David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Det gläder mig verkligen att få bidra med en mycket kort kommentar till denna debatt. I dessa tider, när människor i tredje världen lider nöd på grund av matbrist, är det viktigt att inse att vi i EU trots den ekonomiska krisen är extremt rika jämfört med dem. Det gläder mig därför att vi i parlamentet nu inser att vi har en moralisk och politisk plikt att hjälpa de som lever i akut nöd. Vi behöver bara se bilderna på våra TV-apparater ibland för att bli medvetna om att situationen är extremt akut.
Därför gratulerar jag Gay Mitchell till detta betänkande. Det är en välkommen utveckling som förtjänar vårt stöd och jag är mycket glad över att ha kunnat ge den mitt bifall.
Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Precis som David Sumberg vill jag förklara varför vi röstade för detta betänkande. Det var ett tämligen svårt beslut att fatta med tanke på att vi betalar för detta med skattebetalarnas pengar.
Men det vi faktiskt gör är att ge hundra miljoner människor mat. De skulle ha dött före nästa års slut annars. Världslivsmedelsprogrammet ger 20 till 25 miljoner människor mat. De här människorna riskerar undernäring och att dö före slutet av 2009 om vi inte gör detta. En miljard människor lever nu på en måltid varannan dag. Om vi placerar de här pengarna på ett klokt sätt, kan vi ge dem ett mål mat om dagen.
Tjugofem miljoner människor motsvarar halva befolkningen i mitt land Storbritannien. Jag vill inte stå i här i parlamentet nästa år och säga att jag stod bredvid och tittade på när mitt lands halva befolkning dog av svält för att vi inte gjorde detta. Det gläder mig verkligen att vi har röstat för denna krisåtgärd.
– Betänkande: García-Margallo y Marfil (A6-0448/2008)
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! José Manuel García-Margallo y Marfils betänkande är ett betänkande som jag stöder eftersom vi alla vill försöka förhindra skatteundandraganden, det är viktigt, och särskilt skatteundandraganden som rör moms. Den svarta ekonomi som finns i alla våra länder är ogynnsam för skattebetalarna och något som vi alla bör bry oss om eftersom skattebetalarna förlorar på det.
Jag vill emellertid tillägga att det är mycket viktigt att enskilda stater får rätten att bestämma sin egen momssats. Det är inte något som EU ska bestämma över. I Storbritannien har finansministern nyligen sänkt momssatsen i ett försök att bekämpa lågkonjunkturen. Jag tycker inte att det verkar vara en särskilt effektiv åtgärd och jag tror inte att den kommer att göra någon skillnad, men hans rätt att göra det för ett enskilt land är viktig. Det var vad jag ville lägga till beträffande detta betänkande.
– Gemensamt förslag till resolution: EU:s uppförandekod för vapenexport (RC B6-0619/2008)
David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Det gläder mig att få kommentera detta. EU:s inblandning i denna fråga oroar mig helt enkelt för att det är en fråga för internationella överenskommelser, och ett ensidigt agerande från EU:s sida skulle verkligen inte göra någon skillnad.
Dessutom tycker jag att hänvisningen till europeiska säkerhetsarrangemang i betänkandet är olycklig. Europas säkerhet bygger på Nato. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli eftersom Nato inkluderar vår vän och bundsförvant Förenta staterna. Vissa parter i parlamentet är starka motståndare till Amerika. Det är inte jag. Jag tänker på att vår världsdel står i tacksamhetsskuld till Förenta staterna för vår frihet och vårt medlemskap i Nato. Vår allians med Förenta staterna genom Nato utgör grunden för vårt försvar och vår säkerhet och så kommer det att vara under de kommande åren.
Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). – (BG) Jag vill förklara varför jag stöder betänkandet ”Kvinnornas situation på Balkan” som min kollega Zita Gurmai har förberett och jag vill även gratulera henne till det. Betänkandet speglar kvinnornas verkliga ställning på Balkan med avseende på deras olika status och utan att göra åtskillnad mellan länderna. Jämställdhetspolitiken har genomförts konsekvent, och steg för steg försvinner stereotyperna. Betänkandet beskriver hur situationen förändrats genom ändrad lagstiftning, fler rättigheter för kvinnor, förbättrad ledning och kvinnors större medverkan i politiken och förvaltningen. En viktig aspekt i betänkandet är analysen av balkankvinnornas roll i utvecklingen av demokratiska förfaranden som görs för att stabiliteten ska kunna bibehållas i området och för att man ska kunna lämna alla militära konflikter bakom sig.
Albert Deß (PPE-DE). - (DE) Fru talman! Heinz Kindermann har lagt fram en konstruktiv resolution om problemet med skarvar som jag med glädje röstade för. Det gläder mig att denna resolution har fått 558 röster. Skarven fridlystes för länge sedan när det endast återstod några få häckningskolonier i Europa. Sedan dess har den blivit så utbredd att hela sjöar och vattendrag töms på fisk. Skarven måste därför införas i bilaga II i fågeldirektivet. Skarven orsakar skador som äventyrar många fiskodlares och fiskares framtid. Minimigränsen för att en art ska fridlysas i medlemsstaterna måste ses över. Allt över detta måste regleras. Om kommissionen inte agerar, kommer vissa fiskarter att hotas.
Jag ber därför kommissionen att ta denna resolution på allvar och agera så fort som möjligt.
⁂
Jean-Pierre Audy (PPE-DE). – (FR) Fru talman! Med hänvisning till artikel 202a i vår arbetsordning, röstade vi under ett plenarsammanträde för att den europeiska hymnen ska spelas upp vid högtidliga möten. Jag skulle vilja veta varför hymnen inte spelades upp när vi välkomnade hans helighet Dalai lama.
Talmannen. - Jag ska höra mig för och återkomma med ett svar till er, herr Audy.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag gratulerar min kollega till detta avtal med Republiken Korea om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet. Som ni känner till förhandlar vi just nu om ett frihandelsavtal med Korea. Det stöds av både regeringen och oppositionen i Seoul, och parlamentet signalerade i princip sitt godkännande genom ett tidigare godkännande av ett annat betänkande av David Martin. Båda parterna verkar vilja färdigställa ett avtal före Europavalet i juni. Dagens avtal kan bara hjälpa den processen på vägen även om det återstår några knepiga frågor, som exempelvis den om bilar och ursprungsregler inom industrianläggningen Kaesong.
Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Världsekonomierna blir alltmer sammanlänkade, den internationella handeln ökar i snabb takt och direkta investeringar i utlandet blir allt vanligare. Jag stöder därför David Martins betänkande fullt ut. I betänkandet rekommenderas vi att godkänna samarbetsavtalet mellan EU och Sydkorea om konkurrensbegränsande verksamhet. Avtalet överensstämmer med EU:s tidigare åtgärder i denna fråga och kompletterar de avtal som skrevs under så tidigt som i början av 1990-talet med Förenta staterna (1991), med Kanada 1999 och med Japan 2003. Avtalet med Korea kommer att bidra till ett effektivt genomförande av konkurrenslagstiftningen eftersom det främjar samarbete mellan konkurrensmyndigheter och minskar risken för konflikter.
Bland bestämmelserna ingår skyldigheten att tillhandahålla information om de genomförandeåtgärder som konkurrensmyndigheterna utför som skulle kunna påverka den andra partens materiella intressen. Det är bra att det genom avtalet införs bestämmelser som rör ömsesidigt bistånd, samordning av genomförandeåtgärder, informationsutbyte och garanti för konfidentialitet. Korea är EU:s fjärde största utomeuropeiska handelspartner och EU är Koreas största utländska investerare. Med tanke på detta partnerskaps allt större betydelse verkar det lämpligt att lägga till Sydkorea till de tre andra partner med vilka EU har avtal om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Republiken Korea är EU:s fjärde största utomeuropeiska handelspartner och EU är Republiken Koreas största utländska investerare.
Genom detta avtal vill man säkerställa ”ömsesidigt erkännande av konkurrenslagstiftningen mellan Europeiska gemenskapen och Sydkorea” som ”det effektivaste sättet att hantera konkurrensbegränsande beteende”, minimera ”användningen av handelspolitiska skyddsinstrument mellan de två parterna” precis som de avtal som redan har ingåtts med Förenta staterna (1991), Kanada (1999) och Japan (2003).
Europaparlamentet betonar emellertid att avtalet skulle ha utformats ”mot bakgrund av de avtal som redan finns mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Korea och de som för närvarande är under förhandling, särskilt förhandlingarna om ett eventuellt frihandelsavtal”, det vill säga – och föredraganden understryker detta – man tar upp ”svårigheterna i samband med andra bilaterala och interregionala handelsförhandlingar”.
Europaparlamentet förespråkar med andra ord ”ökat marknadstillträde” vilket får katastrofala konsekvenser för industrin och sysselsättningen i exempelvis sektorn för fartygstillverkning och fartygsreparation i Portugal som riskerar att nästintill totalt ödeläggas.
Därför kommer vi att rösta emot detta betänkande.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag hoppas att mitt betänkande och kommissionens förslag kommer att leda till viktiga fördelar både för Korea och EU. Korea är EU:s fjärde största utomeuropeiska handelsparter, så det är viktigt att vi skyddar oss mot konkurrensbegränsning.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Asiens fjärde största ekonomi krossas av den internationella finanskrisen. Minnen från valutakrisen i Asien 1997 återuppväcks. Medan Sydkoreas regering har bättre självförtroende i dag tack vare ett snabbt ingripande då, pågår krisen även i EU och USA den här gången vilket gör situationen lite allvarligare. OECD tror trots det att Korea kommer att återhämta sig inom en överskådlig framtid, att deras försvagade valuta kommer att leda till ökad export och att reflationsåtgärderna kommer att öka den inhemska efterfrågan.
