Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 16 december 2008 - Strasbourg

19. Gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Inés Ayala Sender, för utskottet för transport och turism, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser (KOM(2008)0151 – C6-0149/2008 – 2008/0062(COD)) (A6-0371/2008).

  Inés Ayala Sender, föredragande. – (ES) Herr talman! Jag ska börja med en lång tacklista. För det första måste jag tacka kommissionen för att ha lagt fram ett dokument som ger oss ett instrument vi har ett trängande behov av. Således tackar jag kommissionen, som här företräds av vice ordförande Antonio Tajani, för att den gjorde oss denna tjänst och gav oss ett instrument som i dag, 2008, är helt nödvändigt efter ett riktigt dåligt 2007 med tanke på de framsteg i fråga om trafiksäkerhet som hade gjorts dessförinnan. Jag anser särskilt att det är nödvändigt eftersom tidsfristen för att uppfylla åtagandet och nå det mål som alla Europeiska unionens medlemsstater har satt upp om att minska antalet dödsfall på vägarna till hälften mycket snart går ut, om bara två år. Jag tackar alltså kommissionen för det.

Mitt tack går också till det franska ordförandeskapet (trots att dess företrädare just lämnade plenisalen), för jag anser att det genom sina ansträngningar och sin ihärdighet övertygade oss om att det gick att göra framsteg i den här frågan. Den visade sig vara komplicerad i början på grund av sina implikationer, men ordförandeskapet övertygade oss om att det var värt besväret.

Jag måste dock säga att vi senare hade vissa problem med att förstå rättstjänstens motiv, med tanke på att det fanns andra viktigare ärenden. Vi trodde att den alltid skulle hjälpa de sittande ordförandeskapen att verka för sina prioriteringar och målsättningar, men i det här fallet fann vi i stället att vi inte hade så stor nytta av den.

En gång lade rådet (rättsliga och inrikes frågor) fram några slutsatser med de bästa avsikter, men de hjälpte oss inte att bibehålla den strikta linjen att denna text eller detta instrument som vi arbetade med var ett rent trafiksäkerhetsinstrument utformat för att förhindra problem och olyckor på vägarna och straffrihet för förare.

Slutligen vill jag rikta ett särskilt, varmt tack till skuggföredragandena, i synnerhet Brigitte Fouré, som arbetade tillsammans med mig i den meningen att vi förbättrade texten genom ett gott lagarbete, samt mina andra kolleger i utskottet, Luigi Cocilovo och Eva Lichtenberger med flera. Jag tycker att vi tillsammans till slut lyckades få till en bättre text.

Jag anser att vi har lyckats finslipa förfarandet eller systemet på de områden där det saknades vissa saker, som fastställandet av administrativa påföljder när information har utväxlats och meddelande om förseelsen avsänts. Det saknades ett kompletterande förfarande för de medlemsstater där dessa förseelser omfattas av förvaltningsrätten, och jag tycker att vi åtminstone har föreslagit en möjlig lösning.

Det är också viktigt att vi har utökat kontrollerna. Vi är medvetna om att vi normalt inte har en chans att utöka trafiksäkerhetskontrollerna, och i det här fallet hjälpte kommissionen oss.

Det var också nödvändigt att garantera skyddet av personuppgifter, att erkänna det arbete som stödgrupper för brottsoffer utför och att förklara hur bilisterna ska beröras av det här systemet.

Därför förstår vi inte varför rådet har beslutat att hålla fast vid en ståndpunkt och en rättslig grund som inte hjälper oss ett dugg. I stället spärrar det alla möjligheter till framsteg. I det här sammanhanget måste jag påpeka att vi i parlamentet och kommissionen är övertygade om att den rätta grunden är en trafiksäkerhetsgrund och att det här är ett viktigt första steg mot att förbättra just det området, som alla europeiska medborgare hoppas ska förbättras. Därför måste ärendet ligga kvar under den tredje pelaren. Den tredje pelaren håller dock på att försvinna, eftersom Lissabonfördraget (som har ratificerats av medlemsstaterna, vilka nu släpar fötterna efter sig i rådet) syftar till att eliminera den tredje pelaren. En del av dem betraktar den nu som någonting man kan svänga sig med för att stoppa den här texten.

Vi hoppas och tror att de problem den rättsliga grunden orsakar kommer att lösas. (Människor kommer inte att förstå om vi förklarar för dem varför vi inte kan ge dem ett grundläggande instrument för att förbättra trafiksäkerheten och förhindra att invånare i andra länder som kör igenom våra länder och bryter mot lagen för att de känner att de inte kan straffas har straffrihet.) Vi kan faktiskt inte förstå att dessa problem kan bestå. Därför uppmanar vi det tillträdande tjeckiska ordförandeskapet att släppa sina betänkligheter och ta ett steg framåt för trafiksäkerhetens skull.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska börja med att tacka Inés Ayala Sender för hennes engagemang i den här frågan. Hon har utfört sitt arbete med inlevelse, ihärdighet och stor objektivitet.

