellan afrikanska länder

De sammanlagda svårigheterna i ett antal afrikanska länder och förhoppningarna om att kunna utvandra till Europa har lett till att tiotusentals människor från Afrika söder om Sahara har tagit sig till länder i norra Afrika, t.ex. Libyen, Marocko, Mauretanien och Senegal.

Är kommissionen medveten om denna situation? Har den i så fall övervägt någon typ av åtgärder för att lindra de miserabla förhållanden som dessa inomafrikanska migranter lever under och lätta på det tryck som länderna i norra Afrika utsatts för till följd av denna demografiska förflyttning som inte följer normala mönster?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Detta är ett helt annat politiskt område. Kommissionen är väl medveten om fattigdomen som i kombination med andra faktorer som instabilitet, klimatförändringar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna driver migranter till krävande och ibland tragiska resor. Kommissionen är aktiv på alla dessa fronter, i huvudsak via den politiska dialog som förs med länderna och via Europeiska utvecklingsfonden och dess målsättning att bekämpa fattigdom.

Som svar på de tragiska händelserna i Ceuta och Melilla och som en del av det globala initiativet som godkändes av rådet under den senare delen av 2005 ville EU ha en strukturerad dialog med Afrika om kopplingen mellan invandring och utveckling enligt Rabatprocessen för den västafrikanska migrationsvägen, med uppföljning under Pariskonferensen den 25 november, och enligt Tripoliprocessen angående hela Afrika.

Partnerskapet Afrika–EU om migration, rörlighet och sysselsättning inleddes vid toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i december 2007. Tanken är att partnerskapet ska finna lösningar på migrationsfrågan genom att koppla samman den med sysselsättningsfrågor.

Det informationscentrum för migranter (CIGEM) som invigdes av kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd och den maliske presidenten Amadou Toumani Touré i Bamako den 6 oktober är ett praktiskt exempel på den gemensamma inställning som kommissionen försöker uppmuntra. Kommissionen är även redo att pröva samma sak på andra platser i Västafrika.

När det gäller migranternas levnadsvillkor är ett av målen med migrerings- och asylprogrammet att skydda migranters rättigheter, bland annat genom att öka kapaciteten för de organisationer och aktörer i transit- eller destinationsländer, t.ex. de nordafrikanska länderna, som hjälper migranterna med olika frågor.

EU har till exempel nyligen beviljat anslag till program inom följande projekt: fortsatt finansiering av kontoret för FN:s flyktingkommissariat i Libyen som spelar en nyckelroll i arbetet med att främja rättigheterna för flyktingar och asylsökande, förbättring av levnadsvillkoren för internationella migranter i Nordafrika, ökning av kapaciteten för organisationer inom det civila samhället i syfte att främja rättigheterna för migranterna i Nordafrika och slutligen ett program som ger migranter i Marocko möjligheten att själva återvända hem under ordnade förhållanden.

Slutligen utnyttjar kommissionen programmet i de afrikanska länderna söder om Sahara för att finansiera flera projekt som förebygger olaglig invandring och främjar laglig invandring, skapar en länk mellan invandring och utveckling och skyddar invandare och asylsökande.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Tack så mycket fru vice ordförande. Ni har gett mig gott om information om frågan som jag tog upp och jag tackar för detaljerna. Jag upplever att kommissionens nya fas är viktig. I synnerhet Bamakoprojektet ger EU möjlighet att fokusera på migrationsfrågan. Jag vet att det precis har inletts så min fråga kommer antagligen tidigt men jag ville fråga kommissionen följande: om Bamakoprojektet i Mali ger goda resultat när det gäller migration, tror kommissionen att erfarenheten kan utökas till andra länder kring Medelhavets södra gräns?

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara ställa en ordningsfråga som gäller den förra sammanträdesperioden. Jag ber om ursäkt för att jag tar upp det nu, men under den förra perioden ägnades mindre än 15 minuter åt de tre frågorna 38, 39 och 40, som var sammankopplade.

Jag tycker att det är synd att de inte togs upp, eftersom jag tror att de hade kunnat behandlas, och ändå ägnades bara 15 minuter åt dem under den förra perioden. Jag hade förstått att det skulle vara 20 minuter.

  Talmannen. − Jag tror ni har rätt. Jag noterar det, men jag kan inte vidta några andra åtgärder för tillfället.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag lär mig också hela tiden i mitt arbete. Jag lär mig att projekt liknande Bamakoprojektet planeras för andra länder i Västafrika, t.ex. Senegal. Så tydligen är detta redan på agendan och kommissionen arbetar för fullt med att utveckla liknande projekt i andra länder.

