Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 12 januari 2009 - Strasbourg

16. Översynen av kommissionens meddelande om statligt stöd till radio och tv i allmänhetens tjänst (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en muntlig fråga till kommissionen från Cornelis Visser, Ivo Belet och Ruth Hieronymi, för utskottet för kultur och utbildning, om översynen av kommissionens meddelande om statligt stöd till radio och tv i allmänhetens tjänst (O-0102/2008 – B6-0495/2008).

  Cornelis Visser, författare. − (NL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Tyvärr är Neelie Kroes förhindrad att vara här i kväll på grund av en olycka. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och uppriktigt önska henne ett snabbt tillfrisknande. Politiskt sett är jag däremot i grund och botten emot att hon blandar sig i nationell radio och tv i allmänhetens tjänst.

I torsdags anordnade jag, tillsammans med Ruth Hieronymi och Ivo Belet, en offentlig utfrågning för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater om kommissionens meddelande om radio och tv i allmänhetens tjänst. Jag kan berätta för er att medlemsstaterna och branschen var mycket intresserade. Till och med många från generaldirektoratet för konkurrens var närvarande. Ämnet står uppenbarligen högt upp på deras dagordning. Generaldirektoratet för konkurrens var närvarande hela morgonen som en panelmedlem.

Kommissionens förslag om översynen av reglerna för radio och tv i allmänhetens tjänst är oacceptabelt i sin nuvarande utformning. Radio och tv i allmänhetens tjänst spelar en avgörande roll för att skydda kulturell mångfald, språklig mångfald och mediepluralism. Jag är helt emot kommissionens planer. För det första måste vi förstå att offentliga radio- och tv-bolag är en nationell behörighet och att det följaktligen är de nationella myndigheterna, och inte kommissionen, som bör fastställa deras policy. I Amsterdamfördragets protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna värnar man tydligt om detta. Medlemsstaterna organiserar och finansierar det allmänna radio- och tv-utbudet på det sätt som de anser vara lämpligt. Kommissionsledamot Neelie Kroes planer underminerar verkligen subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas fria rörlighet och ersätter dem med EU-inblandning. Jag är ytterst förvånad över att hon, som liberal kommissionsledamot, skulle välja den här strategin.

För det andra är jag orolig över förslaget om att införa ett föregående marknadstest som utförs av en oberoende övervakare. Det skulle ge de kommersiella kanalerna en avsevärd fördel. Är det vad vi vill? Ett marknadstest kommer oundvikligen att innebära mer pappersarbete. Det är verkligen tveksamt om de små radio- och tv-bolagen kommer att ha råd med extra arbetskraft, och vem som kommer att få stå för extrakostnaderna. Ska radio- och tv-bolagen betala notan? Eller kanske skattebetalarna? Det här initiativet är inte genomförbart i de små medlemsstaterna. Dessutom är testet mycket detaljerat och förslaget är inte flexibelt. Därför kommer inte medlemsstaterna längre att kunna anta strategier och förfaranden som passar deras nationella system. Man kan för övrigt fråga sig om en förhandsbedömning av marknadseffekterna och en allmän utvärdering av de nya tjänsterna inte kommer att ge de kommersiella konkurrenterna för mycket försprång.

För det tredje oroar förslaget mig eftersom radio- och tv-systemen i allmänhetens tjänst inte är organiserade på exakt samma sätt i alla medlemsstater. Det finns tekniska skillnader såväl som skillnader i radio- och tv-systemen, organisationen och syftet. Det finns också kulturella och språkliga skillnader. Regeln om att ”en storlek passar alla” som föreslås i meddelandet fungerar inte i det här fallet. Man tar ingen hänsyn till detta i förslaget.

Efter att ha tagit upp mina farhågor skulle jag nu vilja ge en snabb översikt av vad som hände vid PPE-DE-gruppens utfrågning i torsdags, där kommissionens inställning var mycket positiv. Kommissionen medgav att förslagen antagligen var överdrivet detaljerade och att texten behövde redigeras. Generaldirektoratet informerade mig om att det är möjligt att senarelägga det slutliga meddelandet till efter den 5 mars, dagen då utskottet för kultur och utbildning kommer att anordna en andra utfrågning om ämnet. Efter utfrågningen sa generaldirektoratet att kommissionen kanske måste utarbeta en ny version som grundas på den nya informationen innan den lägger fram sitt slutliga meddelande. Det var ett utmärkt resultat.

