Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 3 december 2008 - Bryssel

17. Vapenexport (uppförandekod) (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets uttalande om vapenexport (uppförandekoden).

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. − (FR) Herr talman! Som ni själv sade är vi mycket försenade och jag vill be ledamöterna om ursäkt för detta.

Jag ska inleda denna debatt, men tyvärr har jag andra åtaganden och med anledning av den oförutsedda förseningen kan jag inte frångå dessa. Jag ska därför be rådets generalsekretariat att ta min plats under debatten och jag ska självklart uppmana tjänstemännen att ge ordförandeskapet en mycket detaljerad rapport av slutsatserna.

Mina damer och herrar! Jag vill göra er uppmärksamma på att omvandlingen av uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt är ett viktigt mål för det franska ordförandeskapet. Det är nödvändigt att ge en rättslig grund till medlemsstaternas ansvarsfulla förhållningssätt till vapenexport och öka samstämmigheten mellan länderna.

Parlamentets resolution av den 13 mars visar att ni delar vår ståndpunkt i denna fråga. Diskussionerna har återupptagits de senaste veckorna. Vi gör allt vi kan för att göra framsteg i den här frågan före det franska ordförandeskapets slut. Antagandet av en gemensam ståndpunkt kommer att bli ett instrument som gör det möjligt att genomföra en ansvarsfull politik som är utformad för att i första hand undvika att sådana exporter används till internt förtryck eller internationell aggression och som förhindrar att exporten underblåser regionala oroligheter.

Vi är övertygade om att EU:s initiativ att inom ramen för FN upprätta ett fördrag om vapenhandel kommer att bli mer trovärdigt när vårt eget kontrollsystem för överföring av krigsmateriel blir rättsligt bindande, och vi stöder kammarens åsikt om vikten av att omvandla uppförandekoden till ett rättsligt bindande instrument.

Vi stöder även er åsikt om behovet av att införa effektiva kontroller av vapenförmedlingsverksamheten. Medlemsstaterna har godkänt att de åtaganden om utbyte av information som fastställdes i rådets gemensamma ståndpunkt 2003 ska tillämpas med hjälp av en mekanism som skapats inom ramen för uppförandekoden.

Därför kan jag, trots att vissa medlemsstater ännu inte har antagit den nödvändiga lagstiftningen för att dessa åtaganden ska införlivas med den nationella lagstiftningen, försäkra er om att det finns regler i alla medlemsstater inom detta område. Nu gäller det att uppdatera dessa regler så att de i alla avseenden följer rådets gemensamma ståndpunkt.

Antagandet av gemensamma regler om kontroll av exporter i form av en gemensam ståndpunkt kommer även att göra det möjligt för medlemsstaterna att stärka den egna kontrollen av vapenförmedlingsverksamheten. Illegala vapentransporter är ett annat oroande problem, och EU:s strategi för handeldvapen och lätta vapen visar tydligt behovet av att vidta åtgärder för att stoppa eller förhindra olaglig vapenhandel. Denna åtgärd förstärktes i Wien den 6 december 2007 under mötet mellan de 40 stater som deltog i Wassenaar-arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen samt varor och teknik med dubbla användningsområden.

Ordförandeskapet stöder tanken på att undersöka möjligheterna att utöka dessa bästa metoder till destabiliserande transporter av handeldvapen och lätta vapen, särskilt sjötransporter. Trots förseningen med att anta en gemensam ståndpunkt vill jag betona att uppförandekoden är ett synnerligen effektivt instrument som i hög grad har bidragit till harmoniseringen av medlemsstaternas nationella politik för kontroll av vapenexport. Med anledning av detta vill jag även påpeka att harmoniseringen underlättas av användarguiden som innehåller riktlinjer som följs av de ansvariga tjänstemännen inom detta område. Guiden uppdateras regelbundet och utgör därför ett mycket bra och praktiskt bidrag till försöken att harmonisera den nationella politiken på det här området.