  Talmannen. −

Fråga nr 50 från Luis Yañez-Barnuevo García (H-0799/08)

Angående: Öppning av dialogen på Kuba

Slutsatserna om Kuba från rådets möte av den 23 juni 2008 har mottagits mycket väl av de demokratiska krafterna på Kuba. Dessa uppskattar att en grundläggande prioritering för EU är ett ovillkorligt frigivande av alla politiska fångar och att EU förbinder sig att arbeta för mänskliga rättigheter och påtagliga framsteg mot en pluralistisk demokrati.

Kan kommissionen, i linje med de åtaganden som fastställdes i slutsatserna, ange om den redan har tagit kontakt med företrädare för det civila samhället och den demokratiska oppositionen, vilka faktiska åtgärder den vidtagit för att fördjupa dialogen med dessa företrädare och på vilket sätt den garanterar att officiella organ inte ingriper i åtgärder som planerats till förmån för det civila samhället (t.ex. mikroprojekt för att främja integration och social sammanhållning)?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Kommissionen upprätthåller regelbunden direktkontakt med de civila samhällena i alla världens länder, inklusive Kuba. Kommissionens roll på Kuba uppskattas och stöds av det civila samhället och av oppositionella grupper. Kommissionens delegation på Kuba träffar regelbundet representanter för det civila samhället och oppositionella grupper och kommissionens avdelningar i Bryssel eftersträvar en politik där alla dörrar hålls öppna gentemot alla personer eller organisationer som vill ha en konstruktiv diskussion om Kuba eller något annat land.

Det som åter väckte den politiska dialogen mellan EU och Kuba till liv efter rådets slutsats av den 23 juni som avslutade de diplomatiska åtgärder som antogs 2003, var ett möte med EU:s ministertrojka om Kuba i Paris den 16 oktober 2008. Den positiva anda som genomsyrade mötet gav upphov till ärliga och öppna diskussioner om ämnen av gemensamt intresse, t.ex. den internationella finanskrisen, mänskliga rättigheter, samarbetet med Kuba och reformeringen av FN.

Kommissionen är övertygad om att en ärlig och öppen dialog mellan EU och Kuba ger den bästa grunden för diskussioner om frågor som berör båda parter gemensamt, inklusive frågor om mänskliga rättigheter. Detta är något som kommissionsledamoten för utveckling och humanitärt bistånd har sagt ett antal gånger.

  Antonio Masip Hidalgo (PSE). – (ES) På Luis Yañez-Barnuevos vägnar vill jag tacka för ert svar. Men fru kommissionsledamot, jag måste påpeka för Louis Michel att hans handlingar, ord och gester är av yttersta vikt i den direkta kontakten med den kubanska demokratiska oppositionen när man diskuterar att genomföra rådets prioriteringar, lindra effekten av Castros fruktansvärda diktatur och uppmuntra friheten.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag kommer självklart att framföra alla parlamentets svar och reaktioner till mina kolleger. Jag tror han besökte Kuba nyligen, men vi har givetvis inte haft möjlighet att utveckla sammanhanget än så länge. Om jag känner honom rätt så tror jag definitivt att det ligger i hans intresse och att han kommer att visa öppenhet och villighet att lyssna. Detta är självklart en del av vad vi måste göra från och med nu. Det ligger definitivt i kommissionens intresse också.

  Talmannen. − Ledamöterna som lade fram de övriga frågorna är inte närvarande och därför besvaras frågorna 51 till 58 skriftligt.

Fråga nr 43 från Emmanouil Angelakas (H-0810/08)

Angående: Europa - en mer attraktiv plats för forskare

Statistiken visar att fler personer tar naturvetenskaplig examen i EU än i USA eller Japan. Undersökningar visar dock att Europa inte lyckas behålla det stora antalet utexaminerade forskare, utan att dessa i stället beger sig till tredjeländer. Detta ger anledning till viss oro, i synnerhet med tanke på EU:s ambition att bli världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

Vilka är de främsta förklaringarna till detta fenomen och vilka följder får det för EU? Har kommissionen några siffror över antalet utexaminerade forskare som är sysselsatta i var och en av medlemsstaterna?

  Janez Potočnik, kommissionsledamot. − (EN) Forskarna är navet i all framställning, överföring och användning av kunskap. De är nyckeln som Europa behöver för att förverkliga den femte friheten, den fria rörligheten för kunskap och på så sätt forma den kunskapsbaserade ekonomin.

Tillgången på personer för forskartjänster syns verkligen bäst i antalet nya studenter från universiteten. Målet som antogs av Utbildningsrådet 2003 att öka antalet studenter i medlemsstaterna med 15 procent och minska obalansen mellan kvinnor och män till år 2010, har uppnåtts. Under 2006 fanns det inom EU27 ca 200 000 fler studenter inom matematik, vetenskap och teknik jämfört med 2000.

Självklart börjar inte alla universitetsstudenter med forskning. Inom EU finns ytterligare en faktor, nämligen att marknaden för forskare inom EU är relativt liten jämfört med våra konkurrenter på grund av den lägre andelen privata forskningsanslag.