Det ekonomiska förhållandet mellan EU och Korea torde därför förbli intakt och det är därför helt logiskt att inrätta vissa grundbestämmelser trots den rådande svåra situationen. Alltför ofta skyddas endast investerarnas intressen i ekonomiska avtal och EU måste därför se till att man tar tillräcklig hänsyn till anställningsbestämmelser, sociala normer och miljölagstiftning. Detta uttrycks inte tydligt nog i det betänkande som ligger till grund för omröstningen och jag avstod därför från att rösta.
Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom avtalet kommer att bidra till en effektiv tillämpning av konkurrenslagstiftning genom att samarbete mellan behöriga myndigheter främjas och genom att risken för konflikter minskas.
Korea är EU:s fjärde största utomeuropeiska handelspartner och EU är Koreas största utländska investerare.
Med tanke på detta partnerskaps allt större betydelse verkar det lämpligt att lägga till Sydkorea till de tre andra partner med vilka EU har avtal om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet.
Avtalet innehåller bestämmelser om att en konkurrensmyndighet ska anmäla sådana åtgärder för att genomföra lagstiftningen som kan påverka den andra partens väsentliga intressen, bestämmelser om ömsesidigt bistånd, inklusive möjligheten för den ena parten att be den andra att vidta genomförandeåtgärder, och samordning av genomförandeåtgärder samt bestämmelser om informationsutbyte. Dessutom ingår konfidentialitetsbestämmelser.
Vi måste betona vikten av multilateral handel och konkurrensregler i ett större perspektiv för att kunna uppnå fria och öppna marknader över gränserna.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för David Martins betänkande om ingåendet av ett avtal mellan Korea och EU som rör samarbete för konkurrensbegränsande verksamhet. Jag stöder resonemanget bakom betänkandet och tror att detta konkurrensavtal är ett viktigare instrument än någonsin i dagens klimat där handel, särskilt med asiatiska länder, ökar och blir allt viktigare. Mot bakgrund av skillnaderna mellan EU:s ekonomiska system och EU:s handelspartners ekonomiska system (inklusive Korea) och i synnerhet skillnaderna mellan produktionskostnaderna och de inhemska konsumentskyddslagarna i dessa länder, innebär ett avtal mellan konkurrensmyndigheterna ett steg framåt eftersom vår handel och våra varor skyddas från de faror som kan uppstå i dagens globala miljö.
Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag tycker att det är mycket viktigt att vi etablerar handelsförbindelser som överensstämmer med konkurrensprinciperna – inte bara med Korea, utan även med de andra länderna utanför EU. Vi måste främja samarbetet mellan behöriga myndigheter för att på så sätt undvika risken att konflikter uppstår.
Som jag har påpekat tidigare och som även upprepades i yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd som vi röstade om denna vecka, måste vi erbjuda EU:s medborgare ett mycket större utbud av affärsmöjligheter och se till att alla bilaterala avtal med tredjeländer respekterar konsumenträttigheterna och de konkurrensrättsliga principerna.
Šarūnas Birutis, skriftlig. – (LT) Den fleråriga planen för sillbeståndet i området väster om Skottland välkomnas.
Jag tycker att kontroller av fiskefartyg med tillstånd att fiska i området i fråga bör göras med hjälp av elektroniska loggböcker och att flaggmedlemsstaterna ska lämna fångstrapporter till sina centrum för fiskekontroll dagligen. Fartyg med fisketillstånd i ett område bör inte tillåtas fiska i något annat område än det väster om Skottland under en och samma fiskeresa.
Det är viktigt att de uppgifter som ligger till grund för vetenskapliga analyser av sillbeståndet i området väster om Skottland förbättras. Förutom de hydroakustiska undersökningar som genomförts för att få indikationer på omfattningen av lekmogen sill stöder jag den explorativa undersökning med MIK-trål som under 2008 och 2009 genomförs för att fastställa metodens genomförbarhet och verkningsgrad och som innebär ett andra och oberoende återhämtningsindex för sill i området väster om Skottland. Jag välkomnar det initiativet. Jag håller också med kommissionen om att förvaltningsplanen grundad på råden från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bör revideras vart fjärde år. Skulle en sådan översyn resultera i förslag till ändringar måste de dock diskuteras med regionala rådgivande nämnden för pelagiska bestånd och Europaparlamentet.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Parlamentsledamot Struan Stevensons betänkande om hanteringen av sillbeståndet på Skottlands västkust innehåller en flerårig plan. Planen bygger på existerande avtal om Nordsjösill som ingåtts med Norge. Avtalen ska upprätthålla en hållbar fiskeindustri genom övre och undre gränser beroende på det totala sillbeståndet.
Enligt STECF och ICES kan ett hållbart fiske upprätthållas om den årliga fiskedödligheten (mätt i fångstmängder) regleras till 0,25 när bestånden är större än 75 000 ton och till 0,20 när bestånden är mindre än 75 000 ton men större än 50 000 ton. Om lekbeståndets biomassa skulle bli mindre än 50 000 ton, införs enligt kommissionens förslag ett strikt förbud mot sillfångst för att beståndet ska kunna återhämta sig, öka igen och bibehållas. Man vill på så sätt säkerställa utkomsten och framtiden för fiskeindustrin som är beroende av ett stabilt fiskebestånd.
Irland är direkt involverat i detta förslag eftersom irländska territorialvatten i nordvästra Donegal finns i området i fråga. För att kunna skydda fiskeindustrin, är det absolut nödvändigt att detta betänkande realiseras så snart som möjligt för att minimera fiskeförlusterna.
Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Detta betänkande kräver särskild uppmärksamhet mot bakgrund av den globala krisen som kräver en ansvarstagande och återhållsam konsumtionsnivå.
När en reform av den gemensamma fiskeripolitiken genomfördes 2002, infördes fleråriga planer stegvis tillsammans med återhämtningsplaner för de fiskeresurser som är av intresse för EU.
Planerna skapades faktiskt mot bakgrund av det fleråriga hanteringsavtal om sillbeståndet i Nordsjön som ingicks med Norge 1997 och som har givit tillfredställande resultat.
Om de föreslagna åtgärderna tillämpas, kommer de att leda till bättre planering av fisket och fiskeaktiviteterna. Därmed skulle det finnas flera åtgärder till hands för att kunna säkerställa fiskerifonden, totala tillåtna fångstmängder och särskilda fisketillstånd.
En särskilt viktig aspekt är det ekosystembaserade tillvägagångssättet i denna verksamhet som garanterar att fisket sker på att ansvarsfullt sätt med hänsyn till alla arter. Många arter håller på att försvinna helt. Fisket måste skötas på hållbara miljömässiga, ekonomiska och sociala villkor.
– Betänkande: Grabowska (A4-0456/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av Genowefa Grabowskas betänkande röstade jag för rådets förslag till förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, inom ramen för ett nytt samråd. Jag stöder föredraganden som har gjort allt i sin makt för att göra den slutliga texten tillgänglig före årsskiftet så att EU:s medborgare kan dra nytta av den så snart som möjligt. Dessutom delar jag hennes åsikt om att kommissionen bör fortsätta att arbeta med verkställighetsförfarandena.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) I Genowefa Grabowskas betänkande förslås en förenkling av underhållssystemet i hela EU och det är därför jag stöder det. I Polen uppfostrar många kvinnor sina barn på egen hand eftersom männen ofta bor och arbetar i andra EU-länder och ofta undviker att betala underhåll. Att tvinga dem att betala under sådana omständigheter är praktiskt taget omöjligt.
Ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna i denna fråga kommer att hjälpa borgenärer att få tillbaka sina fordringar på ett effektivt sätt.
Šarūnas Birutis, skriftlig. – (LT) Om denna förordning antas kommer medborgarnas liv att förenklas. Först och främst vill man genom förordningen förenkla förfarandena för att fastställa underhållsskyldigheten. Vidare föreskriver förordningen att så snart medlemsstaterna beslutat om underhållsskyldighet, kommer detta att vara bindande för alla medlemsstater. Genom förordningen ska också ett system för verksamhetssamarbete mellan medlemsstaternas centrala myndigheter inrättas i syfte att hjälpa borgenärer att få tillbaka sina fordringar.
Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att vi ska rösta om Genowefa Grabowskas betänkande i dag, först och främst för att vi har väntat länge på den reviderade versionen av denna förordning. För det andra bör denna omröstning leda till att texten kan antas medan Frankrike fortfarande är ordförandeland. Det franska ordförandeskapet har gjort allt i sin makt för att texten ska färdigställas på ett lyckat sätt.
Som ni förmodligen känner till är det just nu ofta svårt och tröttsamt att inom EU se till att underhåll faktiskt betalas vid skilsmässa när barn är inblandade om en make eller maka har flyttat till ett annat land.
Den föreslagna texten har mitt stöd. Den kan förenkla EU:s medborgares liv avsevärt när det gäller underhållsskyldigheten och även hjälpa borgenärer att återfå sina fordringar. Att avskaffa exekvaturen innebär att alla beslut om underhållsskyldighet för den frånvarande maken eller makan som tagits i en medlemsstat blir omedelbart bindande för alla andra medlemsstater. Det kommer även att göra det möjligt för berörda medborgare att från sin hemvist utföra de formaliteter som krävs för att uppnå införsel på lön eller banktillgångar, sätta igång samarbetsmekanismerna och få tillgång till uppgifter som gör det möjligt att lokalisera den underhållsskyldige och värdera dennes tillgångar.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar min kollegas betänkande om underhållsskyldighet som syftar till att göra det enklare för borgenärer att få sitt underhåll utbetalat inom EU. Genom förordningen vill man hjälpa borgenärer att få en exekutionstitel som utan hinder kan cirkulera i det europeiska rättsliga området. Det blir enklare, snabbare och gratis i de flesta instanserna och det kommer att förenkla vanliga betalningar av fordringar och göra underhållsskyldighet från en medlemsstat tillämplig i en annan. Genom att göra detta förenklas EU-medborgarnas liv och det uppmuntrar till ökat samarbete mellan medlemsstaterna.