Sammanfattningsvis vill jag säga att vi arbetar tillsammans för att skapa en ansvarsfull strategi för vapenexport, och jag vill tacka parlamentet för dess insatser i den frågan.

Parlamentet kan räkna med både rådets och ordförandeskapets engagemang.

  Stefano Zappalà, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Olyckligtvis visar de terrordåd som inträffat sedan 2001 – det senaste skedde i Indien för några dagar sedan – och de olika konflikter som pågår i många delen av världen att frågan om vapenhandel är mycket relevant i ordets vidaste bemärkelse både i dag och i framtiden. Det händer alltför ofta att de viktiga avsikter som uttrycks i form av principuttalanden senare aldrig följs upp av konkreta åtgärder. Det är helt uppenbart för alla att detta är en känslig fråga som rör stora industriella och kommersiella intressen. Det är därför förståeligt att det är så svårt för alla stater, särskilt medlemsstaterna att ratificera ett system för kontroll och reglering. Men mot bakgrund av de senaste händelserna och vetskapen om att det förekommer illegal vapensmuggling både inom och utanför unionen måste vi snarast prioritera en reglering med rättslig verkan inom detta område. Om uppförandekoden ratificeras snabbt kommer det också att ge större betydelse till utkastet till direktiv om överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen.

Jag beklagar att rådets ordförande har lämnat oss, men mot bakgrund av det han sade verkar allt vara i sin ordning. Jag kommer därför att utelämna några andra punkter som jag hade förberett. I själva verket anser jag inte att allt är som det ska. Därför anser jag att det åtagande som ministern har gjort här denna kväll, liksom så många andra åtaganden som gjorts av så många andra under andra omständigheter, måste leda till aktiva påtryckningar, särskilt nästa vecka, nu när det franska ordförandeskapet börjar lida mot sitt slut, så att uppförandekoden åtminstone kan ratificeras av alla medlemsstater. Det skulle vara betydelsefullt om Frankrike kunde uppnå detta, i stället för att bara kungöra det här i kammaren utan att ens ha några konkreta resultat att visa oss.

  Talmannen. – Herr Zappalà! Jean-Pierre Jouyet var faktiskt tvungen att gå. Jag vill be om ursäkt på hans vägnar eftersom problemet var att han hade ett tåg att passa. Anledningen till att han inte kan vara här nu är faktiskt att debatten drog ut på tiden. Vi vet alla hur plikttroget Jean-Pierre Jouyet har utfört sitt arbete de senaste sex månaderna, men det är faktiskt parlamentet som ligger efter i tidsschemat. Ni kan vara säkra på att de närvarande rådstjänstemännen kommer att vidarebefordra alla era och de andra ledamöternas synpunkter.

  Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen – (PT) Herr talman! Den resolution som vi i dag debatterar om visar att det finns en samstämmighet här i parlamentet om hur politiken för EU:s medlemsstaters vapenexport bör se ut. De sex största politiska grupperna har enats om en och samma lista med rättsligt bindande kriterier för EU:s vapenexport: uppförandekodens åtta kriterier.

Alla är överens om att uppmana det franska ordförandeskapet att få ett slut på det dödläge som har pågått i tre års tid, och som endast Frankrike kan göra något åt. Vi hörde Jean-Pierre Jouyet säga för en stund sedan att Frankrike nu är för en rättsligt bindande uppförandekod. Vi hörde försvarsministern säga i går i utskottet för utrikes frågor att ett förslag som nyligen lagts fram av hans land om att göra uppförandekoden till en gemensam ståndpunkt hade gått om intet på grund av oenighet i rådet. Ministern nämnde inte att det franska förslaget var kopplat till att häva EU:s vapenembargo mot Kina, och att det var detta som ledde till att flera medlemsstater förkastade det. Om den här strategin antas kommer den att bli en skamfläck på det franska ordförandeskapets säkerhets- och försvarspolitiska agenda som i övrigt har utmärkt sig genom sin europavänliga ambition och dynamik.

