President. − The next item is the report by Carl Schlyter, on behalf of the Committee on the Environment, Public Health and Food Safety, on the proposal for a decision of the European Parliament and of the Council amending Council Directive 76/769/EEC as regards restrictions on the marketing and use of certain dangerous substances and preparations (Dichloromethane) (COM(2008)0080 – C6-0068/2008 – 2008/0033(COD)) (A6-0341/2008).
Carl Schlyter, föredragande. − Fru talman! Jag önskar faktiskt att det franska ordförandeskapet vore här ikväll, eftersom jag måste säga att vi har haft ett alldeles utomordentligt bra samarbete. Utan deras engagemang och utan deras vilja att finna vägar framåt hade vi aldrig kunnat nå en överenskommelse. Under processens gång fanns det nämligen alltid en blockerande minoritet i någon fråga. Det är alltså tack vare mycket gott samarbete med det franska ordförandeskapet som denna lagstiftning nu kommer till stånd, vilket är väldigt skönt.
Vi talar alltså om diklormetan, ett färgborttagningsmedel. Det är även en industrikemikalie som faktiskt används väldigt mycket inom läkemedelsindustrin. I industriell tillämpning finns det dock goda möjligheter att skydda arbetare och miljö under användningen. Det är framför allt när medlet säljs till konsumenter som problemen uppstår. Det är en lurig kemikalie på så sätt att den är cancerframkallande, den har narkotisk effekt, den är hälsoskadlig. Man luras lätt av den. När man känner doften av den har man nämligen redan överskridit gränsvärdet trefaldigt. Därför är det extremt svårt att skydda sig. En korrekt skyddsutrustning består av mycket avancerade handskar som måste bytas ut var tredje timme. Man måste ha en utrustning som i normalfallet kostar ungefär 2 700 euro med oberoende luftsystem.
Att den här kemikalien används idag beror mycket på att den används illegalt. Därför var det också viktigt att begränsa och förbjuda användningen för professionella användare. Det är ofta enmans- eller fåmansföretag som går ut och sanerar klotter eller tar bort färg. Skyddsutrustningen lämnas väldigt ofta hemma eller så är den inte alls tillgänglig. Att förbjuda denna kemikalie är därför till stor del en arbetarskyddsfråga. Vi vet att i de länder där den används – vilket är 24 av 27 medlemsstater idag – används den nästan aldrig på ett korrekt sätt i enlighet med nationell och europeisk lagstiftning. Jag tror att det räcker med att citera det tyska kemiindustriförbundets egen text där det står att trots att ventilationen är god, att färg avlägsnas på begränsade områden samt att borttagna färgrester samlas in och att burkarna stängs omedelbart, överskrids regelbundet exponeringsgränsen. Därför krävs det fristående andningsapparatur.
Jag tycker att det är väldigt bra att kommissionen lade fram ett förslag och att vi nu har kommit fram till en kompromiss som också i praktiken förbjuder även professionell användning, med möjlighet för länder att få nationella undantag. De som skaffar undantag måste dock garantera att de som arbetar med denna kemikalie har lämplig skyddsutrustning, har tillräcklig utbildning och kunskap om alternativen och kan motivera varför de inte kan använda dessa alternativ. Det är faktiskt så att det på samtliga användningsområden för diklormetan idag finns fungerande alternativ. Vi talar om de 5 procent som används på det farliga sättet, dvs. färgborttagningen. De övriga 95 procent av volymen DCM som används, används inom industrin. Det är bra att vi även där skärper arbetarskyddet och miljöskyddet.
På det stora hela är jag faktiskt väldigt nöjd med överenskommelsen. Detta kommer att förbättra möjligheten för människor att ta bort färg på ett säkert sätt utan att exponeras för cancerframkallande och farliga kemikalier. Mina kolleger i parlamentet har bidragit till att denna överenskommelse har kunnat nås så snabbt, vilket jag tackar dem så mycket för, samt för att alla skuggföredragandena tillsammans med mig har kunnat komma överens med rådet. Det här bådar gott. Detta var nämligen sista chansen före Reach att förbjuda kemikalier på det gamla sättet. Detta var alltså ett slags grande finale för den gamla sortens kemikaliepolitik, och det var väl en bra final att vi kom överens på ett effektivt sätt.
