Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 4 december 2008 - Bryssel

5. Förhandlingsläget när det gäller klimat- och energipaketet (fortsättning på debatten)

  Talmannen. - Vi ska återgå till debatten om förhandlingsläget när det gäller klimat- och energipaketet.

⁂

  Struan Stevenson (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag har en ordningsfråga att ta upp. Jag vill informera parlamentsledamöterna om att förstainstansrätten i Luxemburg i morse beslutade att People’s Mojahedin Organization of Iran (PMOI) ska tas bort från EU:s terrorlista. Det här är tredje gången detta avgörande görs och det bör ses som en varning till rådet och kommissionen att deras försök att blidka mullorna och den förtryckande regimen i Teheran genom att sätta PMOI på EU:s terrorlista utgör brott mot friheten.

(Applåder)

⁂

  Talmannen. - Mina damer och herrar! Om ni inte har något emot det, återgår vi därmed till talarordningen.

  Herbert Reul (PPE-DE). - (DE) Fru talman, herr rådsordförande, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Vi i parlamentet har de senaste åren alltid varit mycket orädda när det gäller att utöva våra rättigheter. Vi har inte låtit någon annan bestämma över oss – vare sig när vi bjöd in Dalai lama eller när vi beslutade om Sacharovpriset eller när det gäller deltagandet i OS.

Det bekymrar mig därför mycket att vi inte utövar våra rättigheter tillräckligt i denna viktiga fråga som uppenbarligen bara framkallar ett begränsat intresse i dag och som några medlemsstater har beskrivit som århundradets fråga. Jag ber ordförandeskapets och parlamentets ledning att se till att vi inte bara talar om en bättre reglering, men att vi faktiskt också får möjligheten att se och granska texterna. Beträffande exempelvis utsläppshandeln grundas samtalen för tillfället inte på parlamentets åsikt utan endast på ett ensamt utskotts beslut. Det är fyra utskott som har fattat besluten, men deras åsikter har inte tagits upp vid trepartsmötena. En föredragande har förhandlat och 784 ledamöter har inte fått någon möjlighet att bidra med sina åsikter.

Förfarandets plan är därmed: rådet den 10–11 december, trepartsmöte den 15 december och sedan ska besluten fattas. Detta kommer att innebära att vi som enskilda parlamentariker inte får någon möjlighet att titta på texten, utvärdera eller diskutera den och vi får inte heller någon möjlighet att fatta ett klokt beslut om den. Vi hade redan problem med att föra en seriös diskussion i dag eftersom vi blev tvungna att börja senare och skjuta upp debatten och nu lyssnar knappt någon. Men det säger ju allt. Vi fattar beslut för människor om skatter på 70 miljarder euro och vi kan inte ens ta några få timmar eller dagar för att läsa igenom texten ordentligt.

Det tycker jag är oansvarigt. Jag ber det franska ordförandeskapet och även parlamentets ordförandeskap att se till att vi alla får tillräckligt med tid.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) Mina damer och herrar! Det är bra att vi just den här perioden har haft ett mycket ambitiöst ordförandeskap som verkligen har arbetat hårt för att uppnå en överenskommelse om energi- och klimatpaketet. Trots det är jag något tveksam till att överenskommelsen ska nås vid första behandlingen med tanke på att sådana omfattande och krävande dokument medför frågor om öppenhet och ett riktigt återgivande av majoritetens ståndpunkt i parlamentet. Detta leder naturligtvis till frågan om hur demokratisk detta förfarande är.

Jag skulle därför vilja att vi tänkte oss för lite mer nästa gång innan vi beslutar att komma överens om ett dokument vid första behandlingen. Det vore inte fel av oss om vi slutförde en vanlig första behandling i december, för att sedan utföra en andra behandling före slutet av vår session och hitta en lämplig överenskommelse med rådet. Det är därför inte förvånande att det inte har förekommit mycket diskussion om detaljerna i den här debatten, med tanke på att ledamöterna inte känner till dem särskilt väl.