Med tanke på den växande europeiska integrationen inom utrikespolitiken blir en politik som förespråkar att ”var och en är sig själv närmast” i fråga om vapenexporter alltmer oförsvarbar. Det är sant att uppförandekoden redan tas på allvar i många huvudstäder, men vi måste få ett slut på den situation där de EU-länder som systematiskt låter kriterier som mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och regional stabilitet vara vägledande i sin exportverksamhet missgynnas av de partner som tillämpar samma kriterier på ett selektivt sätt.

Europeiska ordförandeskap tar slut, men EU:s behov av att utrusta sig med gemensamma kriterier för vapenexport kvarstår, och det gör även behovet av samstämmighet i detta parlament för en gemensam ståndpunkt.

  Renate Weber, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Detta år firar vi tioårsdagen av EU:s uppförandekod för vapenexport. Men trots att uppförandekoden var en framgång för tio år sedan måste vi nu uttrycka vår frustration och bitterhet över att vi inte har lyckats göra den till ett rättsligt bindande dokument.

Tre år har gått sedan rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen ingick ett tekniskt avtal om en gemensam ståndpunkt. Hur många år till behöver Europeiska rådet på sig för att anta den? Hur kan vi i EU bevara vår egen trovärdighet när vi fördömer illegal vapenhandel om vi inte lyckats sopa rent framför vår egen dörr?

Vi behöver en uppförandekod som är rättsligt bindande om vi vill undvika en enkel överföring av vapen inom gemenskapen som kan fresta vapenförmedlare att leta efter EU:s svagaste länk. När vi talar om vapenexport måste vi samtidigt tänka på de människoliv som står på spel i oroliga länder. Vi kan lätt anklagas för att underblåsa lokala konflikter i utsatta delar av världen i stället för att skapa fred.

Jag välkomnar den franska försvarsministerns uttalande om att Frankrike har dragit tillbaka sin reservation mot den gemensamma ståndpunkten. Kommer det franska ordförandeskapet kunna övertyga de andra medlemsstaterna som fortfarande är emot? Jag kan bara hoppas det, och jag önskar att det franska ordförandeskapet ska låta antagandet av den gemensamma ståndpunkten inom de kommande två veckorna bli ännu en stor framgång under dess ordförandeperiod.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE- gruppen. – (ES) Herr talman! Om sanningen ska fram är jag upprörd, eftersom jag mycket hellre skulle ha hållit ett entusiastiskt anförande där jag gratulerade det franska ordförandeskapet till att slutligen har lyckats med något som vi under nio ordförandeperioder har hört varit nödvändigt, det vill säga antagandet av en gemensam ståndpunkt för vapenexport. Jag säger att vi under nio ordförandeperioder har hört samma sak eftersom vi har blivit lovade att detta arbete ska utföras ända sedan det nederländska ordförandeskapet 2004.

Vi vet att arbetet ur teknisk synpunkt är utfört inom arbetsgruppen för export av konventionella vapen (Coarm). Vad jag hade velat höra i dag är att ett beslut fattats om att ministrarna äntligen ska signera dokumentet.

Därför är det så tråkigt att höra att vi ännu inte har nått detta stadium, och det är ännu tråkigare att höra att anledningen till att det är så är att detta beslut sammankopplas till ett annat oroväckande beslut, nämligen hävandet av vapenembargot mot Kina. Dessa två frågor är, som vi har påpekat många gånger, två helt olika frågor och den ena har inget alls med den andra att göra. Att göra det ena beroende av det andra verkar för mig vara helt meningslöst i den här diskussionen som handlar om fred och kontroll av vapenexporter.

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Vapen är till för att döda. Syftet med de vapenexporter vi diskuterar är att döda andra människor – motståndare. Detta utelämnas alltid i den här debatten.

Under tio års tid har det pågått en debatt om huruvida den här uppförandekoden är rättsligt bindande. Liksom mina kolleger hade jag hoppas på att äntligen få höra i dag att vi har nått dit. Men vi har uppenbarligen inte gjort det ännu. Under tiden har jag blivit informerad om att ett undantag uppenbarligen har inkluderats i direktivet för att förenkla överföringen av förvarsrelaterade produkter inom EU, så det finns uppenbarligen en önskan om att ha kryphål i den rättsligt bindande karaktären för vapenexport. Detta kan inte tillåtas. Varor med dubbla användningsområden måste också inkluderas.

