Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 16 december 2008 - Strasbourg

12. Gemensamma insatser för att minska utsläppen av växthusgaser (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Satu Hassi, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (KOM(2008)0017 – C6-0041/2008 – 2008/0014(COD)) (A6-0411/2008).

  Satu Hassi, föredragande. − (FI) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill verkligen tacka skuggföredragandena för deras utmärkta samarbete. Jag vill också tacka kommissionen och det franska ordförandeskapet för rådet för alla deras insatser.

Jag måste emellertid påpeka att jag inte är helt nöjd. EU borde ha visat ett starkt globalt ledarskap med detta klimatpaket. Tyvärr försvagades EU:s ledarskap när det franska ordförandeskapet hänsköt beslutet till medlemsstaterna för att grunda det på samförstånd. Nästan alla stats- eller premiärministrar kom till mötet med avsikten att urvattna klimatpaketet baserat på sina nationella intressen, vilket de också lyckades med. Resultatet är naturligtvis ett steg framåt, men ett mycket mindre steg än vetenskapen råder oss att ta.

Det största problemet med beslutet om delade bördor är att medlemsstaterna ges alltför stor frihet att strunta i att göra utsläppsminskningar i det egna landet och kompensera detta genom att finansiera projekt i utvecklingsländer. I värsta fall kommer detta endast att leda till att utsläppen stabiliseras i det egna landet och att allt fortsätter som vanligt.

Resultatet av förhandlingarna ledde emellertid till att de grundläggande inslagen i kommissionens förslag behölls, dvs. en linjär utveckling i utsläppsminskningarna och de bindande årliga utsläppstaken, som finns med för första gången i EU-lagstiftningen.

Dessutom fick parlamentet igenom ett antal viktiga förbättringar som grundades på det praktiskt taget enhälliga betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag kommer nu att ta upp några av dem. Utsläppsminskningsmålet på 30 procent kommer nu att finnas med i den rättsliga texten i och med det internationella avtalet. Medlemsstaterna måste börja planera för mer drastiska åtgärder för att omedelbart börja minska utsläppen och måste även rapportera om detta. Medlemsstaterna kommer att ges tydliga incitament för att klara sina rättsliga utsläppsgränser, eftersom ett överskridande av gränsen kommer att leda till större nedskärningar av nästa års kvot. Kvalitetskriterierna för tillgodohavandena i mekanismen för ren utveckling (CDM) kommer att skärpas. Efter det internationella avtalet kommer EU att åta sig att hjälpa utvecklingsländerna att minska sina utsläpp så att klimatförändringen begränsas till mindre än 2 grader Celsius. Det kommer att finnas en tidsgräns för att begränsa utsläppen från sjöfarten. Om Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) inte inbegriper ett internationellt avtal till 2011 kommer EU att vidta egna lagstiftningsåtgärder.

Detta är stora förbättringar, och de grundas på parlamentets krav. Jag rekommenderar att parlamentet stöder hela paketet i slutomröstningen, men jag stöder även ändringsförslagen från min grupp och från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster om att sänka kvoten för CDM-tillgodohavanden för att se till att den största delen av utsläppsminskningarna sker inom EU.

Bortsett från beslutets positiva och negativa aspekter kommer man för det första helt säkert att gräla om frågan om EU bör genomföra utsläppsminskningarna i linje med resultaten från klimatforskningen och göra detta först efter internationella förhandlingar om avtalet. För det andra innebär beslutet att det är medlemsstaternas politiska ansvar att besluta om hur stora utsläppsminskningarna i EU ska bli.

Jag vädjar till medlemsstaterna att inte lägga ut den största delen av sina utsläppsminskningar till utvecklingsländerna, utan i stället göra miljövänliga investeringar i sina egna länder inom kollektivtrafik, järnvägar och mer energieffektiva byggnader, och samtidigt skapa ”gröna jobb” i EU.

Vi måste komma ihåg att jorden inte kompromissar. Jordens ultimatum är absolut, och att vattna ur och skjuta upp utsläppsminskningarna är det dyraste alternativet av alla.

  Jean-Louis Borloo, rådets ordförande. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka Satu Hassi för det svåra arbete hon har utfört, och varför inte, för hennes starka åtagande, som har gjort det möjligt för oss att kunna enas om de viktigaste punkterna.

Alla är medvetna om de frågor där hon ville att systemet skulle vara mer restriktivt, men jag anser att vi tack vare trepartsförhandlingarna och medbeslutandeförfarandet har åstadkommit något som nu är så perfekt som det kan vara.