Jag vill huvudsakligen tala om hur intäkterna från auktionerna ska användas. Jag tror att vi måste ta hänsyn till vissa principer här. Det innebär att vi endast får använda intäkterna till att hantera miljö- och klimatproblemen. Vi måste använda dem till att minska utsläppen och till anpassning och även till att utveckla tekniker som inte finns på marknaden och som kan minska växthusgasutsläppen. Vi bör med andra ord även satsa på CCS-pilotprojekt.

Detta är inte bara viktigt för EU, utan även för tredjeländer som Kina. Vi måste använda intäkterna till åtgärder inom EU och till samarbete med tredjeländer. När vi talar om utsläppsnivåer, måste vi beakta vårt ansvar för de globala utsläppen som för närvarande ligger på 13 till 14 procent. Vi måste även beakta vårt historiska ansvar för utsläppen. Intäkterna måste även satsas på mekanismer som redan existerar – vi bör med andra ord inte inrätta några nya fonder.

Jag vill tacka hela förhandlingsgruppen och tala om för dem att denna överenskommelse kommer att vara till hjälp vid förhandlingarna i Poznań nästa vecka.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). - (FI) Fru talman! Vi vet mycket väl att parlamentets ståndpunkt om klimatpaketet inte är enig. Min egen grupp är närmare rådets ståndpunkt än parlamentets i många frågor. Det är trots det viktigt att komma ihåg att vi är fullständigt enhälliga i frågan om utsläppen – de måste minskas. Frågan är bara hur. Vissa vill göra det på det dyra sättet, det vill säga genom auktioner, medan vi vill göra det på ett kostnadseffektivt sätt genom ett riktmärkessystem.

Företrädaren för gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen uttryckte öppet under förhandlingarna en önskan om att priserna ska höjas så att konsumenternas vanor kanske ändras. Vår grupp har ingen tro på ett sådant sätt att tänka så länge utsläppshandeln är ensidig. Så länge den är det handlar det bara om ett skattepålägg. Om utsläppshandeln skedde globalt, skulle auktioner vara ett bra alternativ. Kostnaderna för utsläppsrätterna kan höja konsumenternas kostnader, vilket skulle kunna uppmuntra konsumenterna att välja renare produkter. Man vet aldrig, men kanske skulle renodlade koldioxidintensiva produktionssektorer väljas bort. Tyvärr fungerar inte konsumenternas villkor så nu. Produkter som tillverkas på ett smutsigare sätt utanför EU vinner konkurrensfördelar på de globala marknaderna. Detta är mycket viktigt för sysselsättningen. Jag hoppas att rådet kan förändra situationen till det bättre.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE). – (RO) EU åtog sig att färdigställa klimatpaketet till januari 2009.

Förhandlingarnas resultat kommer att vara särskilt viktigt för FN-konferensen i Poznań där EU:s åtagande att minska sina koldioxidutsläpp och hjälpa fattigare länder kommer att diskuteras.

Vi måste se till att våra målsättningar förblir ambitiösa så att vi får en internationell överenskommelse som kan ge utvecklingsländerna tillräcklig motivation att följa vårt exempel.

Om vi får till stånd en internationell överenskommelse, måste vi hålla fast vid vår prioritet att höja vår målsättning från 20 till 30 procent efter 2020, även om detta uppnås genom nya förhandlingar.

En ambitiösare och långsiktig målsättning kommer att skydda EU:s trovärdighet som en viktig deltagare i kampen mot den globala uppvärmningen och hjälpa oss att uppnå goda resultat i de kommande förhandlingarna i Köpenhamn.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Fru talman! Vi har lovat FN och andra att vi ska släppa ut 20–45 procent mindre. Nu klarar vi inte ens av att uppnå 20 procent, utan ministerrådet försöker i förhandlingarna att flytta över ansvaret från oss själva till utvecklingsländerna. Clean Development Mechanisms är snarare smutsig utveckling, som innebär att fattiga länder tvingas ta vårt ansvar, att vi ska kunna tillgodoräkna oss investeringar där för oss själva. När dessa länder sedan själva ska leverera sin klimatpolitik, då får de betala dyrare för den. Klimatpolitiken måste omfatta bistånd och åtgärder här hemma.

