Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 18 december 2008 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Haug, Lewandowski (A6-0486/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) En positiv aspekt med den nyligen godkända budgeten för 2009 är att den innehåller tydliga prioriteringar, till exempel stöd för små och medelstora företag, klimatskydd och stöd för de fattigaste länderna i livsmedelskrisen. Tyvärr har vi inte särskilt många möjligheter att använda budgeten för att lösa finanskrisen, inte bara på grund av att den är extremt liten jämfört med medlemsstaternas budgetar, bara 1 procent av deras storlek, men även på grund av en brist på flexibilitet i de regler som har fastställts i rambudgeten för perioden 2007–2013. Jag uppskattar de försök som vissa ledamöter har gjort när de diskuterat med kommissionen för att få igenom ändringar åtminstone när det gäller de globala problemen. Rådet har tyvärr inte varit villigt att visa större flexibilitet. Efter ratificeringen av Lissabonfördraget kommer Europaparlamentet att ha större befogenheter.

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Eftersom jag av naturen är mycket kritisk till EU:s verksamhet och institutioner röstade jag självklart mot betänkandet om 2009 års budget. För det första är jag inte alls övertygad om att EU:s institutioner använder de stora summor skattemedel som strömmar genom dessa institutioner på ett klokt sätt.

För det andra inkräktar vi enligt min åsikt på alltför många politiska områden, och det stöd som vi betalar ut till medlemsstaterna betraktas alltid där som något slags EU-medel som inte har något med dem att göra, och hanteras därför illa och ineffektivt av medlemsstaterna själva.

Dessutom har jag märkt att jag knappt får några svar, om ens några överhuvudtaget, på mina parlamentsfrågor om arbetskostnaderna för EU:s många systerorganisationer och byråer. Allt detta gör mig misstänksam och stärker ytterligare min nej-röst mot budgeten.

- Betänkande: Thyssen (A6-0441/2008)

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Fru talman! Jag vill kort påpeka att jag avstod från att rösta om Marianne Thyssens betänkande om leksakers säkerhet.

Jag håller självklart med föredraganden och majoriteten av ledamöterna om behovet av att värna om barnens säkerhet och trygga konsumentsäkerheten i allmänhet. Jag anser dock att de kulturella traditionerna i de olika medlemsstaterna måste respekteras, och framför allt att säkerhetsdebatten inte får leda till en extrem lagstiftning som blir på gränsen till löjeväckande, som i det här fallet.

Några av de säkerhetskrav som fastställs i direktivet är verkligen snudd på löjliga. Detta blev extra tydligt i debatten. Direktivet behölls i sin helhet. En dag gissar jag att vi kommer att anta ett direktiv som tvingar barn att bära hjälm när de går ut, eller att bära vantar när det är kallt. Det verkar inte förnuftigt enligt min mening, men vi är på väg dit.

Därför anser jag att det går för långt, trots att jag erkänner att det finns några mycket positiva punkter i direktivet, och därför avstod jag från att rösta.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag är glad över att vi lyckats driva genom direktivet om leksakers säkerhet vid den första behandlingen och att vi har förkastat ett absurt förslag från de gröna och några socialdemokrater om att alla leksaker ska genomgå obligatoriska tester av oberoende organ. De lade fram detta hindrande ändringsförslag trots att erfarenheter från både USA och Kina har visat att leksaker på EU:s marknad är defekta trots tester. Vårt mål är att producenter och importörer ska bära det fulla säkerhetsansvaret. Det är producenternas sak att försäkra sig om att deras produkter uppfyller EU:s standarder. I de fall då sådana standarder inte redan existerar föreskrivs tester i direktivet, i artikel 18. Kostnaderna för externa tester är omkring 3 000 euro i Tjeckien. Detta skulle driva EU:s småföretag i konkurs, samtidigt som tester av leksaker i Kina inte skulle garantera leksakernas säkerhet. Ansvaret måste förbli hos importörer och producenter, men definitivt inte hos oreglerade testcentra i hela världen. Jag vill gratulera alla föräldrar med den här gåvan från oss.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag stödde inte kompromissändringsförslaget om leksaker. Alltför många säkerhetsmässiga kryphål kvarstår, särskilt när det gäller kemikalier. Giftiga ämnen hör inte hemma i händerna på barn, inte ens i de allra minsta mängder. Dagens beslut är en besvikelse och dessutom är det inte tillräckligt långtgående. Förutom att det finns för många kryphål saknas det ett tydligt förbud mot tungmetaller och allergiframkallande doftämnen samt tydliga mål när det gäller ljud. Det är beklagligt hur fega vi är när det gäller våra barns säkerhet.

Det är helt absurt att i vansinnestakt hasta förbi en första behandling för att uppnå en överenskommelse, bara för att ge ett intryck av att alla leksaker under julgranen kommer att vara säkra. Det är inget annat än dumheter. Förbättringar har gjorts, men det borde vara en självklarhet när vi talar om ett 20 år gammalt direktiv som det var dags att förändra. För att sammanfatta vill jag säga: mycket väsen för ingenting. Ansvaret kan inte lämpas över på industrin. Ansvaret för en tydlig lagstiftning ligger på oss!

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag har röstat för Marianne Thyssens förslag.

Rapex (gemenskapens system för snabbt informationsutbyte) är mer än bara fem bokstäver: det är ett snabbt europeiskt varningssystem som varnar konsumenter om farliga konsumentprodukter.

År 2006 gällde 221 av de totalt 924 varningar som kom in till systemet, tack vare det snabba informationsutbytet mellan medlemsstaterna, leksaker. Varningarna om leksaker rörde främst skaderisk för barn eller risk för framkallande av allergier och hälsoproblem, i synnerhet för allergiska barn.

Det gläder mig att parlamentet i dag har röstat för direktivet, eftersom dessa uppgifter visar att det tydligen finns ett behov av det. I och med dagens omröstning om detta direktiv har parlamentet tagit ett viktigt steg när det gäller leksakers säkerhet och skydd av barns hälsa och säkerhet genom att modernisera ett leksaksdirektiv som nu är 20 år gammalt.

Det gläder mig att denna process i Europaparlamentet även följs av en grupp besökare från Slovakien som jag välkomnar varmt och som jag önskar en trevlig vistelse här i EU:s demokratiska säte.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Jag blev mycket glad när jag såg att omröstningen om direktivet om leksakers säkerhet blev av, av den enkla anledningen att vi, om vi vill sända ett tydligt budskap till resten av världen när det gäller leksaker och deras säkerhet, måste göra detta före jul. Att skjuta på det hade varit att försvaga budskapet. Det är den här tiden på året som människor tänker på leksaker.

Även i år har miljontals kinesiska leksaker tagits bort från marknaden, precis som förra året. Problemen – som har handlat om bly, arsenik, kvicksilver och PCB – är mycket allvarliga, och det spelar ingen roll vad en leksak är till för, vare sig det är en bok eller något att rida på eller vad som helst. Som mor vet jag att det förr eller senare kan hamna i munnen på ett barn. Så vi kan inte vara nog försiktiga när det gäller leksaker, men jag är glad över att vi har sänt detta budskap nu.

- Betänkande: Mann (A6-0424/2008)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Jag vill tacka min kollega Thomas Mann för hans betänkande. Vi vet hur viktigt det är att fastställa regler och ta bort sådant som kan hindra rörligheten för studenter och arbetstagare som flyttar för att anpassa sig till tillgången och efterfrågan på EU:s arbetsmarknad.

EU:s meritsystem för yrkesutbildning kommer att underlätta överföringen, erkännandet och ackumuleringen av yrkesutbildningsbevis. Dessa bevis kommer att gälla kvalifikationer som uppnåtts genom olika utbildningsformer på alla nivåer av den europeiska kvalifikationsramen för livslångt lärande.

Genom vårt godkännande har vi tagit ett steg mot ett bredare stöd för livslångt lärande och större sysselsättning, öppenhet och rörlighet samt bättre social integrering för arbetstagare och människor som utbildar sig. Det kommer därför att underlätta utarbetandet av flexibla och individuella strategier och erkännandet av utbildningsmeriter som uppnås genom både icke-formell och formell utbildning.

- Betänkande: Thyssen (A6-0441/2008)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Jag vill börja med att tacka Marianne Thyssen, som vi har att tacka för att vi lyckades uppnå en berömvärd kompromiss som kommer att göra att våra barn skyddas från oönskade material i leksaker samtidigt som den inte kommer att orsaka några problem för industriföretagen.

Som ni kanske vet har jag gett mitt fulla stöd till förbud mot allergiframkallande ämnen i leksaker. Jag är själv far till fyra barn och jag har inte alltid tänkt på säkerheten hos varje leksak som mina barn har plockat upp. Föräldrarna i EU förutsätter ofta att en leksak inte är farlig för barn om den går att köpa i affären. Det gläder mig därför att vi har samarbetat för att skärpa åtgärderna för att se till att endast de leksaker som är lämpliga för barn kommer att nå affärerna, eftersom barnen verkligen är vår mest utsatta konsumentgrupp.

Upp till 80 procent av leksakerna på EU:s marknad är importerade, och det måste sägas att miljontals leksaker som tillverkades i Kina togs bort från marknaden under 2007 eftersom de inte motsvarade EU:s standarder. Dagens utbyte av varor innebär att vi på nytt måste granska våra regler för att släppa ut varor på marknaden och för att kontrollera att de följer standarder.

- Betänkande: Ehler (A6-0494/2008)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) (början av anförandet gick inte att höra) ... insättningsförsäkring som Europaparlamentet har föreslagit på ett mycket flexibelt sätt och som jag har röstat på, är tydlig. Vi vill harmonisera en minsta skyddsnivå för småsparare genom att försäkra insättningar på upp till 50 000 euro och vi vill införa en kort tidsfrist för utbetalning av insättningar så att spararna kan få tydlig och korrekt information vid rätt tidpunkt om hur det står till med deras bankinsättningar, även mitt i den rådande krisen. Det är en nödvändig åtgärd eftersom sparare nu flyttar sina insättningar på ett kaotiskt sätt från välfungerande banker till banker som räddat sig själva genom att få statliga garantier. Detta förslag är det enda sättet att återupprätta småspararnas förtroende och stabilisera marknaden för banktjänster. Jag vill att garantin gäller även små och medelstora företag, eftersom de fyller en oersättlig samhällsfunktion i hela EU och trots detta är de som hotas mest av krisen.

– Förslag till resolution: om rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen (B6-0627/2008)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Jag har röstat för resolutionen om Olaf-förordningen, eftersom jag helt instämmer i parlamentets önskan att öka Olafs självständighet. Något måste verkligen brådskande göras åt detta. För närvarande är Olaf när allt kommer omkring knappast mer än ett av kommissionens generaldirektorat, och det är kommissionens vice ordförande som bär det politiska ansvaret för det. Det är inte sunt. Även om Olaf är verksamhetsmässigt oberoende har det endast en blandad ställning, och det måste ändras. Bra.

