Debatter

Tisdagen den 16 december 2008 - Strasbourg

9. Klimatförändringar och energi (inledning)

  Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om klimatförändringar och energi.

  Jean-Louis Borloo, rådets ordförande. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, herr gruppordförande, ärade föredragande, mina damer och herrar!

Jag är tillbaka hos er några veckor – mycket få veckor – efter vår senaste debatt, och särskilt efter ett viktigt ögonblick, då en förtroendepakt slöts mellan parlamentet och rådet under kommissionens vaksamma öga i syfte att enhälligt finna, som president Nicolas Sarkozy sade i förmiddags, en rad mekanismer som kommer att förbinda de 27 ländernas ekonomier till en hållbar ekonomi, minska koldioxidutsläppen, förbereda oss inför mötet i Köpenhamn och förbättra våra ekonomiers konkurrenskraft inför det kommande århundradet.

Jag är tillbaka hos er efter ett möte med Europeiska rådet då man nådde ett enhälligt beslut, och jag anser inte att vi svikit denna förtroendepakt mellan oss tack vare de många och skiftande trepartsmötena, som var mer eller mindre oöverträffade. Jag tänker på förra helgens trepartsmöte om ett antal direktiv. Jag anser också att meningsskiljaktigheterna är mycket enkla att identifiera jämfört med hur läget var då vi möttes för en månad sedan.

Det råder ingen oenighet om att Köpenhamn är en framgång. Det finns mervärde om mötet i Köpenhamn inte blir en framgång, med andra ord om bara EU engagerar sig. De ansträngningar som krävs av näringslivet omfattar att göra de mest miljöeffektiva teknikerna mer konkurrenskraftiga.

Det andra området för mervärde gäller solidaritet och det tredje energi. Energi och anslag till energi är en av huvudprinciperna i detta paket, tillsammans med förnybara energikällor, bilar och så vidare.

När det gäller denna fråga anser jag att vi i våra hjärtan alla kan acceptera en övergångsperiod för de ekonomier som använder mest kol, med tanke på hur komplicerat det är med övergångar ur ett socialt perspektiv. Efter att ha upplevt dem i ett antal länder – i Belgien, i området Nord-Pas-de Calais i Frankrike – vet vi att de är komplexa. Ingen förutsättning har ändrats. Det är en övergångsperiod, och denna övergångsperiod bygger på ökad solidaritet.

Den enda verkliga diskussionen förra veckan i rådet gällde faktiskt inte alls det som jag läser och hör här, utan i själva verket att 2 procent av solidariteten har anslagits bestämt och direkt till de länder som har anslutit sig till unionen under den allra senaste tiden, med andra ord de som ombes att göra den största energiövergången. Det var denna del av solidariteten som framträdde mest.

När det gäller resten känner ni till de texter som har lagts fram sedan en tid tillbaka, tack vare de olika utskottens och föredragandenas arbete. När det gäller bränslekvaliteten är denna text mer ambitiös än kommissionens. När det gäller förnybara energikällor ligger den för det mesta i linje med kommissionens text. När det gäller att fördela ansträngningarna är den, så när som på några detaljer, identisk. Den är lite mer restriktiv när det gäller koldioxidutsläppen från bilar på lång sikt.

I grund och botten, och slutligen, respekteras den allmänna balansen mellan paketet, i den form som det föreslagits, och de ambitioner som man planerat för Europeiska rådets möte i mars till fullo. Vi befinner oss i en period av globala samtal. Den europeiska grupperingen, den europeiska kontinenten, eller åtminstone unionen, är den första globala organisationen som upprättar ett system för tydligt uträknande mål, tillämpningsmetoder och kapacitet att utvärdera, år efter år, sektor efter sektor, direktiv efter direktiv, verkligheten för de ändringar som äger rum i enlighet med våra direktiv, med andra ord under kommissionens övervakning å ena sidan och EG-domstolens å den andra.

Jag anser att vi har en plan för djupgående förändring som kan utvärderas, är bindande och i linje med våra mål och ambitioner. Jag anser att den punkt som vi, tack vare trepartsmötena, nådde förra veckan i rådet ligger i linje med EU:s ambitioner. Det kommer att bli EU:s ansvar att leda debatten i Köpenhamn och att vi nu börjar förbereda oss för denna viktiga konferens, detta viktiga möte för mänskligheten, å ena sidan under kommissionens ledning och å andra sidan under Tjeckiens och Sveriges ledning, tillsammans med värdlandet, Danmark.