Kommissionens bemödanden har således ett huvudsakligt syfte, nämligen trafiksäkerhet – jag måste säga det igen. När det gäller innehållet har vi emellertid granskat Ayala Senders text, de ändringsförslag hon har lagt fram, och vi har inga invändningar mot dem. Tvärtom anser kommissionen att det här betänkandet har exakt samma inriktning som det förslag vi lade fram och till och med förbättrar textens kvalitet i vissa avseenden.

Till exempel betraktar Europaparlamentet det elektroniska nätverk som har upprättats för informationsutbyte som ett verktyg som ska användas på gemenskapsnivå i syfte att säkerställa skyddet av de europeiska medborgarnas personuppgifter. Jag kan bara säga att jag stöder dessa ändringsförslag som mutar in och specificerar förslagets räckvidd. Jag anser också att en del av ändringsförslagen verkligen förbättrar det förslag vi lade fram.

Jag syftar på ändringsförslagen som säkrar uppföljningen av trafikbrott som faller under administrativa myndigheters jurisdiktion och ändringsförslagen med förslag till utarbetande av riktlinjer om övervakningsmetoder och -förfaranden för medlemsstaterna. Alla dessa faktorer är viktiga för trafiksäkerheten och för att vi ska nå vårt mål att minst halvera antalet dödsfall till följd av olyckor på de europeiska vägarna. Jag kan påminna er om att över 40 000 människor dör på Europas vägar varje år. År 2007 var de 42 500. Om vi betänker att detta mer eller mindre motsvarar en flygplanskrasch varje dag är det klart att detta är en tragedi som ofta underskattas. Uppenbarligen är vi inte vana vid att tänka på hur utbrett problemet är.

Vi borde naturligtvis göra mer, mycket mer. Därför välkomnar jag parlamentets snabba agerande i det här ärendet, och vill än en gång tacka Inés Ayala Sender och utskottet för transport och turism för det arbete de har gjort och för att de har förstått vad som står på spel här: alla europeiska medborgares säkerhet. Parlamentet och kommissionen är helt överens om detta, och båda insisterar på att det är bråttom att införa lagar som kan göra verklig skillnad när det gäller att minska antalet olyckor på vägarna.

Tyvärr lyckades vi inte nå konsensus mellan medlemsstaterna vid det senaste sammanträdet med ministerrådet. Det franska ordförandeskapet försökte medla, men den 9 december var vi tvungna att inse att även om vi var överens om den övergripande strategin att minska antalet dödsfall så insisterade många medlemsstater på frågan om den tredje pelaren. Kommissionen och parlamentet har samma inställning om den första pelaren, men många medlemsstater talar fortfarande om att frågan måste regleras under den tredje pelaren.

Jag tycker att detta är en fullständig motsägelse och vill säga det offentligt här i parlamentet, precis som jag gjorde vid ministerrådets möte. Vi kan inte förstå hur Europeiska rådet kan besluta sig för att söka få till stånd en överenskommelse om att anta Lissabonfördraget med en ny folkomröstning i Irland – som ni alla vet innebär Lissabonfördraget att den tredje pelaren avskaffas – samtidigt som medlemsstaterna säger att vi måste reglera alla åtgärder som har med indrivning av gränsöverskridande böter att göra på grundval av den tredje pelaren. Detta tycker jag är en enorm motsägelse som inte kan leda till något gott, och de juridiska tvisterna gör att vi förlorar tid och inte kan vidta ändamålsenliga åtgärder för att ge medborgarna konkret hjälp.

Trafikolyckor är ingen teoretisk fråga. De är en realitet som kan beröra vilken europeisk familj som helst, också våra egna, när som helst. Det är våra barn som är ute på vägarna, på väg hem från diskoteken på lördagsnätterna eller på väg till fotbollsmatcher eller fester. Det ska vi hålla i minnet. Det här handlar inte om juridiska spetsfundigheter, och vi har ingen tid att förlora.

Jag beklagar att det inte finns någon från rådet här i kväll, eftersom jag än en gång hade velat vädja till det från djupet av mitt hjärta – och det tror jag att jag kan göra också på parlamentets vägnar – och be rådet att ändra sin ståndpunkt och rådet (transport) att anta samma strategi som Europeiska rådet. Vi måste se framåt, vi måste tänka på Lissabonfördraget. Vi hoppas alla att det kan träda i kraft snart. Jag tror inte att vi har råd att hålla på och blicka bakåt när det handlar om att skydda allas våra liv.