Bilindustripaketet, dvs. om utsläpp från bilar, är så värdelöst att utsläppen från pappret det är skrivet på är större än vad det kommer att kunna spara på Europas och jordens klimat. Det är dåligt för bilindustrin, det är dåligt för miljön och det är dåligt för konsumenterna, som vill ha energisnåla bilar för framtiden.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL). – (GA) Fru talman! EU måste enas om ambitiösa målsättningar så att vi kan leda kampen mot klimatförändringarna. Vi har en period med ekonomisk osäkerhet framför oss, men vi borde utnyttja lågkonjunkturen och fatta mod och snabbare gå över till den nya gröna ekonomin för att kunna hantera många av de gamla problemen som rör efterfrågan på olja och energiförbrukningen.

Beträffande allmän stationär förbränning, är det viktigt att de nya prestandanormerna för utsläpp fastställs och de bör införas på alla kraftstationer senast från och med 2015. Det är också viktigt att bestämmelserna om kontinuerlig översyn och säkerhetskriterier blir klara.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Klimatförändringarna kan inte längre betraktas från en strikt miljösynpunkt, utan måste i stället betraktas som ett tvärsnitt av olika politiska områden inklusive utveckling och mänskliga rättigheter. Klimatförändringarna är inte bara ett problem för framtiden, utan de är även ett problem nu. De utgör ett hot mot naturresurserna i fattiga samhällen, däribland land- och vattenreserverna och människor tvingas därför att migrera för att kunna överleva. Sådana migrationsvågor kan få destabiliserande konsekvenser och hota den allmänna säkerheten i ett land, en region eller ett gränsområde.

Jag besökte gränsområdet mellan Tchad och Sudan i år i egenskap av ledamot i utrikesutskottet. Jag såg den förödelse som krig och matbrist har orsakat. Klimatförändringarna kommer att förvärra situationen. De som drabbas värst, är tyvärr de som har minst skuld i att denna situation har uppstått. Det gläder mig därför att mina kolleger i parlamentet tar itu med detta problem. EU, USA och andra världsmakter måste agera.

  Jean-Louis Borloo, rådets tjänstgörande ordförande. − (FR) Fru talman, herr Piebalgs, herr Dimas, mina damer och herrar! Till att börja med vill jag tacka er för att ni håller denna debatt. Den är viktig för dem av oss som ska delta samtidigt i konferensen i Poznań och i europeiska miljörådets möte, och som kommer att delta i energirådets möte nästa måndag och sedan i europeiska rådet den 11–12 december. Det är viktigt att alla får uttrycka sin åsikt om det som förmodligen är en av de svåraste frågorna vi någonsin har behövt hantera, med tanke på att den innebär en radikal förändring av ett antal aspekter i vår ekonomiska och sociala politik. Energifrågorna spelar så stor roll för allt, med tanke på de moraliska, etiska och miljörelaterade aspekterna, respekten för miljön och naturligtvis klimatförändringarna.

Inledningsvis vill jag bara säga något till dem som tvivlar på klimatförändringarnas betydelse. Bara det faktum att vi så småningom måste vänja oss av med olja gör det här direktivet mycket viktigt. Oavsett om vi gör det på grund av klimatförändringarna eller för att ändra energimixen och dess uppdelning i territorier, är paketet i sin helhet ändå relevant.

Den andra punkten som jag vill ta upp är riktad till kommissionen som har utfört ett mycket grundligt och viktigt förberedande arbete. De mål som har föreslagits av utskotten och stötts av de europeiska råden under det tyska ordförandeskapet är de rätta. Jag tror att de har allas stöd och detta viktiga försök att uttrycka målsättningar som till synes är så olika och ibland så oförenliga är fullkomligt enastående. Jag tror därför att det råder en utbredd enighet mellan institutionerna. Det är om tillvägagångssätten som frågor kan dyka upp.

Jag vill gärna på nytt ta upp det förtroendekontrakt som ingåtts med parlamentet inom ramen för trepartsmötena. Jag är väl medveten om parlamentsledamöternas komplicerade relation till trepartsmötena – det har nog inte undgått någon. Våra internationella åtaganden och möten är trots det mycket viktiga. Mötet i Köpenhamn är förmodligen det viktigaste mötet som mänskligheten kommer att hålla med sig själv. Vi får inte misslyckas med att bevisa att EU är kapabelt att nå en överenskommelse om dessa frågor.

Vi har naturligtvis vissa problem som rör konkurrenskraften. Ja, herr Watson, herr Hoppenstedt och herr Davies, finansieringen för avskiljning och lagring av koldioxid bör naturligtvis inkluderas på ett eller annat sätt, antingen nu eller lite senare. Detta handlar ju om tillvägagångssätten. Det vore på samma sätt oansvarigt att stödja koldioxidläckage och jag tror att vi har hittat lösningar som faktiskt är ganska rimliga.

Det jag huvudsakligen vill säga är att det alltid kommer en tid i livet när man fokuserar mer på tillvägagångssättet än på målet och hur det ska uppnås. Tillvägagångssätten kan utvecklas även om målet och garantierna för att målen ska uppnås inte tillåter det. Det förekommer en upphovsrättsmentalitet när det gäller tillvägagångssätten – det har kommissionen och även föredragandena i parlamentets olika utskott rätt i. Det enda som verkligen åligger oss är att ha de offentliga finansiella resurserna tillgängliga för att vi ska kunna uppnå de mål som vi har åtagit oss på kort, medellång och lång sikt.

Min sista punkt är en exakt upprepning av det som tidigare har sagts i denna mycket viktiga kammare. Det är inte fråga om att åsidosätta demokratin, utan om att skynda på utvecklingen. Jag kan berätta att parlamentsledamöterna arbetade fram till klockan två i natt och sedan i morse igen och de har nått en överenskommelse om koldioxidutsläpp från bilar. Vi skulle kunna tala om de tre första åren, men vi skulle också kunna tala om det fastställda målet om 95 gram. Det målet är nyckeln till vår industris utveckling.

Vi skulle kunna diskutera hur vi ska hantera frågan om progressivitet där alla våra fyra punkter tas i beaktande. Det enda som är viktigt för oss är att inte bestraffa, utan att i stället tillåta konkurrenskraft och se till att varje mål uppnås eftersom de samverkar och är fullkomligt beroende av varandra.

Detta sammanfattar det jag ville säga. Jag har svarat på varje anförande punkt för punkt. Jag kommer naturligtvis att rapportera dem vid dagens rådsmöte och vid mötet den 11 december. Jag vill framföra ett varmt tack till alla.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Dagens debatt har till största delen handlat om problemet med klimatförändringarna. Det är sant att det är ett enormt problem, men det gäller även för energiproblemet som vi står inför. Vi har nyligen upplevt instabila priser, något som har medfört problem i försörjningstryggheten, vilket är en särskilt viktig fråga för EU eftersom vi blir mer och mer beroende av energiimporter. Paketet utgör även en grund för energisäkerheten, inte bara i EU utan även i andra delar av världen. Om vi byter ut vår teknik, kommer det att leda till många olika säkra energikällor som skulle kunna användas i hela världen.

Jag tycker att dagens debatt har varit mycket positiv och att den har varit ett tydligt bevis på parlamentets vilja att hitta lösningar mycket fort. Det är jag mycket tacksam för. Kommissionen – jag och mina kolleger inbegripna – kommer att arbeta mycket hårt för att underlätta arbetet med att få till stånd en överenskommelse mellan parlamentet och rådet i december.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag vill också tacka de parlamentsledamöter som har deltagit i dagens debatt för deras konstruktiva åsikter. Jag vill även tacka det franska ordförandeskapet som har arbetat så hårt tillsammans med Europaparlamentet och kommissionen för att hitta lösningar som är förenliga med våra miljömål och med andra situationer och problem som medlemsstaterna eller andra sektorer i EU:s industri och näringsliv står inför.

Rådet och Europaparlamentet har bevisat sin vilja att uppnå en överenskommelse vid första behandlingen och jag tror att alla olösta frågor kommer att besvaras under Europaparlamentets nästa sammanträdesperiod om två veckor. Då kommer vi att nå en överenskommelse som gör att vi kan uppfylla våra miljömål, såsom att minska växthusgasutsläppen inom EU. Detta är nödvändigt för att EU ska kunna bekämpa klimatförändringarna och för att vi ska kunna undvika att stöta på andra problem såsom utlokalisering av företag till länder utanför EU där de kan fortsätta att släppa ut koldioxid utan begränsningar. Därför måste vi vidta alla nödvändiga åtgärder. Det var detta man i kommissionens förslag siktade på och även på att samarbetet mellan de tre institutionerna skulle förstärkas så att bra lösningar kan hittas. Jag är säker på att vi kommer att nå en överenskommelse vid sammanträdet om två veckor.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Att skydda miljön och bekämpa klimatförändringarna är viktiga prioriteringar för hela det internationella samfundet. Som jag hela tiden har påpekat de senaste åren, gör utvecklingen inom forskningen det möjligt för oss att utveckla objektiva resonemang, även om energikällor som alltför ofta svartmålas. Mot bakgrund av de tekniska framsteg som görs nu, måste man särskilja energikällorna så att försörjningsberoendet minskas och för att man ska kunna främja en utveckling med geopolitisk stabilisering och garantera större säkerhet på internationell nivå. För att kunna förbättra situationen när ett land som till exempel Italien hamnat på efterkälken, välkomnas en seriös debatt om kärnkraft med särskild tonvikt på tredje generationens kärnkraftverk.

  Ivo Belet (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Vi i EU står vid ett historiskt vägskäl. Vi har åtagit oss att leda den världsomspännande kampen mot den globala uppvärmningen. Nu är tiden kommen då vi måste uppfylla vårt löfte.

Vi förstår att bland annat våra vänner i Polen vill ha garantier för att de inte ska få den dyraste räkningen för klimatöverenskommelsen. Därför måste EU investera mer i ren kolkraft och i avskiljning och lagring av koldioxid (CCS).

Den överenskommelse om minskade koldioxidutsläpp från nya bilar som uppnåddes denna vecka har kritiserats för att den är otillräcklig. Samtidigt som kritiken till viss del är berättigad, borde vi även uppmärksamma de bra aspekterna. Vi kommer med säkerhet att börja 2012, om än stegvis, och vi har stått fast vid målet om maximalt 95 gram koldioxid/km före 2020.

Överenskommelsen innehåller lyckligtvis även starka incitament för el- eller hybridbilar. Tillverkarna måste inse att de inte har något att förlora på att öppet stödja miljövänliga bilar. Regeringarna borde uppmuntra till denna förändring på ett mer kraftfullt sätt genom skatteavdrag. För konsumenternas del, det vill säga vi, finns det väl inget skäl till att inte köpa de miljövänliga bilarna nu? Det finns redan i dag mellanklassbilar tillgängliga som ligger under EU:s normer för 2012. Därför …

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar de framsteg som har gjorts i samtalen mellan parlamentet och rådet de senaste dagarna fram till sent i natt. Det återstår fortfarande lite arbete och jag uppmanar båda parterna att göra en sista ansträngning för att nå en överenskommelse som kan godkännas av parlamentet före jul. För att parlamentet ska kunna göra det, måste åtgärdspaketet vara tillräckligt kraftfullt för att vi ska kunna uppfylla de överenskomna EU-målen om en tjugoprocentig minskning av koldioxidutsläppen och en tjugoprocentig ökning av de förnybara energikällorna före 2020. Paketet måste även göra det möjligt för oss att gå längre än så – upp till 30 procent om en internationell överenskommelse nås. Det gläder mig även att det verkar råda enighet om att målet om biobränslen bör åtföljas av strikta hållbarhetskriterier.

Några har sagt att åtgärdspaketet är extremt. I sådana fall är jag en extremist och jag vill påpeka att måttlighet inte är en dygd och ett kraftfullt agerande inte en synd när jordens framtid står på spel.

  András Gyürk (PPE-DE) , skriftlig. – (HU) När vi diskuterar utvecklingen i EU:s klimatpaket, får vi inte ignorera de konsekvenser som finanskrisen kan medföra. Om regeringarna lägger samtliga sina finansreserver främst på paket som ska rädda bankerna, innebär det att viktiga energiinvesteringar kan bli försenade.

Trots krisen måste EU så fort som möjligt investera i förnybara energikällor och göra viktiga energieffektiva förbättringar. Vi måste investera i dag så att de förnybara energikällorna kan bli konkurrenskraftiga inom en snar framtid.

Att skapa en energifond för EU är därför en akut uppgift. Ett sådant finansiellt instrument skulle framför allt fungera som hjälp för att förbättra energieffektiviteten och utöka användningen av förnybara energikällor. Om vi verkligen vill stärka EU:s gemensamma energi- och klimatpolitik måste denna föresats dessutom även speglas i nästa sjuårsbudget. Förutom att stärka EU:s stöd, måste medlemsstaterna garanteras tillräcklig frihet – inte bara för att man ska ta hänsyn till de olika regionala skillnaderna, utan även för att medlemsstaterna själva ska kunna bestämma vilka klimatpolitiska instrument de ska använda.

En tillfällig prissänkning på traditionella energibärare torde inte göra beslutsfattarna nöjda och inte heller innebära att de åtagandena för de förnybara energikällorna åsidosätts. Om EU förlorar siktet på de överenskomna målen på grund av finanskrisen, kan vår trovärdighet och ledarskapsroll i kampen mot klimatförändringarna skadas.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE), skriftlig. – (BG) Vi har diskuterat ett och samma problem alldeles för länge och nu återstår ännu mindre tid till att lösa det. Det globala arbetet för klimatförändringarna måste få stöd av en långsiktig plan och konkreta åtgärder som alla aktörer i världsekonomin vidtar.

Diskussioner måste organiseras om några huvudåtgärder:

· Att investera i ny teknik – industrin skapar problem men med hjälp av ny teknik kan de lösas. Det är därför det är nödvändigt att vi ger industrin möjligheten att utvecklas på ett bra sätt som motsvarar våra mål.

· Att obligatoriskt genomföra ett valfritt alternativ som inte skadar miljön och ge garantier för säker användning av kärnenergi, som också förtjänar en chans. Det senare säger jag i egenskap av företrädare för Bulgarien som bidrar till denna utveckling.

· Att investera i utbildning och vetenskap för en hållbar utveckling. Annars blir en effektiv kamp mot klimatförändringarna omöjlig, eftersom investeringarna garanterar en lämplig individuell organisatorisk anpassning.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Kommissionen antog paketet om förnybar energi och klimatförändring den 23 januari 2008.

Paketet berör samtliga medlemsstater och bygger på kriterier och mål enligt de målsättningar för EU som rådet antog våren 2007. Målsättningarna innefattar att minska växthusgasutsläppen med åtminstone 20 procent inom EU före 2020, att under samma period öka andelen förnybara energikällor med 20 procent av den totala energianvändningen samt att öka energieffektiviteten med 20 procent.

Vi kan förhandla inom alla områden, men vi kan inte förhandla med naturen. För att kunna uppfylla dessa åtaganden att minska växthusgasutsläppen och öka andelen förnybara energikällor, krävs det därför en större strukturreform på alla ekonomiska områden.

Rumänien kommer att fullgöra de nationella förpliktelser som paketet medför vilket kommer att få betydande ekonomiska och sociala effekter.

Slutförandet av förhandlingarna om paketet om förnybar energi och klimatförändring gör det möjligt att skapa balans mellan kampen mot klimatförändringarna och åtgärderna för ökad säkerhet bland producenterna, bättre konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt ökad sysselsättning.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Det gläder oss att man i förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet om paketet om förnybar energi och klimatförändring nu närmar sig en överenskommelse.

Europeiska rådet som ska sammanträda den 11-12 december 2008 kommer att besluta om alla detaljer som rör paketet.

Inför diskussionerna den 11–12 december, lade Rumänien tillsammans med Slovakien, Ungern, Bulgarien, Litauen och Lettland den 28 november fram ett förslag om en omfördelning av auktionsintäkter från koldioxidutsläppsrätter, som grundas på följande formel: (90 – x) % + 10 % + x %, där x fördelas bland de medlemsstater som uppnådde minskningar med mer än 20 procent 2005 enligt utsläppstaket i Kyotoprotokollet.

I Rumänien tycker man även att en översynsklausul är absolut nödvändigt 2014, helt enkelt för att man ska kunna underlätta eventuella anpassningar av mekanismerna beroende på de specifika omständigheterna under den aktuella perioden (som vi inte kan förutse nu). Man ifrågasätter dock inte målen om minskningar med 20 procent (eller 10 procent).