På ett mer allmänt plan anser jag att EU-institutionernas sätt att hantera de stora summorna skattepengar är konstant lättvindigt. Olaf bör åtminstone få tillräckligt med medel, arbetskraft och ansvar för att kunna sätta stopp för de uppenbart kriminella aspekterna i den här situationen. När det gäller den tillåtande inställningen till lagligheten i användandet av medel, är jag rädd att vi själva kommer att få sätta stopp för det.

- Betänkande: Moreno Sánchez (A6-0437/2008)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Jag har röstat för det förvånansvärt utmärkta betänkandet om Frontex, eftersom jag endast kan välkomna det krav som ställs där på att förstärka institutionen. Enligt min mening bör kampen mot illegal invandring vara EU:s högsta prioritet, och inom ramen för detta är de avtal som Frontex har upprättat med tredjeländernas myndigheter verkligen mycket viktiga. Det är välkommet att vi i detta betänkande kallar saker för vad de är, och att kandidatlandet Turkiets oacceptabla hållning kritiseras.

Jag anser att det bör göras oerhört klart att ett tredjelands – i detta fall Turkiet, som trots allt är ett kandidatland – aktiva vägran att samarbeta med Frontex bör få direkta konsekvenser för de politiska och ekonomiska förbindelserna mellan EU och staten i fråga, nämligen att anslutningsförhandlingarna med det icke-europeiska landet Turkiet upphör.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Fru talman! Jag röstade för Javier Moreno Sánchez betänkande med några reservationer. För att vara ärlig förväntade jag mig inte särskilt mycket av detta betänkande med tanke på den anda av politisk korrekthet som brukar råda i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Jag måste dock medge att det är ett balanserat betänkande som tar upp en rad svåra frågor, inklusive bristen på samarbete – eller kanske borde jag kalla det sabotage av tredjeländer som Libyen och Turkiet.

Det är verkligen en skam att kandidatlandet Turkiet misslyckas med att uppfylla sina åtaganden på ett så grovt sätt. Frontex borde utvecklas till ett effektivt instrument i kampen mot illegal invandring, men även i kampen mot internationella brott och drog- och vapenhandel. I den frågan är betänkandet något ofullständigt.

- Betänkande: Susta (A6-0447/2008)

  Philip Claeys (NI). - (NL) Fru talman! Jag röstade för Gianluca Sustas betänkande eftersom varumärkesförfalskning naturligtvis är ett allvarligt problem och för att betänkandet genomsyras av sunt förnuft.

Jag håller faktiskt helt och hållet med det som står i punkt 30 i betänkandet. Där står att Turkiet endast kommer att bli en trovärdig kandidat för medlemskap när landet kan införa gemenskapens regelverk och garantera full respekt för immateriella rättigheter. Av detta kan vi dra slutsatsen att Turkiet inte är en mogen kandidat för anslutning till EU och det noterar jag.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag tror att alla vi i denna – verkligen överfulla kammare – är eniga om vikten av immaterialrätten, inte bara för kunskapsbaserade ekonomier utan även med tanke på den allvarliga skada som kan drabba EU:s konsumenter genom till exempel varumärkesförfalskade läkemedel, livsmedel och bildelar.

Jag hade några allvarliga reservationer mot det ursprungliga betänkandet i vilket det lades för mycket tonvikt på konsumenterna. Vi kunde ha fått en löjlig situation med resenärer som visiteras vid gränser och blir av med sina datorer, MP3-spelare och iPod-spelare vid en genomsökning efter varumärkesförfalskat material. Tack och lov lade de Gröna fram ett mer förnuftigt alternativ och de var mycket villiga att kompromissa så här i juletider och ta tillbaka det omotiverade ändringsförslaget om kritik från företag. På det hela taget var vi mycket nöjda med att rösta för denna resolution.

Jag har nu uppnått min strävan att tala till en tom kammare och jag vill avsluta med att önska alla som fortfarande är här en god jul och ett gott nytt år!

- Betänkande: López-Istúriz White (A6-0460/2008)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Jag vill önska även er en god jul. Ni sitter inte i en fullständigt tom kammare.

Jag röstade för Antonio López-Istúriz Whites betänkande om rättsskydd för vuxna, särskilt med gränsöverskridande konsekvenser, eftersom jag av erfarenhet vet hur viktigt detta är och även för att detta kommer att innebära ett steg närmare den dag vi har verklig fri rörlighet inom EU. Vi har här att göra med vuxna som på något sätt är förknippade med en domstolssituation. I många fall handlar det om mycket sårbara människor och i några fall omyndiga personer eller människor med handikapp. Om vi kan gå vidare med detta, borde det logiska vara att komma ett steg närmare den dag då mottagare av socialhjälp kan ta med sig sina stödpersoner så att de också kan röra sig inom EU som anställda gör.

- Betänkande: Deva (A6-0445/2008)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Jag röstade mot Nirj Devas betänkande om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter på grund av en punkt, nämligen den som säger att vi måste kunna vidta förebyggande och motverkande åtgärder, vilket även kan innebära att man använder militärt våld som sista utväg.

Det här är Bushdoktrinen. Kanske insåg de övriga personerna i parlamentet inte att detta var Bushdoktrinen som förde oss till Irak, men det är det. Sarah Palin kritiserades för att hon inte visste vad Bushdoktrinen var, men jag undrar om parlamentsledamöterna inser att vi har precis röstat för Bushdoktrinen i dag.

  Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag brukar inte utnyttja det demokratiska instrument som röstförklaringarna utgör. I dag gör jag det för första gången på min grupps vägnar.

För att förklara mig måste jag tyvärr säga att vi röstade mot ett betänkande som jag själv var med och utarbetade, både som föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och som ledamot i utskottet för utveckling. Det här är verkligen ett bra betänkande och jag vill framföra ett varmt tack till Nirj Deva och utvecklingsutskottet för deras arbete.

Vi är faktiskt eniga med huvuddelen av texten: integreringen av konfliktanalyser i samarbete, stödet till civila och lokala samhällen, bekämpningen av spridningen av lätta vapen, behovet av en uppförandekod för soldater och polisen, hänvisningarna till reproduktiv hälsa, öppenheten i användandet av naturresurser och stöd till flyktingar. I betänkandet betonas även särskilt vikten av att införa ett jämställdhetsperspektiv. Så varför rösta mot det? Svaret är enkelt: på grund av att man i några punkter försöker införa militära inslag i utvecklingsstödet.

När detta parlament, utskottet för utveckling och Gay Mitchells betänkande redogjorde för förordningen och instrumentet för utvecklingssamarbete tydliggjordes det faktiskt att utvecklingsfonderna inte får användas till att finansiera militära utgifter. Det är därför vårt parlament i samband med landstrategidokument även har sett till att utvecklingsfonderna inte får användas till säkerhetsoperationer.

Hur kan våra olika resolutioner innehålla sådana motsägelser? Utvecklingsfonderna måste användas till utveckling, det vill säga utbildning, hälsa, jordbruk, lokalsamhällen och kvinnoorganisationer. Samarbetsresurserna är för få för att kunna utrota fattigdom och orättvisor och grundlägga fred. Därför kan inte militära kostnader inkluderas.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Böge (A6-0504/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) EU har beslutat att inrätta en ”ny snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (’livsmedelsmekanismen’)” och har godkänt en summa på totalt 1 miljard euro för tre år.

Ursprungligen föreslogs det att livsmedelsmekanismen skulle finansieras av marginalen i rubrik 2 (jordbruk) i den fleråriga budgetramen och sedan genom en revidering av taket för rubrik 4 (yttre åtgärder) i den fleråriga budgetramen. Det beslutades dock slutligen att den ska finansieras av flexibilitetsmekanismen, reserven för katastrofbistånd och en omfördelning inom rubrik 4 från stabilitetsinstrumentet.

För att kunna finansiera detta initiativ ska det interinstitutionella avtalet ändras för att man ska kunna öka de tillgängliga medlen i reserven för katastrofbistånd för 2008 till 479 218 000 euro (i löpande priser).

Eftersom vi anser att initiativets målsättningar är positiva, vill vi upprepa att det inte får reduceras till en ren utjämningspost eller villkor som gör det möjligt för EU att införa ett avtal inom Världshandelsorganisationen eller ekonomiska partnerskapsavtal med staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet. Det får inte heller användas för att dölja det minskade stödet till EU-utveckling eller de enorma summor som tillgängliggjorts för att återlansera kapprustningen och militariseringen av internationella relationer, något som EU har främjat.

- Betänkande: Böge (A6-0474/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta nya ändringsförslag om budgeten handlar om utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond (ca 7,6 miljoner euro för att hantera skadekostnader på 176 miljoner euro) för Cypern efter en period med allvarlig torka.

Kommissionen påpekar dock att ”några ytterligare betalningsbemyndiganden inte behövs för att finansiera solidaritetsfondens utbetalningar till Cypern, eftersom det har konstaterats att tillräckliga anslag finns under rubrik 13 04 02 Sammanhållningsfonden”. De resurser som behövs för att hantera naturkatastrofen kommer med andra ord att komma från Sammanhållningsfonden.

De ”tillräckliga anslagen” i Sammanhållningsfonden finns tillgängliga bland annat på grund av förseningar av programgenomföranden i ”sammanhållningsländerna”. I stället för att tillämpa ett ”solidaritetskoncept” som kan straffa ekonomiskt mindre utvecklade länder, skulle vi därför ha fattat beslut om att förhindra att struktur- och sammanhållningsåtgärderna fortsättningsvis underutnyttjas.

Vi vill även på nytt uppmärksamma behovet av att skynda på förfarandena för utnyttjande av solidaritetsfonden för att kunna se till att lokala katastrofer förblir kvalificerade och för att kunna bemöta de specifika naturkatastroferna vid Medelhavet som torka och bränder.

- Betänkande: Böge (A6-0493/2008)

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) De stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna är en extremt viktig fråga som kräver ett snabbt EU-ingripande om vi ska kunna motarbeta skadliga inverkningar på de mest behövande befolkningarna. Parlamentet föreslår därför i detta betänkande finansiering av en snabbinsatsmekanism till ett belopp av inte mindre än 420 miljoner euro för att man ska kunna hantera situationen. Det planeras närmare bestämt att utnyttja flexibilitetsinstrumentet i det interinstitutionella avtalet från 2006. I det gavs EU möjligheten att utnyttja ett flexibilitetsinstrument för att kunna tillåta finansiering av specifika identifierade kostnader som inte kan finansieras inom de tillgängliga taken under en eller flera rubriker i den fleråriga budgetramen.

Den rådande situationen uppfyller de institutionella kraven fullt ut och rättfärdigas utan tvekan av EU:s solidaritetspolitik. Därför har inga frågor ställts av beslutsfattarna med tanke på den allvarliga situationen.

Tiden blir alltmer knapp men om vi vidtar kraftfulla åtgärder kan det innebära skillnaden mellan en olycka och en mänsklig tragedi med ovissa följder för de här befolkningarnas framtida utveckling.

- Betänkande: Virrankoski (A6-0481/2008)

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. − (EN) United Kingdom Independence Party röstade för detta betänkande eftersom 4,9 miljarder euro i outnyttjade anslag kommer att återges till de nationella regeringarna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Under den nuvarande finansieringsperioden (2007 och 2008) har solidaritetsfonden utnyttjats nio gånger (Tyskland: 166,9 miljoner euro, Storbritannien: 162,3 miljoner euro, Grekland: 99 miljoner euro, Frankrike: 17,1 miljoner euro, Ungern: 15 miljoner euro, Slovenien: 8,2 miljoner euro och Cypern 7,6 miljoner euro) vilket sammanslaget blir omkring 477,3 miljoner euro jämfört med ett tak på 1 miljard euro per år.

Utan att ifrågasätta det uppenbara behovet av detta stöd och utan att gå in på förfarandet för att aktivera och göra stödet tillgängligt (vilket tar för lång tid) kan man ifrågasätta de utnyttjade anslagens ursprung, särskilt mot bakgrund av förslaget till ändringsbudget.

Samtidigt som det tveklöst finns ett stort behov av stöd vid naturkatastrofer kan de här anslagens ursprung med andra ord ifrågasättas, särskilt om de har tagits från sammanhållningspolitiken i stället för exempelvis från de anslag som avsatts för EU:s tilltagande militarisering. Vi tycker att sammanhållningspolitiken ska skyddas.

Slutligen vill vi återigen betona behovet av att göra ändringar i solidaritetsfonden för att man ska kunna snabba på förfarandena för att få tillgång till fonden samtidigt som man ser till att regionala katastrofer förblir kvalificerade och att man på ett effektivt sätt bemöter den specifika karaktären på naturkatastroferna vid Medelhavet, som torka och bränder.

- Förslag till Europeiska unionens allmänna budget – Budgetförfarandet 2009 ändrat av rådet

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser det möjligt att halvera medlemsstaternas avgifter till EU. Den största delen av EU:s pengar går till onödiga eller samhällsekonomiskt skadliga verksamheter, däribland jordbrukspolitiken, Sammanhållningsfonden, fiskeripolitiken samt stöd till olika former av informationskampanjer. Därtill kommer kostnaderna för Europaparlamentets pendlande mellan Strasbourg och Bryssel och för institutioner som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén som borde läggas ned omedelbart.

Jordbrukspolitiken är särskilt förkastlig. Pengarna går från konsumenter till ofta mycket rika mottagare. Jordbrukare i världens fattiga länder förlorar genom konkurrensen från EU:s subventionerade jordbrukare.

Det kommer ständiga förmaningar från olika EU-institutioner till medlemsstaterna om vikten av att de minskar sina offentliga utgifter. Samtidigt kräver denna kammare ständigt ökade utgifter på EU-nivå. Detta är helt barockt. Medlemsstaternas offentliga utgifter går till skolor, sjukvård, forskning, infrastruktur och stöd till utsatta grupper i samhället. EU:s utgifter går till största delen till en vansinnig jordbrukspolitik, felriktade strukturfonder och finansiering av nedläggningsmogna EU-institutioner.

Vårt nej till budgetförslaget ska tolkas som ett krav på en kraftig nedskärning av EU-budgetens utgifter och en halvering av medlemsstaternas EU-avgift.

- Betänkande: Haug, Lewandowski (A6-0486/2008)

  Kader Arif (PSE), skriftlig. – (FR) I EU:s budget för 2009 föreslog och uppnådde vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet antagandet av en förberedande åtgärd för utveckling av social turism i EU.

Detta projekt syftar till att åtgärda det faktum att många medborgare hindras från att resa av ekonomiska skäl och denna orättvisa måste korrigeras genom att man garanterar alla rätt till semester. Projektet är dock även användbart för lokal planering och utveckling.

Genom att kombinera social blandning med lokal utveckling och genom att hjälpa allmänheten att få semester, gör social turism turistsektorn mer lönsam. Det ger därför möjligheter att utveckla turismen utanför säsongen, särskilt i områden där den här sektorn är mycket säsongsberoende. Det uppmuntrar även till ytterligare permanenta arbetstillfällen i den här ekonomiska sektorn. Social- och gemenskapsturismen visar således att det utan tvekan finns en sektor mellan fritidssektorn och den icke kreditvärdiga ekonomin och att den ekonomiska betydelsen inte är oförenlig med att så många människor som möjligt får semester. Sektorn hjälper även till med att stärka EU-medborgarskapen genom utbyte mellan medborgarna.

Detta visar hur viktig denna sektor är, både när det gäller ekonomisk avkastning och offentliga medel.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) När ekonomiska prognoser visar tecken på lågkonjunktur i olika medlemsstater (några är redan i teknisk recession) antar rådet och parlamentet en EU-budget för 2009 som från utbetalningssynpunkt är lägre än budgeten för 2008.

Om vi jämför det aktuella budgetförslaget för 2009 med det tak som nämns i den fleråriga budgetramen 2007–2013 för detta år – ett tak som vi då sade inte var tillräckligt för att kunna garantera ”ekonomisk och social sammanhållning” i ett EU som ökat till 27 länder – ser vi att situationen har förvärrats och att det i denna budget fattas omkring 8 miljarder euro!

Sett till procentsatsen (0,89 procent) av EU:s bruttonationalinkomst är EU:s budget för 2009 den lägsta sedan Portugal anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Trots att parlamentet uttrycker ”oro”, särskilt om de ”möjliga effekterna av en lågkonjunktur på EU:s medborgare” och de ”extremt låga” utbetalningsnivåerna och genomförande av anslag inom sammanhållningspolitiken, stöder parlamentet denna budget. Till grund för detta ligger ett försök – utan att ifrågasätta det grundläggande – att förbättra sitt anseende bland arbetstagarna och folket i de olika länderna med förhoppningen att allt ska gå planenligt i det kommande parlamentsvalet i juni nästa år.

Vi röstade därför nej.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Budgeten för 2009 uppfyller inte helt våra förväntningar och bemöter endast till viss del de nya problemen och rådande bekymren. Den speglar tidigare antagna åtaganden och förutsättningar och ur den synvinkeln uppfyller den de nödvändiga kraven. Jag röstade för budgetens antagande, men jag vill ändå uppmärksamma er på följande punkter:

1. Det är bra att vi ökar anslagen för att stödja jordbruksutvecklingen i de utvecklingsländer som drabbas av matbrist. Vi måste dock komma ihåg att närmare 80 miljoner människor hotas av fattigdom och att 43 miljoner medborgare ligger i riskzonen för undernäring i EU.

2. Trots den gemensamma jordbrukspolitiken är inkomsten i jordbruksfamiljer betydligt lägre än i de familjer som försörjer sig på annat sätt.

3. I EU bevittnar vi jordbrukens systematiska kollaps och konkurser. Jordbruksprodukterna minskar och det utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten. Samtidigt finns det personer som vill skära ned på jordbruksanslagen.

4. Både inom sammanhållningspolitiken och strukturpolitiken nämns territoriell, ekonomisk och social sammanhållning såväl som att man ska utjämna utvecklingsnivåerna och skapa rättvisa möjligheter till utveckling, särskilt i fattigare regioner. Sanningen är att de områden där jordbruksvillkoren är svåra och där infrastrukturen lämnar mycket att önska håller på att bli avfolkade.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (PL) Jag stödde antagandet av detta betänkande om förslag till EU:s budget för 2009 som Jutta Haug och Janusz Lewandowski har utarbetat. Det var viktigt att parlamentsledamöterna slutligen kunde nå en kompromiss med rådet beträffande finansieringen av parlamentets prioriterade mål, som att bekämpa lågkonjunkturens följder samt åtgärder för att främja ekonomisk tillväxt, sammanhållning och sysselsättning.

Parlamentet kommer att öka de finansiella resurser som avsätts för social- och sysselsättningsstrategier, dvs. åtgärder för att främja konkurrens och sammanhållning. De resurserna kommer att omfatta socialfonden som kommer att få ytterligare 135 miljoner euro samt regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. I den rådande svåra finansiella situationen i hela EU är initiativ för att främja utveckling och sysselsättning av yttersta vikt och det måste speglas i budgeten för 2009. Det är berömvärt att man i budgeten även har för avsikt att avsätta ytterligare resurser för att hjälpa små och medelstora företag.

Utvecklingsländerna kommer att kunna räkna med finansiellt stöd för att kunna lindra effekterna av plötsliga prisökningar på livsmedel. Ytterligare 1 miljard euro kommer även att avsättas för kampen mot hungersnöd i utvecklingsländerna. Jag välkomnar även det faktum att parlamentet har för avsikt att begränsa sina administrativa kostnader till under 20 procent av sina totala kostnader.

- Betänkande: Iacob-Ridzi (A6-0463/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Monica Maria Iacob-Ridzis betänkande om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010).

Om vi vill skapa en riktig arbetsmarknad för EU krävs det att vi anpassar de nationella lagstiftningarna och slopar de administrativa förfaranden som ibland motarbetar arbetstagarnas rörlighet. EU har en grundläggande roll i harmoniseringen av de nationella sociala trygghetssystemen och rätten att överföra kompletterande pensionsrättigheter. Vidare är det viktigt att man anstränger sig för att öka informationsnivån för medborgarna, inte bara genom att förbättra Eures-portalen utan även genom informationskampanjer i EU.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om detta betänkande innehåller olika rekommendationer som vi stöder, är de alla utarbetade i ett liberalt sammanhang. Så är fallet med försvaret av konceptet arbetsrörlighet, särskilt i den politik som rör den inre marknadens fullbordande där man ignorerar det faktum att en sådan politik faktiskt inte skyddar arbetstagarna.

Tillsammans med de godtagbara rekommendationerna betonas emellertid Lissabonstrategins ekonomiska och sociala aspekt i betänkandet och man glömmer att den strategin utgör den mest nyliberala politik som EU har. Detta har redan lett till förslag som det ökända Bolkesteindirektivet, så kallad ”flexicurity” och rådets förslag till arbetstidsdirektiv.

