Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2695(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0628/2008

Debatter :

PV 18/12/2008 - 13.1
CRE 18/12/2008 - 13.1

Omröstningar :

PV 18/12/2008 - 14.1

Antagna texter :

P6_TA(2008)0640

Debatter
Torsdagen den 18 december 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

13.1. Zimbabwe
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om sex förslag till resolution om Zimbabwe(1).

 
  
MPphoto
 

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Den politiska, ekonomiska och humanitära situationen i Zimbabwe håller på att gå från dålig till sämre. Landet hotas av en utbredd spridning av kolera och andra potentiella epidemier som bidrar till de redan hemska villkor som Zimbabwes folk måste leva med.

Det står nu helt klart att Robert Mugabe lägger mycket lite vikt vid sina landsmäns väl. Han bryr sig mycket mer om att leva ett liv i personlig lyx och överdåd. Han har bevisat bortom alla tvivel att han är fullständigt olämplig som ledare för sitt land i den moderna världen. Han finner ursäkter för sin politik genom att låtsas bekämpa spöken från den sedan länge passerade tiden med brittisk kolonialism.

Det är omöjligt för oss européer att övertala president Mugabe att ta sitt förnuft till fånga. Vår enda chans att tvinga honom från sin post är en drastisk förändring i Afrikanska unionens inställning. Det är skamligt att denna organisation inte har gripit in på ett mer bestämt och kraftfullt sätt än. Jag tycker att våra ansträngningar måste riktas mot Afrikanska unionen och dess regeringar. Vi måste göra det fullständigt klart för dem att vi håller dem fullkomligt ansvariga för den tragiska situationen i Zimbabwe och att vi förväntar oss, även så här sent i utvecklingen, att de vidtar lämpliga drastiska åtgärder för att få president Mugabes regim att stiga åt sidan och åka hem eller möta de hårda konsekvenser som en rättegång för brott mot mänskligheten innebär.

 
  
MPphoto
 

  Catherine Stihler, författare. − (EN) Fru talman! Om ledamöterna skulle tänka på sin värsta mardröm skulle det inte ens komma i närheten av det som händer folket i Zimbabwe. Det som en gång var ett blomstrande land har nu vänts upp och ned av sin president. Landet håller på att kollapsa – inget styre, inga arbeten, hyperinflation, ingen mat, ingen hälsovård och nu leder renhållningssystemet till ett kolerautbrott.

För en vecka sedan sade Zimbabwes president Robert Mugabe att kolerautbrottet hade stoppats. Han hävdade att västmakterna ville utnyttja epidemin som en ursäkt för att invadera Zimbabwe och störta honom. Sydafrika har sagt att största delen av norra gränsen mot Zimbabwe är ett katastrofområde nu när sjukdomen sprids med flyktingarna och Oxfam har varnat för att situationen i Zimbabwe kan förvärras avsevärt.

Dagens uppgifter visar att 1 111 människor har mist livet och att sjukdomen sprider sig. 20 581 människor är smittade. Kolera är en mycket smittosam sjukdom som orsakas av en bakterie som i sin tur orsakar en tarminfektion. Symptomen är bland annat diarré och uttorkning. I sin mest allvarliga form kan en akut vattnig diarré leda till döden på grund av svår uttorkning och njursvikt. Kolera kan döda en frisk vuxen person på några timmar.

För att ge ett exempel på hur denna sjukdom påverkar människorna vill jag berätta för parlamentet om Cynthia Hundes son, Munashe. Munashe dog av kolera en kort tid före sin första födelsedag. Cynthia hade lämnat sin son hos hans mormor och åkt för att arbeta i Sydafrika för att hennes son skulle få en bättre framtid, eftersom det inte finns några arbeten i Zimbabwe. När hon kom tillbaka till sin mammas hem hittade hon Munashe döende i sin mormors armar. När BBC intervjuade henne, sade hon: ”Jag känner en sådan skuld ... det är svårt att förklara. När man har en son har man drömmar för honom. Jag kom hem och förväntade mig att se honom springa runt i huset, men så blev det inte”.

Jag ber er att stödja denna resolution som fördömer Zimbabwe och därmed hjälpa oskyldiga offer som Munashe.