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (FI) Systemet för utsläppshandel erbjuder två olika alternativ: å ena sidan mäklarmodellen och å andra sidan industrimodellen. Mäklarmodellen innebär en möjlighet att spekulera tre gånger om för dem som inte behöver utsläppsrätter till produktion men som köper dem för att sälja dem vidare till producenter till ett högt pris. De kan köpa rätterna på auktioner och på utsläppsrättsbörsers andrahandsmarknad och fortfarande spekulera i dem på elbörserna. Eftersom det finns utsläppsrätter kan människor till och med spekulera i dem genom OTC-handel och på så sätt undvika börserna helt. Det är därför vi måste välja den spekulationsfria industrimodellen där målen om att minska utsläppen uppnås genom ett riktmärkessystem med ”bästa tillgängliga teknik”-normer (BAT) för minskningar.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. – (DA) I måndags kväll uppnådde de stora politiska grupperna i Europaparlamentet en kompromiss med ministerrådet om kraven för koldioxidutsläpp från personbilar. Kompromissen innebär att bilindustrin även fortsättningsvis kan arbeta på samma smutsiga sätt ända fram till 2019.

EU har åtagit sig att följa FN:s klimatmål enligt vilka industriländerna ska minska sina koldioxidutsläpp med mellan 25 och 40 procent fram till 2020. Överenskommelsen om koldioxidutsläpp från bilar innebär att man underkastar sig bilindustrin och den bekräftar endast att EU:s löften om klimatförändringarna inte ens är värda pappret de är skrivna på.

Varje gång EU ska ta ett konkret steg mot att leva upp till sina egna löften och målsättningar får vi höra sämsta möjliga ursäkter för att inget händer.

Det är otroligt att majoriteten i Europaparlamentet är redo att stödja en fortsättning på denna skamliga situation.

  María Sornosa Martínez (PSE), skriftlig. – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att vi antar energi- och klimatpaketet måste ses som en avsiktsförklaring som gör det möjligt för oss att sända ut en mycket tydlig signal till hela världen om att vi ska nå en ambitiös överenskommelse i Köpenhamn nästa år.

Jag stöder till fullo kommissionsledamot Stavros Dimas uttalande om att finanskrisen har visat hur dumdristigt det är att inte ta tydliga varningssignaler på allvar.

Vi får inte tillåta oss själva att upprepa samma misstag igen om vi vill förhindra de farliga och kanske till och med katastrofala ekonomiska och sociala konsekvenser som klimatförändringarna kan medföra de kommande årtiondena.

Vi måste visa ansvarstagande och fatta modiga beslut för att kunna införa en ren och effektiv energimodell. Vi måste även tillhandahålla de instrument som krävs för att våra medborgare ska bli medvetna om klimatförändringarna och kunna agera. Tiden är kommen.

Jag vädjar därför offentligt till parlamentet och medlemsstaterna att de ska stödja detta lagstiftningspaket vid nästa plenarsammanträde, eftersom det med säkerhet kommer att göra det möjligt för oss att tackla det stora problem som vi står inför.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Skattefusk kolliderar med principen om ett rättvist och öppet skattesystem och skadar helt enkelt gemenskapens grundläggande funktioner. När vi får in mindre skattepengar hindras vi att genomföra vår politik fullt ut.

Att bekämpa skattefusket ligger till stor del inom medlemsstaternas kompetensområden, men de bör inte agera individuellt. Det finns ett tydligt behov av att samordna åtgärder på EU-nivå och att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas regeringar och kommissionen.

Eftersom en radikal momsreform är både ett långsiktigt och tidskrävande projekt, föreslås det i betänkandet att traditionella åtgärder ska vidtas. Exempel på detta är att ändra den lagstiftning som reglerar skattebetalarnas betalningsskyldighet för att inte ha lämnat in begärda dokument i tid eller för att ha lämnat in felaktiga dokument. Betalningsskyldigheten har införts för att förkorta tiden för uppgiftsinsamling och skynda på korrigeringar av felaktiga uppgifter och även för att skynda på informationsutbytet om gemenskapsinterna transaktioner.