Dumitru Oprea (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Enligt min mening är detta betänkande absolut nödvändigt i en tid när behovet av att harmonisera lagstiftningen i EU:s medlemsstater gör sig påmint på många områden, däribland underhållsskyldigheten.
Den reviderade versionen av förordningen om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet föreskriver tydligt de kriterier och situationer där denna typ av förpliktelse kan tvingas fram med stöd av lag.
Underhållsskyldigheten är personlig och kontinuerlig, för att inte nämna unilateral.
Förordningen kommer att förenkla livet för EU-medborgarna på så sätt att förfarandet för att fastslå underhållsskyldigheten förenklas. Det innebär närmare bestämt att så snart en medlemsstat beslutat om underhållsskyldighet, kommer detta att vara bindande för alla medlemsstater. Detta är en viktig aspekt med tanke på att många medborgare bor i en annan medlemsstat än den de föddes i eller i en annan stat än den där beslutet om underhållsskyldighet fattades.
Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Denna förordning kommer att förenkla medborgarnas liv. Det var ett av resultaten man ville uppnå, särskilt vad gäller de förfaranden som krävs för att fastställa underhållsskyldighet.
Förordningen föreskriver följaktligen att så snart medlemsstaterna beslutat om underhållsskyldighet, kommer detta att vara bindande för alla medlemsstater.
Genom förordningen inrättas också ett system för verksamhetssamarbete mellan medlemsstaternas centrala myndigheter i syfte att hjälpa borgenärer att få tillbaka sina fordringar.
Det slutresultat som vi har framför oss är en kompromiss som vi stöder med glädje. Detta innebär att EU-medborgarna kan dra nytta av förordningen så snart som möjligt.
Vi anser att kommissionen måste fortsätta arbeta med verkställighetsförfarandena.
Vi är mycket nöjda med nyheten att kommissionen har för avsikt att göra det och vi hoppas att det kommer att göra det möjligt för medborgarna att dra nytta av förordningen så snart som möjligt.
Ett effektivt genomförande är emellertid en viktig förutsättning för att kunna säkerställa ett gemensamt harmoniserat system för erkännande och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet inom EU.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) I betänkandet om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet analyseras och utvärderas den ändrade versionen av rådets förordning.
Förordningens huvudsyfte är att förenkla de principer som rör fastställandet av underhållsskyldighet (nyckeln till ett effektivt återtagande av fordringar) och att organisera ett effektivt samarbetssystem mellan EU:s medlemsstater i frågor som rör sådana skyldigheter.
Betänkandet har mitt fulla stöd. Det utgör en kompromiss mellan kommissionens förslag och förväntningarna hos utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Ett omedelbart antagande av förordningen – före slutet av 2008 – gör att medborgarna snabbt kan dra nytta av den vilket bör prioriteras i det här fallet.
Šarūnas Birutis, skriftlig. – (LT) Medlemsstaternas metrologiska regler tillämpas på många kategorier av mätdon och produkter. Direktivet innehåller en uppsättning allmänna bestämmelser för EG-typgodkännande, första EG-verifikationsförfaranden och metrologiska kontrollmetoder. Genom att genomföra direktiv som är tillämpliga på olika mätdon och mätprodukter fastställs de tekniska kraven på konstruktion, funktion och noggrannhet samt kontrollförfarandena. Ett EG-typgodkännande av mätmetoder innebär på EU-nivå att medlemsstaterna tillåts utföra en första genomgång eller att, i de fall detta inte är obligatoriskt, mätdon kan släppas på marknaden och användas. Den nya versionen av direktivet innehåller ändringsförslag som är relaterade till det föreskrivande förfarandet med kontroll, och därför bör den kodifierade versionen av direktiv 71/316/EEG ersättas med den nya versionen.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av Gay Mitchells betänkande röstade jag för Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna.
Jag stöder detta initiativ som ger EU ett nytt instrument för utvecklingspolitiken så att man ska kunna hantera de huvudproblem som följer av de stigande livsmedelspriserna. Prisökningarna har orsakat upplopp, oroligheter och instabilitet i många länder och hotar resultatet av många års investeringar i åtgärder för utveckling och fred. Hundratals miljoner människor har fått se sin fattigdom förvärras, och den senaste tidens insatser för att uppnå millennieutvecklingsmålen har urholkats. Det behövs 18 miljarder euro och EU planerar att avsätta tio procent av detta, det vill säga 1,8 miljarder euro. Med tanke på de pengar som redan har avsatts handlar det om ett extra paket på en miljard euro. Jag stöder inte kommissionens planer att ta de pengarna från jordbruksfonderna.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade givetvis för detta betänkande. Som även påpekas i betänkandet, tog kommissionen ett modigt beslut i och med sitt förslag att avsätta 1 miljard euro till livsmedelskrisen och jag tycker att både kommissionen och rådet ska få vårt fulla stöd för att kunna anta denna viktiga förordning. Att bekämpa livsmedelskrisen kräver konkreta insatser på olika plan och alla EU-institutioner måste samarbeta för att vi ska kunna uppnå önskvärda resultat.
Nigel Farage, Trevor Colman and Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Vi sympatiserar naturligtvis med de fattiga ländernas svåra situation. Vi tycker emellertid att det främst är EU:s olika politikområden, såsom den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken samt handelsprotektionism som är orsaken till många av de här problemen. Vi tycker att nationsstater är bäst lämpade att hjälpa utvecklingsstater på ett mellanstatligt plan, inte överstatliga myndigheter som arbetar uppifrån och vars politik i första hand bär skulden.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Parlamentsledamot Gay Mitchell har presenterat en plan som beskriver en gemensam EU-reaktion på de stigande och instabila livsmedelspriserna i utvecklingsländerna. Planen syftar till att tillhandahålla riktlinjer för ett snabbt ingripande och säkerhetsåtgärder för de kommande skördarna. Genom planen försöker man även ge ett strukturerat långsiktigt stöd som ska anpassas och differentieras beroende på situationen. Den föreskriver att en miljard euro ska fördelas fram till 2010 enligt strikta reglerade kriterier. Livsmedelssäkerhet utgör en grund för all slags utveckling och bekämpningen av världssvälten är en komplicerad men viktig fråga som vi måste hitta en lösning på omgående. Jag stöder med glädje parlamentsledamot Gay Mitchells betänkande.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I sin motivering uppmanar föredraganden med känslosamma ord EU att ge resten av världen sina sparpengar ur budgeten! Detta är ett märkligt och farligt sätt att se på hantering av offentliga medel och argumenten innehåller dessutom både hot och klander.
Det fanns ingen anledning att gå så långt för att övertala oss att hjälpa de länder som behöver vårt stöd mest.
Jag vill dock ta upp följande tre punkter:
– Den explosionsartade ökningen av livsmedelspriser världen över påverkar visserligen framför allt människorna i utvecklingsländerna, men den påverkar även miljoner EU-medborgare. Vad gör kommissionen för dem?
– Är det verkligen nödvändigt att anförtro kommissionen hanteringen av denna krisåtgärd när det är kommissionen själv som till stor del är ansvarig för denna situation? Kommissionen står bakom EU:s malthusianska jordbruk som bidrar till de ökande priserna. Kommissionens handelspolitik leder till en exportkultur i de fattigaste länderna. Under dessa omständigheter, och med tanke på att marknaden och frihandel prioriteras, är de föreslagna åtgärderna för att stödja det lokala jordbruket dömda att misslyckas.
– Slutligen undrar jag vad som görs för att bekämpa den absurda och omoraliska spekulationen på livsmedelsmarknaden?
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Höga livsmedelspriser drabbar i första hand de människor som har det allra sämst ställt i världen. Tillsammans med kriserna på finans- och energimarknaderna riskerar levnadsförhållandena för stora befolkningsgrupper nu att kraftigt försämras.
Vi inser att den uppkomna situationen förutsätter handling. Däremot delar vi inte föredragandens ambition att inrätta ytterligare en EU-mekanism för fördelning av ekonomiskt stöd. Utvecklingsbistånd, dess omfång, inriktning och innehåll utgör ett gott exempel på något som Junilistan anser ska bestämmas på nationell nivå i första hand och via samverkan genom FN-organ i andra hand. Junilistan ifrågasätter EU:s roll, eftersom det torde vara möjligt att söka lösningar på den aktuella livsmedelsbristen genom internationella fora istället. Vi har av dessa skäl valt att rösta nej till betänkandet i sin helhet.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi tycker att några av de ändringsförslag som har gjorts förbättrar kommissionens ursprungliga förslag, nämligen vikten av att framför allt produktion av lokala produkter och småskaliga jordbrukare uppmuntras i stället för produktion för export, att producentorganisationerna deltar i att ta fram program och att de prioriterar småskaliga jordbruk och att bistånd inte ges till produktion av råmaterial till lyxvaror eller biobränslen (vi anser det beklagligt att genetiskt modifierade organismer (GMO) inte exkluderades).
Det är dock viktigt att betona att detta initiativ bör betraktas i ett EU-politiskt sammanhang vilket kan reducera det till ett förhandlingsobjekt eller ett villkor för att påtvinga andra länder EU:s ekonomiska intressen. Vi syftar på den press som läggs på staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna) för att de ska ingå avtal med Världshandelsorganisationen (WTO) eller skriva under EU:s avtal om ekonomiskt partnerskap. EU försöker utnyttja ekonomikrisen för att påtvinga de staterna dessa avtal.
Det är också värt att notera att detta initiativ inte kan dölja det faktum att EU:s så kallade utvecklingsbistånd har minskats och inte heller att det satsas avsevärda belopp på den återupptagna kapprustningen och militariseringen av internationella relationer, något som EU har en viktig roll i.
Det är tydligt att EU ger med den ena handen bara för att förr eller senare ta tillbaka med båda händerna. Det är hyckleri.