Dessutom är konkurrensen hård för att locka och behålla de mest begåvade forskarna. Här är det främst forskningssektorn och andra ekonomiska sektorer som konkurrerar med varandra. Sedan utsätts vi också för konkurrens från andra länder och världsdelar, i synnerhet Förenta staterna, men även i allt högre grad Kina och Indien.

Inom kort kommer ett stort antal forskare i Europa att gå i pension och EU står inför problemet att inte ha tillräckligt med ersättare. Situationen kommer att försämras om unga människor inte kan lockas till forskarpositioner. På lång sikt står frågan om Europa kommer att kunna bevara och utveckla sin position som ett världsledande centrum för forskning och utveckling på spel.

Faktum är att forskare i Europa fortfarande står inför allvarliga hinder och brist på möjligheter. När jag talar med forskare runt om i Europa får jag höra om oattraktiva arbetsmiljöer och karriärmöjligheter, osäkra villkor och korttidskontrakt. Dessutom är många forskare fortfarande utbildade på ett sätt som inte förbereder dem tillräckligt för det som krävs i en modern kunskapsekonomi. Det finns svåra hinder för forskare som önskar byta arbete från den akademiska världen till den industriella och tvärtom. Slutligen hindrar den strukturella fragmenteringen av den europeiska arbetsmarknaden för forskare rörligheten över gränserna inom EU, delvis på grund av bristen på en öppen, meritbaserad rekrytering och kulturella faktorer, men också på grund av problem som de arbetstagare som flyttat stött på inom områden såsom socialförsäkringar, skatter och möjligheten att överföra kompletterande pensionsrättigheter.

Det är därför hög tid för Europa att öka ansträngningarna att säkra tillgången på forskare för de kommande åren. Det är just därför som kommissionen i maj förra året föreslog ett europeiskt partnerskap för forskare, ett partnerskap med och bland medlemsstater som medför ett fokuserat ramverk för att påskynda utvecklingen inom nyckelområden i EU som leder till bättre karriärer och ökad rörlighet.

Rådet har gett ett positivt svar på initiativet och vi står i begrepp att genomföra det med fokus på nationella åtgärdsplaner och ömsesidig inlärning. Vi förutser även bevisbaserad övervakning av framtagning och insamling av data om rörlighets- och karriärmönster. Vi har alltså för närvarande lite data, men målsättningen är att få fram den kvalitetsstatistik som parlamentsledamoten efterfrågar. Vi har data från flera andra områden men saknar alltså specifik information inom detta område.

Meddelandet från kommissionen om europeiska partnerskap för forskare diskuteras för närvarande i Europaparlamentet. Kommissionen ser fram emot att få ta del av parlamentets åsikt som, förhoppningsvis, kommer att stärka denna gemensamma ansträngning för EU:s framtida forskning.

  Emmanouil Angelakas (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för svaret. Jag har en tilläggsfråga om det sjunde ramprogrammet för forskning, som har ett paket på 54 miljoner euro. Har ni, herr kommissionsledamot, någon information efter programmets första 18 månader om hur det utvecklas, vilka länder som har tillräckligt stor utnyttjandeandel, vilka huvudproblemen är och om kommissionen tänker presentera en projektrapport för finansieringsramverket?

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Lockelsen för forskare ligger givetvis också i den nettoinkomst som de får. Arbetar vi för närvarande med kommissionsledamot Lászlo Kovács för att utveckla ett förslag som gör att forskare inte behöver betala inkomstskatt och som fastställer att donationer till forskningsorganisationer även är skattefria eller kan betraktas som driftkostnader? Ett sådant system finns redan i Förenta staterna. Är det möjligt att genomföra en jämförande studie så att också vi kan uppmuntra folk inom området?

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag undrar om kommissionsledamoten, när ni gått igenom de här frågorna och lyssnat på parlamentet, kommer att gå igenom frågan om etisk forskning och etiska forskare igen. Det är uppenbart att vi inte längre behöver förstöra embryon och att det finns många andra forskningsvägar. Kommer ni nu att börja tilldela dessa andra alternativ anslag så att vi kan återgå till en helt etisk forskarbas inom EU?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag vill börja med att säga att vi självklart följer upp alla data och allting som gäller ramprogrammet. Informationen finns tillgänglig hos oss.

Vi får också regelbundna övervakningsrapporter till och med årsslutet och vi kommer dessutom att få en projektrapport som jag tror kommer under maj 2009. Men projektrapporten handlar om mycket mer. Den handlar om att lägga fram idéer om hur vi ska fortsätta i framtiden. En del av det logiska genomförandet av ramprogrammet är att följa upp vad man gör och hur man investerar eller använder bidragen.

När det gäller skattefri inkomst var jag alltid positivt inställd till att använda sådana verktyg för att stimulera vetenskap och forskning. Ett av problemen som vi måste hantera i denna kris och svåra situation är hur vi ska stimulera forskning och utveckling på ett sätt som inte sätter oss i samma situation som företagen. De skulle säkerligen överväga att minska investeringarna i forskning och utveckling på grund av det ökade trycket.

Den här vägen är en möjlighet, men vi måste också vara medvetna om att vi har en flexibel stabilitets- och tillväxtpakt som måste följas och vi måste tänka på att situationen inte alls är likadan i alla medlemsstater. Olika medlemsstater har vidtagit olika åtgärder som fått verka då ekonomin var god och stabil.

Slutligen frågade ni mig om den etiska aspekten, som också nämndes i en annan fråga. Jag tycker verkligen att vi har lagt ner mycket möda på att nå en överenskommelse som vi kan basera vår etiska inställning till vetenskap och forskning på, även när vi använder ramprogrammen. Det är svårt att nå överenskommelser. De olika medlemsstaterna har olika inställning och vi kan vara stolta över att vi har lyckats fastställa dessa tydliga etiska riktlinjer som, i verkligheten och i praktiken, bevisligen har sin grund i etiken.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill be om ursäkt. Jag är vanligtvis mycket punktlig, men medaljen har alltid två sidor och den här frågan har dragit ut på tiden. Jag satt nämligen i ett gruppmöte och så fort jag såg på skärmen att kommissionsledamot Janez Potočnik började, sprang jag över och kom fram precis när han började. Jag vill be er vara generös och ropa upp min fråga 42 eftersom jag kom till plenarsessionen i samma sekund som Janez Potočnik kallades upp. Ni kanske inte såg mig, men jag sprang in.

  Talmannen. − Bernd Posselt, vi lade märke till att ni nu kommit hit, även om ni var lite sen. Ni är uppenbarligen inte ansvarig för er sena ankomst, som är helt förståelig, och presidiet hade under tiden tänkt följa ordningen med nästa fråga. Vi kommer dock att göra allt vi kan för att hinna med er fråga under det här sammanträdet.

Fråga nr 44 från Seán Ó Neachtain (H-0820/08)

Angående: Finansiering av grön teknik

I dagens klimat av ekonomisk nedgång och ökande energiosäkerhet ser medborgarna till EU för att få ledning. Det är nu dags för EU och dess medlemsstater att höja tempot och öka stödet till finansiering av innovation och teknik. Vi måste få fram budskapet att EU kan bli världsledande inom grön teknik om vi agerar nu, och inte sedan. Den utmaning som klimatförändringarna utgör är också en möjlighet för investerare, för forskning och utveckling, för företag och sysselsättning!

Kan kommissionen ange vilka pågående och kommande planer som finns på finansiering av investeringar i grön teknik inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknik?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Kommissionen stöder analysen som ledamoten presenterar i sin muntliga fråga.

Vi är ledande inom grön teknik och vi måste behålla och stärka den positionen. Detta kommer också att stödja EU:s position som ledande inom världssamfundet i kampen mot klimatförändringar. Med sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling är EU välutrustat, och parlamentet spelade en nyckelroll i dess utformning för att mobilisera EU-medel för FoU i syfte att stödja utvecklingen av ny grön teknik.

Kommissionen arbetar hårt för att få ut så mycket som möjligt ur det sjunde ramprogrammet. Två av de gemensamma tekniska initiativ som antagits hittills handlar enbart om grön teknik: Initiativet Clean Sky med ett europeiskt bidrag på 800 miljoner euro och ett samarbete kring vätgas och bränsleceller, med ett bidrag på 450 miljoner euro från EU.

Med den strategiska EU-planen för energiteknik har vi ett starkt stöd från parlamentet och rådet. Kommissionen har påbörjat en process som kommer att effektivisera FoU-utgifterna inom energiforskning. Planen bygger på grön teknik och avser genomförandet av sex nya prioriterade europeiska industriella initiativ (industriledda program för vindkraft, solkraft, CCS, ledningsnät, bioenergi och hållbar fission) och upprättande av europeiska alliansen för energiforskning (forskarledda program).

Sjunde ramprogrammets gemenskapsprogram om energi är det huvudinstrumentet som på kort sikt kan ge stöd till genomförandet av dessa åtgärder, men det krävs definitivt mer än bara åtgärder från EU. Därför bör programmet användas för att påverka åtgärderna från medlemsstaterna och, givetvis, den privata sektorn. Det kräver att man ändrar inställning. Istället för att bara samfinansiera projekt måste de i större utsträckning styras, vilket möjliggör en utveckling av gemensamma ansträngningar genom gemensamma program.