Ni kommer att förstå att jag är glatt överraskad över dessa löften. När allt kommer omkring betyder det att kommissionen håller på att öppna sina ögon och att den är beredd att lyssna på branschen, medlemsstaterna och parlamentet. Utmärkt.

Jag skulle vilja ställa några frågor till kommissionen. För det första undrar jag om kommissionen kommer att stödja detta föregående detaljerade marknadstest, utfört av en oberoende övervakare – en fråga som ni kanske kan vidarebefordra till kommissionsledamot Neelie Kroes? Är kommissionen beredd att överge idén om en oberoende övervakare och detta föregående marknadstest, eller insisterar den på att de behålls?

För det andra, hur kan man garantera teknisk opartiskhet? Innebär inte förslaget att man skapar en skillnad mellan de aktuella tjänsterna från de allmännyttiga radio- och tv-bolagen och de nya medietjänsterna?

För det tredje, mot bakgrund av en kommentar från kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, är kommissionen redo att utarbeta ett nytt förslag som grundas på den nya informationen?

För det fjärde, hur tänker kommissionen agera när det gäller förstainstansrättens dom i fallet med danska TV2? Kommer den att ta med domen i det nya förslaget? Hur kommer den annars att införlivas?

Min sista fråga är om kommissionen är redo att låta parlamentet delta i uppföljningsförfarandet och invänta ytterligare diskussioner med parlamentet.

Jag hoppas på ett utmärkt samarbete mellan Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna så att den slutliga versionen av meddelandet kan utarbetas.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Som tidigare har nämnts så har min kollega, Nelly Kroes, råkat ut för en liten olyckshändelse, och kan därför inte närvara.

Den 4 november 2008 offentliggjorde kommissionen, för samråd fram till den 15 januari, ett förslag till nytt meddelande om radio och tv. Vi menar allvar med det breda samrådet. Parlamentets utskott för kultur och utbildning genomför en utfrågning den 5 mars. Som nämnts förut har PPE-DE-gruppen redan genomfört en sådan utfrågning, i torsdags i förra veckan. Då medverkade generaldirektören för konkurrens, Philip Lowe.

Dialogen mellan kommissionen och parlamentet är viktig. Vi står till förfogande för att lyssna till er och besvara era frågor. Vi är också medvetna om att parlamentet i september 2008 gick med på att det statliga stödet ska utgå på ett sådant sätt att radio och tv i allmänhetens tjänst kan fullgöra sin uppgift i en miljö som ständigt förändras, och inte för att stödet är politiskt eller ekonomiskt gångbart. Vi ser saken på samma sätt: Det är viktigt att det finns radio och tv i både statlig och privat regi. Detta dubbla radio- och tv-system är ett svar på medielandskapet i Europa, som behöver värnas inom alla publiceringskanaler.

Förslaget till meddelande på radio- och tv-området är därför en anpassning till den politik för statligt stöd som kommissionen har fört sedan det befintliga meddelandet från 2001 offentliggjordes. Genom förslaget garanterar vi att våra bestämmelser passar in i det nya medielandskapet, som förändras snabbt. Syftet med att aktualisera meddelandet är att öka öppenheten och rättssäkerheten. I förslaget till meddelande förtydligas det att radio och tv i allmänhetens tjänst innebär tillhandahållandet av audiovisuella tjänster i alla publiceringskanaler, samtidigt som det finns incitament som får privata aktörer att stanna kvar på marknaden. Detta garanteras genom den så kallade Amsterdamprövningen, där man avväger för- och nackdelar med statligt finansierade medietjänster på nationell nivå.

Vad är då poängen med prövningen? Jo, att den görs på nationell nivå betyder att kommissionen slipper ingripa. Det inges allt fler klagomål till kommissionen om gränsfall där radio och tv i allmänhetens tjänst inte otvetydigt gagnar medborgarna, men däremot tycks påverka marknaden markant. Kommissionen anser dock att upprepade ingripanden i sektorn är oförenligt med subsidiaritetsprincipen. Det är därför som vi vill att medlemsstaterna ska axla en del av kommissionens ansvar för att utvärdera hur marknaden påverkas av statligt finansierade radio- och tv-tjänster.