 
  
MPphoto
 

  Erik Meijer, författare. (NL) Fru talman! Under de tidigare viktiga debatterna om Zimbabwe som hölls den 7 juli 2005 och den 24 april 2008, talade jag om varför Robert Mugabe har lyckats behålla makten så länge.

Folket kommer ihåg sitt lands våldsamma historia. För många har han blivit en hjälte i kampen för frihet. Enligt det tankesättet ska allt han gör betraktas som något bra på förhand. Alla som opponerar sig mot honom arbetar, som tidigare, för andra länders intressen och i hemlandet är det endast den privilegierade vita majoriteten. Om Robert Mugabe skulle förlora makten skulle landet på nytt koloniseras och majoriteten av folket skulle diskrimineras. Verkligheten ser dock annorlunda ut.

Mugabes plötsliga radikalism för några år sedan, när han aldrig lyckades undersöka egendomsrätten inom jordbruket och tillät att klyftan mellan rika och fattiga fortfarande fanns kvar, syftade främst till att attrahera nya anhängare ur den unga generationen och inte att stöta bort hans gamla kompanjoner ännu längre bort.

Denna strategi kanske gjorde att han vann fler fanatiska och våldsamma bundsförvanter, men sannerligen inte majoriteten av hans landsmäns stöd. I många år felbedömde Europa och Amerika situationen i Zimbabwe och blev därför misstänkta för att ha andra motiv. Det var just de fientliga känslorna som ledde till att Mugabe kunde behålla makten.

Motståndet ökar nu när alla inser hur ineffektiv och förödande hans politik är. Utan att döda och skrämma folket skulle han inte ha vunnit presidentvalet och oppositionens lilla parlamentsmajoritet skulle ha tagit makten.

Vi har nu nått ett nytt skede sedan de tidigare viktiga debatterna. Tillgången till dricksvatten är mycket begränsad och koleran skördar offer. Det utgör ingen anledning för oss att triumfera över Mugabes misslyckande, utan vi måste i stället hjälpa Zimbabwes folk. De förtjänar en bättre regering, men det kan inte påtvingas utifrån av någon. Det vi kan göra är att se till att Robert Mugabe inte får stöd utifrån.

 
  
MPphoto
 

  Mikel Irujo Amezaga, författare.(ES) Som påpekas i betänkandet har Zimbabwe enligt uppskattningar från 2007 en befolkning på 12 miljoner invånare och nästan hälften av dem svälter. Medellivslängden är 36 år. Endast 40 procent av landets lärare arbetar och endast en tredjedel av eleverna går i skolan. Detta är bevis på att Mugabe inte bara tar död på nutiden – han tar även död på framtiden.

Förtryck och brott mot de mänskliga rättigheterna är också något som förekommer dagligen. Personer som kämpar för de mänskliga rättigheterna har blivit systematiskt utsatta för godtyckliga frihetsberövningar, arresteringar och tortyr. Regeringens lagstiftning inskränker på yttrande-, mötes-, rörlighets- och föreningsfriheten.

Jag skulle vilja nämna några exempel. Regeringen har infört förtryckande lagar som har använts mot försvararna av de mänskliga rättigheterna. Det handlar till exempel om en lag om tillgång till uppgifter och skydd av privatlivet som används av regeringen för att tysta journalister på ett effektivt sätt. Lagen om allmän ordning och säkerhet inskränker kraftigt på mötesfriheten och hundratals försvarare av de mänskliga rättigheterna, däribland personer från oberoende organisationer, har utsatts för godtyckliga häktningar. Lagen om privata frivilligorganisationer återinfördes av regeringen 2002 och utnyttjas förmodligen till att skrämma och trakassera icke-statliga organisationer.

På mitt modersmål baskiska – som inte är ett officiellt språk i parlamentet – betyder ”mugabe” ”gränslös”. Det är en bra beskrivning på den här personen.

Detta afrikanska lands diktator är inte bara ännu ett namn på den långa lista av diktatorer som vi oturligt nog har haft att göra med runt om i världen – jag vill påstå att han är bland de tio värsta. Enligt min mening måste vi i EU göra vårt yttersta för att få honom att kliva åt sidan och sluta sina dagar i en domstol för mänskliga rättigheter.