Jag har två påpekanden. För det första det som har hänt när det gäller minskningar, flexibilitet och påföljder, som diskuterades särskilt under trepartsmötet under helgen. Flexibiliteten var nödvändig för medlemsstaterna. Parlamentet ville att korrigeringsmekanismerna skulle stärkas samtidigt, och jag anser att vi åstadkom detta.

För det andra skiftas tillämpningen av mekanismen för ren utveckling marginellt, endast för vissa medlemsstater och endast i vissa fall, särskilt när det gäller ett antal territorier som faktiskt är under utveckling, dvs. de mest eftersatta territorierna eller små öar. Diskussionerna om detta kommer säkert att fortsätta i varje land, och jag anser att det är just det som är den allmänna debatten om CDM och om kapaciteten att tillgodogöra sig och rikta in mekanismerna på bra villkor, oberoende av den här texten.

Avslutningsvis vill jag påpeka att efter Köpenhamn kommer beslutet att öka åtagandena att vara föremål för medbeslutandeförfarandet. Fru Hassi! Jag anser därför att risken att vi hamnar i en situation där vi sänker kraven i texten inte kommer att uppstå.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag vill tacka och gratulera Satu Hassi för hennes fantastiska arbete och insatser för att behålla de grundläggande principerna och strukturen i kommissionens ursprungliga förslag. Enligt min mening har dessa bevarats i den kompromiss som nåtts om beslutet om delade bördor. Jag måste återigen betona att miljömålet att minska utsläppen av koldioxid i EU med 20 procent till 2020 kommer att nås med hjälp av paketet, och detta beslut kommer naturligtvis att bidra till att vi kan nå vårt mål. Vi har inte kompromissat om att nå målen.

Någon sade tidigare att detta är ett paket med två delar. Vi kan dela upp det i miljömål – de har inte ändrats, och de ska uppnås enligt planerna – och alla andra frågor, t.ex. auktionering eller om investeringar kan göras i länder utanför EU, där vissa ändringar har gjorts, men utan att ändra paketets eller miljömålens grundläggande struktur.

När det gäller beslutet har de nationella mål för medlemsstaterna som ställs upp i förslaget behållits enligt kommissionens förslag. Medlemsstaterna kommer att uppmanas att begränsa utsläppen av växthusgaser under perioden 2013–2020 enligt en linjär funktion med bindande årliga mål. På så sätt garanterar vi att medlemsstaterna hjälper till proportionellt inom alla sektorer i ekonomin för att uppnå EU:s mål, dvs. en minskning på 20 procent till 2020.

Ett av de största problemen i diskussionerna om medlemsstaternas delade bördor var behovet av att skapa en balans mellan medlemsstaternas insatser för att nå sina mål, vilket de ska göra genom att vidta effektiva åtgärder för övervakning och efterlevnad så att målen genomförs. Kompromissen om delade bördor är välavvägd. Medlemsstaterna ges tillräcklig flexibilitet för att kunna nå sina mål på ett ekonomiskt godtagbart sätt, samtidigt som de tillämpar ett starkt system för övervakning och efterlevnad. Dessutom har man behållit och stärkt de bestämmelser som föreslagits av kommissionen för medlemsstaternas övervakningsåtgärder och den hjälp de ska få för att vidta de nödvändiga korrigerande åtgärderna.

Denna kompromiss om beslutet om delade bördor är en viktig insats som inte skulle ha varit möjlig utan Europaparlamentets ihärdiga insatser, särskilt föredraganden Satu Hassi. Jag uppmanar därför er alla att rösta för överenskommelsen.

  Cornelis Visser, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (NL) Fru talman! Vi är nöjda med resultatet av klimatpaketet eftersom det tydligt avspeglar den ståndpunkt som det nederländska partiet Kristdemokratisk appell (CDA) och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater hyser. Det är viktigt att EU sätter upp ett mål för –20 procent till 2020, som kan gå ned så lågt som till –30 procent om ett internationellt avtal uppnås.

Vi måste dock se till att detta genomförs i lika mån i medlemsstaterna. Vi bör med andra ord försäkra oss om att alla medlemsstater når målet på samma sätt. Minskningskraven har fastslagits enskilt för alla medlemsstater. Detta leder i princip till en rättvis fördelning, och det är lika viktigt nu som tidigare att upprätthålla den fördelningen. Annars får medlemsstaterna för stora friheter. Om en medlemsstat följer avtalet och en annan inte gör det finns det risk för snedvridning av konkurrensen.