Amsterdamprövningen garanterar att nya medietjänster från radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst tillgodoser tittarnas och lyssnarnas sociala, demokratiska och kulturella behov, samtidigt som de skadliga bieffekter som statliga stöd får på privata aktörer minimeras. Vi håller inte med om att Amsterdamprövningen innebär en orimlig administrativ belastning. Varje prövning kräver ju en arbetsinsats, men det minimala arbete som vi fordrar är rimligt och nödvändigt. För det första ska endast viktiga och helt nya tjänster prövas – och vårt förslag ger här medlemsstaterna ett väl tilltaget bedömningsutrymme. Varje medlemsstat beslutar själv om det är motiverat att genomföra en prövning av en ny audiovisuell tjänst. För det andra undantar förslaget pilotprojekt från prövningen. Allmännyttig radio och tv kan därför fortsätta att experimentera med nya medier utan krav på föregående prövning. För det tredje överlåter man i förslaget helt åt medlemsstaterna att välja vilka förfaranden som ska tillämpas vid prövningarna och vilka organ som ska genomföra dem. Slutligen är det också värt att nämna att mindre medlemsstater, som Belgien och Irland, redan genomför sådana här prövningar. Länderna har hittat lösningar som står i proportion till deras resurser. Prövningskriteriet är ju ganska brett, och det finns därmed ingen risk för att den redaktionella friheten kränks. Kriteriet innebär endast att radio och tv i allmänhetens tjänst ska tillgodose samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov utan omotiverad marknadspåverkan. I förslaget värnar vi också om redaktionernas oberoende genom att öppna för att prövningen under vissa omständigheter får genomföras av den allmännyttiga radio- eller tv-operatören själv.

Jag skulle sammanfattningsvis vilja säga att Amsterdamprövningen bör ses som en chans snarare än ett hot. Den kommer att bidra till att bibehålla mediepluralismen i en ny mediemiljö genom att garantera rättvisa och trygga villkor både för kommersiella medier, inklusive webbtidningar, och för vår utmärkta allmännyttiga radio och tv.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Ivo Belet, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! God kväll! Jag skulle först av allt vilja fråga er om ni kan framföra våra varma hälsningar till Neelie Kroes. Vi hoppas att hon tillfrisknar snabbt eftersom vi förstått att hon halkat. Vi hoppas naturligtvis att hon kommer att vara tillbaka hos oss så snart som möjligt.

Fru kommissionsledamot! Vi accepterar givetvis att kommissionen garanterar, nu och i framtiden, samma villkor för alla aktörer på det audiovisuella området, det vill säga både privata och offentliga radio- och tv-bolag. Det är avgörande för ett balanserat utbud, och det gynnar även kvaliteten.

Vad kommissionen nu har lagt fram är dock raka motsatsen till detta av olika anledningar, som Cornelis Visser redan har klargjort. Jag skulle vilja börja med att göra en kort anmärkning med anledning av vad ni sa nyss. Den marknadsprövning som ni föreslår tillämpas redan i Belgien och andra länder. I viss utsträckning är detta sant men inte helt och hållet. Marknadsprövningen eller konsekvensbedömningen tillämpas redan i viss utsträckning, bland andra av radio- och tv-bolagen själva, men inte i enlighet med vad som fastställts i kommissionens förslag, som skiljer sig något åt.

Jag skulle vilja dela våra reservationer angående förslaget med er. Min främsta invändning är att det strider mot Lissabonstrategin. I många medlemsstater är det i dag just de allmännyttiga radio- och tv-bolagen som skapar och främjar innovation i medierna. Det bör givetvis förbli så. Jag anser att vi är på väg i fel riktning med den nedlåtande administrativa attityden som hindrar innovation. Nya plattformar, framför allt i den digitala miljön, när det gäller bredband och Internet och liknande, kostar mycket att utveckla. Det idealiska är att sprida sådana investeringar så mycket som möjligt och att utveckla dem gemensamt. Privata och allmännyttiga radio- och tv-bolag kan sedan erbjuda innehåll inom en gemensam plattform och det är just när det gäller innehållet som konkurrensen bör komma in, så att konsumenterna kan gynnas maximalt.

Missförstå oss inte. Vi står till 100 procent bakom balanserade konkurrensmässiga förbindelser mellan allmännyttiga och privata radio- och tv-bolag. Det bör finnas utrymme för båda att kunna tillhandahålla innehåll av hög kvalitet. I detta avseende är det uppenbart att de allmännyttiga radio- och tv-bolagen bör redovisa de statliga medel de spenderar och som de arbetar med, även om vi är övertygade om att det finns bättre sätt att göra detta på. Vi vill hänvisa till det brittiska exemplet BBC, där allianser har föreslagits mellan olika partner vad gäller utveckling, produktion och distribution. Det är enligt mig ett bra exempel och jag skulle vilja uppmana kommissionen att börja tänka med oss i dessa banor.