Det var detta som jag som en inledning ville säga er med tillägget att parlamentets arbete verkligen har varit en helt nödvändig tillgång, inte, som jag har hört sägas, de enda medlen för att utöva påtryckningar på regeringar, utan helt enkelt på grund av dess allmänna kvalitet.

Slutligen ändrade sig rådet, ni har säkert noterat det, till exempel när det gällde avskiljning och lagring av koldioxid, som Chris Davies håller så kär, under de sista timmarna för att i så hög grad som möjligt försöka närma sig de önskemål som uttryckts.

Detta är det arbete som har gjorts. Det finns sex texter som har lagts fram för diskussion. Vi står naturligtvis till ert förfogande om ni skulle behöva ytterligare klargöranden.

  Stavros Dimas , ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! I dag och i morgon är ett av de sällsynta tillfällen då politiker kan skriva historia. Energi- och klimatpaketet som ni kommer att rösta om i morgon är ett lagstiftningspaket som ses om en milstolpe, med betydelse för både Europeiska unionen och de internationella ansträngningarna för att ta itu med klimatförändringarna. Det kommer att få följder inom EU och internationellt.

Jag skulle vilja tacka det franska ordförandeskapet för dess engagemang och dess arbete i syfte att nå en kompromiss, men främst skulle jag vilja uttrycka mitt uppriktiga tack till och uppskattning för Europaparlamentet och det arbete som det har gjort under hela denna period, samt alla politiska grupper och föredragandena. Alla har bidragit konstruktivt genom att föra kompromissen till den nivån där en omröstning i morgon kommer att vara lovande.

Även om det gavs uttryck för mycket oro – det fanns många förslag, och många av dessa godkändes – och alla är lite missnöjda, anser jag inte att detta betyder att paketet är orättvist eller saknar ambitioner. Det är ambitiöst, rättvist, och det kommer att uppfylla de miljömål som vi har fastställt genom att minska växthusgasutsläppen inom EU med 20 procent före 2020. Paketets struktur förblir alltså som den var i vårt förslag, och paketets miljöintegritet har bevarats till fullo liksom den rättvisa fördelningen av ansträngningar bland de olika parterna.

Det paket som ligger framför er innehåller en uppsättning åtgärder som är de mest ambitiösa i världen. Alldeles nyligen har vissa röster runt om i världen hävdat att skulle ta efter vårt paket, och detta är mycket uppmuntrande.

Europeiska unionen är världsledande när det gäller klimatförändringar, och genom att anta detta paket med er ja-röst i morgon ska vi bekräfta vår internationella roll som världsledande när det gäller att ta itu med klimatförändringarna och samtidigt se till att vi verkligen säkerställer de fördelar för våra länder som uppstår tack vare en tidig övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Europeiska unionen är den första regionen i världen som har minskat utsläppen. Vi kommer att uppfylla våra mål i Kyotoprotokollet, både som EU-15 och som EU-27; vi kommer att nå målet för minskningen på 8 procent. I själva verket kommer vi som EU-27 till och med, på grund av de nya medlemsstaternas insatser, att överträffa målet för minskningen på 8 procent.

Vi är den enda region i världen där det finns ett väl fungerande system för handel med utsläppsrätter och där vi har satt ett pris på koldioxid. EU är den region i världen som investerar mest i utvecklingsländer, i rena utvecklingsprojekt, som är användbara eftersom vi både får förtjänster för de investeringar som görs i dessa länder, och även för att vi minskar de globala växthusgasutsläppen och hjälper till att överföra teknik till dessa utvecklingsländer, investera där och skapa arbetstillfällen.

