Kan rådet ge en uppdaterad politisk bedömning av den nuvarande politiska situationen i Palestina?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Den politiska situationen i de palestinska territorierna påverkas fortfarande av hur fredsprocessen fortskrider, Israels handlande samt splittringarna inom Palestina.

För att situationen ska förbättras krävs enligt rådet att man så snabbt som möjligt sluter ett fredsavtal som kan möjliggöra upprättandet av en palestinsk stat. På denna punkt har de diplomatiska förhandlingarna som hållits inom ramen för Annapolis-processen lett till att man har kunnat fastslå grundvalarna för ett sådant avtal och diskussionerna, som omfattar alla frågor om slutlig status, måste fortsätta. Europeiska unionen uppmanar alla parter att respektera de åtaganden de har gjort som en del av färdplanen, och särskilt prioriterat är ett totalstopp för all kolonisering, vilket även omfattar östra Jerusalem.

Europeiska unionen engagerar sig fortfarande starkt för att förhandlingarna ska gå framåt. Unionen uppmuntrar den palestinska myndigheten att fortsätta sina ansträngningar, särskilt när det gäller säkerhet, inom ramen för genomförandet av den reform- och utvecklingsplan som lades fram vid Pariskonferensen (den 17 december 2007).

Den politiska situationen i de palestinska territorierna påverkas också av separationen mellan Västbanken och Gaza. Den blockad som Israel har utsatt Gaza för har lett till en mycket allvarlig humanitär situation i området. Europeiska unionen kräver en öppning av gränsövergångarna. Dialogen inom Palestina under Egyptens ledning ser ut att gå framåt. Egypten gör för närvarande stora insatser för att lösa den politiska krisen i Palestina och stödja den palestinska enheten under president Mahmoud Abbas. Rådet stöder detta handlande. Unionen måste vara redo att stödja alla nationella enhetsregeringar som respekterar PLO:s åtaganden och som är villiga att beslutsamt genomföra förhandlingar med Israel.

Kan rådet ge en uppdaterad bedömning av den nuvarande politiska situationen i Somaliland och redogöra för EU:s ståndpunkt när det gäller Somalilands framtida politiska status?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Frågan om Somalilands politiska status har inte utretts av rådet. Låt mig dock ge er följande analys.

För det första har världssamfundet inte erkänt den självproklamerade självständigheten för denna provins med fyra miljoner invånare.

Därefter bör framtiden för denna somaliska provins bli föremål för en överenskommelse med de somaliska myndigheterna. Om en rörelse som stöder erkännandet av ett självständigt Somaliland uppstår är det upp till den Afrikanska unionen att ta initiativet.

När det gäller förändringarna i provinsen kan vi välkomna de framsteg som har gjorts av de regionala myndigheterna i Somaliland på områdena utveckling och demokrati. EU uppmuntrar dessa prestationer genom finansiellt stöd till de regionala myndigheterna i Somaliland i deras ansträngningar för demokratisering (stöd till registrering av väljare i det kommande presidentvalet 2009) och utveckling (projekt som finansieras inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden).

Terrorattackerna den 29 oktober, som resulterade i dussintals döda och skadade, är dock mycket oroande. Ordförandeskapet fördömde omedelbart dessa fruktansvärda attacker.

I detta sammanhang måste jag betona att återupprättandet av freden i Somalia fortfarande prioriteras. Vi stöder därför genomförandet av Djibouti-avtalet av den 19 augusti 2008 och avtalet av den 26 oktober om att upphöra med våldshandlingarna mellan den federala övergångsregeringen och Alliansen för Somalias återbefrielse. Förbindelserna mellan EU och provinsen Somaliland faller inom ramen för detta.

Har ordförandelandet vidtagit några åtgärder för att värna om kristnas rättigheter i Iran, och i så fall vilka?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Rådet följer noga situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Det är en situation som ständigt förvärras.

Bland de många kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet kan nämnas intoleranta och diskriminerande handlingar mot människor på grund av religiösa övertygelser, särskilt införandet av inskränkningar av religionsfriheten. Under de senaste månaderna har trycket på människor som tillhör religiösa minoriteter ökat oupphörligt. Ordförandeskapet har fått information om olika slags förföljelser av kristna, anhängare av Bahai-tron och iranska sunniter.

Situationen för konvertiter och avhoppare är också mycket oroande. Det iranska parlamentet har till och med påbörjat en översyn av strafflagen som skulle kunna leda till att apostasi åläggs med dödsstraff. Ordförandeskapet anser i sin förklaring av den 26 september 2008 att denna lag om den antas i framtiden ”skulle innebära en allvarlig kränkning av religions- och trosfriheten, som omfattar rätten att byta religion och rätten att inte ha någon religion”. En sådan lag ”skulle stå i strid mot artikel 18 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran frivilligt har ratificerat”, och vara livshotande för många iranier som utan rättegång har arresterats under de senaste månaderna på grund av sin religiösa övertygelse.

Mot bakgrund av detta vidtar rådet åtgärder. Medlemsstaternas ambassader har uppvaktat de iranska myndigheterna på plats. Vi är fast beslutna att när så behövs påminna Iran om landets internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, samtidigt som vi hoppas att Iran snart kommer att vara redo att återuppta dialogen med oss om dessa frågor.

Identitetsbedrägerier är ett av de snabbast ökande brotten i hela EU. Vilka åtgärder ämnar rådet föreslå för att åtgärda detta problem?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Det stämmer att identitetsbedrägerierna har ökat. Detta oroande fenomen är särskilt kopplat till utvecklingen av ny teknik och Internet, vilket underlättar denna typ av brott.

Kampen mot den IT-relaterade brottsligheten är en av det franska ordförandeskapets prioriteringar. I juli presenterade vi för rådet ett projekt för att utarbeta en europeisk plan mot IT-relaterad brottslighet.

Detta projekt syftar särskilt till att upprätta en europeisk plattform för att varna för brott och stärka kampen mot terrorpropaganda och rekrytering av terrorister på Internet. Planen baseras på Europeiska rådets slutsatser från november 2007 och på kommissionens meddelande ”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet” av den 22 maj 2007.

Vi måste också fråga oss om själva frågan om identitetsbedrägerier gör det motiverat att anta en förordning. För närvarande betraktas inte identitetsbedrägeri som en straffbar gärning i alla medlemsstater. Det skulle vara till stor nytta om identitetsbedrägeri skulle bli straffbart i hela Europa. Det är dock upp till kommissionen att besluta i denna fråga eftersom kommissionen har initiativrätt. Kommissionen har meddelat att den kommer att inleda samråd för att avgöra om en sådan förordning krävs.

Mitt förslag om en andra och utökad folkomröstning om Lissabonfördraget på Irland innebär en konstitutionellt bindande folkomröstning med alternativen ja eller nej till Lissabonfördraget, och på samma dag en rådgivande folkomröstning med möjlighet att säga ja eller nej till frågor som EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Om de irländska väljarna i en utökad folkomröstning skulle välja att avstå från något av de två ovanstående områdena skulle den irländska regeringen sedan kunna försöka få ett separat avtal vid Europeiska rådets möte, som undertecknas av samtliga 27 medlemsstater, liknande det som Danmark bad om vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 (där Danmark fick fyra undantag från Maastrichtfördraget vilket gjorde att landet kunde ratificera fördraget). Med denna plan skulle de medlemsstater som redan ratificerat Lissabonfördraget inte behöva göra det igen. En sådan utökad folkomröstning skulle ge de irländska väljarna ett val om hur stor roll de vill spela inom EU.

Kan rådet kommentera om mitt förslag är möjligt att förverkliga?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Sedan folkomröstningen har den irländska regeringen haft aktiva samråd, både på nationell nivå och med de andra medlemsstaterna, för att kunna föreslå en gemensam väg att följa. I synnerhet pågår en intensiv debatt i det irländska parlamentet.

Som ni vet lade premiärminister Brian Cowen vid Europeiska rådets möte den 15–16 oktober fram sin analys av resultatet från den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget.

Den irländska regeringen kommer att fortsätta sina samråd i syfte att bidra till att skapa en möjlighet att lösa situationen. På grundval av detta kom Europeiska rådet överens om att återvända till denna fråga vid sitt möte i december 2008 för att slå fast vad lösningen ska innehålla och staka ut en gemensam väg att följa.

Fram till dess bör vi avstå från alla typer av spekulationer om möjliga lösningar.

Som jag sa till utskottet för konstitutionella frågor i anslutning till den förra sammanträdesperioden är det dock ganska bråttom. Syftet med Lissabonfördraget är att hjälpa unionen att agera mer effektivt och demokratiskt.

Kan vi vänta så värst mycket längre? Krisen i Georgien bevisade motsatsen. Samma sak gäller den finansiella krisen. Dessutom har vi 2009 års tidsfrister, och därför måste situationen klargöras.

Skulle det franska ordförandeskapet kunna redogöra för de senaste framstegen när det gäller klimat- och energipaketet?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Den 15 och 16 oktober bekräftade Europeiska rådet att det är fast beslutet att hålla sig till den tidsplan som man kom överens om i mars 2007 och 2008 och att inte spara på sina ansträngningar för att nå en överenskommelse om innehållet i klimat- och energipaketet före utgången av 2008.

Ordförandeskapet har redan utnyttjat Europeiska rådets mandat för att tillsammans med kommissionen intensifiera det arbete som krävs för att uppnå detta mål. Coreper och de behöriga arbetsgrupperna har träffats flera gånger för att försöka sammanföra delegationernas ståndpunkter i de viktigaste frågorna i paketets olika delar och ge ordförandeskapet mandat att föra en effektiv diskussion vid första behandlingen i Europaparlamentet.

Som ledamoten säkert känner till, särskilt som han är föredragande för det föreslagna direktivet om att förbättra och utöka gemenskapens system för handeln med utsläppsrätter, inleddes trepartsmötet om paketets innehåll den 4 november.

Rådets ordförandeskap är fast beslutet att försöka nå en lösning, är övertygat om den avgörande roll som Europaparlamentet kommer att spela för att framgångsrikt slutföra medbeslutandeförfarandet och tvivlar inte på våra institutioners engagemang i kampen mot klimatförändringarna.

Rådet är säkerligen medvetet om händelserna som inträffade i Burma för över ett år sedan. Känner rådet oro över att Burma återigen står utan internationell övervakning, vilket tillåter militärregimen att fortsätta med sin brutalitet och orsaka lidande bland befolkningen. Kan rådet ange om man för närvarande vidtar några åtgärder för att förbättra situationen för Burmas befolkning och för dem som suttit fängslade sedan förra årets uppror?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Jag vill säga klart och tydligt till Jim Higgins att Burma definitivt inte står utan internationell övervakning.

Låt mig utveckla det ytterligare: Av alla viktiga aktörer är EU utan tvekan den mest aktiva när det gäller att utöva ständiga påtryckningar på regimen. För oss är den rådande situationen totalt oacceptabel, och vi agerar i enlighet med denna uppfattning. I rådets senaste slutsatser, som antogs den 10 november, upprepas EU:s oro över avsaknaden av märkbara framsteg i Burma.

Vilka åtgärder vidtar vi?

- För det första bibehåller vi våra sanktioner, även om de ständigt ses över och förbättras. De riktar sig enbart mot regimens medlemmar och deras familjer, och vi gör allt vi kan för att undvika att påverka ekonomin och civilbefolkningen.

- Vi har dock en bredare strategi. Det burmesiska folkets lidande har inte minskat: Förutom statens förtryck har befolkningen drabbats av den humanitära katastrofen med cyklonen Nargis, vars konsekvenser än i dag är mycket allvarliga.

Vi arbetar inte tillsammans med den burmesiska regeringen för att återuppbygga landet, utan i stället med lokala icke-statliga organisationer som är oberoende av regimen inom många områden som inte är föremål för sanktioner. EU är således aktivt genom ett flertal projekt som är kopplade till återuppbyggnaden och även på längre sikt till grundläggande utbildning och medicinskt förebyggande.

- Slutligen är situationen för de politiska fångarna, vilken också togs upp av ledamoten, fortfarande lika oacceptabel. Trots att ett litet antal av dem nyligen släpptes har antalet ökat ytterligare. Aung San Suu Kyi befinner sig fortfarande i husarrest och ingenting pekar på att hon kommer att släppas när denna löper ut i november. Ni kan vara säkra på att EU ständigt tar upp denna fråga på högsta nivå, till exempel under ASEM-toppmötet i Peking den 25 oktober och i rådets slutsatser från måndagen den 10 november. EU:s särskilda sändebud Piero Fassino, vars mandat förnyades den 28 oktober, arbetar också oupphörligt med alla våra samarbetspartner för att upprätthålla det internationella trycket på de burmesiska myndigheterna.

När ämnar rådet offentliggöra detaljerad information om sin handlingsplan om avskiljning och geologisk lagring av koldioxid (CCS)?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Handlingsplanen ”En energipolitik för Europa” (2007–2009) antogs av Europeiska rådet den 8–9 mars 2007. I denna handlingsplan uppmanas medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta ”den tekniska, ekonomiska och rättsliga ram som är nödvändig för att en miljösäker avskiljning och lagring av koldioxid ska komma till användning i nya kraftverk för fossila bränslen, om möjligt senast 2020”.

Vid detta tillfälle välkomnade Europeiska rådet ”kommissionens avsikt att upprätta en mekanism för att främja att upp till 12 demonstrationsanläggningar för teknik för hållbara fossila bränslen vid kommersiell energiproduktion byggs och tas i drift senast 2015”.

Inom ramen för denna handlingsplan utgör det föreslagna direktivet om geologisk lagring av koldioxid en viktig del av klimat- och energipaketet. När det gäller de andra förslagen i paketet vill vi nå en överenskommelse vid första behandlingen av denna text före årets slut.

Som ledamoten säkert känner till ger direktivet om geologisk lagring av koldioxid den rättsliga ram som är nödvändig för att delta i pilot- och demonstrationsprojekt. Ordförandeskapet hoppas att trepartsmötena om detta förslag, som inleddes den 11 november, kommer att göra det möjligt för oss att snabbt nå en överenskommelse om denna text.

Som ni säkert också vet vill ordförandeskapet tillsammans med parlamentet och kommissionen finna en lösning för att möjliggöra finansiering av projekten i överensstämmelse med Europeiska rådets åtaganden. För detta ändamål undersöker rådet med största noggrannhet de nyskapande förslagen om finansiering av demonstratörer från Europaparlamentets miljöutskott.

I SET-planen som godkändes förra året underströks också Europas ambition att leda utvecklingen av ny energiteknik, där teknik för avskiljning av koldioxid och geologisk lagring naturligtvis utgör en del.

Är rådet stolt över att EU-medlemsstaternas placeringar enligt Transparency Internationals korruptionsindex för 2008 sträcker sig från plats ett (Danmark och Sverige) till plats 72 (Bulgarien), där första plats innebär att landet anses vara det minst korrupta i världen och plats 180 innebär det mest korrupta? Anser rådet mot bakgrund av den här statistiken att nuvarande EU-instrument för att bekämpa korruption⁽¹⁾ är tillräckliga? Om inte, vilka strategier överväger man för att stärka program som syftar till att bekämpa korruption i medlemsstaterna?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Rådet delar ledamotens oro när det gäller kampen mot korruption i olika EU-medlemsstater. I detta sammanhang vill rådet fästa uppmärksamheten på att många åtgärder redan har vidtagits på EU-nivå, till exempel rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn och den europeiska konventionen av den 26 maj 1997 om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i. Dessa har tidigare nämnts av ledamoten.

Rådet lägger också stor vikt vid de ansträngningar som har gjorts på internationell nivå. Den ståndpunkt som intagits av EU:s medlemsstater i förhandlingen om Förenta nationernas konvention mot korruption⁽²⁾var därför föremål för samordning på rådsnivå. Samma sak gäller EU:s medlemsstaters deltagande i partskonferensen för konventionens parter.

Vad gäller skapandet av en global mekanism för att övervaka kampen mot korruption inom EU är rådet väl medvetet om behovet av att undvika en dubblering av det som redan gjorts i de internationella organen.

Rådet lägger särskild vikt vid det gedigna arbete som utförs av GRECO (Gruppen av stater mot korruption inom rådet) och som även omfattar utvärderingen av den nationella politiken. I den resolution som antogs den 14 april 2005 uppmanade rådet kommissionen ”att överväga alla tänkbara alternativ, såsom deltagande i Europarådets GRECO-mekanism eller en mekanism för utvärdering och övervakning av EU-instrument i förhållande till utvecklingen av en ömsesidig utvärderings- och övervakningsmekanism, samtidigt som dubbelarbete undviks”. Rådet utesluter således ingen möjlighet utan uppmanar kommissionen att fortsätta sina överläggningar.