Gyula Hegyi (PSE), skriftlig. – (HU) Jag håller med föredraganden om att finanskrisen inte är en anledning för oss att skära ner på vårt bistånd till de svältande människorna i utvecklingsländerna. Jag vill påpeka att det naturligtvis även inom EU finns människor som befinner sig i en svår situation på grund av de ständigt stigande livsmedelspriserna. Detta gäller inte bara i de nya medlemsstaterna utan även i de gamla.
En av orsakerna till de stigande livsmedelspriserna är utan tvekan den snabba ökningen av biobränsleproduktion. Om bränsle kan säljas till ett högre pris tränger det antingen ut billigare livsmedel från produktionen eller så drivs även det priset upp. Därför får inte EU importera biobränsle från länder eller större regioner där detta hotar tillgången på livsmedel som lokalbefolkningen har råd med.
Biobränslen spelar en viktig roll i den förnybara energin, men om vi använder dem utan att tänka oss för kan det leda till allvarliga tragedier. EU måste därför bygga sin biobränsleanvändning på produktion inom EU. Eftersom sådana bränslen driver upp lokala livsmedelspriser och hotar regnskogarna, är det inte bra att importera biobränslen från utvecklingsländerna.
Jeanine Hennis-Plasschaert, Jules Maaten, Toine Manders and Jan Mulder (ALDE), skriftlig. − (NL) Ledamöterna från det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati avstod från att rösta i den sista röstomgången om Gay Mitchells betänkande om en snabbinsatsmekanism för åtgärder mot de kraftigt stigandelivsmedelspriserna i utvecklingsländerna, eftersom de hyser allvarliga tvivel om att de föreslagna åtgärderna kommer att ge önskat resultat. Om man ska förbättra jordbruksproduktionen i utvecklingsländerna krävs det ett mer strukturerat tillvägagångssätt än en summa på en miljard euro som måste spenderas inom tre år. Dessutom anser ledamöterna från det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati att det fortfarande läggs för mycket tonvikt på att förse FN-organisationer och världsbanken med resurser. Medlemsstaterna skulle även kunna göra det direkt. I stället bör EU och dess organisationer, inklusive Europeiska investeringsbanken (EIB), ta täten i denna fråga.
Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av Gay Mitchells betänkande. EU måste agera snabbt mot livsmedelskrisen. Den globala krisen har visat oss exakt hur skör den ekonomiska situationen i rika länder kan vara. Vi måste komma ihåg att fattiga länder och utvecklingsländer är utsatta för mycket större problem. Ett av dem är det ökade antalet människor som riskerar svält.
I dramatiska hungersnödssituationer får vi inte slösa bort värdefull tid på att tillämpa de korrekta finansiella förfarandena. Jag är säker på att det nya instrumentet kommer att göra det möjligt för oss att utföra det som är en av våra viktigaste plikter, nämligen att rädda liv på ett effektivt sätt.
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Som Världsbankens ordförande har påpekat, kan undernäringsproblemen förvandlas till ett bortglömt millennieutvecklingsmål. EU borde i högre grad beakta andra frågor, bland annat världslivsmedelsprogrammets finansieringsbehov, arbetet inom olika organisationer som utvärderar länders behov, stöd till små jordbrukare (på kort sikt, och även en analys av de instabila livsmedelspriserna på lång sikt), långsiktiga utmaningar inom produktions- och produktivitetsområdet, försummade forskningsplaner och behovet av att hitta lösningar för riskhantering (såsom finansiella instrument som kan utnyttjas vid torkperioder).
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande eftersom det under den rådande globala finanskrisen är viktigare än någonsin att uppfylla våra åtaganden för utvecklingsländerna. En miljard euro extra kommer att göra att utvecklingsländerna inte lämnas åt sitt öde.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag tänker rösta för Gay Mitchells betänkande om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna. Jag delar i synnerhet föredragandens åsikt om att de kraftigt stigande livsmedelspriserna inte kan eller får vara något som bara hamnar på löpsedlarna. Det är oroväckande att den mycket omdiskuterade globaliseringen av marknaderna har lett till att fler människor lever under existensminimum i hela världen. Det är dock ännu mer oroväckande att så många uttalar sig så fint om problemet men att så få konkreta och effektiva åtgärder vidtas på internationell nivå. Jag välkomnar därför att föredraganden betonar behovet av en snabb insats och att han hänvisar till ett system där nödåtgärder för att inrätta sociala skyddsnät åtföljs av en vilja att ge bistånd som kan underlätta tillgången till jordbruksinsatsvaror och jordbrukstjänster samtidigt som man tar hänsyn till behovet av ett differentierat tillvägagångssätt på lokal nivå.
Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Det råder nu en djup finans- och livsmedelskris. Stigande livsmedelspriser har fått extremt negativa följder i utvecklingsländerna. Fattigdomen har ökat och vi riskerar att inte uppfylla några millennieutvecklingsmål. De höga priserna har resulterat i upplopp och oroligheter. Jag röstade därför för detta förslag att ta en miljard euro från det outnyttjade stödet till jordbrukare i EU och använda pengarna till att hjälpa hårt kämpande jordbrukare i utvecklingsländerna så att de kan köpa viktiga varor som utsäde och gödningsmedel. Det gläder mig att vi i Europaparlamentet har uppnått enighet med de nationella regeringarna om detaljerna för hur detta ska fungera.
– Betänkande: García-Margallo y Marfil (A6-0448/2008)
Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater anser att dessa betänkanden är ett steg på vägen i riktning mot att effektivare komma åt otillbörligt skatteundandragande. I förhållande till de nya svenska momsreglerna som trädde i kraft den 1 januari 2008 kommer dessa betänkanden tyvärr att innebära en viss grad av ökad administration för vissa företag, men vi anser att förändringarna är motiverade och proportionella i förhållande till syftet och har därför valt att rösta för.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av det betänkande som min uppskattade spanska kollega José Manuel García-Margallo y Marfil har utarbetat röstade jag för rådets förslag till direktiv om ändring av direktivet från 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner.
För närvarande är det system för informationsutbyte om gemenskapsinterna varuleveranser, som infördes inom ramen för övergångsåtgärder för moms som antogs vid övergången till den inre marknaden, inte längre ett lämpligt sätt att effektivt hantera skattefusk i samband med gemenskapsinterna transaktioner. Det bör noteras att denna åtgärd är en av flera åtgärder av vilka några uttryckligen är utformade för att öka rättssäkerheten vid affärstransaktioner och minska den administrativa bördan samt förbättra informationsutbytet och samarbetet mellan skattemyndigheter. Jag stödde de ändringsförslag som föreskriver att kommissionen två år efter att direktivet har trätt i kraft måste utarbeta en rapport som utvärderar direktivets effekter med särskild tonvikt på de administrativa kostnader som de nya skyldigheterna innebär för de berörda skattebetalarna och effektiviteten i dessa skyldigheter i kampen mot skatteundandragande.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi stöder generellt föredragandens förslag som syftar till att förbättra kommissionens dokument om kampen mot skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner.
Det är sant att momsbedrägerier inte bara påverkar finansieringen av medlemsstaternas budgetar utan även den övergripande balansen för EU:s egna medel, såtillvida att en minskning av de momsbaserade egna medlen måste kompenseras genom en ökning av de egna medlen från bruttonationalinkomsten.
Dessutom anser jag att det vore rimligt att utföra en utvärderingsrapport om följderna av detta direktiv, särskilt när det gäller de administrativa kostnaderna för beskattningsbara personer och förvaltningarna samt effektiviteten i dessa formella skyldigheter i kampen mot skatteundandragande.
Vi har dock stora betänkligheter vad gäller den relativa rättvisan i det nuvarande systemets bestämmelser och deras tillämpning. Det var därför vi avstod från att rösta om detta betänkande.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade mot José Manuel García-Margallo y Marfils två betänkanden om bekämpning av skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner, eller enklare uttryckt: momsbedrägerier i samband med handel mellan medlemsstaterna.
Naturligtvis fördömer vi dessa bedrägerier och stöder mellanstatligt samarbete mellan de berörda nationella myndigheterna. Föredragandens förslag går dock mycket längre än så med ett gemensamt ”EU-skatteregisterutdrag” som ska finnas tillgängligt för de nationella regeringarna med syfte att samla information om personer som misstänks för att ha varit inblandade i bedrägerier på ett eller annat sätt och att hindra dem från att etablera eller leda företag någonstans inom EU. På vems vägnar? I enlighet med ett rättsligt, administrativt eller fullkomligt godtyckligt beslut? Fattat på vilken nivå? I enlighet med vilka fastställda bestämmelser – om ens några – i fördragen?
EU-beslutens överordnade funktion, den självutnämnda straffrättsliga kvasimakten, kommissionens uppblåsta verkställande roll och ökad byråkrati för företagen i en tid när vi skryter över EU:s småföretagsakt – allt detta är oacceptabelt enligt vår mening.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Med alla skattesystem följer skattefusk. Frågan är bara hur detta kan kontrolleras på bästa sätt. Bland alla åtgärder måste man åtminstone se till att små och medelstora företag inte drunknar i administrativa kostnader. Till att börja med måste man ta itu med skatteundandragandena på ett kraftfullt sätt.
Alla slags förbättringar av samarbete är utan tvekan bra så länge som det inte slutar med att EU inkräktar på medlemsstaternas beslutsbefogenheter. Ett överenskommet förfarande mellan EU:s medlemsstater i vilket det inte förekommer några större skillnader jämfört med de befintliga systemen måste därför komma först. Jag röstade därför mot detta betänkande.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för José Manuel García-Margallo y Marfils betänkande om att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner, med särskild hänsyn till det gemensamma mervärdesskattsystemet. Jag håller med om att vi måste bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner och jag tycker att administrativa samarbeten mellan medlemsstaterna bör stärkas inom EU:s gemensamma marknad. För de transaktioner som inte utförs inom de nationella gränserna är det nödvändigt att åtgärder som till största delen faller inom nationella befogenheter åtföljs av åtgärder för gemensamt ansvar på EU-nivå, utbyte av bra metoder och formella skatteförpliktelser.