Det är alltså inte bara klimatet som blir lidande. Konkurrensvillkoren för företag och industrier mellan medlemsstaterna påverkas också negativt. I yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor påpekar jag att vi bör ägna denna aspekt särskild uppmärksamhet. Utskottet måste nära övervaka efterlevnaden och vid behov föreskriva ytterligare krav. Parlamentet kommer att följa detta noggrant.

  Sepp Kusstatscher, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − (DE) Fru talman! Utskottet för sysselsättning och sociala frågor välkomnar mål och åtgärder som bidrar till att hejda klimatförändringen och begränsa dess effekter.

Jag kommer att ägna mig åt en socialpolitisk aspekt. Den så kallade första världens välstånd, överproduktion och överdrivna förbrukning – särskilt transport med omfattande användning av fossila bränslen – är de största orsakerna till ökningen av klimatskadliga växthusgaser. Däremot är det de socialt svagaste och de fattigaste som drabbas hårdast av följderna av den klimatkatastrof som väntar i kulisserna. De har inte möjligheter att anpassa sig. Energi- och livsmedelspriserna slår mycket hårdare mot dem än de gör mot de rika. Den svält som redan härjar kommer att förvärras drastiskt.

Därför behöver vi en global offensiv mot svält i världen. Vårt krav är att bördan att minska utsläppen av växthusgaser ska delas upp på ett socialt godtagbart sätt.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Robert Goebbels, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (FR) Herr talman! Det förfarande som har valts för att diskutera energi- och klimatpaketet innebär att parlamentet har förhindrats att arbeta på ett verkligt demokratiskt sätt.

En informell trepartsförhandling har lett till en kompromiss som måste godtas. Jag är fortfarande övertygad om att parlamentet, om förslaget hade gått till första behandlingen, skulle ha haft möjlighet att kräva bättre lösningar av rådet, särskilt när det gäller tekniköverföring till utvecklingsländer.

Utsläppsminskningarna måste vara globala, vilket innebär att bidraget från mekanismerna för ren utveckling måste godtas, ett instrument som erkänns genom Kyotoprotokollet.

Betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet var orimligt i många avseenden och är ett resultat av den fundamentalism som kritiserats av president Nicolas Sarkozy. Föredraganden blev tvungen att slå till reträtt och lät sig nöja med 20 skäl. Betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi låg mycket närmare slutresultatet. Resultatet kunde ha förbättrats om parlamentet hade fått arbeta i demokratisk öppenhet.

Energi- och klimatpaketet lämnar en dålig eftersmak, eftersom det förhandlades fram i skymundan utan en verklig offentlig debatt.

  Antonio De Blasio, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (HU) Utskottet för regional utveckling förde också utdragna diskussioner om förslaget. De flesta av våra rekommendationer handlar om att vi måste inse att detta mål i hög grad påverkar vissa regioners ekonomiska och sociala sammanhållning, och en minskning av koldioxidutsläppen kan därför endast uppnås genom att detta integreras i EU:s sammanhållningspolitik. Aspekter som rör minskningen av växthusgasutsläpp bör tas med i villkorssystemet för stöd till sammanhållning eller strukturell utveckling. Även om EU:s åtaganden är bindande för medlemsstaternas regeringar medför de också en betydande börda för deras lokala och regionala myndigheter och andra lokala eller regionala forum och organisationer. Det ambitiösa målet kan endast uppnås om man vid harmoniseringen och genomförandet av åtgärderna kontinuerligt bedriver ett vertikalt samarbete mellan den centrala regeringen och lokala och regionala myndigheter och ett horisontellt samarbete mellan lokala och regionala organ. Det är glädjande att vi har tagit ett steg i rätt riktning, men förutom att överväga detta gemensamt måste vi ytterligare öka insatserna i alla medlemsstater.

  Péter Olajos, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Jag tycker att det är väldigt tråkigt att ministern inte befinner sig i kammaren, men min politiska grupp välkomnar och stöder EU:s nya klimat- och energipaket och bestämmelserna om delade bördor mellan medlemsstaterna. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater anser att detta är ett stort steg framåt eftersom hittills oreglerade områden nu blir reglerade, vilket innebär att alla källor till koldioxidutsläpp kommer att mätas och regleras från 2013. Paketets största fördel är att det, på mitt förslag, även kommer att införas ett handelssystem inom området för ”delade bördor”, precis som i systemet för handel med utsläppsrätter (ETS), vilket innebär att det blir möjligt att utnyttja marknadsmekanismer för att främja minskningen av koldioxid även inom detta område.