Vi önskar därför Zimbabwe ett gott nytt 2009 utan Robert Mugabe.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski, författare. – (PL) Fru talman! För två månader sedan diskuterade vi den stora hungersnöd som drabbade Ukraina på 30-talet. Följande frågor ställdes ofta: hur kunde denna tragedi uppstå och varför agerade inte omvärlden? I dag när vi ser vad som händer i Zimbabwe dyker en liknande fråga upp: hur är det i dag möjligt att en ledare kan förstöra sitt eget land? Varför gör resten av världen så lite för att ta itu med det här problemet?

Enbart resolutioner kommer inte att förändra situationen i Zimbabwe. Vi måste fråga oss själva om vi vill stå bredvid medan Zimbabwes folk riskerar att dö, på samma sätt som när FN:s styrkor tittade på när människor slaktades i Rwanda. Kanske skulle våra ansträngningar för Zimbabwe vara mer kraftfulla om landet hade en stor tillgång till råvaror. Dagens resolution är ett utmärkt dokument, men det stannar också vid det. Det krävs mer kraftfulla åtgärder om vi ska rädda liv. Det är därför vi absolut måste stödja Zimbabwes grannländer så att lämpligt stöd kan ges vid gränserna.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock, författare. − (EN) Fru talman! Under de senaste åren har Zimbabwe figurerat så ofta i våra debatter att vi börjar få slut på fördömande ord, men vi måste höja våra röster för Zimbabwes folk som har lidit så länge och förnekats sina röster av den hänsynslöse tyrannen Robert Mugabe.

Han har förbrukat alla rättigheter att hävda att det handlar om demokratisk rätt med tanke på hans hänsynslösa åsidosättande av de mänskliga rättigheterna, de politiska friheterna och rättssäkerheten. En av Mugabes kumpaner, Perence Shiri, låg nyligen bakom nya dödsskjutningar. De är ett tecken på den ilska som bubblar i Zimbabwe. Perence Shiri har 20 000 människors liv på sitt samvete. Det var han som med hjälp av Nordkorea systematiskt massakrerade oskyldiga civila i regionen Matabeleland i början av 80-talet. Som om det inte vore nog har Mugabes försummelse nu orsakat en koleraepidemi, en sjukdom som nyligen nästintill hade utrotats i Zimbabwe.

På omvärldens oro svarar Mugabe skandalöst nog att epidemin är detsamma som det folkmord som mitt hemland Storbritannien begick under kolonialtiden. Kanske är det denna ogrundade anklagelse om nykolonialism kombinerad med våra egna efterkoloniala skuldkänslor som hindrar oss i EU att vidta kraftfullare åtgärder.

När vi försöker hitta en lösning för Afrika stöter vi trots detta endast på likgiltighet och ineffektivitet. De hårda uttalanden mot Mugabe som kom från Kenyas premiärminister och Botswanas president utmärker sig starkt mot apatin hos de flesta övriga afrikanska stater och deras ledare. Detta gäller särskilt Sydafrika även om vi måste hoppas på att president Zuma tar kraftigare tag mot denna situation.

Om Afrikanska unionen strävar efter samma sak som EU, måste den bemöta Mugabes terrorvälde och undersöka möjligheten att tvinga bort honom från sin post. En konkret åtgärd som vi bör uppmuntra är att ställa honom inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen genom en resolution från FN:s säkerhetsråd. Det fungerade bra i fallet med president al-Bashir i Darfur. Nästa gång jag pratar om Zimbabwe hoppas jag att det kommer att vara på grund av Mugabes fall och avgång från presidentposten.

 
  
MPphoto
 

  Ioannis Kasoulides, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Zimbabwe håller på att bli en misslyckad stat. Halva befolkningen kommer att överleva på grund av stöd utifrån eller svälta ihjäl. Renhållning och rent vatten är nästan obefintliga och detta leder till en förödande koleraepidemi som sprids i Zimbabwe och till de kringliggande länderna.

Allt detta beror på att Robert Mugabe och hans kumpaner vill straffa sitt eget folk för att de röstade för hans avgång. Sydafrikas medling lyckades inte och de övriga afrikanska ländernas åtgärder har hittills varit en besvikelse. Situationen innebär en allvarlig humanitär katastrof och Mugabe bör därför först och främst ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten och en internationell häktningsorder bör utfärdas.

