Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 19 november 2008 - Strasbourg

17. Framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering (kortfattad redogörelse)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Gabriele Stauner, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering (2007/2290(INI)) (A6-0409/2008).

  Gabriele Stauner, föredragande. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Det är en fascinerande uppgift ett utarbeta ett initiativbetänkande om framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna eftersom det är ett så aktuellt och komplicerat område. Det finns dock en betydande risk för att betänkandet blir en lång önskelista och kravkatalog för alla rättänkande människor.

Vi gav inte efter för denna frestelse, vilket genast framgår av denna relativt korta och mycket tekniska text, som inte innehåller några blomsterrika formuleringar. Jag vill därför tacka alla mina kolleger, särskilt skuggföredragandena och Astrid Lulling, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, för deras självdisciplin.

Min målsättning med betänkandet var att beskriva utvecklingen under de kommande 30–40 åren för alla beslutsfattare och intressenter, ge alla någonting att tänka på och komma med rekommendationer om åtgärder inom socialpolitikens olika områden. Socialförsäkrings- och pensionssystemen i medlemsstaterna har traditionellt utformats, utvecklats och finansierats på mycket olika sätt, varför det inte kommer att gå att harmonisera dem på EU-nivå.

Trots det har alla systemen problem på grund av den demografiska utvecklingen och förändringarna på arbetsmarknaden till följd av globaliseringen. Det innebär att det i alla fall behövs reformer. Forskningen har visat att det inte är något alternativ för något av de befintliga systemen att fortsätta som förut. Det är det första viktiga resultatet.

Det behövs naturligtvis olika typer av reformer i olika medlemsstater beroende på strukturen i varje system. Vi anser att det i alla systemen bland annat behövs mer och bättre åtgärder för att få till stånd en bättre balans mellan arbete och privatliv, vilket kommer att bidra till att förhindra att sysselsättningsgraden sjunker och se till att de sociala problemen inte förvärras av den omfattande arbetskraftsinvandringen.

För det andra måste vi, trots införandet av så kallade atypiska anställningsavtal, bevara den traditionella modellen med heltidssysselsättning på tillsvidarebasis, eftersom det är det enda sättet att garantera stabila levnadsvillkor och socialförsäkringssystem.

För det tredje måste vi, förutom att se till att det finns finansiell säkerhet för de sociala utgifterna genom gemensamma bidrag och blandade fondbaserade lösningar, även fokusera på sociala investeringar.

För det fjärde måste vi öka produktiviteten och öka förmågan att komma med nya lösningar eftersom vi i Europa är beroende av vårt humankapital.

För det femte måste vi se till att alla har tillgång till god hälso- och sjukvård och att vi med medicinska framsteg och minskade bidrag garanterar en grundläggande vård för alla medborgare.

För det sjätte måste vi införa särskilda åtgärder för att skydda kvinnor mot de specifika risker som de utsätts för, särskilt fattigdom på äldre dagar, genom att erkänna tid för omsorg om barn och familj i pensionsförsäkringssystemet.

Alla våra insatser måste i framtiden präglas av solidaritet mellan generationer och socialgrupper. Detta gäller framförallt i en värld som kännetecknas av förändring till följd av globalisering och som blir alltmer avidentifierad och anonym. Solidaritet och subsidiaritet är grundprinciperna i den europeiska socialmodellen. Här måste vi se till att globaliseringen har en social sida så att välkvalificerade och anpassningsbara arbetstagare på ett värdigt sätt kan försörja sig och sin familj, få god vård om de är sjuka och ha en ekonomisk trygghet när de blir gamla.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Trots att betänkandet utarbetades innan den nuvarande turbulensen bröt ut på våra finansmarknader och den ekonomiska nedgången blev märkbar är det påfallande rätt i tiden och relevant. Jag vill gratulera föredraganden till ett gott arbete.

Betänkandet visar de långsiktiga sociala, demografiska och ekonomiska förändringar som driver fram moderniseringar och reformer av våra sociala skyddsnät. Det visar hur viktiga våra gemensamma värderingar är när det gäller socialt skydd. Det visar också hur de kan bidra till att göra våra pensions- och hälso- och sjukvårdssystem hållbara.