Trots detta är den viktigaste punkten att åtgärderna vidtas i medlemsstaterna. Det är kommissionen som övervakar genomförandet av omstridda åtgärder. I detta sammanhang kan det vara bra att nämna det senaste betänkandet om genomförandet av det ovan nämnda rambeslutet 2003/568/RIF av den 18 juni 2007.

I sitt svar på fråga H-0484/08⁽¹⁾ bekräftade och upprepade rådet att sändning av program som uppmanar till rashat och religiöst färgat hat är helt oacceptabelt. Innehållet, tonfallet och bildvalet i de program som sänds till Europa av Al-Aqsa TV, en kanal som ägs och förvaltas av terroristorganisationen Hamas, är tveklöst en form av uppmaning till hat enligt bestämmelserna i artikel 3b i direktivet om audiovisuella medietjänster (direktiv 2007/65/EG⁽²⁾) där följande slås fast: "Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls av medietjänstföretag under deras jurisdiktion inte innehåller något som uppammar hat, grundat på ras, kön, religion eller nationalitet."

Vilka åtgärder avser rådet att vidta för att stoppa Hamas Al-Aqsa TV:s sändningar av hatiska program till Europa via det franska företaget Eutelsat?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Ledamoten har rätt när hon påpekar att rådet som medlagstiftare tillsammans med Europaparlamentet den 18 december 2007 antog direktiv 2007/65/EG (direktivet om audiovisuella medietjänster), som innebär en uppdatering av den rättsliga ramen för tv-utsändningar och audiovisuella medietjänster i EU, och att det enligt artikel 3 i detta direktiv är förbjudet att sända program som uppammar till hat, grundat på ras, kön, religion eller nationalitet.

Det förefaller som om de program som sänds av Al-Aqsa vilka ledamoten har uppmärksammat oss på och som har mottagits i EU:s södra regioner och överförts via satellitutrustning som var belägen på en medlemsstats territorium eller tillhörde denna medlemsstat, omfattas av det nya direktivet och det tidigare direktivet, ”Television utan gränser”.

Rådet känner till att kommissionen har uppmärksammat den ansvariga myndigheten i den medlemsstat under vars jurisdiktion denna sändning faller på denna fråga, och att den ansvariga myndigheten i denna stat undersöker frågan.

I avdelning 1 om unionens befogenhetskategorier och befogenhetsområden, artikel 2c, står det att unionen ska ha delad befogenhet med medlemsstaterna i en rad så kallade huvudområden, varav energi är ett sådant.

Anser rådet att Lissabonfördraget ger de enskilda medlemsstaterna rätt att även i fortsättningen besluta om sina nationella energiskatter?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Ledamotens fråga gäller tolkningen av bestämmelserna i Lissabonfördraget, som för närvarande håller på att ratificeras av medlemsstaterna. Det är inte rådets uppgift att kommentera denna fråga.

I rådets dokument ”Riktlinjer från ordförandeskapet inför det fortsatta arbetet med energi- och klimatpaketet” av den 14 oktober 2008 uppges följande under punkt C: ”Den andel som ska omfattas av auktion i energisektorn kommer, som allmän regel, att vara 100 procent från 2013. Undantag avseende omfattning och begränsad varaktighet kommer att kunna beviljas när det är motiverat i särskilda situationer, bland annat på grund av otillräcklig integrering i den europeiska elektricitetsmarknaden.”

Litauens kärnkraftverk kommer att läggas ner under 2009, vilket kommer att leda till en ökning av växthusgasutsläpp orsakade av den kraftverkssektor som använder fossila bränslen, eftersom Litauen inte är anslutet till det europeiska elnätet. Skulle det till följd av dessa särskilda omständigheter i Litauen vara möjligt att tillämpa ett undantag avseende omfattning och begränsad varaktighet i enlighet med de ovannämnda riktlinjerna från ordförandeskapet? Skulle ett sådant undantag kunna införlivas i ETS-direktivet (2003/87/EG)⁽¹⁾ – för en period med början år 2013 fram till dess att ett nytt kärnkraftverk byggts i Litauen (antagligen senast 2018) – så att fossila kraftverk i hela landet skulle erhålla extra icke överförbara utsläppsrätter (ca 5 miljoner ton per år)?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Ledamoten nämner ett dokument från det franska ordförandeskapet som lämnades in till Europeiska rådets möte den 15-16 oktober 2008 där den färdriktning som ordförandeskapet tänkt sig när det gäller de framtida etapperna av energi/klimatförändringspaketet utstakat.

Europeiska rådet har bekräftat sin beslutsamhet att fullgöra sina ambitiösa åtaganden när det gäller klimat- och energipolitiken vilka det godkände i mars 2007 och i mars 2008. Europeiska rådet uppmanade också ordförandeskapet och kommissionen att ”med hänsyn till det specifika läget i varje enskild medlemsstat” säkerställa ”en tillfredsställande och noga fastställd kostnadseffektivitet”.

Arbetet i rådets förberedande organ fortsätter med utgångspunkt från detta. Betydande framsteg har gjorts i en rad frågor, men vissa frågor av stor ekonomisk eller politisk betydelse är fortfarande föremål för en intensiv debatt inom rådet. Samtidigt inleddes i november förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet om lagstiftningspaketet om energi/klimatförändringar.

De frågor som ledamoten har ställt är välkända för deltagarna i dessa förhandlingar.

Det har blivit känt att den amerikanska armén den 26 oktober genomförde en plötslig räd mot Syrien. Fyra amerikanska helikoptrar kränkte syriskt luftrum och landade i den syriska byn al-Sukkariya nära gränsen till det ockuperade Irak, varpå amerikanska soldater hoppade ut och började beskjuta en gård och en byggnad och dödade åtta civilpersoner. Denna attack innebär en upptrappning av de spänningar som de amerikanska imperialisterna orsakar i regionen och markerar sannolikt en övergång från ständiga verbala hot mot Syriens utrikespolitik till terroristiska krigshandlingar mot landet.

Fördömer rådet denna barbariska räd, som är ett angrepp mot ett oberoende lands och en FN-medlems territoriella suveränitet och i vilken åtta oskyldiga personer dödades?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat denna fråga särskilt.

Rent allmänt upprepar vi att det finns en ram för samarbetet mellan Irak och dess grannländer. Det är grannstatsprocessen, där en av arbetsgrupperna hanterar säkerhetsfrågor (de andra hanterar flykting- och energifrågor). Arbetsgruppen för säkerhetsfrågor sammanträdde i Damaskus 13–14 april 2008, och vi välkomnar att Syrien har gått med på att vara värd för nästa sammanträde den 22–23 november. Denna ram för samarbetet mellan Irak och dess grannländer omfattar självfallet respekt för varje lands territoriella integritet, även Syriens.

Vilken bedömning gör rådet av den fullständiga politiska låsningen i Ukraina och dödläget i parlament och regering, och också av de allt starkare nationalistiska tendenserna i västra Ukraina?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Rådet har med uppmärksamhet och oro följt den senaste utvecklingen av den politiska situationen i Ukraina. Den politiska kris som för närvarande har drabbat landet är särskilt beklaglig med tanke på den globala finansiella krisen, som också i hög grad påverkar Ukraina, och den nya geopolitiska situation som har skapats på grund av konflikten i Georgien.

Rådet har uttryckt sin oro för den politiska krisen i Ukraina till landets ledare och myndigheter vid möten mellan EU och Ukraina, till exempel vid toppmötet den 9 september i Paris. Vid detta toppmöte kom EU:s och Ukrainas ledare överens om att politisk stabilisering, konstitutionella reformer och en konsolidering av rättssäkerheten är nödvändiga villkor för att man ska kunna genomföra reformer i Ukraina och fördjupa förbindelserna mellan EU och Ukraina. Toppmötets deltagare tog även upp den strategiska vikten av dessa förbindelser och konstaterade att Ukraina, ett europeiskt land, delar sin historia och sina värderingar med länderna i EU. Den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ukraina kommer att grundas på gemensamma värderingar, särskilt när det gäller demokrati, rättssäkerhet, god förvaltningssed och respekten för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter.

Vid detta toppmöte beslutades också att det nya avtalet, som för närvarande är föremål för förhandlingar mellan EU och Ukraina, kommer att vara ett associeringsavtal som öppnar för en ny progressiv utveckling av förbindelserna mellan de två parterna. Förhandlingarna om detta avtal har skett snabbt, och de två parterna arbetar tillsammans på ett mycket konstruktivt sätt. Detta bevisar att närmandet till EU för Ukrainas del är en strategisk prioritering som stöds av alla de viktigaste politiska aktörerna och en stor majoritet av landets medborgare.

EU kommer att fortsätta uppmana Ukrainas ledare att hitta en lösning på den rådande politiska krisen som grundar sig på kompromisser och respekt för demokratiska principer. Vi upprepar vikten av respekt för rättssäkerheten och ett oberoende rättsväsen, och framhärdar i våra krav på reformer inom detta område.

Vilka diskussioner förs i rådet om utformningen av EU:s politik i en tid av global ekonomisk kris och med tanke på det förestående Europavalet i juni 2009? Vad tänker rådet göra för att uppmuntra EU:s medborgare att delta i valet? Tror rådet att det allmänt rådande klimatet kommer att påverka européernas vilja att bege sig till valurnorna? Förväntar sig rådet att Lissabonfördraget kommer att ratificeras före den 7 juni 2009? Om inte, vilka kommer följderna att bli på EU-nivå och framför allt för EU:s institutioner?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Den rådande ekonomiska krisen har tagits upp med jämna mellanrum i många debatter i rådet. Den utgjorde också den huvudsakliga diskussionspunkten vid Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008 och var föremål för ett informellt möte med stats- och regeringscheferna den 7 november som förberedelse för det toppmöte som anordnades i Washington den 15 november för att inleda reformeringen av den internationella finansiella strukturen.

Även om Europavalet i juni är en stor politisk händelse 2009 är det inte rådets uppgift att inta en ståndpunkt om utsikterna för deltagandet i detta val, inte heller att spekulera i vilka faktorer som skulle kunna påverka valdeltagandet.

När det slutligen gäller Lissabonfördraget enades Europeiska rådet vid sitt möte den 15–16 oktober om att återkomma till frågan i december för att fastställa en lösning och en gemensam väg att följa. Under dessa förhållanden kan inte rådet i detta stadium uttala sig om Lissabonfördragets ikraftträdande.

Nedanstående frågor ställs mot bakgrund av rådets svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0781&language=SV" ⁽¹⁾ om det faktum att det gemensamma övervakningssystemet för export av vissa kategorier av textil- och beklädnadsprodukter från Kina till olika EU-länder (eventuellt) löper ut den 31 december 2008 samt mot bakgrund av att allt fler företag lägger ner eller flyttar sin produktion, inte minst i Portugal, vilket för med sig arbetslöshet och ett dramatiskt socialt läge.

Med tanke på att det är på grundval av ett mandat från rådet som kommissionen genomför gemenskapens handelspolitik gentemot tredjeländer och multilaterala organisationer (exempelvis WTO), varför föreslår då inte rådet en förlängning av den dubbla övervakningsmekanismen efter den 31 december 2008, som en åtgärd för att skydda sysselsättningen i EU?

Har någon medlemsstat tagit upp denna nödvändighet på rådsnivå, särskilt i den så kallade kommitté 133? Hur avser rådet att se till att den situation som inträffade 2005, då importen av textil- och beklädnadsprodukter från i första hand Kina ökade exponentiellt, inte upprepas efter 2008?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Kommissionen har inget särskilt mandat – i den betydelse som avses i ledamotens fråga – från rådet att agera på området handel med textilprodukter. Den rådande situationen på detta område är resultatet av en rad avregleringar som har genomförts på tre fronter. För det första har importkvoter avvecklats och andra särskilda bestämmelser upphört att gälla, till exempel de som ingick i avtalet om textil och konfektion; detta avtal löpte ut i slutet av 2004. För det andra genomfördes andra avregleringar inom ramen för bilaterala avtal med tredjeländer. Slutligen gäller den tredje delen av denna avreglering Kina i synnerhet. Denna fas var föremål för ingående förhandlingar under femton år som befästes i bestämmelserna om Kinas protokoll för anslutning till WTO 2001. Enligt dessa bestämmelser kommer från och med den 1 januari 2009 någon särskild grund för handel med textilprodukter från Kina inte längre att finnas. Mot bakgrund av detta godkände Europaparlamentet den 25 oktober 2001 Kinas anslutningsprotokoll.

Införandet av ett dubbelt kontrollsystem för kinesiska textilprodukter 2008 härstammar från ett avtal med Kina, som inte vill förlänga detta system till 2009. Generellt sett är denna fråga föremål för mycket regelbundna diskussioner med kommissionen i rådets kommersiella organ.

Närmare bestämt har kommissionen rapporterat om situationen på begäran av 133-kommittén för textilier av den 23 september. Den lade fram slutsatserna av sin analys för 133-kommitténs suppleanter den 10 oktober. Den rapporterade att betydande ökningar har iakttagits för vissa produktkategorier, men den totala nivån på importerna från Kina har varit stabil och gemenskapens marknad har inte hotats av de noterade ökningarna. För kommissionen är den rådande situationen inte på något sätt jämförbar med situationen 2005, som slutade med kraftfulla åtgärder. Kommissionen drar slutsatsen att det inte finns något behov av att förnya bestämmelserna för 2009 och har därför inte lagt fram några förslag i detta avseende. Det bör dock betonas att rådet inte har intagit någon gemensam ståndpunkt i denna fråga om att förnya åtgärderna.

Dessutom har kommissionen utarbetat ett meddelande till importörerna med information om övergångsprocessen mellan det rådande systemet och det som träder i kraft den 1 januari.

Slutligen bör det noteras att företrädarna för textilindustrin, särskilt på gemenskapsnivå, inte har begärt någon förlängning av de dubbla kontrollåtgärderna.

Den 29-årige aktivisten Engin Çeber, medlem i en vänsterorganisation i Turkiet, avled den 8 oktober 2008 efter att ha torterats brutalt i Metrisfängelset i Istanbul. Tillsammans med tre kamrater hade han gripits den 28 september för att ha delat ut en tidskrift för sin organisation. Detta mord är bara ett i raden av flera liknande fall av kriminellt polisiärt och parastatligt våld. Som exempel kan nämnas 17-årige Ferhat Gerçek, som sköts av polisen när han stod på gatan och sålde samma tidskrift och som nu är förlamad för livet.

Fördömer rådet dessa kriminella handlingar mot aktivister, liksom den fortsatta och tilltagande tortyren i turkiska fängelser, som utgör ett flagrant brott mot grundläggande individuella rättigheter och demokratiska friheter, exempelvis rätten till liv och värdighet och rätten att fritt sprida tankar?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Rådet har informerats om de tragiska händelser som omgärdade Engin Çebers död, som ledamoten hänvisar till och som Turkiets justitieminister offentligt har bett om ursäkt för. De behöriga turkiska myndigheterna har inlett en officiell utredning om omständigheterna kring hans död, och rådet förväntar sig att denna utredning kommer att genomföras snabbt och med fullständig opartiskhet.

Rådet har alltid fäst stor vikt vid kampen mot tortyr och misshandel i Turkiet. Denna fråga har varit föremål för prioriteringar på kort sikt i det reviderade partnerskapet för medlemskap och har tagits upp regelbundet i den politiska dialogen med Turkiet, särskilt under det senaste mötet i associeringsrådet för EU-Turkiet i maj 2008. Kommissionens senaste lägesrapport bekräftar att Turkiets rättsliga ram nu omfattar ett fullständigt system för skydd mot dessa metoder, men misshandelsfall fortsätter att rapporteras och de utgör självfallet en källa till oro. Det är således tydligt att de turkiska myndigheterna måste komma överens om ytterligare insatser för att i praktiken och på alla nivåer genomföra oberoende mekanismer för att förhindra tortyr och därmed garantera en politik för ”nolltolerans”.

För att dessa oberoende mekanismer ska kunna tillämpas på ett effektivt sätt är det nödvändigt att genomföra mer grundliga utredningar om brott mot mänskliga rättigheter som påstås ha begåtts av medlemmar av säkerhetsstyrkorna. Vid det senaste mötet i associeringsrådet för EU-Turkiet påminde EU också Turkiet om att det är helt nödvändigt att ratificera det fakultativa protokollet till Förenta nationernas konvention mot tortyr.

Med tanke på detta kan rådet försäkra ledamoten om att denna fråga kommer att fortsätta följas mycket noga och tas upp med Turkiet i alla lämpliga organ.

I Colombia ökar den statliga auktoritarismen och terrorn som riktas mot arbetarrörelsen. Alvaro Uribes regering har d. 10.10.2008 utlyst undantagstillstånd i landet för att slå ner arbetarnas och den infödda befolkningens protestaktioner. De här grupperna ställer krav på sina rättigheter och kräver att regeringens reaktionära lagar ska avskaffas. Morden på fackföreningsaktivister blir allt flera och begås av statliga och parastatliga styrkor. Sedan början av året har 42 fackföreningsledare mördats och under Alvaro Uribes tid vid makten har sammanlagt 1 300 colombianer mördats och 54 000 deporterats. Förra året häktades över 1 500 arbetare. Tortyr och förnedrande behandling av fångar förekommer dagligen. Landets fängelser rymmer över 6 500 politiska fångar.