EU är den region i världen som investerar mest i forskning, och med vårt paket och med den åtgärd som Jean-Louis Borloo hänvisade till tidigare om att investera intäkterna från försäljningen av 300 miljoner ton koldioxid på auktion före 2015, som skulle kunna uppgå till omkring 9 miljarder euro, kommer vi att investera ännu mer i forskning. EU är också den enda region i världen som kommer att ha fastställt ett enhälligt tjugoprocentsmål genom att anta detta paket i morgon, och våra ledare har återbekräftat vår minskning på 30 procent, som krävs för att effektivt bekämpa klimatförändringarna (enligt den allra senaste vetenskapliga informationen kommer kanske inte ens dessa 30 procent att vara tillräckliga).

Genom att anta detta paket i morgon kommer vi inte bara ha tagit ett steg, utan ett språng framåt i kampen mot klimatförändringarna och även statuerat ett exempel för andra länder, andra världsregioner så att de ska följa oss. Vissa har redan gjort det. I går tillkännagav Australien ett paket i kampen mot klimatförändringarna. Det är inte lika ambitiöst som vårt men fortfarande mycket viktigt. Landet har fastställt ett enhälligt mål. Man inför ett handelssystem med utsläppstak (cap-and-trade system), och det är mycket ambitiöst när det gäller målen på medellång och lång sikt. Landet har understrukit sin villighet att samarbeta med oss när det gäller att nå en internationell överenskommelse i Köpenhamn. Alla känner till vilka prioriteringar som den tillträdande presidenten Barack Obama har fastställt – energitrygghet, klimatförändringar – och han upprepade detta i går igen.

EU är ledande när det gäller att framställa olika dokument och studier, som kommer att vara mycket värdefulla för våra förhandlingar nästa år. Det var uppenbart i Poznań i förra veckan att världens länder är beslutna att arbeta hårt nästa år för att säkerställa en ambitiös internationell överenskommelse i Köpenhamn, och EU kommer att bidra till detta mål genom att framställa dokument om hur denna överenskommelse bör lyda, vad de grundläggande delarna bör vara, vilken struktur det borde ha och även hur vi kan nå denna överenskommelse.

När vi diskuterade detta paket uttrycktes olika farhågor: oro för koldioxidläckage, det vill säga huruvida koldioxidintensiva industrier, på grund av systemet för handel med utsläppsrätter och huvudsakligen på grund av auktionen, kommer att flytta till länder utan koldioxidbegränsningar och fortsätta släppa ut koldioxid i dessa länder som inte har några begränsningar (något som också kommer att skada EU, eftersom vi kommer att förlora arbetstillfällen).

Vissa medlemsstater som i hög grad förlitar sig på kol uttryckte oro för auktioner inom energisektorn, och några andra länder uttryckte sin oro för flexibilitet när det gäller förslaget om gemensamma insatser. Genom den kompromiss som nåddes kommer alla dessa farhågor att beaktas. För industrin har långsiktig förutsägbarhet garanterats, gratis utsläppsrätter kommer att ges och frågan om konkurrenskraft kommer att behandlas. Samtidigt ska det betonas att dessa industrier fortfarande kommer att dra sitt rättvisa strå till stacken för att minska utsläpp inom EU eftersom de inte bara är föremål för taket i systemet för handel med utsläppsrätter, utan de måste också iaktta riktmärket för bästa tillgängliga teknik. Så även dessa industrier kommer att genomföra minskningar.

Jag ska övergå till auktioner inom energisektorn, eftersom jag har hört mycket klagomål och missnöje för att vi har beviljat en undantagsbestämmelse för vissa medlemsstater när det gäller denna sektor. För det första bör det framhållas att detta är ett alternativ för medlemsstaterna, eftersom de var mycket oroade för hur vårt förslag skulle påverka samhället. Vi bör lyssna till denna oro, och vi lyssnade. Enligt min uppfattning kommer de dock inte att utnyttja denna undantagsbestämmelse när det är dags av den enkla anledningen – särskilt i de länder där energisektorn är privatägd och priserna oreglerade – att de kommer att ställas inför dilemmat huruvida de ska ge pengarna till finansministeriet – till staten – för användning i ett gott syfte eller tillåta den privata sektorn att göra oväntade vinster, vinster utan anledning. Detta är något som vi ska granska. Det kan bli en politisk fråga i framtiden. Så jag skulle vilja säga till de som motsätter sig vårt avtal när det gäller just denna punkt att de har möjligheten att i sina egna länder övertyga sina regeringar att inte använda detta alternativ när tiden är mogen. Samtidigt, om dessa medlemsstater anser att det är viktigt av sociala eller andra skäl att använda denna undantagsbestämmelse har de möjlighet att göra det.

