Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 januari 2009 - Strasbourg

18. Bemyndigande för att ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 (konvention nr 188) (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Ilda Figueiredo, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 (konvention 188) (KOM(2008)0320 – C6-0218/2008 – 2008/0107(CNS)) (A6-0423/2008).

  Ilda Figueiredo, föredragande. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar. I och med detta betänkande skulle vi vilja godkänna förslaget till rådets beslut om ILO:s konvention nr 188 om arbete i fiskenäringen, med fastställande av internationella minimistandarder som måste följas och rättvisare villkor runtom i världen. Vi vill på detta sätt råda bot på att många konventioner som gäller arbete till sjöss inte ratificeras.

Denna konvention, som antogs vid Internationella arbetskonferensens 96:e sammanträde i juni 2007, syftar till att upprätta internationella minimistandarder för arbete inom fiskenäringen och att främja rimliga arbets- och levnadsförhållanden för fiskare. Konventionen omfattar bland annat andra viktiga frågor som hälsa och säkerhet i arbetet, bemanning och vilotid, besättningslistor, repatriering i händelse av problem, rekrytering och förmedling av arbetstillfällen samt social trygghet.

Yrkesutövare inom fiskenäringen har väntat länge på ett antagande av denna ILO-konvention om arbete i fiskenäringen eftersom de anser att den skulle innebära ett framsteg med hänsyn till respekten för denna strategiskt viktiga sektor som sysselsätter 30 miljoner människor runt om i världen.

Under 2003 inledde ILO:s ledning och de tre ILO-parterna arbetet med att utarbeta en uppdaterad och heltäckande internationell arbetsnorm för fiskenäringen som skulle ge fiskare över hela världen ett lämpligt skydd, med tanke på sektorns särskilda karaktär och särskilda arbets- och levnadsförhållanden. Med tanke på det stora antalet dödsolyckor – som bland annat har samband med förhållanden som kännetecknas av hård exploatering och bristfälligt skydd – behöver denna sektor särskilt skydd.

Konventionen utgör även en revidering av befintliga konventioner för sektorn, särskilt om minimiålder, om läkarundersökningar för fiskare, om fiskares avtal om anställning och om logi för fiskare. Konventionen åtföljs av rekommendation nr 199. Det bör understrykas att det var nödvändigt att anta denna konvention efter att den konsoliderade ILO-konventionen om arbete till sjöss antogs i februari 2006 och som uteslöt fiskesektorn från dess tillämpningsområde.

Vi begär nu att allt görs för att medlemsstaterna snarast ratificerar konventionen (helst före 2012) eftersom den kommer att träda i kraft när den har ratificerats av tio av ILO:s 180 medlemsländer (varav åtta måste vara kustländer). Det är dock lika viktigt att bestämmelserna börjar tillämpas i de länder där de än så länge inte införts.

Slutligen skulle jag vilja tacka alla de som har hjälpt till med att utarbeta detta betänkande, däribland min kollega Willy Meyer, föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. Jag hoppas att alla ledamöter informerar sina nationella parlament och regeringar så att denna konvention kan ratificeras så fort som möjligt.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Fiskeyrket är till sin natur ett av de mest världsomspännande yrkena och möter globaliseringen i alla avseenden. Cirka 30 miljoner människor arbetar inom fiskenäringen och utsätts för stora prövningar och risker, vid sidan av globaliseringseffekterna. Enligt statistiska uppgifter från ILO, som man erhållit genom att jämföra antalet dödsolyckor inom fiskenäringen med antalet dödsolyckor i arbetet i allmänhet, är fiskeyrket ett av de farligaste arbetena i världen.

Alla EU-institutioner stöder det allmänt erkända handlingsprogrammet för anständigt arbete. Kommissionen förstärkte nyligen sitt engagemang i och med den förnyade sociala agendan och en rapport med anknytning till meddelandet om anständigt arbete från 2006. En viktig del när det gäller kommissionens insatser är dess stöd för internationella arbetsstandarder. En allmän förbättring av säkerhetsvillkor, läkarvård och rättsligt skydd inom fiskenäringen tillsammans med liknande sociala trygghetsnivåer som för arbetstagare inom andra branscher kan endast nås om ansträngningar görs för att fastställa minimistandarder på internationell nivå. EU-medlemsstaterna har, som medlemmar i ILO och med stöd från kommissionen, bidragit fullt ut till upprättandet av en uppdaterad och målinriktad konvention som kommer att leda till ett fastställande av dessa internationella minimistandarder. Dessa kan kompletteras med harmoniserings- och genomdrivandemekanismer, till exempel inspektioner i utländska hamnar på vissa villkor. Konventionen och den icke rättsligt bindande rekommendationen antogs i juni 2007 av ILO:s ledning.

Konvention nr 188 innehåller en översyn av flera äldre ILO-standarder för fiskare, och när den träder i kraft kan den ge lika och förbättrade villkor för alla. Konventionen reglerar frågor som minimiålder, läkarundersökningar, bemanning, vilotid, anställningskontrakt, repatriering, rekrytering och utplacering, lön, mat och inkvartering, läkarvård och social trygghet. Några delar i den nya konventionen rör samordning av de sociala trygghetssystemen, och detta är ett område där gemenskapen har exklusiv befogenhet. Medlemsstaterna måste därför få tillåtelse från rådet att ratificera dessa delar av konventionen. Flera andra frågor utgör områden med delad befogenhet. Eftersom de nya ILO-standarderna måste träda i kraft snarast möjligt föreslår kommissionen att medlemsstaterna uppmanas att skynda på inlämnandet av sina ratificeringshandlingar och lämna in dem (om möjligt) senast den 21 december 2012. Denna uppmaning kommer att backas upp i och med den översyn som rådet ska göra av ratificeringsförfarandet före januari 2012.

  Iles Braghetto, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som vi vet och liksom någon sa tidigare i kväll anser ILO att fiskesektorn är en av de branscher som har de farligaste arbetsmiljöerna. Antalet dödsfall uppgår varje år till nästan 24 000, vilket ger en uppfattning om hur omfattande problemet är. Fiskesektorn behöver därför vittomfattande bestämmelser och internationella lagar så att man vederbörligen kan garantera levnads- och arbetsvillkoren för fiskarna runt om i världen, som ofta utsätts för förhållanden som kännetecknas av hård exploatering.

Konvention nr 188 om arbete i fiskenäringen är därför en rättsakt av grundläggande betydelse eftersom den syftar till att skapa lika villkor inom sektorn och rättvisare konkurrensvillkor. I enlighet med vad som tidigare nämnts främjar konventionen anständiga levnads- och arbetsvillkor för fiskare, hälsa och säkerhet i arbetet, lämpliga vilotider, besättningslistor, repatriering, rekrytering, lön och social trygghet.

Denna inledande debatt har faktiskt fått oss att inse att det finns en så pass bred gemensam uppfattning om att det är viktigt att införa denna konvention. Vi skulle därför helt enkelt vilja understryka att medlemsstaterna omgående måste ratificera konventionen så att den kan träda i kraft snarast möjligt.

  Proinsias De Rossa, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag är mycket glad att få tala om den här frågan i kväll. Jag anser att en fiskares arbete, eller för all del en kvinnlig fiskares om de nu finns, är ett av världens farligaste. Enbart på Irland går det sällan ett år utan att en fiskebåt försvinner till havs, och många fiskare skadas i arbetet.

När jag tidigare var socialminister på Irland var det min uppgift att försöka hitta ett sätt för att rättigheterna för människor som arbetar ombord på fiskebåtar skulle respekteras. Det är ett mycket komplext område där frågan är om man arbetar enligt ett ”arbetsavtal” eller ett ”avtal om arbete” – skillnaden uppstår mellan dem som arbetar som vanliga anställda av skatteskäl och därmed betalar sina sociala avgifter till skepparen som är arbetsgivare, och de som delar på behållningen av fångsten men inte behandlas som vanliga anställda. Svårigheterna att förena dessa ställningar är extremt komplexa. Som minister lyckades jag hitta en europeisk lagstiftning som löste problemet för en kort period, men tyvärr ifrågasattes den senare och visade sig inte exakt gälla den aktuella frågan.

Det är självklart mycket viktigt att ha gemensamma minimistandarder som är internationellt tillämpliga. Det innefattar standarder för hälsa och säkerhet ombord, boende, livsmedelsförsörjning och definitivt garantin att minimiersättningen också tillämpas på dem som är anställda och att det finns en skyldighet för fartygsägare och skeppare att se till att människors avgifter verkligen betalas.

Det är viktigt att dessa är globala minimistandarder, för tyvärr har tendensen gått i riktning mot en allt snabbare försämring på området, och definitivt även inom andra områden. Jag vill därför yrka på att överenskommelsen godkänns så snart som möjligt. Jag tycker att 2012 är långt borta, och vi borde försöka korta av den tidsperioden om det alls är möjligt.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Det är mycket viktigt att fiskare har rimliga arbetsförhållanden, så säkert som ett högriskarbete som fiske nu kan vara, och att det erbjuder en rimlig ersättning som gör det möjligt för fiskare av båda könen att försörja sig och sina familjer. Det ekonomiska resultatet behöver också vara en stabil och tillförlitlig grund för våra kustområden. Det råkar vara så att man anser det mycket svårt att överleva vid kustområdena i min valkrets.

Frågan för mig i den här debatten är huruvida ratificeringen av Internationella arbetsorganisationens konvention 188, som innebär att förordningen och policyn utsträcks till dem som arbetar med fiske, främjar och skyddar fiskare eller om det blir ett hinder och huruvida det kan bli till den globala neutrala arena som fiskeindustrin behöver för att överleva.

En kenyansk delegation berättade om ett japanskt moderfartyg som fiskar både i sitt och sina grannländers vatten. Vilka villkor har de som arbetar på det fartyget? Efter vad jag har förstått var de inte goda. Det jag vet är att den fisk som fångas inte kommer Afrikas folk till del, även om den kommer från deras territorialvatten. När fisken säljs på den internationella marknaden sker det inte heller till priser som Europa, särskilt Irland, kan matcha.

Fiskare utan arbete på Irland vägras socialbidrag, och det skapar stora påfrestningar. Om ratificeringen innebär att antalet fiskeolyckor minskar och att fiskare får tillgång till socialförsäkringsförmåner och sociala förmåner som medicinsk vård och arbetslöshetsunderstöd, då välkomnar jag det och uppmuntrar till ratificering. Om det dessutom främjar fisket som en livskraftig industri för små och medelstora aktörer, särskilt familjeägda fiskebåtar, då stöder jag det definitivt eftersom fiske är farligt och i många delar av världen en exploaterande verksamhet – och det gäller inte bara fisk utan även människor. Kan och kommer ratificeringen att göra det? Jag hoppas det.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Fru talman! En hållbar förvaltning av fisket innebär självklart en reglering av fiskeansträngningarna, men hänsyn borde även tas till fiskares ansträngningar. Fiskeyrket är, vilket alla håller med om, det mest krävande arbetet i världen, särskilt när det gäller havs- och djuphavsfiske, även om våra förutsättningar är annorlunda nu än vad de var för baskerna och islänningarna på 1800-talet som var ute till havs under mycket långa perioder. Det är dock fortfarande ett mycket krävande yrke som förtjänar all respekt med tanke på att det inträffar cirka 24 000 dödsfall varje år.

Fiske är ett utmärkt exempel på en global verksamhet som har sin grund i globaliseringen av resursen, nämligen fisken. Fisken bryr sig inte om landgränser, så internationell lagstiftning är därför den enda lämpliga lösningen. Eftersom fiskarnas arbete måste regleras på internationell nivå är den lagstiftande instansen givetvis ILO. De första ILO-konventionerna om fiske med bestämmelser om minimiålder, anställningskontroller, läkarundersökningar och inkvartering kom till för 50 år sedan. Den nuvarande konventionen, konvention nr 188, kommer därmed att innebära att de tidigare konventionerna ändras, kompletteras och ses över. Konventionen måste ratificeras snarast möjligt och före 2012. Den är ett bra exempel på flera olika parters gemensamma förvaltning av gemensamt ägda globala resurser. Konventionen behövs nu eftersom de personer som har havsrelaterade yrken – hamnarbetare, fiskare, sjömän – får, i den nuvarande globala ekonomiska konkurrensen, utstå arbetsförhållanden som kännetecknas av utnyttjande, exploatering och smuggling och till och med slavliknande arbete i besparingssyfte.

Ett rättsligt skydd är därför nödvändigt när det gäller hälsa, inkvartering, säkerhet, arbetstid, levnadsvillkor, lön, läkarvård etc. och därmed även anställningskontrakt och social trygghet. Vi håller därför på att fastställa minimiregler för fiskares rättsliga ställning, och på så sätt skapar vi lika villkor när det gäller global konkurrens.

Detta betyder kanske inte mycket för europeiska fiskare som redan kan åtnjuta detta skydd, men för fiskare i övriga världen som i Peru, Asien eller Afrika är detta ett stort steg framåt.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag anser att kvällens debatt är oerhört viktig eftersom vi, i och med den resolution som jag tror att vi kommer att godkänna enhälligt imorgon, med Europaparlamentets samtycke kommer att ge ny stimulans till genomförandet av agendan för anständigt arbete som vi alla välkomnade förra året. Konvention nr 188 utgör bara en del i arbetet med att tillämpa denna agenda för fiskenäringen, som inte omfattades av standardavtalet om sjöfartsarbete, och liksom föregående talare sa är det mycket viktigt att vi också har ett minimiskydd på global nivå även inom denna sektor.

Jag tror att alla EU-medlemsstater kommer att ratificera denna konvention före 2012 i enlighet med vad som föreskrivs. Åtta medlemsstater har redan ratificerat den, vilket innebär att konventionen kommer att träda i kraft. Alla av oss som bor utmed kusterna kommer därmed att kunna vara stolta över att våra fiskare har ett rättsligt skydd och att de inte behöver konkurrera med fiskare från tredjeländer där fiskare får socialt stöd.

Jag skulle vilja påminna om att parlamentet redan har röstat för ett skydd till förmån för kvinnor som arbetar inom eller har anknytning till fiskenäringen. Kvinnliga anställda inom fiskenäringen, både direkt och indirekt, är en mycket viktig fråga. Om kvinnorna i kustområdena inte stod kvar vid männens sida skulle dessa områden bli mycket fattigare och mycket mindre befolkade, eftersom behov fylls av människor och inte bara genom lagtexter.

Vi främjar därför en kultur i kustområden, en social kultur som kommer att utnyttja de kulturella elementen i Europa med anknytning till havet och kustområden. Varje område, från norr till söder, har sina särskilda kännetecken. Den konvention som vi godkänner för ratificering i medlemsstaterna ger skydd i samtliga fall och tillgodoser fiskarnas samtliga behov.

Vi måste särskilt stödja åtgärder för att fiskarna ska få rätt till utbildning och äldrevård.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr kommissionsledamot! Precis som övriga parlamentsledamöter anser jag att det är nödvändigt att införa standarder för att garantera anständiga arbetsvillkor för anställda inom fiskenäringen. Europeiska unionen kan inte på 2000-talet tillåta villkor som för tankarna till slavarbete inom några som helst branscher. Jag uppskattar att ändringsförslagen antagits inom ramen för ett trepartssamtal där regeringar, arbetsgivare och arbetstagare tog fram en omfattande internationell arbetsstandard som beaktar denna sektors särskilda drag. Det är ett plus att de nya överenskommelserna innehåller regler om minimiålder, läkarundersökningar, vilotider och social trygghet och att de även rör logi, mat samt säkerhet och hälsa i arbetet. Allt detta kommer utan tvekan att bidra till anständiga arbetsvillkor för fiskare och samtidigt leda till en minskning av antalet skador och dödsfall. Även om jag företräder ett land som inte har något hav välkomnar jag denna standard. Jag stöder arbetstagarna inom fiskenäringen och hoppas att konventionen ratificeras snarast möjligt, inte bara eftersom jag tycker om fisk utan eftersom detta skulle gagna nämnda arbetstagare.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Även jag skulle vilja instämma med föredraganden, kommissionsledamoten och alla parlamentsledamöter som gladde sig åt ILO-initiativet och som uppmanar alla medlemsstater att ratificera konvention nr 188.

Problemet är att avregleringen av fiskesektorn – som är en vild marknad utan landgränser, principer eller begränsningar – inte bara inverkar negativt på fiskeresursernas hållbarhet utan även drabbar arbetstagarna själva. Skyddet för fiskare måste utgöra en väsentlig del av den gemensamma fiskeripolitiken, kanske själva kärnan i den.

Detta är min enkla begäran: att vi inte nöjer oss med att ratificera denna internationella konvention utan ser till att skyddet för fiskare står i centrum för den gemensamma fiskeripolitiken.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Jag hoppas att ni ger mig nöjet att notera alla de argument som framförts under debatten eftersom de, från flera och mycket olika synvinklar, betonat vikten av den konvention som diskuterats. Från lika många olika synvinklar och av starka argument framgår det att konventionen är viktig för vardagen för arbetstagarna inom fiskenäringen (som liksom jag nämnde i min introduktion uppgår till cirka 30 miljoner människor). Mina damer och herrar, enligt min uppfattning är det formella förfarandet för detta förslag tydligt. De politiska ansträngningar som vi nu ska göra måste inriktas på att få till en så snar ratificering som möjligt. Den tidsfrist som fastställts i kommissionens förslag är den senaste tänkbara tidsfristen, och alla påskyndanden av denna skulle enligt min mening vara till en fördel. Jag skulle än en gång vilja tacka fördraganden Ilda Figueiredo för det arbete som hon har gjort och alla parlamentsledamöter för det stöd som de visat för detta förslag.

  Ilda Figueiredo, föredragande. – (PT) Jag vill tacka talmannen och kommissionsledamoten samt de parlamentsledamöter som har talat och gett sitt stöd till ratificeringen av denna konvention. Jag är övertygad om att betänkandet kommer att antas i morgon av Europaparlamentet och därmed leda till att medlemsstaterna inom kort ratificerar konvention nr 188, åtföljd av rekommendation nr 199, om arbete i fiskenäringen.

I enlighet med vad som redan nämnts är målet att konventionen ska träda i kraft inom kort och helst före 2012, och detta är anledningen till att vi uppmanar alla medlemsstater att ratificera den. Konventionen kommer i betydande utsträckning att leda till internationella minimistandarder som utgör en garanti för bättre arbetsvillkor, större säkerhet och ett mindre antal dödsolyckor runt om i världen för denna mycket farliga men även strategiska sektor.

Konventionen kommer även att bidra till ett erkännande av fiskare, vars yrke är så pass slitsamt och måste stå i centrum för vår uppmärksamhet.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.