– Betänkande: García-Margallo y Marfil (A6-0449/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) På grundval av det betänkande som min uppskattade kollega José Manuel García-Margallo y Marfil utarbetat röstade jag för rådets förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1798/2003 i syfte att bekämpa skatteundandragande i samband med gemenskapsinterna transaktioner.
Kommissionen måste centralisera den information som rör de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa skatteundandragande, visa vilken åtgärd som var mest framgångsrik och rekommendera den åtgärd som bedöms mest lämplig för att råda bot på bedrägligt beteende. Kommissionen kommer att sammanställa ett antal indikatorer som identifierar de områden där risken för skatteförsummelse är störst. De nationella skattemyndigheterna måste inse behovet av att komma tillrätta med bedrägerier och hjälpa ärliga skattebetalare att uppfylla sina förpliktelser. På grundval av den insamlade informationen för utvärderingen av förordningens tillämplighet måste kommissionen utarbeta en samling indikatorer för att fastställa i vilken utsträckning varje medlemsstat kommer att samarbeta med kommissionen och med de andra medlemsstaterna. Kommissionen måste därför ge dem den tillgängliga information och den hjälp som krävs för att komma tillrätta med bedrägerierna. Medlemsstaterna och kommissionen måste med jämna mellanrum utvärdera förordningens tillämpning.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även i detta fall är vi generellt sett eniga med föredragandens förslag som syftar till att förbättra kommissionens dokument. Så är fallet med det förslag i vilket föredraganden insisterar på att kommissionen måste informera Europaparlamentet om de återgärder som man planerat att vidta i enlighet med överenskommelsen mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämplighetsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG.
Jag håller även med om att medlemsstaterna och kommissionen bör utvärdera förordningens tillämpning med jämna mellanrum. Förslaget att kommissionen ska sammanställa ett antal indikatorer med syfte att fastställa i vilken utsträckning varje medlemsstat kommer att samarbeta med kommissionen och de andra medlemsstaterna verkar emellertid inte vara tillräckligt tydligt formulerat enligt min mening. Det är dock uppenbart att det har kommit kritik från revisionsrätten som rör avsaknaden av ett effektivt administrativt samarbete för att bekämpa skatteundandraganden. Det möjliga utbytet av bra rutiner och analysförberedelser kan inte rättfärdiga högre avgifter på de områden där subsidiaritetsprincipen tillämpas.
Vi avstod därför från att rösta om detta.
– Förslag till resolution: Åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i Europa – ”Small Business Act” (B6-0617/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det gemensamma förslaget om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i Europa – Small Business Act som fyra politiska grupper har lagt fram, inklusive Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater. Jag beundrar det fantastiska arbete som min franska kollega Nicole Fontaine och det franska ordförandeskapet tillsammans med minister Christine Lagarde har utfört. Det finns ett akut behov av att medlemsstaterna formellt bekräftar sin avsikt att godkänna Small Business Act (SBA) under rådets möte i december 2008 som kommer att äga rum i Bryssel. Detta måste göras för att se till att SBA får den höga nivå som krävs och att dess bestämmelser samtidigt blir rättsligt bindande. På så sätt kan man påverka de små och medelstora företagens förutsättningar på ett positivt sätt. De utgör grunden för en mycket viktig del av det ekonomiska systemet och enmansföretagen har utan tvekan en social roll. De är dock sårbara och förtjänar särskild uppmärksamhet. På samma sätt som EU måste verka för sitt välfärdssystem är det också mycket viktigt att EU ger sitt stöd till de små och medelstora företagen.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet. Små och medelstora företag utgör kärnan i EU:s ekonomi med tanke på tillväxt, nyskapande och sysselsättning. En politik som stöttar dem innebär därför att man garanterar stabilitet i hela systemet, något som är ännu viktigare i dagens globala kris som endast kan hanteras om man har realekonomin i åtanke. Vi måste därför stödja varje insats, men vi får inte glömma att vi fortfarande har en lång väg att gå eller att stå fast vid vårt åtagande.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade för denna resolution om att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i EU inom ramen för Small Business Act eftersom vi känner till, och detta har vi sagt i åratal, den centrala ekonomiska roll som de företagen har. De är de huvudsakliga motorerna för välstånd och sysselsättning.
Problemet är att detta i dag endast fungerar i teorin. Det är kommissionen som uppmanar medlemsstaterna att ”tänka på små företag i första hand”, men som sedan inför en otydlig och obegriplig lagstiftning och administrativa rättsliga restriktioner. Det är kommissionen som trots sina förpliktelser schabblar bort de konsekvensanalyser som måste åtfölja lagstiftningsförslagen. Det var kommissionen som genomförde en politik om tillgång till offentliga upphandlingskontrakt, vilket har resulterat i att lokala små och medelstora företag nu blir systematiskt bortkörda till förmån för stora EU-omfattande företag i den heliga konkurrensens namn. Det var kommissionen som var fixerad vid harmonisering av direktbeskattning och införde de nuvarande restriktionerna för momssatser.
Ja, nu är det äntligen dags att prioritera alla dessa småföretag och deras chefer och anställda. Det ska först och främst göras genom EU-lagstiftning.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) En förbättring av förutsättningarna för små och medelstora företag i EU och stöd för den europeiska stadgan för småföretag är extremt viktigt för en effektiv utveckling av EU:s ekonomi och entreprenörskap och jag har därför beslutat att stödja resolutionen.
Alla administrativa förenklingar för att starta en verksamhet, förenklingar av bestämmelser och avskaffande av onödiga lagar kan bara snabba på processen att starta små och medelstora företag, vilket leder till arbetstillfällen för miljontals människor.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi känner till det stöd som banksektorn och andra finansföretag får under förevändningen att undvika en kris i finanssektorn och dess möjliga följder, särskilt på det ekonomiska området där mikroföretag och små och medelstora företag dominerar.
Även om det är tydligt att det endast blir möjligt att hitta hållbara alternativa lösningar genom att bryta med den rådande politiken om ekonomisk liberalisering, stöder vi varje åtgärd som kan underlätta den allvarliga situationen för tusentals mikroföretag och små och medelstora företag.
Vi vidhåller dock vår ståndpunkt att gynnsamma förutsättningar för mikroföretag och små och medelstora företag först och främst kräver ökad köpkraft för folket, höjda löner för arbetarna och förbättrade pensionsfonder.
Vi vill därför med vår röst för denna resolution betona vår önskan att resolutionen inte blir ännu ett luftslott i den propaganda som är vanlig nu för tiden. Stödet måste faktiskt nå ut till mikroförtagen och de små och medelstora företagen och inte ätas upp av administrationen.
Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag vill utrycka mitt stöd för antagandet av stadgan för småföretag som syftar till att förbättra situationen för sådana företag i EU. Det är välkänt att små och medelstora företag har en central roll i EU:s ekonomi. De står för uppskattningsvis 100 miljoner jobbtillfällen och utgör en enorm inkomstkälla för medlemsstaterna och regionerna. Många av dessa företag bidrar aktivt till nyskapande.
Det är därför viktigt att inse att man inte kan rättfärdiga alla de barriärer som små och medelstora företagare fortfarande står inför. Vi måste också komma ihåg att sådana företag är mycket känsliga för ökad konkurrens och för finansiella och administrativa problem. Enkla och tydliga bestämmelser är grundläggande för att de företagen ska kunna fungera på ett bra sätt.
Det finns följaktligen ett oundvikligt behov av att Europaparlamentet ingriper. När lämpliga lagstiftande instrument finns till hands kan parlamentet bemöta det uppkomna behovet och bidra till att de kvarstående barriärerna försvinner. Det är i synnerhet under den pågående ekonomiska kollapsen extremt viktigt att tillhandahålla resurser.
Jag välkomnar Europeiska investeringsbankens förslag till nytt paket genom vilket man vill avsätta 30 miljarder euro till små och medelstora företag. Vi måste dock överväga en ökning av den summan eftersom det skulle få dramatiska konsekvenser för många människor om ett stort antal småföretag gick i konkurs.
Jag är säker på att rådet under dessa omständigheter kommer att godkänna stadgan för småföretag och kräva att medlemsstaterna inför bestämmelserna i den.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) EU har i många år förespråkat – åtminstone på pappret – främjandet av små och medelstora företag. Man kan emellertid skriva vad man vill på papper, men gärningar säger mer än ord. Småföretagen måste fortfarande kämpa mot administrativa hinder, stora företag får fortsatt statsunderstöd och medelstora företag får en praktiskt taget underordnad roll. Lagstiftningshysteri kväver ofta små företag medan stora företagsgrupper har råd med experter som kan dra fördelar av alla slags kryphål.
Om man följer USA:s exempel måste EU:s lagar därför genomgå en kostnadsanalys för små och medelstora företag och man måste uppmuntra till en avbyråkratisering för att kunna avskaffa många dyra avgifter där det finns en informations- och meddelandeförpliktelse. Förslaget tycks åtminstone vara ett steg vidare i rätt riktning och det är därför jag har röstat för det.
James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Om det är någon tid då små och medelstora företag behöver stöd så är det nu. De rådande ekonomiska omständigheterna påverkar dessa företag starkt – oavsett om det handlar om svårigheter att behålla kassaflödet eller konsekvenserna av att konsumenterna handlar mindre.
Vi måste se till att de små och medelstora företagen under den rådande ekonomikrisen fortfarande får tillgång till adekvat finansiering, särskilt nu när bankerna inte lånar ut pengar till småföretag. Mer allmänt sett bör onödiga administrativa och byråkratiska bördor tas bort. De små och medelstora företagen utgör stommen i EU:s små ekonomier, till exempel Nordirland. Vi måste uppmuntra nyskapande entreprenörer i stället för att lägga för många byråkratiska hinder i deras väg.