  Brigitte Fouré, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman! Först måste jag tacka Inés Ayala Sender för hennes betänkande. Vårt arbete var verkligen mycket konstruktivt. Hon tog hänsyn till de flesta av de ändringsförslag som ledamöterna i utskottet för transport och turism lade fram för att se till att vi fick ett förslag till direktiv som kunde antas, om inte enhälligt så åtminstone av en mycket stor majoritet i transportutskottet.

Jag vill påminna er om direktivets syfte, som är trafiksäkerhet. Det har redan nämnts. Syftet är för det första att minska antalet dödsfall och skador på Europas vägar, för det är en verklig katastrof och tragedi som utspelar sig inför våra ögon varje år. Detta är förstås en strävan som de 27 medlemsstaterna och alla ledamöterna av Europaparlamentet delar, och det finns ett värde i att upprepa det. Således är syftet att rädda liv och att samtidigt sätta stopp för den diskriminering som hittills har funnits mellan nationella förare och förare från andra medlemsstater. Det är inte acceptabelt att olika förare behandlas olika på vägarna i ett land. Detta är fullständigt oacceptabelt, och det får inte fortsätta, särskilt när det är liv som står på spel – jag upprepar det.

De förseelser som omfattas har med rätta valts ut och är de som orsakar flest olyckor: fortkörning, körning i alkoholpåverkat tillstånd, körning mot rött ljus och slutligen underlåtenhet att använda bilbälte. Det är alltså mycket viktigt att vi går vidare med detta direktiv.

Slutligen vill jag påminna er, som kommissionsledamoten gjorde nyss, om att ministerrådet hade invändningar i fråga om den tredje pelaren och så vidare. Jag anser dock att vi, för att rädda liv, måste finna rättsliga lösningar, och i det här avseendet får jag ibland intrycket att det juridiska käbblet bara är en förevändning. Jag anser att utmaningen ligger i att eliminera dessa verkliga tragedier på våra vägar. De passar inte in i vårt Europa. EU måste absolut hjälpa oss att värna om dessa människoliv som går till spillo varje år.

Det är det som är utmaningen med det här direktivet, och jag hoppas att Europaparlamentet kommer att leverera en mycket stor majoritet, om inte enhällighet, så att vi kan se till att det görs framsteg i den här frågan under det tjeckiska ordförandeskapet.

  Silvia-Adriana Ţicău, för PSE-gruppen. – (RO) Först och främst vill jag tacka Inés Ayala Sender för hennes betänkande om ett ämne som är oerhört viktigt. Omkring 43 000 medborgare förlorar sina liv på Europas vägar varje år, och omkring 1 300 000 medborgare är inblandade i olyckor. De 43 000 dödsfallen på Europas vägar motsvarar en medelstor flygolycka i veckan. Jag tycker inte att vi kan tolerera den här situationen längre.

Jag vill nämna att det föreslagna direktivet inte handlar om brottspåföljder eller det poängsystem som redan finns i medlemsstaterna. Jag efterlyser att uppgifter ska överföras mellan medlemsstaterna på ett sätt som tryggar konfidentialitet och säkerhet. Meddelandena mellan medlemsstaterna bör också innehålla uppgifter om tillgängliga betalningssätt och den valuta som ska användas för betalningen.

Om de statliga myndigheterna i bosättningsmedlemsstaten beslutar att inte gå vidare och tillämpa de ekonomiska påföljder som den medlemsstat där förseelsen ägde rum har fastställt måste detta dessutom alltid rapporteras till Europeiska kommissionen. Jag tycker att det här direktivet är oerhört viktigt. Därför hoppas jag att Europaparlamentets omröstning om den här frågan också kommer att hjälpa Europeiska rådet att ta ett steg i rätt riktning, med andra ord att anta det här direktivet. Det är absolut ett måste. Tack.

  Bilyana Ilieva Raeva, för ALDE-gruppen. – (BG) Fru Ayala Sender! Jag vill börja med att gratulera er till att ha gjort ett av våra mest tragiska sociala problem till en gemensam politisk prioritering för oss. Det antal människoliv som går förlorade är numera långt högre än vad vi vill se på europeisk nivå överlag, som ni sade, herr kommissionsledamot.

Vi har nästan 70 standarder för olika bilreservdelar, men för närvarande har vi inget direktiv som gör att antalet människor som förlorar sina liv på Europeiska unionens vägar minskar. Detta är absurt. Att människoliv är säkra på våra vägar är inte mindre viktigt än de miljönormer vi ålägger medlemsstaterna att följa. I det här sammanhanget måste vi stödja Inés Ayala Senders betänkande med förslaget om obligatoriska gränsöverskridande sanktioner för fyra viktiga förseelser som svarar för mer än 75 procent av dödsfallen på vägarna i omröstningen i morgon.

Införandet av gränsöverskridande åtgärder mot dessa förseelser kommer att begränsa antalet allvarliga olyckor och dödsolyckor och föra oss närmare målet att minska dem med 50 procent till 2010. Den allmänna trafikpolitiken bygger på Europeiska unionens allmänna trafiklagstiftning och på allmänna normer, men inte nödvändigtvis med samma riktmärken. Vi talar om rödljus och fortkörning, men vi talar inte om användningen av trafikljus och rondeller, eller om att prata i mobiltelefon eller röka under körning, eller om körlektioner i Europeiska unionen eller generella böter som skulle chockera också de mest förhärdade lagöverträdarna.

För närvarande tillåts en ungersk förare bryta mot vägtrafikförordningen i Tyskland och straffas inte på något sätt för detta, men införandet av detta direktiv och era förslag kommer att se till att han straffas i sitt eget land. Europeiska unionen behöver en allmän europeisk trafiksäkerhetspolitik som skapar en tillräcklig säkerhetsnivå för att skydda människoliv på våra vägar och som medlemsstaterna inte tillåts avvika från.

Vi kan naturligtvis lita på att kommissionen bestraffar regeringar som inte har hanterat avfall ordentligt, som inte har följt arbetstidsdirektivet eller som har skadat miljön. Men behöver vi då inte mekanismer som gör att dödssiffrorna på de nationella vägarna inte överstiger genomsnittet i EU?

I det sammanhanget vill jag än en gång understryka hur viktigt det är att vi använder allmänt accepterade europeiska olycksindikatorer som måttstock. Fru Ayala Sender! Jag tycker att ert betänkande är ett framsteg på vägen mot en integrerad paneuropeisk trafiksäkerhetspolitik. Det här direktivet kommer att lägga grunden för ett EU utan trafikförseelser, utan gränser och utan möjligheter att bryta mot reglerna.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka föredraganden. Hon har verkligen ansträngt sig i frågan, som oväntat blev mycket kontroversiell, för att uppnå samförstånd, även med rådet. Rådet intar en mycket ologisk och icke-europeisk ståndpunkt i frågan, eftersom den viktigaste målsättningen för ett antal regeringar uppenbarligen är att skydda sina egna fortkörare, förare som ligger för nära eller är berusade, oavsett vems liv de utsätter för fara.

För närvarande följer människorna restriktionerna i sitt eget land, men så snart de passerar gränsen till ett annat land blir de som tokiga och kan inte släppa gasen, just för att de inte behöver oroa sig för att betala böter. En sak behöver tydliggöras: små länder eller länder med mycket turism anser det vara särskilt svårt att få de egna medborgarnas förståelse för böter, det vill säga brottsbekämpning, om de är absolut säkra på att andra i praktiken inte riskerar att bötfällas.

Så när någon ligger för nära mig, kör upp alldeles bakom mig och har en nummerplåt från en annan medlemsstat i Europeiska unionen måste jag ifrågasätta om det är för att mitt liv är mindre värt än ett liv i hans land som han bara ger människor i sitt eget land säkerhetsmarginal? Det är inte rätt, det är inte europeiskt och det försämrar trafiksäkerheten på våra vägar.

Vi har uppnått en bra text. Naturligtvis är det fortfarande något som saknas: frågan om dataskydd har exempelvis inte klargjorts tillräckligt. Jag ber er emellertid avslutningsvis att stödja det ändringsförslag jag har lagt fram om begränsningen på 70 euro. Då kommer vi att ha klarat ut mycket av debatten om obalanserna. Det viktiga här är helt enkelt att en listig bötesnivå skulle vara en förståndig gräns.

  Sebastiano (Nello) Musumeci, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, herr Tajani, mina damer och herrar! 40 000 döda på ett år är en upprörande statistik.

Även om dödsolyckor på vägarna ännu inte är en katastrof är de definitivt ett extremt allvarligt socialt fenomen, där medlemsstaterna ofta inte kan göra mer än att föra nedslående register och samla in oroande statistik. Det är resultatet av större personlig rörlighet kommer några att säga, medan andra anser att det är resultatet av en ökad mekanisering. Naturligtvis, men det är också konsekvensen av en långsam policy för förebyggande å ena sidan och repression å den andra i medlemsstaterna och definitivt i Europeiska unionen, som hittills inte har kunnat utarbeta en gemensam politik för trafiksäkerhet.

En undersökning som nyligen genomfördes av det italienska statistikkontoret visar att 44 procent av alla trafikolyckor i Italien under 2007 skedde nattetid mellan fredag och söndag morgon. Det oansvariga uppträdandet hos dem som sätter sig bakom ratten är tyvärr inte begränsat till ett specifikt land, och vi måste därför granska förslaget till direktiv som försöker hindra bilförare att begå trafikförseelser oavsett var de är, i syfte att halvera antalet döda på vägarna före 2010.