När det gäller DCM säger vissa att alternativen kanske kan vara minst lika farliga eller farligare, men kommissionens och andras utvärderingar har ju tydligt visat att alternativen är betydligt mindre farliga. Nu skapar vi en marknad för alternativen. Det är faktiskt så att de företag som nu ”gnäller” också i många fall tillverkar alternativen. Det finns dock också mindre företag som tillverkar alternativ. Det är bra att de nu får använda sin konkurrensfördel med bättre miljöskydd på den inre marknaden. Vi går en säkrare framtid till mötes, och jag tackar alla som varit inblandade i processen.
Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Frau Präsidentin, meine Damen und Herren! Lassen Sie mich zunächst dem Berichterstatter, Herrn Schlyter, für die intensive Arbeit an diesem Vorschlag danken. Wir haben jetzt einen guten Kompromiss mit dem Rat gefunden, der in erster Lesung angenommen werden kann.
Es geht hier darum, das Inverkehrbringen von Dichlormethan und seine Verwendung in Farbabbeizern zu beschränken, um die Risiken zu vermindern, die wir in mehreren großen Studien ermittelt haben, die im Auftrag der Kommission durchgeführt wurden. Es gibt keinen Zweifel, Dichlormethan ist für die menschliche Gesundheit wegen seiner hohen Flüchtigkeit gefährlich. Diese Flüchtigkeit führt in der Umgebungsluft zur Entstehung von hochkonzentrierten Dämpfen, und diese Dämpfe werden von den Anwendern von Farbabbeizern leicht eingeatmet und wirken dann toxisch direkt auf das zentrale Nervensystem.
In Verbindung mit schlechten Arbeits- oder Betriebsbedingungen hat dies in mehreren Mitgliedstaaten zu Unfällen mit Todesfolge geführt oder jedenfalls dazu beigetragen. Die meisten Unfälle und Todesfälle ereigneten sich im gewerblichen und beruflichen Bereich, und zwar vor allem bei ungenügender Lüftung und mangelhafter Verwendung persönlicher Schutzausrüstung. Aber auch Verbraucher erlitten Unfälle, wenngleich hier die Zahl bekannter Unfälle deutlich geringer ist.
Der Vorschlag der Kommission zielt darauf ab, die von diesem gefährlichen chemischen Stoff ausgehenden Risiken so weit zu verringern, wie es möglich und technisch vertretbar ist. In der Fassung, die Parlament und Rat geändert haben, ist jetzt vorgesehen, die Abgabe von Farbabbeizern, die Dichlormethan enthalten, an Verbraucher vollständig zu verbieten. Es soll auch verboten werden, dass Verbraucher diesen Stoff verwenden, und zwar deshalb, weil Verbraucher in der Regel nicht über die erforderliche persönliche Schutzausrüstung verfügen und auch nicht geschult oder überwacht werden können, um die sichere Anwendung zu gewährleisten.
Das Inverkehrbringen und die Verwendung durch Fachkräfte werden generell verboten. Da aber bestimmte Mitgliedstaaten die Verwendung durch Fachkräfte auch künftig für unverzichtbar halten, erhalten diese Mitgliedstaaten die Möglichkeit, die Verwendung unter bestimmten strengen Bedingungen weiterhin zu gestatten. Diese Mitgliedstaaten müssen dann spezifische Genehmigungsvorschriften und Regeln für die Zulassung von Fachkräften so erlassen, wie sie sich am besten in die nationalen Systeme einfügen. Fachkräfte erhalten die Genehmigung erst nach Absolvierung einer entsprechenden Schulung. Diese Schulung muss unter anderem die Kenntnis der Gefährlichkeit von Dichlormethan und die Verfügbarkeit von Ersatzstoffen vermitteln. Arbeitgeber und Selbständige sollen Dichlormethan vorzugsweise durch andere Stoffe oder Verfahren ersetzen, und zwar unter Beachtung der jeweiligen Arbeitsschutzbestimmungen.