Efter att ha analyserat alla arbetsprogram från de första tre åren efter genomförandet av sjunde ramprogrammet uppskattar kommissionen att 37 procent av de ämnen som finansierats med FoU-medel är för grön teknik. 40 procent av budgeten som tilldelats enligt kvoterna för 2007 under ”samarbetsspecifika” program, stöder också forskning och utveckling av teknik.

För att kunna granska sjunde ramprogrammets effekter på den hållbara utvecklingen i allmänhet och grön teknik i synnerhet, kommer kommissionen att använda sig av ett övervakningssystem som bör vara igång under nästa års första termin.

I kommissionens meddelande ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå”, som antogs den 29 oktober i år, betonar även kommissionen vikten av investeringar inom forskning och utveckling samt förbättringen av EU:s konkurrenskraft genom att utveckla vår gröna ekonomi.

I mer allmänna termer bör det noteras att det finns ett stort antal politiska initiativ och stödprogram för miljöteknik inom EU, förutom tillgångar och aktiviteter inom det sjunde ramprogrammet. Det gäller t.ex. handlingsplanen för miljöteknik, planen för konkurrenskraft och innovation och nyligen initiativet och handlingsplanen för pionjärmarknaden om hållbar produktion och förbrukning.

Kommissionen hoppas att svaret övertygar ledamoten om att vi för närvarande arbetar för fullt med att använda medel från sjunde ramprogrammet för att göra vår forskning och våra ekonomier grönare.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för det uttömmande svaret.

Finns det möjlighet att få stöd från EU:s sjunde ramprogram för marin forskning, havsforskning och marin teknik och vetenskap, för att stärka den marina forskningen och marina tekniken?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Svaret är definitivt ja. Så sent som igår diskuterade vi i utskottet för industrifrågor, forskning och energi specifikt marina och maritima frågor. Vi vill göra ytterligare framsteg på detta område eftersom situationen är extremt komplex. Hela havsområdet är extremt komplext men vårt liv, vår livsstil, påverkar också dessa ekosystem. Det kräver särskild uppmärksamhet och den uppmärksamheten bör komma i form av ett nytt sätt att organisera forskningen inom området: att föra samman marina och maritima forskare och även kombinera medlemsstaternas ansträngningar på ett annat sätt än man gör idag. Det här är ett nytt sätt att tänka, ett ”pilottänkande” inom de gemensamma programmen, som är något som jag nämnt tidigare. Vi kommer definitivt att uppmärksamma detta även i framtiden.

  Talmannen. − Mina damer och herrar, vi måste försöka ta itu med resultatet av den omkastning av frågestunden som har skett genom att försöka respektera alla och ge alla chansen att framföra sina frågor. Vi ska därför försöka gå igenom alla återstående frågor, men efter att kommissionsledamoten gett sitt svar kan jag bara ge ordet till den ledamot som ställde frågan. Vi kommer inte att ge ordet till någon annan eftersom det skulle göra det svårt att nå vårt mål.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är medveten om att jag precis kommit, men jag har följt sammanträdet på en monitor vid ett viktigt gruppmöte och jag undrar bara varför vi inte går i tur och ordning? Jag kan verkligen inte stanna. Jag kom exakt när min fråga var schemalagd och nu lämnar ni ordningen. Jag uppmanar er att hålla er till ordningen, herr talman.

  Talmannen. − Fru Doyle! Jag ändrar inte på ordningen. Tyvärr skedde en incident för vilken Bernd Posselt inte är ansvarig. Eftersom ett antal av kommissionsledamöternas frågor fick sina tider ändrade blev Bernd Posselt 30 sekunder sen. Jag går därför tillbaka till hans fråga och omedelbart efteråt kommer vi att behandla er fråga, fru Doyle.

Fråga nr 42 av Bernd Posselt (H-0795/08)

Angående: Kloning

Kommissionen har för närvarande en principiell debatt om kloning. Vilket syfte har denna debatt och vad bygger debatten huvudsakligen på?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Detta är sannerligen ett svårt och komplext område. Debatten om kloning i kommissionen gäller användningen av en teknik som kallas för somatisk kärnöverföring (SCNT) med särskild hänvisning till uppfödning av boskap och hur man ska hantera livsmedel som framställs från dessa klonade djur och deras avkomma.

När det gäller användningen av denna kloningsteknik vid boskapsreproduktion och uppfödning inom den agronomiska livsmedelssektorn handlar frågorna framförallt om djurens hälsa och välgång. När det gäller frågor om kvalitet på livsmedel från klonade djur och deras avkomma handlar frågorna framförallt om de eventuella riskerna för människors hälsa och om konsumenternas rätt till information.

Debatten avser inte användningen av SCNT i forskningssyfte. Kommissionen har följt utvecklingen av SCNT sedan 1996 när det första klonade däggdjuret, fåret Dolly, föddes. 1997 bad kommissionen rådgivande gruppen för etik på det biotekniska området att uttala sig om kloningens etiska aspekter.

