Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2026(BUD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0486/2008

Ingivna texter :

A6-0486/2008

Debatter :

PV 17/12/2008 - 3
CRE 17/12/2008 - 3

Omröstningar :

PV 18/12/2008 - 6.6
PV 18/12/2008 - 6.7
CRE 18/12/2008 - 6.6
CRE 18/12/2008 - 6.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0622

Debatter
Onsdagen den 17 december 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

3. Förslag till allmän budget 2009, ändrat av rådet (alla avsnitt) (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Jutta Haug och Janusz Lewandowski, för budgetutskottet, om rådets ändrade förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 (alla avsnitt) (16257/2008 – C6 0457/2008 – 2008/2026(BUD)) (A6-0486/2008).

 
  
MPphoto
 

  Jutta Haug, föredragande. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Rådets tjänstgörande ordförande verkar inte ha kommit än. I vilket fall som helst står andra behandlingen av EU:s budget på morgondagens föredragningslista. Förmodligen kommer omröstningen att gå fort. Att vi bara har ett fåtal punkter kvar att rösta om, och ännu färre som vi inte är överens om beror på det konstruktiva samarbete som alla berörda ledamöter har visat – både i fackutskotten och i budgetutskottet. Ni ska ha ett stort tack för det. Detta är extra glädjande eftersom ett sådant samarbete inte kan tas för givet. Detsamma gäller även för det grundläggande arbete som alla medarbetare i budgetutskottet och all gruppersonal har utfört samt de personliga assistenternas stöd. Tack!

Jag vill även tacka kommissionen för dess samarbetsvilja. Alla har kanske inte varit nöjda med kommissionens förslag, men den har alltid varit hjälpsam och framför allt förde jag en dialog med kommissionen på olika nivåer, vilket inte kan sägas om rådsordförandeskapet. Än så länge har det franska ordförandeskapet inte talat med mig, huvudföredraganden, en enda gång. Inte en enda gång! Jag har inte ens fått svar på ett brev som jag skrev före trepartsmötet den 13 november – vilket är mycket underligt, för att inte säga förbryllande.

Rådsdelegationens beteende vid förlikningssammanträdena var emellertid varken underligt eller förbryllande. Rådet visade upp exakt det beteende och den inställning som vi hade förväntat oss. För det första ville man under inga omständigheter ha några ändringar, oavsett hur små. För det andra att betalningarna skulle minskas, även om skillnaden mellan betalningar och åtaganden blir gigantisk. För det tredje att oanvända medel från innevarande budgetår helst skulle överföras omedelbart. I vilket fall som helst kommer ungefär 4,9 miljoner euro att gå tillbaka till de nationella finansministrarnas skattkistor. Vi i parlamentet är glada över att vi har lyckats övertyga kommissionen om att utlova en överföring på 700 miljoner euro till landsbygdsutveckling. Vi anser dessutom att de bindande gemensamma förklaringarna om att förenkla förfarandet och påskynda genomförandet av strukturfondsprogrammen, och löftet om att ytterligare medel för betalningar ska läggas fram utan dröjsmål om detta visar sig nödvändigt, kommer att underlätta arbetet under det kommande budgetåret.

Det är inte precis några små uppgifter vi står inför. Effekterna av krisen på de finansiella marknaderna och dess följdverkningar för realekonomin kommer att bli kännbara i samtliga medlemsstater. Därför är parlamentet redo att – utöver de olika mekanismer som EU redan har till sitt förfogande – frigöra medel för att skapa eller bevara arbetstillfällen och för att skapa ekonomisk drivkraft. Vi är beredda att göra allt vi kan, och så fort som möjligt. Naturligtvis inte planlöst, men om det klart framgår vilka projekt medlen ska gå till och hur lämpliga de är kommer vi inte att svika någon. Parlamentet är även redo att revidera det finansiella programmet på medellång sikt. Först måste rådet emellertid inta en gemensam ståndpunkt.

Även om vi ska rösta vid andra behandlingen i morgon har jag en vag känsla av att det vi röstar om endast är en budgetram. Under året kommer vi bit för bit att ombes godkänna tillägg till denna ram.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Lewandowski, föredragande. − (PL) Fru talman! Andra behandlingen av EU-institutionernas budget kommer i princip att bli en upprepning av första behandlingen. Jag ska förklara varför.

När det gäller rådet respekterar vi vår informella överenskommelse och uppskattar att rådet har varit återhållsamt med budgetutgifter 2009. Samtidigt uppmärksammar vi behovet av extra resurser i samband med reflektionsgruppen. När det gäller de övriga institutionerna kan det noteras att revisionsrättens ökade behov av anslag beror på förskottsbetalningen av rättens nya byggnad (i slutanalysen kommer detta sätt att finansiera den nya byggnaden att bli kostnadseffektivt för EU:s skattebetalare). Dessutom kommer EG-domstolen att behöva anslag till sitt nya påskyndade förfarande, på grund av merkostnaderna för att anställa mer personal.

När det gäller Europaparlamentet testade vi pilotprojektet i år. Resultaten från pilotprojektet har varit lovande, tack vare det utmärkta arbete som personalen vid parlamentets administrativa tjänsteavdelningar har utfört. Jag tackar personligen Europaparlamentets generalsekreterare Harald Rømer för detta. Det handlade inte om något obetydligt test eftersom det kommer att bli ett speciellt år för parlamentet till följd av det kommande valet, behovet av att finansiera valkampanjen och de helt nya bestämmelser som kommer att reglera Europaparlamentsledamöternas ställning, tillsammans med ökad öppenhet när det gäller pensionsfonden och nya regler för att anställa och avlöna assistenter. Det är positivt att frågan om Europaparlamentets ledamöter och deras assistenter tas upp under ett valår.

Naturligtvis kommer detta att innebära en ökning av utgifterna i Europaparlamentets budget. Trots detta har vi lyckats nå det mål som vi under flera år har arbetat för, nämligen att se till att parlamentets budget, trots dess särskilda behov, inte överstiger 20 procent av EU:s administrativa utgifter. Tack vare samordnarnas goda samarbete och det utmärkta samarbetet med parlamentets sekretariat ser vi ut att få en kort omröstning på torsdag. Därför vill jag särskilt tacka Marianna Pari och Richard Wester. Det är personer som bör nämnas vid ett tillfälle som detta.

 
  
MPphoto
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill betona att 2009 års budget har varit mycket speciell, mycket viktig och svårare än någonsin. Budgeten inriktas främst på tillväxt och sysselsättning. I år har budgetarbetet även inriktats på finansieringen av EU:s facilitet för livsmedelsbistånd till utvecklingsländer. Tillsammans har vi nått fram till en välavvägd överenskommelse som säkrar 1 miljard euro.

Men det räcker inte att ha en budget. Vi måste genomföra den korrekt och i tid. Eftersom sammanhållning är en central faktor för att stimulera ekonomisk tillväxt har parlamentet betonat hur viktigt det är att budgeten genomförs på ett effektivt sätt och att det behövs förbättringar och förenklingar. Vi enades om detta under våra förhandlingar. Kommissionen instämmer i denna målsättning och den 26 november lade vi fram förslag för att påskynda budgetgenomförandet och förenkla förvaltningen av strukturfonderna.

Förra veckan ställde sig rådet till fullo bakom denna strategi och jag hoppas att vi nu på ett smidigt sätt kan enas om nödvändiga ändringar av relevanta rättsakter.

Dessutom måste vi inse att vi snart kommer att ställas inför andra utmaningar i samband med hanteringen av den finansiella och ekonomiska krisen i EU. I den återhämtningsplan för den europeiska ekonomin som kommissionen lade fram ingår delar som kommer att påverka gemenskapens budget för nästa år. I förra veckan ställde sig Europeiska rådet bakom denna återhämtningsplan. I enlighet med det interinstitutionella avtalet lade kommissionen därför fram ett förslag om revidering av den fleråriga budgetramen.

Under de kommande månaderna måste detta godkännas av både parlamentet och rådet och jag räknar som vanligt med samarbete, särskilt från parlamentets sida.

Sammanfattningsvis vill jag påminna om att förhandlingarna om 2009 års budget har krävt kompromisser från alla håll. Förhandlingarna har även visat att det går att nå resultat i en anda av rättvist samarbete mellan institutionerna. Detta skulle inte ha varit möjligt utan den konstruktiva och ansvarsfulla roll som parlamentet har visat prov på under hela förhandlingsprocessen. Jag vill även betona ordförandeskapets viktiga roll för att sammanjämka medlemsstaternas ståndpunkt.

Slutligen tackar jag även parlamentets förhandlingsdelegation, och framför allt dess ordförande herr Borg, föredragandena för 2009 års budget – Jutta Haug, med hennes innovativa synsätt detta år, och Janusz Lewandowski – samt alla politiska samordnare i budgetutskottet, som verkligen var till hjälp för både kommissionen och parlamentet.

Jag hoppas att omröstningen i morgon ger ett lyckat resultat och önskar er alla ett bättre än förväntat nytt år.

 
  
MPphoto
 

  László Surján, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Vi har hört om de svårigheter som fanns. Under Jutta Haugs ledarskap har vi löst dessa problem på ett framgångsrikt sätt. Hon förtjänar ett stort tack för sitt arbete och för att alla politiska grupper kan känna sig delaktig i budgeten.

Att utarbeta en budget är politik uttryckt i siffror. Vad ser PPE-DE-gruppen för budskap i denna budget? Vi anser att vi måste ge EU-medborgarna större säkerhet. Det är EU redo att göra och det kan det göra. Ungefär en tredjedel av budgeten rör poster som ökar vår känsla av säkerhet. Ändringsförslagen från PPE-DE-gruppen har ökat budgeten med ungefär 1 miljard euro och gett den en högre profil. Jag tänker på medel till stöd för småföretag, medel för att bevara och där det går skapa nya arbetstillfällen, för att utveckla underutvecklade regioner, för trygg energiförsörjning och för planeringen av projekt som Nabucco. Tryggad livsmedelsförsörjning är också en mycket viktig fråga i dessa tider, för att inta tala om att skydda Schengenområdets gränser och förhindra olaglig invandring.

Hur bra denna budget än är, är den naturligtvis långt från perfekt. En del av bristerna beror på medlemsstaterna. Det är oacceptabelt att medlemsstaterna inte använder de resurser som EU tillhandahåller och att miljarder euro ligger oanvända i EU:s skattkistor. Vissa medlemsstater inför konstgjorda hinder för att ställa ännu högre krav på anbudsinfordringar än vi gör. Europeiska kommissionens insatser för att förenkla dessa processer bör berömmas men medlemsstaterna kan inte få lov att skapa effekter eller införa ändringar som motverkar dessa insatser.

Allt är emellertid inte medlemsstaternas fel. EU är inte i stånd att snabbt reagera på de utmaningar som en förändrad värld innebär. Vi har naturligtvis löst problemet med livsmedelsbistånd. Men till priset av häftiga debatter! Och nu, när vi borde röra oss framåt, har vi dessutom svårt att hantera den ekonomiska krisen. Jag tror att vi den närmaste tiden, det kommande året, kommer att bli tvungna att genomföra betydande förenklingar både för att förenkla befintliga ramar och för att öka flexibiliteten. Tack för er uppmärksamhet. Jag hoppas att vi får en bra budget.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Guy-Quint, för PSE-gruppen. (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag konstaterar att rådet inte är här och att det franska ordförandeskapet hedrar oss med sin frånvaro, vilket är nyskapande och första gången det inträffar. Fru Haug! Ni trodde att orsaken till att det franska ordförandeskapet inte har haft möten med er beror på förakt. Jag anser att frånvaron helt enkelt visar vilket förakt detta ordförandeskap, eller åtminstone dess ministrar, har för EU:s budget.