Betänkandet utgör därför ännu ett propagandadokument i vilket man försöker dölja EU:s antisociala politik och ignorera nyliberalismens konsekvenser även om det är en hemlighet som redan har avslöjats. Det räcker med att läsa motsägelserna i punkterna 15 och 16 för att förstå varför vi avstod från att rösta.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Problemet enligt föredraganden verkar inte först och främst vara att avlägsna juridiska och administrativa hinder för arbetstagarnas rörlighet i EU, utan tvärtom det faktum att en sådan rörlighet inte är utbredd och framför allt inte obligatorisk. Det är en blandning av befolkningar i stor skala och ett påskyndande av EU-nationernas fall som vi erbjuds. Det är lönekonkurrens, social dumpning och löneharmonisering (med sjunkande löner som följd) som övervägs. Med inrättandet av ett socialt trygghetskort med mycket otydliga gränsdragningar är det en urholkning och nedrustning av de nationella sociala trygghetssystemen som uppnås.

Fråga de arbetstagare i Frankrike som för några år sedan föreslogs att deras arbeten skulle skyddas om de bestämde sig för att släppa allt och åka till Rumänien och arbeta för några hundra euro i månaden vad de tycker om er rörlighet!

Att försöka lösa skatteproblemen och problemen med tillgång till sociala rättigheter för gränsarbetstagare eller arbetstagare som har startat en karriär i många medlemsstater är visserligen EU:s ansvar. Detta får dock inte ske på bekostnad av social säkerhet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Arbetsrörligheten är ett av grundvillkoren för att vi ska kunna genomföra Lissabonstrategins målsättningar. Trots det hämmas den ständigt av administrativa, juridiska, skatterelaterade och sociala hinder. De administrativa hindren orsakas huvudsakligen av skillnader mellan inomstatliga arbetsmarknadslagar och medlemsstaterna bär till stor del ansvaret för detta.

Jag vill börja med att uttrycka min besvikelse över att några stater i EU-15 fortfarande tillämpar restriktioner på arbetsmarknaden mot arbetstagare från de nya medlemsstaterna trots att medborgarnas och regeringarnas farhågor i de förstnämnda länderna inte bygger på ekonomiska studier eller statistiska uppgifter.

Människor kommer till mig med många problem som de stöter på när de försöker utöva sin rättighet att röra sig utanför sitt hemland. De stöter på avslag när de vill få sin arbetserfarenhet erkänd i samband med rörlighet inom ramen för yrkesmässig utveckling och problem i samband med social trygghet och pensioner, särskilt i små och medelstora företag. Språkbarriärer är också ett av huvudhindren för arbetstagarna och deras familjers rörlighet och medlemsstaterna måste därför aktivt stödja språkinlärning, särskilt för vuxna.

Det är min fasta övertygelse att folket genom effektiva mediekampanjer kan få relevant information om nätverket Eures som erbjuder en gemensam kontaktpunkt för arbetsrörlighet i EU, nätverket Tress eller instrumentet Solvit som är till för att lösa problem på den inre marknaden och problem som rör arbetsrörlighet.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom arbetsrörlighet är en grundläggande rättighet för EU-medborgarna i enlighet med fördraget. Detta gör arbetsrörligheten till en av grundpelarna i EU:s sociala modell som gör det möjligt att uppnå Lissabonstrategins mål.

Jag gratulerar föredraganden till detta betänkande eftersom det förutom att uppmärksamma hinder för rörlighet på arbetsmarknaden för arbetstagare från de nya medlemsstaterna även innehåller viktiga detaljer som kompletterar EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna som kommissionen har presenterat. Exempel på de detaljerna är stöd till de program som anpassar utbildningssystemet till arbetsmarknaden, ömsesidigt erkännande av utbildning och en utökning av nätverket Eures.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar!

Jag röstade för Monica Maria Iacob-Ridzis betänkande om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna för perioden 2007 till 2010. Jag delar åsikten att arbetsrörlighet mellan EU:s medlemsstater har bidragit till integreringen i EU på ett positivt sätt. Exempel på detta är hur lätt det nu är, jämfört med tidigare, att leva och arbeta en tid i ett annat land och möjligheterna (som ökar varje dag) att få tillgång till arbetserbjudanden i andra länder än sitt hemland. Nu måste vi försöka förbättra den juridiska, administrativa, skattemässiga och sociala situationen genom att slopa byråkratin i den här sektorn. Vi måste emellertid alltid ha i åtanke att EU genom sina åtgärder måste ta hänsyn till de socioekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (PL) Vid Europaparlamentets sammanträde i december hölls en omröstning om EU:s handlingsplan för kompetens och rörlighet som presenterades av utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

Arbetsrörligheten är beroende av den grundläggande principen om rörelsefrihet för personer på den inre marknaden i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Jämte säkerheten utgör detta en av de grundläggande friheterna som EU-medborgarna har rätt till.

EU-lagstiftningen ska skydda invandrade arbetstagare från att förlora det sociala skydd som de har rätt till. Betydande framsteg har gjorts i den frågan men vi måste fortfarande sträva efter att avlägsna de administrativa och juridiska hinder för rörlighet som uppstår på grund av gällande lagstiftning i de enskilda medlemsstaterna.

Arbetsrörligheten kan faktiskt tjäna som ett verktyg för att stärka Lissabonstrategins ekonomiska och sociala omfattning. Rörligheten kan vara ett viktigt steg mot att uppnå en ny drivande kraft för EU:s socialprogram och bemöta en rad problem, som demografiska förändringar, globalisering eller teknisk utveckling.

Jag stöder EU:s handlingsplan för kompetens och rörlighet, inklusive initiativet att skapa en portal för information och rådgivning som innehåller råd för alla aspekter av arbetsrörligheten, som lediga arbeten, hälsovård och socialförsäkringar och ett ömsesidigt erkännande av utbildning och praktik.

- Betänkande: Novak (A6-0455/2008)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Även om vi har planerat många strategier för livslångt lärande lämnar genomförandet av dem mycket att önska. Engagemang och insatser varierar från land till land. De positiva trenderna med offentliga medel till utbildning har tyvärr i allmänhet stannat upp. En adekvat andel av budgeten måste tilldelas vuxenutbildningarna. Det är nödvändigt eftersom vuxnas deltagande i livslångt lärande inte verkar vara på rätt spår. Det måste göras mer för att öka kompetensen bland vuxna och för att uppnå flexibilitet och säkerhet på arbetsmarknaden.

Arbetsgivarna måste uppmuntras att erbjuda sina anställda utbildning och praktik. Incitament för att göra det möjligt för lågutbildade arbetstagare att delta i utbildningsprogram rekommenderas. Man måste ta särskilt stor hänsyn till långtidsarbetslösa, speciellt till de med en missgynnad social bakgrund, människor med speciella behov, unga människor från anstalter, tidigare fängelsekunder och rehabiliterade droganvändare.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Röstförklaring till rapporten Genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010"

Vi har i dag röstat för Novaks (EPP-ED, SL) intiativbetänkande om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (A6-0455/2008). Betänkandet innehåller många bra rekommendationer, inte minst gällande åtgärder för att underlätta rörligheten inom medlemsstaterna för studenter och arbetstagare.

Däremot anser vi inte att de rekommendationer som syftar till att påverka medlemsstaternas läroplaner är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Antalet timmar gymnastik per studievecka och ett eventuellt införande av mediekunskap i nationella läroplaner bestäms bäst av medlemsstaterna själva.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Kommissionens rapport ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation” från 2007 är en av en rad lägesrapporter som kommer ut två gånger per år om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. I betänkandet ges en överblick av utvecklingen och en granskning av situationen i utbildningssamordningen inom ramen för Lissabonstrategins mål om att göra EU till både världens mest konkurrenskraftiga ekonomi och en ekonomi med full sysselsättning före 2010.

I betänkandet ges en värdefull insyn i olika utbildningsinitiativs framskridande, både framgångsrika och mindre framgångsrika, och i det dokumenteras också de resurser och åtgärder som ska leda till ytterligare förbättring. Betänkandet innehåller tydliga mål och hållbara statistiska indikatorer och riktlinjer.

Jag stöder de insatser som görs för att vi ska nå vårt överenskomna mål inom Lissabonstrategin och jag ger betänkandet mitt välförtjänta stöd.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller några viktiga och godtagbara rekommendationer om ett bättre ekonomiskt och socialt stöd, kompletterande åtgärder, integrering av invandrare och minoriteter och om vikten av idrott i skolan. Dessutom betonar man i betänkandet behovet av ett större stöd till förskoleutbildningar och till lärare och elever, särskilt i förskole- och grundskoleutbildningen. I betänkandet stöder man emellertid kommissionens förslag, inklusive Lissabonstrategin, och man insisterar på en tillämpning av Bolognaprocessen och ignorerar fullständigt de praktiska konsekvenserna.

På grundval av kommissionens rapport ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation” godtar man i betänkandet inte bara bilden av de framsteg som gjorts och de områden där framstegen är otillräckliga, utan man föreslår även åtgärder för att kunna ändra på situationen enligt mål som inte alltid är helt lämpliga med tanke på att man godtar och insisterar på att nyliberalism tillämpas i utbildningssystemet. Det innebär därför ett politiskt ställningstagande som även kan ses som en riktlinje för de kommande åren. Det är därför vi inte är eniga med betänkandet.

Vi kan faktiskt inte godta att till exempel en modernisering av den högre utbildningen ska innebära en komplettering av Bolognareformerna och ökad sponsring från den privata sektorn, särskilt när den offentliga högre utbildningen kvävs i exempelvis Portugal.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Återigen vill Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning ge sig in på utbildningsområdet. Vi i Junilistan påpekar än en gång i denna kammare att utbildningspolitiken är ett politikområde för vilket det politiska ansvaret ligger på medlemsstaterna.

Som alltid fantiserar Europaparlamentets kulturutskott fritt i sina betänkanden. Detta betänkande tar åter upp frågan om idrott i skolan. I förslaget till punkt 4 framförs åsikten att minst tre idrottslektioner per vecka bör föreskrivas i läroplanen.

Detta är ännu ett exempel på hur EU:s politiker och tjänstemän går in på vilka områden och vilka detaljnivåer som helst i sin iver att centralisera den politiska makten. Subsidiaritet hyllas i festtalen men respekteras aldrig i den politiska praktiken.

Vi anser att Europaparlamentet inte har med detta område att göra och har därför röstat nej till det.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Utbildning och yrkesförberedning är drivkraften bakom Lissabonstrategin. Omfattande strategier och instrument för livslångt lärande, särskilt den europeiska ramen för kvalifikationer, Europass, ramen för nyckelkompetenser och rekommendationerna för rörlighet och för att säkerställa kvalitet i den högre utbildningen bör tillämpas mer konsekvent i samtliga medlemsstater. Deras regeringar måste inta en mycket dynamisk roll i utbildningspolitiken. Även om harmoniseringen av ett europeiskt referenssystem för utbildning inte kommer att ske förrän 2010 skulle ett påskyndat genomförande av den europeiska ramen för kvalifikationer i samtliga medlemsstater begränsa de svårigheter som EU-medborgarna drabbas av nu.

Rörlighet bland studenter och lärare är en grundläggande aspekt av arbetsrörligheten. Vi måste öka uppmärksamheten på initiativ som Bolognaprocessen och programmen Comenius, Erasmus och Leonardo da Vinci som gör det möjligt att studera utomlands och som belyser vikten av arbetsrörlighet i framtiden.

Ett framgångsrikt utbildningssystem beror framför allt på studieplanens och undervisningens kvalitet. Vi måste snarast införa undervisning om EU-medborgarskap i studieplanerna – program som syftar till att undervisa i främmande språk, konsumentskydd, miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna. Det är viktigt att medlemsstaterna avsätter tillräckliga medel för lärarnas sociala trygghet och anställer och utbildar framför allt språklärare.

Jag är fullkomligt övertygad om att det kommer att uppstå en brist på utbildade specialister av hög kvalitet om vi misslyckas med att göra läraryrket mer attraktivt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Ljudmila Novaks betänkande om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation och i synnerhet för genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

Jag är enig med hennes argument att åtgärder på utbildningsområdet förtjänar systematiskt stöd av EU i form av inriktade strategier i framför allt kritiska sektorer som enligt kommissionens rapport från 2007 kräver förbättringar. De inkluderar livslångt lärande, offentliga medel och privata investeringar i utbildning, andelen elever som hoppar av skolan (en för hög andel redan på mellan- och högstadienivå) samt utbildningarnas relevans jämfört med arbetsmarknaden. Jag vill även belysa det faktum att utbildning, forskning, innovation och kunskapsöverföring är viktiga för dagens och morgondagens EU och därför bör gemensamma insatser göras på både nationell nivå och EU-nivå.

  Tomáš Zatloukal (PPE-DE), skriftlig. – (CS) Fru talman! Jag röstade för Ljudmila Novaks betänkande ”Utbildning 2010”. Jag håller med om att det finns ett behov av att stödja effektivitet i de olika utbildningssystemen. Ett effektivt sätt att ge alla barn, inklusive de som har missgynnad bakgrund, möjlighet till livslångt lärande är att förbättra kvaliteten på förskoleutbildningen. Den efterföljande utbildningen på låg- och mellanstadienivå måste uppmuntra eleverna att tänka kreativt och utveckla individuella talanger och färdigheter som kan hjälpa dem på arbetsmarknaden.

Vi måste öka kvaliteten på den specialiserade utbildningen och även intresset för de kurser som erbjuds. Framför allt måste vi koppla samman utbildningen med ekonomin så att den förstnämnda överensstämmer med arbetsmarknadens behov – inte bara inom EU, utan främst inom bestämda regioner. Beträffande universitetsutbildningen stöder jag behovet av en modernisering av kursutbudet så att det uppfyller dagens och framtidens socioekonomiska krav. Vuxenutbildningar bör inriktas på att främst stödja personer som har den minst gynnsamma ställningen på arbetsmarknaden och arbetsgivare som erbjuder sina anställda livslångt lärande.

- Betänkande: Thyssen (A6-0441/2008)

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose and Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) Den danska delegationen inom Europaparlamentets socialdemokratiska grupp är i princip enig med att det krävs en certifiering av en tredje part för vissa sorters leksaker för att man ska kunna säkerställa att de produkterna följer EU-reglerna. Detta ändringsförslag är emellertid inte formulerat på ett sätt så att det målet kan uppnås och dessutom skulle ett antagande av ändringsförslaget resultera i att hela kompromissen kollapsade. Vi vill förbättra säkerhetskraven för leksaker och vi tror att det generellt sett bäst uppnås genom att godkänna den kompromiss som Europaparlamentet och rådet har nått.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Leksakssäkerhetsdirektivet är ett extremt viktigt steg för att vi ska kunna se till att våra barn är trygga. Det var absolut nödvändigt att utöka omfattningen och tydliggöra lagstiftningen om denna mycket viktiga fråga. Åtgärder som att skärpa tillverkarnas och importörernas ansvar och att på ett rationellt sätt utöka antalet förbjudna material är bevis på hur kraftfullt denna fråga har bemötts.

Jag måste gratulera föredraganden som, samtidigt som hon framgångsrikt utarbetar regler som ska garantera barns säkerhet, tar hänsyn till de små och medelstora företagens överlevnad och stabilitet i den sektorn.

Vi borde dock tänka på det ökade ansvar som lagstiftningen för med sig för medlemsstaterna. För att uppnå detta direktivs mål, nämligen våra barns säkerhet, måste medlemsstaterna uppfylla sina åtaganden som nu ökar i form av marknadsövervakning.

Med tanke på situationen i Portugal och den ansvariga myndighetens (under statskontroll) misslyckanden med att kontrollera marknaden uppmanar jag medlemsstaterna att ta sitt ansvar. Den utveckling av säkerheten som följer av det här direktivet måste åtföljas av en effektiv och ansvarstagande kontrollåtgärd från medlemsstaternas sida.

  Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Leksaker måste vara säkrare än andra produkter eftersom barn är mycket utsatta konsumenter. Farliga leksaker finns emellertid redan inom EU. Vi kan därför vara nöjda med den kompromiss som parlamentet och rådet har nått om en text som fastställer en rad säkerhetskriterier som måste uppfyllas innan en leksak får säljas på EU-marknaden.

Som det brukar vara med kompromisser, erbjuder denna text både fördelar och besvikelser.

Exempel på fördelar är enligt min mening i synnerhet kravet på en garanti från tillverkarna att deras leksaker inte är skadliga för barns hälsa eller säkerhet, de höjda gränsvärdena för giftiga metaller, det ökade förebyggandet av kvävnings- och stryprisker orsakade av små löstagbara delar och tydligare varningar på förpackningar eller på själva leksakerna.

De förbättringarna gjorde att jag röstade för den slutliga texten.

Beträffande besvikelserna kan jag nämna – bortsett från de många undantagen från förbudet mot cancerframkallande ämnen, mutagena och giftiga ämnen – övergivandet av idén med certifiering av självständiga tredje parter. Jag röstade för den bestämmelsen men den antogs inte och det beklagar jag.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I parlamentsledamot Marianne Thyssens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om leksakers säkerhet föreslås det att säkerhetsåtgärderna ska utökas och att användandet av farliga tungmetaller ska begränsas i leksaksproduktionen. Förslaget syftar till att revidera nuvarande direktiv (88/378/EEG) och innehåller en fullständig översyn för att man ska kunna följa bestämmelserna i beslutet om en gemensam ram för saluföring av produkter.

Förslaget syftar till att utöka direktivets omfattning beträffande ”produkter med flera användningsområden”, dvs. bland annat leksaker, och därmed öka antalet produkter som berörs av direktivet. Bland annat har de frågor som rör kvävningsrisker och lagstiftningen om kemikalier som används i tillverkningsprocessen tagits upp för att ta bort eller minska riskerna för barn. Detta betänkande kom lagom till jul och har mitt fulla stöd.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Marianne Thyssens betänkande om leksakers säkerhet eftersom jag tror att den antagna kompromissen kan stärka säkerhetskraven för leksaker om tillverkarna och importörerna måste ta större ansvar för saluföringen av sina produkter och även öka kraven på marknadsövervakningen i medlemsstaterna.

Jag beklagar dock att ändringsförslag 142 inte antogs. I det krävdes att leksaker skulle bedömas av ett oberoende laboratorium innan de salufördes på marknaden för att man skulle kunna garantera deras säkerhet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag till direktiv är att införa bättre säkerhetskrav för leksaker, huvudsakligen i samband med användning av kemiska ämnen och elektriska produkter. Den nya lagstiftningen tar även upp fysiska och mekaniska aspekter för att man ska kunna minska risken för kvävning. Den fastställer även åtgärder för att stärka medlemsstaternas marknadsövervakning samt nya förpliktelser för tillverkarna.

Målet är således att förbättra det nuvarande direktivet och ha de nya säkerhetsrisker i åtanke som kan uppstå när nya sorters leksaker som kan komma att tillverkas av nya material utvecklas och saluförs.

Många frågor dök emellertid upp under debatten och omröstningen om förslagen i direktivet. Kommissionens garantier fanns inte tillgängliga under omröstningen, vilket ledde till ett mindre intermezzo.

Dessutom finns det experter som är bekymrade över att krav som inte fullständigt stoppar användningen av ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (s.k. CMR-ämnen) ska behållas, även om nya restriktioner införs.

Det råder även meningsskiljaktigheter om gränsvärdena för metaller, särskilt arsenik, kadmium, krom, bly, kvicksilver och tenn, som är mycket giftiga och som därför inte bör användas i delar till leksaker som barn kan komma åt.

Vår grupp röstade därför nej.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om direktivet för leksakers säkerhet i protest mot det odemokratiska förfarandet att konfrontera Europaparlamentet med betänkanden som har förhandlats fram under informella trepartsmöten. Det förhindrar oss att utföra vårt arbete på det vanliga sättet.

Dessutom speglar det föreslagna direktivet absurditeten i säkerhetsprincipen. Lagstiftaren skapar regel på regel och förbud på förbud för att lätta sitt samvete medan barnen hånar dessa regler genom att leka.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Parlamentet har antagit leksakssäkerhetsdirektivet. Det är ett utmärkt direktiv som förbättrar säkerheten på leksaker som våra barn leker med. Det är ett särskilt viktigt steg i en tid när antalet rapporter om olyckor orsakade av leksaker ökar, som exempelvis att barn sväljer delar av dåligt monterade leksaker. Det är värt att betona att ett stort antal (ca 80 procent) av leksakerna på EU-marknaden importeras från Kina.

I direktivet har man lyckats förena konsumenternas intressen och leksaksindustrins intressen. Det gläder mig att en överenskommelse har nåtts om något som för mig som förälder är en huvudfråga i lagstiftningen. Båda sidorna kommer att tjäna på direktivet. Konsumenterna kan vara säkra på att de leksaker som når EU-marknaden och hamnar i deras barns händer uppfyller de stränga säkerhetsnormerna och är fria från alla giftiga ämnen och innehåller tydliga läsliga varningar som kan läsas av dem som köper leksakerna.

Leksaksindustrin har ofta uppmärksammat det faktum att vi inte kan kompromissa med våra barns säkerhet och det är därför den är för ändringsförslagen. De får dock inte utgöra ett hot mot tillverkarnas position på EU-marknaden. Den framförhandlade överenskommelsen kommer att innebära garantier för de här affärsrörelserna och även ge dem ytterligare två år till att anpassa sig till den nya lagstiftningen om kemiska ämnen.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Fru talman! Jag röstade för direktivet om leksakers säkerhet eftersom det innebär en värdefull förbättring. Det gör mer än att garantera leksakers säkerhet och därmed barns hälsa genom att nya förbud om allergiframkallande ämnen och CMR, tungmetaller och delar som innebär kvävningsrisk införs.