PPE-DE-gruppens främsta mål är att öka miljöinnovationen inom unionen för att se till att EU-ekonomin blir konkurrenskraftigast när det gäller teknik med låga koldioxidutsläpp. Tyvärr har detta endast rönt partiell framgång eftersom rådet och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet står fast vid en överdrivet hög siffra – till slut blev den 80 procent – för användningen av mekanismen för ren utveckling (CDM). Denna CDM-siffra, tillsammans med ETS, är värd sammanlagt 63 miljoner euro, vilket är alldeles för mycket enligt min åsikt. Det är även olyckligt att lagstiftningspaketet i linje med stats- och premiärministrarnas beslut innehåller ett krav på två och en halv gånger så stora utsläppsminskningar för företagen som för medlemsstaterna, vilket under de rådande ekonomiska omständigheterna leder till en särskilt ojämn fördelning av insatserna, till nackdel för EU-industrin. Medlemsstaterna har också varit partiska gentemot varandra; de har inte belönat dem som har uppfyllt åtagandena eller bestraffat dem som har undergrävt unionens trovärdighet i klimatfrågan. Samtidigt kan handeln med kvoter utgöra en betydande resurs för central- och östeuropeiska länder som redan visar bra resultat, vilket ger dem möjlighet att nå ytterligare koldioxidminskningar inom de inhemska sektorerna och transportsektorerna, vilket i sin tur ger stora potentiella besparingar. Generellt sett fyller det här direktivet en lucka, och trots alla sina brister är det banbrytande. I och med direktivet har EU inlett en lång resa mot ett samhälle med låga koldioxidutsläpp i EU, ett samhälle som är hållbart även ur ett klimatperspektiv.

  Edite Estrela, för PSE-gruppen. – (PT) Jag måste börja med att varmt gratulera föredraganden Satu Hassi till det svåra arbete hon har slutfört och för hennes beslutsamhet under förhandlingarna om kompromissen. Jag vill också tacka kommissionen och rådet för deras insatser. Jag vill bara kommentera det som skuggföredraganden för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater sade. Jag har förståelse för att han känner sig illa till mods inom sin egen grupp, men socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet får inte bli syndabock för det.

Detta var ingen enkel process, men den är värd mödan om ett internationellt avtal kan nås om medlemsstaternas rättsliga åtagande att uppnå en minskning på 30 procent av koldioxidutsläppen. Parlamentets förslag har också bidragit till att förbättra den ursprungliga texten. De långsiktiga målen för en utsläppsminskning på 50 procent till 2035 och 60-80 procent till 2050 har tagits med. Energieffektivitet, kvaliteten på CDM-projekten och avsikten att hjälpa tredjeländer att minska sina utsläpp och anpassa sig till klimatförändringen finns även de med i förslaget. En mekanism för korrigerande åtgärder med en faktor på 1,08 har också inbegripits för att införa strängare påföljder för dem som bryter mot direktivet. Överenskommelsen skulle utan tvivel ha kunnat vara bättre, men det sämsta resultatet skulle ha varit att vi inte kunnat enas alls.

Klimat- och energipaketet är ytterst viktigt för medborgarna, miljön och ekonomin. Därför måste vi välkomna den överenskommelse som har nåtts i rådet. EU är ett utomordentligt föredöme, vilket senator John Kerry också förklarade i Poznań. I och med detta avtal sänder EU i själva verket en mycket positiv signal till sina andra internationella partner. EU har visat att det fortsätter att leda kampen mot klimatförändringen och att det förväntar sig att andra parter anstränger sig i lika hög grad. Jag hoppas att Europaparlamentet kommer att anta detta paket i morgon, vilket den socialdemokratiska gruppen har för avsikt att göra.