Fördömer rådet det massiva förtrycket, terrorn, morden, gripandena och tortyren som den colombianska regeringen och staten ägnar sig åt?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Flera gånger har Europeiska unionen uttryckt sin djupa oro om de mord och dödshot som drabbat ledare för sociala organisationer och organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna i Colombia och betonat de legitima ansträngningarna från företrädare för civilsamhället för att bygga upp fred i Colombia och försvara och främja de mänskliga rättigheterna i landet.

EU:s företrädare tar regelbundet upp frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna med de colombianska myndigheterna. De senare har särskilt uttryckt att de vill fortsätta sina åtgärder mot dessa former av våld.

Tidigare har Europeiska unionen också uppmuntrat den colombianska regeringen att stödja ett snabbt och effektivt genomförande av alla aspekter av lagen om rättvisa och fred och tillhandahålla de resurser som behövs för detta.

Europeiska unionen kommer att fortsätta att beslutsamt stödja dem som försvarar de mänskliga rättigheterna i Colombia.

Den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens (ESFP) demokratiska legitimitet vilar på fyra hörnstenar: för det första på stödet från Europas medborgare, för det andra på de nationella parlamentens medbestämmande och kontroll och för det tredje Europaparlamentets medbestämmande och kontroll. Till skillnad från andra politikområden tillkommer för det fjärde även kopplingen till folkrätten.

Wolfgang Wagner (Hessische Stiftung Friedens- und Konflitkforschung) har i sin studie om ESFP:s demokratiska legitimitet kommit fram till att ingen av dessa hörnstenar är särskilt stabil eller tillräcklig för att kunna åberopas i händelse av en större militär insats.

Vilka konkreta åtgärder har vidtagits för att stärka de fyra hörnstenarna för ESFP:s demokratiska legitimitet och i vilken artikel av Lissabonfördraget återfinns dess?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, gavs inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i november 2008 i Strasbourg.

Utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken motsvarar förväntningarna från Europas medborgare och respekterar den internationella rätten. Eftersom det rör sig om ett politikområde där det krävs samtycke från de deltagande staterna för operationer av militär natur, ligger den demokratiska kontrollen i detta fall i första hand hos de nationella parlamenten. Förstärkningen av de senares roll på nationell nivå är därför det bästa alternativet för att förbättra den demokratiska kontrollen av ESFP. Europaparlamentet kan självfallet även uttrycka sina åsikter enligt artikel 21 i EU-fördraget. När det gäller uppdrag av civil natur spelar Europaparlamentet också en viktig roll genom arbetet i dess underutskott för säkerhet och försvar samt den årliga omröstningen om budgeten för GUSP. När det gäller tolkningen av bestämmelserna i Lissabonfördraget, som för närvarande håller på att ratificeras av medlemsstaterna, är det inte rådets uppgift att kommentera denna fråga.

Irlands nej till Lissabonfördraget berodde huvudsakligen på bristande kunskaper om eller förståelse av den specifika fråga som ställdes och mer allmänt på den irländska väljarkårens bristande kunskaper om EU-institutionernas uppbyggnad och funktion.

Med tanke på att det kommer att bli oundvikligt med en andra folkomröstning i Irland om ratificering av Lissabonfördraget, vad skulle kommissionen kunna säga att den huvudsakligen har dragit för lärdom inom ramen för sin strategi för att förmedla Europa till medborgarna? Jag syftar särskilt på projekt där man framhäver åtskillnaden mellan kommissionen, parlamentet och ministerrådet. Anser kommissionen att man bör ha en mer samordnad strategi för att förmedla Europa till medborgarna, särskilt med tanke på de olika institutionernas skilda funktioner?

(EN) Ansvaret för ratificeringen av fördragen ligger hos de medlemsstater som undertecknar dem. Analysen av den irländska folkomröstningen har dock än en gång bekräftat att EU:s medlemsstater och institutioner måste arbeta tillsammans för att stärka kommunikationen mellan medborgarna och de europeiska beslutsfattarna. EU måste inte bara visa vad det har åstadkommit och varför detta verkligen gör skillnad i medborgarnas liv, utan också förklara vad det skulle kosta att avstå från åtgärder på EU-nivå.

Under ett besök i Irland förra veckan arbetade kommissionens vice ordförande med ansvar för institutionella förbindelser och kommunikationsstrategi med de irländska myndigheterna för att utveckla ett särskilt samarbete för gemensam kommunikation om dessa frågor. Liknande samarbeten har utvecklats med ett antal medlemsstater. Hon hoppas att ett samförståndsavtal med Irland kommer att undertecknas inom en snar framtid.

Denna strategi för att arbeta tillsammans fastställdes nyligen på politisk nivå genom att kommissionen, parlamentet och rådet den 22 oktober undertecknade en politisk överenskommelse om samarbete för kommunikation om Europa.

Detta är första gången som parlamentet, rådet och kommissionen har kommit överens om en gemensam samarbetsstrategi för kommunikation. Detta kommer att ge ny kraft åt ett samarbete mellan EU:s institutioner som grundas på de tre principerna planering, prioritering och partnerskap. Därigenom uppstår en användbar interinstitutionell mekanism för bättre förmedling av information, både centralt och på lokal nivå, för att årligen identifiera gemensamma kommunikationsprioriteringar samt för att medlemsstaternas och EU-institutionernas kommunikationsavdelningar ska kunna samarbeta.

Det praktiska genomförandet av det politiska avtalet har redan börjat, och för första gången någonsin har man enats om de gemensamma kommunikationsprioriteringarna för 2009: Europavalet 2009, energi och klimatförändringar samt den tjugonde årsdagen för järnridåns fall. Kommissionen har uppmanats att avge en rapport om genomförandet av de gemensamma kommunikationsprioriteringarna i början av varje år.

Skulle kommissionen kunna överväga att verka för att alla medlemsstater kommer överens om att utse en särskild dag som helgdag, t.ex. Robert Schuman-dagen eller något godtagbart alternativ, i hela Europeiska unionen då EU:s medborgare tillsammans skulle fira sin gemensamma europeiska identitet och enighet, i likhet med det sätt Independence Day firas i USA, med det gemensamma temat att det finns enighet och mångfald, och där vi medborgare skulle kunna ge uttryck för vårt stöd till det europeiska projektet?

(EN) Kommissionen håller med ledamoten om vikten av att kollektivt fira den gemensamma europeiska identiteten och visa att medborgarna i hela EU är förenade i mångfalden.

Vid sitt möte i Milano 1985 utsåg Europeiska rådet den 9 maj till ”Europadagen” för att på detta sätt hedra minnet av den förklaring som Robert Schuman gjorde den 9 maj 1950. Sedan dess har den 9 maj blivit en symbol för Europa och gett tillfälle till aktiviteter och festivaler med syfte att föra Europa närmare sina medborgare.

På lokal nivå anordnas och/eller stöds firandet av kommissionens representationskontor och Europaparlamentets informationsbyråer i medlemsstaterna. I Bryssel anordnar kommissionen – vid sidan av andra initiativ – traditionellt ”öppet hus” i sina lokaler, vilket 2008 lockade cirka 35 000 besökare.

I övrigt är det medlemsstaternas befogenhet att inrätta officiella helgdagar på sitt eget territorium. För närvarande har kommissionen inte för avsikt att begära medlemsstaternas godkännande för att utse en särskild dag som officiell helgdag.

Som svar på den förlorade folkomröstningen på Irland om Lissabonfördraget och till följd av ett flertal studier som visar att många irländska medborgare röstade mot förslaget på grund av bristande information antog EU-institutionerna för första gången den 22 oktober 2008 en gemensam förklaring om den europeiska kommunikationspolitiken. Hur tänker kommissionen genomföra denna informationspolitik på Irland för att garantera att de irländska medborgarna får tillräckligt med information om EU och det nya fördraget?

(EN) Den politiska förklaring som undertecknades av kommissionen, parlamentet och rådet den 22 oktober 2008 syftar till att främja samarbetet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och kommissionen om kommunikation om Europa.

Institutionerna har kommit överens om en pragmatisk samarbetsstrategi som grundas på ett årligt urval av gemensamma kommunikationsprioriteringar och ett praktiskt samarbete mellan deras respektive kommunikationsavdelningar.

Som sådan är den politiska förklaringen ett viktigt instrument för att övertyga allmänheten om fördelarna med EU. Detta kommer att bli särskilt viktigt under de kommande månaderna i upptakten till Europaparlamentsvalet.

Förklaringen är inte något svar på irländarnas förkastande av Lissabonfördraget, utan ett resultat av flera års arbete och förhandlingar. Kommissionen föreslog i oktober 2007 det interinstitutionella avtal som ligger till grund för denna förklaring, och idén om en ram för ett närmare samarbete nämndes för första gången i den vitbok om kommunikationspolitik som publicerades i februari 2006.

Genomförandet har redan inletts. Kommissionens representationskontor och Europaparlamentets informationsbyråer i medlemsstaterna kommer att ha ett nära samarbete med nationella myndigheter för att kunna anordna aktiviteter som rör de utvalda gemensamma kommunikationsprioriteringarna för 2009 vilka är följande: Europavalet 2009, energi och klimatförändringar, den tjugonde årsdagen för de demokratiska förändringarna i Central- och Östeuropa samt hållbar tillväxt, arbetstillfällen och solidaritet.

När det gäller Lissabonfördraget är det medlemsstaterna som har undertecknat fördraget och bär ansvar för att ratificera det. Kommissionen deltar inte i någon kampanj för ratificering i någon medlemsstat.

Analysen av resultaten från folkomröstningen har dock visat att det föreligger brist på information om Europeiska unionen och dess politik i Irland. Kommissionen har därför för avsikt att öka verksamheten för kommunikation och information, med särskild inriktning på personer som inte är så informerade om eller intresserade av den europeiska dimensionen av sitt dagliga liv. Denna faktabaserade och objektiva information kommer att visa de fördelar som EU kan ge medborgarna och underlätta en informerad debatt om EU:s politik.

I nästa år är det val till Europaparlamentet. Då vill ledamöterna tala om för sina valkretsar hur öppet och demokratiskt EU är. Vad har kommissionen konkret gjort efter sitt meddelande från december 2007 för att garantera att medborgarna kan få tillgång till EU-information snabbt och lätt via EUROPA, inte minst genom att i större utsträckning fokusera på olika teman och användarvänlighet i ställe för på institutionerna?

Jag vill i synnerhet veta vad kommissionen har gjort för att få till stånd en gemensam utformning av kommissionens, rådets och parlamentets webbsidor på EUROPA-portalen, till exempel vad gäller navigationstips och sökkriterier och att garantera att lagstiftningsarbetet kan följas enkelt och lätt från förslag till antagande?

(EN) Kommissionen genomför en rad förändringar för att göra EU:s webbplats EUROPA mer användarvänlig, navigerbar och interaktiv, i linje med sitt policydokument ”Förmedla Europa till medborgarna via Internet” som antogs den 21 december 2007⁽¹⁾.

I en oberoende utvärdering av EUROPA som genomfördes för kommissionens räkning 2007 drog man slutsatsen att de flesta besökare på webbplatsen hittade den information de letade efter (85 procent). Man drog dock även slutsatsen att det tog för lång tid att hitta denna information och att det därför fanns ett behov av att presentera den på ett enklare och mer sammanhängande sätt.

De pågående förändringarna omfattar en modernisering av både EU:s och kommissionens hemsidor och bör vara avslutade senast i mitten av 2009. Införandet av en ny navigeringsstruktur kommer att göra sidorna lättare att läsa och mer fokuserade på särskilda användargrupper (t.ex. allmänheten eller företag) och populära ämnen (t.ex. finansiering eller evenemang). Förbättringarna kommer att testas på fokusgrupper innan webbplatsen öppnas för allmänheten, och användarna kommer att kunna ge feedback och förslag. En förbättrad version av sökmotorn på kommissionens hemsida har redan lanserats. EU:s pressrum har också gjorts om.

Kommissionen har också förbättrat sin interna samarbetsstruktur. GD kommunikation har ett nära samarbete med webbredaktörerna på alla kommissionens avdelningar inom ramen för det nätverk som upprättades som en del av kommissionens nya Internetstrategi. Arbetet med detta nätverk är fokuserat på att förbättra de individuella webbplatser som tillhör kommissionens avdelningar och uppmuntra ett utbyte av bästa metoder mellan redaktörerna.

Det interinstitutionella samarbetet sker regelbundet genom den interinstitutionella Internetkommittén (Comité éditorial interinstitutionel – CEIII). Kommittén hanterar både tekniska frågor och frågor som rör innehåll, och dess uppgift är att hitta sätt att göra EU:s webbplatser mer användarvänliga. Ett område som för närvarande håller på att undersökas är möjligheten att ha en gemensam sökfunktion för alla institutioner för att göra det enklare för användarna att få information om EU-frågor.

Vid CEIII:s möte den 2 oktober 2008 presenterade parlamentet sin nya webbplats för valet till Europaparlamentet som kommer att öppnas för allmänheten i januari 2009. Kommissionen kommer att reservera en framträdande plats på EUROPA-sidan för information om Europavalet vilken även kommer att innehålla länkar till Europavalets webbplats.

När det gäller att se till att lagstiftningen ska kunna spåras på ett enkelt och bekvämt sätt från förslag till antagande vill kommissionen betona vikten av Prelex-sidorna som kan nås via EUROPA⁽²⁾, vilka innehåller uttömmande och uppskattad information.

Partikelacceleratorn LHC (Large Hadron Collider) vid Europeiska organisationen för kärnforskning, Cern, togs ur drift bara några få dagar efter inledningen av ”århundradets experiment”, som Cern-forskarnas försök att återskapa ”the Big Bang” har kallats.

Vilka gemenskapsmedel ingår i driften av Cern, och särskilt i genomförandet av ”århundradets experiment”? Har kommissionen informerats om orsakerna till haveriet? När förväntas LHC tas i drift igen?

(EN) CERN är en internationell organisation som inrättades 1954 för att bedriva forskning i kärn- och partikelfysik. Forskningen bedrivs under ledning av de 20 medlemsländerna i CERN-rådet, varav 18 är medlemmar och 2 inte är medlemmar i EU. Dessa 20 länder bidrar gemensamt till CERN:s årliga budget för verksamhet och investeringar. EG har endast observatörsstatus i CERN-rådet. Det deltar inte i beslutsprocessen och bidrar inte till årsbudgeten.

Liksom alla andra forskningsorganisationer har CERN möjlighet att delta i förslagsinfordringar som anordnas inom ramen för gemenskapens ramprogram för forskning. CERN har deltagit i en rad förslagsinfordringar inom ramen för flera på varandra följande ramprogram och lämnat in gemensamma förslag tillsammans med flera andra europeiska forskningsorganisationer.

Inom ramen för FP6 och FP7 har EG hittills bidragit med runt 60 miljoner euro till CERN för dess medverkan i projekt som har valts ut på grundval av ansökningsomgångar. Dessa projekt syftar bland annat till en gemensam utveckling av en europeisk infrastruktur för beräkningsnät, en gemensam utveckling av den framtida utformningen av acceleratorer och detektorer, eller till gemensamma utbildningsprogram för unga forskare. Dessa projekt har indirekt också hjälpt CERN i dess ansträngningar för att bygga LHC-acceleratorn.

EG har fått veta att CERN har genomfört en utredning om orsaken till den olycka som inträffade den 19 september 2008. CERN drar slutsatsen att orsaken till olyckan var en felaktig elektrisk anslutning mellan två av acceleratorns magneter. Detta resulterade i mekaniska skador och att helium från magnetens kylmedium läckte ut i tunneln. CERN har meddelat att de planerar att åter starta LHC under våren 2009. Ytterligare information om orsakerna till olyckan och vilka åtgärder som ska vidtas kan fås direkt från CERN-rådet och dess medlemsstater.

För ytterligare information om partikelfysikexperimentet hänvisar kommissionen ledamoten till sitt svar på den skriftliga frågan E-5100/08 från Marios Matsakis⁽¹⁾.

Den 10 april i år antog Europaparlamentet en resolution (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0121&language=SV" ) om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen. Enligt Europaparlamentet varierar nivån på cancerforskningen mycket i hela Europa och parlamentet har därför efterlyst bättre samarbete och mindre överlappning mellan de olika forskningsansatserna för att cancerpatienterna snabbare skulle kunna dra nytta av forskningsresultaten.

Vad gör kommissionen för att uppmuntra till och stödja mer gränsöverskridande cancerforskning inom ramen för det sjunde ramprogrammet?