År 2004 finansierade kommissionen projektet Cloning in public under sjätte ramprogrammet. Detta gav upphov till en preliminär diskussion i hela EU med akademiker och det civila samhället angående boskapskloningens etiska, lagliga och övriga sociala aspekter. Studien fastställde att allmänheten är dåligt informerad om användningen och innebörden av kloning. Gemensamma forskningscentrumet publicerade 2007 en studie i tidskriften Nature Biotechnology om utsikterna för den framtida kommersiella användningen av kloningsteknik. Studien kartlade det aktuella forskningsläget för kommersiell användning av kloning världen över samt kommande produkter och deras beräknade datum för lansering på marknaden. Slutsatsen var att klonade djur inte förväntades på EU-marknaden förrän 2010 och att odlingsmaterialet, sädesvätska, från klonade djur kan vara den första produkten som man handlar med.

Under senare år har kommissionen fått information om att tekniken med somatisk kärnöverföring för reproduktionen av boskapsdjur håller på att nå sin kommersiella fas, särskilt i tredjeländer och i synnerhet i Förenta staterna. Baserat på den senaste riskbedömningen publicerades en rapport skriven av forskare från den amerikanska livsmedels- och läkemedelsförvaltningen i januari 2008 som fastslog att konsumtion av livsmedel från klonade djur och deras avkomma är säker så länge som den kommer från friska djur, vilket ju är en allmän princip inom livsmedelssäkerhet. Endast friska djur får bli del av näringskedjan.

För att kunna förbereda för en informerad politisk debatt under 2007 bad kommissionen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) att bedöma de faktiska och möjliga riskerna i samband med användningen av tekniken vid livsmedelsproduktion och uppmanade även den europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik (EGE) att avge ett yttrande om de etiska aspekterna av boskapskloning för livsmedelsproduktion. Gruppen offentliggjorde sitt yttrande i januari 2008 och myndigheten i juli 2008. Enligt Efsa och baserat på nuvarande kunskap finns det inget som tyder på att det finns skillnader inom livsmedelssäkerhet mellan livsmedel som kommer från friska djurkloner och deras avkomma, jämfört med livsmedel från normaluppfödda djur. När det gäller det allmänna hälsotillståndet hos klonade djur fastställer Efsa i sitt uttalande att det inte finns några tecken på defekter hos den sexuellt reproducerade avkomman från nötkreaturs- eller griskloner. Kloner och deras avkomma har dock ännu inte studerats under hela sitt naturliga liv.

För tillfället anser inte EGE att det finns övertygande argument som rättfärdigar produktionen av mat från kloner och deras avkomma.

Kommissionen beställde även en Eurobarometer om européernas attityd till kloning av djur. Resultatet tillkännagavs i oktober 2008 och undersökningen visade att 58 procent av de som svarade var mot kloning i syfte att producera livsmedel.

Kommissionen granskar för närvarande dessa olika aspekter för att förbereda en informell politisk debatt om användningen av somatisk kärnöverföring för att reproducera boskap och för livsmedelsproduktion. Om det anses nödvändigt att vidareutveckla regelverket är det viktigt att komma ihåg att de nya åtgärderna givetvis måste rätta sig efter EG-fördraget och WTO:s regler.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill tacka er för er generositet och kommissionsledamoten för det positiva svaret. Jag har bara en fråga: kan kommissionen ge ett definitivt besked om att kloning av människor, i alla former, inte är och aldrig kommer att vara en del av denna strategi?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Enligt de regler som för närvarande gäller är detta helt uteslutet. Reglerna vi använder tillåter absolut inte forskning i syfte att klona människor.

  Talmannen. −

Fråga nr 45 by Avril Doyle (H-0827/08)

Angående: Europeiska forskningsrådet

Den 27-28 februari 2007 startade Europeiska forskningsrådet officiellt sin verksamhet vid en invigningskonferens i Berlin på inbjudan av det tyska ordförandeskapet. Ett av rådets forskningssyften är att främja ”forskardriven och bottom up spjutforskning”.

Kan kommissionen förtydliga vad den menar med forskardriven forskning och bottom up spjutforskning? Och vilka framsteg har gjorts på området?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag ska fatta mig kort om detta. Den ”forskardrivna” inställning som följs av europeiska forskningsrådet innebär att man ger stöd till projekt inom forskningens framkant i ämnen som forskarna själva väljer inom alla vetenskapsområden.

Genom att stödja ”forskardriven forskning” fokuserar Europeiska forskningsrådet framförallt på tvärvetenskapliga projekt och forskning i framkant.

Hittills, och nu talar jag om framstegen, har två förslag från Europeiska forskningsrådet genomförts och Europas forskare har svarat med stor entusiasm. Hela 9 167 stipendieansökningar skickades in av unga forskare till Starting Independent Investigators Grants förra året och mer än 2 000 skickades in i år till Advanced Investigators Grants. Det höga deltagandet visar vilken dragningskraft Europeiska forskningsrådet har och bekräftar det stora behovet av finansieringen av forskning i framkant och ”bottom up-spetsforskning” inom EU.

Kommissionen är övertygad om att en sådan investering på lång sikt kommer att bidra mycket till att förbättra vårt kunskapsbaserade samhälle och även vår kapacitet till forskningsförnyelse.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) I ljuset av det franska ordförandeskapets målsättning att fastställa en styrelseprocess för det europeiska området för forskningsverksamhet (ERA) senast i slutet av 2009, kan kommissionen specificera vilka åtgärder den tänker vidta i samarbete med medlemsstaterna och parlamentet för att fastställa metoder för utvärdering av forskningspolitiken för att garantera bevisbaserade, politiska alternativ för vetenskap, forskning och utveckling inom EU?

Vilka framsteg görs när det gäller styrelseformen inom ERA efter tillkännagivandet av ”2020-visionen” för det europeiska området för forskningsverksamhet efter överenskommelse mellan det franska ordförandeskapet, rådet och kommissionen?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) I ärlighetens namn är detta en ganska omfattande fråga. Vi tror det är viktigt att vi är överens med medlemsstaterna om ”2020-visionen”, eftersom det med största sannolikhet skulle korta ned framtida diskussioner om vad vi vill göra inom EU. Det finns ingen anledning att fortsätta upprepa vart vi är på väg, det är hela tanken. Givetvis börjar inte diskussionen nu. Idén lanserades med en grönbok år 2000. Jag tycker att det är utmärkt, speciellt med tanke på den nya, annorlunda verklighet vi lever i.

ERA:s struktur och styre är extremt viktigt och det är anledningen till varför vi måste ha tålamod. Det är uppenbart att vi inte kommer att lyckas om medlemsstaterna inte sitter i förarsätet. När vi talar om det europeiska forskningsområdet och att stimulera det, talar vi inte framförallt om att öka anslagen på europeisk nivå, utan hur vi alla kan samarbeta på ett bättre sätt, något som till sin natur är inbyggt i de grundläggande institutionella regelverken hos några av våra största konkurrenter, t.ex. Förenta staterna som vi gärna jämför oss med. Därför vill vi uppmuntra till ett frivilligt åtagande från medlemsstaternas sida genom vilket vi kan samarbeta mer och på ett bättre sätt än vi gör nu.

Forskningspolitisk metodik är en del av diskussionen som vi fokuserar på. Jag tror absolut att den här frågan måste hanteras, men jag kan inte vidareutveckla det. Jag vet att ERA:s inställning i praktiken är något som EU verkligen behöver utveckla i dagsläget.

  Talmannen. −

Fråga nr 46 av Gay Mitchell (H-0833/08)

Angående: Etisk granskning av finansiering för forskning genom sjunde ramprogrammet

I reglerna för inlämnande av förslag, och för efterföljande bedömning, urval och beviljande av förslag (KOM(2008)4617) enligt det sjunde ramprogrammet för utveckling inom forskning och teknik (beslut nr 1982/2006/EG)⁽²⁾ framgick det att man inte skulle finansiera forskning rörande destruktion av embryon. Anser kommissionen att man med den etiska granskningen av de föreslagna projekten har lyckats när det gäller att tillämpa en sådan policy?

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Den etiska granskningen av forskning som finansierats enligt sjunde ramprogrammet är ett system som skyddar de fundamentala rättigheterna och respekten för etiska principer.

I de fall då forskningen använder mänskliga embryonala stamceller består proceduren av fem steg som inkluderar vetenskaplig utvärdering, etisk sovring och granskning, ett godkännande från nationella/lokala etiska kommittéer för den föreslagna forskningen samt att man skickar forskningsförslaget till en föreskrivande kommitté. Det beror alltså på vad beslutet blir, projekt för projekt.

I juli 2007 lämnade också den europeiska gruppen för etik sin åsikt till kommissionen om deras etiska betyg på det sjunde ramprogrammets forskningsprojekt där man använder mänskliga embryonala stamceller.

Kommissionen anser efter att ha följt ovanstående steg att de fastställda etiska granskningsmekanismerna har varit framgångsrika i arbetet med att genomföra de relevanta EG-bestämmelserna. Eftersom all forskning som omfattar destruktion av mänskliga embryon ligger utanför EU:s finansieringsramar, så har inga forskningsförslag inom detta område finansierats under sjunde ramprogrammet.