Nyckeln till ett fullgott och hållbart socialt skydd på lång sikt är att fler människor arbetar mer och längre. Det är också en strategi som gynnar alla parter. I betänkandet sammankopplar man ett hållbart, fullgott socialt skydd med Lissabonstrategin och vårt åtagande att garantera hållbara offentliga finanser. Den förnyade sociala agenda som kommissionen har föreslagit ger tyngd åt denna koppling genom att förespråka ett brett holistiskt perspektiv på framtidens socialpolitik och sociala prioriteringar.

Jag välkomnar betoningen på att främja kvinnors fulla integration på arbetsmarknaden och på att bekämpa alla former av diskriminering för att se till att alla kan få fullgod social trygghet och framförallt pensionsrättigheter.

I betänkandet betonar man behovet av att kombinera en övergång till finansierade pensioner i många medlemsstater med ett ordentligt regelverk på nationell nivå och EU-nivå för effektiv övervakning och noggrann kontroll av effekterna för medborgarna.

Det är ett budskap som kommer mycket lägligt. Tillgång till god läkarbehandling och förebyggande vård är en hörnsten i EU:s sociala modeller. Det är både ett mål i sig och ett nödvändigt villkor för att få en produktiv arbetskraft i en tid med en snabbt åldrande befolkning.

Kommissionen delar er oro över ojämlikheten i hälso- och sjukvården och behovet av att garantera en god vård för alla och en solidarisk finansiering som omfattar hela befolkningen. Dessa punkter kommer att tas upp i ett meddelande från kommissionen om ojämlikhet i hälso- och sjukvården som kommer att läggas fram nästa år.

Betänkandet utgör en stark vädjan till oss alla att inte bara fortsätta att arbeta för att nå våra grundläggande mål om tillgång för alla, solidaritet och en fullgod och hållbar hälso- och sjukvård, utan även att arbeta för att stärka detta genom modernisering.

Kommissionen kommer att lägga fram en återhämtningsplan för att ta itu med den finansiella krisen och nedgången i realekonomin i ett meddelande som offentliggörs den 26 november.

Den kommer också att närmare utveckla det sociala skyddets konstruktiva sociala och ekonomiska roll i den gemensamma rapporten om social trygghet och social integration 2009.

Jag kan försäkra er om att kommissionen är beredd att titta på de olika punkterna i betänkandet på nytt i nära samarbete med parlamentet.

  Talmannen. - Punkten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 20 november 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) En åldrande och krympande befolkning är tyvärr Europas oundvikliga öde i framtiden. Demografer menar att födelsetalen inte räcker för att komma upp till reproduktionsnivån, samtidigt som medellivslängden ökar. De låga födelsetalen har att göra med svårigheten att förena arbete och familjeliv – vi har inte tillräckligt många förskolor och inte heller tillräckligt ekonomiskt stöd till familjerna. I slutet av 2030 kommer förhållandet mellan den del av befolkningen som arbetar och den del som inte arbetar förmodligen att ha nått 2:1.

Att lindra konsekvenserna av den krympande arbetsföra befolkningen genom invandring är bara en möjlig lösning. Det kommer också att leda till en ökad etnisk, kulturell och religiös mångfald. Vi måste därför öka sysselsättningen bland funktionshindrade och äldre (genom att ordna med utbildning och omskolning). Pensionen måste också göras mer flexibel genom att införa frivillig pension, byte av sysselsättning och användning av ny teknik.

Medlemsstaterna måste även bedriva en balanserad finanspolitik där skattetrycket delas rättvist mellan arbetstagare, konsumenter och företag.

Den demografiska förändringen kommer att få stora effekter på de offentliga utgifterna för pensioner och ålderspensioner som skulle kunna lindras om de vore delvis privat finansierade. Kostnaderna för hälso- och sjukvård kommer också att stiga.

Under dessa förhållanden måste vi omedelbart vidta åtgärder på många sociala nivåer och styrelsenivåer för att kunna erbjuda medlemsstaternas befolkningar hälso- och sjukvård och lämpliga förmåner på lämplig nivå.