Hur tänker kommissionen stödja forskning om ovanliga och svårbehandlade cancersjukdomar, såsom cancer hos barn, där marknaden oftast misslyckas att främja kommersiella investeringar i forskning?

(EN) Som ett resultat av de insatser som har gjorts inom ramen för det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (FP6, 2002–2006) på området överbryggande cancerforskning (överföring av experimentell grundforskning till klinisk tillämpning), har 108 forskningsprojekt fått stöd med totalt 485 miljoner euro. Dessa projekt syftar till att, med hjälp av ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, lösa olika frågor som gäller förebyggande, tidig diagnos, förståelse för cancer och identifiering av läkemedelsmål samt behandlingsstrategier, ny teknik och palliativ vård⁽¹⁾.

Dessutom innehöll rapporten om genomförbarhetsstudien EUROCAN+PLUS⁽²⁾, som lades fram för Europaparlamentet i februari 2008, en uppmaning om ökad samordning och vägledning när det gäller överbryggande och klinisk forskning, vilket även omfattar förvaltning av nätverk och en plattform av heltäckande cancercentrum.

I enlighet med dessa insatser prioriteras i det särskilda programmet ”samarbete” inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning (FP7, 2007–2013) – under temat ”hälsa” – en ytterligare förstärkning av överbryggande cancerforskning med sikte på klinisk tillämpning samt att man tar itu med splittringen, med hänsyn till resultatet av EUROCAN+PLUS och rekommendationerna från Europeiska rådets slutsatser om minskning av cancerbördan⁽³⁾ samt parlamentets resolution om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen⁽⁴⁾.

I förslagsinfordran för 2007 har man faktiskt tagit upp rekommenderade forskningsområden, till exempel screening, vård i livets slutskede och fragmenteringen av forskningsinsatser som rör cancerregister inom ramen för ERA-NET⁽⁵⁾.

I nästa förslagsinfordran på hälso- och sjukvårdsområdet, som kommer att offentliggöras 2009, förväntar vi oss att man ägnar mer uppmärksamhet åt fragmenteringen genom att stimulera utvecklingen av samordnade program för överbryggande cancerforskning i Europa och åt forskning om sällsynta cancerformer och barncancer, som bygger på en viktig portfölj med initiativ som har utvecklats inom ramen för FP6 (till exempel KidsCancerKinome, EET-Pipeline, Conticanet och Siopen-R-Net). Detta kommer att kompletteras av initiativ som syftar till att stödja pediatriska läkemedel som inte är patenterade i en gemensam insats tillsammans med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA)⁽⁶⁾.

Slutligen diskuterar kommissionen EU:s framtida åtgärder – en europeisk plattform för att utbyta bästa metoder och stödja medlemsstaterna i deras insatser för att på ett mer effektivt sätt bekämpa cancer genom att föra samman alla berörda parter i en gemensam åtgärd. Kommissionen har också nyligen antagit förslag om en europeisk strategi för sällsynta sjukdomar i allmänhet⁽⁷⁾, och det samarbete och den ökade effektivitet som underlättas av dessa åtgärder bör också bidra till att underlätta forskningen på detta område.

Jag gratulerar kommissionsledamot Michel till hans uttalande den 15 september 2008 avseende respekten för internationell humanitär rätt i Sri Lanka.

Jag är övertygad om att kommissionen delar min stora oro för det ökade våldet i Sri Lanka och de följder detta har på oskyldiga civila. Vilken är kommissionens reaktion på Sri Lankas regerings beslut nyligen om att alla FN:s och alla internationella biståndsorganisationer som handhar nödhjälpen ska lämna konfliktområdet?

På vilket sätt ämnar kommissionen utöva påtryckning på både Sri Lankas regering och Tamilska tigrarna (LTTE) för att garantera att internationell humanitär rätt respekteras, att biståndet når de mest sårbara och att en fredlig lösning på konflikten kan uppnås så fort som möjligt?

(EN) Beslutet av Sri Lankas regering att alla FN:s och alla internationella biståndsorganisationer ska lämna konfliktområdet fattades av säkerhetsskäl. Efter tillbakadragandet insisterade kommissionen och andra humanitära aktörer på att man skulle upprätta ett system med säkra hjälpkonvojer med mat och andra förnödenheter till den behövande befolkningen i Vanni. De insisterade också på att oberoende observatörer ska få följa med konvojerna för att se till att förnödenheterna når de behövande utan diskriminering. Båda sidor i konflikten gick med på detta. Fyra konvojer som färdades under FN-flagg har nu kommit fram till Vanni med välbehövliga livsmedel från Världslivsmedelsprogrammet (WFP). Regelbundna konvojer planeras under de kommande veckorna.

Dessutom har Internationella rödakorskommittén (ICRC) fått tillåtelse att fortsätta sin verksamhet med den internationella personalen i Vanni. ICRC spelar en avgörande roll eftersom de kommunicerar med båda parter i konflikten och även ger välbehövligt bistånd i form av till exempel tält och viktiga hushållsredskap. Kommissionen kommer att fortsätta stödja både ICRC:s och WFP:s insatser. Finansieringen av de två organisationerna i Sri Lanka 2008 uppgår för närvarande till 5,5 miljoner euro. Vid behov kan kommissionen överväga att ge ytterligare humanitärt bistånd till dessa organisationer senare under året.

Det är dock uppenbart att mer behöver göras för att se till att tillräcklig hjälp når den behövande befolkningen. Kommissionen uppskattar att endast runt 45 procent av livsmedelsbehovet faktiskt tillgodoses denna gång. Dessutom finns ett trängande behov av tält till de fördrivna människorna med tanke på den kommande monsunperioden. Kommissionen kommer att fortsätta att argumentera för utökat tillträde till Vanni, inte bara för FN-organisationer utan också för de internationella icke-statliga organisationer som tvingades lämna området i september, eftersom dessa organisationer spelar en viktig roll när det gäller att lämna humanitärt bistånd.

När det gäller att se till att den internationella humanitära rätten respekteras kommer kommissionen att fortsätta att ta varje tillfälle i akt för att påminna båda parter i konflikten om deras förpliktelser i detta avseende och förorda en fredlig lösning på konflikten.

EU har givit totalt över 350 miljoner EUR i humanitärt bistånd till Zimbabwe sedan 2002, inklusive de 10 miljoner EUR som meddelades i september. Med tanke på det politiska kaoset i landet på den senaste tiden och de restriktioner som Mugaberegeringen infört på den humanitära verksamheten, vilka instrument har kommissionen till sitt förfogande för att mäta biståndets effektivitet och för att försäkra sig om att det når dem som behöver det?

(FR) Kommissionen genomför EU:s humanitära bistånd via samarbetspartner som är antingen internationella organisationer eller icke-statliga organisationer baserade i EU. Dessa humanitära organisationer är bundna av kontrakt att förvalta det humanitära bistånd som finansieras av EU.

En uppsättning av inspektions- och övervakningssystem har införts för att garantera att de finansierade insatserna genomförs korrekt på de olika stadierna i ett projekt för humanitära insatser. De viktigaste delarna beskrivs nedan:

- Rigorösa mekanismer för urval och kvalitetskontroll införs enligt det ramavtal om partnerskap (FPA) som undertecknades av de europeiska icke-statliga organisationerna och de internationella organisationerna.

- De system som används för att identifiera vilka åtgärder som finansieras baseras enbart på de verkliga behov som måste tillfredsställas.

- Projekten inspekteras av ett världsomspännande nätverk av sakkunniga (tekniska assistenter) som arbetar för kommissionen. Dessa specialister på området humanitärt bistånd befinner sig ständigt ute på fältet i olika länder och regioner för att underlätta och maximera effekterna av de humanitära insatser som finansieras av kommissionen.

- Samarbetspartnerna måste lämna in interimsrapporter och slutrapporter och motivera sina utgifter.

- Kommissionen utvärderar regelbundet sina humanitära insatser,

- Den verksamhet som finansieras av kommissionen och genomförs av de humanitära organisationerna är föremål för finansiella revisioner som utförs vid huvudkontoren för kommissionens samarbetspartner när det gäller avslutade projekt (vartannat år) och ute på fältet när det gäller pågående projekt. Exempelvis har kommissionen kontrollerat en tredjedel av de ersättningar som krävts för humanitära projekt i Zimbabwe.

I början av september, efter upphävandet av förbudet mot icke-statliga organisationers insatser på plats, som beordrades av regeringen i juni, rapporterar samarbetspartnerna endast ett fåtal tillgänglighetsproblem och distributionen av livsmedel har kunnat återupptas.

Att utbilda kvinnor och flickor i utvecklingsländerna har beskrivits som det största hoppet för fattigdomsutrotningen och, med FN:s f.d. generalsekreterare Kofi Annans ord, som den enskilda sociala investering som ger högst avkastning i dagens värld.

Vilka åtgärder ämnar kommissionen vidta för att garantera att särskilda samhälleliga, kulturella och praktiska utmaningar som är förknippade med heltidsutbildning av flickor inlemmas i utbildnings- och utvecklingsstrategierna?

Många samhällen prioriterar utbildning av pojkar, och det är fler flickor än pojkar som hoppar av skolan i förtid, eftersom flickor kan avbryta utbildningen på grund av äktenskap eller arbete. Vilka åtgärder har kommissionen för att uppmuntra flickor att fortsätta sin utbildning utöver millennieutvecklingsmål 2, som avser grundutbildning?

(FR) I det europeiska samförståndet om utveckling understryks jämställdhetens avgörande roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen. I sitt arbete om utbildning prioriterar kommissionen att uppnå millennieutvecklingsmål 2 om allmän grundskola och millennieutvecklingsmål 3 om jämställdhet mellan könen. Man ägnar därför även i de sektoriella program som genomförs med partnerländerna stor uppmärksamhet åt att flickor ska delta på alla nivåer i utbildningssystemet.

I Egypten går flickor i de fattigaste regionerna endast i liten utsträckning i skolan, och många avbryter sin skolgång i förtid. Dessa problem behandlas i utbildningsinitiativet för flickor vilket leds av National Council for Childhood and Motherhood (NCCM). Denna nationella plan, som fokuserar på grundskolan, har som sina huvudsakliga mål att förbättra kvaliteten på grundskoleutbildningen för flickor och underlätta deras tillgång till denna.

I andra länder, till exempel Burkina Faso och Tanzania, stöder kommissionen en reformering av hela utbildningssektorn, i samordning med de andra finansiärerna. Parallellt med detta genomför EG en dialog med sektorn för att påverka vissa val och prioriteringar och utvärdera resultaten av reformen via nyckelindikatorer. Bland dessa indikatorer kan för Burkina Fasos del nämnas, ”bruttonivån för kvinnlig grundskoleutbildning” och ”antalet läskunniga kvinnor”. I Tanzania ligger fokus på antalet kvinnliga lärare och skapandet av en skolmiljö som främjar flickors utbildning.

Allt fler länder får stöd som gör det möjligt för dem att utveckla program för socialt skydd och genom att man skänker pengar och livsmedel till de mest sårbara familjerna innebär dessa program att familjerna inte behöver fundera på kostnaden för utbildningsmöjligheter för sina döttrar.

Slutligen har kommissionen inom ramen för sina rörlighetsprogram för högre utbildning (webbsidorna om Erasmus Mundus-programmet om externt samarbete och om det kommande Mwalimu Julius Nyerere-programmet) satt upp ett mål på 50 procent kvinnliga mottagare.

Utveckling är, såsom kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd korrekt har konstaterat, en mer pressande fråga idag än någonsin tidigare.

Kan kommissionen bekräfta för parlamentet att EU:s status som världens största givare av humanitärt bistånd inte kommer att påverkas av den pågående globala finanskrisen?

(EN) Det totala humanitära biståndet för hela världen uppgick 2007 till 7,7 miljarder dollar (5,2 miljoner euro enligt växlingskursen den 31 december 2007).⁽¹⁾

EU är fortfarande världens största givare av humanitärt bistånd och svarade för 46,8 procent av det totala humanitära biståndet 2007 (varav 13,7 procent finansierades av EG och 33,1 procent av medlemsstaterna).

Storleken på det humanitära bistånd som kommissionen ger fastslås i den fleråriga finansieringsramen för 2007–2013. Det årliga belopp som är tillgängligt för humanitärt bistånd är cirka 750 miljoner euro per år. Detta belopp kan utökas med hjälp av katastrofbiståndsreserven på cirka 240 miljoner euro per år i händelse av oförutsedda händelser under året. De villkor för användning av katastrofbiståndsreserven som har fastslagits i det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet, rådet och kommissionen är ganska stränga och omfattar biståndsbehov i tredjeländer efter händelser som inte kunde förutses när budgeten fastställdes. EG:s humanitära bistånd har under de senaste åren hållit sig på en ganska stabil nivå, och kommer troligen av hänsyn till budgetmyndighetens rättigheter att ligga kvar inom den fleråriga finansieringsramen.

Under 2008 har det belopp som är tillgängligt för budgetposten för humanitärt bistånd och livsmedelshjälp som förvaltas av EG utökats med 180 miljoner euro på grund av de ökade priserna på livsmedel, bränsle och varor, huvudsakligen med hjälp av medel från katastrofbiståndsreserven.

Kommissionsledamot Louis Michel har vid upprepade tillfällen förespråkat överföring av teknik för hållbar energiproduktion till utvecklingsländer. Detta spelar en avgörande roll för den ekologiska rättvisan och för en global lösning på klimatproblemet. I praktiken visar det dock sig att vissa mekanismer såsom upphovsrätt försenar eller blockerar överföringen av hållbar teknik till sydliga länder.

Vad gör kommissionen eller vad avser kommissionen att göra för att i praktiken bekämpa dessa hinder så att överföringen verkligen kommer igång?

(FR) Kommissionen erkänner vikten av ett system för immateriella rättigheter som fungerar ändamålsenligt i utvecklingsländerna. Detta system är ett nödvändigt ramverk för att främja tekniköverföringen, eftersom kommersiella företag inte är benägna att överföra teknik till länder som har bristfälliga och dåligt tillämpade bestämmelser om immateriella rättigheter.

I vissa fall måste man dock i bestämmelserna om immateriella rättigheter ta hänsyn till utvecklingsländernas affärsförbindelser, framför allt när patent ökar priserna på produkter som är nödvändiga för utvecklingen. Det gäller exempelvis mediciner: kommissionen har gått i spetsen för internationella initiativ som ger utvecklingsländerna tillgång till livsviktiga mediciner för rimliga priser.

Det finns dock inga tydliga bevis på att immateriella rättigheter har haft en negativ inverkan på utvecklingen och tekniköverföringen i den hållbara energiproduktionssektorn (solceller, biomassa och vindkraft). Patenten till de bakomliggande teknikerna har upphört att gälla för länge sedan och flera patenterade produkter konkurrerar med varandra vilket håller kostnaderna nere för dessa tekniker. Det råder även konkurrens mellan olika tekniker som används för att producera elektricitet. Om företag i utvecklingsländerna vill ta sig in på det här området med nya tekniker som producenter kan de få driftstillstånd till överkomliga priser. Företag i Indien och Kina har exempelvis redan tagit sig in på solcellsenergimarknaden. På biomassaområdet kan driftsrättigheter för nya biotekniker med ensamrätt kanske ställa till problem. I praktiken är det dock tullar och andra handelshinder som utgör större hinder.

I själva verket det inte de immateriella rättigheterna som gör många moderna produkter och tekniker dyra, utan snarare produkternas komplicerade tillverkningssätt, de höga materialkostnaderna samt de höga installations- och driftskostnaderna som ofta fördyras på grund av att det saknas kunskaper å lokal nivå.

Kommissionen ger därför utvecklingsländerna stora bidrag för att främja användningen av hållbara energiproduktionstekniker, framför allt via energifonden ”ACP⁽¹⁾-EU Energy Facility” (EU-mekanismen för energiinvesteringar i AVS-staterna) som lanserades 2006. Fonden som omfattar alla förnybara energikällor finansierar projekt som inte bara introducerar nya tekniker utan som även hanterar frågor om vilka färdigheter som krävs för att anpassa, driva, sköta och sprida teknikerna.

Energifonden bör fyllas med nästan 200 miljoner euro inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Dessa medel kommer mer specifikt att rikta sig mot förnybara energikällor för att möjliggöra ökad tillgång till en hållbar energiförsörjning på lokal nivå.

Resurserna till utvecklingssamarbete är inte heller immuna mot finanskrisen, som tagit sin början på Wall Street och medfört ett sammanbrott inom hela världen. Utvecklingsländerna har drabbats på nytt, eftersom EU:s stöd till utvecklingssamarbetet råkat i farozonen, och dessa länder är inte alls ansvariga för finanskrisen. Det måste ses till att Europeiska unionens åtaganden på utvecklingssamarbetets område fram till 2013, vilka kommissionen ingått till förmån för utvecklingsländerna långt före finanskrisen, inte minskar till följd av de ekonomiska svårigheter som blivit aktuella i dagens läge.