Jag tänker inte ta upp föredragandenas förslag igen, men jag skulle vilja uppehålla mig lite vid några tankar. Årets budget är än en gång otillräcklig och den fleråriga budgetramen olämplig. Det saknas medel för en ekonomisk återhämtningspolitik, forskning, livslångt lärande, nätverk och stöd till små och medelstora företag och mikroföretag. Det är svårt att genomföra territoriell solidaritet och framför allt Sammanhållningsfonden. Därför finns det kvar miljarder euro i oanvända betalningsbemyndiganden. För mycket pengar öronmärks för att stödja jordbruk på marknadsmässiga villkor, vilket ger upphov till oanvända marginaler på grund av de rättliga grunder som förbjuder nya åtaganden. Det finns problem i samband med de belopp som avsätts för landsbygdsutveckling och för miljön. Pengar kastas bort på säkerhets- och rättspolitik, långt från rådets offentliga åtaganden, och praktiskt taget inga pengar avsätts till medborgar- och informationspolitik. Därför går det inte att föra en ordentlig dialog med EU-medborgarna.

Löftena inom ramen för yttre åtgärder är emellertid sista droppen när det gäller brist på realism. Behoven växer hela tiden, konflikter och fattigdom sprider sig i världen – Sudan, Darfur, Asien, tyfoner, cykloner, hungersnöd, krig i Palestina, Kosovo och nu i Georgien – men de anslagna medlen ändras inte. För varje år blir ett redan omöjligt uppdrag ännu mer omöjligt.

Den enda strimman av hopp är inrättandet av en fond på 1 miljard euro för att återskapa självhushållsjordbruk i de fattigaste länderna. Vi satte vår tilltro till budgetplanen och hoppades att vi skulle kunna fortsätta att genomföra vår traditionella politik och – inom ramen för tillgängliga marginaler – hitta tillräckligt med pengar för att kunna reagera på olika nödsituationer, till vilket kampen mot klimatförändringarna måste läggas. Vi förbisåg emellertid att budgetöverenskommelsen förhandlas fram med rådet. Utöver sina traditionella problem står nu rådet, eller snarare medlemsstaternas 27 regeringar, inför en finansiell kris som hotar den europeiska ekonomin, men som upplevs som 27 nationella budgetkriser.

Därför tvingas vi anta en budget som inte lever upp till ledamöternas förväntningar, en budget där klyftan mellan åtaganden och betalningar riskerar att minska tilltron till budgetförfarandet. Önskan att bidra så lite som möjligt till EU:s inkomster får medlemsstaterna att inta enkla och improduktiva ståndpunkter. Dels håller de ned betalningarna till ett absolut minimum, vilket gör att betalningsbemyndigandena utgör mindre än 0,9 procent av BNP, med löften om åtaganden som aldrig följs upp, dels underlättar de inte genomförandet av EU-politik i sina länder så att de ska slippa att vara med och finansiera projekt och på så sätt göra det möjligt att låta oanvända medel gå tillbaka till sina respektive länders statskassa.

Vi medger att EU:s vanliga politik genomförs så bra som man kan förvänta sig. Kommissionen genomför innovativa åtgärder, som ofta har lanserats i våra pilotprojekt, och förberedande åtgärder. EU:s budget karakteriseras emellertid av att man lovar allt och sedan inte anslår tillräckliga medel för att genomföra åtgärderna, och detta sker med medlemsstaternas samtycke.

I år står vi återigen inför två akuta utmaningar. Den första utmaningen är kampen mot klimatförändringarna. Rådets slutsatser på detta område är blygsamma men det har åtminstone kommit fram till några slutsatser: det måste göras investeringar i år och dessa måste ökas till 2010. Den andra utmaningen är det stimulanspaket på 200 miljarder euro som har tillkännagetts. Endast 5 miljarder av dessa pengar behövs för nya investeringar. Budgetplanen måste därför ses över.

I går berättade rådets tjänstgörande ordförande att man hade konstaterat att en sådan översyn behövs, men rådet anger att den har blockerats. Vad är det som gäller? Vi i PSE-gruppen är redo.

Sammanfattningsvis kan vi absolut inte fortsätta på detta sätt, eftersom det politiska EU faller sönder inför våra ögon. Det är dags att se över budgetplanen och återskapa balansen mellan EU:s inkomster och utgifter, göra oss av med några heliga kor och finansiera en dynamisk politik så att vi på ett effektivt sätt kan uppfylla människors verkliga behov runt om i världen.

Till sist vill jag önska kommissionen lycka till. Det är upp till er att genomföra denna budget på ett korrekt sätt utan att slösa bort en enda euro. Det är upp till er att visa skeptiska stater och övertyga dem om det politiska och budgetmässiga mervärde som unionen ger.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Anne E. Jensen, för ALDE-gruppen.(DA) Fru talman! Till att börja med vill jag tacka de två föredragandena, Jutta Haug och Janusz Lewandowski, för deras ytterst kompetenta och professionella arbete med budgeten. Jag vill även tacka vår utskottsordförande Reimer Böge och kommissionsledamot Dalia Grybauskaitė eftersom de också har varit bra på att hitta lösningar. Budgeten är naturligtvis oerhört oflexibel. Budgetramen är oflexibel – vi överför helt enkelt inte oanvända medel från budgetramen för jordbruk till andra delar av budgeten, och den senaste tiden har kommissionen nästan gjort till vana att ifrågasätta denna bristande flexibilitet – ifrågasätta denna rigiditet. Vi bör vara tacksamma mot kommissionen för detta. Jag anser att det är bra att pröva nya vägar och vi inom ALDE-gruppen stöder helhjärtat denna budget och den lösning som har hittats för faciliteten för livsmedelsbistånd, den miljard euro som har vaskats fram för att producera mer livsmedel i utvecklingsländerna. Vi är nöjda med att det gick att hitta en lösning som inte innebar stora nedskärningar i andra program, utan att vi hämtade pengarna från flexibilitetsmekanismen och reserven för katastrofbistånd.

Dessutom gläder det mig att kommissionsledamoten försäkrar att kommissionen verkligen avser att titta närmare på strukturfondsprogrammen och att dessa kan förenklas. Under de kommande åren står vi inför en historisk uppgift som innebär att vi måste se till att de nya medlemsstaterna genomgår nödvändig utveckling. För mig är detta den viktigaste aspekten i EU-budgeten.

Längs vägen har vi naturligtvis klagat på bristen på initiativ i budgeten på energiområdet. I elfte timmen kom sedan ett memorandum i kölvattnet av den finansiella krisen. I detta angavs att även EU:s budget skulle användas för att försöka skapa tillväxt. Vi har föreslagit 5 miljarder euro till olika initiativ inom energisektorn och jag vill framhålla att vi i min grupp är redo att hitta en lösning på denna fråga – vi är redo att hitta finansiering och dessutom att arbeta snabbt. Men om vi tittar på hur de enskilda programmen ser ut – mer pengar till transeuropeiska energinät, mer pengar till forskningsprogram och mer pengar till skydd av kritisk infrastruktur, med andra ord program som vi känner väl till – bör vi även sträva efter att se till att vi gör detta på ett bra och förnuftigt sätt. Jag ser emellertid fram emot ett konstruktivt samarbete i dessa frågor och tackar kommissionsledamoten för initiativet. Det är lite synd att det har kommit så sent, men jag är redo för konstruktivt arbete i dessa frågor.

 
  
MPphoto
 

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Budgeten 2009 är en kompromiss, varken mer eller mindre. Som vi precis hörde är detta dessutom ingen överraskning. Budgetplanen tillåter inte några stora steg. Som det ser ut just nu är EU:s budget alltför rigid och oflexibel för detta.

Några viktiga signaler sänds emellertid ut i och med 2009 års budget. Vi har exempelvis lyckats tillhandahålla 1 miljard euro till livsmedelsbistånd – dvs. till de allra fattigaste – och förhoppningsvis går pengarna till en hållbar jordbrukspolitik i de fattigaste länderna. Vi kommer även att lägga lite mer pengar på små och medelstora företag – som är oerhört viktiga för ekonomisk utveckling – och lite mer på att bekämpa klimatförändringarna.

Vi behöver emellertid nya prioriteringar. Vi måste revidera EU:s budget och jag riktar mig framför allt till medlemsstaterna, inklusive regeringen i mitt hemland Tyskland. Vi måste reagera på krisen på kort sikt, men naturligtvis även på medellång och lång sikt. EU:s budget kan givetvis inte ersätta nationella budgetar eller nationella politiska riktlinjer, men den som inte anpassar sig till kriser kommer garanterat att misslyckas.

Nyligen såg jag en tv-sänd presskonferens med chefen för General Motors där han vädjade till den amerikanska kongressen om ytterligare lån. Hans argument var att vi behöver bygga gröna bilar och att vi måste investera i grön teknik. Han har rätt, men tyvärr har han kommit till insikt om detta lite för långsamt och lagren av osålda amerikanska lastbilar växer. Det stämmer att vår ekonomi måste omstruktureras. Om vi vill lyckas ekonomiskt de närmaste åren, både på den inre marknaden och på världsmarknaderna, måste EU tillverka nya, miljövänliga, högteknologiska ekologiska produkter.

Vi måste kraftigt minska utsläppen. Vi måste minska vårt beroende av olja. Vi måste investera mer i förnybar energi och mycket mer i forskning. Detta kommer att skapa möjligheter för nya produkter och därmed nya arbetstillfällen. Vi måste definitivt ändra vår jordbrukspolitik. Den måste kopplas till en miljövänlig energiproduktion. Även detta kommer att ge EU-jordbrukarna nya möjligheter.

Vi måste även lägga mer pengar på utvecklingsbistånd som är tydligt utformat – inte som välgörenhet, utan för att det är en intelligent, strategisk politik för att införa rättvis handel i hela världen och verkligen försöka utveckla ett strategiskt synsätt för att minska den globala välståndsklyftan. Vi måste också äntligen inse att vi måste koppla tillväxt till miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna. Vi behöver en ny modell för hur vi ser på tillväxt, och detta gäller inte bara EU utan även tillväxtekonomier som Indien och Kina, och givetvis även Förenta staterna.

Vi hoppas verkligen att den nya Obamaadministrationen kommer att medföra ett nytt sätt att tänka i Amerika och att man tänker om när det gäller Kyotoprotokollet. Detta måste emellertid även avspeglas i EU:s budget. Därför behöver vi nya prioriteringar. Vi måste besvara frågan: Varifrån kommer pengarna? Min grupp – Verts/ALE-gruppen – anser att vi behöver mer miljöskatter. Koldioxidförbrukningen måste beskattas och vi måste äntligen få en skatt på flygfotogen. Detta bör stå för en stor del av EU:s budgetinkomster.

Allt vi för närvarande hör från kommissionen – dvs. varannan månad eller så – antyder emellertid att EU:s budget behöver revideras för att visa allmänheten att vi verkligen har förstått, att vi vill ha förändring, att vi behöver nya prioriteringar, att vi vill spendera mer pengar på forskning och utveckling och att vi behöver nya drivanordningstekniker.

Naturligtvis måste vi även bedriva mer forskning på dessa områden. Det kommer vi inte runt. Som vi redan har diskuterat hör spannmål hemma på tallriken och inte i tanken – något som EU också måste vara tydligt med. Under den ekonomiska krisen måste vi satsa mer pengar på utbildning. Vi måste satsa mer på Erasmus Mundus-programmet för studentrörlighet och universitetsutbyte och på livslångt lärande. Detta är enda sättet att ge ungdomar i EU nya möjligheter på den framtida arbetsmarknaden och i livet i allmänhet.

Vi måste investera mer i kulturell mångfald – detta är EU:s stora tillgång och medborgarna kommer att tacka oss för detta när de ser att EU-medel verkligen når deras närområde. Om vi vill uppträda ansvarsfullt måste vi även göra mer inom förebyggande extern politik, i stället för att bara reagera när det är för sent. Även detta ryms inom vårt politiska ansvar. Det är viktigt att agera i tid. Därför behöver vi mer resurser till stabilitetsinstrumentet.

Inför det kommande valet i juni måste vi visa EU-medborgarna att vi har förstått, att vi har mod, att vi är redo att ändra EU:s politik och att vi kan vara återhållsamma i EU:s budget. Jag hoppas och tror att medborgarna kommer att uppskatta detta när det blir dags för val.

 
  
MPphoto
 

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag välkomnar att det endast återstår ett par förslag till ändring av budgeten. Det är svårt att avgöra vem som har rätt och vi kommer inte att få veta svaret förrän i slutet av 2009. Det är tur att vi efter godkännandet av budgeten precis som alla andra år kan genomföra förändringar redan i början av året.

I går sade ordföranden för det franska ordförandeskapet, Nicolas Sarkozy, att det är mer debatt om småfrågor än om de stora frågorna. Detta betyder kanske samma sak som kommissionsledamot Dalia Grybauskaitės uttalande om att vi i framtiden bör utarbeta en helt annan budget, att vi inte bara bör ändra budgetrubrikerna, utan se till att de integreras bättre.

Den nuvarande splittrade budgeten, som innehåller många rubriker, är inte särskilt lätt att tyda. Den tar lång tid att utarbeta och leder till mycket debatt. Den är faktiskt bara aktuell i några dagar, eller till och med bara i några få timmar. Så var fallet med 2008 års budget där man redan vid budgetutskottets första sammanträde införde korrigeringar. I stället borde man införa bredare rubriker, och ange för vilka ändamål resurserna kan användas. På så sätt skulle genomförandet av budgeten bli mycket flexiblare och både kommissionen och Europaparlamentet skulle få större möjligheter att övervaka hur medlen spenderades under hela budgetperioden, och omedelbart reagera på alla behov som kan tänkas uppkomma.

Att rådet nyligen beslutade att öka anslagen för 2008, eller beslutet att öka budgetanslagen för de kommande åren med 200–250 miljoner euro, visar att det är meningslöst med dessa årslånga debatter om detaljer i budgeten för det kommande året.

 
  
MPphoto
 

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Fru talman, fru kommissionsledamot! De sammanlagda betalningsbemyndigandena i nästa års budgetförslag är lägre än någonsin. Om man följer samma betalningspolitik som de senaste åren kommer det att finnas tillräckligt med kontanter för betalningar. Kommissionen kommer inte att kunna genomföra budgeten helt och hållet.

I går beslutade parlamentet att betala tillbaka nästan fem av årets sex miljarder euro i oanvända betalningar till medlemsstaterna. En miljard lades till i nästa års budget för livsmedelsbistånd. Sedan kommissionen lade fram detta förslag har priset på livsmedel halverats, och EU kommer snart att behöva ingripa i sin egen produktion. Det finns miljontals svältande människor i världen och biståndet kommer naturligtvis att göra nytta, men på sex månader har argumenten bakom kommissionen förslag försvunnit.

Förra veckan ägnade sig kommissionen åt PR-verksamhet och propaganda i samband med budgetförberedelserna för att göra reklam för sitt program för ekonomisk återhämtning i medlemsstaterna. Detta är budgetakrobatik och en bluff. EU:s bidrag på 5 miljarder euro innebär att pengarna flyttades från en artikel till en annan utan att medlemsstaterna åtog sig att tillför mer pengar till EU. Dessa åtgärder är inga riktiga återhämtningsåtgärder för att komma till rätta med de skador som globaliseringen har orsakat. Vi behöver kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med problemet med ”leksakspengar”. På den punkten visar EU helt enkelt inte resultat. Kommissionen och rådet är inte beredda att fatta beslut om sådana åtgärder.

 
  
MPphoto
 

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Som vanligt får vi här ett dokument som är föredömligt som parlamentariskt hantverk från dem som har förberett budgeten. Samtidigt befinner vi oss i den orimliga situationen att det vi håller på med är något som vi inte borde hålla på med. Här diskuteras nu hur vi ska spendera mer pengar. Det här parlamentet företräder inte skattebetalarna, är inte ute efter att hålla tillbaka utgifter, utan är oroligt över att det inte går åt tillräckligt med pengar. Till mer än två tredjedelar går pengarna åt till sådant som inte bara är något som vi inte borde syssla med som parlament, utan de används också för helt fel ändamål. De går fortfarande till jordbrukspolitik, till landsbygdsutveckling och till regionalpolitik, till allt sådant som hör hemma på ländernas egna bord och som de ska betala för själva.

Det talas också, med all rätt, mycket här om att 2009 blir ett krisens år i Europa, i USA, ja, de facto i hela världen, och sedan ställer man frågan: Vad ska vi göra? Här? Och jag säger: Här kan vi inte göra någonting åt detta. Länderna i EU använder kanske 40–45 procent av sina pengar till offentliga utgifter. En procent går den här vägen och till fel saker. Vi marginaliserar oss själva med detta upplägg. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (NI). – (SK) Jag uppskattar verkligen skrivningarna i den resolution om EU:s allmänna budget 2009 som budgetutskottet och dess föredragande Jutta Haug har lagt fram. I texten beskrivs på ett djupgående och heltäckande sätt riskerna med nästa års budget.

Jag anser att den viktigaste frågan som fortfarande inte har lösts är budgetanslagen för att klara effekterna av EU:s plan för att hantera den ekonomiska krisens följder. Vi vet fortfarande inte hur stor omfattningen av denna kris är och i vilken riktning den kommer att röra sig. De viktigaste initiativen kommer att inriktas på hållbar utveckling, ökad sysselsättning, stöd till små och medelstora företag och stöd till sammanhållningen mellan regioner, som är av central betydelse för att stimulera ekonomisk tillväxt i EU.

Under 2009 kan vi förvänta oss att strukturfondernas och Sammanhållningsfondens resurser minskar i snabbare takt, särskilt i de nya medlemsstaterna. Därför är det bra att man betonar att budgetmyndigheterna är skyldiga att tillhandahålla ytterligare betalningar i tid. En del av dessa betalningar skulle kunna komma från den reserv på 7,7 miljarder euro som finns för att förhindra att budgettaket i den fleråriga budgetramen överskrids. I detta sammanhang är det viktigt att anta nya åtgärder för att förenkla strukturfondernas och Sammanhållningsfondens mekanismer så att EU-länderna lättare kan använda sig av medel från dessa fonder.

 
  
MPphoto
 

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE).(ES) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill rikta ett särskilt tack till det franska ordförandeskapets företrädare, herr Sorel. Han har visat prov på ett utmärkt samarbete med budgetutskottet genom att närvara vid samtliga våra debatter.

Parlamentets arbete med förslaget till EU:s budget får än en gång ett tillfredsställande resultat i år. Vi har verkligen behövt den mångåriga erfarenheten av förhandlingar mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet. Vi vet varje institutions begränsningar och vi har lyckats nå överenskommelser i de grundläggande frågorna. Morgondagens omröstning kan därför ses som en institutionell framgång för EU.

Alla dessa år av ömsesidig förtrolighet visar oss dock att årets överenskommelse om de grundläggande frågorna inte når upp till den minimistandard som vi i normala fall borde kunna kräva.

Det stora problemet är att budgeten planerades för många månader sedan, i mars eller april, utan att man tog hänsyn till den ekonomiska och finansiella krisens oerhörda omfattning. Detta är inget ovanligt. Även vissa medlemsstater har gjort samma sak, dvs. inte planerat tillräckligt långt i förväg.

Vårt budgetförfarande är i grund och botten väldigt oflexibelt och det går inte att göra korrigeringar under förfarandets gång. Parlamentet lade fram vissa förslag vid första behandlingen som syftade till att underlätta den ekonomiska återhämtningen och ge medborgarna ett skyddsnät, framför allt genom de ändringsförslag som lades fram av PPE-DE-gruppen och ALDE-gruppen. Vissa av ändringsförslagen antogs av rådet, andra inte.

Det är först i slutet av förfarandet, efter det att förlikningen redan har ägt rum, som rådet och kommissionen till sist får lysande idéer om hur man kan använda EU-budgeten för att främja ekonomisk tillväxt. När improvisationer kombineras med nödsituationer leder detta oftast till misslyckanden.

I slutändan måste svaret på den ekonomiska krisen snarare komma på nationell nivå än på gemenskapsnivå. EU:s budget kommer tyvärr inte att vara det kraftfulla, ekonomipolitiska instrument som det borde.

Jag kan inte förstå varför man var så försiktig och återhållsam i budgetplanen under de goda ekonomiska åren 2005–2006 och att budgetpolitiken inte användes som ett sätt att bekämpa konjunktursvängningar.

Vi lamslås av de årliga taken, och vi har ingen användning för den fleråriga budgetramen under krisår.

Jag slås av en sista tanke. De två gemenskapsprogram som påverkades mest av 2006 års budgetplan – transeuropeiska nät och landsbygdsutveckling – är de program som man från Bryssels sida nu har valt för att främja ekonomisk tillväxt i EU.

Jag frågar mig därför följande: Vem bär ansvaret för de stora nedskärningarna av dessa program 2006?

 
  
MPphoto
 

  Göran Färm (PSE). - Fru talman, kolleger! Som industriutskottets budgetföredragande måste jag säga att vi i utskottet på ett väldigt tidigt stadium, redan innan krisen slog till, blev överens om att vi måste få en ökad satsning på framför allt klimat- och energiåtgärder och små och medelstora företag. Till samma slutsats har vi nu kommit i budgetutskottet, och jag vill tacka föredragandena för ett ovanligt bra samarbete kring budgeten i år. Vi betonar också nödvändigheten av att satsa på gemensamma tillväxt- och infrastruktursatsningar.

Jag lyssnade på Nils Lundgren från IND/DEM för en liten stund sedan. Han har ju fullständigt missförstått detta. Det finns ingen som tror att vi skulle kunna ha en så stor EU-budget att EU självt skulle kunna motverka konjunkturinsatser. Vad vi ska göra är gemensamma saker som medlemsstaterna inte klarar av, att bygga ihop EU till en gemensam marknad, en verkligt gemensam marknad. När vi nu har tagit bort handelshindren måste vi också få en gemensam infrastruktur, inte minst en gemensam energiinfrastruktur, och en gemensam forskningsverksamhet för att bli världsledande. Det är ju det det handlar om och inte att ta bort någonting från medlemsstaterna.

Jag talade för första gången i den här budgetdebatten 1999. Vad pratade man om då? Jo, om samma saker som i dag, om jobb och tillväxt, om förenkling och effektivisering, om ökad flexibilitet i budgeten för att skärpa EU:s förmåga att snabbt reagera på nya utmaningar. Men tyvärr rullar alltför mycket fortfarande på i samma hjulspår. Därför är kommissionens initiativ i samband med återhämtningsplanen välkommet, även om det nu kom väldigt hastigt.

Jag tycker i alla fall att det viktigaste som vi kan göra nu är att åstadkomma en mer rejäl och stabil förändring av EU:s budgetpolitik. Resultaten av kommissionens öppna samråd om långtidsbudgeten visar vad det handlar om: en stabil och långsiktig satsning på tillväxt-, miljö- och klimatpolitik. Det innebär också att vi kan komma bort ifrån det läge vi har med ad hoc-insatser med ständiga revideringar av budgetplanen. Nu behövs det en annan struktur på långtidsbudgeten. Det är det viktigaste kommissionen kan göra nu. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE). (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I år har budgetförfarandet än en gång tvingat parlamentet till tuffa förhandlingar om det sammanlagda beloppet i 2009 års budget, liksom våra prioriteringar både när det gäller att nå tillväxt- som sysselsättningsmålen – inom ramen för en väluttänkt ekonomi, men även i en global kris – och när det gäller extern politik och de politiska riktlinjer som det hänvisas till i rubrik 3: ”Medborgarskap, frihet och rättvisa.”

Som vi alltid har sagt, och ofta upprepat, är den fleråriga budgetramen snäv och det behövs verkligen en grundläggande reform eftersom budgetramen i framtiden i ännu högre grad än i dag kommer att göra det möjligt för oss tillgodose de många grundläggande behoven i ett utvidgat EU med 27 medlemsstater.

Ur den synvinkeln är den budget föredragandena har lagt fram i grund och botten så bra som den kan bli. Det gläder mig att kommissionsledamoten i morse meddelade att man har enats om att genomföra en grundlig översyn av den fleråriga budgetramen. Jag välkomnar hennes närvaro här och jag beklagar samtidigt att budgetministern saknas, vilket kort meddelades på den elektroniska skärmen när sammanträdet inleddes. Uppenbarligen tyckte ministern inte att han behövde delta.

När det gäller budgeten är jag särskilt glad för de insatser som har gjorts till stöd för de budgetposter som handlar om kampen mot den globala uppvärmningen, stöd till små och medelstora företag, lösningar på problemet med energiberoendet och åtgärder för ett mänskligare och mer humanistiskt Europa, som är bättre rustat att möta de grundläggande utmaningar som invandringspolitiken ger upphov till.

Jag oroar mig fortfarande för anslagen till landsbygdsutveckling och vill än en gång kritisera den betoning som läggs vid denna politik till förmån för landsbygdsområden.

Stort tack till Jutta Haug, hennes medarbetare, Janusz Lewandowski och budgetutskottets ordförande.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Fru talman! Jag vill gärna lyfta fram tre frågor i debatten.

I en tid av en ökande finansiell, och därmed ekonomisk, kris i EU är denna budget extremt liten. Åtagandena uppgår till bara lite över 1 procent av bruttonationalinkomsten, betalningarna uppgår till 0,9 procent och särskilt marginalen på 3,2 miljarder euro visar att de största medlemsstaterna inte vill finansiera EU:s viktigaste mål.

Dessutom är det mycket lätt för EU att göra ytterligare åtaganden som inte förutsågs i budgetplanen. Nyligen har ytterligare 1 miljard euro öronmärkts för att förhindra hungersnöd i tredje världen. Samtidigt har 0,5 miljarder euro utlovats för att stödja återuppbyggnadsinsatserna i Georgien. Dessa utgifter, som absolut är motiverade, gör att andra viktiga åtgärder får stryka på foten, åtgärder som EU åtog sig att finansiera långt tidigare.

När det gäller insatserna för att komma ur den ekonomiska krisen hoppas medlemsstaterna, särskilt mindre rika länder som Polen, avslutningsvis att strukturfondsmedel för att finansiera projekt ska betalas ut i förskott. Jag hoppas att denna ovanligt blygsamma budget trots allt kommer att göra det möjligt för oss att finansiera stora investeringsprojekt på detta sätt.

 
  
MPphoto
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL).(PT) Redan i oktober framhöll vi att EU:s budget för 2009 borde ha präglats av politiska åtgärder och tillhörande budgetposter för att på ett effektivt sätt kunna reagera på den förvärrade ekonomiska krisen.

I stället för att öka anslagen och inrikta dem på att främja ekonomisk och social sammanhållning och stärka arbetstagarnas köpkraft, minskar man i EU:s budget för 2009 anslagen till en lägre nivå än någonsin (4 miljarder euro mindre än det belopp som antogs i 2008 års budget). Betalningarna når inte ens upp till det belopp som planerades i den fleråriga budgetramen 2007–2013, som i sin tur var helt otillräcklig. Relativt sett är detta den lägsta EU-budgeten sedan Portugal blev medlem i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Genom förslaget till EU:s budget för 2009 verkar vi stödja EU:s ekonomiska återhämtningsplan och vad som tycks vara europeisk solidaritet. I verkligheten är det mottot var och en får klara sig bäst den kan som gäller, med andra ord en politik som kommer att öka skillnaderna mellan de ekonomiskt mer utvecklade länderna och sammanhållningsländerna.

Vi är i akut behov av budgetåtgärder för att effektivt stödja småskaligt jordbruk och familjejordbruk, fiskeverksamheter, textil- och konfektionsindustrin, varvsindustrin, mikroföretag och små och medelstora företag. Syftet med dessa åtgärder bör vara att värna om tillverkningsindustrin i varje enskild medlemsstat, särskilt i sammanhållningsländerna, arbetstagarnas rättigheter och anständiga löner för arbetstagare.

 
  
MPphoto
 

  Jeffrey Titford (IND/DEM). - (EN) Fru talman! ”Arrogans” är det ord jag tänker på när jag läser detta långa betänkande, för texten dryper av arrogans. I punkt 25 beklagas exempelvis att de tillgängliga medlen ” i sin nuvarande omfattning, inte gör det möjligt för unionen att spela sin roll som en global partner”. I samma punkt hänvisas till EU:s ” budgetkapacitet att spela sin roll som en global partner”. Vem ville att EU skulle ha en sådan roll? Varför har EU så överdrivet höga tankar om sin egen betydelse? Det som är säkert är att ingen i mitt hemland har fått möjlighet att rösta om EU:s utveckling till en global partner. Allt vi fick höra var att det var en gemensam marknad, som skulle ge billigare vin och trevliga semestrar.

Jag konstaterar också att denna ”globala partner” vill att dess varumärke ska användas i all kommunikation med massorna och vill ha en massiv informationskampanj inför valet 2009. I stället för ”information” läs ”hjärntvätt”, för EU kommer utan tvekan att beskriva sig självt som det största som hänt mänskligheten sedan upptäckten av penicillin, i stället för den groteska fiende till demokrati och tankefrihet som EU egentligen är.

Denna arrogans märks i allt EU företar sig. Det finns inget bättre exempel än hur ovärdigt och respektlöst parlamentets ledamöter behandlade president Václav Klaus, ett statsöverhuvud, vid ett möte i Prag. Jag anser att EU helt och hållet saknar demokratiskt mandat för det imperiebyggande som man drar upp riktlinjerna för i denna budget.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Claude Martinez (NI).(FR) Fru talman! På julafton får småpojkar röda bilar för att leka brandmän med och flickor får Barbiedockor för att leka andra lekar.

På samma sätt har kommissionen och ministerrådet en liten budget att leka med när det gäller de offentliga finanserna. Vi leker därför tebjudning med budgeten. Vi ger lite till Galileo, lite till Kosovo eller lite till Palestina. Det finns till och med lite till frukt i skolorna.

En finansiell och ekonomisk tsunami sveper över bilindustrin, fastighetsmarknaden och tjänstesektorn och vi leker med en budget på 116 miljarder euro. Det är lika mycket som den spanska budgeten för 42 miljoner invånare, eller snarare 45 miljoner, och vi har 400 miljoner medborgare. Jag tänker inte ens nämna den amerikanska budgeten på 2 000 miljarder euro.

Vår kontinent håller på att gå in i en recession och vi fördelar lite brödsmulor. Vi fortsätter dessutom att tjata om regeln på 1 procent av bruttonationalinkomsten och underskott som inte får överstiga 3 procent.

Det finns två lärdomar att dra av detta. För det första, när man inte kan bedöma priset på olja, som har fallit från 100 till 40 US-dollar, medan Goldman Sachs förutspådde 200, och när man inte kan göra prognoser för de närmaste månaderna, hur kan man ha en flerårig budgetram som sträcker sig över sju år? Detta är en vetenskaplig absurditet.

Den andra lärdomen är att hela budgethistorien än en gång visar att rättsliga tak, Gramm-Rudman-Hollings-lagen i Förenta staterna, regeln om 1 procent av bruttonationalinkomsten, bara är dumheter. Offentliga finanser drivs av empirisk kunskap, inte av dogmatiska regler. Vi behövde en energibudgetplan för att ändra det ekonomiska klimatet. Denna kallades för ett stort europeiskt lån. Vi behövde utrymme för att ändra saker men i så fall skulle vi ha behövt ambition.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag vill påminna samtliga ledamöter om att inte tala för fort eftersom tolkarna har svårt att hänga med.

 
  
MPphoto
 

  Reimer Böge (PPE-DE).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Till börja med vill jag tacka föredragandena, Janusz Lewandowski och Jutta Haug, samordnarna, sekretariatspersonalen och gruppens personal. Framför allt de sistnämnda hade ibland en arbetsbelastning som nästan översteg gränsen för vad som är möjligt, vilket brukar vara fallet för dem varje år. Jag vill även tacka det franska ordförandeskapet för de goda och ärliga förhandlingarna. Jag inser att ordförandeskapet skulle ha varit redo att gå lite längre om majoriteten i rådet hade tillåtit detta. Jag vill dessutom betona att kommissionen bidrog på ett mycket konstruktivt sätt till förhandlingarna. Fru kommissionsledamot! Eftersom vi har fått en sådan bra arbetsrelation skulle jag – om jag får säga det offentligt – inte motsätta mig om ni kandiderade igen nästa år.

Budgeten för 2009 är indelad i tre steg. I morgon ska vi rösta om det första steget. Vi finansierar EU:s grundläggande behov med 133,7 miljarder euro i åtaganden och 116 miljarder euro i betalningar, och har lyckats lösa problemen med livsmedelsfaciliteten med hjälp av en nödlösning: genom att ändra det interinstitutionella avtalet, använda flexibilitetsmekanismen och göra en omfördelning inom rubrik 4. Det är bra att vi har löst detta problem, men det måste också klargöras att en översyn av de befintliga utvecklingsinstrumenten i såväl budgetens avsnitt om utvecklingssamarbete som Europeiska utvecklingsfonden också ingår i paketet om vi ska kunna nå en bättre lösning och bättre utsikter på lång sikt, däribland tryggad livsmedelsförsörjning i utvecklingsländerna. Detta visar även hur viktigt och bråttom det är att framför allt göra en grundläggande revidering av rubrik 4 – ”EU som global partner”.

Det andra steget måste diskuteras när de ekonomiska effekterna av den antagna förklaringen träder i kraft: dvs. påskyndandet och förenklingen av de befintliga reglerna för strukturfonderna och genomförandet av landsbygdsutvecklingen. Om alla gör sin hemläxa på dessa områden under första kvartalet bör och kommer detta att resultera i tilläggsbudgetar med ökade anslag till strukturfonderna och jordbruksfonderna, vilket även kommer att främja den ekonomiska utvecklingen. Om vi sedan inte klarar att överstiga 120 miljarder euro i betalningar under året måste detta få administrativa och politiska konsekvenser. Allt annat vore ohållbart.

Den tredje punkten rör paketet för ekonomisk återhämtning. De siffror ur EU:s budget som vi diskuterar finns naturligtvis oftast längre fram i kedjan. Därför vill jag ta upp två aspekter. För det första att det är rätt och viktigt att Europeiska centralbanken görs delaktig, men på lång sikt bör det inte finnas någon skuggbudget utanför EU-budgeten. Det är oacceptabelt. För det andra att vi är beredda att garantera den föreslagna revideringen på grundval av rätt projekt och de nödvändiga förfarandena, inklusive att inom energipolitiken prioritera den sammankoppling av energinät i solidaritetsintresse som anges i Lissabonfördraget och få igång utbyggnaden av bredbandsnät i missgynnade landsbygdsområden – som ett komplement till alla de övriga nödvändiga åtgärder som redan står på dagordningen.

 
  
MPphoto
 

  Costas Botopoulos (PSE).(FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Till att börja med vill jag säga att det faktum att vi i dag saknar företrädare för den franska regeringen visar en annan sida av ett ordförandeskap som annars verkligen bör gratuleras för sina politiska framgångar. Denna andra sida av ordförandeskapet, som inte vill vara med och leka tillsammans med resten av oss, står även i bjärt kontrast till reaktionen från vårt utskott och föredraganden Jutta Haug, som tvärtom har varit mycket villig att delta i budgetspelet.

(EL) Mina damer och herrar! Jag anser att den budget som vi debatterar i dag och som vi kommer att rösta om i morgon innehåller en framgång, som det bara återstår att genomföra, och tre stora problem. Framgången är naturligtvis att vi har klarat, om än i sista minuten, att få in livsmedelsbiståndet i budgeten. Det behövdes verkligen och visar att EU har förståelse för de aktuella problemen.

Det finns emellertid även tre stora problem:

För det första är denna budget i ekonomiska kristider – en kris som, vilket jag skulle vilja påminna parlamentet om, inte inleddes i september 2008 som många talare har sagt eftersom vi såg varningstecken redan för ett år sedan – inte ett svar på dessa svåra omständigheter. Den saknar verklighetsförankring. Vi har mycket låga åtaganden och åtaganden som det inte alls är säkert kommer att genomföras. Det andra problemet (som flera talare redan har nämnt) är problemet med strukturfonderna. Det är otroligt att så mycket pengar i förra årets budget har kommit tillbaka från strukturfonderna och att ingenting görs för att se till att vi åtminstone till nästkommande år kommer till rätta med problemet. Hela systemet måste ses över. Det tredje problemet rör våra tvivel kring de berömda 200 miljarderna euro i ekonomiskt stöd, varav 30 kommer från gemenskapsbudgeten. Återigen finns det tyvärr inget som tyder på att vi kommer att få fram dessa pengar. Men de behövs verkligen och därför måste vi få fram dem.

 
  
MPphoto
 

  Jan Mulder (ALDE). - (NL) Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka alla berörda parter för den roll som de har spelat i detta års budgetförfarande. Än en gång har vi lyckats utarbeta en budget, den här gången för 2009. Rådet har än en gång haft sin sedvanliga ritual i form av ett endagsmöte.

En av de saker som slår mig när jag blickar tillbaka är den vikt som vissa grupper lägger vid betalningsbemyndiganden på en viss procentsats. Jag har svårt att förstå vilken betydelse det har om procentsatsen är 0,88, 0,92 eller till och med 0,9 procent. Det viktiga är att procentsatsen är tillräcklig. Bruttonationalprodukten kan mycket väl falla nästa år, vilket innebär att procentsatsen skulle kunna bli högre än de 0,9 som vi nu har kommit överens om. Fyller detta verkligen de olika parlamentsgrupperna med tillfredsställelse? Det är mer än jag förstår. Betalningsprocentsatserna måste vara tillräckliga, varken mer eller mindre. I värsta fall kan man lägga fram en tilläggsbudget längre fram i år.

Jag vill uppmärksamma ett försöksprojekt. Som ett led i detta genomförs en undersökning om behovet av extra ersättningar efter 2013. Jag uppmanar kommissionen att ta del av detta. Om vi börjar debattera denna fråga nästa år anser jag att det är viktigt att vi vet varför vi betalar ut dessa extra ersättningar. Är det fråga om ersättningar för faktiskt utförda tjänster? Ja eller nej?

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (GA) Herr talman! Jag välkomnar rekommendationerna i förslaget till Europeiska unionens budget för nästa år. Jag stöder i synnerhet den rekommendation som rör fredsprocessen i Nordirland. Finansiellt bidrag ges till programmet Peace III och till Internationella fonden för Irland.

Dessutom gläder det mig att vi genom budgeten ger finansiellt bidrag till fredsprocessen på Balkan och i Palestina. EU kommer även att hjälpa till med återuppbyggnaden av Georgien, vilket visar att EU är det största fredsprojektet i världen. Budgeten innehåller även finansiella bidrag till fattiga länder och vi försöker upprätthålla denna tradition. EU måste gå i bräschen för att genomföra millennieutvecklingsmålen till 2015.

 
  
MPphoto
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL). - (DA) Herr talman! En av de mest grundläggande uppgifter som ett parlament har är att granska finanserna. För att göra detta måste parlamentet givetvis ha möjlighet att granska de olika budgetposterna. Därför är det oacceptabelt att rådet fortsätter att visa bristande öppenhet gentemot parlamentet. I dag har vi hört att det franska ordförandeskapet inte har besvarat någon av de förfrågningar som parlamentets föredragande med ansvar för 2009 års budget har gjort. Som budgetkontrollutskottets föredragande för beviljandet av ansvarsfrihet för rådet för 2007 kan jag tillägga att rådet har varit lika ovilligt att besvara mina förfrågningar. Rådet visar därför inte bara bristande öppenhet när det gäller framtiden utan även när det gäller det förgångna. Detta är inte bara ett problem som kännetecknar det franska ordförandeskapet, det är ett problem som kännetecknar rådet i allmänhet. Deras argument är att hänvisa till den informella överenskommelsen mellan rådet och parlamentet från 1970-talet. Förlåt mig? Det var på den tiden då EU kallades EG. Då bestod EG av en handfull länder och parlamentsledamöterna valdes inte utan utsågs. Denna informella överenskommelse tillhör därför historien och saknar värde i dag. Parlamentet måste kräva öppenhet, full tillgång till information och samarbete från rådets sida.

 
  
MPphoto
 

  Patrick Louis (IND/DEM).(FR) Herr talman, mina damer och herrar! För fjortonde året i rad har revisionsrätten nekat att godkänna Europeiska unionens budget.

Även om revisionsrätten har lovordat kommissionen redovisningsmetoder – som ändå är en mindre viktig detalj – kommer ni att notera att endast 8 procent av EU:s konton verkligen har godkänts. Som alla förstår skulle inget privat företag kunna överleva sådan kritik. Det betyder alltså att 92 procent av EU:s budget, dvs. mer än 100 miljarder euro, fortfarande präglas av alltför stora brister och oegentligheter.

Jag citerade bara rapporten. Dessa oegentligheter åtföljs av många oansvariga ageranden. När man exempelvis tänker på att ett gemenskapsorgan som har en budget på 15,4 miljoner euro och skickar ut en valurna i rymden med sloganen ”Du kan rösta var som helst”, kan människor med rätta uppleva att man driver med dem.

I dessa tider, då hushållen och medlemsstaterna måste dra åt svångremmen, i en tid där Frankrike är nettobidragsgivare med 7 miljarder euro, måste vi sluta att se franska och europeiska skattebetalare som EU:s jultomtar. Annars riskerar de att förvandlas till monster i juni.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Genom att upprepa tesen om den självreglerande marknaden har EU inte bara avstått från att sätta tydliga gränser, fastställa regler och utöva tillsyn, utan har även om och om igen misslyckats med att frigöra sig från Förenta staternas finansiella marknader. EU har därför misskött sin plikt att skydda sina medborgare från globaliseringens negativa konsekvenser.

I åratal har vi fått höra att det inte fanns några pengar till det sociala området och hälsoområdet. Trots detta har man slängt ut miljontals euro på prestigeprojekt som EU:s byrå för grundläggande rättigheter, vars budget nästan har fyrdubblats trots massiv kritik från revisionsrätten. I dessa tider då medborgarna än en gång känner sig svikna av EU inför hotet om massarbetslöshet laddar Bryssel med ett nytt ekonomiskt återhämtningspaket på 200 miljarder euro som enligt mig är rena bluffen.

I den slutgiltiga analysen kommer de anslagna beloppen troligen att vara mindre viktiga än hur lämpliga de åtgärder som faktiskt vidtas är.

 
  
MPphoto
 

  Ville Itälä (PPE-DE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredragandena Jutta Haug och Janusz Lewandowski och samordnarna för deras utmärkta och mycket ansvarsfulla arbete. Jag vill också tacka budgetutskottets ordförande Reimer Böge, vars energiska insatser starkt bidrog till att resultatet blev så lyckat.

Vi lever i spännande tider. En ekonomisk kris står för dörren och vi måste fundera över hur Europaparlamentet kan sända rätt signaler till allmänheten. Jag vill tacka föredraganden Janusz Lewandowski för att han inte har utnyttjat hela ökningen på 20 procent. Det visar att vi känner ansvar gentemot skattebetalarna. Eftersom det är val till Europaparlamentet nästa år och vi kommer att få en ny ledamotsstadga har detta varit en svår utmaning och slutresultatet är utmärkt.

I Jutta Haugs betänkande vill jag bara ta upp en punkt som rör den nya budgetrubriken om strategin för Östersjön. Det har förts vissa diskussioner om detta och det gläder mig att det fattades ett beslut i frågan för detta utgör en möjlighet. Det är ett stort steg mot att förbättra tillståndet i Östersjön.

När kommissionsledamoten utarbetar sin Östersjöstrategi för nästa år är det viktigt att det även finns en rubrik för detta i budgeten. Strategier betyder ingenting om de bara finns på papper. Vi måste även fylla strategin med innehåll. Efter det att kommissionen har slutfört sitt arbete kommer det givetvis att bli lättare för oss att fylla den relevanta budgetrubriken med innehåll.

Eftersom vi vet att även Sverige, nästa ordförandeland, kommer att prioritera Östersjöstrategin är detta precis rätt tillfälle att föra in strategin i budgeten. Därför vill jag tacka alla för den uppmärksamhet som de har visat denna fråga och en av nästa års prioriteringar.

 
  
MPphoto
 

  Vicente Miguel Garcés Ramón (PSE).(ES) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har nått fram till slutet på ett svårt och komplext budgetförfarande. I morgon röstar vi och jag hoppas att vi kommer att få ett positivt resultat.

Världen genomgår en allvarlig kris med det finansiella systemet som epicentrum. Krisen har redan har smittat av sig på realekonomin. Därför krävs politiska förändringar för att ändra inriktning på vår ekonomiska modell, stoppa upplösningen av vår produktionsstruktur och förhindra en ökning av de pågående negativa sociala effekterna och klimateffekterna.

Vi måste ta på oss vår del av ansvaret och se till att 2009 års budget blir ett bra instrument som kan hjälpa oss att komma ur krisen och fortsätta på vår väg mot att skapa ett medborgarnas Europa, ett socialt Europa och ett rättigheternas Europa som lever upp till vår historia. Vi vill ha ett inkluderande Europa. Som exempel kan jag nämna att budgeten innehåller ett pilotprojekt för att underlätta integrationen av romer. Vi vill ha ett solidariskt Europa, både internt och externt, och till att börja med gäller detta EU:s grannar i syd och öst.

Jag vill även nämna budgetdimensionen i Barcelonaprocessen, nu Unionen för Medelhavet, som vi hoppas så mycket på. Vi vill ha ett EU som kan fortsätta att föda sin befolkning och som kan bekämpa svält och socialt utanförskap världen över. Målet är att främja en hållbar och fredlig utveckling för alla folk i hela världen.

Om vi antar budgeten i morgon kommer 2009 års budgets verkliga liv att börja. Sedan måste den börja användas, genomföras korrekt och vid behov revideras. Vi kommer noga att övervaka detta.

Jag passar på att önska er ett gott nytt år.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Dăianu (ALDE). - (EN) Herr talman! EU:s budget diskuteras i en tid av stigande oro för den ekonomiska kris som sprider sig bland medlemsstaterna. Krisen tvingar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att fundera över hur EU:s budgetresurser kan användas för att bekämpa den ekonomiska nedgången.

Under dessa nya förhållanden krävs en betydligt snabbare utbetalning av medel från strukturfonderna, och kommissionens avsikter på detta område är mer än välkomna. Avsikterna måste emellertid omsättas i konkreta handlingar och det måste finnas utrymme i EU:s budget för ytterligare betalningsbemyndiganden om så behövs, vilket mycket riktigt lyfts fram i betänkandet. Detta beror för övrigt just på förenklingen av förfarandena.

För de nya medlemsstater som inte ingår i euroområdet har utrymmet för att använda budgetincitament från sina egna resurser minskat betydligt på grund av den finansiella krisen, och kreditåtstramningen kommer troligtvis att bestå på de internationella marknaderna under 2009. Om vi ska kunna bekämpa den allvarliga ekonomisk nedgång som väntas finns därför ett stort behov av EU-medel och andra former av EU-stöd inom ramen för vad jag kallar ”kreditförstärkning”.

Givarländerna kanske uppskattar lägre utbetalningar från strukturfonderna, så att dessa fonder kan inriktas mot andra användningsområden. Men vi får inte lura oss själva. Om de nya medlemsstaterna skadas mer av denna kris än vad deras svaga ekonomier ger anledning att befara skulle detta få allvarliga konsekvenser för hela EU.

 
  
MPphoto
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN).(PL) Herr talman! Dagens budgetdebatt har större betydelse än tidigare. Det är mycket som beror på unionens budget, dess storlek och hur medlen anslås, särskilt i dessa tider av allvarlig ekonomisk kris och med tanke på den annalkande livsmedelskrisen.

Utöver ekonomin och tryggad livsmedels- och energiförsörjning måste vi också inrikta oss på utvecklingen av eftersatta regioner som EU:s östra delar. Vi måste också förbättra sättet som vi förvaltar våra resurser på, inklusive förvaltningen av omstruktureringsfonder. I budgeten saknas helt uppenbart anslag till kultur, utbildning, vetenskap och fattigdomsbekämpning. Detta beror på budgetens begränsade resurser och visar att 1 procent av BNP inte räcker för att på ett ordentligt sätt ta itu med de uppgifter vi har framför oss.

Den föreslagna budgeten är omfattande och detaljerad och därför inte särskilt lättläst. Det är dags att göra något åt detta problem och i framtiden låta budgeten ha ett annat format.

 
  
MPphoto
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). - (EL) Herr talman! Förslaget till budget för 2009 visar att EU:s konservativa politiska prioriteringar inte motsvarar EU-medborgarnas behov. I dessa tider av akut ekonomisk kris, med stigande arbetslöshet, utgör betalningarna inte ens 50 procent av EU:s åtaganden. Inte nog med att man undviker att använda utvecklingssektorn för att ta itu med problem, i vissa fall ligger anslagen kvar på samma nivå som före krisen. På säkerhetsområdet har Frontex, vars verksamhet enligt oberoende källor kränker grundläggande individuella rättigheter och friheter, inte drabbats av några budgetnedskärningar. På forskningsområdet avsätts medel till rymdforskning, vars mål är global övervakning, medan de flesta åtgärder som rör social integration, social utslagning och ungdomar däremot har fått sina anslag minskade. På jordbruksområdet följer 2009 års budget den överenskomna budgetramen, vars främsta inslag är minskade utgifter. När det gäller jordbruksutvecklingen kommer betalningarna 2009 att vara lika stora eller mindre än de åtaganden som gjordes 2007, samtidigt som andelen små och medelstora företag krymper. Detta strider mot själva titeln på budgeten och dess mål att bevara naturresurser.

 
  
MPphoto
 

  Hans-Peter Martin (NI).(DE) Herr talman! Denna budget måste göra intresserade européer ledsna och jag hoppas tillräckligt upprörda för att de ska visa detta vid valet till Europaparlamentet i juni nästa år. Budgeten är ytterligare ett exempel på ett misslyckande av en union som tyvärr är helt upptagen med att förmedla följande budskap: Ja, vi har förstått!

Om man verkligen hade förstått skulle man ha tagit varje stort budgetavsnitt och granskat det grundligt – det finns konsulter och ekonomiska forskningsinstitut för detta – och bedömt det utifrån de uppsatta målen. Detta skulle ha lett fram till slutsatsen att en tredjedel, eller kanske så mycket som hälften, av budgetens 114 eller 116 miljarder euro utan problem nu kunde ha plöjts ned i denna stora kris. I stället fortsätter man att slösa bort resurser på fel områden och framför allt på att göda en otrolig byråkrati och politisk elit. Det är tragiskt för EU.

 
  
MPphoto
 

  Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Till att börja med vill jag gratulera föredragandena till deras utmärkta arbete. Jag skulle vilja hänvisa till budgetavsnitten om rättsliga och inrikes frågor, särskilt frågan om invandring. Här skulle jag framför allt vilja lyfta fram två punkter. För det första har vi för tredje året i rad ökat Frontex budget och det tycker jag är ett positivt tecken. Vi har inte ökat anslagen för att vi är nöjda med Frontex arbete utan faktiskt för att vi är missnöjda. Vi vill att denna byrå ska göra mer och att den ska bli effektivare. Därför har vi anslagit tillräckligt med pengar för att exempelvis se till att Frontex uppdrag till sjöss ska bli en permanent del av byråns arbete. För det andra har vi öronmärkt ytterligare 5 miljoner euro till Europeiska flyktingfonden för att inrätta ett EU-baserat program för intern omfördelning mellan EU-länder så att personer som anländer till länder som redan tar emot oproportionerligt många flyktingar kan förflyttas till ett annat EU-land. Jag syftar här på vidarebosättnings- eller omfördelningsprogram. Tack vare denna fond och dessa pengar kommer vi för första gången att kunna påbörja detta program. Jag hoppas att programmet nu kommer att komma i gång så att vi kan hjälpa de länder som tar emot oproportionerligt många flyktingar. När vi nu har investerat pengar i dessa två områden i nästa års budget anser jag därför att vi äntligen kommer att kunna göra framsteg på dessa områden.

 
  
MPphoto
 

  Brigitte Douay (PSE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill börja med att tacka våra föredragande, som under svåra omständigheter har klarat att sammanställa denna budget för 2009, den sista budgeten före valet i juni nästa år.

Sammanhållningspolitiken, som 36 procent av denna budget går till, är ett av gemenskapens viktigaste politikområden, ett verkligt redskap för solidaritet och ekonomisk och social jämlikhet som vi måste stärka, göra effektivare och främja på ett bättre sätt. Denna politik är det mest påtagliga uttrycket för solidaritet inom EU-området, så nära regioner och medborgare som möjligt, i de områden där de bor och där EU kan tala direkt till var och en av dem. Catherine Guy-Quint har precis framhållit problemen i samband med användningen av årliga budgetar, särskilt de som rör strukturfonderna.

När det gäller sammanhållning vet alla berörda hur svårt det är att genomföra EU-fonder på fältet. Att sammanställa underlag är en komplex process som tar lång tid och som kan leda till fel som skadar de stödberättigade, bilden av EU och till och med sammanhållningspolitikens framtid. Genom att förenkla förfaranden, tillhandahålla bättre information, förbättra utbildningen om denna nya sammanhållningspolitik för de berörda nationella och lokala aktörerna, och dela med sig av sina erfarenheter och bästa praxis skulle man säkerligen kunna främja bättre användning av dessa anslag. När allt kommer omkring kan en välfungerande sammanhållningspolitik och en korrekt användning av EU-medel hjälpa oss att återupprätta förtroendet och skapa en känsla av delaktighet bland EU-medborgarna. I dessa tider och med en ökad EU-skepsis är det ännu viktigare att de känner sig delaktiga i processen. Detta förutsätter naturligtvis att vi kan öka insynen och på ett bättre sätt förklara fördelarna med denna politik ute på fältet där politiken genomförs. Detta är samtliga EU-institutioners ansvar, och de bör samverka på bästa möjliga sätt.

 
  
MPphoto
 

  István Szent-Iványi (ALDE).(HU) Herr talman! I åratal har ett allvarligt, återkommande problem med vår budget varit den stora klyftan mellan åtagandebemyndigandena och de faktiska utbetalningarna. I år har denna skillnad växt till en oacceptabel nivå som hotar tilltron till hela budgetförfarandet. Att detta sker 2009, som präglas av en ekonomisk och finansiell kris, är helt oacceptabelt. Det är upp till kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans påskynda och förenkla utbetalningarna och på så sätt återupprätta förtroendet för EU:s budget.

För det andra tackar jag mina kolleger för att de har ställt sig bakom de många viktiga rekommendationer som jag gjorde till budgetpaketet. Paketet består av fem huvudprioriteringar: det senaste inom miljöskydd (däribland en tioprocentig ökning av anslagen till programmet Life), innovativ affärsutveckling, korruptionsbekämpning, progressiv socialpolitik och en kraftig utökning av världens största studentutbytesprogram, Erasmus Mundus. Eftersom jag anser att detta är viktiga frågor tackar jag så mycket för ert stöd.

Avslutningsvis måste jag varje år uppmärksamma att finansieringen av våra utrikespolitiska mål är otillräckliga. I nästa års budget är detta till och med ännu tydligare. Det är endast med hjälp av kreativ bokföring som vi kan säkra anslagen till de viktigaste målen. För att mildra denna olyckliga situation måste vi göra en ordentlig, heltäckande halvtidsöversyn. Annars kommer det att bli svårt att ta EU:s ambition att bli en global aktör på allvar.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! EU:s budget inleds med en nolla: 0,89 procent av bruttonationalinkomsten ska spenderas i form av betalningar nästa år – 116 miljarder euro. Nationella budgetar har i allmänhet två siffror före decimaltecknet. Vi har de senaste åren visat att vi kan uppnå en hel del genom att använda skattebetalarnas pengar på ett ytterst sparsamt sätt.

Just nu genomgår vi emellertid en budgetkris och jag tror inte att de 5 miljarder euro som kommissionen har föreslagit kommer att räcka för att ge tillräckligt med skjuts åt ekonomin. Tillsammans med rådet bör vi denna gång därför försöka avstå från att skicka pengar fram och tillbaka och överföra medel tillbaka till medlemsstaterna. Parlamentet bör enhälligt anta ett paket som innefattar transeuropeiska nät, forskning och utveckling, Europeiska teknikinstitutet, Eureka, Erasmusprogrammet och utbildning. Vi bör sätta oss ned tillsammans för att snabbt och effektivt sammanställa ett paket som verkligen kommer våra små och medelstora företag till del.

Just därför insisterar parlamentet på införandet av en separat budgetpost för småföretagsakten, och framför allt en budgetpost för klimatförändringar. Framför allt på energiförsörjningsområdet finns det möjlighet att omgående inleda ett intensivt program så att vi kan lansera en stor offensiv mot den annalkande, extrema massarbetslöshet som vi är på väg mot nästa år, och på så sätt hålla uppe sysselsättningsnivåerna.

När allt kommer omkring är ändå två tredjedelar av våra arbetstagare anställda i små och medelstora företag – som står för 50 procent av vår bruttonationalprodukt – och miljontals nya arbetstillfällen skulle kunna skapas i dessa företag genom åtgärder på energiförsörjningsområdet.

 
  
MPphoto
 

  Vladimír Maňka (PSE). – (SK) Jag vill tacka Jutta Haug, Janusz Lewandowski och samordnaren för deras utmärkta arbete. De känner dessutom säkert till att det är ändringar på gång under budgetåret 2009 och vi måste reagera på utvecklingen av den finansiella krisen på ett flexibelt sätt.

På det sammanhållningspolitiska området måste vi visa flexibilitet när det gäller att säkra nödvändiga resurser. Vi måste vara redo att i ett tidigt ske tillhandahålla ytterligare betalningar från budgetresurserna, framför allt om strukturfonderna genomförs i snabbare takt.

För de nationella ekonomier i de nya medlemsstater som har relativt låga nivåer av ekonomisk utveckling ger sammanhållningspolitiken en möjlighet att snabbare komma ikapp industriländerna. Framför allt i dag, i dessa tider av finansiell kris, är det viktigt för oss att använda detta instrument på ett effektivt sätt. Analytiker i vissa medlemsstater har beräknat vilka negativa effekter försenade betalningar skulle få för sysselsättningen, produktiviteten och den ekonomiska tillväxten i dessa regioner. Om vi hade kunnat fördela de finansiella resurserna i den takt som förutsågs i den fleråriga budgetramen skulle de nya medlemsstaternas produktivitet ha varit två procent högre än vad den faktiskt är i dag, den ekonomiska tillväxten skulle ha varit två procent högre och sysselsättningsgraden en procent högre. Därför bör vi stödja sammanhållningspolitiken som är en central faktor för att främja målmedvetna makroekonomiska riktmärken i EU.

De olika graderna av byråkrati i olika medlemsstater har en negativ inverkan på fördelningen av finansiella resurser. Därför måste vi i EU rent allmänt minska byråkratin vid fördelningen av EU-medel.

Ni önskar säkert att vi skulle kunna angripa dagens globala problem utifrån principerna om solidaritet och på gemenskapsnivå. Därför måste vi se till att det även i framtiden anslås tillräckliga resurser till sammanhållningspolitiken.

 
  
MPphoto
 

  Jean Marie Beaupuy (ALDE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Många av mina kolleger har påpekat, till och med just nu, att budgeten har brister, särskilt på strukturfondsområdet. Därför är det viktigt att vi åtgärdar denna situation genom lämpliga, konkreta åtgärder. Det gläder mig att budgeten innehåller ett belopp på två miljoner euro till Erasmuspilotprojektet för lokala och regionala förtroendevalda, ett projekt som jag själv föreslog för flera månader sedan.

Att denna post infördes i budgeten är en direkt följd av de specifika förslagen i mitt betänkande om styrelseformer som antogs av en stor majoritet här i parlamentet i oktober förra året.

För att genomföra vår regionala utvecklingspolitik på ett effektivt sätt räcker det inte att anta förordningar och budgetar. Det är viktigt att de förtroendevalda som förvaltar lokala och regionala projekt genom sina kunskaper blir en verklig drivkraft för att nå Lissabon- och Göteborgsmålen. Med detta Erasmusprogram för förtroendevalda på lokal och regional nivå kan vi stärka banden mellan enskilda personer och framför allt se till att strukturfonderna används på ett snabbare och effektivare sätt.

Många sammanslutningar av förtroendevalda har redan meddelat mig att de är entusiastiska inför detta Erasmusprogram för förtroendevalda på lokal nivå. Vi kommer dessutom att med stöd från generaldirektören för regionalpolitik kunna lansera detta nya instrument och därmed tillämpa mottot ”Tänk globalt, agera lokalt”.

 
  
MPphoto
 

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). - (LV) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! När det gäller förslaget till Europeiska unionens budget för 2009 vill jag betona att det viktigaste i denna budget inte är det som har gjorts utan det som fortfarande återstår att göra. Förslaget till EU:s budget för 2009 innehöll redan en minskning av betalningsbemyndigandena med tre procent jämfört med i år. Kommissionen har dessutom lagt fram ett föreslag om att minska betalningsbemyndigandena ännu mer – med 3,5 miljarder euro i år och 1,1 miljarder euro nästa år. Jag betvivlar att minskningen av betalningsbemyndiganden i EU:s budget är det bästa sättet att komma ur den finansiella och ekonomiska krisen. När det gäller prioriteringarna i den europeiska återhämtningsplanen, dvs. de fastställda strukturfonds- och sammanhållningsåtgärderna, förenklingen av förfarandena för fonden för landsbygdsutveckling och påskyndandet av fondfinansiering, förskottsutbetalningar av EU-medel och en ökning av andelen projekt som EU är med och finansierar, avspeglas fortfarande inte dessa prioriteringar i storleken på betalningsbemyndigandena i EU:s budget för 2009. Sanningen är emellertid att huruvida vi ska se nästa års budget som ett lyckat svar från EU:s sida på den finansiella och ekonomiska krisen kommer att bero på just dessa åtgärder och på frågan om i vilken utsträckning dessa verkligen kommer att öka utbetalningarna. Jag hoppas att EU-institutionerna kommer att visa sin förmåga att snabbt reagera på utmaningar och att de inte ska dras in i den sedvanliga byråkratin. Rent generellt bör vi välkomna kommissionens förslag om att anslå ytterligare 5 miljarder euro för att stärka EU:s konkurrenskraft. Däremot är det svårt att förstå varför pengarna tas från den källa som de gör – från den gemensamma jordbrukspolitikens resurser. Om vi kan avvara 5 miljarder i EU:s gemensamma jordbrukspolitik, varför gör inte kommissionen någonting för att garantera rättvis konkurrens på den inre marknaden för jordbruksprodukter och för att åtminstone delvis jämna ut de skillnader som råder mellan nivåerna på det direktstöd som betalas ut till jordbrukarna i de olika EU-medlemsstaterna? Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE).(BG) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill inleda med att gratulera föredragandena och lyfta fram de utomordentliga insatser de har gjort för att på en mycket hög nivå hantera förfarandet för att anta budgeten.

De gjorde sitt yttersta för att få så stora åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden som möjligt, och samtidigt hålla sig inom de tillåtna taken i den fleråriga budgetramen. Naturligtvis saknas inte utmaningar. Vi skulle kunna betrakta denna budget som ett första svar från EU:s sida på den internationella finansiella och ekonomiska krisen. Det är det som gör det så svårt.

Det är naturligt för oss att betrakta budgeten utifrån våra nyckelprioriteringar för EU:s politik. När det gäller prioritering 1B, som rör hållbar utveckling, sammanhållning för tillväxt och sysselsättning, kommer det tyvärr inte att finnas tillräckligt med resurser för att hantera medlemsstaternas stora, högprioriterade projekt. Det är framför allt Sammanhållningsfonden som har till uppgift att ge de ekonomiskt svagare medlemsstaterna stöd för att hjälpa dem att lösa sina infrastrukturproblem, stärka deras konkurrenskraft och nå en högre grad av regional utveckling.

Sammanhållningsfonden bidrar till att öka levnadsstandarden, särskilt i de nya medlemsstaterna. Om dessa länder inte tilldelas några medel kommer deras framstegstakt att bli långsammare, särskilt i kristider. Därför vill jag rikta allvarlig kritik mot vår oförmåga att hjälpa till på detta område genom budgeten. Hur budgeten genomförs är också viktigt. Den inledande debatten om förenkling av förfarandena för att öka genomförbarheten och minska risken för oegentligheter och missbruk måste snabbas på. Dessutom måste vi minska klyftan och öka betalningsnivåerna.

Förslaget om att se över den fleråriga budgetramen är ingen dålig idé och innebär en möjlighet att anslå extra medel till tillväxt 2009–2010. Syftet med att uppnå ett koldioxidsnålt samhälle är gott men knappast avgörande. Vi måste visa mycket större flexibilitet.

Avslutningsvis anser jag att vi bör anta budgeten, men att detta bör åtföljas av förebyggande åtgärder för att hantera den finansiella och ekonomiska krisen. Även om det är svårt att enas om detta är det både viktigt och nödvändigt. Vi måste stödja detta arbete.

 
  
MPphoto
 

  Kyösti Virrankoski (ALDE). - (FI) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredragandena Jutta Haug och Janusz Lewandowski för deras utmärkta arbete. Jag vill även tacka kommissionsledamot Dalia Grybauskaitė och hennes närmaste medarbetare, Luis Romero, för deras utmärkta samarbete hela året. Jag vill också tacka ordförandeskapet för dess konstruktiva deltagande i utarbetandet av budgeten.

Jag vill bara ta upp en fråga, nämligen strukturfonderna. I år betalade vi tillbaka pengar till medlemsstaterna, i en eller annan form, i form av oanvända anslag. I ändringsbudget nr 2 omfördelade vi 2,8 miljarder euro och i ändringsbudget nr 9 betalade vi tillbaka 4,5 miljarder euro i oanvända anslag.

Därför är det uppseendeväckande att kommissionen föreslår ett återhämtningspaket på 5 miljarder euro, samtidigt som den inte ens har använt de budgeterade medlen för strukturpolitiken. Orsaken är det mycket komplexa kontroll- och övervakningssystemet. I många länder har detta fortfarande inte godkänts.

Europaparlamentet föreslog en gemensam resolution vid förlikningen där man skulle ha erkänt behovet av förenkling och förekomsten av strukturella brister. Kommissionen och rådet ville inte ställa sig bakom denna resolution. Europeiska rådet har emellertid precis lagt fram ett nästan identiskt förslag och det måste framhållas att det verkligen finns ett stort behov av förenkling och större effektivitet.

 
  
MPphoto
 

  Margaritis Schinas (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Denna budget är den sista under denna valperiod och den första budget som vi röstar om sedan den finansiella krisen drabbade oss. Därför är den särskilt betydelsefull: det är en budget som EU-medborgarna kommer att nagelfara mycket noga.

Personligen tycker jag att budgeten lämnar en bitterljuv eftersmak. Den innehåller vissa lyckade avsnitt, men har även sina mörka sidor. För mig är det en framgång att vi har klarat av, om än marginellt, att öka betalningsbemyndigandena i förhållande till rådets ståndpunkt, att vi relativt sett har tagit fram mer resurser till konkurrenskraften, miljön och säkerheten och att vi för första gången har en separat post för att hantera olaglig invandring vid EU:s sydliga gränser. Mitt eget hemland och andra länder tar nämligen varje år emot tusentals desperata människor som försöker ta sig in i Europa via dess sydliga gränser. Av alla dessa skäl har vi orsak att vara nöjda.

Däremot är jag mycket besviken på att vi med denna första krisbudget inte kunde sända ut ett budskap om att EU både kan och vill. Av sammanlagt 200 miljarder euro funderar vi fortfarande på hur vi ska spendera 5 miljarder. Vissa medlemsstater vill ha tillbaka dessa pengar i stället för att låta dem gå till åtgärder för att stärka konkurrenskraften. Det är en förlorad möjlighet. Jag anser att vi kunde ha gjort mer i år. Jag hoppas fortfarande att rådet, som vanligtvis vill betala tillbaka överskott till de nationella ministerierna, gör ytterligare en kraftansträngning så att vi åtminstone nästa år får se en mer ambitiös strategi.

 
  
MPphoto
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE).(PT) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden Jutta Haug till hennes utmärkta arbete, och även flera kolleger till deras bidrag. Jag vill tala om fiskerisektorn och positiva och negativa aspekter i samband med denna.

De totala anslagen är mer eller mindre lika stora som förra året. Detta är negativt eftersom anslagen i tidigare budgetar redan motsvarade de miniminivåer som krävs för att genomföra en gemensam fiskeripolitik och en havspolitik som har de resurser som krävs. Minskningen av betalningsbemyndiganden och att inte tillräckligt stor hänsyn tas till de yttersta randområdenas behov och särdrag är också negativa aspekter.

Ökningen av det externa ekonomiska trycket på grund av den nuvarande finansiella krisen och kraftiga svängningar i bränslepriset förvärrar det befintliga tryck som en underdimensionerad flotta och erodering av resursbasen har lett till.

Även om kommissionen föreslår en omstrukturering av fiskerisektorn i linje med den nuvarande makroekonomiska situationen behövs konkreta åtgärder för att hjälpa EU:s fiskeflotta att överleva och för att hjälpa de personer att försörja sig som arbetar så hårt för att se till att vi har tillgång till ett av de grundläggande livsmedlen.

Jag välkomnar att man som en förberedande åtgärd har antagit mitt initiativ om att till en kostnad av 4 miljoner euro inrätta ett observationsorgan som ska övervaka fiskpriserna. Jag välkomnar också att förvaltningen av fiskeresurserna har fått ökade anslag, att det inte ska vara obligatoriskt att bidra till internationella projekt, betydelsen av förstärkt dialog inom den oerhört viktiga fiskerinäringen – som vi konstaterade när fiskeriutskottet besökte Madeira, ett av de yttersta randområden som tillhör Portugal – pilotprojektet om nätverkande, utbyte av bästa praxis och ingåendet av det sjätte ramprogrammet. Att anslagen till samarbetet på det bioekonomiska utvecklingsområdet, gemenskapens kontrollorgan för fisket och den förberedande åtgärden om EU:s havspolitik har bibehållits är också positivt.

Till sist måste jag välkomna att kommissionen har inrättat en budgetpost, även om det fortfarande inte har anslagits några medel till den, för ett tillfälligt finansiellt instrument för att anpassa fiskeflottorna till de ekonomiska följderna av stigande bränslepriser. Detta är ett skäl till …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Péter Olajos (PPE-DE).(HU) Som jag förklarade redan vid första behandlingen i oktober, som föredragande för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, välkomnar jag EU:s budget för 2009 av flera skäl. Bara det att det nästa år kommer att anslås 14 miljarder euro till miljöskydd, bevarandet av naturen och framför allt till Life+-målen är viktigt och positivt. Dessutom är det värt att notera att detta belopp är cirka 10 procent högre än förra året, vilket är ett tydligt tecken på att ingen i dag ifrågasätter hur viktigt detta område är, framför allt kampen mot klimatförändringarna. Det sistnämnda ämnet är dessutom en av budgetprioriteringarna för nästa år. Allt detta är naturligtvis nära kopplat till omröstningen kl. 12.00 i dag, när vi kommer att fatta beslut om klimatpaketet.

Även om dessa förslag till direktiv i många avseenden inte kommer att motsvara våra ursprungliga förväntningar är de ambitiösa jämfört med de förslag som kommissionen offentliggjorde i januari förra året. Det kommer att krävas både pengar och politisk vilja för att uppfylla de mål som anges i dem. Det rör sig om små belopp, men det är värt att framhålla att värdet på de pilotprojekt som kommer att inledas nästa år uppgår till 7,5 miljoner euro. Det konkreta arbetet, däribland utarbetandet och offentliggörandet av anbudsinfordringar, förväntas vara klart i början av nästa år, men kommissionen har vid flera tillfällen antytt hur viktigt den anser att genomförandet av dessa projekt är och har garanterat sitt fulla stöd. Sedan sammanträdesperioden i oktober är Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) det enda organ som inte har gjort några konkreta framsteg. Vi rekommenderar att reserven på 10 procent behålls även i fortsättningen, men jag hoppas att även detta problem snart kommer att lösas. Det var mina observationer och rekommendationer, som i huvudsak är identiska med dem som gjordes vid första behandlingen. Jag uppmanar mina kolleger att rösta för även vid andra behandlingen. Jag vill även passa på att gratulera Jutta Haug till betänkandet. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Maria Martens (PPE-DE). - (NL) Herr talman! Till att börja med vill jag gratulera föredraganden Jutta Haug. Vi har haft en mycket bra arbetsrelation och vi i utskottet för utveckling är nöjda. Tre punkter var viktiga för oss. För det första att livsmedelskrisen skulle tas upp, och det gläder oss att utskottets förslag har anpassats och att man har nått en kompromiss som har fått parlamentets och rådets stöd och som innebär att 1 miljard euro kommer att anslås för att möta livsmedelskrisen.

Det viktigaste i slutändan är att vi hittar en varaktig lösning, dvs. tryggad livsmedelsförsörjning i utvecklingsländerna, och det är det vårt försöksprojekt handlar om. Ett stort problem i samband med detta är att småjordbrukare inte har tillgång till mikrokrediter. Det är svårt för dem att få tag på utsäde och gödsel och att investera i bevattningsanläggningar om de inte kan betala i förskott. Därför är det glädjande att vi har fått så stort stöd för vårt förslag om mikrokrediter till småjordbrukare och vi hoppas att utskottet är villigt att genomföra detta försöksprojekt.

När det gäller utvärderingen får vi ta emot mycket av kritik mot utvecklingssamarbetet i dessa tider. För att få stöd för detta måste vi inte bara förklara vad vi avsåg, utan framför allt vad vi har uppnått. Tyvärr är utskottets betänkanden fortfarande allt för fixerat vid avsikter. Därför har vi efterlyst större kapacitet i utskottet så att man kan utvärdera resultaten. Vi välkomnar att parlamentet stöder dessa förslag.

För det tredje fortsätter vi att argumentera för ökade anslag till utrikesutgifter i kapitel 4 i budgeten. Om vi vill förverkliga våra ambitioner och skyldigheter – vilket är motiverat i fråga om Kosovo, Mellanöstern osv. där huvudfrågan inte bara är utvecklingssamarbete utan även konfliktlösning – är det uppenbart att vi behöver ökade anslag och större flexibilitet.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag har två korta kommentarer. Jag vill tacka föredraganden för hennes betänkande.

När det gäller utvecklingsbiståndet är det viktigt att påpeka att även om förfarandet för att få fram 1 miljard euro var ödesdigert är det positivt att EU gör något för att reagera på ett problem. Det bör emellertid uppmärksammas att varupriserna fastiskt har fallit, och det har även energipriserna gjort. Om pengarna spenderas på rätt sätt kommer denna miljard euro därför att göra mycket större nytta än vi hade hoppats. Vi måste kontrollera att pengarna går till avsedda ändamål och dit behoven är som störst, nämligen ute på fältet, och att de används för att producera livsmedel på platser som är lämpade för detta syfte.

Min andra kommentar rör också jordbrukssektorn, men mer sektorns framtid än just denna budget. Vissa kommentarer som kommissionsledamoten har gjort om den så kallade bristen på mervärde när det gäller anslagen till jordbruket gör mig lite orolig. Jag vet att vi kommer att få tillfälle att diskutera detta längre fram, men det måste bli en intensiv och livlig debatt. Jag anser att det bästa för EU:s jordbrukare är en gemensam jordbrukspolitik, inte en politik där medlemsstaterna kan välja och vraka mellan olika beståndsdelar. De som förlorar på detta är medborgarna, som drabbas av sämre livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE).(PL) Herr talman! Godkännandet av budgeten innebär alltid en konflikt mellan våra förväntningar och verkligheten. Budgetramen är inte särskilt flexibel och det är svårt att omfördela resurser. Även om det är viktigt med en stabil finansiering av vissa specifika verksamheter innebär detta samtidigt att det är svårt att reagera på en verklighet som hela tiden förändras.

Under de rådande omständigheterna avspeglar den nuvarande budgeten inte de önskemål som många Europaparlamentsledamöter hade, exempelvis behovet att motverka den växande ekonomiska krisen eller att finansiera ny teknik som ska användas för att förbättra miljön och bekämpa klimatförändringarna. Budgeten uppfyller inte ungdomars, skolelevers eller studenters förväntningar på finansiellt stöd till ungdomsutbyte, tillgång till utbildning och utlandsstudier.

Avslutningsvis anser jag att budgetarna och budgetplanerna under flera år har varit mer inriktade på att fortsätta föregående budgetplaner och mål, snarare än att reagera på aktuella och framtida utmaningar. Därför behöver vi en regelbunden översyn av budgetplanen. Sju år är för lång tid för budgetplanering.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag vill ta upp en fråga som min österrikiske kollega Paul Rübig nämnde för en liten stund sedan. Vi spenderar mindre än 1 procent av EU:s bruttonationalprodukt på EU och kräver samtidigt att EU ska klara fler och fler uppgifter för fler och fler medlemsstater. Det går inte ihop! Därför är det verkligen otroligt att vi har gått på sparlåga i så många år. Vi har inte bara använt våra medel sparsamt utan finansministrarna har dessutom krävt pengar tillbaka och låtit dem tillfalla sina nationella budgetar i slutet av året.

Det finns tillräckligt med nya uppgifter som vi borde spendera våra pengar på. Det finns även uppgifter som inte på många år har fått de budgetanslag som de borde. Utgifterna för EU:s informationspolitik bör ökas ordentligt om vi verkligen vill föra EU närmare medborgarna. Det finns en rad uppgifter på student- och praktikantutbytesområdet där EU skulle kunna bli mer delaktigt.

 
  
MPphoto
 

  Jutta Haug, föredragande. – (DE) Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter som har deltagit i debatten här i kammaren och bidragit med sina anföranden, även om 2009 års budget för vissa bara var ett tillfälle för att tala i allmänhet, men inte om debattfrågan. Framför allt vill jag tacka de ledamöter som har varit med oss från start till mål och som deltog i debatten.

Den återhämtningsplan för Europa som kommissionen har lagt fram har tagits upp i många anföranden, och tynger mångas tankar. Jag kan bara upprepa vad jag sagt så många gånger tidigare: drivkraften för medlemsstaternas ekonomier är EU:s sammanhållningspolitik. Om vi ser till att genomföra denna på ett ordentligt och ärligt sätt kommer vi att kunna gå framåt och detta kommer utan tvekan att betyda mindre ekonomiska problem nästa år. Naturligtvis klarar vi oss inte på 116 miljarder euro i betalningsbemyndiganden, men hela parlamentet är redo att garantera relevanta betalningar i kompletterande budgetar och tilläggsbudgetar.

Kommissionen har naturligtvis rätt när den säger att budgeten alltid är en kompromiss. På den punkten skiljer sig 2009 års budget inte från sina föregångare. Vi har varit tvungna att tillåta rådet dessa låga betalningsbemyndiganden, kommissionen har varit tvungen att tillåta oss att omfördela 700 miljoner euro till regional utveckling, och vi har fått skära i våra prioriteringar. Trots detta har vi lyckats behålla en stor del av dessa prioriteringar: mer pengar till åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, mer pengar till den sociala dimensionen när det gäller att skapa mer och bättre arbetstillfällen och mer stöd till små och medelstora företag. Vi har uppnått allt detta och det tackar jag mina kolleger för. Tack så mycket!

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Janusz Lewandowski, föredragande. (PL) Herr talman! I det avsnitt av budgeten som jag ansvarar för är det bara den punkt som rör framtiden för Lissabonfördraget som fortfarande är oklar. Om Lissabonfördraget träder i kraft ändras parlamentets befogenheter och detta skulle kunna inverka på budgeten. Med tanke på att de övriga problemen har lösts ställer jag mig bakom de föregående talare som har begärt en översyn av budgetplanen. Detta är något som vi utan tvekan hade behövt redan under den nuvarande planens andra år för att kunna finansiera EU:s internationella mål och åtaganden.

Tyvärr innehöll förlikningen med rådet dessutom förhandlingar som rörde miljontals euro, samtidigt som miljarder euro utlovades i ett gigantiskt krispaket. Därför kommer den budget som vi förmodligen godkänner i morgon att bli föremål för fler ändringar än någonsin.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Talarna var så disciplinerade att vi har blivit färdiga i god tid. Det är ett gott tecken för den framtida budgetdisciplinen.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 18 december 2008.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Vi borde liksom föredraganden bekymra oss över de negativa effekterna av den globala konjunkturnedgången för EU-medborgarna. Vi borde särskilt inrikta oss på våra mest missgynnade medborgare, de som utan tvekan kommer att drabbas värst av det finansiella kaosets konsekvenser. Unionen borde maximera sina insatser för att underlätta tillgången till de tillgängliga resurserna för mottagarna på plats – inom taket för den antagna fleråriga budgetramen för 2007–2013 – och vi borde därför särskilt förbättra och förenkla åtgärderna för att påskynda genomförandet av struktur- och sammanhållningsfonderna. De låga betalningsnivåerna vid genomförandet av sammanhållningspolitiken återspeglar faktiskt inte de verkliga behoven med tanke på de utmaningar som den nuvarande ekonomiska krisen innebär. Sammanhållningspolitiken är unionens främsta solidaritetsinstrument och har stor betydelse för att hantera de negativa effekterna av en global kris av denna omfattning.

 
  
 

(Sammanträdet avbröts kl. 10.50 och återupptogs kl. 11.30.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy