Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 20 november 2008 - Strasbourg

12.2. Dödsstraffet i Nigeria

  Talmannen. - Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om dödstraffet i Nigeria⁽¹⁾.

  Marios Matsakis, författare − (EN) Herr talman! Rättsväsendet i Nigeria präglas av stora brister, försummelse och korruption. Dessutom har de anakronistiska islamiska Shariadomstolarna domsrätt i brottmål i en tredjedel av Nigerias delstater. Dessa religiösa domstolar, som leds av sjuka fanatiker, fortsätter än i dag att terrorisera befolkningen genom att avkunna dödsdomar, och döma till spöstraff och amputation.

Vi i Europa fördömer naturligtvis dessa anakronistiska religiösa domstolars verksamhet, men hur ser det ut i den islamiska världen? Varför ingriper inte islamiska politiska ledare och islamiska stater? Vissa av dessa är globalt och regionalt mycket mäktiga och inflytelserika, och en del av dessa har vi handelspartnerskap med. Varför tar inte de sitt ansvar och kraftfullt bekämpar Sharialagarna, islamiska domstolar och annat sattyg? Varför fördömer de islamiska ledarna i vissa av de mer avancerade islamiska länderna inte själva en sådan användning av islam? Jag anser att deras tystnad och ljumma reaktion kan tolkas som att de i tysthet stöder denna verksamhet. För mig är en sådan inställning lika kriminell som de handlingar som utförs av dem som upprätthåller Sharialagarna.

Låt vår avsky för denna aspekt av islamisk fundamentalism nå de i den islamiska världen som borde göra något drastiskt för att förbättra läget, men som tyvärr inte gör någonting alls.

  Paulo Casaca, författare. – (PT) Herr talman! Även om situationen i Nigeria naturligtvis inte kan jämföras med det som sker i Somalia anser jag att det finns en risk för att utvecklingen går i den riktningen. Som påpekats tillämpas Sharialagar i en tredjedel av landet och människorättssituationen har förvärrats betydligt.

Jag måste säga att innan vi fördömer religiösa ledare, särskilt islamiska ledare, bör vi komma ihåg att vår huvudsakliga uppgift är att upprätthålla dialogen med och uppmuntra de muslimska ledare som inte delar denna fanatiska uppfattning.

Jag kan försäkra er att det finns många sådana ledare, och jag känner personligen ett stort antal. Problemet är att EU-institutionerna istället för att kommunicera med landet och med islam, som delar våra värderingar och uppfattningar, gör det rakt motsatta. EU-institutionerna verkar helt inriktade på att tillmötesgå de mest fanatiska och värsta syndarna, de som slaktar alla muslimers mänskliga rättigheter, eftersom muslimer – och vi måste inse detta – är de som drabbas värst av denna situation. De är våra viktigaste bundsförvanter. Det är med dessa människor som vi måste samarbeta. Det är tillsammans med dessa människor som i alla fall vi socialdemokrater kommer att kunna ta itu med dessa utmaningar.

  Ryszard Czarnecki, författare. − (PL) Herr talman! Denna debatt handlar naturligtvis till viss del om dödsstraffet som sådant, men jag vill inte gå in på detta eftersom vi faktiskt bör diskutera den specifika situationen.

Vi känner självfallet till rapporterna om att den senaste tidens minskning av antalet dödsstraff inte har lett till att brottsligheten i landets har minskat. Det får dem som förespråkar dödsstraff att fortsätta att kräva att detta straff ska tillämpas. Faktum är emellertid att förra året verkställde endast 7 av 53 länder i Afrikanska unionen dödsstraff, medan 13 länder tills vidare har avskaffat dödstraffet och 22 länder överhuvudtaget inte använder dödsstraff.

Jag anser att Nigeria bör välja denna väg, eventuellt efter påtryckningar från EU. Vi kan visa att dödsstraff verkställs på de mycket unga och på de unga. Det finns gott om sådana exempel, minst 40 i Nigeria. Det är extra chockerande när så unga personer väntar på att avrättas.

Naturligtvis är detta en mycket större fråga. Detta är ett land där det är oerhört lätt att döma någon till döden, framför allt eftersom en fjärdedel av Nigerias regioner styrs enligt Sharialagar, islamiska, muslimska lagar som tillåter amputation av händer och fötter och även använder sig av spöstraff. Detta är en oacceptabel situation som vi måste kritisera.