  Katerina Batzeli, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Översynen av de grundläggande riktlinjerna för statligt stöd för radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst som lades fram av det franska ordförandeskapet är en oerhört aktuell debatt både internt i många medlemsstater och när det gäller massmediernas ställning på gemenskapsnivå och på internationell nivå.

Samtidigt har dock översynen av telekommunikationspaketet, som i grunden innebär en omstrukturering av hur radiospektrumet är fördelat på gemenskapsnivå, visat att de regler som styr finansieringen av radio- och tv-tjänster är av central betydelse för den framtida regleringen eller avregleringen av tjänster i informationssamhället samt för innovation och tjänster av allmänt och ekonomiskt intresse. Det är den politiska fråga som vi främst måste lösa.

I debatten om statligt stöd fokuserar man givetvis främst på så kallade radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst, enligt varje medlemsstats definition, mot bakgrund av de grundläggande minimiresurser de har till sitt förfogande och, framför allt, den viktiga public service-roll de tilldelats. Radio- och tv-bolagens viktiga roll nämns i Unesco-konventionen, i Amsterdamprotokollet och i kommissionens meddelande från 2001. Med andra ord finns det redan en plattform där de allmännyttiga massmediernas roll är tydligt definierad.

Frågan om statligt stöd har dock tagits upp och vi måste ta hänsyn till vissa nya omständigheter, som ni fastställde, och till vissa åtgärder som vidtas antingen avsiktligt eller oavsiktligt, på grund av den förvirring som ofta råder mellan privata och offentliga företag.

Jag vill nämna några särskilda punkter. För det första bör frågan om definitionen av public services mandat inte blandas ihop med frågan om hur tillhandahållandet av sådana tjänster finansieras. Den allmännyttiga televisionen kan ägna sig åt kommersiella verksamheter – som att sälja reklamtid – för att generera vinster, men detta har kritiserats starkt av vissa regeringar, såsom den franska regeringen, och det förhindras genom nationell lagstiftning.

Å andra sidan spelar de kommersiella radio- och tv-bolag som krävs för att tillhandahålla en offentlig tjänst också en viktig roll. Att privata och offentliga aktörer som tillhandahåller offentliga tjänster samexisterar är en grundläggande beståndsdel av EU:s marknad.

Jag skulle vilja avsluta med ytterligare en punkt: vi bör vara oroade över de förhandsförfaranden som kommissionen föreslår för att undersöka statligt stöd. Anledningen är inte att subsidiariteten upphävs eller åsidosätts, utan att man vill se om de är förenliga med villkoren för statligt stöd.

Slutligen skulle jag vilja påpeka att frågan om nationellt stöd till radiostationer och massmedier bör undersökas inom ramen för de internationella förbindelserna eftersom EU:s organisationer måste tävla med internationella jättar, och en sträng lagstiftning kommer att skada EU:s prestationer och gemenskapens regelverk.

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag ska försöka att fatta mig kort, och givetvis måste även jag börja med att sända mina varmaste hälsningar till kommissionsledamot Neelie Kroes i hopp om att hon återhämtar sig från sitt fall. Här har åtminstone ingången till byggnaden saltats, men jag har sett att man inte har saltat tillräckligt på andra ställen.

Vår debatt är ytterst viktig, och det grundläggande målet är i slutändan att begära, att kräva, att kommissionen låter parlamentet delta. Det är anledningen till vår debatt: inte att avsluta den här utan snarare att se till att vi innan kommissionens meddelande utformas verkligen kommer att ha en debatt här och att vi alla kommer att vara delaktiga.

Varför? För att det inte bara är vår televisionsmodell utan mycket mer som står på spel eftersom televisionsbolag inte är – som vi alla vet, och som vi var väl medvetna om under vår debatt om direktivet om audiovisuella tjänster – vad de en gång var. Vad de gör är att behandla innehåll som de tillhandahåller via en lineär eller icke-lineär plattform, och allt interagerar perfekt inom de båda områdena. Därför är det inte längre rätt att tala om radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst som om debatten hölls på 70- eller 80-talet.