In gewerblichen Anlagen wird die Verwendung von Dichlormethan enthaltenden Farbabbeizern weiterhin gestattet, sofern alle erforderlichen Vorkehrungen zur Verringerung der Exposition der dort Beschäftigten getroffen werden. So muss für eine ausreichende Entlüftung gesorgt werden, um Arbeitsplatzgrenzwerte nach Möglichkeit einzuhalten. Maßnahmen zur Minimierung der Verdunstung aus Abbeizbehältern sind zu treffen. Zudem ist persönliche Atemschutzausrüstung zu tragen, wenn die Arbeitsplatzgrenzwerte nicht eingehalten werden.
Herr Schlyter empfiehlt, den mit dem Rat ausgehandelten Kompromisstext zu unterstützen. Ich denke auch, dass dieser Kompromiss einen guten Ausgleich schafft, und sehe mich deshalb in der Lage, im Namen der Kommission diesen Kompromiss ohne Abstriche zu unterstützen.
Erna Hennicot-Schoepges, au nom du groupe PPE-DE. – Madame la Présidente, je voudrais tout d'abord remercier le rapporteur et confirmer qu'on a très bien travaillé ensemble pour trouver ce compromis. Ce compromis a le soutien du PPE. Il faut attirer l'attention sur le fait que ce produit est de haute toxicité et qu'il existe cependant des solutions de substitution valables et non dangereuses. On ne peut en effet pas nier la dangerosité - Monsieur le Commissaire, vous l'avez souligné - de l'emploi du dichlorométhane, surtout s'il est employé dans des conditions qui n'assurent pas la sécurité de ceux qui l'emploient. Souvent le dichlorométhane est employé par des particuliers qui font des travaux de restauration dans leur maison et qui trouvent ce produit efficace et formidable, mais ne se rendent pas compte qu'en employant ce produit en milieu fermé, ils risquent de perdre connaissance très vite et qu'il y a même un danger de mort si on ne fait pas attention.
Contrairement à la position extrême de l'interdiction complète, proposée en premier lieu par le rapporteur, la proposition de compromis que nous avons trouvée laisse maintenant aux États membres la possibilité de déroger à l'interdiction pour l'usage professionnel et industriel mais dans des conditions clairement définies. C'est un compromis valable et il faut noter que le dichlorométhane est responsable de nombreux accidents. Je regrette d'ailleurs que nous ayons trop peu d'informations sur les accidents de travail qu'il y a eu. À noter qu'une étude d'impact a précédé le travail de la Commission et que le texte a suivi les résultats de cette étude d'impact. Il faudrait cependant veiller aussi à informer très précisément les particuliers qui seraient encore tentés d'employer ce produit, quoique maintenant la responsabilité incombe aux États membres d'établir des règles claires et de veiller à l'interdiction générale de la mise sur le marché d'un produit dangereux pour la santé.
Graham Watson, on behalf of the ALDE Group. – Madam President, I would like to congratulate the rapporteur Carl Schlyter, and the shadow rapporteurs, on the very thorough and professional work that they have done on this dossier. It is a rare pleasure for me these days to be able to participate in debates arising from committee work and particularly at this time of day, or should I say at this time of night.
I have not had the privilege to participate in the debates in committee other than on one occasion when I wished to ensure that my colleagues understood the importance of voting to support the rapporteur’s proposals. But this is an important issue, indeed an issue of life or death, and one that for me is doubly important because I have a particular constituency interest in it.
Dichloromethanes, as we have heard, are substances with a uniquely hazardous profile. They are so volatile that inhalation, even just the casual smell of them, is above all recognised health limits. They are carcinogenic and they cause neurotic effects with nerve damage. Under normal temperatures their use causes them to evaporate to dangerous levels. To work safely with dichloromethanes one needs an air-proof suit at a cost of about EUR 2 000, and to protect one’s skin, gloves at a cost of EUR 25 or EUR 30, which need to be replaced every two or three hours.