När det gäller flexibiliteten för mekanismerna för ren utveckling (CDM) och gemensamma insatser på det området: det finns för det första många tal som flyter omkring för tillfället om hur mycket av insatserna för att minska utsläppen som kommer att göras inrikes och hur mycket som kommer att tillåtas att göras utomlands. Jag bör understryka att alla dessa jämförelser gäller 2005. De faktiska minskningarna som ska genomföras inrikes är mycket större, eftersom de ska jämföras med 2020 och vanliga rutiner. De faktiska minskningarna kommer att bli mycket större inom EU. Jag har bett mina tjänsteavdelningar att ge mig en analys, och för de sammanlagda gemensamma insatserna och gemenskapens system för utsläppshandel (ETS) kommer insatserna inom EU att ligga på omkring 60 procent. I utvecklingsländer, utomlands, skulle det kunna bli 41 procent.

Vi får inte glömma bort att vi måste investera i utvecklingsländer. Detta är en av de frågor som ständigt tas upp av våra internationella partner, och även här i Europeiska unionen av alla de som är intresserade av att överföra teknik, investera och minska koldioxidutsläppen i utvecklingsländer.

Varför är detta dåligt? Vi måste finna en balans, för annars, om vi gör alltför stora insatser utomlands men inte inrikes, skulle det innebära att alla fördelar för våra företag och industrier inom EU skulle gå förlorade, eftersom vårt paket inte bara handlar om att bekämpa klimatförändringarna, utan också om att skapa en mer effektiv ekonomi. Vi ska vidta stimulansåtgärder för att göra våra företag och vår industri mer resurs- och energieffektiv, och ett energieffektivt, resurseffektivt företag innebär ett ekonomiskt effektivt företag – ett mer konkurrenskraftigt företag – något som i sin tur innebär nyskapande i Europeiska unionen. Så vi behöver verkligen mer insatser i EU. Detta är något som vi borde försöka åstadkomma.

Återigen finns det en stor möjlighet för alla de som klagar på denna punkt i kompromissen: åk till era länder och be regeringarna i Österrike, Sverige, Danmark, Finland och de andra länderna – tolv av dem finns förtecknade – som har bett om denna tilläggsprocent, och säg till dem att inte utnyttja de mekanismer för ren utveckling som är tillåtna enligt denna kompromiss. Det är upp till er. Gör det där, inte här. Här ska ni rösta för paketet. Paketet är en helhet: det är inte ett förslag här och ett förslag där. Det ena påverkar det andra. Så gör inte det misstaget. Om ni har invändningar, framför dem i era länder, i de länder som har möjligheten att få den extra procenten av mekanismen för ren utveckling.

Jag ska inte tala om den fjärde farhågan, som var solidaritet. Jean-Louis Borloo har svarat, och den lösning som nåddes av det franska ordförandeskapet var mycket klok.

Jag vill inte ta upp mer av er tid, eftersom jag redan har talat för mycket. Det som är viktigt nu är att se framåt. Vi borde se mot Köpenhamn. Vi har ett års tuffa förhandlingar framför oss. Låt oss samarbeta igen – Europaparlamentet, rådet och kommissionen – för att övertyga våra internationella partner att nå ett avtal i Köpenhamn. Trettio procent är det minsta som vi måste enas om i Köpenhamn för att bekämpa klimatförändringarna effektivt. Vi borde börja arbeta nu. Samtidigt måste vi fortsätta att ta hand om våra industrier.

Om vi återvänder till frågan om flytande kolväten handlar detta inte bara om att bevara arbetstillfällen, sysselsättning och konkurrenskraft, utan det är också en miljöfråga. Jag vill inte se företag som omfördelar och släpper ut i länder utan koldioxidbegränsningar. Så det är en miljömässig, social och ekonomisk fråga, och vår kompromiss balanserar alla dessa frågor: de sociala frågorna, de ekonomiska frågorna och miljöfrågorna. Jag anser att vi bör fortsätta på denna inslagna bana. Genom att genomföra paketet bör vi också fortsätta vårt samarbete, givetvis tillsammans med rådet, givetvis tillsammans med Europaparlamentet, men vi bör också släppa in arbetsmarknadsparterna i denna diskussion. Vi borde samarbeta, eftersom detta är mycket viktigt för Europa. Det är mycket viktigt för världen.