Hur avser kommissionen fastställa de nya prioriteringarna för finansiering av utvecklingssamarbetet, med beaktande av finanskrisen?

(FR) Frågan om den pågående finanskrisens konsekvenser för utvecklingssamarbetet är synnerligen relevant mot bakgrund av uppföljningskonferensen till den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i syfte att se över genomförandet av Monterrey-överenskommelsen som äger rum den 29 november till den 2 december i Doha, Qatar.

Den 29 oktober 2008 offentliggjorde kommissionen meddelandet ”Från finanskris till återhämtning”, i vilket man bland annat betonar vikten av att dela fördelarna av en hållbar tillväxt och att klara utmaningen i millennieutvecklingsmålen.

En av de viktigaste frågorna i Doha om slutsatserna kring EU:s planer fram till i dag är den fasta bekräftelsen av åtagandet att öka nivåerna på det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) för att uppnå ett gemensamt ODA på 0,56 procent av bruttonationalprodukten (BNP) år 2010 och 0,7 procent av BNP år 2015. Medlemsstaterna utarbetar rullande fleråriga vägledande tidplaner för att illustrera hur de ska uppnå ODA-målen.

Trots finanskrisen ifrågasätts inte detta åtagande. Tvärtom är det i kristider mycket viktigt att bevara ODA-nivåerna. Erfarenheterna visar att en minskning av ODA står i direkt samband med ökad extremism och instabilitet i världen.

EU, som är världens största ODA-givare med inte mindre än 61,5 miljarder USD år 2007 av totalt 104 miljarder globalt sett, uppmanar alla övriga givare att bidra till utvecklingsfinansieringen på ett rättvist sätt för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till målet på 0,7 procent av BNP. EU uppmanar även alla övriga givare att utarbeta rullande fleråriga indikativa tidtabeller för att visa hur de ska uppnå dessa mål.

Samtidigt som ODA är utvecklingens stöttepelare, är det inte den enda lösningen. Vi måste ta reda på mer om innovativa finansieringskällor, framför allt sådana som har med genomförandet att göra. Vi måste ta itu med de nya utmaningarna, och då tänker vi framför allt på att minska klimatförändringarna och att anpassa oss efter dem samt på att säkerheten och finansieringen av livsmedel och energi måste motsvara detta. Vi måste behålla en bra ekonomisk och finansiell styrning och fortsätta kampen mot bedrägerier, korruption och skattefusk. Slutligen måste vi arbeta för att reformera det internationella finansiella systemet.

I Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om millenniemål nr 5 (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0406&language=SV" ) framhålls att tillgång till reproduktiv hälsovård i hela världen är ett utvecklingsmål för det internationella samfundet och kommissionen uppmanas att anslå maximalt tillgängliga resurser för att uppnå detta mål.

2002 lovade kommissionen att stödja FN-organet UNFPA och IPPF för att överbrygga det så kallade decency gap ("anständighetsklyfta") som uppstått efter att Bush-administrationen vägrat anslå medel. Detta program löper ut i slutet av 2008. Tidigare i år lade Bush åter in sitt veto. Det finns alltså en risk för att en ny anständighetsklyfta ska uppstå om även kommissionen upphör med anslagen.

Kommer kommissionen att överbrygga anständighetsklyftan genom att använda den tionde europeiska utvecklingsfonden och anslå maximalt med resurser för att uppnå millenniemål nr 5?

(FR) Förbättringen av mödrahälsan och minskningen av mödradödligheten har varit en av kommissionens ständiga angelägenheter i hälso- och utvecklingsarbetet. Trots alla våra insatser är millenieutvecklingsmål 5 troligen det millenieutvecklingsmål som är svårast att uppnå. 2008 fördubblade EU sina insatser för att markera en vändpunkt i det internationella samfundets åtgärder för att främja millenieutvecklingsmålen och för att sätta upp målet om att gå från politiska förklaringar till praktiska handlingar.

Vad görs i praktiken?

De åtgärder som finansierats i budgetposterna (Europeiska utvecklingsfonden [EUF] och den allmänna budgeten) har utformats för att ge långsiktiga effekter för den nationella politiken för hälso- och sjukvårdssystemen. Det är svårt att skilja mellan bidragen från EUF och budgeten för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som vanligtvis hanteras som stöd för hälso- och sjukvårdsområdet i allmänhet eller som kan betecknas som prioriterade områden eller oftare som ”makroekonomiskt stöd” i den bredare åtgärdsramen. Enligt en (ej uttömmande) genomgång som kommissionen nyligen utfört i samband med de bilaterala regionala samarbetsavtalen mellan 2002–2008 fördelades omkring 150 miljoner euro till finansiering av projekt med en väsentlig del till reproduktiv hälsa.

I samband med de tematiska linjerna för reproduktiv hälsa (2003–2006) fördelades över 73 miljoner euro till åtgärder och strategier för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i utvecklingsländer.

När det gäller den tionde Europeiska utvecklingsfonden planerar vi att direkt stödja hälso- och sjukvårdsområdet i 31 utvecklingsländer⁽¹⁾. De länder som får nytta av våra åtgärder har mycket höga mödradödlighetssiffror och extremt dåliga hälso- och sjukvårdssystem. För att göra biståndet mer förutsebart lanserar kommissionen dessutom ett nytt finansiellt instrument, det så kallade ”millenieutvecklingsmålsavtalet”, i ett antal partnerländer inom vars ramverk budgetstödet på lång sikt ska kopplas till de konkreta resultat som uppnås i millenieutvecklingsmålen. Det underlättar för regeringarna att bära de återkommande hälso- och sjukvårdskostnaderna, såsom lön till medicinsk personal, vilket är avgörande för att kunna öka tillgängligheten till primärvård, inklusive förlossningstjänster som är oumbärliga för det femte millenieutvecklingsmålet.

Det som för närvarande görs för att förbättra mödravården är trots allt långt från tillräckligt. Det krävs därför större insatser om situationen ska kunna förändras. Europeiska unionens råd antog den 24 juni därför ett EU-handlingsprogram om milleniemålen, i vilket kommissionen och medlemsstaterna förpliktar sig att (bland annat) öka stödet på hälso- och sjukvårdsområdet i utvecklingsländerna med ytterligare 8 miljoner euro fram till år 2010 (varav 6 miljoner euro skall användas i Afrika).

I EU-handlingsprogrammet om milleniemålen nämns två huvudmål som skall ha uppnåtts 2010 när det gäller millenieutvecklingsmål 5:

1) Utbildad sjukvårdspersonal skall närvara vid 21 miljoner fler födslar

2) 50 miljoner fler kvinnor i Afrika skall ha tillgång till moderna preventivmedel

Slutligen har vi även instrumentet ”investera i mänskliga resurser” i vilket 44 miljoner euro har fördelats till genomförandet av Kairoagendan om reproduktiv hälsa för 2009 och 2010. Delar av dessa medel kommer att användas för att finansiera projekt av icke-statliga organisationer i partnerländer.

Kommissionen har inga planer på att fortsätta överbrygga ”anständighetsklyftan” efter 2008 genom att tilldela extra finansiering till IPPF⁽²⁾ och UNFPA⁽³⁾, eftersom de olika instrument som beskrivits ovan redan står till förfogande.

Vilka planer har Europeiska kommissionen på att framhäva farorna med att använda illegal och förbjuden narkotika i EU:s folkhälsoprogram 2008-2013?

(EN) EU:s folkhälsoprogram 2008–2013⁽¹⁾ kommer även i fortsättningen att omfatta förebyggande åtgärder mot narkotika som en prioritering i programdelen ”främjande av bättre hälsa – åtgärder i samband med hälsans bestämningsfaktorer”, precis som i det föregående folkhälsoprogrammet under rubriken ”hälsans bestämningsfaktorer”.

Valet av specifika prioriteringar kommer även i fortsättningen att ligga helt i linje med EU:s strategi⁽²⁾ och handlingsplan⁽³⁾ mot narkotika, programmet för förebyggande av och information om narkotikamissbruk⁽⁴⁾ och rådets rekommendation om förebyggande och begränsning av hälsorelaterade skador i samband med narkotikamissbruk⁽⁵⁾. I det nya förslaget till en EU-handlingsplan 2009–2012⁽⁶⁾, som just nu diskuteras i rådet, uppmanas EU att ytterligare förbättra effektiviteten i åtgärderna för att minska narkotikamissbruket och dess konsekvenser. Här ingår att särskilt rikta uppmärksamheten mot utsatta grupper och att förebygga bruk av flera narkotikapreparat (kombinerad användning av otillåtna och tillåtna ämnen).

Har kommissionen särskilda regler som förbjuder att golfklubbar och andra faciliteter öppnas i särskilda bevarandeområden?

(EN) Det finns inga bestämmelser på gemenskapsnivå som särskilt förbjuder utbyggnad av golfklubbar och andra faciliteter i särskilda bevarandeområden.

Enligt artikel 6.3 i habitatdirektivet⁽¹⁾ skall medlemsstaterna göra en bedömning av projekt (inklusive golfbanor) som kan ha en avsevärd inverkan på Natura 2000-områden. Denna bedömning omfattar en utvärdering av möjliga alternativ samt utarbetande av mildrande åtgärder. Om slutsatsen från denna bedömning är att ett planerat projekt inte kommer att påverka områdets integritet negativt kan projektet genomföras.

Om ett projekt anses påverka områdets integritet negativt, anges metoder i artikel 6.4 i habitatdirektivet som måste följas. Projektet kan förverkligas om vissa förhållanden respekteras och kompenserande åtgärder vidtas.

Kommissionen har offentliggjort utförliga instruktioner om hur artikel 6 i habitatdirektivet skall tillämpas. Dessa instruktioner finns på kommissionens miljöwebbplats under natur och biologisk mångfald⁽²⁾.

Obligatorisk sjukvård är förbjuden enligt många nationella lagstiftningar och internationella konventioner, såsom Oviedokonventionen. Olaglig dödshjälp förekommer dock i länder där dödshjälp är förbjuden och utövas således utan nödvändiga garantier, metoder och kontroller.

Anser inte kommissionen att det mot bakgrund av ovanstående skulle vara lämpligt att samla in, analysera och empiriskt jämföra uppgifter som rör medicinska beslut om dödshjälp, för att främja bästa metoder såsom erkännande av det biologiska testamentet, och för att garantera fri tillgång till behandling och respekt för alla europeiska patienters egen önskan?

(EN) Kommissionen samlar inte in uppgifter om dödshjälp och har inga planer på att utbyta bästa metoder i detta ämne. Det ligger inom varje medlemsstats ansvarsområde att förbjuda eller godkänna dödshjälp.

När det gäller tillgång till behandling har alla EU-medborgare rätt att söka medicinsk hjälp i en annan medlemsstat än den medlemsstat de har anknytning till. Denna rättighet härstammar från artikel 49 i fördraget i fråga om friheten att tillhandahålla tjänster som regleras av EG-domstolen.

Mot bakgrund av den nuvarande människorättssituationen i Vitryssland, och i synnerhet nuläget när det gäller viseringsförfarandena för vitryska medborgare som vill resa ut ur landet, vilka åtgärder kan kommissionen vidta för att försäkra sig om att de vitryska myndigheterna visar större respekt för de mänskliga rättigheter och häver det utreseförbud som gäller barn, vilket skulle göra det möjligt för vitryska barn att delta i olika ungdomsprogram som ger dem möjlighet till vila och avkoppling?

(EN) Demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna är och kommer att förbli de viktigaste faktorerna i våra kontakter med Vitryssland, både med det civila samhället och med de vitryska myndigheterna.

Företrädare för kommissionen reste den 4–5 november till Minsk för att närmare följa upp rådets slutsatser av den 13 oktober och träffade där företrädare för det vitryska civila samhället, oppositionen och myndigheterna.

Det partiella och villkorade avskaffandet av sanktionerna och återupptagandet av ministersamtalen som härrör från rådets slutsatser gör det möjligt för oss att mer direkt uttrycka vad vi förväntar oss av Vitryssland när det gäller utveckling mot demokratisering, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

Vi redogjorde för våra förväntningar redan i dokumentet ”What the EU could bring to Belarus” (Vad kan EU tillföra Vitryssland) som kommissionsledamoten för yttre förbindelser och den europeiska grannskapspolitiken offentliggjorde 2006. Vårt förnyade viktigaste budskap till de vitryska myndigheterna bygger vidare på vårt dåvarande budskap.

Bland annat förväntar vi oss att Vitryssland garanterar det vitryska folkets rätt till frihet och säkerhet. Det omfattar vitryska barns och ungdomars obehindrade deltagande i EU:s utbytesprogram. Det innebär även att Vitryssland måste se över sitt utreseförbud mot vissa medborgare i det civila samhället och i oppositionen.

Den specifika frågan om utreseförbud för de så kallade ”Tjernobylbarnen” är en bilateral angelägenhet som kräver lösningar på bilateral nivå, eftersom situationen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna.

Även om kommissionen inte får ingripa i den här frågan följer kommissionen ärendet noga.

Luftfartssektorn har de senaste åren genomgått en mycket dynamisk utveckling och luftfarten spelar en allt viktigare roll som kommunikationsmedel.

Med tanke på att luftfarten för närvarande orsakar 3 procent av de totala koldioxidutsläppen i Europa och att tendensen är fortsatt stigande måste man dock fundera på om en skatt skall införas på flygbränsle.

Det vore miljöriktigt att beskatta flygbränsle åtminstone inom EU. Endast på så sätt skulle man kunna se till att flygbränsle hanteras på ett miljövänligt sätt.

Även andra fossila bränslen beskattas och därför borde man se till att det blir enhetligt på området.

En beskattning som innebär mycket små merkostnader för passagerarna vore tillräcklig för att ge en miljömässig vinst, och en lätt beskattning av flygbränsle skulle därför kunna gynna både miljön och konsumenten.

Vilken ståndpunkt intar kommissionen i debatten om flygbränsleskatt och vilka åtgärder planerar den?

(EN) Kommissionen anger sin ståndpunkt om beskattning av flygbränsle i meddelandet ”Att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen”⁽¹⁾från 2005. Här understryks kommissionens vilja att normalisera behandlingen av flygbränsle snarast möjligt inom det internationella rättsliga ramverk som reglerar luftfarten.

Enligt rådets direktiv 2003/96/EG⁽²⁾, har medlemsstaterna redan rätt att införa flygbränsleskatt för inrikesflyg. Enligt detta direktiv kan flygbränsleskatt även införas för flygningar mellan två medlemsstater som ingått ömsesidigt avtal.

Medlemsstaterna stöter dock i praktiken på problem vid beskattning av flygfotogen, eftersom det skulle medföra en snedvridning av konkurrensen mellan flygbolag från EU och från länder utanför EU. Det finns nämligen rättsligt bindande skattebefrielser i de bilaterala lufttrafikavtalen mellan medlemsstaterna och länder utanför EU. Dessa gör det svårt att tillämpa flygbränslebeskattning på flyglinjer inom gemenskapen där lufttrafikföretag som inte kommer från EU har trafikrättigheter och även i fortsättningen har fördel av skattebefrielser enligt tillämpliga bilaterala avtal.

Kommissionen arbetar aktivt på att omförhandla villkoren i dessa bilaterala avtal om lufttrafiktjänster med länder utanför EU för att skapa möjlighet för flygbränslebeskattning på lika villkor för lufttrafikföretag från EU och från länder utanför EU. Men denna process kommer oundvikligen att ta tid. Så här långt har nästan 450 bilaterala avtal ändrats med denna innebörd genom förhandlingar med länder utanför EU.

Mot bakgrund av dessa svårigheter kan en ökad tillämpning av energiskatter på luftfartsområdet inte fungera som huvudpelare i strategin om att bekämpa luftfartens inverkan på klimatförändringen på kort och medellång sikt.

Anser kommissionen inte att rapporten av den 28 maj 2008 om utvärdering av förordning (EG) nr 1400/2002⁽¹⁾ om försäljning av motorfordon medför en radikal innehållsmässig förändring utan adekvat motivering, trots att konkurrenssituationen på de berörda marknaderna har förbättrats under de senaste fem år som förordningen tillämpats?

Går inte rapporten stick i stäv mot kommissionens egna förklaringar om att försäljningen av motorfordon och kundservicen har specifika karaktärsdrag, och att det behövs specifika bestämmelser till stöd för behoven hos 350 000 små och medelstora företag med omkring 2,8 miljoner anställda?

Anser kommissionen inte att det skulle vara omotiverat att avskaffa förordningen och att detta dessutom skulle bryta mot den allmänna förtroendeprincip som erkänns i EG-domstolens rättspraxis?

Skulle det inte vara lämpligare att förbättra den befintliga rättsakten i stället för att upphäva den?