Å andra sidan är det tydligt att debatten måste äga rum, eftersom allt som kallas public service i dag inte är det, och det är inte alltid någon mening med att använda offentliga medel för att göra vad vissa tv-bolag gör med offentliga medel. Samtidigt – och det här är det centrala i vår oro, anser jag, och jag inser att det är också är viktigt för vissa av mina kolleger – är dock radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst oumbärliga för att skydda vår kulturella och språkliga mångfald och i slutändan för att sammanbinda våra samhällen eftersom de, i teorin, söker efter någonting mer än direkt vinst.

Därför måste den ekonomiska balansen skyddas. Vi måste söka efter nya finansieringsmodeller. Vi bör vara kreativa och vidga den här debatten, men vi får inte göra det på att sådant sätt att vi riskerar någonting som är så oerhört viktigt för våra samhällen – det vill säga våra nuvarande allmännyttiga televisionsbolag.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Barroso-kommissionen meddelade att ett av dess främsta politiska mål var att avskaffa EU:s överreglering. Vi får ett intryck av att de förslag ni lägger fram nu i själva verket uppmuntrar till överreglering. Vid den utfrågning som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater höll förra veckan klargjordes det att det finns stora tvivel om hur mycket ni blandar er i medlemsstaternas befogenheter. Det som nu har lagts fram luktar överreglering, och det är inte någonting vi kan godkänna.

Det är riktigt att vi måste finna en balans mellan möjligheterna att utveckla allmännyttiga och privata radio- och tv-tjänster. Men detta betyder också – framför allt under den digitala eran – att allmännyttiga radio- och tv-bolag, som står för kvalitet, kulturell mångfald och kulturell och social sammanhållning måste kunna utvecklas i den digitala eran. Vi kräver detta som en del av Lissabonstrategin. Om allmännyttiga radio- och tv-bolag förvägras denna möjlighet kommer de att förvandlas till en dinosaurie. Då kommer de inte att kunna utvecklas väl.

När vi tänker på vår ekonomiska och finansiella kris har vi alla kommit fram till slutsatsen att marknaderna måste regleras. Social och ekologisk reglering är inte ett ställningstagande mot marknaderna utan för rättvisa marknader – och det betyder reglerade marknader. Samma gäller förhållandet inom vilket privata och offentliga sektorer kan utvecklas i framtiden om vi vill vara framgångsrika i den digitala världen.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Fru talman! Under 70 år har radio och tv i allmänhetens tjänst haft som uppgift att informera folk i så stor utsträckning som möjligt. Den här tjänsten kan överleva genom offentliga medel som kan samlas in genom en separat radio- och tv-skatt som kan kompletteras med medlemsavgifter till radio- och tv-organisationer, vilket är fallet sedan lång tid tillbaka i Nederländerna.

Vid sidan av detta har radio- och tv-bolagen i allmänhetens tjänst under de senaste årtiondena uppmuntrats att tjäna pengar själva. Detta uppnås inte bara genom reklamtid utan också genom att man gör en stor del av det informationsmaterial som radio- och tv-stationerna samlat in tillgängligt i form av ljud- och videomaterial. Man förväntar sig att detta ska leda till att tittare och lyssnare kommer att känna sig mer delaktiga, att nya målgrupper kan nås och att statens kostnader kommer att begränsas. Den här uppgiften, som har vuxit under åren, skapar inte några problem så länge kommersiella kanaler inte anser att de påverkas negativt.

Från de kommersiella kanalernas perspektiv kan de mycket äldre radio- och tv-bolagen i allmänhetens tjänst ses som konkurrenter som ges en stor fördel eftersom de får medel från skattebetalarna. Frågan är om de allmännyttiga radio- och tv-bolagens existensberättigande inte längre i första hand kan härledas från deras användbarhet för samhället som helhet, utan från en möjlig snedvridning av marknaden i förhållande till kommersiella kanaler. Eftersom offentliga och privata intressen inte längre kolliderar står kommissionen inför motsägelsefulla krav.

Framtiden för allmännyttiga radio- och tv-bolag kommer att vara i balans om deras manöverutrymme begränsas till fördel för de kommersiella företagens vinster. Saker och ting kommer att bli ännu värre om det här görs utan parlamentets inblandning, utan hänsyn till de invändningar som 19 av de 27 medlemsstaternas regeringar har uttryckt.