Den etiska granskningen ska verifiera att inga EU-medel tilldelas för att forska om aktiviteter som omfattar destruktion av mänskliga embryon. I det här avseendet är det en integrerad del av ramprogrammets genomförande.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Vill kommissionsledamoten berätta för parlamentet om ramen kan användas för att bedriva forskning på mänskliga embryon som redan har förstörts innan forskningen börjar eller om det här bara är en fråga om semantik och ordlekar?

Jag återvänder till den fråga som jag ställde tidigare och ber om ett mer utförligt svar. Kommer kommissionsledamoten att vidta åtgärder för att se till att man gör allt man kan för att följa med i den form av forskning som inte ger upphov till samma etiska frågor och som mycket väl kan ge samma eller bättre resultat?

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Min oro är i vilket fall som helst en helt annan än Gay Mitchells. Forskning är givetvis tillåten på cellinjer som redan har extraherats. Problemet är enligt min mening att hindren ändå är så stora att den här typen av forskning straffas av skäl som till synes är etiska men som i själva verket inte alls är det.

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Ni sa tidigare att ni inte skulle tillåta några frågor till kommissionsledamoten från andra personer än frågeställaren. Sedan kan personer komma in och föra saker till protokollet. Varför skriver de inte sina egna frågor om de här frågorna? Ni måste följa reglerna konsekvent, herr talman.

Ni sa att ni inte skulle låta någon annan person än den som skrivit frågan ställa frågor och sedan låter ni en herre här komma in efter min fråga. Om jag hade vetat att den här typen av fråga skulle ställas hade jag talat mycket längre om det jag ville säga.

Oetisk forskning är helt onödig…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. – Herr Mitchell! När jag ger en parlamentsledamot ordet för ett anförande på 30 sekunder så vet jag inte om han kommer att ställa en fråga eller kommentera de frågor som redan har ställts. I och med Marco Cappatos anförande fick ni i alla fall möjlighet att hålla ytterligare ett anförande till svar. Jag tror att vi alla kan vara nöjda. Nu tackar vi Janez Potočnik för hans tålamod och ger honom ordet för ett sista svar.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. – (EN) Ni har sett hur svår den här debatten är när vi talar om etiska frågor. Det här visar precis vad Europa är och hur det ser ut.

För att vara exakt är stamcellsforskning med mänskliga embryon tillåten på de villkor som man kommit överens om och röstat igenom i Europaparlamentet och även i rådet. Vi har haft en mycket grundlig och djuplodande debatt och det förfarande som tillämpas bygger – kan jag säga – på ett verkligt etiskt perspektiv.

Jag förklarade i inledningen vilka åtgärder vi har vidtagit och hur beslutet fattas. Först måste vi ha en vetenskaplig utvärdering. Sedan har vi en etisk utvärdering på EU-nivå och därefter en etisk utvärdering i varje medlemsstat. Om någon medlemsstat inte vill att någonting finansieras i deras land så finansierar vi det inte. Därefter skickas projektet till utskottet där beslutet fattas av medlemsstaterna i varje enskilt projekt.

När vi gör den vetenskapliga utvärderingen är den första frågan följande: Går det att uppnå detta med någon annan metod? Endast om svaret är ”nej” fortsätter vi med det andra alternativet.

I regel finns det en överväldigande majoritet av forskare som anser att man bör använda en kombination. Om ni ser till strukturen i våra program kommer ni definitivt att se att den överväldigande majoriteten av de program som vi finansierar är program som är kopplade till forskning på adulta stamceller. Det är helt klart. Vi försöker således följa de regler som vi har röstat och kommit överens om här och som vi anser fungerar i praktiken.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag var här ikväll kl. 18.15 för de här frågorna. Min fråga var nr 3 i en omgång. Femton minuter ägnades åt den. Trettiofem minuter ägnades åt den här omgången. Jag tycker att det är ett orättvist system när någon som är här i tid inte får sin fråga behandlad. Jag är oerhört besviken. Jag vill att min irritation noteras.

Det är oerhört frustrerande att komma in här och vara här i tid och sedan konstatera att man har hoppat över frågor för att tillmötesgå andra människor. Det tycker jag är mycket förargligt.

  Talmannen. – Herr Burke! Jag förstår er frustration men vi har följt det fastställda tidschemat för varje frågeperiod här ikväll. När det därför blir så att vissa frågor finns med i en frågestundsperiod men inte behandlas beror det dessvärre inte på talmannen utan på slumpen, som jag inte kan göra någonting åt. Det enda jag kunde göra var naturligtvis, vilket ni mycket väl kan intyga, att förlänga den sista frågeomgången några minuter, tack vare att kommissionsledamoten hade möjligheten och vänligheten att stanna. Vi tog dock ingen tid från de övriga frågeomgångarna.

– De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

(Sammanträdet avbröts kl. 19.50 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ROURE
Vice talman

(1) Muntligt svar av den 11.3.2008.

(2) EGT L 412, 30.12.2006, s. 1.