Stadgan för småföretag är ett steg på vägen men den måste antas av rådet snarast och genomföras fullt ut i medlemsstaterna så att den kan få ett riktigt positivt resultat.
Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Under de rådande svåra ekonomiska omständigheterna kan de små och medelstora företagen i många fall bli de första att drabbas, med fruktansvärda konsekvenser.
Med tanke på att de små och medelstora företagen i vissa medlemsstater, som i Rumänien, står för mer än 60 procent av bruttonationalprodukten, måste stödåtgärder vidtas. De är välkomna och framförallt brådskande.
En annan åtgärd som välkomnas är Europeiska investeringsbankens nya paket på 30 miljarder euro som har öronmärkts för lån till små och medelstora företag. Jag hoppas verkligen att dessa lån kommer att bli lättillgängliga för småföretag även i de nya medlemsstaterna som Rumänien eller Bulgarien.
Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. – (GA) Vi måste visserligen bemöta och uppmärksamma den stora utmaning som en stabilisering och reform av det finansiella systemet innebär. Som företrädare för de vanliga människorna i våra länder är det dock vår absoluta plikt att fokusera på det som kallas ”den verkliga ekonomin”.
EU:s medborgare drabbas nu hårt av den ekonomiska krisen. Det vore enkelt att helt och hållet hålla sig till en konservativ politik i dessa tider, en politik som enbart skulle syfta till att stabilisera det finansiella systemet. I stället för att göra det måste vi emellertid fokusera på att återuppbygga ekonomin från grunden.
I västra Irland är omkring 70 procent av arbetarna anställda av småföretag. De utgör den ekonomiska pulsen i det området. Vi måste inte bara skydda de företagen utan vi måste även uppmuntra entreprenörskap, tillväxt och utveckling i den sektorn. Jag välkomnar därför de initiativ som har startats av irländska och europeiska institutioner på sistone för att stödja småföretagarsektorn. Jag uppmanar den privata och finansiella sektorn och politikerna att ta fler liknande initiativ.
Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europeiska stadgan för småföretag lanseras inom ramen för Lissabonstrategin som är mot gräsrotstänkande och mot arbetarklassen. Den ingår i EU:s strategi för att färdigställa den gemensamma inre marknaden på bekostnad av arbetstagarna och deras rättigheter.
Genom att locka med sänkta momssatser för lokala tjänster och tjänster som ger många arbetstillfällen försöker EU pressa fram ett godkännande från de små och medelstora företagen till de stora företagens fördel. EU främjar planerna för att kunna tillgodose sina egna intressen och inte de små företagen eller egenföretagarnas intressen.
Kommissionens ordförande José Manuel Barroso informerade om den verkliga storleken på de företag som stadgan rör och han beskrev dem som de som fullt ut drar nytta av den gemensamma marknaden och etablerar sig på de internationella marknaderna för att kunna utvecklas till globala konkurrenskraftiga företag. Kommissionsledamot Günter Verheugen betonade den reaktionära ideologiska innebörden i stadgan genom att framhålla att det som är viktigt i den är det sociala erkännandet av affärsmän och lockelsen i att starta en affärskarriär för att man ska kunna förändra den negativa bilden av affärsmän och synen på entreprenörers risktagande.
Det som är viktigast i förslaget är dock den nya bestämmelsen om privata företag i EU som kommer att göra det möjligt för ett ”privat europeiskt företag” att göra affärer i EU:s samtliga medlemsstater och kringgå de nuvarande hindren i form av samhällskontroll.
Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna resolution som innebär ett steg på vägen mot att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i Europa. De företagen är fullkomligt ovärderliga för EU:s ekonomi, Rumäniens små och medelstora företag inkluderade.
Små och medelstora företag står för mer än 100 miljoner arbetstillfällen och utgör en grundförutsättning för den ekonomiska tillväxten.
I synnerhet under denna ekonomiska kris måste vi utnyttja alla tillgängliga medel för att stödja denna sektor som kan ligga till grund för en ekonomisk återhämtning.
Jag stöder genomförandet av Europeiska investeringsbankens nya paket som kommer att innebära att 30 miljarder euro öronmärks för lån till små och medelstora företag. Jag uppmanar även till att denna fond utvecklas och utökas i framtiden.
Jag tycker att det är mycket viktigt att även medlemsstaterna får fram och genomför åtgärder för att stödja små och medelstora företag internt för att komplettera de åtgärder som vidtas på EU-nivå.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för förslaget till resolution om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag i Europa – ”Small Business Act”. Jag är fullständigt övertygad om att de små och medelstora företagen, som står för mer än 90 procent av EU:s sysselsättning, bidrar betydligt till den ekonomiska tillväxten i EU. Det är därför vi behöver en EU-lag om småföretag, nämligen stadgan för småföretag som endast kan träda i kraft om det finns ett konkret åtagande på nationell nivå och EU-nivå att genomföra den. Jag håller vidare med om att vi måste uppmana rådet att bekräfta att det har för avsikt att formellt godkänna denna lag vid Europeiska rådets kommande möte för att kunna garantera en rättvis och adekvat synlighet för ett sådant viktigt initiativ.
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) I dagens omröstning röstade jag för denna resolution som ska förbättra förutsättningarna för EU:s små och medelstora företag.
Stadgan för småföretag kommer att bidra till den polska ekonomins utveckling och även till EU:s ekonomi som helhet.
De små och medelstora företagen står nu för mer än 100 miljoner arbetstillfällen i EU. De utgör motorn i sina ekonomier. Det är enligt min mening i dag, under den rådande ekonomiska krisen, som resolutionen påvisar behovet av att stödja bestämmelserna i stadgan.
Om vi ska komma till rätta med EU:s finansiella situation kommer det att krävas mer än stöd till stora finansiella institutioner. Vi måste framför allt vidta särskilda åtgärder för att stödja små och medelstora företag, åtgärder som kommer att göra det möjligt för dem att hantera icke-fungerande marknader och göra det enklare för dem att bedriva sina verksamheter.
Stadgan för småföretag kommer naturligtvis inte att lösa deras problem, men den kommer att formulera de principer som säkerställer en rättvis behandling av små och medelstora företag och introducera en första ram för en politik som riktar sig till företag.
– Gemensamt förslag till resolution: EU:s uppförandekod för vapenexport (RC B6-0619/2008)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om EU:s uppförandekod för vapenexport som sex politiska grupper har lagt fram. Jag håller med om att det är nödvändigt att stävja tvivelaktiga vapenöverföringar genom en strikt tillämpning av uppförandekodens kriterier på både företag och nationella väpnade styrkor och förhindra olaglig vapenhandel genom att uppmana samtliga medlemsstater att, om de inte redan har gjort det, se till att EU:s gemensamma ståndpunkt från 2003 om kontroll av vapenförmedling införlivas i den nationella lagstiftningen. Vi måste uppmuntra utredningar av brott mot vapenembargon och förbättra kvaliteten på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar in i samband med den årliga rapporten om uppförandekoden. Med det sagt får vi inte vara naiva – i den komplicerade och farliga värld vi lever är detta en känslig fråga och det var därför jag opponerade mig mot Tobias Pflügers muntliga ändringsförslag. Det är enligt min mening för hastigt att sammanlänka uppförandekoden, genomförandet av det kommande direktivet om överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen och kontrollen av vapenexport.
Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är starkt för denna resolution. Den gemensamma ståndpunkten om en uppförandekod för vapenexport till tredjeländer måste antas för att det kommande direktivet om överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen ska kunna genomföras på ett korrekt sätt och för att en officiell kontroll av vapenexport ska kunna genomföras.
Det är sant att vi behöver en solid rättslig grund för denna uppförandekod som kommer att göra det möjligt för oss att på nytt granska den rådande vapenembargon mot Kina. Det förekommer fortfarande svårigheter med Peking, men de bör inte likställas med problemet mellan Burma och Zimbabwe.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Inom ramen för den rådande kapprustningen och militariseringen av internationella relationer, i vilket USA, Nato och EU har centrala roller, är alla initiativ som bidrar till att vapenexporten begränsas ett steg i rätt riktning.
Det som dock karaktäriserar EU är dess val att ge ny kraft åt ett ”försvarets Europa” (en eufemism för intervention och våld) vilket på nytt bekräftar dess ”mål att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato” och anpassa det till omständigheterna med syfte att komplettera och stärka varandra.
Det räcker med att titta på rådets slutsatser av den 11 och 12 december som rör förstärkningen av europeisk säkerhets- och försvarspolitik (ESFP) – rådet förbereder för närvarande EU-stormakternas ståndpunkt inför Natos toppmöte i april nästa år – där man hänvisar till ett stort kliv in i den så kallade ”europeiska säkerhetsstrategin” (från 2003) och fastställandet av nya mål för att ”stärka och optimera EU:s möjligheter” de kommande tio åren att ”utanför EU:s territorium samtidigt utföra en rad civila uppdrag och militära operationer av olika omfattning som motsvarar de mest sannolika situationerna”.
Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I en tid när EU:s arbetare betalar orimliga summor för att finansiera försvarsprogram och utveckling av militär forskning, när EU:s vapenindustri växer och den ”lagliga” försäljningen av alla typer av vapen som produceras resulterar i enorma vinster för företagen, när EU som helhet blir fortsatt mer militariserat, när folket lider på grund av den nyordning enligt vilken EU aktivt deltar med USA och Nato – då kan man bara betrakta diskussionen och de framlagda kraven för ett godkännande av en gemensam EU-ståndpunkt och antagandet av åtgärder för ett genomförande av EU:s så kallade uppförandekod för vapenexport som ironisk.