Of course nobody does this, even if they know of the harmful nature of the substance. There is no effective way to ensure the safe use of dichloromethanes for the public. And, because they are so toxic, the rapporteur and the committee wanted to ban them, even for professional use, in order to prevent fatalities. Over the last eight years the Commission has on record some 18 fatalities from the use of these products and some 56 non-fatal injuries. I am sure that in reality there have been more. But there has been an industrial lobby which has created a blocking minority in Council, and for that reason the rapporteur and the committee reluctantly agreed to allow the Member States a derogation for professional use.
However, we have achieved not only strict protection for workers using them professionally, but also a commitment to control and inspection by the Member States. A complete ban on these products already exists in Sweden, Denmark and Germany, and I hope no Member State will ask for such a derogation. Industrial use is a different matter. These products can be used safely industrially in the right conditions.
Some Members have argued that they should be allowed to be used for the protection of cultural heritage, for the removal of paint from old monuments without damaging. But experts have suggested this would not be a good idea, and therefore my group will not be supporting any amendments tabled in that direction.
I mentioned that I have a constituency interest in this. I have been in correspondence with Commissioner Verheugen for seven years now on this issue. Why? Because I have in my constituency a company called Eco Solutions, which has developed a perfectly safe alternative to dichloromethanes. It is a water-based alternative. It has the same effect even if the process takes a little longer. I am sorry to say that the only Member State lobbying hard for the retention of dichloromethane use was the United Kingdom, which also produces in industrial quantities many such substances.
It took me four years’ work with Commissioner Verheugen to get the Commission’s expert committee even to look at the existence of this safer water-based alternative, and it has taken three years to get that water-based alternative recognised as an effective and useable technology. But I am pleased to say that, as with all the best stories, this one has a happy ending. Dichloromethanes will come off the market for non-industrial use. My constituents will become richer with their new technology, and everybody will live happily ever after thanks to the excellent work of Carl Schlyter and his colleagues on the Committee on the Environment, Public Health and Food Safety.
Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Fru talman! Diklormetan, DCM, är en farlig kemikalie som kan orsaka cancer, ögonskador och leda till akuta skador på organ som hjärta, lever och njurar. DCM används bland annat för att producera läkemedel och som borttagare av färg och klistermärken. Vissa länder har redan infört ett förbud mot DCM, till exempel Sverige, Danmark och Österrike.
Det är utmärkt att frågan om DCM nu kommer upp på dagordningen. Det är ännu bättre att denna överenskommelse innebär ett totalförbud mot DCM bland vanliga konsumenter. För detta kan jag bara ge vår föredragande, Carl Schlyter, en stor eloge. Bra jobbat Carl!
Dessvärre kan arbetare inom läkemedelsindustrin och de som arbetar med att sanera väggar och fasader fortfarande löpa risk att drabbas av diklormetanens verkningar. Denna överenskommelse innebär tyvärr inget totalförbud för professionell användning av DCM. Det är en stor brist som jag håller kommissionen helt och hållet ansvarig för. Detta undantag är emellertid utformat så att det förhoppningsvis fåtal medlemsstater som vill använda DCM måste garantera att arbetarna inte drabbas. Bevisbördan ligger alltså på de länder som vill ha en begränsad DCM-användning att bevisa att man kommer att använda medlet på ett så säkert sätt som möjligt och att arbetarskyddet garanteras. Det är trots allt ganska acceptabelt.
Detta är på det stora hela en bra överenskommelse. Jag skulle vilja uppmana kommissionen att hämta inspiration från detta beslut. Yes, we can! Låt oss nu gå vidare. Snälla kommissionen, kan ni inte ge oss en indikation på att vi i framtiden kan få fler förbud mot farliga ämnen, exempelvis cancerframkallande azofärger, bisfenol A, flamskyddsmedlet deka-BD? Om inte EU kan, varför kan ni inte tillåta att enskilda medlemsländer i alla fall kan få gå före och införa egna förbud? Ni i kommissionen tvingar till och med medlemsländer att häva de restriktioner som de ibland redan har. Mitt eget land, Sverige, var till exempel tvunget att tillåta azofärger efter det att Sverige blivit EU-medlem 1995. Efter hot från kommissionen om rättsprocess i EG-domstolen har Sverige nu börjat tillåta deka-BD. Det är oacceptabelt, och det är framför allt inte miljövänligt. Så kan inte progressiv miljölagstiftning bedrivas. Kommissionen, kommissionär Verheugen, överbevisa mig gärna! Visa att miljöhänsyn får gå före marknadskraven i fler fall än bara det här fallet.
Urszula Krupa, w imieniu grupy IND/DEM. – Pani Przewodnicząca! Obecny na rynku w postaci rozmaitych preparatów komercyjnych i udostępniony do powszechnego stosowania dichlorometan jest szeroko stosowany także w przemyśle chemicznym, włókienniczym i farmaceutycznym. Dichlorometan jest substancją łatwo wchłanialną przez ludzki organizm, silnie toksyczną i rakotwórczą, odpowiedzialną za liczne przypadki zatrucia, również ze skutkiem śmiertelnym. Liczba ludzi narażonych zawodowo na ten związek tylko w Polsce szacowana jest na kilka tysięcy, i o ile przemysłowe zastosowanie jest możliwe do skutecznego kontrolowania, o tyle stosowanie dichlorometanu przez poszczególnych konsumentów, a czasem nawet przez profesjonalne firmy, jest nieodłącznie związane z narażeniem ich zdrowia i życia nie tylko ze względu na brak możliwości realnej kontroli, ale także ze względu na wysokie koszty stosowania środków ochronnych.
Wszystkie środki ostrzegawcze oraz środki regulujące stosowanie dichlorometanu okazują się nieskuteczne w warunkach wysokiej toksyczności oraz lotności tego związku chemicznego, dlatego konieczne jest całkowite wycofanie dichlorometanu z szerokiego użytkowania przez konsumentów. Czynnik ekonomiczny nie powinien stanowić uzasadnienia dla powszechnego stosowania tej trucizny. Argumentem za ograniczonym użyciem dichlorometanu przez konsumentów nie mogą być także interesy przemysłu produkującego środki zawierające DCM, gdyż koszty społeczne powszechnego stosowania tego związku w ogólnym rozrachunku znacznie przekraczają korzyści płynące ze stosowania tej substancji.
John Bowis (PPE-DE). - Madam President, I agree with the very last phrase that the Commissioner used, that we can welcome this compromise and, on that basis, I congratulate the rapporteur and the shadow rapporteurs on bringing this together.
It has been a hard road to get to this. Originally the Commission came forward with a proposal to ban this substance for individual use – not for professional use – and the rapporteur brought forward these proposals to extend this to professional use. And so we listened to the evidence of our constituents, as Graham Watson has done. He has talked about industrial lobbies. He has also referred to an industrial lobby in his constituency, which successfully persuaded him of the alternative. We know that 90% of paint strippers use DCM, so we had to look at the balance of this.
None of us wants to go over the top in our descriptions of the dangers. Sometimes when I was listening this evening to the hazards of this substance, I wondered why we are satisfied that industrial workers should be subjected to it but not allow professionals to use the substance, within the rules and under strict guidance; and all the clothing that Graham Watson is going to issue to people in the future – these white suits, or whatever they are, a space-age parliamentary benefit – will be coming.
I think that this, among many other substances, poses a high risk. It is potentially hazardous. There is evidence that there have been accidents and people have been hurt. It is probably right that we take stronger action than has been taken in the past. That is why I accept and genuinely welcome the compromise that is being sought. It leaves the door open to Member States that wish to, and believe it is right to, continue under the tight rules that have been laid down to allow professionals – and only professionals – to use this in addition to industrial use.
But, Commissioner, you now have a responsibility to go back and do the research on the alternatives. Look at the alternatives that are available: NMP has been available for 11 years, but only now is found to be reprotoxic; there are flammable solvents that can cause glue-sniffing problems; there are date-rape drug substances that are seen as safe alternatives; there is DBE, about which not much is known; and there are the more basic blowlamps and sanding methods that can be used, although dust and other problems arise there. So let us now go back and thoroughly investigate the alternatives so that we really can be sure that we are providing a safer alternative for our constituents. If we find that some of the alternatives are no less dangerous, then I am sure the Commissioner or his successors will be back to tell us so and to bring forward a proposal – and if they do not I am sure Carl Schlyter will.
Zuzana Roithová (PPE-DE). - Paní předsedkyně, diflormetan má narkotické účinky, jež vedou k poškození centrální nervové soustavy a ztrátě vědomí, a také kardiotoxické účinky. Při zneužití, a tady můžeme uvažovat i o terorizmu, existuje přímé nebezpečí smrti. Proto podporuji jeho zákaz pro používání běžnými spotřebiteli a zásadní omezení pro profesionální užití. Vzhledem k tomu, že existují alternativní látky pro odstraňování barev, které snad nejsou tak toxické, je dle mého názoru zbytečné umožnit výjimky. Návrh, o kterém budeme zítra hlasovat, však umožňuje členskému státu v odůvodněném případě požádat Evropskou komisi o výjimku, ovšem za velice striktních podmínek. Ráda bych slyšela, podle čeho bude Komise nebo někdo jiný posuzovat odůvodněnost případné žádosti o výjimku a jak bude kontrolovat dodržení těch omezujících podmínek.
Günter Verheugen, Vizepräsident der Kommission. − Frau Präsidentin, meine Damen und Herren! Lassen Sie mich zunächst ein Wort an Graham Watson richten. Graham, Sie haben beim Zustandekommen dieses Vorschlags eine wichtige Rolle gespielt. Denn zu einem bestimmten Zeitpunkt, als Sie mich persönlich über das jahrelange Problem informiert haben, das Sie mit der Kommission hatten, ist mir klar geworden, dass es sehr wohl Alternativen zu diesem Stoff gibt, und Sie werden zugeben, dass es von da an sehr schnell ging. Es war meine persönliche Anweisung an meine Generaldirektion, den Gesetzesvorschlag zu unterbreiten, weil mir durch den Kontakt mit Ihnen klar geworden war, dass es Alternativen gibt. Ich habe an anderer Stelle hier in diesem Parlament gesagt – und da bitte ich, besonders Herrn Holm zuzuhören –, ich bin zwar der Industriekommissar, aber ich bin nicht der Meinung, dass ein Industrieprodukt, wenn es gefährlich ist, auf dem Markt bleiben darf, nur damit man damit Geld verdienen kann. Ich bin der Meinung, wenn wir es mit einem gefährlichen Industrieprodukt zu tun haben und es eine Alternative dazu gibt, man es substituieren kann, dann muss man es substituieren. Das ist der Grundsatz, dem ich auch gefolgt bin, als wir hier REACH beraten und beschlossen haben, und all die Substanzen, Herr Holm, von denen Sie gesprochen haben, fallen jetzt unter REACH.
Normalerweise wäre Dichlormethan auch unter REACH gefallen, aber weil hier die Gesundheitsgefahr so evident ist und wir es mit so vielen Fällen zu tun haben, haben wir diesen Stoff vorgezogen, und ich schließe überhaupt nicht aus, dass es andere Stoffe gibt, bei denen wir das auch tun müssten, wenn die Gesundheitsgefahren so evident sind und wir nicht warten können, bis das sehr umfangreiche und anspruchsvolle REACH-Verfahren abgeschlossen ist.
Ich möchte auch klarstellen, Herr Holm, dass ich auch einem weiter gehenden Kompromiss zugestimmt hätte. Wenn Sie, das Parlament, mit dem Rat hätten vereinbaren können, dass die gewerbliche Nutzung von Dichlormethan verboten wird, hätte ich dazu heute Abend auch ja gesagt. Machen Sie bitte nicht die Kommission dafür verantwortlich, dass es eine Reihe von Mitgliedsländern gibt, die aus Gründen, die ich nicht kenne, nicht weiter gehen wollten. Das ist ja auch der Grund gewesen, warum die Kommission den Vorschlag, den sie gemacht hat, so gemacht hat, denn wir wollten ja einen Vorschlag unterbreiten, der eine Chance hat, angenommen zu werden, und genauso ist es jetzt ja auch gekommen.
Meine letzte Bemerkung betrifft die Ausführungen von Herrn Bowis, was die Frage der toxischen Wirkungen der Alternativen angeht. Es ist bei Chemikalien eigentlich immer so, dass man den Grad der Risiken, die man hat, immer abwägen muss. Bei den bereits im Handel befindlichen Alternativstoffen haben unsere umfangreichen und gründlichen Studien ergeben, dass bei keinem einzigen die Eigenschaften auftreten, die bei Dichlormethan so gefürchtet sind, nämlich die direkte toxische Wirkung auf das zentrale Nervensystem. Das gibt es wirklich nur bei Dichlormethan und nicht bei den anderen.
Wir wissen nur von sehr wenigen Unfällen mit den Alternativstoffen. Das gilt auch für Länder, in denen die Verwendung von Dichlormethan bereits verboten ist, wie Dänemark, Österreich und Schweden. Wenn sich das ändern sollte, wird die Kommission selbstverständlich die Lage überprüfen und gegebenenfalls auch für andere Stoffe Maßnahmen vorschlagen.
Lassen Sie mich zum Schluss noch eine Bemerkung zu den Ausführungen von Herrn Holm machen, die ich gerade vergessen hatte, was die Frage angeht, ob die Kommission Mitgliedsländer dazu zwingt, fortschrittliche Umwelt- oder Gesundheitsregelungen wieder abzuschaffen, weil sie dem Binnenmarkt widersprechen. Das tut die Kommission nicht. Es ist sogar ausdrücklich im geltenden Recht festgelegt, dass Mitgliedsländer das Recht haben, dann abweichende Regelungen, also von den Binnenmarktregeln abweichende nationale Regeln zu erlassen, wenn sie dies aus gesundheitlichen oder Umweltgründen für erforderlich halten.
Da ich für die Überprüfung der Notifizierung solcher abweichenden Regelungen verantwortlich bin, kann ich Ihnen sagen, dass die Kommission hier nach einem ganz klaren und eindeutigen Prinzip handelt. Wir nehmen die gesundheitspolitischen und umweltpolitischen Argumente der Mitgliedsländer ernst, wenn sie aus diesen Gründen abweichende Regeln erlassen, und zwingen sie nicht dazu, mehr Umwelt- oder Gesundheitsschutz wieder rückgängig zu machen. Wenn Sie eine solche Information haben, die Ihren Vorwurf bestätigt, und zwar aus den letzten Jahren – die, die Sie erwähnt haben, stammt aus dem Jahr 1995, damit habe ich bei Gott nichts zu tun – dann würde ich diesen Vorwurf gerne sehr genau, konkret kennenlernen, um ihn entkräften zu können.
Carl Schlyter, föredragande. − Fru talman! Jag vill komma tillbaka till vad Watson sa. Watson har också spelat en roll. Trots att du inte är medlem av vårt utskott, har du ändå påverkat vårt utskott och hjälpt till att få en kompromiss. Naturligtvis har även den personal varit viktig som har hjälpt mig att nå denna överenskommelse.
Jag kan bara bekräfta vad kommissionär Verheugen säger. Kommissionen har hela tiden gentemot mig i alla fall varit tydlig med att om rådet och parlamentet hade kommit fram till en mer långtgående kompromiss med totalförbud, hade kommissionen accepterat den. Det har inte funnits några oklarheter mellan kommissionen och mig i fråga om detta.
Jag vill bara exemplifiera denna kemikalie. Om jag skulle öppna en enda enkilosburk här och nu och sprida ut den över bänkarna, måla ut den, skulle vi faktiskt i hela denna otroligt stora sal överskrida gränsvärdet en aning. Så pass starkt toxisk är denna kemikalie.