  Johannes Lebech, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman! De många månadernas förhandlingar om klimatpaketet har varit både dramatiska och spännande, och jag vill tacka Satu Hassi och skuggföredragandena för deras konstruktiva och öppna samarbete. Det är bra att vi har nått ett resultat, även om parlamentet skulle ha velat att det hade varit mycket ambitiösare. Ända från början förespråkade vi ett ambitiöst klimatpaket för att kunna vara trovärdiga i Köpenhamn. Vi kämpade särskilt mot att medlemsstaterna ska tillåtas att köpa in alltför många koldioxidminskningar utanför EU. De har fått flexibiliteten att göra detta, men de måste naturligtvis inte utnyttja den möjligheten. Det är meningen att flexibilitetsmekanismerna ska betraktas som nödåtgärder och inte som ett medel för att nå målen. Vi skulle också ha velat ha strängare påföljder för medlemsstaterna så att vi försäkrar oss om att vi 2019 inte ställs inför situationen att några länder fortfarande har långt kvar för att nå sina mål. Medlemsstaterna bör agera ansvarsfullt och redan nu börja planera för hur de ska minska sina utsläpp av växthusgaser utanför systemet för handel med utsläppsrätter. De måste skapa de nödvändiga förutsättningarna för låga koldioxidökningar genom effektivare energianvändning och mer hållbara energiformer. Morgondagens omröstning markerar slutet på arbetet med EU:s klimatpaket, men detta är bara ett steg på vägen mot en bättre klimatpolitik för jorden. Det nödvändiga arbetet har nu fördelats, verktygen för att nå målen finns på plats, och nu är det upp till medlemsstaterna att visa resultat. Detta kräver politisk vilja och politiskt ledarskap. Vi måste komma ihåg att klimatpaketet är utgångspunkten för de förhandlingar som kommer att hållas i Köpenhamn, där vi absolut måste nå ett internationellt avtal. Avslutningsvis vill jag även påminna er om att målet för ett internationellt avtal inte är den lovordade minskningen på 20 procent, utan 30 procent, och detta ambitiösa mål finns även med i det avtal som vi kommer att anta i morgon.

  Liam Aylward, för UEN-gruppen. – (GA) Herr talman! Alla medlemsstaternas regeringar var nervösa inför införandet av EU:s gemensamma valutasystem. Det var ett enormt företag, och de var oroliga för hur det skulle fungera och vilka resultat det skulle ge. Nu använder 320 miljoner människor eurosystemet varje dag. Nästan 10 år har gått sedan det infördes.

Nu rustar sig alla medlemsstater för att genomföra ännu ett oerhört omfattande förslag för att skydda miljön i framtiden. Alla måste vara aktiva i arbetet med detta förslag. Vi måste se till att vi bevarar balansen mellan miljön och ekonomin. Även företagen måste skyddas, eftersom det finns en risk för att de kommer att flytta från land till land.

Denna utmaning ger oss möjligheten att utveckla en miljövänlig industrialism och öka sysselsättningen. Från och med nu måste alla medlemsstater prioritera forskning och utveckling mer. Det gläder mig verkligen att Irlands behov på jordbruksområdet har uppmärksammats. Detta specialarrangemang kommer att stå fast även om ett annat internationellt avtal ingås. Detta kommer att ge Irland möjlighet att motverka sin produktion av gasutsläpp genom att ta fram en skogsbruksplan.

Denna nationella skogsbruksplan är mycket viktig och är central för Kyotoprotokollet. Jordbrukarna kommer emellertid också att skyddas, och det är verkligen viktigt.

  Roberto Musacchio, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När president Nicolas Sarkozy talade här i parlamentet redogjorde han på ett uppriktigt sätt för karaktären hos kompromissen om klimatpaketet.

Att dela på bördorna är en del av kompromissen. Poängen med alla kompromisser är att se vad de leder till, i vilken riktning de utvecklas och om de bidrar till att möta utmaningen. Men med tanke på omfattningen av miljö- och ekonomikrisen kan vi inte undgå att oroa oss för att så mycket har vattnats ur. Om det ska fortsätta så här och om vi till exempel lyssnar på vad den italienske premiärministern Silvio Berlusconi har sagt, verkar det som det har funnits en önskan att låta allt fortsätta som vanligt, att nästan vilseleda folk, för det är vad som döljer sig bakom staternas så kallade enhällighet, som Nicolas Sarkozy talade om. Vi vet att Silvio Berlusconis ord var propaganda, för paketet fungerar inte på det sättet. Däremot är parlamentet värt beröm, eftersom det inte bara har tänkt mer EU-vänligt, utan även har gått längre än rådet och medlemsstaterna.

Det handlar alltså inte bara om balansen mellan institutionerna, utan om dynamiken mellan dem. Parlamentet bör ges en större roll, just för att vi behöver mer demokrati. Därför kommer vi att använda våra röster för att visa vår lojalitet till parlamentets texter, och jag vill säga här i kammaren att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har genomfört ett lovvärt arbete för att nå ett avancerat resultat och att Satu Hassi, tvärtemot vad Robert Goebbels sade, har hanterat den här frågan särskilt skickligt och effektivt.

  Riitta Myller (PSE). – (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden Satu Hassi och alla dem som har deltagit i förhandlingarna om detta svåra direktiv.

Självklart behöver vi även strikta, hållbara mål för sektorer som inte ingår i handeln med utsläppsrätter, eftersom vi då kommer att kunna göra mycket mer för att skapa ett energieffektivt samhälle.

Det är inom de sektorer som direktivet är tillämpligt på, t.ex. byggnadsverksamhet, transport, jordbruk och avfallshantering, som vi har möjlighet att utveckla ny teknik och nytt kunnande, och i själva verket har vi redan detta i stor utsträckning. Med lämplig lagstiftning kan tekniken och kunnandet utnyttjas. I denna bemärkelse var det mycket bra att parlamentet fick igenom att ordet ”energieffektivitet” tas med i direktivet i tydliga termer.

  Adina-Ioana Vălean (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar den överenskommelse som nåddes förra veckan om klimatpaketet och gratulerar våra föredragande och det franska ordförandeskapet till deras effektivitet.

Det är viktigt att vi infriar våra ambitiösa mål, men under den rådande ekonomiska oron får vi inte lägga en omöjlig börda på vår industri och hämma EU:s konkurrenskraft. När det gäller beslutet om bördor välkomnar jag därför i synnerhet den flexibilitet som medlemsstaterna har getts att nå sina mål, samtidigt som korrigerande åtgärder införs i stället för påföljder.

Detta har alltid varit min ståndpunkt i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, men jag vill upprepa den. Flexibilitet behövs, och det är ännu viktigare när man reglerar nya sektorer. Vi behöver konsekvensanalyser innan vi inför strängare bestämmelser.

Jag är också mycket nöjd med att medbeslutandet säkrades när det gäller målet för större minskningar. Det är en principsak. Våra medborgare skickade inte hit oss för att inte ha något att säga till om i så viktiga beslut.

  Anni Podimata (PSE). – (EL) Herr talman, kommissionsledamöter, herr rådsordförande! Det paket med energi- och klimatförslag som vi diskuterar i dag avspeglar inte direkt de ambitiösa mål som kommissionen lade fram för ett år sedan på Europeiska rådets begäran. Det lever inte heller upp till de rekommendationer som de berörda parlamentsutskotten lämnade om flera punkter. Parlamentets förslag – och jag vill ta tillfället i akt att gratulera föredraganden Satu Hassi och alla som har bidragit till dem – var realistiska, sammanjämkade och samtidigt ambitiösa, och avspeglade EU:s åtagande att upprätthålla och stärka sin ledande roll i de globala insatserna för att ta itu med klimatförändringen. Balansen är inte densamma i de förslag som vi diskuterar i dag, eftersom ambitionen har försvagats i kompromissen, och ambition är en absolut prioritering för alla oss EU-medborgare. När det gäller mekanismerna för ren utveckling innebär det faktum att medlemsstaterna ges möjlighet att kompensera för den största delen av de minskningar som de uppmanas att genomföra via tillgodohavanden i tredjeländer att det finns en risk för att vi sänder fel budskap under upptakten till Köpenhamn.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Även om föredraganden lade fram sitt betänkande med en viss pessimism anser jag att hon har genomfört ett utmärkt arbete. Genom kompromissen vet vi när allt kommer omkring hur mycket de enskilda EU-länderna måste bidra med till EU:s åtagande att minska utsläppen av växthusgaser som orsakar klimatförändringen med en femtedel inom vissa sektorer.

Precis som andra EU-medlemsstater på 2000-talet som har en låg BNP per invånare kommer Litauen att ha rätt att öka dessa utsläpp med 15 procent. Att respektera kvoterna kommer emellertid att innebära en stor börda för både de nya och de gamla EU-länderna. Vi får därför inte glömma att den billigaste och renaste energin är sparad energi. Direktiven om stabila energikällor, bränslekvalitet och miljövänliga fordon måste genomföras mer strikt och med större uppmärksamhet på kvaliteten. Det är också väldigt viktigt, särskilt för 2000-talets EU-medlemsstater, att öka de medel som anslås till EU för att öka energieffektiviteten i bostadshus.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill bara påpeka att de olika situationerna i medlemsstaterna måste beaktas, men på grundval av BNP. I Tyskland används t.ex. mycket kol för energi, medan Frankrike är starkt beroende av kärnenergi. Vi behöver säkerhetsnormer för kärnkraftverk inom EU och en oberoende tillsynsmyndighet som utfärdar de nödvändiga bestämmelserna.

Målet att undanta små och medelstora företag från upp till 50 000 ton koldioxid har fortfarande inte uppnåtts. Detta är mycket oroande eftersom små företag inte klarar av den byråkratiska kostnaden.

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Jag vill tacka Satu Hassi, för hon har verkligen gjort sitt bästa men tyvärr är rådet inte samarbetsvilligt. Tyvärr har vi ett råd som blundar för att vi här i Europa måste ta vårt ansvar för att lösa klimatproblemen. Vi kan inte lägga 80 procent av vårt klimatansvar utanför våra egna gränser och låta jordens fattigaste länder, när de ska genomföra sin klimatbutik, betala dyrt för sitt klimatarbete medan vi gör de enkla och billiga åtgärderna. Det är kolonialism i dess sämsta form.

Vi behöver minska våra egna utsläpp med 70-80 procent, om vi ska klara klimatmålen. Med den här politiken kommer vi att ha att göra med 7 eller 8 procent i stället. Det är fullkomligt osolidariskt och otillräckligt, och frågan är om inte framtida generationer kommer att ställa ministerrådet till svars i Internationella brottmålsdomstolen i Haag för en så ansvarslös politik som drabbar inte bara människor utan även jorden. Tack!

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Klimat- och energipaketet, särskilt när det gäller minskningen av växthusgaser, hyllas som en triumf, och jag håller med om att den här insatsen avspeglar en stark vilja att gripa sig an klimatfrågan. Det finns emellertid en viss tendens att kritisera mitt land och Nya Zeeland för de stora utsläppen från jordbruket.

Båda länderna har en liten befolkning och ett stort boskapsbestånd, vilket förvränger utsläppssiffrorna. Inser vi inte att Irlands och Nya Zeelands jordbruk föder världen långt bortom sina gränser? Talet om att tvinga dessa länder att minska sina boskapsbestånd är vansinnigt med tanke på livsmedelssäkerheten och klimatförändringen. Dessa länder föder upp sin boskap på ett mycket hållbart sätt, och fodret baseras på gräs. I stället måste vi främja forskning och utveckling för att finna sätt – andra fodersorter, olika gödningsmetoder – för att minska utsläppen från djur där vi kan, inte förstöra djuren.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! EU-medborgarna är allvarligt oroade över effekterna av klimatförändringen och stöder en koldioxidsnål, ren energiförsörjning för vår framtid. Vi gör därför helt rätt i att sända en stark signal till rådet om våra gemensamma åtaganden.

De folk vi företräder är emellertid även allvarligt oroade över den globala finanskrisen. Trygga arbetstillfällen har faktiskt blivit en mer angelägen fråga för dem än den globala uppvärmningen och förnybar energi, åtminstone för tillfället. Vi får inte tillåta att situationen för EU:s ekonomier leder till att klimatfrågan trängs ut från dagordningen. Vi får inte heller ytterligare undergräva våra centrala industrier och arbetsmarknader genom att vidta förhastade åtgärder.

Generellt sett anser jag att det här paketet – ”3 x 20-klimatpaketet”– avspeglar detta dilemma och bidrar till att minska risken för att EU-industrierna måste omlokalisera verksamheten utomlands, till länder med mindre sträng lagstiftning. London, som jag företräder, är också väldigt intresserat av att handla med koldioxidtillstånd enligt ETS.

Genomförandet av en gemensam strategi för att ta itu med klimatförändringen är även en kärnfråga i mitt partis inställning till EU, under ledning av David Cameron, som är vår partiledare och förhoppningsvis nästa brittiska premiärminister.

  Anders Wijkman (PPE-DE). − (EN) Herr talman! Det finns en stor brist i det direktiv som vi nu diskuterar. Jag undrar vilka effekter det kommer att få att tillåta en så stor flexibilitet genom minskningar i tredjeländer. Kostnadseffektivitet är en viktig princip, och den kompromiss som vi behandlar skulle vara ok i den nuvarande utformningen om målet var att minska 20 procent av de globala utsläppen. Då skulle det vara logiskt att göra det som nu föreslås.

Vetenskapen säger oss emellertid att vi på längre sikt måste minska med 80–95 procent. Jag förstår inte hur vi ska kunna göra detta om vi skjuter upp den största delen av våra insatser till 2020 och därefter. Vi behöver en grundlig förändring av energitransporten i industriproduktionen, byggnadsverksamheten etc. Genom att tillåta 60–80 procent av minskningarna i de sektorer som inte omfattas av ETS i andra delar av världen kommer detta inte att ske.

  Satu Hassi, föredragande. − (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för debatten.

Som jag sade är detta beslut ett steg i rätt riktning, även om det är ett mycket kortare steg än vad jag skulle ha velat. Jag stöder beslutet, även om jag kommenterade det största problemet som fortfarande kvarstår i samband med det, nämligen flexibiliteten.

Varför är detta förtjusande ord ”flexibilitet” ett problem? Det verkar som om många regeringar inte har insett vad riktlinjerna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) innebär. Enligt FN:s IPCC-panel måste industrinationerna minska sina sammanlagda utsläpp med 25–40 procent till 2020. Dessutom måste utvecklingsländerna minska sina utsläpp med 15–30 procent jämfört med normala nivåer. Dessa siffror rör utsläppsminskningarna inom de berörda länderna.

Om vi överför över hälften av våra utsläppsminskningar till utvecklingsländerna kommer vi att öka den obligatoriska volymen av utsläppsminskningar där till en nivå som kommer att vara fysiskt omöjlig.

Allt handlar om en stor brist på förståelse. Man förstår helt enkelt inte att fordonstransporten inte kan öka för alltid, eftersom en mycket stor del av de utsläpp som omfattas av beslutet om delade bördor kommer från vägtransporten.

Som jag sade i mitt inledande anförande hoppas jag att regeringarna kommer att axla sitt ansvar och göra mer än vad som sägs i beslutet, och investera i sina egna länder för att minska utsläppen. På så sätt kommer vi att åstadkomma varaktiga utsläppsminskningar, inte minskningar som måste köpas igen varje år från andra länder. Detta kommer även att leda till att vi skapar arbetstillfällen i våra egna länder.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 17 december 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Genom att anta klimat- och energipaketet har EU i själva verket gjort ett åtagande i kampen mot klimatförändringen. Avtalet utarbetades framgångsrikt under många månader och har utan tvivel historisk betydelse. Samtidigt är det viktigt att påpeka att kompromissen är inkonsekvent på många punkter.

Klimatpaketet har genomgått betydande ändringar sedan förslaget lades fram av kommissionen, men man har inte funnit någon lösning på den mest uppenbara motsägelsen, dvs. att det år som tas som utgångspunkt är felaktigt i det direktiv som godtagits av rådet, vilket innebär att de insatser som medlemsstaterna hittills gjort när det gäller skadliga utsläpp överlappas. I och med detta sänder vi budskapet att de insatser som gjorts hittills inte är värda något, och att den nya lagstiftningen kommer att ge alla möjlighet att börja om från noll. Det stimulerar inte direkt beslutsfattarna att vidta de nödvändiga åtgärderna, utan snarare att fortsätta att ändra på reglerna.

Vi anser att det är oacceptabelt att de som avsevärt har minskat sina utsläpp och de som till och med har låtit utsläppen öka behandlas lika i det här förslaget. Vi anser också att EU skadar sin trovärdighet om det godtar bestämmelser där inte Kyotoåtagandena beaktas.

Enligt vår mening är det framsynt att fastslå EU:s ambitiösa klimatskyddsmål i lagstiftningen. Vi skulle dock vara nöjdare om avtalet inte hade förvandlats till ännu en påminnelse om dubbelmoral och inkonsekvens.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill uppmärksamma följande frågor i debatten om åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser:

1. Genom att godta 2005 som utgångspunkt för att fastställa omfattningen av koldioxidminskningarna gick de nya medlemsstaterna med på att inte beakta de koldioxidminskningar som åstadkommits genom pågående industriella omstruktureringar sedan 1990. I Polens fall uppgick koldioxidminskningarna till 30 procent mellan 1990 och 2005. Detta medförde enorma sociala kostnader, särskilt en arbetslöshetsnivå på över 20 procent.

2. Åtagandet att nå en ytterligare minskning på 20 procent till 2020 och samtidigt köpa 30 procent av utsläppsrätterna fram till 2013, med en stegvis ökning för att nå 100 procent 2020, kommer tyvärr att leda till betydande ökningar av priset på värme och energi för befolkningen. Det kommer även att medföra en avsevärd ökning av energipriserna för industrin. Industrier i många energiintensiva tillverkningssektorer, t.ex. ståltillverkningen, cementindustrin, kalk och konstgödsel skulle få lägga ned i de länderna till följd av prisökningarna, med negativa följder för samhället.

3. Om Förenta staterna och Sydostasien inte deltar på samma villkor som EU i de program för minskning av koldioxidutsläppen som har tagits fram kommer EU:s enorma finansiella och ekonomiska insats att vara till ingen nytta. EU står för 14 procent av koldioxidutsläppen i världen, medan Förenta staterna och Sydostasien står för över 80 procent av dessa utsläpp.