Det är bra, men åtminstone i några fall krävs ytterligare förbättringar. Låt mig ge bara ett exempel: uppföljning av förseelser. Herr Tajani! Jag anser att vi borde följa Schweiz’ exempel. Där går det till så att alla som begår en trafikförseelse stoppas några kilometer senare av en trafikpatrull och en av två saker händer: antingen betalar föraren böterna omedelbart eller också konfiskeras bilen till dess att böterna är betalda.

Jag är fullständigt medveten om att en sådan policy inte är lätt att införa och att den kan förefalla drastisk men den är definitivt effektiv, och dessutom vet vi alla att man inte kan bota cancer med aspirin och det vi nu står inför är metastaser. Inés Ayla Senders betänkande är ändå bra, och jag kommer självfallet att stödja det.

  Luís Queiró (PPE-DE). – (PT) Herr talman! Min kollega Ari Vatanen som är en välkänd mästare inom motorsport säger ofta att vi alla måste dö en dag, men han tillägger att det inte behöver ske vid ratten. Sedan 2005 har antalet dödsoffer i trafikolyckor inte sjunkit som det borde. Siffrorna för 2007 förstärker vår oro. Det är dessa variationer som bäst visar hur mycket vi fortfarande har kvar att göra.

Vi är alla medvetna om att påföljder för många förseelser som begås på medlemsstaternas territorium men i en annan stat än där föraren är bosatt oftast inte kontrolleras. Förslaget till direktiv som vi nu diskuterar innehåller med rätta ett system för elektroniskt datautbyte som syftar till att underlätta gränsöverskridande uppföljning av ekonomiska straff för trafikolyckor, och fokuserar på de fyra allvarligaste överträdelserna när det gäller människoliv i Europa. Systemet är i sig självt motiverat. Medborgarnas rättigheter när det gäller skydd av deras personuppgifter måste emellertid säkerställas.

Europeiska kommissionens utvärdering av direktivets genomförande är därför grundläggande och bör ske noggrant. Vi har fortfarande problemet med skiftande rättslig kategorisering av förseelser beroende på i vilken medlemsstat de begås. I vissa fall är dessa överträdelser snarare administrativa, medan de i andra är brottsliga förseelser. I vissa fall åtföljs de av ytterligare straff, exempelvis körförbud, men i andra fall är det inte så. Det här är inte rätt tillfälle att gå in på tekniska detaljer, däremot ett tillfälle att eftersträva den bästa lösningen för att genomföra direktivet som kan studeras för framtiden.

Föredraganden, som jag måste gratulera, föreslår faktiskt möjliga lösningar som innefattar harmonisering av både fasta straff och kontroller och utrustning för trafiksäkerhet. Vi anser också att det råder tvivel när det gäller den faktiska rätten till överklagande när föraren inte instämmer i det utdömda straffet. Kommer denna rätt att garanteras korrekt när käranden måste vända sig till en jurisdiktion och mot lagar som inte gäller det land han är bosatt i? Detta är en fråga som jag låter kommissionsledamot Antonio Tajani besvara.

Avslutningsvis måste förarna informeras korrekt om sina nya rättigheter och skyldigheter. Endast på detta sätt kommer de att se på initiativet, inte som ett repressivt instrument, utan snarare som ett sätt att uppmuntra ett säkrare beteende bakom ratten, vilket i större utsträckning respekterar både andra människors liv och deras eget.

  Talmannen. − Tack, herr Queiró. För min del vill jag lugna er. Jag kör moped oftare än bil, men jag skulle vilja slippa dö även när jag kör moped, inte bara när jag sitter i min bil.

  Robert Evans (PSE). - (EN) Herr talman! Det här är en viktig fråga, och jag är besviken över att rådet inte är här, eftersom det nu spelar en avgörande roll i och med att dess tankegångar är ganska annorlunda jämfört med parlamentets, om jag förstått rätt.

Inés Ayla Sender talade om oro för den rättsliga grunden. Även om jag stöder principen om gränsöverskridande uppföljning måste det vara juridiskt sunt och starkare än det är nu.

De förseelser som omfattas av förslaget är begränsade till fortkörning, rattfylleri, säkerhetsbälte och att inte köra mot rött. Brigitte Fouré sade att dessa inte kan tolereras, och Inés Ayala Sender talade om människor som klarar sig undan. Jag hoppas att vi, när vi närmar oss nästa fas i diskussionen, kommer att ta upp den aspekten. Människor som klarar sig undan vid rattfylleri, fortkörning eller körning mot rött ljus är en fara för andra medborgare, men de är ofta, vill jag påstå, samma människor som anser att andra regler på vägen inte gäller dem, vare sig vi talar om parkeringsrestriktioner, trängselavgifter eller, som Bilyana Raeva sade, att tala i mobiltelefon under körning. Det finns också de som bortser från innovativa åtgärder såsom områden med låga utsläpp. Dessa är mycket viktiga frågor som ingen borde bortse från. Vi behöver en gränsöverskridande alleuropeisk uppföljning för att motverka dem alla.

Alla människor som bryter mot lagen bidrar till de 42 000 dödsoffer som kommissionsledamoten talade om tidigare. Om vi hade 42 000 dödsfall inom något annat europeiskt verksamhetsområde än bilkörning skulle vi vara beredda till strid dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad.

Kolleger! Tillsammans måste vi agera för att stärka detta stycke lag ännu en gång för alla våra medborgare i EU: 27 medlemsstater.

  Talmannen. − Jag vill att ni ska veta att rådets sekretariat är närvarande och noterar allt som sägs. Jag säger det till dem av er som har talat och mot bakgrund av de kommentarer som gjorts. Herr Rack! Ni har ordet i två minuter.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är bra att vi till slut är överens om att gemensamt väcka åtal för fyra vanliga förseelser, men vad som verkligen är viktigt är att dessa trafikförseelser bestraffas, inte bara att vi säger att vi är överens om att åtal ska väckas för en rad förseelser.

Det viktigaste problemet är faktiskt att ett stort antal medlemsstater inte väcker åtal för sådant som behöver åtalas. För mig är det obegripligt – och vi måste säga detta högt och tydligt – att vissa medlemsstater – och det är också i huvudsak de som inte vill bestraffa trafikförseelser i andra medlemsstater – gömmer sig bakom den juridiska frågan och behörighetskonflikten. Det som är viktigt här är vad vi håller oss till genom den grundläggande ståndpunkten i Lissabonfördraget.

I vilket fall som helst är det viktigt att medlemsstaterna inte ska skydda sina medborgare mot vad de tar sig för i en annan medlemsstat. Jag är verkligen ledsen att behöva förebrå kommissionen – men förebrå måste jag – och fråga varför ingen någonsin har övervägt att inrätta eller åtminstone hotat att inrätta överträdelseförfaranden mot den medlemsstat som systematiskt undviker att bestraffa vissa förseelser.

Jag tycker att det skulle vara ett rimligt synsätt, en mycket tydlig signal att det här verkligen är en genuin oro för Europa och Europeiska gemenskapen, och jag skulle därför särskilt vilja råda till det.

En andra synpunkt som jag tycker är viktig är varför vi inte också tar med kandidatländerna i detta system? Jag kommer från ett land där det förekommer en mängd förare från grannländerna som ännu inte, eller nätt och jämnt, är medlemmar i Europeiska unionen, och jag anser att det är helt omotiverat att de ska ha ett carte blanche i vårt land.

  Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill gratulera Inés Ayala Sender till hennes utmärkta betänkande. Det är det sista av de många utmärkta betänkanden som utarbetats av en av de bästa kollegerna i det här utskottet.

Fyra orsaker till olyckor och fyra områden som bör regleras på europeisk nivå har identifierats. Dessa är fortkörning, att inte använda säkerhetsbälte, rattfylleri och att köra mot rött ljus. De är verkligen mycket betydande faktorer när det gäller olyckor.

Herr kommissionsledamot! Er inställning när det gäller Europeiska rådet lät mycket drastisk. Det är mycket olyckligt att våra ministrar tar upp en så fundamental fråga som trafiksäkerhet på detta sätt. Frågan gäller vårt utrymme i unionen som är ett öppet utrymme. Straffrihet eller en känsla av straffrihet är den verkliga orsaken till oansvarigt uppträdande.

Jag skulle vilja hänvisa till en annan mycket viktig faktor. Unionsmedborgarna behandlas olika beroende på i vilket land de befinner sig. Det krävs ett effektivt system. Vi måste förstå att straff kommer att utmätas oavsett vilket geografiskt område inom Europeiska unionen det gäller. Om den förordning som diskuteras hjälper oss att genomföra det kommer vi att kunna räkna det som en av våra framgångar. Jag är särskilt glad över att ha fått ordet, eftersom jag känner till situationen i mitt eget land, Polen, där 5 600 liv varje år går till spillo på vägarna.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Den svarta mätare som registrerar dödsolyckor på europeiska vägar rör sig fortfarande hotfullt. Antalet döda har hela tiden minskat men har stabiliserats de senaste åren. Det krävs nya satsningar för att genomföra de mål EU har satt upp. Europeiska kommissionen har lämnat och utarbetat förslag, föredraganden har lagt till sina egna och här har vi nu ett betänkande som är viktigt för alla, om tillämpningen av straff för personer från andra medlemsstater som bryter mot trafikreglerna. Antalet döda varierar stort mellan länderna i Europeiska unionen. Fem gånger fler människor dör på vägarna i Litauen än i de gamla medlemsstaterna. Utan att vilja överföra huvudansvaret till Bryssel, och samtidigt som jag betonar medlemsstaternas ansvar, är jag fortfarande övertygad om att Europeiska unionen successivt borde nå en gemensam eller åtminstone samordnad policy om bilförares uppförande på vägen och regler för detta. Detta har redan diskuterats, och jag instämmer till fullo.

Detta är desto viktigare med tanke på att ett ökande antal bilar med registreringsskyltar från olika medlemsstater dyker upp både i nya och gamla medlemsländer i Europeiska unionen sedan Schengenområdet utvidgades. Vi är alla intresserade av att en klok förarkultur sprids i hela Europeiska unionen och att känslan av straffrihet ska försvinna: ”I ett annat land kör och parkerar jag som vanligt eftersom ingen ändå kommer att hitta mig.” De medlemsstater som är emot förslagen till detta direktiv, vare sig de vill det eller ej, bidrar till att den svarta mätaren rör sig fortare.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Att hitta och straffa utländska förare som begår trafikförseelser i Europeiska unionen kan vara ett impopulärt förslag, men det är fullständigt logiskt och praktiskt. Det är ofattbart att medlemsstater kan instämma i att harmonisera nya säkerhetsegenskaper för fordon som tillverkats för att användas på vägarna inom EU, i syfte att minska trafikskadornas inverkan, men ändå inte vill vara med om att de ska förebyggas. Ett förslag till ett datasystem som tillåter medlemsstaterna att dela med sig av information om trafikförseelser borde vara självklart i en miljö där människor i verkligheten har rört sig fritt i åratal.

Det skulle också vara användbart att harmonisera systemen för trafikförseelser. Jag är medveten om att det skulle vara svårt att använda samma måttstock för södra Italien som för norra Europa, och vissa regler leder möjligtvis inte alltid till samma trafikförseelser eller samma allvar i dessa överträdelser. Jag anser ändå att EU-länderna bör kunna komma överens om de viktigaste förseelserna som är kända för att orsaka de flesta trafikolyckorna år ut och år in. Jag stöder självfallet förslaget från kommissionsledamoten och föredraganden.

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! Det är otroligt att det har tagit så lång tid att försöka genomföra lagstiftning så att vapnet med trafiklagstiftning ska kunna röra sig över gränserna i EU:s medlemsstater och rädda liv. Det är ännu mer otroligt att rådet förhindrar att det sker. Det är också otroligt att vi beslutar om hastighetsbegränsningar för våra bilar, och sedan tillverkar fordon som kan färdas två eller tre gånger så fort som högsta tillåtna hastighet. Det är också otroligt att vi enligt lag har alkoholgränser för förare, och ändå bombarderar vi våra medborgare – särskilt under festsäsongen – med alkoholreklam. Och vi förknippar alkoholintag särskilt med sex appeal och manlighet i vissa fall.

Herr kommissionsledamot! Ge inte upp er kamp. Kämpa i stället med oss mot rådet, som är frånvarande i dag, för att rädda liv och göra våra vägar till en säkrare plats.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten. De har givit tyngd åt det beslut som jag hoppas kammaren fattar i morgon, liksom till kommissionens arbete i rådet. Det blir inte lätt, men jag tror att vi tillsammans till slut kommer att komma dit.

Jag måste betona det allvarliga i de trafikförseelser som vi diskuterar, och som orsakar de flesta dödsolyckorna. Tillåt mig att relatera lite statistik för er: Enligt 2007 års konsekvensanalys som innehåller utvärderingar av de föregående tre åren orsakades 30 procent av dödsfallen av fortkörning och 25 procent av rattfylleri och, vill jag tillägga, narkotikapåverkan. Jag stöder därför ändringsförslag 38 från Eva Lichtenberger, som innebär vissa förbättringar av kommissionens text. Jag är tveksam till frågan om 70 euro eftersom det skulle innebära en ojämlik behandling.

Sjutton procent av olyckorna orsakas av att säkerhetsbältet inte används och cirka 4 procent av att man kör mot rött ljus. Total beror 75 procent av dödsolyckorna i trafiken på en eller flera av dessa fyra överträdelser av trafiklagstiftningen. Jag tror det var allt jag hade att säga. För tydlighetens skull, låt mig vända mig till rådet, till dem som företräder rådet, rådets generalsekretariat, och upprepa det jag sade för några dagar sedan vid rådet (transport): kommissionen har inte för avsikt att minska medlemsstaternas inflytande. Vi är enbart intresserade av att minska antalet döda i trafiken på Europeiska unionens vägar. Genom att göra det har vi för avsikt att aldrig gömma oss bakom tillämpningen av lagar, för att svara även Reinhard Rack.

När det gäller förseelserna har vi varit bestämda gentemot medlemsstaterna, men endast i frågor som gäller andra former av transport än bilar, eftersom det här är första gången som vi har vidtagit åtgärder inom bilsektorn. Vi har lagstiftning om att köra tunga fordon, men inte vanliga bilar. Jag tror därför att vi i kommissionen, tack vare den uppmuntran vi fått från kammaren i dag –, det kan jag försäkra er alla, även Marios Matsakis – kommer att arbeta framåt. Vi har inte för avsikt att sluta, för när det handlar om att rädda människoliv kan ingen laglig invändning blockera åtgärderna från dem som har politiska skyldigheter gentemot en halv miljard europeiska medborgare.

Avslutningsvis hoppas jag att den här jul- och nyårshelgen kommer att ge tid för reflektion för alla ministrar som har oroat sig för texten som kommissionen, med parlamentets stöd, lade fram för rådet. Och eftersom det här är mitt sista inlägg före juluppehållet vill jag avslutningsvis för kommissionens räkning önska alla ledamöter, ordförandeskapet och hela parlamentet allt gott.

  Talmannen. − Tack, herr Tajani. Vi återgäldar självfallet era hälsningar, och vad gäller rådet kommer vi att vara beredda att på trettondagsafton leverera stora säckar med kol om de är olydiga!

  Inés Ayala Sender, föredragande. – (ES) Herr talman! Jag tänkte framföra ett klagomål till er just om att rådet inte är närvarande, men jag ser att det faktiskt är en person som företräder rådet, även om jag självfallet skulle ha föredragit att ha en direkt företrädare för ordförandeskapet här. Jean-Louis Borloo var emellertid mycket trött.

Jag vill tacka mina kolleger för deras kommentarer. Jag kan försäkra några av dem att vi har talat med Europeiska datatillsynsmannen för att se till att personuppgifterna förblir helt konfidentiella. Särskilt när det gäller garantier för förfaranden har vi med ovärderlig hjälp från kommissionen och parlamentets juridiska enheter försökt att ta upp allt som är möjligt på detta stadium av direktivet.

Vad gäller det schweiziska systemet kan jag försäkra er att problemet för närvarande är att vår polis normalt inte kan utbyta uppgifter om personer som inte bor i landet eller meddela dem. I de fall de kan få tag i dem får de betala, och det sker i alla våra medlemsstater. Dessa uppgifter kan emellertid inte erhållas när radar eller kameror används – det vill säga mekaniska hjälpmedel – och det är det system vi för närvarande inför.

Jag skulle bara vilja tacka er alla för ert tålamod, eftersom vi inom vissa områden inte kunde utvidga det arbete som bland annat utförts av Robert Evans, Eva Lichtenberger och Silvia-Adriana Ticău. Vi har emellertid klausulen om översyn. Kommissionen har försäkrat oss om att den innebär att vi kan genomföra en bedömning inom två år efter att direktivet införts och att nya aspekter då kan införas vid behov.

Men för att det ska kunna ske måste direktivet självfallet antas. Vi behöver därför politiska lösningar och inte futtiga juridiska knep. Jag tackar därför både kommissionen och det franska ordförandeskapet, och framför allt mina kolleger i parlamentet, inte bara för deras tålamod och stöd utan även, hoppas jag, för morgondagens omröstning. Resultatet måste vara så enhälligt som möjligt så att vi tillsammans med kommissionen kan våga möta det nya tjeckiska ordförandeskapet och betona behovet av att försöka få direktivet godkänt.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 17 december.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Fortkörning, rattfylleri, underlåtenhet att använda säkerhetsbälte eller att inte stanna vid rödljus är huvudorsakerna till de dödsolyckor som ofta sker på europeiska vägar, och EU försöker därför som ett första steg harmonisera reglerna för dessa fyra överträdelser.

Jag anser att direktivets bidrag är ett enhetligt europeiskt synsätt på indrivning och nivåer för böter och användningen av ett datanätverk för att utbyta information. På minussidan finns bristande medvetenhet bland förare när det gäller ändringar av regler för indrivning av böter inom en EU-ram.

Jag tycker att det är viktigt att kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, genomför en informationskampanj för att ge de medborgare som reser över gränserna till andra medlemsstater information i förväg om de juridiska konsekvenserna av att överträda lagen samt informerar om vilka bötesnivåer det kan bli fråga om. Förare måste ha rätt att ta emot meddelanden på ett språk som de förstår, särskilt om meddelandet får juridiska konsekvenser. De måste bli medvetna om reglers giltighet, möjligheter till överklagande och konsekvenserna av att inte reagera.

Jag tror att det här direktivet kommer att få förarna att köra försiktigare och säkrare och att det kommer att bidra till att minska antalet trafikolyckor med dödlig utgång på europeiska vägar, där 40 000 personer dog 2007. Jag stöder antagandet av direktivet om att förenkla de gränsöverskridande reglerna när det gäller trafiksäkerhet, och jag välkomnar därför föredragande Inés Ayala Senders betänkande.