(Applåder)

  Andris Piebalgs , ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! De förslag som vi ska diskutera i dag utgör en revolutionerande ändring av hur vi framställer och konsumerar energi. Färre koldioxidutsläpp innebär också mer energieffektivitet och fler hållbara energikällor. Det marknadsvänliga systemet för handel med utsläppsrätter kommer att vara den viktigaste drivkraften inom tekniken under de kommande åren. Koldioxidmålen inom sektorer utanför systemet med utsläppsrätter är i själva verket energieffektiva mål i medlemsstaterna. Direktivet om avskiljning och lagring av koldioxid, eller egentligen om geologisk lagring av koldioxid, innebär att ingen av energikällorna kommer att diskrimineras så länge som de stämmer överens med samhällets intressen.

Begränsningar av koldioxidutsläpp från bilar kommer faktiskt att begränsa vårt växande oljeberoende. Tjugo procent förnybar energi 2020 i slutlig energikonsumtion innebär att vi kommer att kunna säga att vi har nya energikällor – inte bara inom elektricitet, utan även inom uppvärmning och nedkylning samt inom transporter. Vi får aldrig glömma bort den energiutmaning som vi står inför. Internationella energiorganet (IEA) har i fyra år sagt att vi slagit in på en potentiellt ohållbar bana inom energisektorn, ekonomiskt, globalt, miljömässigt och socialt sett. Detta härrör från den riskabla balansen mellan tillgång och efterfrågan. När det gäller prisnivån bör vi inte låta oss vilseledas av dagens oljepris, som beror på den ekonomiska nedgången. Vi bör alltid komma ihåg var oljepriset låg för några månader sedan.

Det viktigaste är att avsluta den senaste rapporten om välståndets förflyttning. Om välståndet lämnar Europeiska unionen, så försvinner också arbetstillfällen. Så det är mycket viktigt att inse att den globala miljön är så utmanande inom energisektorn att vi måste bemöta den. För EU är detta en speciell utmaning på grund av vårt importberoende, som, om inga åtgärder vidtas, kommer att öka från 50 till 70 procent. För olja och gas kommer det att ligga nära 90 procent eller till och med på 100 procent. Detta innebär att vi kommer att stå inför en utmaning som gäller försörjningstrygghet och helt uppenbart förlora arbetstillfällen. Det föreslagna paketet innebär en genomgripande ändring som kommer att bevara vårt importberoende på en rimlig nivå, omkring 50 procent 2030, och som ger EU konkurrenskraftig avancerad teknik för framställning och konsumering av energi. Det gör det också möjligt för oss att bidra till hållbar utveckling i världen. Med den instabilitet när det gäller kolväten som vi har i dag kan vi inte föreställa oss en god och hälsosam utveckling i nutidens fattigaste regioner. Detta är den enda möjliga ändringen.

Jag anser att de åtgärder som ska vidtas är svåra. Det är inte enkelt att göra förändringar inom energisektorn, och det tar alltid många år. Men vi har inget annat val, eftersom vi stärkts, inte bara av de politiska ledarnas förväntan, utan också av att bygga vårt förslag på vetenskapliga bevis och bevis från de globala institutioner som övervakar vår ställning på globala oljemarknader.

Jag skulle vilja tacka parlamentet, i synnerhet föredragandena och det franska ordförandeskapet, som genom mycket svåra förhandlingar inte minskade vår ambition, utan förbättrade vårt förslag, så att det är mer balanserat och starkare. Jag anser att vi kan vara stolta över de resultat som vi har nått i form av trepartsmötena. Så jag skulle åter vilja tacka föredragandena, som verkligen gjorde ett enormt arbete med att lägga fram parlamentets yttrande och som med kommissionens hjälp nådde en överenskommelse med ordförandeskapet om en mycket ambitiös uppsättning förslag som kommer att revolutionera energisektorn.

  Talmannen. − Tack så mycket, herr kommissionsledamot.