  Michael Gahler, författare. – (DE) Herr talman! Nigeria är politiskt och ekonomiskt ett av de största och mest betydelsefulla länderna i Afrika. Därför är det också en av våra viktigaste partner. Tyvärr lämnar respekten för rättsstatsprincipen en hel del att önska, särskilt när det gäller rättssystemet. Under denna debatt har vi inriktat oss på dödsstraffet. I Nigeria väntar ett stort antal människor på att avrättas. En fjärdedel av dem har väntat i fem år på att deras överklaganden ska avgöras och 6 procent har väntat i 20 år. Detta är oacceptabelt och vi uppmanar därför Europeiska kommissionen att hjälpa de nigerianska myndigheterna att förbättra respekten för rättsstatsprincipen och att utfärda rekommendationer som kan vara till hjälp. Presidenten har dessutom inrättat flera kommittéer som har utfärdat rekommendationer om Nigeria, vilket är ett steg i rätt riktning. Jag anser emellertid att vi bör sätta större politisk press på Nigeria.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Att dömas till döden för att man är fattig är en realitet i Nigeria. Jag vädjar till de nigerianska myndigheterna att införa ett moratorium för avrättningar och omvandla dödsstraffen till fängelsestraff.

Hundratals av dem som dömts till döden är människor som inte har råd med en rättvis rättegång. De inväntar sin avrättning under omänskliga förhållanden efter att ha dömts på grundval av vittnesmål som har pressats fram under tortyr, utan chans till kvalificerade rättsliga ombud och utan chans att hitta akter som tappades bort för fem eller femton år sedan. Från sitt cellfönster kan de ofta se avrättningsplatsen. Man beräknar att 40 av dessa dödsdömda fångar är ungdomar. Deras påstådda brott begicks när de var 13–17 år gamla. Ett överklagande tar i genomsnitt 5 år, men ibland upp till 20 år. 41 procent av de dömda har inte överklagat sina domar. Deras akter har tappats bort, eller de vet inte själva hur man fyller i en överklagningsansökan, och de har inte råd med en advokat. Tortyr är inte tillåtet enligt nigeriansk lag. Vittnesmål som har pressats fram under tortyr anses ogiltigt. Ändå använder polisen tortyr. Rättegångarna tar lång tid. Vittnesmål från personer som torterats är ofta det enda beviset i ett mål. Det är i stort sett omöjligt för fattiga personer att få en rättvis rättegång.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! Dödsstraff är i sig självt fruktansvärt. I stället för att försöka hjälpa dem som har skadat sina medmänniskor, eller samhället i stort, att så småningom bli bättre människor hämnas man genom att döda dem. Detta är ett oåterkalleligt beslut som ibland till och med grundas på felaktiga domar. Straffet blir ännu värre när det inte bara är exceptionella brott som bestraffas. I Nigeria handlar det mer om att rättsväsendet är dåligt organiserat i kombination med administrativt kaos.

I de norra delstaterna handlar det dessutom i allt högre grad om att hålla fast vid primitiva, fundamentalistiska uppfattningar. Där anser man att människan har fått i uppdrag av Gud att eliminera syndiga medmänniskor. Till skillnad från Somalia, som diskuterades i förra punkten på föredragningslistan, är Nigeria en fungerande stat. Det är emellertid en stat full av delstater som i mångt och mycket fungerar oberoende av varandra och som samordnas av en central myndighet som, ofta genom statskupper, har hamnat i militärens händer. Just nu verkar situationen i Nigeria något bättre. Det råder inte diktatur och de våldsamma konflikter som vi tidigare såg har försvunnit. Ett antal regioner i norr gör – i likhet med Iran, delar av Somalia och nordvästra Pakistan – sitt bästa för att gå tillbaka till medeltiden. Det handlar även om ett slags klassrättvisa. De dömda är i huvudsak fattiga människor som saknar rättsliga ombud. Vi måste göra allt vi kan för att rädda dessa människor från kaos, godtycklighet och fanatism.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). - (LT) Det viktigaste budskap som Europaparlamentet i dag sänder till Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar är att avrättningarna genast bör upphöra, att det bör införas ett moratorium för dödsstraff och att dödsstraffet helt ska avskaffas.

När allt kommer omkring har faktiskt 137 av FN:s 192 medlemsstater avskaffat dödsstraffet. Till och med bland Afrikanska unionens 53 medlemsstater är Nigeria ett av få länder som fortfarande tillämpar dödsstraff.

Både den nationella arbetsgruppen och den nigerianske presidentens kommission för reform av rättsväsendet rekommenderade att dödsstraffet skulle avskaffas eftersom det inte leder till minskad brottslighet.

Jag uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja varje tillfälle och alla kontakter med de statliga nigerianska myndigheternas institutioner i arbetet för att undvika att personer, framför allt minderåriga, dödas i den nigerianska lagens namn.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Herr talman! Dödsstraffet har alltid gett upphov till funderingar och många frågor. För det första, har en person rätt att fatta beslut om en annan persons liv? För det andra, kan detta beslut fattas om erkännandet har tvingats fram under tortyr? Bör unga, minderåriga brottslingar avrättas eller utbildas? Det finns en rad sådana frågor men svaret är alltid detsamma: Ingen har beviljats denna rätt. Människor har själva tagit sig den rätten. Därför kan människor också avskaffa den, avstå från att tillämpa den och inte verkställa detta straff mer. Jag riktar dess ord till de nigerianska myndigheterna, men även till alla som själva anser att de har rätt att bestämma över en annan persons liv och död.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Sedan Nigeria blev självständigt har det endast haft tre perioder av civilt styre och 29 år av militärt styre.

För nio år sedan tog Nigeria ett steg mot demokrati och återgick till civilt styre, även om alla val sedan dess har kritiserats kraftigt för oegentligheter, valfusk och våld. Valet i april 2007 kunde ha fungerat som ett föredöme för andra länder, men chansen missades och den nya regeringen installerades trots tvivel om dess legitimitet. Det är mot bakgrund av detta, och med tanke på hur viktigt ett stabilt Nigeria är för Afrika, som vi måste hitta en passande strategi för att få med den nigerianska regeringen i en dialog om mänskliga rättigheter.

Kommissionen delar helt och hållet ledamotens farhågor när det gäller dödsstraffet. Kommissionen håller med om att det, i avvaktan på att dödsstraffet helt ska avskaffas, behöver utfärdas ett omedelbart moratorium för alla avrättningar.

Samtidigt måste vi medge att människorättssituationen i Nigeria rent allmänt har förbättrats sedan landet återgick till civilt styre. Vissa steg har faktiskt tagits för att lansera en debatt i landet om hur användbart dödsstraffet egentligen är för att avskräcka personer från att begå fruktansvärda brott. I år har flera fångar som väntar på att avrättas benådats och Nigeria har åtagit sig att föra en intensivare politisk dialog på hög nivå med EU om bland annat människorättsfrågor.

Kommissionen har i betydande grad bidragit till att denna process har inletts, och den skulle kunna leda till en övergripande EU-strategi gentemot Nigeria. Den har redan lett till en betydelsefull ministertrojka och en omfattande gemensam kommuniké.

Inom ramen för denna dialog kommer vi att på ett konstruktivt sätt diskutera människorättsfrågor, och vidta en rad samarbetsåtgärder inom viktiga sektorer som fred och säkerhet, styrelseformer och mänskliga rättigheter Vi överväger exempelvis samarbetsinitiativ som stöd för att förbättra den nigerianska polisens utredningsmöjligheter, tillgång till rättvisan och stöd för en fängelsereform, stöd till insatser för att bekämpa korruption, stöd till demokratiprocessen och stöd till federala institutioner som handlägger frågor som rör människohandel, olaglig narkotika, mänskliga rättigheter och förfalskade läkemedel.

För att kunna bli effektiva måste kunskapen om dessa åtgärder spridas till civilsamhället och till vanliga medborgare. Kommissionen kommer att – grundat på en kombination av stöd till lokal massmedier och kulturinitiativ – ta fram en strategi för att stödja känsliga samarbetsinitiativ och sprida kunskap till allmänheten om respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, de grundläggande demokratiska värdena, miljövård och så vidare.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Sebastian Valentin Bodu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Mänskliga rättigheter är en fråga som fortfarande måste uppmärksammas, även när världen befinner sig i en ekonomisk kris. Fattigdom och avsaknaden av politiskt och ekonomiskt hopp leder alltid till att människors levnadsförhållanden försämras. Respekten för mänskliga rättigheter hamnar längre ned på listan över brådskande problem och det är lätt för oss att förbise – förblindade av våra egna ekonomiska problem – att det finns platser i världen där personer fortfarande döms till döden. Jag tänker på Nigeria, ett land med en befolkning på ca 140 miljoner, där 725 män och 11 kvinnor enligt Amnesty International sedan februari i år har väntat på att avrättas för brott som väpnat rån, dråp eller förräderi. Alarmerande rapporter visar dessutom att många av dessa dessutom inte fick en rättvis rättegång, och att bevis till och med pressades fram under tortyr. Dessa människor kommer att hängas för brott som de kanske inte har begått. I Nigeria skyddas nämligen de fattiga inte alls av rättssystemet, även om Nigeria är ett av medlemsländerna i Internationella brottmålsdomstolen. Det är världssamfundets plikt att göra allt det kan för att förmå Nigerias regering att utfärda ett omedelbart moratorium för alla avrättningar och omvandla alla dödsstraff till fängelsestraff.

(1) Se protokollet.