(EN) I det här skedet i översynsprocessen har kommissionen inte fattat något beslut om det rättsliga ramverk som skulle tillämpas på motorfordonssektorn efter 2010. De yttranden som lämnades in under samrådet om utvärderingsrapporten⁽²⁾ kommer inom kort att offentliggöras på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens. Tillsammans med rapporten kommer detta att ligga till grund för nästa steg i översynsprocessen. Efter en konsekvensanalys av vilka olika alternativ som särskilt skulle uppmärksamma resultatet av ett framtida rättsligt ramverk för små och medelstora företag, räknar kommissionen med att offentliggöra ett meddelande under 2009 om den framtida konkurrensrättsram som kan tillämpas på denna sektor.

Kommissionen vill försäkra ledamoten om sitt fasta åtagande att garantera en rimlig konkurrensskyddsnivå på motorfordonsområdet, oberoende av det rättsliga ramverk som kan tillämpas på denna sektor efter 2010 som ett resultat av den pågående översynsprocessen.

Den 11–12 oktober 2008 inträffade två nya olyckor i Algecirasbukten, i vilka de liberianska fartygen Fedra och Tawe var inblandade. Vilka miljökonsekvenser denna olycka får för området har ännu inte fastställts. Förutom dessa olyckor inträffade tre olyckor under 2007, nämligen Samotakis (januari), Sierra Nevada (februari) och New Flame.

Har kommissionen informerats av de spanska eller brittiska myndigheterna om situationen?

Har de behöriga myndigheterna bett om att få utnyttja Europeiska sjöfartsbyråns mekanismer för bekämpning av föroreningarna?

Planerar kommissionen något initiativ för att få de behöriga myndigheterna att genomföra någon plan för att undvika att denna typ av situationer upprepar sig?

(FR) Kommissionen har ingående övervakat fartygsolyckorna i oktober förra året med Fedra och Tawe. Kommissionen är mycket nöjd över att alla sjömän på Fedra räddades trots de svåra väderleksförhållandena.

Kommissionens enheter, framför allt det övervaknings- och informationscentrum (MIC) som ingår i generaldirektoratet för miljö och som ansvarar för civilförsvar, höll tät kontakt med de spanska och de brittiska myndigheterna.

Som svar på en begäran från de spanska myndigheterna tillhandahöll Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) satellitbilder som användes för att upptäcka eventuella oljeutsläpp i Algecirasbukten. Dessutom beslöt Spanien att via övervaknings- och informationscentrumet (MIC) mobilisera ett av saneringsfartygen enligt avtal med EMSA. Fartyget Bahia Tres, som arbetade under de spanska myndigheternas befäl, lyckades samla in omkring 50 ton olja.

Kommissionen påpekar även mer generellt att EU har infört en ambitiös skyddspolitik för sjöfartssäkerheten och havsmiljön. De nya initiativen i det tredje sjösäkerhetspaketet kommer att leda till stora förbättringar av exempelvis trafikövervakningen och operatörernas ansvar.

De nya instrumenten kommer att bidra till att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa förorenare av miljön och förebygga och bekämpa föroreningar.

Kommissionen har även informerats om att anordnandet av en miljövårdskampanj i Algecirasbukten kan tas upp på föredragningslistan på nästa möte mellan de spanska och de brittiska myndigheterna (inklusive företrädare för Gibraltar).

I oktober drabbades två lastfartyg under liberisk flagg av olyckor i närheten av Gibraltarsundets kuster. Genom Europeiska sjösäkerhetsbyråns effektiva och behövliga insats kunde det värsta undvikas. De upprepade olyckorna och de ökade sjötransporterna av farligt gods väcker på nytt frågan om att skärpa säkerhetsreglerna för alla sund i EU och vad som behövs för att reglerna ska följas. Framför allt borde sunden med tillfartsvägar klassificeras i ”Seveso-områden”.

Vilka konkreta åtgärder avser kommissionen att vidta för att stärka säkerheten i sunden i EU?

(FR) Enligt Förenta nationernas havsrättskonvention har fartyg rätt till transittransport i internationella sund och detta får inte hindras. Detta förhindrar inte de stater som angränsar till sunden att vidta åtgärder för att garantera sjösäkerheten. Medlemsstaterna övervakar därför sjötrafiken i unionens viktigaste sund, t.ex. Gibraltar, med hjälp av sjötrafikinformationstjänster (MTS) som sjövägarna och fartygens loggsystem kan anslutas till.

Efter olyckan med Prestige har flera åtgärder vidtagits inom EU för att förstärka gemenskapslagstiftningen när det gäller sjösäkerheten och för att förhindra miljöförstöring från fartyg. Genomförandet av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen har förbättrat övervakningen av sjöfarten och informationsutbytet om farligt gods mellan medlemsstaterna.

I november 2005 antog kommissionen dessutom ett tredje paket med sju åtgärder för sjösäkerheten för att befästa detta arbete genom att stödja de befintliga förebyggande åtgärderna samtidigt som man utvecklar metoder för att garantera bättre reaktioner på olyckornas konsekvenser. Detta paket innehåller särskilt förstärkta bestämmelser om övervakning av sjötrafiken.

När det gäller att avvärja riskerna för förorening av havet är Europeiska sjösäkerhetsbyråns (EMSA) arbete med att bekämpa miljöförstöring från fartyg en viktig åtgärd som ger medlemsstaterna omfattande operativ hjälp. EMSA har i detta syfte utarbetat tjänsten CleanSeaNet.

EU:s och Europeiska rymdorganisationens (ESA) gemensamma Kopernikus-initiativ främjar en viktig upprustning av CleanSeaNet:s befintliga övervakningsaktivitet för oljeutsläpp. I MARCOAST-projektet kommer de tillagda prognos- och efterbearbetningskomponenterna för hur oljeutsläppet flyttar sig att avsevärt underlätta räddningsarbetet och spårningen av utsläppskällorna. Dessa tjänster kommer att överföras till det framtida Kopernikus-programmet så att de kan stödjas på lång sikt. Från 2011 och framåt kommer satellituppdragen Kopernikus Sentinel 1 att främja en viktig jordobservationsinfrastruktur när de övertar övervakningen efter ESA:s ENVISAT-uppdrag.

När det gäller klassificering av sjöfartssund och deras tillfartsvägar som ”Seveso-områden” gäller Seveso-direktivet (direktiv 96/82/EG) endast verksamheter där farliga ämnen förekommer. Transport av farliga ämnen sjövägen ingår inte i direktivets tillämpningsområde.

Det har framkommit uppgifter om att det statsstöd som följer finanskrisen nu får effekter inom andra sektorer. Enligt Financial Times (21.10.2008) ska även biltillverkarnas bankverksamhet i Frankrike och Tyskland omfattas. I sitt tal inför Europaparlamentet samma dag nämnde president Sarkozy behovet av ett europeiskt bilpaket motsvarande det amerikanska. Vad gör kommissionen för att stoppa dessa krav på överstatligt statsstöd som riskerar att skapa protektionism?

Hur garanterar man att alla dessa nya stöd inte snedvrider konkurrensen genom att företag som har skött sin ekonomi tappar kunder till förmån för tidigare dåligt skötta företag och institutioner som nu blir de mest attraktiva, eftersom de skyddas av staten?

(EN) För att möta finanskrisen har kommissionen på kort tid fastställt och godkänt räddningspaket som beslutats av medlemsstaterna till förmån för deras finansinstitut enligt gällande regler för statsstöd i syfte att förhindra negativa spridningseffekter från finansområdet till resten av ekonomin.

Med hänsyn till de påstådda riskerna, såsom eventuella steg i riktning mot nya statsstöd som kan ge upphov till snedvriden konkurrens eller ökad protektionism, vill kommissionen påminna om att det nuvarande ramverket för statsstöd kommer att gälla även i fortsättningen. Alla åtgärder som föreslås av medlemsstaterna måste därför även i fortsättningen följa detta ramverk.

I det här sammanhanget bör man observera att statsstöd som beviljas till finansinstitut inom detta ramverk antas ha en positiv inverkan på andra områden, eftersom de stabiliserar de finansiella förbindelserna mellan de ekonomiska aktörerna. Detta kan dock inte tolkas som att man lättar på befintliga regler och praxis för statsstöd. Medlemsstaternas räddningspaket för sina finansiella marknader utformades för att begränsa det statliga ingripandet till ett absolut minimum, i synnerhet i fråga om regler för den inre marknaden.

I det avseendet gynnar statsstödet till banksektorn indirekt även bilindustrin. Den fortsatta tillämpningen av regler för statsstöd kommer att säkerställa att ingen otillbörlig snedvridning av konkurrensen äger rum. Alla åtgärder som föreslås för att stödja den här sektorn måste uppfylla följande: Antingen är åtgärden för det första inte ett statsstöd eller så måste den vara statsstöd som följer de befintliga reglerna.

Genom ett irländskt initiativ för bärbara datorer (Laptops Initiative) inom ramen för programmet Utbildning 2010 uppmanades 31 gymnasieskolor under 2006 att lämna information för utveckling av programvara som kan hjälpa elever med dyslexi. Genom en annan åtgärd, Minervaprojektet inom ramen för det europeiska samarbetet inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) och öppen undervisning och distansundervisning (ODL), kommer det under 2008 att bli möjligt att skapa en blandad pedagogisk miljö som omfattar elektronisk interaktion med mänsklig övervakning för att hjälpa personer med dyslexi att anpassa sig lättare.

Vilka andra initiativ, förutom de ovanstående, har kommissionen tagit för att hjälpa personer med inlärningssvårigheter att anpassa sig till skolarbetet? Anser kommissionen, med tanke på att 30 miljoner personer i EU har liknande problem, att insatserna på detta område måste utvidgas för att förenkla tillvaron för dessa människor, både inom utbildningen och i arbetslivet? Finns det några bindande program som EU:s medlemsstater är skyldiga att tillämpa för att främja nya utbildningsmetoder för barn med dyslexi och andra inlärningssvårigheter?

(EN) Kommissionen upplyser ledamoten om att stödet för barn med dyslexi eller andra inlärningssvårigheter ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde enligt artikel 149 i EG-fördraget.

Inom programmet Utbildning 2010 ingår dock stödet för elever med särskilda utbildningsbehov i alla europeiska initiativ och aktiviteter.

I Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande 2006 (2006/962/EG) rekommenderas medlemsstaterna att se till att det finns lämpligt stöd för personer som på grund av utbildningshandikapp – och här ingår inlärningssvårigheter – behöver särskilt stöd för att kunna fullgöra sin utbildningspotential.

I sitt meddelande om Bättre utbildning för lärare⁽¹⁾ betonar kommissionen behovet av att se till att lärare får kunskaper för att kunna fastställa särskilda behov hos varje elev och att bemöta dem genom att tillämpa ett stort urval undervisningsmetoder.

Både rekommendationen och meddelandet följs nu upp av expertgrupper genom den öppna samordningsmetoden.

De årliga rapporterna ”Progress towards the Lisbon Objectives in Education and Training” ger medlemsstaterna jämförbara uppgifter om bestämmelserna för elever med särskilda utbildningsbehov.

I kommissionens meddelande från 2008 ”Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor”⁽²⁾ fastslås det bland annat att om man stöder personer med särskilda behov måste man ompröva hur utbildningsstödet organiseras samt förbättra samarbetet mellan skolor och andra verksamheter. I samma dokument föreslår kommissionen att det framtida samarbetet mellan medlemsstaterna bör fokusera på stöd i rätt tid och på individuella inlärningsmetoder i den traditionella skolundervisningen för elever med särskilda behov.

2009 kommer kommissionen att föreslå vilka konkreta åtgärder som kan vidtas i framtiden inom ramen för den öppna samordningsmetoden för att hantera dessa frågor.

Dessutom kommer elever med dyslexi eller andra inlärningssvårigheter att ha nytta av kommissionens stödprogram.

Inom handlingsprogrammet för livslångt lärande⁽³⁾, är det klart vedertaget att det finns ett behov av att öka tillgången för mindre gynnade grupper och att aktivt bemöta särskilda inlärningsbehov hos personer med funktionshinder i genomförandet av programmets alla delar. I artikel 12 erkänns även att vid genomförandet av programmet skall hänsyn tas till att fastställa bestämmelser för elever med särskilda behov, framför allt genom att främja deras integration i den traditionella utbildningen.

Bland de olika forskningsprojekt som är inriktade på informations- och kommunikationsteknik och som valts ut av EG för att få medel på temat e-integration/e-tillgänglighet under de senaste 15 åren, inledningsvis enligt TIDE-initiativet och därefter i ramprogram 4, 5, 6 och nu 7, har målet dessutom regelbundet varit att stödja personer med inlärningssvårigheter, främst barn och i synnerhet barn med dyslexi.

Inom Jean Monnet-programmet stöder och samarbetar kommissionen vidare med Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd för att hjälpa medlemsstaterna att skapa lämpliga stödsystem för personer med särskilda behov och för att framför allt främja deras integrering i den traditionella undervisningsmiljön.⁽⁴⁾

Slutligen är lika tillgång till utbildning för personer med funktionshinder också en av prioriteringarna i EU:s handlingsplan på handikappområdet, vilket man nämner i det senaste meddelandet om situationen för funktionshindrade personer i EU⁽⁵⁾. Detta ligger helt i linje med FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som har undertecknats av gemenskapen och alla medlemsstaterna. Artikel 24 i konventionen innehåller tydliga åtaganden om att genomföra rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning utan diskriminering och mot bakgrund av bland annat lika möjligheter genom att garantera ett inkluderande utbildningssystem på alla nivåer.

Tidig upptäckt i kombination med förebyggande insatser tillhör som bekant de viktigaste åtgärderna i kampen mot cancer och kan täcka upp till 70 procent av alla fall.

Det har nu gått ett tag sedan Europaparlamentet antog sin skriftliga förklaring http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2007-0434&language=SV" , där kommissionen uppmanades att se över alla befintliga insatser för att utarbeta en uppdaterad och övergripande strategi för kontroll av cancer. Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit i detta syfte?

I Europaparlamentets resolution från april 2008 om kampen mot cancer (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0121&language=SV" ) framhålls att rådets rekommendation om cancerscreening (2003/878/EG⁽¹⁾) måste ses över för att bättre diagnosteknik och fler cancerformer ska kunna inbegripas i denna. När tänker kommissionen se över rekommendationen och lägga fram den för Europaparlamentet? 

(EN) I rådets rekommendation av den 2 december 2003 om cancerscreening (2003/878/EG) erkänns att det för bröstcancer, livmoderhalscancer och tjocktarmscancer finns tillräckliga stöd för att rekommendera en befolkningsbaserad, organiserad screening i alla EU-medlemsstater och att hög kvalitet bör garanteras i screeningsprocessens alla steg.

Kommissionen följer aktivt utvecklingen inom cancerforskningen och i synnerhet effekterna av en befolkningsbaserad screening av cancerdödligheten för prostatacancer, lungcancer, tjocktarmscancer och äggstockscancer. Det finns visserligen screeningtester för många olika cancerformer, men innan nya screeningtester introduceras måste testernas effektivitet utvärderas och bevisas på lämpligt sätt.

I slutet av november kommer kommissionen att presentera den första rapporten om genomförandet av rådets rekommendation. Den kommer att baseras på den externa rapporten från European Cancer Networks och European Network for Information on Cancer⁽²⁾vilken presenterades tidigare under 2008. Rapporten visar att vi trots våra insatser inte ens har kommit halvvägs med att genomföra den nuvarande rekommendationen från rådet. I själva verket omfattas mindre än hälften av den befolkning som bör omfattas av screeningen enligt rekommendationen, och mindre än hälften av de undersökningar som genomförs som en del av screeningprogrammen uppfyller villkoren i rekommendationen. Redan med den nuvarande aktivitetsnivån är de nuvarande utgifterna för personalresurser och ekonomiska resurser ansenliga.

Nivån på dessa resurser och utmaningen om att bevara en lämplig balans mellan screeningens fördelar och skador kräver att vi fastställer lämpliga och effektiva åtgärder för att garantera kvaliteten, effektiviteten och kostnadseffektiviteten för nuvarande och framtida screeningverksamhet. Regelbunden systematisk undersökning, kontroll, utvärdering och lägesrapporter inom hela EU om genomförandet av cancerscreeningsprogram kommer att fortsätta att främja informationsutbytet om framgångsrika utvecklingar och att fastställa brister som måste åtgärdas.

Slutligen överväger kommissionen aktivt EU:s framtida åtgärder omkring cancer – framför allt möjligheten att etablera en europeisk plattform för att utbyta bästa praxis och stödja medlemsstaterna i deras arbete med att mer effektivt hantera cancer genom att föra samman alla aktörer i ett gemensamt initiativ med ett gemensamt åtagande om att hantera cancer. Detta är också ett av kommissionens prioriterade initiativ under 2009. En brainstorming-workshop hölls den 29 oktober 2008 med inbjudna aktörer för att diskutera hur man kan organisera en sådan plattform med många intressenter och för att fastställa omedelbara områden och åtgärder som kan hanteras inom en sådan ram samt på området för cancerscreenings.

I sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2007-3951&language=SV" av den 18 oktober 2007 hävdar kommissionen att om ett avtal inte kan uppnås inom internationella sjöfartsorganisationen (IMO) kommer den att lägga fram lagförslag om att minska luftföroreningar från fartyg. Härvid kommer man att beakta frågor om kostnadseffektivitet och konsekvenser för närsjöfarten. Nu har emellertid IMO antagit ett klimat- och miljöavtal som kan komma att få negativa konsekvenser för närsjöfarten, bland annat på grund av de inskränkningar som anges i de metoder som får användas.

Anser kommissionen att avtalet ger erkännande åt att fartyg kan minska sina utsläpp på en rad olika sätt och att de ekonomiska konsekvenserna av dessa metoder skiljer sig åt?

Vad kommer kommissionen göra för att se till att IMO-avtalet inte skadar närsjöfarten i Nordeuropa, vilket skulle gå stick i stäv mot EU:s strategi att överföra godstransporter från väg till sjöfart?

(EN) På sitt 58:e möte i kommittén för skydd av den marina miljön (6–10 oktober 2008) antog Internationella sjöfartsorganisationen ändringsförslag till lagstiftningen om luftföroreningar från fartyg, MARPOL bilaga VI. Enligt ändringsförslaget skall utsläppen av svaveloxider minskas med upp till 93 procent i särskilda kontrollområden fram till år 2015 och med 85 procent över hela världen fram till år 2020. Även utsläppen av kväveoxider skall minskas med upp till 80 procent i särskilda områden från år 2016. I motsats till det framgångsrika godkännandet av åtgärder för att minska luftföroreningarna har IMO inte gjort särskilt stora framsteg när det gäller åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.

Kommissionen välkomnar dessa ändringsförslag eftersom de utgör en viktig minskning av luftföroreningarna från fartyg som avsevärt kommer att förbättra miljön och människors hälsa. Samtidigt som fartygen i allmänhet är energisnåla har det hittills inte gjorts några större insatser för att minska luftföroreningarna och ändringsförslaget till MARPOL kommer att överbrygga en viktig del av miljöprestandaklyftan mellan fartyg och andra transportsätt.

De utsläppsgränser som nyligen godkänts är målbaserade och ger därmed fartygsoperatörer möjlighet att välja hur de skall följa de nya utsläppsnormerna. I normerna för svaveloxider ingår möjligheten att använda bränslen med låg svavelhalt eller teknologier för att minska utsläppen. I normerna för kväveoxider är möjligheterna antingen att modifiera motorerna eller att använda teknologier som minskar utsläppen.

När det gäller möjliga negativa följder för närsjöfarten kommer kommissionen inom kort att beställa en undersökning om de ekonomiska konsekvenserna och om möjliga negativa övergångar till andra transportsätt. Denna undersökning kommer att följas av en mer omfattande undersökning som även kommer att titta närmare på mer allmänna handelseffekter.

Det är viktigt att notera att om den nyligen föreslagna ändringen av direktiv 1999/62/EG (Eurovinjettdirektivet) godkänns, så skulle den ytterligare stödja medlemsstaternas åtgärder om att internalisera de externa kostnaderna för tunga lastbilar.

Är den hälsovårdsreform som den polska regeringen föreslagit, vilken innebär att betydande budgetmedel anslås till att stödja även det privata hälsovårdssystemet, förenlig med EU-rätten?

(EN) I artikel 152.5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen föreskrivs följande: ”När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård”. Som en följd av detta är godkännandet av bestämmelser som reglerar rättigheter och skyldigheter om organisationen av hälso- och sjukvård en nationell angelägenhet under förutsättning att sådana bestämmelser överensstämmer med den allmänna gemenskapslagstiftningen, framför allt med reglerna om konkurrens (t.ex. bestämmelser om statligt stöd) och om den inre marknaden.

I detta hänseende påminner vi om att enligt artikel 86.2 i EG-fördraget skall EG:s regler inte tillämpas om tillämpningen av sådana regler hindrar utförandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (nedan kallat TAEI). I enlighet med gemenskapens rättspraxis har medlemsstaterna en omfattande egen bestämmanderätt för att klassificera tjänster som TAEI, och hälso- och sjukvård verkar ofta hamna i denna kategori.

Vidare godkände kommissionen i juli 2005 ett TAEI-paket för att tillhandahålla större rättssäkerhet för finansiering av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom att specificera villkor enligt vilka ersättning till företag för tillhandahållande av allmänna tjänster är förenliga med bestämmelser om statligt stöd. TAEI-paketet består av ”Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster”⁽¹⁾ och av kommissionens beslut ”om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse” ⁽²⁾. De tre villkor som framhäver förenligheten av ersättning för TAEI i paketet härrör från artikel 86.2 i EG-fördraget: skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster skall vara klart definierad, kriterierna för hur ersättningen beräknas skall fastställas på ett objektivt och öppet sätt, ersättningen får inte överstiga de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

I kölvattnet av kommissionens beslut 2005 drar statsstöd som kompenserar sjukhus för kostnader för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som anförtrotts dem nytta av att underrättelseskyldigheten i artikel 88.3 i EG-fördraget inskränks.

Kommissionen översände i mars 2007 en formell underrättelse till den danska regeringen om Danmarks genomförande av direktiv 2002/73/EG⁽¹⁾. Kan kommissionen redogöra för hur situationen ser ut nu och upplysa om när nya besked är att vänta?

Den danska regeringen har meddelat att KVINFO (det danska centret för information om kvinno- och könsforskning), institutet för mänskliga rättigheter och jämställdhetsnämnden uppfyller de krav som anges i direktivet för oberoende organ (jfr. artikel 8a). Dock har såväl KVINFO som institutet för mänskliga rättigheter vägrat att påta sig den roll som kommissionen har begärt. Vad har kommissionen att säga om detta?

Den danska jämställdhetsnämnden kan bara ta sig an specifika klagomål. Den kan inte utarbeta klagomålsskrifter eller andra handlingar åt offer. Den måste avvisa alla ärenden som inte kan avgöras på grundlag av skriftliga inlagor. Uppfyller denna nämnd de krav som anges i direktivet, exempelvis i fråga om att kunna bistå offer?

(EN) Kommissionen slutför just nu bedömningen av den danska lagstiftningens överensstämmelse med direktiv 2002/73/EG⁽²⁾.

I det sammanhanget vill kommissionen särskilt uppmärksamma införlivandet av artikel 8.a i detta direktiv i vilket det föreskrivs att medlemsstaterna skall utse ett eller flera oberoende organ för främjande, analys, kontroll och stöd för likabehandling av alla personer utan åtskillnad på grund av könstillhörighet. Kommissionen anser verkligen att det är viktigt att inrätta sådana organ som måste beviljas nödvändiga befogenheter och resurser för att säkerställa att gemenskapslagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män tillämpas på ett effektivt sätt. I detta ingår även att tillhandahålla stöd för personer som utsatts för diskriminering.

På grundval av denna bedömning kan kommissionen besluta att utfärda ett motiverat yttrande om den anser att den danska lagstiftningen inte överensstämmer med direktiv 2002/73/EG.

Parlamentet godkände nyligen en kompromisstext som man vid första behandlingen enats om med rådet och kommissionen för en översyn av uppförandekoden för datoriserade bokningssystem, KOM(2007)0709, http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=TA&reference=P6-TA-2008-0402&language=SV" . I den debatt som föregick antagandet av texten åtog sig kommissionen att innan förordningen träder i kraft (eventuellt i mars 2009) utarbeta och offentliggöra en formell underrättelse i Europeiska unionens officiella tidning, i syfte att ge vägledning i förordningens mest kontroversiella fråga, dvs. definitionen av ”moderföretag”.

Har kommissionen börjat utarbeta den formella underrättelsen om en definition av begreppet ”moderföretag”? Vilka huvudsakliga kvalitativa och kvantitativa kriterier skulle man använda för att definiera ”kapitalplacering med rättigheter eller representation i en systemleverantörs styrelse, övervakande styrelse eller andra ledningsorgan” och ”en möjlighet att ensamt eller tillsammans med andra utöva ett avgörande inflytande över verksamheten i en systemleverantörs företag”? Hur och i vilken utsträckning kommer oavsiktliga investeringar som inte ger en möjlighet att ensamt eller tillsammans med andra utöva ett ”avgörande inflytande” över verksamheten att bedömas?

(EN) Den nya förordningen om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (CRS) godkändes av parlamentet den 4 september 2008 i första behandlingen. Rådet väntas anta förordningen formellt under de kommande månaderna.

När det gäller definitionen av ”moderföretag” bekräftar kommissionen att man kommer att utarbeta ett meddelande med en förklaring om hur man avser att tillämpa förordningen. Meddelandet kommer att utarbetas i god tid så att den kan offentliggöras innan förordningen träder i kraft för att ge intresserade parter nödvändig rättslig säkerhet.

Kommissionen måste noga bedöma statusen för flyg- eller tågtransportföretag när det gäller definitionen av ”moderföretag” för CRS, eftersom stora åtaganden är bundna till statusen som moderföretag. Bedömningen omfattar en analys av ägarstrukturen för ett CRS, av dess stadgar och möjliga överenskommelser mellan aktieägarna. I meddelandet kommer kommissionen att förklara vilka kriterier och metoder man kommer att använda för att bedöma om ett flyg- eller tågtransportföretag är ett moderföretag för en CRS-systemleverantör. Dessa kriterier kommer att följa befintlig praxis i konkurrensrätten.

Nedanstående frågor ställs mot bakgrund av svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0782&language=SV" ⁽¹⁾ om det faktum att det gemensamma övervakningssystemet för export av vissa kategorier av textil- och beklädnadsprodukter från Kina till olika EU-länder (eventuellt) löper ut den 31 december 2008 samt mot bakgrund av att allt fler företag lägger ner eller flyttar sin produktion, inte minst i Portugal, vilket för med sig arbetslöshet och ett dramatiskt socialt läge.

Hur många företag lade ner och/eller flyttade sin verksamhet och hur många arbetstillfällen försvann i textil- och konfektionsindustrin per medlemsstat under 2007 och 2008?

Vilka är de ”få” EU-länder som begärt att det ska vidtas åtgärder, och vilken typ av åtgärder rör det sig om?

Vilken ökning har registrerats i år jämfört med 2004 och 2007 av importen från Kina inom de tio kategorier som avses?

Hur avser kommissionen att se till att den situation som inträffade 2005, då importen av textil- och beklädnadsprodukter från Kina ökade exponentiellt, inte upprepas efter 2008? Varför tänker inte kommissionen föreslå en förlängning av den dubbla övervakningsmekanismen efter den 31 december 2008?

(EN) Under de senaste två åren har 350 000 arbetstillfällen gått förlorade i textil- och konfektionsindustrin. Det utgör en minskning på 15 procent av sysselsättningen i Europa jämfört med år 2005. Antalet företag har minskat med 5 procent under samma period. Denna utveckling beror på en rad olika faktorer, framför allt delokalisering och omstrukturering. Det är tyvärr inte möjligt att ge ledamoten en analys för 2008 för varje medlemsstat. För 2007 finns det preliminära uppgifter för antalet företag och antalet anställda i statistik rörande företagsstrukturer för några få medlemsstater. 2006 är det senaste året vi har uppgifter från denna källa för alla medlemsstater utom Malta. Preliminära uppgifter som nu finns tillgängliga visar att produktionen har varit stabil de senaste två åren.

När det gäller den andra frågan antar kommissionen att ledamoten hänvisar till diskussioner som kommissionen och medlemsstaterna har haft i samband med att systemet med övervakning under dubbelkontroll löper ut. Under diskussionerna har det framförts flera olika önskemål om allt från övervakning under enkelkontroll till enkel tullövervakning, och de flesta medlemsstater har uttryckt olika alternativ. Slutligen utsågs alternativet med komplett avreglering med en övervakning av handelsflödet som den väg man skulle gå under 2009. Kommissionen kommer att fortsätta att noga följa utvecklingen av den faktiska handelsstatistiken (Comext) och tulluppgifterna under 2009.

När det gäller importutvecklingen från Kina under 2008⁽²⁾ jämfört med 2007 och 2004 visar statistiken att importen från Kina i de tio kategorierna har ökat med i genomsnitt 50,8 procent under 2008 jämfört med 2007 (med ökningsvariationer för enstaka kategorier från 11,1 procent för kategori 115 till 105,9 procent för kategori 5). Jämförelserna mellan 2008 och 2004 visar en genomsnittlig ökning på 305,6 procent (med variationer i ökningen från 104,9 procent för kategori 2 till 545,1 procent för kategori 6).

Dessa siffror bör även ses i ett större sammanhang för hela textil- och beklädnadsimporten från alla EU-leverantörer och från Kina. För båda perioderna ovan är ökningarna måttligare. Den totala textil- och beklädnadsimporten från Kina ökade med 6,6 procent år 2008 jämfört med 2007 och med 76,6 procent år 2008 jämför med 2004. Den totala textil- och beklädnadsimporten från alla EU-leverantörer inklusive Kina ökade med 1,8 procent år 2008 jämfört med 2007 och med 16,4 procent år 2008 jämfört med 2004. Dessutom har importen i de tio kategorierna från alla leverantörer inklusive Kina ökat med måttliga 5,1 procent år 2008 jämfört med 2007 och med 29 procent år 2008 jämfört med 2004. Sammantaget är det i detta sammanhang som importen från Kina bör analyseras.

Kina vill inte fortsätta att använda systemet med övervakning under dubbelkontroll under 2009. Kommissionen anser att syftet med en mjuk övergång under 2008 ändå har uppnåtts. Under 2009 kommer kommissionen att fortsätta följa utvecklingen av den faktiska handelsstatistiken (Comext) och tulluppgifterna, men textilhandeln måste nu avregleras. Efter de kompletterande åren med skydd sedan 2005 har EU.s industri insett behovet av att öka sin konkurrenskraft genom omstrukturering och det finns inga objektiva skäl att på obestämd tid fortsätta behandla textilindustrin som en särskild sektor. Frågan är inte hur man skall undvika 2005 under 2009, utan snarare hur sektorn skall konkurrera på en avreglerad marknad.

Den jordbruksfientliga politik som förs av EU och de grekiska regeringarna, som stöder sig på en halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken, en ny översyn till följd av ”hälsokontrollen” av jordbrukspolitiken och WTO-avtal, får smärtsamma konsekvenser för små och medelstora jordbruksföretag, samtidigt som den kommersiella industrin gör skamlösa vinster. Priserna på jordbrukets basprodukter i Grekland har rasat. Exempelvis har priserna på majs fallit till 12 cent/kg, på bomull till 25 cent och på durumvete till under 30 cent. På extra jungfruolja har priset sjunkit till 2,37 euro/kg. På så vis täcks inte ens produktionskostnaderna längre. EU-stödet till jordbruksprodukter har med Ny Demokrati- och Pasok-regeringarnas samtycke för de flesta produkter frikopplats från produktionen och frysts till genomsnittet för treårsperioden 2000–2002.

Har kommissionen för avsikt att fortsätta med denna politik, som leder till de små och medelstora företagens undergång, koncentrerar marken och produktionen till ett fåtal aktörer, ökar den kommersiella industrins vinster och leder till ekonomisk och social stagnation?

(EN) Ledamoten kopplar den senaste prisnedsättningen på vissa jordbruksprodukter i Grekland till kommissionens strategi om ytterligare frikoppling och till de senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Alla analyser, både interna och externa, pekar dock på att denna prisutveckling snarare beror på utvecklingen på världsmarknaden och på att råvarupriserna har anpassats till nivåer som ligger under de exceptionella nivåer som vi har sett de senaste åren.

Kommissionen understryker att samtidigt som den senaste prisutvecklingen har haft olika effekter för jordbrukare i hela EU, varierar prisnivåerna mellan olika produkter samtidigt som de fortfarande ligger över nivån för 2000–2003. De aktuella prisfluktuationerna i Grekland bör därför hanteras i detta sammanhang.

I tider när både insatspriserna och de priser jordbrukarna kunde få för sina produkter ökade och jordbrukarna kunde få höga intäkter via marknaden, påpekade kommissionen alltid att samtidigt som många jordbrukare kunde skapa vinst, påverkades andra som var mer sårbara för insatsprisökningar negativt.

Det är viktigt att jordbrukarna får tydliga signaler lång tid i förväg, så att de kan planera sin framtida verksamhet. Detta garanteras i EU genom att de får möjlighet att anpassa sin produktion till de signaler marknaden ger samtidigt som de får ett viktigt inkomststöd genom avlänkade direkta utbetalningar.