Under de senaste åren har jag ett antal gånger bett kommissionen att överge den här katastrofala planen. Jag anser att det är den enda möjliga lösningen, mot bakgrund av den nuvarande utbredda oron. Dessutom är det en fråga som faller inom medlemsstaternas behörighetsområde, inte EU:s. Jag stöder frågorna och ståndpunkten som Cornelis Visser och andra talare har uttryckt.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). - (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Som redan betonats av de kolleger som undertecknat den muntliga frågan, och som framstående talare konstaterade mer specifikt vid den offentliga utfrågningen i Bryssel i förra veckan, måste vi alla se den offentliga televisionen som ett medium för att tillhandahålla en tjänst åt våra medborgare, som i stor utsträckning sammanfaller med skyldigheten att driva detta medium.

Den offentliga dialogen, den oberoende tillsynsmyndigheten och mångfalden av program, som är förenliga med varje medlemsstats historia och kultur, måste skyddas mot bakgrund av utvecklingen av ny teknik och det stora antalet företag som dagligen etableras.

Inom ramen för en sund konkurrens måste kommissionen främja nya metoder att skydda allmänhetens intresse och radio och tv i allmänhetens tjänst.

Framför allt måste definitionen av programföretagens offentliga uppdrag göras tydlig och vi behöver en bättre utvärdering av statligt stöd. När det gäller insynsregeln får vi heller inte lägga meningslösa administrativa och finansiella bördor på medlemsstaterna och offentliga programföretag inom ramen för den förhandsbedömning som kommissionen genomför.

Effektivare kontrollmekanismer måste också antas i den nya massmediemiljön. Eftersom offentliga sändningar har avgörande betydelse för den kulturella och språkliga mångfalden är dessutom alla dessa medier, liksom offentliga företag och offentlig television, skyldiga att sända kvalitetsprogram. Samtidigt måste de i konkurrens med andra liknande organ bestämt kunna hantera dagens utmaningar genom att sända evenemang av globalt intresse, till exempel OS, världscuper osv. I dag är detta tyvärr ofta omöjligt då den offentliga televisionen inte har råd med dessa evenemang av det enkla skälet att de privata företagen har mer pengar. Följden blir att medborgarna inte kommer att kunna se evenemangen på samma sätt som andra program.

Avslutningsvis vill jag också påpeka att av samma skäl främjas inte allmänhetens intresse i stort av det som för närvarande finns tillgängligt på marknaden och av de kommersiella mediernas intresse av att de offentliga programföretagens befogenheter och verksamhet fastställs. Givetvis finns det några undantag, men kommissionen måste allvarligt överväga detta sakförhållande.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även jag vill önska Neelie Kroes god bättring.

Jag vill framföra några allmänna synpunkter på översynen av meddelandet om radio och tv. För det första vill jag säga att jag tycker att den översyn som kommissionen har tagit initiativ till är positiv, eftersom den kommer att göra det möjligt att anpassa innehållet i 2001 års meddelande till de förändringar som skett både när det gäller teknik och gemenskapens lagstiftning.

I översynen bevaras dessutom huvudinriktningen i 2001 års meddelande, där man erkänner den centrala roll som radio och tv i allmänhetens tjänst har för att garantera en god demokrati och pluralism. Jag talar främst om de principer genom vilka medlemsstaterna bör fastställa och begränsa utbudet av och innehållet i de public service-uppdrag som respektive offentliga organ tar på sig. Medlemsstaterna bör fritt kunna välja finansieringsmodell och därigenom undvika att den fria konkurrensen snedvrids.

Uppdraget bör dessutom ges till ett särskilt företag eller en särskild grupp genom ett formellt beslut, och det bör underkastas extern och oberoende kontroll. Här vill jag understryka tillsynsmyndigheternas centrala betydelse för den audiovisuella sektorn.

När det gäller de viktigaste tilläggen till förslaget välkomnar jag förhandskontrollerna av offentliga programföretags tillhandahållande av nya tjänster, men endast om kontrollerna är tillräckligt flexibla för att kunna anpassas till varje lands institutionella modell och de antas successivt.

Slutligen anser jag att man måste göra en mycket noggrann bedömning av möjligheten att vissa tjänster som ryms inom tillhandahållandet av radio och tv i allmänhetens tjänst kan komma att bli föremål för ersättning eller vederlag till de medborgare som nyttjar dem. Där måste hänsyn tas både till den fria och universella karaktären hos traditionell radio och tv i allmänhetens tjänst och till de risker för utestängning som kan bli följden om denna finansieringsmetod godtas. Jag hoppas att kommissionen tar till sig dessa synpunkter.

  Ieke van den Burg (PSE). - (EN) Herr talman! Det som frågan handlar om är egentligen motsättningen mellan dels allmänintresset och dess roll i samhället, dels rättvisa konkurrensvillkor och en fungerande inre marknad. Gränserna suddas ut alltmer mellan allmännyttig och privat radio och tv, men också gentemot andra medier. Detta gäller särskilt för nya medier som Internet, iPod, sms och liknande.

Som en del redan har sagt är allmännyttig radio och tv ofta först med nya tjänster. Denna påverkan sträcker sig helt klart över såväl geografiska som medietekniska gränser. Det är därför viktigt med konsekvens mellan meddelandet om radio och tv och den allmänna ramen för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Denna betydelsefulla fråga har vi behandlat i parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utskottets PSE-ledamöter har särskilt betonat att det är viktigt att öka rättssäkerheten för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Vi efterlyser att man på politisk nivå beslutar om ett ramdirektiv och inför en sektorlagstiftning.

I samrådet om förslaget till meddelande som kommissionen nu har lagt fram för oss kan yttranden avges fram till den 15 januari. Det är viktigt att vi än en gång tydligt signalerar att denna mer övergripande, allmänna ram kan bli ett viktigt redskap för att föra in diskussionen om allmännyttig radio och tv i ett bredare sammanhang.

Det är viktigt att se vem det är som bestämmer över reglerna, och vilken avvägning som görs mellan marknads- och allmänintressen i dessa bestämmelser. Jag tycker mig ana att man genom den marknadsprövning som nämns i meddelandet låter marknads- och affärshänsyn dominera på bekostnad av allmänintresset. Det var vår avsikt med de nya övergripande bestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Jag är lite överraskad över att PPE-DE-gruppen nu engagerar sig så för dessa enskilda frågor, när de tidigare var ganska tveksamma till att stödja vår uppmaning att utveckla en bredare ram. Detta visar tydligt, denna gång i radio- och tv-världen, att det krävs en mer övergripande och tydlig ram där man fäster avseende vid och lyfter fram allmänintresset, om inte affärsintressena alltid ska få sista ordet i sådana här diskussioner.

Jag vill passa på att upprepa att vi efterlyser en ram för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som, i övergripande form, bidrar till att återställa jämvikten mellan dessa intressen, till förmån för allmänintresset.

  Emine Bozkurt (PSE). - (NL) Herr talman! Radio och tv i allmänhetens tjänst står för pluralism, mångfald och kulturell mångfald i Europa, demokratins hjärta – det har jag inte hittat på, utan kommissionen kan bekräfta det – och offentliga programföretag har nationell betydelse. Nu finns det planer på att införa en förhandsbedömning av marknaden, särskilt vid nya medieverksamheter. Jag anser att det är en dålig idé, eftersom Bryssel inte bör diktera på förhand hur medlemsstaterna ska organisera sina allmänna tjänster. Hur allmänhetens intresse tillvaratas anser jag bör bedömas i de enskilda länderna. För detta behövs inget obligatoriskt marknadstest.

Jag vill också säga några ord om byråkrati. Även om jag också tycker att saker och ting bör kontrolleras så måste vi se till att vi i slutändan inte skapar fler bestämmelser och kostnader för de olika medlemsstaterna.

När det gäller utbudet anser jag att vi inte bör göra åtskillnad mellan gamla och nya tjänster, eftersom gränsen mellan de båda i praktiken är mycket otydlig. Det är inte en fråga om varken/eller. Tv-program går ofta hand i hand med nya tjänster och vice versa. Precis som i Europa är de båda sammanflätade. Det handlar inte bara om marknaden, utan också om den allmänna betydelsen hos våra offentliga programföretag, som erkänns av alla, inte minst kommissionen. Jag vill be kommissionen att redogöra för om detta kommer att inkluderas i den anpassade versionen av meddelandet och om ansvarsområdena kommer att fördelas på lämpligt sätt, det vill säga till medlemsstaterna, även om de kommer att åtföljas av bestämmelser om tjänster i allmänhetens intresse, som bör utarbetas i samråd med Europaparlamentet och rådet.

  Thomas Mann (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Radio och tv i allmänhetens tjänst är mer än en ekonomisk faktor. Jag deltog i den utfrågning som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater anordnade i förra veckan i Bryssel. Vikten av information och mångfald inom europeisk kultur och utbildning betonades. Om 22 medlemsstater motsätter sig en översyn eller intensifiering på grund av att vi har olika regelverk och olika marknader så är det helt fel att förespråka en omfattande administration, ett tidskrävande testförfarande som det obligatoriska förhandstestet och inblandning från EU:s sida genom ett svårhanterligt byråkratiskt koncept.

Det finns redan kontrollorgan för radio och tv i allmänhetens tjänst, nämligen radio- och tv-råd. Vi övervakar anpassningen till den tekniska utvecklingen. Vi övervakar åtgärder för att garantera en rättvis konkurrens. Jag är ledamot i ett sådant organ, i egenskap av Europafederalisternas företrädare vid Hessischer Rundfunk. Vårt oberoende garanteras av lagen. Vi däremot kontrolleras helt och hållet och med rätta av allmänheten. Så fungerar en effektiv mediepolitik.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Staten håller med mina parlamentskolleger om att statligt stöd till radio och tv i allmänhetens tjänst kräver tydligare lagstiftning. I Europaparlamentet har vi krävt detta länge. Men jag vill ändå fästa er uppmärksamhet på andra viktiga frågor som kommissionen måste lösa snarast möjligt. Bland de många problem som finns vill jag ta upp tre. För det första krävs ett generellt införande av gemensamma tv-antenner som även inkluderar digitala sändningar, särskilt i flerbostadshus som ägs av bostadskooperativ, i enlighet med undantagen i artikel 5 i informationsriktlinjerna. Detta är nämligen ett problem för miljontals medborgare i de nya medlemsstaterna, däribland Tjeckien. Den andra frågan är stöd för utökat samarbete mellan de nationella råden för radio- och tv- sändningar och EU:s institutioner, för att se till att bestämmelserna om allmänna tjänster tillämpas på ett bättre sätt. Den tredje frågan handlar om att förbättra samordningen mellan nationella myndigheter för tillsyn av tv-sändningar när det gäller böter för olämpliga sändningar som hotar barns och ungdomars moraliska utveckling.

  Androulla Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka er alla för denna mycket givande diskussion, som jag definitivt ska underrätta min kollega Nelly Kroes om.

Jag skulle vilja kommentera några av era synpunkter. Amsterdamprotokollet visar att det behövs en avvägning mellan statlig finansiering och dess följder för konkurrensen. Vi vill att medlemsstaterna går i spetsen här, annars får vi nämligen göra det i Bryssel när klagomålen kommer in.

Vårt mål är att ge medlemsstaterna ökade möjligheter att utveckla radio och tv i allmänhetens tjänst, under förutsättning att de respekterar fördragets konkurrensbestämmelser. Radio och tv i allmänhetens tjänst ska fortsätta att vara nyskapande, utbildande och, givetvis, underhållande. Kommissionen ställer sig bakom dessa mål.

Det framgår tydligt av Amsterdamprotokollet att medlemsstaterna beslutar om hur de finansierar radio och tv i allmänhetens tjänst. Radio och tv i allmänhetens tjänst får full frihet att genomföra nya, experimentella projekt genom att vi i förslaget till meddelande tydligt anger att pilotprojekt undantas från prövningsplikten. Vi har hela tiden accepterat möjligheten att radio och tv får en målorienterad statlig finansiering, så att radio och tv i allmänhetens tjänst kan tillhandahålla ett brett spektrum av olikartade och välavvägda program. Denna möjlighet kvarstår även i framtiden.

Kommissionen vill också se till att det finns en blandning mellan allmännyttiga och privata operatörer. Kommissionen strävar efter att stimulera radio och tv i allmänhetens tjänst att använda ny teknik för att tillgodose samhällets sociala, demokratiska och kulturella behov.

Genom Amsterdamprövningen får medlemsstaterna finansiera nya medietjänster som drivs av radio och tv i allmänhetens tjänst. På så sätt skyddas deras förmåga att hänga med i utvecklingen i en ytterst föränderlig mediemiljö. Allmänheten har samtidigt intresse av att privata aktörer även i fortsättningen har ett incitament. För att Lissabonmålen ska uppfyllas är det viktigt med innovationsförmåga inom både allmännyttig och privat radio och tv. Självklart står det även i fortsättningen radio och tv i allmänhetens tjänst fritt att starta vilka nya, kommersiella tjänster de vill utan någon föregående prövning.

Låt mig försäkra er om att vi ser mycket allvarligt på samrådet. Vi kommer att se över texten och beakta alla välgrundade synpunkter. Jag kommer att be våra avdelningar att ta hänsyn till parlamentets och medlemsstaternas förslag när vi ser över förslaget.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.