Jag vill än en gång tydligt betona att detta handlar om att EU tillhandahåller vapen – EU har nu blivit världens största vapenexportör – och om dessa vapen tillhandahålls, kommer de också att användas vid någon tidpunkt. Och när det händer kommer det att fällas krokodiltårar. Vi behöver äntligen få den här bindande uppförandekoden. Jag hoppas att det kommer att vara möjligt innan det franska ordförandeskapets slut.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) För tio år sedan enades EU om en uppförandekod för vapenexport. Tyvärr tillämpas den inte. Rådet, som möts bakom låsta dörrar, klarar inte av att anta en gemensam ståndpunkt. Det skulle vara mycket värdefullt att få veta vilka länder som förhindrar detta, samtidigt som de tillåter sig själva göra enorma vinster på människors blod och tårar.

I mars antog Europaparlamentet en resolution om denna fråga. Men i talande stund flödar EU-tillverkade vapen i en illegal ström till konfliktområden och hamnar i kriminella händer. Det är paradoxalt att dessa vapen också hamnar i länder som EU ger enorma summor i utvecklingsstöd.

Europeiska rådets ordförandeländer – Frankrike och kanske även Tjeckien avslutningsvis – måste göra allt som står i deras makt för att godkänna uppförandekoden för vapenexport och förhindra det ansvarslösa överförandet av EU-vapen till brottslingar. Om detta misslyckas måste vi få veta vilka parter det är som står i vägen.

  Jan Cremers (PSE). - (NL) Herr talman, mina damer och herrar! När vi firade tioårsdagen för EU:s uppförandekod för vapenexport märkte vi tyvärr att inga framsteg hade gjorts när det gäller att ge denna frivilliga kod ett rättsligt bindande instrument. Europaparlamentet har i åratal argumenterat för ett omvandlande av denna uppförandekod till en lagstiftning som är bindande för medlemsstaterna, mot bakgrund av den ökande internationaliseringen av vapenindustrin.

Europaparlamentet diskuterar just nu ett förslag till direktiv i syfte att skapa en inre marknad för försvarsprodukter. När detta ämne diskuterades argumenterade den socialdemokratiska gruppen i parlamentet för större insyn och effektiva sanktioner vid brott mot åtagandena. I samband med detta hänvisade vår grupp ännu en gång till uppförandekoden, men i avsaknad av en rättslig ram kan vi just nu inte göra mer än att uppmana medlemsstaterna att agera i enlighet med uppförandekoden.

Vi behöver strängare regler för export av vapenkomponenter, överföring av produkter via samriskföretag och återexport av militära varor från EU till tredjeländer. Bara förra året sålde västländer vapen till utvecklingsländer för uppskattningsvis 42 miljarder US-dollar. Hälften av dessa vapen kom från EU. Detta måste vi ändra på. EU borde vara ett gott föredöme, särskilt inom detta område.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). – (EN) Herr talman! Tioårsdagen för antagandet av uppförandekoden är både en anledning att fira och en anledning att fortsätta försöken att göra den tvingande. Men det faktum att koden fortfarande är frivillig efter tio år visar vilket komplicerat nät av ekonomiska, kommersiella och politiska intressen vi har att göra med. Därför är det inte tillräckligt, trots den moraliska överlägsenhet vi visar när vi begär att kodens tillämpning ska vara obligatorisk. Vi behöver en grundlig yrkesmässig analys av denna mängd av intressen för att kunna fastställa med vilka metoder man skulle kunna övertala vapentillverkare, exportörer och politiker att ändra sig. Därför räcker det inte, som jag redan har sagt, med blotta vädjanden som endast har moralisk grund, hur högljudda de än är.

  Talmannen. – Jag har avslutningsvis mottagit fyra resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 4 december från kl. 12.00 och framåt.

(1) Se protokollet.