En 29-årig pakistanier dödades och tre andra invandrare skadades när polisen i Aten gick till våldsamt angrepp mot hundratals utlänningar som under bedrövliga förhållanden sov över utanför polisens utlänningsavdelning för att lämna in ansökan om politisk asyl. Detta angrepp är bara ett i raden av flera liknande fall av oprovocerat polisvåld, tortyr, misshandel och offentlig förnedring av invandrare på gator och polisstationer, en företeelse som ökat i omfattning den senaste tiden. Denna situation är resultatet av EU:s och de grekiska regeringarnas allmänt invandrar- och flyktingfientliga politik.

Fördömer kommissionen dessa händelser och barbariska metoder som invandrare och flyktingar drabbas av i sin egenskap av människor utan rättigheter?

(EN) Kommissionen känner inte till detta fall av polisvåld i Grekland som ledamoten syftar på.

Polissystemen i alla EU-medlemsstater bör kännetecknas av demokratisk kontroll, respekt för individuella rättigheter, öppenhet, integritet och ansvar gentemot allmänheten. Kommissionen beklagar därför djupt att de brottsförebyggande myndigheternas ingripande ledde till en människas död.

Enligt EG-fördraget och EU-fördraget har kommissionen ingen allmän befogenhet att ingripa på området för grundläggande rättigheter eller i de nationella rättsskipningssystemens löpande verksamhet. Kommissionen kan endast ingripa om det berör en fråga i gemenskapsrätten. Mot bakgrund av den information som ledamoten har lämnat kan vi inte se någon sådan koppling. Av den anledningen kan kommissionen inte vidta åtgärder i denna fråga.

Om de utpekade offren inte är nöjda med svaret från de grekiska domstolarna och anser att deras rättigheter har kränkts, kan de lämna in ett klagomål till Europarådets Europeiska domstol för de mänskliga rättigheterna (Europarådet, 67075 Strasbourg-Cedex, Frankrike⁽¹⁾). Detta gäller även lagliga arvingar till den avlidna personen.

Den grekiska regeringen försöker avskaffa söndagsledigheten för att tillgodose ett återkommande krav från multinationella företag inom detaljhandeln och på så vis stärka deras marknadsdominans och krossa småföretag, särskilt egenföretagare, som inte överlever konkurrensen. Samtidigt försöker de multinationella storföretagen ytterligare avreglera affärernas öppettider. Avskaffandet av söndagsledigheten och den redan genomförda avregleringen av affärernas öppettider kommer att leda till ett skamlöst utnyttjande av arbetstagarna och beröva dem deras minimala fritid och deras sociala och privata liv.

Ställer sig kommissionen bakom förslagen om att förlänga affärernas öppettider och avskaffa arbetstagarnas hävdvunna rätt till söndagsledighet? Tror inte kommissionen att detta kommer att stärka de multinationella företagens marknadsdominans och leda till att tusentals arbetstagare hamnar i fattigdom, att egenföretagare krossas och att tusentals småföretag tvingas lägga ner?

(EN) Kommissionen påminner om att arbetstidsdirektivet⁽¹⁾ garanterar rätten till en minsta viloperiod per vecka för alla arbetstagare⁽²⁾ i Europeiska gemenskapen. Enligt direktivet skall alla medlemsstater se till att varje arbetstagare under varje period om sju dagar får minst 24 timmars sammanhängande ledighet.

I gemenskapens arbetsrätt föreskrivs dock inte att den minsta viloperioden varje vecka måste infalla på en söndag. Från början innehöll direktivet⁽³⁾ en mening som föreskrev att veckovilan i princip skall omfatta söndag. Domstolen ogiltigförklarade dock denna mening genom sitt beslut i mål C-84/94⁽⁴⁾ Domstolen påpekade att arbetstidsdirektivet antogs som ett direktiv för hälsa och säkerhet och förklarade att rådet hade handlat utanför sina befogenheter då det tog med bestämmelsen om söndagen, eftersom rådet inte hade ”förklarat varför söndag, som veckovilodag, skulle ha ett närmare samband med arbetstagarnas hälsa och säkerhet än andra veckodagar”.

Detta förhindrar inte medlemsstaterna från att lagstifta om denna fråga. I själva verket föreskriver den nationella lagstiftningen i många medlemsstater⁽⁵⁾ att veckovilan i princip skall tas ut på en söndag, även om undantag från denna princip kan tillåtas.

När det gäller detaljhandeln som ledamoten nämner i sin fråga, får små enskilt ägda butiker redan ha öppet på söndagar. Begräsningarna för söndagshandel i den här sektorn gäller endast stormarknader och större butiker. Vidare finns det undantag från dessa regler för butiker som ligger i turistområden. Kommissionen har inga belägg för att anta att söndagsöppet leder till att små oberoende butiker måste lägga ner. Det skulle faktiskt motbevisa antagandet om att den enda konkurrensmöjlighet sådana butiker har är att ha söndagsöppet då deras större konkurrenter håller stängt. Det skulle antyda att små butiker i grund och botten är ineffektiva och därför missgynnas av konsumenter, en uppfattning som kommissionen inte delar. Kommissionen kommer att granska denna fråga i sitt meddelande om övervakning av detaljhandelsmarknaden som skall godkännas i november 2009.

Anser kommissionen att den flygplatsskatt som den irländska regeringen införde i sin oktoberbudget 2008, dvs. en skatt på 2 euro för alla flygresor som är kortare än 300 kilometer och 10 euro för flygresor som är längre än 300 kilometer, är förenlig med bestämmelserna i EU:s fördrag? Har kommissionen tagit upp frågan om dessa nya skatter med de irländska myndigheterna, och hur har de i så fall reagerat? Vad kommer kommissionen att göra om den kommer fram till att dessa skatter inte är förenliga med EU:s fördrag?

(EN) Kommissionen kommer att kontakta de irländska myndigheterna för att be om mer information om flygplatsskatten.

Kommissionen tolkar den information man har fått som att skatten läggs på passagerare som flyger från en flygplats i Irland. Skatten bygger på ett avståndskriterium som skiljer mellan korta och långa flygresor. Den höga skattenivån på 10 euro tas ut för passagerare som flyger längre än 300 kilometer och 2 euro tas ut för passagerare som flyger kortare än 300 kilometer.

Kommissionen kommer eventuellt att vidta ytterligare åtgärder beroende på hur man bedömer de irländska myndigheternas svar och om det finns aspekter kring skatten som eventuellt strider mot gemenskapsrätten.

EU:s beslutsfattare är mycket oroade över Östeuropas svåra läge i den rådande finanskrisen. Ledare för östeuropeiska länder anser att deras ekonomier är mer utsatta än ekonomierna i de västra partnerländerna. Vilka anser kommissionen är de huvudsakliga hot som denna finanskris medför för de östeuropeiska länderna, särskilt de baltiska staterna? Vilka är enligt kommissionen de östeuropeiska ländernas, och särskilt de baltiska staternas, utsikter för de nästföljande åren (2009-2010) och i ett längre perspektiv? Kan kommissionen vidareutveckla de tankar den presenterar i sitt meddelande ”From financial crisis to recovery” (”Från finanskris till återhämtning”) och därvid särskilt beakta situationen i de östeuropeiska länderna?

(EN) Kommissionens uppfattning om utsikterna för de östeuropeiska länderna och de baltiska staterna för perioden 2009-2010 presenterades i höstprognosen som offentliggjordes den 3 november. Prognosen bygger på antagandet om att finansmarknaderna endast gradvis kommer att börja fungera igen under de kommande månaderna och om att de negativa följderna av krisen för finanssektorn och för den allmänna ekonomin kommer att fortsätta under perioden 2009–2010.

Ekonomierna i Central- och Östeuropa påverkas tydligt av effekterna från den globala finansiella oron. De centraleuropeiska ekonomierna väntas dock i genomsnitt dokumentera en positivare tillväxttakt än EU-15 under 2009 och 2010, medan de baltiska staternas höga tillväxttakt under de senaste åren kommer att uppleva en kraftig avmattning. Detta är följden av en nödvändig justering – efter en period av verklig överhettning – som ytterligare förstärks av de negativa effekterna av den globala finanskrisen.

Den kraftiga konjunkturuppgången i de baltiska staterna var knuten till ansenliga finansieringsinflöden, både i form av utländska direktinvesteringar och i form av annan slags finansiering. En stor del av denna finansiering kanaliserades till sektorer som inte bedriver handel med omvärlden. På den statsfinansiella sidan användes de oväntade intäkterna i samband med konjunkturuppgången till att öka utgifterna. I det här sammanhanget borde finanspolitiken däremot ha varit mer restriktiv och ha försett marknadsaktörerna med rätt signaler. Tilltron till den ekonomiska utvecklingen och konsumentförtroendet har nu sjunkit till de lägsta nivåerna på ett decennium, samtidigt som myndigheterna knappt har något skattemässigt utrymme alls för att kunna bemöta konjunkturnedgångens negativa effekter.

Kommissionen har lämnat sitt första bidrag till den pågående debatten om hur man bäst bemöter den nuvarande krisen och dess efterverkningar i meddelandet ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” som offentliggjordes den 29 oktober. Den 26 november kommer kommissionen att föreslå en mer detaljerad ram för återhämtning på EU-nivå under den övergripande Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Inom denna ram kommer vi att sammanföra ett antal målinriktade kortfristiga initiativ som har utformats för att hantera de negativa konsekvenserna för den allmänna ekonomin. Vi kommer även att vidta Lissabonstrategins åtgärder på medellång och lång sikt för att anpassa oss efter krisen. I december kommer vi mot bakgrund av denna ram att föreslå landsspecifika åtgärder som har skräddarsytts efter situationen i varje land.

Den 1 februari ändrades lagen om kärnkraftverk, vilket gjorde det möjligt att inrätta det nya energiholdingbolaget ”Lithuanian Electricity Organization” (LEO). LEO kommer att ansvara för framställning och överföring av el, samt eldistributionsnät.

Kommissionen har bett den litauiska regeringen att lämna ingående information om de olika aspekterna av inrättandet av LEO. Har kommissionen krävt att den litauiska regeringen ska se till att lagen om kärnkraftverk stämmer överens med direktiv 2003/54/EG⁽¹⁾, och vilken tidsram har man fastställt för detta krav? Om man inte har ställt ett sådant krav, varför inte?

Har kommissionen avslutat sin utredning av privatiseringen och förstatligandet av aktiebolaget VST? Om så är fallet, när kommer då kommissionens slutsatser att finnas tillgängliga?

När avser kommissionen att lämna ett svar på klagomålet som jag lämnade till generaldirektoratet för konkurrens den 6 juni 2008 rörande ett eventuellt olagligt statligt stöd (Mål CP 148/2008) i och med inrättandet av LEO LT?

(EN) Kommissionen har mottagit klagomålet om eventuella brott mot bestämmelserna om statligt stöd i fördraget och har i enlighet med sina procedurregler skickat klagomålet till den aktuella medlemsstaten för att inhämta kommentarer och för att ställa frågor kring detta ärende. Kommissionen utför alltså en preliminär utredning om statligt stöd som rör de villkor enligt vilka det nya energiholdingbolaget ”Lithuanian Electricity Organisation” (LEO) har inrättats.

Alla nationella åtgärder genom vilka bestämmelserna i direktiv 2003/54/EG⁽²⁾införlivas måste anmälas till kommissionen. Den aktuella bestämmelsen i detta särskilda fall är artikel 6 i direktiv 2003/54/EG som handlar om tillståndsförfarande för ny produktionskapacitet. Bestämmelserna i artikel 6 i eldirektivet införlivas i den nationella lagstiftningen genom den litauiska lagen om elektricitet av den 20 juli 2000, nr VIII – 1881 av den 10 juli 2004, artikel 14 i det här fallet. Litauen har inte anmält andra nationella åtgärder som ändrar införlivandet av bestämmelserna i artikel 6 i direktiv 2003/54. Kommissionen känner dock till den nya lagen om kärnkraftverk av den 1 februari 2008, nr X – 1231 och utvärderar för närvarande lagens överensstämmelse med den befintliga energilagstiftningen.

Kommissionen har ännu inte avslutat sin analys av privatiseringen och förstatligandet av det börsnoterade aktiebolaget VST, en fråga som ingår i klagomålet nedan om statligt stöd.

När det gäller klagomålet om statligt stöd som ledamoten lämnade in den 6 juni 2008 om ett eventuellt olagligt statligt stöd i och med inrättandet av LEO-gruppen, fick kommissionen ytterligare information från de litauiska myndigheterna i slutet av oktober 2008. Denna information tillsammans med den information som överlämnades av de litauiska myndigheterna i slutet av september 2008 som svar på att kommissionen översände klagomålet granskas för närvarande.

Kommissionen måste nu som en del av sin analys avgöra om vi har fått in all den information vi behöver för att kunna ta ställning till klagomålet. Om så inte är fallet, kommer vi att ställa fler frågor till den aktuella medlemsstaten.

När kommissionen har analyserat den inlämnade informationen kommer vi att besluta om vilken proceduråtgärd som ska vidtas. Vi kommer även i god tid att informera klaganden.

Under kommissionens debatt om genetiskt modifierade organismer den 7 maj 2008 bekräftades att en ”teknisk lösning” måste hittas ”så snart som möjligt och senast före sommaren 2008” när det gäller förekomst av låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer. I oktober förra året hävdade emellertid kommissionsledamot Vassiliou och tjänstemän vid GD Hälsa och konsumentskydd att ett påskyndande av förfarandet för godkännande av nya genetiskt modifierade organismer skulle vara ett mer praktiskt sätt att ta itu med problemet med asynkrona godkännanden, än att på nytt ta upp nolltoleranslagstiftningen.

Hur passar kommissionsledamot Vassilious förslag ihop med uppgiften att utarbeta en ”teknisk lösning”, som hon fick i uppdrag att genomföra vid kommissionens debatt den 7 maj 2008?

Hur snabbt kommer det påskyndade förfarandet för godkännande av nya genetiskt modifierade organismer att vara? Kan kommissionen garantera att det planerade påskyndandet av godkännandeförfarandet för nya genetiskt modifierade organismer medför att man undviker ytterligare försämringar av den ekonomiska situationen för EU:s animalieproducenter till följd av förseningarna i samband med godkännandet av nya genetiskt modifierad organismer i EU?

(EN) Kommissionen är väl medveten om de ekonomiska konsekvenserna av möjlig förekomst av icke godkända genetiskt modifierade organismer i importerat foder.

Av denna anledning gav kommissionskollegiet kommissionens enheter i uppdrag att finna en teknisk lösning på frågan om förekomst av låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer.

Under tiden efter diskussionen i kollegiet har kommissionens enheter analyserat situationen intensivt och konstruktivt. Syftet var och är fortfarande att ta fram fakta samt ett förhållningssätt som på en och samma gång säkrar källorna till fodervaror och respekterar nolltoleransinställningen för icke godkända genetiskt modifierade organismer såsom föreskrivs i EU-lagstiftningen.

Det finns olika tekniska och rättsliga faktorer som måste övervägas innan en teknisk åtgärd utarbetas som uppfyller dessa villkor. Kommissionens enheter håller på att slutföra sitt tekniska arbete så att kommissionen kan lägga fram ett utkast.

Erfarenheten har framför allt visat att de kombinerade effekterna av asynkrona godkännanden med avvikande inställning till kontroller av icke godkända GM-förekomster skapar ett osäkert klimat för EU-företag och därmed ett möjligt handelsavbrott. En teknisk åtgärd för att harmonisera kontrollerna skulle kunna bemöta problemet med spår av ännu inte godkända genetiskt modifierade organismer och minska påverkan av asynkrona godkännanden för foderimporten under de första faserna av kommersialiseringen av nya GM-förekomster i tredjeländer. Det skulle inte omfatta möjlig förorening från en omfattande kommersiell odling av en GM-förekomst som ännu inte godkänts i EU.

Till de viktigaste faktorerna hör skillnaden mellan GMO-godkännandeförfarandets varaktighet i tredjeländer och i EU tillsammans med bristen på lämpliga segregationsmekanismer i exportländerna och de globala marknadsstrategierna inom utsädesindustrin.

Man bör även påminna om kommissionens arbete med att (snabbt) behandla godkännandet av GM-förekomster (såsom majs GA21 och sojabönorna Liberty Link och Roundup Ready2) som redan har godkänts i tredjeländer för att undvika handelsavbrott för EU:s foder- och kreatursindustri.

Vidare har diskussionerna med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet redan effektiviserat godkännandeförfarandet utan att försämra kvaliteten på EFSA:s vetenskapliga bedömning. Ett bra exempel är att den kontroll av dokumentationens fullständighet som EFSA inleder sin bedömning med har förkortats. Kommissionen ska utarbeta en förordning med riktlinjer om krav för den vetenskapliga bedömningen av GM-ärenden, och när den har antagits kommer det att bidra till att förkorta tiden för tillståndsgivning ytterligare. I denna förordning kommer vi att fastställa exakt vad biotekniksökande måste göra för att visa att deras produkter motsvarar våra höga livsmedelssäkerhetsstandarder, så att kvaliteten på ansökningarna förbättras och bedömningsprocessen därigenom förenklas.