Det ökade imperialistiska våldet och konkurrensen, något som kommer späs på ännu mer i och med den kapitalistiska finanskrisen, har resulterat i en ökning av de militära kostnaderna som nu till och med har passerat de kostnader som kalla kriget förde med sig. Med tanke på detta är försöket att stärka den lagstiftning som rör vapenexport ett sätt att håna och lura folket.
EU-arbetstagarnas svar borde vara att kämpa emot militariseringen av EU, EU-armén och förvarsprogrammen och att stå enade och kämpa emot ett krigsfrämjande EU.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min belgiske kollega Bart Staes betänkande om revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2007 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (VAT) som han har lagt fram på eget initiativ. Samtidigt som vi bör välkomna revisionsrättens särskilda rapport är dess slutsatser oroväckande på många sätt, särskilt med tanke på iakttagelserna att förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt inte är ett effektivt administrativt samarbetsinstrument eftersom många medlemsstater står i vägen för ett genomförande och kommissionens roll är begränsad. Det är dock viktigt att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande mot medlemsstater som försenar informationsutbytet. Kommissionens förslag att ändra mervärdesskattedirektivet och förordningen om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt är bra. Jag stöder inrättandet av en specialgrupp bestående av kommissionens behöriga avdelningar, generaldirektoratet för skatter och tullar och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar detta betänkande som banar väg för gemensamma EU-åtgärder för att uppnå korrekta siffror i samband med skatteundandragande, med tanke på vad det kostar Storbritannien varje år.
Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder fullt ut en förbättring av kvinnors situation på alla områden i samhället. Enligt vår mening ska kvinnor ha samma möjligheter på många av de områden som nämns i betänkandet. Vi tror även på kvinnans jämställda roll i politiken. Vi förstår att det finns specifika frågor att lösa när det gäller Balkan och vi uppmanar de nationella myndigheterna att inleda en förbättring av kvinnors möjligheter.
Vi är dock bekymrade över uppmaningen till kvotering, något som vi inte tror är rätt väg att gå för varken kvinnor eller män. Dessutom stöder vi inte inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet. Att uppnå jämställdhet mellan könen är ett viktigt villkor för alla de länder som kandiderar till en anslutning till EU. Balkans turbulenta historia gör det svårare att vidta åtgärder och även att granska situationen. Även om demokratiseringsprocessen går framåt återstår det fortfarande mycket att göra. I östra Balkanområdet diskrimineras fortfarande många kvinnor och de lever under fysiskt osäkra och ekonomiskt och socialt otrygga förhållanden. Regelverket bör därför förbättras ytterligare.
Därför kan en ratificering av FN-konventionen från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) inte dröja längre. Genom att avskaffa alla former av våld och ojämställdhet måste vårt mål vara att garantera kvinnor deras rättigheter och inte bara att vara jämställda med män, utan även att utan någon som helst begränsning få uttrycka den komplexitet och rikedom det innebär att vara kvinna i alla aspekter av deras liv.
Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Jag stödde Zita Gurmais betänkande som beskriver kvinnors situation på Balkan och som tar upp viktiga frågor som tyvärr inte bara rör den regionen eller enskilda fall.
Den mest akuta frågan är att stoppa brottsvågen mot kvinnor. Våld i hemmet, sexuellt utnyttjande och framförallt handel med kvinnor och barn är vanligt förekommande i dag.
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark (PPE-DE), skriftlig. − Vi valde att rösta för betänkandet då det behandlar flera mycket viktiga frågor rörande kvinnors situation på Balkan. Vi vill dock tydligt markera att vi motsätter oss krav på att införa kvotering. Hur politiska partier och nationella parlament väljer att organisera sig är inte en fråga EU ska besluta om utan är upp till dem själva.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Zita Gurmais betänkande om kvinnornas situation på Balkan eftersom det uppmärksammar att kvinnorna i den delen av Europa trots den ekonomiska tillväxten fortfarande måste utstå oräkneliga former av diskriminering.
Jag tror att om de olika rekommendationerna i betänkandet följs kan detta bli en modell för att förändra den rådande situationen, dvs. genom att man främjar ett ökat socialt skydd och uppmuntrar kvinnor att ta mer plats i samhället i de här länderna. Så är fallet med de åtgärder som syftar till att bekämpa problemen med våld i hemmet och ojämställda löner. De är positiva diskrimineringsåtgärder, som exempelvis könskvotering och en infrastruktur som tillåter vård av barn och äldre för att kunna avskaffa den begränsade tillgången till arbetsmarknaden för de här kvinnorna, och så vidare.
Jag vill även betona den betydelse som man i betänkandet ger investeringar i utbildning med syfte att drastiskt minska stereotyper och bidra till att förbereda de kommande generationerna för ett rättvisare och mer jämställt samhälle.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar varmt Zita Gurmais betänkande som på ett bra sätt dokumenterar utvecklingen av kvinnors rättigheter i västra Balkan. Jämställdhet är något som vi parlamentariker måste engagera oss i och göra allt i vår makt för att stödja. Att etablera jämställdhet mellan kvinnor och män är mycket viktigt för att kunna säkerställa fullständiga mänskliga rättigheter och jag tror att detta kommer att utvecklas vidare när bestämmelserna uppfylls.
De oproportionerliga faror som kvinnor utsätts för bekymrar mig. Jag syftar på våld i hemmet, kvinnohandel och påtvingad prostitution. Jag stöder helt och fullt de frågor som rör bekämpningen av människohandel och diskrimineringen av romska kvinnor och jag ser mycket positivt på att alla länder i västra Balkan försöker ta itu med problemet på ett kraftfullt sätt.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om det i detta område finns aspekter i den allmänna politiska uppfattningen som vi inte håller med om fullt ut, är vi eniga om betydelsen av kvinnors roll och behovet av att garantera lika rättigheter och lika möjligheter att delta på arbetsmarknaden. Detta är absolut nödvändigt för kvinnors ekonomiska självständighet, för nationell ekonomisk tillväxt och för kampen mot fattigdom, där kvinnor är mer utsatta än män.
Som fastslås i betänkandet drabbas kvinnor hårdare än män av nedskärningar av sociala tjänster och offentliga utgifter som hälsovård och barn- och familjeomsorg eftersom, som påpekas i betänkandet, de sociala förmåner och tjänster som tidigare tillhandahölls gjorde det möjligt för kvinnorna att utföra betalt arbete och därmed kombinera arbete och familjeliv.
Nu krävs dock särskilda åtgärder som kan förhindra en feminisering av ”låglönesektorer”, även på landsbygden, löneskillnaderna mellan könen och behovet av att skapa en lättillgänglig barn- och äldreomsorg av hög kvalitet och till en överkomlig kostnad. Vikten av att kvinnliga krigsoffer får återhämta sig fysiskt och psykiskt är framträdande.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar detta betänkande som beskriver de rådande problem som rör kvinnornas situation på Balkan, som exempelvis bristen på uppdaterad jämställdhetsstatistik. I betänkandet betonas det att människohandel, fattigdom och löneskillnader mellan könen ofta förekommer i dessa länder.
Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Kvinnornas situation på Balkan måste uppmärksammas nu när anslutningsfrågan diskuteras vidare. Eftersom mitt parti PPE-DE grundades på värderingar om jämlikhet och rättvisa för alla människor, är det enligt min mening Europaparlamentets skyldighet att försvara de grundläggande rättigheter som vi tycker ska garanteras alla människor, särskilt i kandidatländerna. Det är uppenbart att äkta demokrati endast kan uppnås när en nations samtliga medborgare får lika rättigheter och möjligheter. Den politiska, ekonomiska och sociala situationen för kvinnor i Balkanstaterna har hamnat på efterkälken. I egenskap av läkare ser jag detta som särskilt viktigt för kvinnors hälsa eftersom könsdiskriminering leder till en allvarlig eftersläpning i utvecklingen inom flera medicinska områden, till exempel i fråga om livmoderhalscancer, bröstcancer och psykologisk återhämtning efter sexuellt våld. Jag uppmanar Europaparlamentet att ta sitt ansvar och agera så att kvinnorna på Balkan får göra sina röster hörda.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi delar föredragandens oro över kvinnors utsatta situation på Balkan. Behovet av att vidta åtgärder för att komma till rätta med en rad problemområden framstår som stort. Vi är positiva till flera av skrivningarna som syftar till att förbättra jämställdheten i regionen, tillgången till barn- och äldrevård, vikten av att bekämpa stereotyper och diskriminering samt nödvändigheten för de länder som eftersträvar EU-medlemskap att leva upp till Köpenhamnskriterierna.
Samtidigt är vi kritiska till hur Europaparlamentet oförtrutet försöker vinna inflytande och politisk makt på bekostnad av de nationella parlamenten. Tydliga skrivningar i föreliggande betänkande förordar därtill långtgående inblandning i Balkanstaternas inrikes angelägenheter, en utveckling som Junilistan är en stark motståndare till.
Vi är positiva till flera av intentionerna såväl i utskottets betänkande som i förslaget till alternativ resolution. Junilistan har därför efter noga övervägande valt att rösta ja till det alternativa förslaget till resolution.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) EU strävar efter att förbättra situationen på Balkan eftersom det är mycket viktigt att etablera bestående fred i den delen av Europa. Efter Jugoslaviens splittring ledde inbördeskrig, etniska konflikter, en politisk och ekonomisk omdaning och upprättandet av nya stater till att Balkanländerna fick utstå många trauman. De två senaste decennierna har de gått igenom dramatiska förändringar för att uppnå det tydliga målet att bli medlemsstater i EU. Kroatien och Makedonien är nu kandidatländer. Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Serbien och Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244 är potentiella kandidatländer. Utsikterna till ett framtida EU-medlemskap ger stor motivation för att skapa principer och spelar en viktig roll för genomförandet av målen. Att garantera kvinnors rättigheter är därför ett grundkrav som de här länderna även måste uppfylla.
Kvinnor som har varit krigsoffer är aktiva deltagare i stabiliseringen och konfliktlösningen. Kvinnor måste få samma tillgång till arbetsmarknaden och samma arbetsmöjligheter av hög kvalitet. Det är viktigt att de får chansen att engagera sig i den politiska utvecklingen, även i media och på Internet.
Jag röstade för Zita Gurmais betänkande som granskar könsrelaterade frågor och situationen för de kvinnor som lever på Balkan. Jag tror att kommissionen på grundval av rekommendationerna i detta betänkande bland annat kommer att bidra till finansiellt stöd före en anslutning till EU för att stärka kvinnornas rättigheter på Balkan, särskilt genom icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer.
Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Jag röstade för detta förslag även om jag reserverade mig mot kvoteringssystemet. Även om vissa parlamentsledamöter starkt tror på att det är det bästa sättet att se till att kvinnor kan delta i politiken och i media, utgör det enligt min åsikt positiv diskriminering och i viss mån en undervärdering av kvinnor. Det är nödvändigt att kvinnorna deltar i demokratiseringen av Balkanområdet. Att komma med en lösning på situationen på Balkan kräver ett mångsidigt synsätt som både kvinnor och män bidrar till. Kvinnorna måste ha samma tillgång till arbetsmarknaden, inklusive samma möjligheter att få ledande positioner, och de måste få en rättvis belöning för sitt arbete på samma nivå som män. Om det förekommer rättsliga hinder för en jämställd status mellan kvinnor och män måste de hindren avskaffas. Vi måste också försöka ändra på den negativa kvinnobild som har uppstått på grund av kulturella skillnader och rasistisk och etnisk diskriminering.
Mot bakgrund av den utdragna militära konflikten i området måste man särskilt uppmärksamma kvinnornas behov av mental och fysisk återhämtning. De har i många fall utsatts för sexuellt utnyttjande och våld. Respekt för både kvinnor och mäns mänskliga rättigheter måste vara ett huvudkrav för att Balkankandidaterna ska tillåtas ansluta sig till EU i framtiden.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Kvinnorna på Balkan har lidit mycket de senaste åren. De har levt med kriget och förlorat sina nära och kära. Många kvinnor har både fysiska och psykiska ärr. När kriget tog slut uppstod nya faror. Jag syftar på människohandel, prostitution och pornografi, företeelser som alla måste bekämpas.
Den svåra situation som råder på Balkan har inneburit att kvinnor, trots att de utgör mer än halva befolkningen, fortfarande får bära de enorma kostnaderna för krisen. Med undantag för Slovenien, betalas kvinnor långt mindre än män i de länderna. Kvinnorna har även drabbats av budgetnedskärningar, främst när det gäller minskade resurser för hälsovård och familjeomsorg. EU måste stödja de här länderna och ge kvinnorna möjligheten att leva ett värdigt liv enligt de lokala traditionerna och den lokala religionen och kulturen.
Šarūnas Birutis, skriftlig. − (LT) Rådets direktiv om bevarande av vilda fåglar (79/409/EEG) från 1979 och efterföljande skyddsåtgärder för deras häckningsplatser har bidragit till en oproportionerlig ökning av skarvpopulationen, som nu förekommer långt utanför de traditionella häckningsplatserna och i regioner där den aldrig tidigare påträffats.
I flera områden inom EU har det stora överbeståndet inverkat direkt på de lokala fiskpopulationerna och fisket. Därmed har skarvbeståndet vuxit till ett problem i hela EU. Skarvar har ett dagsbehov på 400–600 gram fisk och de fångar mer än 300 000 ton fisk per år i europeiska vatten. I många medlemsstater innebär detta mångdubbelt mer än vad odling av matfisk och yrkesmässigt sötvattenfiske ger. Den sammanlagda produktionen av odlad fisk i Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Ungern och Tjeckien är mindre än 300 000 ton.
Med tanke på flyttfåglarnas stora rörlighet tycks den enda ändamålsenliga lösningen vara att upprätta en samordnad EU-övergripande handlingsplan och förvaltningsplan, vilket inte behöver stå i konflikt med målen i fågeldirektivet från 1979.
Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Det betänkande som parlamentsledamot Heinz Kindermann har lagt fram har en EU-övergripande förvaltningsplan för skarvar som huvudfråga. Skarvarna livnär sig uteslutande på fisk och på grund av den stora populationen (uppskattningsvis 1,8 miljoner i Europa) blir inverkan betydande på lokala fiskbestånd, både vilda och i vattenbruk. Skarven omfattas av fågeldirektivet och det har förekommit många diskussioner de senaste åren om hur man ska lösa detta problem som påverkar fisket i så hög grad. Några medlemsstater har antagit individuella planer, men jag håller med föredraganden om att den enda effektiva lösningen är en EU-övergripande handlingsplan för skarvar, till exempel forskning om immunokontraception.
Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Antagandet av en EU-övergripande handlingsplan för skarvar tycks vara den bästa lösningen för att kunna minska de skadliga inverkningarna som dessa djur har på fisket i vissa områden av EU. Skarvar har ett dagsbehov på 400–600 gram fisk och fångar över 300 000 ton fisk per år i europeiska vatten. I åtskilliga medlemsstater är detta mångdubbelt mer än vad yrkesmässigt sötvattenfiske och odling av matfisk ger. Det är 300 000 ton mer än den sammanlagda produktionen av odlad fisk i Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Ungern och Tjeckien. Även om det primära ansvaret för detta område ligger hos medlemsstaterna och deras förvaltningsstrukturer, räcker bevisligen inte lokala och/eller nationella åtgärder till för att långsiktigt minska skarvens inverkan på de europeiska fiskbestånden och fisket. Ett gemensamt, rättsligt bindande tillvägagångssätt som godkänns och genomförs i hela EU verkar därför vara den bästa lösningen för att kunna garantera att huvudmålen i direktivet uppfylls, särskilt målet om upprätthållandet av en ”god bevarandestatus” för denna fågelart samt ett antal fiskarter. Fiskarnas och fiskodlarnas legitima intressen av ett ekonomiskt nyttjande av fiskebestånden är ytterligare en faktor som är lika viktig och som skulle kunna skyddas av ett sådant tillvägagångssätt …
(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)
Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Mycket tillförlitliga uppgifter visar att EU:s skarvpopulation som övervintrar vid insjöar växte från mindre än 10 000 fåglar till omkring 400 000 fåglar mellan 1970 och 1995. Några personer säger att det nu finns över en miljon övervintrande skarvar vid EU:s insjöar, även om andra forskare menar att den siffran är överdriven. I ett svar på en skriftlig fråga meddelade kommissionsledamot Stavros Dimas att man håller på att förbereda en handlingsplan för den besläktade toppskarven, även om det enligt min mening inte ges tillräckliga detaljer om metoderna för att skrämma bort fåglarna, till exempel metoden att använda skjutvapen – en av de olika åtgärder som vidtas i denna fråga.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande i vilket en samordnad handlingsplan för hela EU föreslås för att man ska kunna följa fågeldirektivet och samtidigt bevara vissa fiskarter och även skydda yrkesfiskarnas intressen.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Skarvpopulationen i EU har tjugofaldigats de senaste 25 åren och uppskattas nu uppgå till 1,8 miljoner fåglar. Skarvarnas inverkan på fiskpopulationer har bekräftats i flera fall genom iktyologisk forskning samt av fångststatistiken inom EU.
Jag röstade för Heinz Kindermanns betänkande. Jag grundade mitt beslut på en framställning från det slovakiska fiskeförbundets medlemmar och sympatisörer till Europaparlamentet. Mot bakgrund av de uppenbara ihållande skador som drabbar vattenbruken på grund av det snabbt ökande antalet skarvar i EU, kräver man i framställningen en översyn av rådets direktiv 79/409/EEG.
Möjligheten att bevilja undantag för att skjuta skarvar enligt nuvarande lagstiftning ger inte ett adekvat instrument för att hantera detta problem på ett effektivt sätt eftersom de undantagen är svåra att uppnå i praktiken. Erfarenheter visar att det även är svårt att störa skarvarna med icke-dödliga metoder på ett effektivt sätt.
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan i flera steg som ska samordnas på EU-nivå med syfte att minska de skador som skarvarna orsakar fiskbestånd, fiske och vattenbruk.
Jag tror att Europaparlamentet kan hjälpa till med att hitta en lösning som, med hänsyn till fiskbeståndet och fiskets socioekonomiska betydelse, kommer att vara tillfredställande för fiskare i hela EU, inklusive de 120 000 fiskarna i Slovakien.
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för förslaget att etablera en handlingsplan för EU som ska minska skarvarnas inverkan på fiskbeståndet, fisket och vattenbruk. Det är sannerligen av yttersta vikt att minska antalet skarvar som fångar mer än 300 000 ton fisk ur europeiska vatten varje år (lika mycket som konsumeras i Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Ungern och Tjeckien tillsammans). Den rådande situationen har uppstått på grund av direktiv 79/409/EEG som har medfört en oproportionerlig ökning av skarvar. Detta direktiv har därför fått en direkt inverkan på lokala fiskpopulationer och fisket, och skarvarna är därför ett problem för EU. Det är därför jag är enig med föredraganden om förslaget till en samordnad handlingsplan eller förvaltningsplan på EU-nivå, även med tanke på att skarven är en flyttfågel med stor rörlighet. Planen får dock inte strida mot målen i fågeldirektivet från 1979.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag hade några inledande reservationer mot Heinz Kindermanns betänkande, särskilt beträffande frågan huruvida en EU-plan är nödvändig med tanke på att skarvarna inte medför problem i hela EU och förslaget att placera skarven på förteckningen över arter som får jagas i bilaga II i fågeldirektivet. Det förslaget togs bort i utskottet, och i det slutliga betänkandet argumenterar man för nya riktlinjer, bättre information och bevakning och mer debatt.
Av den anledningen stöder jag Heinz Kindermanns betänkande.