 
  
MPphoto
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Fru talman! Zimbabwe har under en tid kämpat mot en mycket allvarlig humanitär kris. Nästan hälften av befolkningen svälter, det finns nästan ingen tillgång till rinnande vatten och de sanitära villkoren är fruktansvärda. Under det senaste årtiondet har medellivslängden i Zimbabwe sjunkit från 60 år för båda könen till 37 år för män och 34 för kvinnor. Den spridande koleraepidemin har redan tagit 800 liv och över 16 000 människor är smittade. Enligt läkare utan gränser kan snart omkring 1,5 miljoner människor vara kolerasmittade.

Landets ekonomi befinner sig i ett sorgligt skick. Inflationstakten har länge varit den högsta i världen. Över 80 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen. Myndigheterna i Zimbabwe verkar inte inse allvaret i situationen och har inte vidtagit några åtgärder. President Mugabe har inte uppfyllt sitt löfte att skapa en regering för nationell enighet och politiska opponenter blir fortfarande förföljda.

Den kritiska situationen i Zimbabwe kräver en bestämd reaktion från EU och både rådet och kommissionen måste bekräfta sitt åtagande i frågan genom att fortsätta ge humanitärt bistånd till det lidande folket. Vi måste sätta press på Zimbabwes regering för att kunna stoppa deras restriktioner mot biståndsorganisationer och få dem att sluta arrestera aktivister för mänskliga rättigheter. Dessutom borde vi stödja Elders Group, så att deras medlemmar kan få tillstånd att ta sig in i Zimbabwe.

Om vi ska få till stånd en demokratisk förändring i Zimbabwe kommer det att kräva att andra afrikanska länder, regionala institutioner och internationella organ engagerar sig. Genom att se till att parlamentsvalen går rätt till och övervaka bildningen av en ny regering kan situationen stabiliseras. Samtidigt måste världssamfundet vara förberett att ge ekonomiskt stöd så att rättsväsendet kan återuppbyggas.

 
  
MPphoto
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! De uppgifter som står i resolutionen om Zimbabwe är chockerande: 5,1 miljoner människor svälter, dvs. halva befolkningen, mer än 300 000 människor riskerar att smittas av koleraepidemin, 1,7 miljoner människor är hiv-smittade och medellivslängden är 37 år. Detta är för mycket för en regering att hantera på egen hand.

Vi måste därför stödja alla initiativ som tas för att förbättra situationen i Zimbabwe. Författarna bakom resolutionen uppmärksammar oss med rätta på det faktum att vi måste förenkla och utöka det humanitära biståndet och att rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater måste vidta ytterligare åtgärder, som diplomatiska åtgärder och att ge ekonomiskt och praktiskt stöd till Zimbabwe. Åtgärderna måste vara inriktade både på dagens problem och ett längre perspektiv och baseras på ett specifikt program. Jag säger ”med rätta” eftersom ännu en resolution inte kommer att ge människorna mat. Det vi behöver och det Zimbabwes folk väntar på, är konkret stöd.

 
  
MPphoto
 

  Michael Gahler (PPE-DE).(DE) Fru talman! Den enda goda nyheten om detta sargade land är att det vi nu ser förmodligen är Mugabes sista månader som ledare för sin regim.

De goda nyheterna från Afrika är att fler och fler länder opponerar sig mot situationen i Zimbabwe. I egenskap av förste vice ordförande i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen kan jag rapportera att våra afrikanska kolleger för första gången anslöt sig till oss i vår kritiska bedömning av situationen för tre veckor sedan vid vårt sammanträde i Port Moresby. Även i Sydafrika ökar kraven på att regeringen måste sluta skydda Zimbabwes regim. Situationen har förvärrats med tanke på att flyktingarna nu även för sjukdomar till Sydafrika. Vi får hoppas att situationen har förbättrats till VM. Det kan vara en förklaring till att Sydafrika har ändrat inställning – av rädsla för uteblivna besökare. Bara det borde utgöra en anledning att sluta skydda Mugabes regim.

 
  
MPphoto
 

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Fru talman! Vi diskuterade situationen i Zimbabwe den 24 april 2008. Då talade vi om problemet med valresultatet, närmare bestämt om president Mugabes allt starkare grepp om makten trots valresultatet. I dag diskuterar vi de dramatiska konsekvenserna av detta. Mer än 12 500 människor har smittats av kolera och kan inte räkna med regeringens hjälp och 565 människor har redan dött. Epidemin sprider sig även över gränsen till Sydafrika.