Det är en lyckad och balanserad kompromiss i vilken man tar hänsyn till att de flesta av EU:s 2 000 leksakstillverkare är försiktiga och medvetna om sitt ansvar som producenter. De ska inte behöva lida för några få importörers oansvarighet.

Lagom till jul sänder leksakssäkerhetsdirektivet ut en signal om att EU är villigt och kapabelt att skydda konsumenterna och deras ömtåliga barn på ett mer effektivt sätt. Vi får dock inte glömma att all lagstiftning i världen inte kan axla föräldrarnas ansvar. Leksakssäkerhetsdirektivet kan inte på egen hand garantera att det som finns i julklappen är bra för barnet.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Marianne Thyssens betänkande och var nöjd med det även om några ordningsfrågor nästan kom i vägen för den slutliga omröstningen.

Säkra leksaker är ett måste och EU ska vara och är en ledare när det kommer till säkerhetsfrågor.

Ett totalt förbud mot användning av kemiska ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska är viktigt. Trots att det finns en undantagsregel som grundas på fall till fall, bör den tillämpas endast efter att EU:s vetenskapliga kommitté har rådfrågats.

Det är även bra att allergiframkallande dofter förbjuds och 55 sådana ämnen kommer nu att tas bort från leksaker.

Mycket stränga regler med maximinivåer för tungmetaller införs också.

Alla föräldrar som köper leksaker denna jul förutsätter att leksakerna är säkra. Detta reviderade leksakssäkerhetsdirektiv skulle kunna förbättra situationen mycket om det bara hade funnits på plats före jul.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Det finns inget bättre bevis än att presentera specifika fakta. Tidningar i Rumänien har faktiskt just i dag publicerat resultaten av en granskning utförd av rumänska konsumentskyddsverket. Nyligen utfördes en inspektion och det noterades att 90 procent av de granskade leksakerna inte var säkra.

Vissa leksaker hade inga användarinstruktioner och angav inte någon rekommenderad åldersgräns. Granskarna hittade också leksaksvapen och svärd som de ansåg vara farliga. Andra leksaker hade små löstagbara delar.

Enligt granskningens resultat är Kina fortfarande huvudkällan till farliga leksaker men är trots det EU:s huvudleverantör. Det krävs radikala åtgärder i den här frågan för våra barns hälsas skull.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Trots att denna nya lag om säkra leksaker innebär ett steg i rätt riktning låter man några möjligheter gå till spillo i lagen. Det är därför jag inte röstade för betänkandet.

Som exempel kan jag nämna det faktum att användningen av vissa allergiframkallande och kemiska ämnen som bland annat är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ska stoppas men inte förbjudas helt och hållet, utan gradvis avvecklas. Det finns heller inga bindande mål för ljudleksaker.

Något som är positivt är att leksaksimportörerna enligt lagen kommer att likställas med tillverkarna. Mindre positivt är direktivets halvhjärtade granskningsbestämmelse om leksakssäkerhetsnormer, eftersom tillverkarna själva hålls ansvariga för säkerhetsaspekten.

Direktivet föreskriver förvisso att medlemsstaterna måste utföra stickprovskontroller, men jag är rädd att den bestämmelsen inte är tillräckligt förpliktande.

Att kontrollera säkerhet är godtyckligt och fram till i dag finns det egentligen ingen europeisk kvalitetsstämpel som gör att föräldrarna kan fatta välgrundade beslut och på så sätt undvika leksaker som kan vara skadliga för deras barns hälsa. Obligatorisk certifiering utförda av oberoende parter skulle kunna lösa det problemet. Både USA och Kina tar produktsäkerhet på mycket stort allvar och nyligen röstade jag för ett införande av en lagstiftning som gör sådana kontroller obligatoriska. Varför släpar EU efter i den här frågan?

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Behovet av att uppdatera de nuvarande reglerna om leksakssäkerhet har funnits under en lång tid. Jag välkomnar dagens omröstning. Barns säkerhet måste vara vår högsta prioritet och jag hoppas att leksaksindustrin tar hänsyn till detta.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Jag tyckte att kompromissen om Mariannes Thyssens betänkande var för vag i de frågor som rör säkerhetsregler och användning av kemiska ämnen i leksaker. Dessutom antogs inte ändringsförslaget om att leksakers säkerhet ska granskas av oberoende parter även om det verkar uppenbart att barns säkerhet bör prioriteras framför en eller två stora industrigruppers intressen. Jag har alltid varit för en strängare kontroll av produkter i allmänhet och särskilt för produkter som tillverkas för barn. Det betyder att det sista misslyckade innehållet i texten – som inte uppfyller våra ursprungliga ambitioner även om den innehåller några framsteg – gjorde att jag avstod från att rösta.

- Betänkande: Mann (A6-0424/2008)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen syftar till att stödja och främja inlärares rörlighet över gränserna och tillgången till livslångt lärande (ECVET). Som ett operativsystem genom ECVET kommer överföring, erkännande och ackumulering av läranderesultat att förbättras. Den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) tillhandahåller redan de instrument som behövs för att ”översätta” olika bedömningsmetoder av de olika kvalifikationer som finns i EU. ECVET erbjuder ett ytterligare instrument för översättning och överföring genom en gemensam metodisk ram som ska underlätta överföringen av läranderesultat från ett system till ett annat. Vikten av att investera i vår kunskapsbaserade ekonomis framtid kan inte betonas nog och denna gränsöverskridande metod att erkänna utbildningsresultat ger oss möjligheten att göra det. Förslaget att införa detta system har mitt fulla stöd.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Yrkesutbildning är ett område som har fått särskild betydelse de senaste åren.

Att införa ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen kommer att hjälpa utvecklingen på traven och utöka det europeiska samarbetet inom utbildningssektorn.

Det kommer även att förbättra rörligheten och överföringen av meriter på nationell nivå mellan olika sektorer i ekonomin och inom arbetsmarknaden.

Yrkesutbildningarna utgör en viktig del av EU:s försök att hantera de sociala problem som uppstår i åldrande samhällen och för att omstrukturera sin position i den globala ekonomin och lösa ekonomikrisen.

Jag tycker därför att det är viktigt att medlemsstaterna validerar icke-formell och formell utbildning, särskilt i en tid när antalet examinerade från yrkesutbildningar kommer att sjunka dramatiskt mellan 2009 och 2015. Samtidigt kommer behovet av personal med yrkesutbildning som kan ta de lediga jobben på arbetsmarknaden öka betydligt. Jag tycker därför att det är särskilt viktigt att EU:s byråer aktivt stöder samarbetet mellan medlemsstaterna och EU-företagen på det här området, baserat på ett kostnadsfördelningssystem.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (PL) Att förbättra yrkesutbildningarna är en av de viktigaste åtgärderna för att man ska kunna uppfylla Lissabonstrategins mål, dvs. ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning och social sammanhållning.

Det föreslagna europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET) är ett av några initiativ på EU-nivå på området utbildning. Läranderesultaten varierar mycket på grund av de olika nationella utbildningssystemen och yrkesutbildningssystemen. ECVET är en metodisk ram som omfattar förvärvade kunskaper, färdigheter och kompetens och som bemöter problemet om hur meriter ska överföras och ackumuleras och placerar dem i ett kvalifikationssammanhang. Systemet underlättar den gränsöverskridande arbetsrörligheten och gör det lättare att bedöma de meriter som erhållits utomlands.

ECVET kan vara ett värdefullt instrument för att anpassa yrkesutbildningar till arbetsmarknadens behov. Ett villkor är dock att man i systemet tar hänsyn till särskilda nationella och regionala omständigheter. Det måste också motsvara användarnas behov, dvs. arbetstagarnas och affärsmännens behov, inklusive små och medelstora företag och EU:s mindre arbetsplatser. Det här systemet underlättar gränsöverskridande rörlighet och även tillgången till livslångt lärande när det gäller yrkesutbildningar. Det kommer att göra det möjligt för människor som studerar att göra sina egna karriärval.

Jag tror att ett införande av ECVET kommer att innebära ett betydande bidrag i skapandet av en EU-arbetsmarknad, om de tillhörande administrativa bördorna minskas.

- Betänkande: Ehler (A6-0494/2008)

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Jag håller med om föredragandens ord om det som bekymrar så många EU-medborgare.

Att det har vidtagits samordnade EU-åtgärder i denna fråga uppmärksammar det faktum att EU kan förändra människors liv till det bättre till och med under den rådande finansiella situation som krisen innebär.

Föredraganden har förstått vilka konkreta åtgärder som krävs och det har varit till hjälp för att göra detta förslag genomförbart.

- Betänkande: van den Burg (A6-0462/2008)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som förenklar redovisningsförfarandet för små och medelstora företag och minskar deras administrativa bördor.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Kommissionens åtgärder för att uppmuntra en förenkling och harmonisering av EU:s bolagslagar med syftet att främst minska den administrativa bördan med 25 procent före 2012, är nödvändiga för att man ska kunna öka EU-företagens effektivitet och göra affärslivet i EU mer attraktivt genom att man sparar omkring 150 miljarder euro.

Det initiativ som rör översynen av de bestämmelser som ingår i det fjärde och det sjunde bolagsrättsdirektivet – när det gäller att undvika förpliktelsen att offentliggöra redovisningsuppgifter och upprätta sammanställd redovisning, inte bara för små företag utan även för medelstora företag eller moderföretag med dotterbolag som inte anses vara fysiska – omfattar även föredragandens bidrag och stöd och garanterar framtida stabilitet och säkerhet för en rättslig ram som passar det område som har en betydande roll i skapandet av arbetstillfällen inom EU.

Jag välkomnar även den tyngdpunkt som föredraganden har lagt på behovet av öppenhet och bestämmelsen om korrekt information för alla berörda parter, särskilt beträffande ett utbrett genomförande av ekonomiska och finansiella rapporteringssystem baserade på information och kommunikationsteknik.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. - (PL) Ieke van den Burgs betänkande om ändringsförslag när det gäller krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning är ett bra rättsligt dokument.

Betänkandet har utarbetats av utskottet för rättsliga frågor och syftar på kort sikt till att förenkla driftsvillkoren för småföretagen i EU. Först och främst syftar det till att underlätta deras förpliktelse att offentliggöra information som rör bolagsbildningskostnader som betraktas som tillgångar (kostnader för att starta affärsverksamheten) samt förpliktelsen att upprätta sammanställd redovisning i fall då ett moderbolag endast har ringa betydelse.

Jag tycker att inte utgör något hot mot öppenheten att man inom ramen för harmoniseringen av bolagsrättslagstiftningen gör det möjligt inte bara för små utan även för medelstora företag att dra nytta av undantag. Jag tror faktiskt snarare på motsatsen och detta initiativ kan minska deras administrativa och finansiella bördor avsevärt.

- Betänkande: Moreno Sánchez (A6-0437/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi fyra svenska socialdemokrater i Europaparlamentet valde i slutändan att rösta för Javier Moreno Sánchez betänkande. Vi delar vissa delar av den oro som folk uttrycker över den utveckling som Frontex går mot. Vi tycker inte att Frontex ska militäriseras och röstade därför för ändringsförslag 2. Frontex får heller inte innebära att EU bygger högre murar mot omvärlden, utan det är viktigt för oss att EU:s stater för en generös flykting- och migrationspolitik. Vi välkomnar emellertid den diskussion kring Frontex som ärendet bidragit till i Europaparlamentet. Det är positivt att Europaparlamenet uppdragit till Frontex att inkludera kampen mot människohandel i sitt uppdrag och också att man ser över så att EG-rätten överenstämmer med den internationella rätt som annars är tillämplig på området, detta för att EU på ett så effektivt sätt som möjligt ska kunna sätta in insatser för att hjälpa människor i nöd.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Frontex är ansvarig för samarbetet vid EU:s yttre gränser och särskilt för kampen mot olaglig invandring. Frontex existerar endast på grund av att gränskontrollerna avskaffades samt Bryssels och medlemsstaternas regeringars vilja att driva en aktiv invandringspolitik. Det är inte förhastat att dra slutsatsen att en EU-byrå som denna kommer att bli värdefull jämfört med ett traditionellt samarbete mellan regeringarna om man utgår från en annan aspekt, nämligen skillnaderna mellan Europol och Interpol när det gäller deras effektivitet och användbarhet.

Dessutom ser det ut som att Frontex uppgifter kommer att utökas och bli mer komplicerade och faktiskt oöverstigliga så länge man inte tar itu med problemets ursprung. Å ena sidan är EU fortfarande ett socialt och ekonomiskt eldorado för så kallade olagliga invandrare, trots de faror de upplever på resan och de problem de stöter på. Å andra sidan hotas den bristfälliga samarbetspolitiken av invandrande välutbildade människor, något som EU har sig självt att skylla. Det är därför mycket viktigt att invandringens sugpumpseffekt och de kommande strategierna stoppas.

Slutligen vill jag betona att det faktiskt finns lokala föreningar som kämpar mot olaglig invandring. Ett exempel är Emile Bombas Alcec i Kamerun. De förtjänar hjälp och stöd.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europaparlamentet kunde inte ha uppmärksammat internationella invandrardagen på ett sämre sätt än genom att anta en rapport som förespråkar en förstärkning av Frontex och som välkomnar rådets antagande av den europeiska pakten om invandring och asyl.

Precis som Frontex är det omänskliga ”återvändandedirektivet” en av de centrala pelarna i EU:s kriminaliserande, säkerhetsinriktade, utnyttjande och elitistiska invandrarpolitik.

Efter att detta direktiv antagits av parlamentet antog även rådet (transport, telekommunikation och energi) det den 9 december utan någon större entusiasm, tack vare att den portugisiska regeringens röstade ja.

Parlamentsledamöterna från Portugals socialdemokratiska parti kan försöka dölja sitt partis och sin regerings uppförande, men sanningen är att den senare röstade för detta skamliga direktiv i Europarådet.

Det är nu mycket viktigt att kämpa mot detta direktiv under dess införlivandeprocess i Portugal. Det betyder att vi måste fördöma omänskligheten i det och det faktum att det bryter mot de mänskliga rättigheterna. Vi måste även mobilisera alla de som kämpar för invandrares mänskliga värdighet.

Portugisiska kommunistpartiet kommer att fortsätta leda kampen för att det skamliga innehållet i detta direktiv ska förkastas och för att FN:s internationella konvention om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter ratificeras.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) I skäl B i betänkandet står det att ”den olagliga invandringen är ett gemensamt europeiskt problem”. Det här är sannerligen sant med tanke på att tusentals olagliga invandrare varje månad landstiger på de italienska, grekiska och spanska kusterna i jakt på ett europeiskt eldorado.

För att bemöta detta problem, som vi inte får glömma huvudsakligen beror på Schengenavtalen och de avskaffade kontrollerna vid medlemsstaternas inre gränser, har EU inrättat en europeisk kontrollbyrå för de yttre gränserna, nämligen Frontex.

För inte så länge sedan var Frontex bara ett påfund utan resurser, anställda och makt, men i dag verkar det som att Frontex befogenheter sträcker sig till att kunna ge stöd för gemensamma återvändandeaktioner och den bidrar även till liten del till den dagliga kampen mot olaglig invandring.

Vi måste dock komma ihåg att det är poänglöst att stänga igen några få kryphål som gör det möjligt för olagliga invandrare att ta sig in om inte samtliga medlemsstater agerar på samma sätt och fördömer Schengenavtalen och återinför riktiga kontroller vid sina gränser, på både land och hav.

- Betänkande: Susta (A6-0447/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. − (PL) Vår marknad svämmar över av ett växande antal varumärkesförfalskade produkter. Det innebär ett allvarligt problem för de av EU:s företag som arbetar lagligt och följer säkerhetsreglerna och som inte kan tävla mot de billigare varumärkesförfalskade varorna. Något som är ännu värre är dock att varumärkesförfalskade livsmedel, bildelar, skönhetsprodukter, leksaker och särskilt läkemedel även utgör ett allvarligt hot mot konsumenternas liv och hälsa.

Den nuvarande lagstiftningen innehåller kryphål som ger varumärkesförfalskade produkter enkel tillgång till vår marknad. Till exempel erbjuder polsk lagstiftning ingen definition av varumärkesförfalskade läkemedels kännetecken. Att ta varumärkesförfalskad medicin är definitivt inte samma sak som att använda en varumärkesförfalskad parfym. Om människor inte känner till detta problem och använder varumärkesförfalskade läkemedel kan det få tragiska konsekvenser.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Gianluca Sustas betänkande. Varumärkesförfalskning kan skada sysselsättningen, orsaka ohälsa och utgöra en inkomstkälla för internationella kriminella gäng och terrorister. Det är därför extremt viktigt att parlamentet, rådet och kommissionen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att råda bot på detta problem.

Trots detta skapar multinationella bolag i sin jakt på maximala vinster ett klimat som uppmuntrar till produktion av varumärkesförfalskade varor och allmänhetens acceptans för detta. Jag ska ge ett exempel. Regionskodning av DVD-skivor leder till stora prisskillnader i regioner som konsumenter endast kan få tillgång till genom att olagligt anpassa sina DVD-spelare eller köpa olagliga piratkopior av DVD-skivor eftersom en global gemensam marknad för deras produkt har förhindrats på grund av ett tekniskt missbruk av lagen. Föreställ er andra företag ge fritt utlopp för sin jakt på vinster på liknande sätt över gränserna.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Varumärkesförfalskning är inte bara ett problem med tanke på respekten för immaterialrätten. Som föredraganden betonar tar denna företeelse kol på alla försök att vara nyskapande, gör så att tusentals kvalificerade och okvalificerade arbetstillfällen försvinner från EU och lägger grunden för en underjordisk ekonomi som kontrolleras av organiserad brottslighet. Denna olagliga verksamhet kan även hota konsumenternas hälsa och säkerhet och orsaka allvarliga miljöskador.

Problemet med de faror som följer med importerade varor och deras kvalitet är mer utbrett och varumärkesförfalskning ökar bara riskerna genom att konsumenterna vilseleds. De här varornas ursprungsländer är välkända, med Kina i toppen. EU går till och med ibland med på att öppna sin marknad för varor som inte uppfyller de normer som EU påtvingar sina egna producenter. Exempel på detta är klorbehandlad kyckling som är billigare att producera än kycklingar som måste genomgå veterinärkontroller.

I den rad av åtgärder som föredraganden föreslår (bilaterala eller multilaterala avtal, samarbete med ursprungsländerna, samarbete mellan berörda europeiska tjänster osv.) finns det två uppenbara fel: handelssanktioner mot stater som accepterar varumärkesförfalskningen samt införandet av ett allmänt nationellt och europeiskt preferenssystem.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan är anhängare av den fria inre marknaden och välkomnar konstruktiva förslag som syftar till att motverka marknadsstörande företeelser, däribland varumärkesförfalskning.

Såväl utskottets betänkande som det alternativa förslaget till resolution förordar, emellertid, omotiverat långtgående lagstiftning på EU-nivå, för att komma till rätta med de problem som varumärkesförfalskning innebär.

Junilistan motsätter sig framför allt förslagen till samordning av rätts- och polismyndigheternas verksamhet och en harmonisering av de enskilda medlemsstaternas straffrättslagstiftning.

Av dessa skäl finner vi det nödvändigt att rösta nej till betänkandet i sin helhet.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den ökande betydelsen av immateriella rättigheter speglar ett obestridligt paradigm: den moderna ekonomin värderar och skyddar den kunskap som ekonomin är grundad på. Industrier oavsett sektor är mycket beroende av exklusiva rättigheter för att kunna utnyttja specifikt kunnande. Varumärkesförfalskning fördöms ofta eftersom den skada som drabbar den lagliga industrin påverkar sysselsättningen, forskningen och utvecklingen. De skadorna utgör särskilda orosmoment i mitt hemland.

Med det sagt vill jag även säga att de problem som följer av varumärkesförfalskningen i dag går utöver rena ekonomiska skador. Skadan som uppstår av varumärkesförfalskning har nått nya nivåer. Medan det tidigare fanns varumärkesförfalskade kläder, finns det i dag falska läkemedel och livsmedel som kan vara skadliga. Den omedvetne konsumenten inser inte vilka risker som finns.

Vi måste därför bekämpa varumärkesförfalskningen. Därför krävs det hårdare straff, samordning och samarbete mellan behöriga myndigheter och harmonisering av de rättsliga principer som tillämpas i andra parters lagstiftning.

Förutom att skapa effektiva mekanismer för att kunna avgöra potentiella tvister och processer behöver vi nu något som handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning. Det är ett multilateralt internationellt avtal som just nu diskuteras och som erbjuder den rättsliga innovation som krävs för att vi ska kunna utveckla ett effektivt granskningssystem och straffåtgärder.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den resolution som har antagits av Europaparlamentet innehåller frågor och förslag som vi stöder även om vi är oeniga i vissa punkter.

Det råder ingen tvekan om att bekämpningen av varumärkesförfalskningen måste prioriteras. Trots att immaterialrätten inte alltid respekteras av EU:s handelspartner ”inbegripet skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar”, bör det betonas att EU självt inte är ett föredöme. Rådet står just nu i vägen för ett förslag om en förordning för ursprungsbeteckningar och har inte vidtagit några andra åtgärder om bindande regler för importer från tredjeländer om att de måste visa produkternas ursprung.

Vi för vår del kommer att fortsätta främja antagandet av de EU-åtgärder som ska uppmuntra varje land att anta och genomföra åtgärder för bekämpning av varumärkesförfalskningar och smuggling och även särskilda tullkontroller för att kunna identifiera de produkter som har falska ursprungsdeklarationer eller som kränker reglerna om varumärkesskydd.

Varje land bör vidta åtgärder för att skydda sig mot aggressiva exporter genom att systematiskt kontrollera och granska importerade varor och skydda klausuler när det är nödvändigt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som spelar en viktig roll i kampen mot varumärkesförfalskningen som står för omkring 7–10 procent av världshandeln och kostar oss 500 miljarder euro. Syftet med betänkandet är att lägga fram ett konkret och hållbart förslag för att EU ska kunna bekämpa varumärkesförfalskningen och det är ett mål som jag stöder. Samtidigt som det respekterar grundläggande rättigheter som skyddet av privatliv och uppgifter, erbjuder det ett ramverk för allmänna ansträngningar för att stävja varumärkesförfalskningen och det skyddar således tusentals kvalificerade arbetstagares arbeten.

- Betänkande: Medina Ortega (A6-0451/2008)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Parlamentsledamot Manuel Medina Ortega föreslår en åtgärd för att man ska kunna hantera de rättsliga instrument som kallas officiella handlingar. De är främst koncentrerade till de medlemsstater som har en civilrättslig tradition där lagstiftningen är den främsta rättskällan, i motsats till ”common law” (t.ex. på Irland och i Storbritannien) och deras tillit till sedvanerättens rättigheter och förmåner. Inom den civilrättsliga traditionen är en officiell handling en handling som har fastställts av en behörig offentlig tjänsteman eller en behörig myndighet och som inte bara omfattar handlingen, utan även dess innehåll. Innehållet rör ofta finansiella transaktioner, men även offentliga redogörelser och sådana officiella dokument.

Förslaget till Europaparlamentets resolution syftar till att främja ökat rättsligt ingripande i de medlemsstater som har sådana handlingar genom att överväga deras ömsesidiga erkännande och tillämpning på särskilda områden. Detta förslag ger ytterligare tyngd till tidigare lagstiftning och kan innebära möjliga fördelar för länder som har denna rättsliga tradition.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Detta betänkande om ett gränsöverskridande användande och erkännande av officiella handlingar innebär en risk för förvirring på olika sätt.

Framför allt bör det verkligen specificeras att konceptet med officiella handlingar inte finns i ”common law”-system. I England och Wales har advokater samma roll som civilrättsliga notarius publicus. Det finns även offentliga skrivare som inte kan utfärda officiella handlingar utan enbart vidimera namnteckningar.

I sin iver att harmonisera juristyrkena fäster kommissionen lite vikt vid skillnaderna mellan medlemsstaternas rättssystem.

Tyvärr bidrar denna politiska vilja inte till rättssäkerhet som helhet.

EU måste värna sina medborgares identitet och varje EU-stats värderingar och traditioner. Det största misstaget vore om EU utvecklades på ett sätt som är skadligt för medborgarna.

- Betänkande: Wallis (A6-0467/2008)

  David Casa (PPE-DE), skriftlig. − (MT) Detta är ett extremt viktigt betänkande och det bör betraktas som en grund som många framtida beslut ska byggas på. Användandet av informations- och kommunikationsteknik inom juridiken underlättar arbetet inom administrationen och rättsväsendet väsentligt. I ett EU som rör sig mot närmare integration och enighet, både ekonomiskt och socialt sett, behöver vi också de nödvändiga verktyg som kan göra oss uppdaterade. Konceptet med e-juridik gör precis det.

Vi får emellertid inte glömma att de traditionella system som användes förut också hade sina fördelar och jag tror därför att vi kan arbeta tillsammans på ett mer harmoniserat sätt till allas fördel om vi hittar rätt balans. Detta gäller särskilt rättsväsendet eftersom systemet med e-juridik kommer att göra det möjligt att koncentrera sig enbart på sitt arbete utan att behöva oroa sig för den administrativa bördan.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det europeiska området för rättvisa har utvecklats (både genom ömsesidigt erkännande av rättsliga domar och genom att en kultur med rättsligt samarbete mellan behöriga myndigheter har skapats) för att man ska kunna följa medborgarnas fria rörlighet inom EU.

Uppskattningsvis 10 miljoner människor är inblandande i gränsöverskridande rättstvister i EU med alla tillhörande barriärer som språk, avstånd, obekanta rättssystem och så vidare.

Användandet av informations- och kommunikationsteknik i administrationen av rättsväsendet kan erbjuda nya lösningar, förbättra rättsväsendets funktion (bättre tillgång och effektivitet), göra processer mer rationella och sänka kostnaderna.

Den strategi som föreslås för e-juridik har det grundläggande syftet att göra rättsväsendet mer effektivt i EU till medborgarnas fördel. E-juridikens räckvidd kunde dock vara mycket större och det är därför åtgärdernas begränsningar måste definieras tydligt så att EU-åtgärdernas effektivitet och trovärdighet inte ifrågasätts.

Alla förändringar måste göras stegvis och i enlighet med utvecklingen i det europeiska området för rättvisa och den tekniska utvecklingen.

Jag stöder begäran till kommissionen om att de ska förbereda en åtgärdsplan om e-juridik för EU och skapa en portal för e-juridiken.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Rådet för rättsliga och inrikes frågor sammanträdde 2007 och antog slutsatser om användning av ”e-juridik” för gränsöverskridande användning av information och datorteknik i rättsväsendet. Man kom överens om att ansträngningarna för att skapa ett centraliserat EU-system för frihet, säkerhet och rättvisa skulle fortsätta. När internetanvändningen börjar bli mättad och effekten av vårt informationsbaserade samhälle blir tydligare är införandet av ökat teknikbaserat stöd i rättsväsendet till tydlig fördel för oss alla. Det är dock viktigt att inse att teknikutvecklingen i EU har kommit olika långt och att denna omständighet kommer att bestå tills den dag utvecklingen är jämnare och avancerad teknikkapacitet har uppnåtts.

Parlamentsledamot Diana Wallis förslag handlar om upprättandet av ett centraliserat system för e-juridik som redogör för en åtgärdsram för skapandet av en portal där medborgerliga, brottsliga och kommersiella frågor omgrupperas, till exempel där straffregister, jordregister och konkursregister ingår och därmed är tillgängliga för medlemsstaterna.

- Betänkande: Deva (A6-0445/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Tack, fru talman! Jag röstade för Nirj Devas betänkande om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter. Betänkandet uppmärksammar världssamfundets ansvar för de stater, eller lokala grupper, som är inblandade i konflikter. Det gläder mig att de ändringsförslag som lades fram av Europaparlamentets socialdemokrater har lett till en så viktig förbättring av förslaget. Jag syftar på behovet av en större samordning av de fredsbyggande åtgärderna, humanitärt stöd och utveckling i de länder som är inblandade i konflikter. Jag vill uppmärksamma barnens situation i konfliktområdena, särskilt de barn som har förlorat en eller båda föräldrarna. Dessutom utsätts mycket ofta sjukhus och skolor för attacker i konflikter. Vi måste arbeta för att kunna se till att barn kan komma över traumat efter konflikten genom samarbete med Unicef, som redan är närvarande i många riskfyllda områden i världen för att kunna säkra en tillfredsställande utbildning och en bättre framtid för de här barnen.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att konfliktbekämpning och nationsbyggande i tredjeland inte är en fråga för EU. Ansvaret för dessa utmaningar vilar på FN.

Vi är starkt kritiska till samtliga skrivningar i betänkandet som förordar fortsatt utveckling av EU:s militära kapacitet och har därför röstat nej till betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Eftersom det är omöjligt att kommentera den (avsiktliga) blandning som detta betänkande utgör, kommer vi att koncentrera oss på det som vi betraktar som betänkandets främsta mål: att tona ned EU:s största makters inblandning i tredjeländer i skydd av konceptet ”skyddsansvar”.

Samtidigt som staternas suveränitet betonas skriver man i betänkandet att när en regering inte kan eller inte vill ge sådant skydd blir ansvaret att vidta lämpliga åtgärder världssamfundets gemensamma ansvar. Vidare noterar man att sådana åtgärder bör vara både förebyggande och återverkande och att militära styrkor endast bör användas som en sista utväg. Språket gör uppenbarligen inget för att dölja avsikterna.

Det råder dock inga tvivel om att man i betänkandet ”kräver” att det internationella skyddsansvaret går före principen att inte ingripa och att man anser att ”det finns två etapper i freds- och statsbyggande: stabiliseringsetappen, där tyngdpunkten ligger på säkerhet, lag och ordning och tillhandahållande av bastjänster, och statsbyggnadsetappen, där inriktningen är på politisk styrning och på de ansvariga institutionerna”.

Detta betänkande utgör därför en nytändning för ingripande och kolonialism.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag röstade för Nirj Devas betänkande om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter eftersom det på ett uttömmande sätt tar upp de frågor som är viktiga för en framgångsrik återuppbyggnad. Detta är en viktig fråga med tanke på att hälften av alla de länder som har konfliktbakgrunder hamnar i en ny konflikt inom fem år. Förutom det land som befinner sig i en känslig situation, är världssamfundet en viktig huvudrollsinnehavare i utvecklingen av nationsbyggandet. Jag tror att det är särskilt viktigare nu än förr att rådfråga och stödja lokala kvinnoorganisationer och internationella fredsnätverk och insistera på de rättigheter och möjligheter som offer för sexuellt våld bör ha tillgång till för rättvisa. Det är också värt att komma ihåg att fred inte bara betyder att det inte är krig. För all framgångsrik återuppbyggnad är det absolut nödvändigt att ta itu med orsakerna bakom instabiliteten genom de socioekonomiska, politiska och kulturella åtgärder som kan leda till ekonomisk utveckling och skapa institutionell och administrativ kapacitet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Nirj Devas betänkande om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter. Han har lagt fram en utmärkt plan för det som borde vara den bästa övergången från en konfliktsituation till en normal social och ekonomisk situation.

Jag tycker att detta bör beaktas i resolutionen om de alltför många och våldsamma inre konflikterna, framför allt beträffande EU:s och världssamfundets roll. Jag håller med Nirj Deva om att vägen till konfliktlösning är enkel att staka ut men desto svårare att utföra i praktiken. Det förändrar emellertid inte det faktum att, åtminstone vad EU anbelangar, våra åtgärder bör inriktas på ett seriöst stöd för länder med svårigheter utan hyckleri eller bekväma ståndpunkter.