Jag kan bara avsluta debatten med att vädja till kommissionen nu att se till att de medlemsstater som söker undantag för professionell användning får undantaget tillbakadragit om det regelbundet bryts mot de nya hårdare reglerna. Vi vet, alla vet och alla undersökningar visar att om man ska använda diklormetan på ett korrekt sätt för att skydda arbetarnas hälsa, så är medlet både oekonomiskt och oekologiskt. Om DCM får agera på korrekta marknadsvillkor, det vill säga om lagstiftningen följs, så gör sig DCM självt konkurrensmässigt helt utslaget väldigt snabbt och skulle ersättas av alternativen. Jag kan vädja till kommissionen nu: Se till att reglerna följs. Då kommer DCM att fasa ut sig självt tillräckligt snabbt.
President. − The debate is closed.
The vote will take place tomorrow.
Written statements (Rule 142)
Gyula Hegyi (PSE), írásban. – Az Európai Parlament mai döntésével jelentősen szigorítja a diklór-metán nevű oldószer használati lehetőségét. A szocialista frakció témafelelőseként üdvözlöm a döntést, amelyben sok munkánk van. Az utóbbi években sokan meghaltak a diklór-metán használata miatt. A könnyen párolgó anyag károsítja az idegrendszert, és ezért rákkeltő hatása is van. Elsősorban az egyéni felhasználók, a saját otthonukat kifestők és a szobafestők voltak az áldozatok, hiszen az ipari üzemekben betartanak bizonyos biztonsági előírásokat. Egyes európai üzemekben olyan magas koncentrációt mértek ebből az anyagból, ami – tartós kitettség esetén – a dolgozók tíz százalékánál okozna rákot.
A most megszavazott kompromisszumos megállapodás szerint a diklór-metánt csak az iparban, szigorú biztonsági követelmények mellett lehet a jövőben festékeltávolításra használni. A lakosság és a mesteremberek a számos hasonlóan hatékony, de nem egészségkárosító vegyszer egyikével, vagy például égetéssel szabadulhatnak meg a fölösleges festéktől.
A legfontosabb az, hogy a rákkeltő anyagot zárt közterületeken, például bevásárlóközpontokban és aluljárókban ne használhassák, hiszen az illékony anyag gőze nehezebb a levegőnél, így a mérések szerint lesüllyed, és különösen a gyerekeket veszélyezteti. Frakciónk a döntésnél messzemenően figyelembe vette az érintett szakszervezetek véleményét, hiszen az ipari felhasználás esetében számunkra elsősorban a dolgozók egészsége a fontos.
Bogusław Rogalski (UEN), na piśmie. – Panie Przewodniczący,
Jak wiadomo wiele niebezpiecznych substancji chemicznych jest dopuszczonych do powszechnego użytku mimo szkodliwych składników, które wchodzą w ich skład. Jedną z takich właśnie substancji jest dichlorometan, stosowany głównie do produkcji farmaceutyków, rozpuszczalników oraz innych produktów.
Jest on szczególnie szkodliwy dla ludzkiego zdrowia, gdyż według klasyfikacji jest on rakotwórczy. Uszkadza układ nerwowy oraz powoduje poważne uszkodzenia organów wewnętrznych, co łączy się z bezpośrednim zagrożeniem dla życia ludzkiego.
Ze względu na szybsze tempo wentylacji płuc na zatrucie bardziej podatne są dzieci, jak i osoby zagrożone chorobami sercowo-naczyniowymi. Alarmujący jest fakt, iż odnotowano przypadki śmiertelne wynikające z zatrucia dichlorometanem.
Wiedząc, iż na rynku istnieją produkty, które można uznać za alternatywne dla tych zawierających dichlorometan, jak i zauważając fakt, iż niektóre kraje członkowskie zakazały stosowania tej substancji, wydaje się niezbędne wprowadzenie bezwzględnego zakazu jego stosowania.
Kolejnym argumentem za usunięciem DCM powinien stać się fakt, iż jak wskazują specjaliści zapewnienie bezpiecznego wykorzystania DCM przez konsumentów jest niemożliwe.
Propozycja Komisji w postaci wprowadzenia szkoleń dotyczących profesjonalnego wykorzystywania produktów zaw. DCM wiąże się z kosztami ok 1, 9 mln EUR w już pierwszym roku od wprowadzenia.
Wycofanie więc DCM z powszechnego obiegu wydaje się rozwiązaniem najbardziej sensowym oraz odpowiedzialnym.