Ovan nämnda uppgifter som kommer från FN:s rapporter från början av december, är lägre en de som nu uppges av humanitära organisationer. Enligt dem är dödssiffran redan uppe i mer än 1000, medan mer än 20 000 människor har smittats av kolera. Miljontals människor svälter och har ingen tillgång till vatten. Afrikanska unionen har inte vidtagit några effektiva åtgärder för att förbättra situationen i Zimbabwe. President Mugabe måste nu ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen och omgående insatser måste göras för att man ska kunna kontrollera koleraepidemin och se till att mat och mediciner når folket i Zimbabwe.

 
  
MPphoto
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Vi har bevittnat Zimbabwes utdragna plåga i många år. Förutom politiska våldsamheter och utbredd fattigdom ser vi nu hur situationen förvärras med oundviklig svält och sjukdomar som drabbar de fem miljoner invånarna. Vi måste finnas där för folket, ge dem mat och vård och stödja deras längtan efter frihet.

För att kunna hjälpa dem måste vi isolera deras ledare Mugabe från hans afrikanska anhängare genom att få alla afrikanska ledare att fördöma honom. Utanför Afrika måste vi arbeta för att få bort de internationella anhängarna, dvs. Kina och Ryssland, genom att uppmana dem att sluta stödja och göra affärer med honom. Vi måste dock även rannsaka vårt eget samvete – det är inte så länge sedan vi i EU bjöd in Mugabe till ett AU–EU-möte i Lissabon.

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Jag är tacksam mot alla de parlamentsledamöter som har inlett ett brådskande engagemang för Zimbabwe, eftersom det är ett land som står inför en kris av omätbar omfattning och vars situation hela tiden förvärras på alla områden.

På det politiska området ser vi att våldet ökar, något som rapporterna om godtyckliga arresteringar och försvinnandet av aktivister för mänskliga rättigheter vittnar om. De nyligen uppstådda politiska våldsamheterna kan leda till att alla krisåtgärder misslyckas och att de olika sidorna tar oförenliga ståndpunkter.

På det humanitära området förvärras situationen vilket den spridande koleraepidemin är ett bevis på. Den hotar nu Zimbabwes grannländer.

På det ekonomiska området är situationen katastrofal. Priserna på basvaror fortsätter att öka. Kostnaden för en genomsnittlig inköpslista ökade med 1 293 procent förra veckan.

På det sociala området ser vi att explosionsrisken ökar för varje dag och denna situation kan få en skadlig effekt på stabiliteten i hela regionen.

Så vad kan vi göra? Zimbabwes behov av hjälp är enormt och det ökar konstant, vilket huvudsakligen beror på nuvarande regerings vanstyre.

Kommissionen fortsätter att vara aktivt engagerad på det humanitära området. En fredsbevarande styrka håller nu mellan den 15 och den 19 december på att utvärdera den humanitära situationen. Detta kommer att göra det möjligt för oss att bland annat bestämma mycket fort om det finns ytterligare behov av stöd.

På det politiska området kommer kommissionen – och även hela världssamfundet – att kunna hjälpa Zimbabwe endast om den kan ha ett nära samarbete med en rättmätig regering som är flexibel nog att vidta de politiska och ekonomiska åtgärder som krävs.

Detta kräver att avtalet av den 15 september genomförs och att en regering för nationell enighet inrättas. Det kräver även att regionens och Afrikanska unionens intressenter blir mer engagerade. Vi framför vår innerliga önskan att få se ett sådant engagemang i alla våra kontakter med dem.

Avslutningsvis kan jag försäkra er om att kommissionen, som övervakar situationen mycket noggrant, kommer att fortsätta sitt samarbete med samtliga medlemsstater och med våra afrikanska och internationella partner för att hitta en bra lösning som kan lyfta Zimbabwe från den rådande kris som ni alla har kritiserat så starkt.

Tack för er uppmärksamhet. Det är sant att vi såhär i juletider inte får glömma alla de människor som lider i Zimbabwe. De är ett folk som utan tvekan är bland de mest behövande i dag.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av debatten.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy