Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 januari 2009 - Strasbourg

2. Skydd av djur under transport (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Neil Parish, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om skydd av djur under transport (O-0134/2008 – B6-0496/2008).

  Neil Parish, författare. − (EN) Herr talman! Jag står upp här i dag för att ställa denna muntliga fråga, inte bara på utskottet för jordbruk och landsbygdens utvecklings vägnar, utan också för Animal Welfare Intergroup, eftersom jag menar att vi har ett mycket starkt jordbruk i EU. Ett starkt jordbruk kräver dock också att vi har För en stark välfärdspolitik. Jag menar nämligen att i framtiden kommer EU:s jordbruk att vara mycket av en högkvalitativ produkt med mycket höga välfärdsstandarder. Vi kan använda detta för att främja våra produkter på ett positivt sätt och därför är djurtransporter inte bara ett motiv, utan avgörande för den rätta lagstiftningen.

Den här morgonen vill jag hur som helst koncentrera mig på det faktum att lagstiftningen finns. Vi kan argumentera om huruvida detta är tillräckligt eller inte, men det viktigaste just nu är att vi kontrollerar lagstiftningen och verkligen försäkrar oss om att medlemsstaterna följer den. Vi vet nämligen, till exempel, att i vissa medlemsstater uppstår det problem mellan de nationella regeringar som stiftar lagarna och de regionala styren som ska genomföra dem. Det leder till problem. I slutändan är det djuren som blir lidande.

Jag skulle kunna betona många saker, men en särskild sak vi har problem med i EU är hästtransporter. Många hästar som är i slutet av sin karriär blir salami i Italien och de reser inte på något sätt under de bästa förutsättningarna. Vi har låtit följa många av dessa fordon genom våra medlemsstater och sett att reglerna inte har följts. Lastbilarna har inte stannat i rätt tid, fordonen har inte varit av rätt sort och de har varken haft luftkonditionering eller vatten. Detta får inte fortgå.

Jag står ofta upp och säger till kommissionen att inte lägga till kostnader, men om det är så att transportkostnaderna i samband med djurslakt, är större för att transportörerna måste göra ett bra jobb, ha rätt fordon och inte överfylla dessa fordon, så säger jag, okej, må så vara! I stället för att transportera djuren långa sträckor för slakt bör man slakta dem i medlemsstaterna och därefter transportera köttet kylt. Därför har vi mycket att göra i denna fråga.

Jag skulle också vilja säga till er att när Markos Kyprianou, den före detta kommissionsledamoten med ansvar för hälso- och konsumentfrågor, var kommissionsledamot försäkrade han oss återigen om att han inte bara skulle se till att den aktuella lagstiftningen tillämpades korrekt utan att han också återigen skulle se över situationen i slutet av perioden. Vi går snabbt mot slutet på den här parlamentssessionen och slutet för den nuvarande kommissionen och jag skulle vilja uppmana Androulla Vassiliou, som har varit en mycket bra ersättare till Markos Kyprianou, att fullfölja detta åtagande eftersom djurtransporter är någonting vi måste ta på största allvar.

Vi har påpekat detta många gånger innan, men vi är ett civiliserat samhälle och ett civiliserat samhälle bedöms i stor utsträckning efter hur det behandlar sina medborgare och sina djur. Därför kan jag, som jag har sagt, inte nog betona detta.

Min sista punkt rör den muntliga frågan och det faktum att förordningen om skydd av djur under transporter trädde i kraft 2007. Därför borde kommissionen ha fått de första årliga rapporterna från medlemsstaterna om genomförandet av förordningen. Kan kommissionen redogöra för vilka medlemsstater som har lagt fram sina rapporter? Har kommissionen redan gjort en preliminär analys av rapporterna som gör att den kan uttala sig om inte bara bristerna och svårigheterna, utan även de främsta framstegen i genomförandet av denna förordning? Kommer kommissionen följaktligen att ta fram en rapport om medlemsstaternas genomförande av förordningen? En sådan analys är avgörande för den planerade översynen av förordningen om skydd av djur under transport. Därför, herr kommissionsledamot, skulle jag vilja ha svar på dessa frågor.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag håller fullständigt med Neil Parish om att hur vi behandlar djur, däribland boskap, är en fråga som utan tvivel omfattar både etik och civilisation. Kommissionen är medveten om att transporter av djur för kommersiella ändamål kan innebära allvarligt lidande för djuren. Särskilt så kallade djur av mindre värde, t.ex. slaktdjur, utsätts för sådant lidande. Genomförandet av lagstiftningen om långväga transporter är inte tillfredsställande. Under de senaste månaderna har kommissionen fått rapporter om fall av djurplågeri. Kommissionen fortsätter att stödja de bästa alternativ som finns för att förbättra situationen. Slutmålet är en bättre efterlevnad av EU:s bestämmelser och därmed friskare djur och anständiga levnadsvillkor för de berörda djuren. I en undersökning som genomförts av det gemensamma forskningscentret kom man fram till att nya och mer effektiva kontrollsystem, t.ex. övervakning av transporter med hjälp av satellitbaserade positionsbestämningssystem, skulle bidra till att förbättra situationen och möjliggöra ett mer öppet genomförande av bestämmelserna. Användningen av denna nya teknik skulle också bidra till att minska den administrativa bördan för mellanstatliga myndigheter och organisationer.

Före mandatperiodens slut överväger kommissionen även att föreslå nya normer som bygger på resultat av vetenskaplig forskning om transporttider, antalet lastade djur och antal djur per fordon. Kommissionen utvärderar genomförandet av EU-lagstiftningen utifrån rapporter som lämnats av medlemsstaterna enligt gällande EU-bestämmelser. Informationen i dessa rapporter ställs samman med resultaten av stickprovskontroller som utförts av veterinärexperter i medlemsstaterna. Resultaten av kontrollerna som utförts av kommissionens experter offentliggörs på kommissionens webbplats. En utvärdering av data från rapporter som offentliggjorts av internationella icke-statliga organisationer verksamma inom detta område är också på gång.

De flesta medlemsstater lämnade redan 2007 rapporter om djurtransporter till kommissionen. I slutet av 2008 saknades fortfarande rapporterna från Cypern, Litauen, Malta, Bulgarien och Luxemburg. Kommissionen har påmint dem om deras skyldighet och situationen kommer att övervakas noga. I förordning (EG) nr 1/2005 krävs emellertid inte att kommissionen ska lägga fram någon rapport om utvecklingen när det gäller genomförandet av förordningen i medlemsstaterna. Kommissionen delar uppfattningen att verkställighet är en viktig aspekt av alla lagar som föreslås. Kommissionen ägnar därför stor uppmärksamhet åt en analys av medlemsstaternas rapporter och en eventuell framtida ändring av gemenskapens förordningar på detta område.

  Struan Stevenson, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt oss först titta på bakgrunden till allt detta. Den obligatoriska gränsen på åtta timmar för djurtransporter godkändes i december 2004 och trädde i kraft i januari 2007 i alla de 27 medlemsstaterna. Förordningen innehåller särskilda undantag för längre resor förutsatt att man kan visa att fordonsstandarden har förbättrats, att djuren har tillgång till vatten, temperaturreglering och adekvat ventilation samt att det ingår upprepade pauser i restiden.

Särskilda undantag tillåts också för avlägsna landsbygdsområden och öar, som till exempel Orkney och Shetland i min valkrets, där längre restider är oundvikliga. I dessa fall har man dock inrättat speciella viloplatser så att djuren kan ha det relativt bekvämt under transporten. Dessutom har man infört ett totalt transportförbud för vissa djur som kalvar som är yngre än tio dagar och lamm som är yngre än en vecka.

Jag meddelar med viss tillfredsställelse att dessa transportregler verkligen har följts, framför allt i länder som Skottland, som alltjämt har bland de högsta nivåerna av bästa praxis i hela EU. Neil Parish tog upp olika rapporter om att dessa regler inte följs lika strikt i andra delar av EU, framför allt i vissa av de södra Medelhavsländerna och i några av de nya östeuropeiska medlemsstaterna och detta oroar mig. Framför allt är jag bekymrad över transporterna av hästar till slakt, som Neil Parish betonade.

Icke-statliga organisationer för djurens välbefinnande lägger fortfarande fram bevis på hemska övergrepp, till exempel hästar och annan boskap som transporteras långa sträckor i brännande hetta, utan tillgång till vatten eller adekvat ventilation, utan viloperioder, inpackade i överfulla lastbilar. Under resan blir djuren alltmer utmattade och uttorkade. Några dukar under på grund av hettan och man kan se hur de desperat flåsar och flämtar för att få luft. I värsta fall dör många av dem. Detta förfarande måste stoppas och förordningen måste följas strikt i alla medlemsstater.

Jag stöder kraven i Neil Parishs muntliga fråga i dag på att man ska kontrollera att dessa åtgärder följs. Jag hoppas att kommissionen nu kommer att kunna ge oss denna information och försäkra oss om att man vidtar åtgärder för att se till att maxgränsen på åtta timmar för djurtransporter verkligen följs, med de undantag jag nämnde, samt att de nuvarande grymma brotten mot den befintliga gemenskapslagstiftningen upphör.

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Som Struan Stevenson påpekade är transporter av djur en särskilt viktig fråga för vissa länder i EU beroende på deras geografiska läge, deras yta och storleken på deras handelsutbyte.

Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja ta upp två specifika frågor. För det första tycker jag fortfarande att det förefaller uppenbart att kommissionen stöter på svårigheter att genomföra en analys av situationen inom hela gemenskapen. Fastän medlemsstaterna – som vi har sett – enligt den gällande förordningen varje år ska lägga fram en rapport om de inspektioner som genomförts under föregående år fastställs inte något minsta antal inspektioner i förordningen, och det verkar inte heller finnas någon enhetlighet i fråga om statistiken. Detta gör att data från de olika länderna inte kan jämföras. Jag anser därför att denna situation bör rättas till så snart som möjligt för att gagna alla inblandade.

Men det är ännu en fråga som bekymrar mig. I ditt anförande beskrev du djur som transporteras till slakt som mindre värda. Jag håller definitivt inte med dig om det. Personligen anser jag att de har ett högt ekonomisk värde och jag är säker på att näringslivet håller med mig. Eftersom det förhåller sig så och detta kött har ett högt ekonomiskt värde är goda transportförhållanden nödvändiga oavsett slutmålet – till och med om det är slakthuset – och oavsett transportsträckans längd. Med andra ord, det är en viktig angelägenhet – faktiskt den viktigaste – att dessa djur transporteras under goda förhållanden.

Jag vill därför be er att ta hänsyn till dessa synpunkter i de föreslagna ändringarna av förordningen som kommissionen arbetar med. Vi vet att reformen, förutom ny teknik, kommer att gälla förändringar i fråga om maximal transporttid – vilket har nämnts här – och högsta och lägsta temperaturer vid transporter av djur.

Jag ber er igen, herr kommissionsledamot, och jag ber kommissionen att man ska söka efter och hitta en solid vetenskaplig grund för de föreslagna ändringarna innan man ändrar sådana grundläggande drag. Jag skulle dessutom vilja be er att vi ska avstå från att i smyg införa de föreslagna ändringarna av de gällande förordningarna i rapporter som inte har något att göra med transporter – jag talar om skydd av djur vid tidpunkten för slakt, en rapport som vi arbetar med just nu – så länge vi inte har denna solida vetenskapliga grund, som för närvarande saknas på vissa punkter. Jag anser att vi alla – både kommissionen och parlamentet – ska lägga korten på bordet när det gäller så angelägna och viktiga frågor.

  Anne E. Jensen, för ALDE gruppen. – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja säga att jag är lite besviken över att vi efter fyra år ännu inte har sett något förslag från kommissionen om hur vi kan skärpa lagstiftningen om djurtransporter. Det har funnits goda avsikter och konstruktivt samarbete mellan Markos Kyprianou, och nu även Androulla Vassiliou, och parlamentet. Men när får vi ett förslag? Det skulle jag mycket gärna vilja veta. Det är också viktigt att vi lyckas se till att lagstiftningen genomförs. Det är viktigt att se till att vi faktiskt begränsar transporttiden för slaktdjur till åtta timmar. Men vi ska gå ännu längre. Vi ska inte bara tala om en tidsbegränsning. Forskningen har visat att en timme kan vara för mycket om djuret inte är starkt nog att transporteras och att längre transporter kan gå bra om djuret är starkt och friskt och transporteras under goda förhållanden. Vi kommer förmodligen att fortsätta att transportera avelsdjur långa sträckor och i det sammanhanget har parlamentet ju föreslagit ett pilotprojekt för vilostationer där djuren måste vila efter 24 timmar. Jag skulle vilja veta hur det går med projektet för viloplatser. Tanken är naturligtvis att sammanföra operatörer av kontrollstationer, veterinärmyndigheter, forskare och djurskyddsorganisationer så att de gemensamt kan fastställa god praxis inom detta område. Det är svårt att få igång ett sådant projekt, men det är värt försöket för det är viktigt att vår kunskap och forskning om djurskydd i samband med transporter också avspeglas i lagstiftningen och i praktiken.

  Janusz Wojciechowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Neil Parish har med rätta påmint oss om något som vi har påpekat många gånger i denna kammare, nämligen att hur vi behandlar djur avspeglar oss själva – det visar hur ”kultiverade” och civiliserade vi är. Det förekommer mycket djurplågeri i samband med transporter. Vissa förbättringar har gjorts genom att högre normer för djurtransporter har införts, men åtgärderna är fortfarande otillräckliga.

Enligt min åsikt skulle den rätta lösningen, en lösning som för första gången föreslogs för länge sedan, vara att begränsa transporttiden för djur till åtta timmar och den totala tid som djuren tillbringar på resa och i slakthuset till tolv timmar. Vi tänker lägga fram detta förslag inom ramen för det aktuella arbetet med förordningen om skydd av djur vid tidpunkten för slakt.

Mina damer och herrar! Att tala för humana åtgärder är en sak men det finns också ett annat argument, nämligen ett ekonomiskt (vilket är mer tilltalande för vissa människor). Poängen är att långdistanstransporterna ökar kostnaderna som i sista hand vältras över på konsumenterna. Vi borde beräkna dessa kostnader och använda dem som ett argument för att slutligen, efter åratals debatter, införa restriktioner på djurtransporter och lindra djurens lidande.

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! En civilisations utvecklingsnivå kan bedömas efter hur man behandlar de mest försvarslösa levande varelserna som finns i den civilisationen. Att döma av hur vi behandlar våra djur är vi fortfarande barbarer.

Jag minns när Sverige gick med i EU för snart femton år sedan. Debatterna innan vi gick med handlade mycket om djurtransporter. Det var ett område där vi skulle förbättra situationen. Så kom direktiv ett 2005. Villkoren för djuren förbättrades dock inte, utan vad vi fick höra då var att nu ska övervakningen fungera, nu ska GPS-system införas, nu ska chaufförerna bli utbildade, nu ska lastbilarna fungera bättre. Fem länder har inte ens brytt sig om att lämna in någon rapport. Jag kräver av kommissionen att ni bötfäller dessa länder omedelbart. När det gäller de andra 22 länderna, hur många kontroller har de gjort? Hur har de efterlevt reglerna? Fungerar det? Svaret är i många fall: Nej, tyvärr.

Sedan gav Kyprianou ett löfte till oss här om att återkomma innan mandatperioden är slut, om det behövs – och det behövs! – och om det finns opinion – och det finns opinion! Många av de nya medlemsländerna är faktiskt små och kanske inte behöver 24 timmar transporter plus 24 timmar transporter. Vi kommer att få ett nytt slakteridirektiv som innebär att vi kan ha mobila slakterier och minska behovet av transporter.

Vi behöver återkomma till villkoren för djuren under transporten. Hur många här skulle uppskatta att under 24 timmar ha fyra kor i sin dubbelsäng eller tio får? Så tätt är djuren nämligen packade idag. Eller tänk er att kycklingarna på översta lagret i lastbilen faktiskt inte är totalt förbjudna att låta avföringen rinna ner på dem under! Vem vill transporteras under sådana villkor? Jag inbjuder alla EU:s jordbruksministrar att delta tillsammans med mig i en transport från Stockholm till Bryssel på samma villkor som djuren har det. Undrar hur många som vill tacka ja till det. Kanske vill de hellre ändra lagstiftningen.

Vi talar om kostnader. Den största kostnaden här är en kostnad för miljön för de långa transporterna. Dessutom är det en kostnad i form av djurens lidande av de långa transporterna. De långa transporterna resulterar dock även i sämre kvalitet på köttet. Det är en total värdeförstöring. Ett stressat djur blir mycket ”sämre på bordet”. Lidandet följer alltså hela kedjan. Tänk på den bonde som har satsat mycket kraft och pengar på att få ett bra djur som sedan förstörs sista delen av sitt liv.

Nej, vi behöver ett nytt förslag före valet. Jag förstår inte hur vi ska kunna bedriva valrörelse om vi inte åtminstone har ett förslag från kommissionen, som visar att vi nu äntligen kommer att förbättra villkoren för djuren.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Utgångspunkten i denna diskussion är ju att djur är kännande individer. Djur har en förmåga att känna smärta, stress och lidande på precis samma sätt som vi människor. Det måste vi ta hänsyn till när vi stiftar lagar. Det görs inte idag.

Fler och fler djur transporteras inom EU. Det är en direkt följd av den inre marknaden. Den inre marknaden leder till specialisering. Man föder upp djur på ett ställe, man slaktar djuren på ett annat ställe, och man transporterar köttet till ett tredje ställe. Medlemsländer får inte ens förbjuda djurtransporter med hänsyn till djurskyddet. Det är egentligen oacceptabelt. I en svensk undersökning kom man fram till hur många djur som transporterades inom EU totalt över gränserna. För EU-15 konstaterade man att det handlade om 22 miljoner fyrfota kreatur, såsom grisar, hästar och kor, samt dessutom 500 miljarder fjäderfän, som transporteras varje år kors och tvärs mellan EU:s medlemsländer. Det var EU-15. Ni kan bara tänka er med EU-27. Då blir de siffrorna förstås mycket, mycket högre.

Jag vill fråga kommissionen när det nya djurtransportsdirektivet kommer. Kyprianou lovade ju att det skulle komma ett nytt direktiv under denna mandatperiod. Kan kommissionen lova det som vi i Europaparlamentet vill ha, nämligen en maxgräns på 8 timmar för djurtransporter. Jag vill också vända mig till Vladimir Špidla med ett par frågor. Du berättar att fem medlemsländer inte har lämnat in rapporter, vilket förstås är upprörande. Vad gör ni i kommissionen med dessa rapporter från medlemsländerna? Gör ni någon analys av dem? Vi i parlamentet vill ha en analys, en rapport från kommissionen, där ni sammanställer allting och anger tydliga åtgärder för hur man ska kunna förändra förhållandena för djurtransporter. När kommer alltså det nya direktivet med en 8-timmarsgräns, och kan vi få en analys av rapporterna från medlemsländerna?

  Godfrey Bloom, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är lika fascinerande som vanligt. Återigen ingen känsla för ironi här i kammaren. Ett av de största problem vi har, framför allt i Storbritannien, är den galna mängden regler och förordningar angående slakthusen som kom till för 10 år sedan. På så sätt lyckades man stänga över 1000 slakterier i Storbritannien, vilket gav upphov till mycket längre restider för djuren.

Min svåger är slaktare. Han äger ett slakteri i Yorkshire och under en period – och det här togs upp i tidningen Private Eye – var det en besökande veterinär som övervakade en veterinär som övervakade en köttinspektor som övervakade två slaktare! Det är sådant nonsens som uppstår genom den här organisationens regler och förordningar. Problemet är restiderna. Från Bridlington i min valkrets transporteras grisar, får och nötkreatur hela vägen genom England till Manchester för att så många slakthus har stängts. Det är detta vi måste ta itu med.

Jag talar också om hästtransporter. Min kollega, Nigel Farage, har berättat för mig att det finns länder i EU som faktiskt ser hästar som mat! Som engelsman finner jag det helt otroligt att folk skulle vilja äta sina hästar! En engelsman skulle lika ogärna äta sin häst som sin hund eller sina barn, men jag antar att detta är ett tecken på den enorma kulturella klyftan mellan oss och de andra medlemsstaterna.

(Skratt)

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Det kanske inte blir lätt att följa det! Låt mig säga att jag inte alls har svårt för effektiva och korrekta regler för djurens välbefinnande, men jag är oroad över att vi håller på att hamna i ett ekorrhjul och att vi kommer att dra åt snaran så hårt runt vår jordbruksindustri att den omöjligt kommer att kunna fungera i praktiken. Jag ser tecken på att en sådan utveckling håller på att bli resultatet av kommissionens samråd om en översyn av de maximala restiderna för djurtransporter och beläggningsgraden.

Låt oss erinra oss om att kommissionen misslyckades med att få sin vilja fram i 2005 års förordning. Mindre än två år efter att den trädde i kraft försöker dock kommissionen att försöka upphäva repeterbarheten för åttatimmarsgränsen. Jag måste säga att för min valkrets på Nordirland skulle det vara förödande eftersom vi måste resa över havet för att exportera djur – vilket vi gör – och om bara en åttatimmarsperiod är tillåten kommer detta att vara helt otillräckligt och helt oacceptabelt.

Jag skulle vilja påminna parlamentet om att så betungande villkor överhuvudtaget inte kan jämföras med de enorma sträckor djur transporteras i Sydamerika och därifrån importerar vi gladeligen! Återigen skulle vi straffa våra egna jordbrukare utan att överhuvudtaget bry oss om vad som gäller för våra importer.

Jag måste säga att vi måste komma sluta att vara besatta av att hugga oss själva i ryggen.

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det här är ännu ett ämne där debatten mycket snabbt avslöjar att det å ena sidan handlar om starka känslor men å andra sidan också om den krassa verkligheten. Jag vill särskilt uttrycka mitt tack till ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, Neil Parish, för hans fråga. Det är en viktig fråga – inte för att få uttrycka känslor utan för att ställa följande mycket specifika frågor till kommissionen: Vad har hänt? Hur kan man kontrollera denna utveckling? Har ni några bevis och i så fall vilka? Vilka siffror har ni?

Ni nämnde ett par siffror, herr kommissionsledamot, men jag tror fullt och fast att det finns skillnader mellan medlemsstaterna som går långt utöver det faktum att vissa medlemsstater har lämnat rapporter och andra inte. Hur ser situationen ut när det gäller genomförande? Hur övervakas de långa resorna? Hur övervakas de i de enskilda medlemsstaterna?

Ett annat stort problemområde som snarast måste tas upp till diskussion är de svårigheter som har uppstått till följd av att vi definierar jordbruk endast som ett ekonomiskt område och likställer saker som vi kanske borde betrakta som olika. Vilken ytterligare utbildning inom transportområdet ska till exempel utbildade jordbrukare genomgå? Hur ska det organiseras och vem ska tillhandahålla den sortens utbildning? Var måste jordbrukare visa detta för att bli behöriga?

Jag upprepar på nytt att jordbrukare är utbildade för att ta hand om djur, medan åkerier anställer chaufförer som kanske aldrig har handskats med djur i hela sitt liv. Det här är två saker som inte kan likställas, men i viss mån har vi gjort det.

Det andra förhållandet som orsakar avsevärda problem är följande: När jordbrukare transporterar sina egna kalvar får de göra det upp till 50 km. Låt mig i detta sammanhang få säga att vi verkligen snarast måste ta under närmare övervägande hur vi kan hjälpa mindre slakterier att vara lönsamma och på så sätt minska behovet av ytterligare resor.

Jordbrukare får alltså transportera sina egna djur 50 km men stöter på problem om de tar med en grannes djur. Det kräver också viss eftertanke. Är det rätt att sätta gränsen vid 50 km, eller ska vi kanske också söka orsaken till denna utveckling hos slakterierna? Om en jordbrukare transporterar en häst för privata ändamål är det inget problem och denna förordning gäller inte, men om hästen transporteras till marknaden gäller förordningen och kraven måste uppfyllas. Dessa frågor bör diskuteras och besvaras i vidare debatter.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Frågan om djurtransporter och djurens välbefinnande är en fråga som i grund och botten måste ses ur ett civilisationsperspektiv, vilket Neil Parish och andra har uttryckt mycket väl. Att begränsa djurens lidande så mycket som möjligt är ett etiskt krav som är en del av vårt kulturarv, trots den skenbara motsägelsen att vi försöker skydda djurens välbefinnande vid en tid som för många kommer att vara deras sista resa.

Å andra sidan får vi inte glömma att det pris vi får betala för att genomföra de krävande och finansiellt kostsamma bestämmelser som gäller är problem som snedvrider konkurrensen och har en betydande inverkan på landsbygdens utveckling i vissa regioner av EU.

Regioner och medlemsländer som inte har möjlighet att erbjuda vissa typer av djur från sina egna marknader och ligger längre bort från produktionsställena, vilket gäller mitt eget land, har nu större konkurrenssvårigheter inom näringsgrenar med koppling till slakt och beredning. Regioner och medlemsstater med överskott upplever däremot ökade fördelar eftersom det har blivit lättare för dem att sälja redan beredda produkter, med de fördelar som det innebär i fråga om sysselsättning och moms.

När nu denna lagstiftning har gällt i två år är det helt riktigt att kommissionen gör en utvärdering som är så omfattande som möjligt, inte bara när det gäller de specifika frågorna om noggrant genomförande av förordningarna om transporter, utan också i fråga om de ekonomiska och sociala konsekvenserna för regioner och medlemsstater med låg produktionskapacitet för vissa djurarter som är viktiga som livsmedel.

Jag anser därför att kommissionen ska svara på dessa frågor så snabbt, objektivt och fullständigt som möjligt.

  Mojca Drčar Murko (ALDE). – (SL) En stor del av transporterna av levande djur går genom Slovenien, varav de flesta kommer från Östeuropa och går till Italien. Enligt våra veterinärmyndigheters erfarenheter är den tillämpliga EU-lagstiftningen relativt omfattande, men något tungrodd och komplicerad att genomföra.

Det största problemet i Slovenien gäller inspektioner eftersom det är svårt att kontrollera om lastbilschaufförerna verkligen stannar vid de bestämda mellanstationerna nu när EU:s inre gränser har avskaffats. Jag ska påpeka att på grund av landets storlek behöver inte Slovenien ha några egna mellanstationer och har istället ingått överenskommelser med Ungern och Italien. Vi är i trängande behov av en enhetlig lösning som genomförs på ett enhetligt sätt.

Med den katastrofala situationen när det gäller djur som transporteras långa sträckor på de europeiska vägarna i åtanke bör vi utnyttja översynen av 2005 års förordning som en möjlighet att höja normerna för djurskydd. Transporter hänger nära samman med hur djur behandlas före slakt, och jag håller med de ledamöter som anser att det inte finns några skäl till att tillåta transporter som varar över åtta timmar.

Jag förordar därför att man fastställer en strikt övre tidsgräns för transporter, men jag stöder också förslaget om att införa mobila slakterier.

  Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). – (PL) Herr talman! Förordningen om skydd av djur under transport är oerhört viktig och information av detta slag är mycket betydelsefull. I detta sammanhang vill jag betona att en stor del av det importerade kött som konsumeras av invånarna i EU inte omfattas av motsvarande bestämmelser. Denna förordning är en av de förnuftigare förordningarna för uppfödning och slakt av djur.

Jag inser att stora livsmedelsbolag ofta struntar i att respektera arbetstagarnas rättigheter och än mindre behandlar djur på ett riktigt sätt. Det är just inom stora företag som den värsta sortens övergrepp mot djur sker. Detta problem drabbar sällan små eller medelstora företag. Den enda lösningen är att se till att polis- och gränskontroller blir strängare och att låta allmänheten få veta namnen på de företag som kränker djurens rättigheter så att konsumenterna kan undvika dem.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Det är oerhört viktigt att djuren transporteras på ett säkert sätt och att man undviker onödigt lidande. Jag säger detta eftersom djur, i regel, är rädda för alla motortransporter. Det är viktigt att minimera detta när så är möjligt.

När vi antar lagstiftning för att skapa säkerhet och förhindra lidande tenderar vi att titta på tid och avstånd. Det är naturligt, men det är naivt i fallet med Irland, som, jag påminner er om, är en ö och en stor exportör av djur. Tidsgränserna och avståndet vid resor över havet, som separerar oss från kontinenten samt från våra marknader, kan inte vara absoluta. Vi hörde en rekommendation på åtta timmar, men det tar mer än åtta timmar att få ett djur ombord och transportera det över havet. Det finns ingen möjlighet att ta ut ett djur på bete mitt i Engelska kanalen.

Så jag skulle vilja rekommendera er att vi tittar på de förutsättningar djuren transporteras under, framför allt när det gäller Irland, i stället för bara tid och avstånd.

  Lydia Schenardi (NI). – (FR) Herr talman! Även om förordningen om djurtransporter har varit i kraft sedan januari 2007 tycks inte medlemsstaterna systematiskt följa förordningen, eftersom de inte lämnar de årliga rapporter som krävs. En omfattande analys är därför problematisk då en stor del av den nödvändiga informationen om de medel som tilldelas för att genomföra inspektioner saknas. Som medlem av djurskyddsföreningar och av den tvärpolitiska gruppen för djurskydd är jag särskilt intresserad av denna fråga.

Föreningar har kämpat outtröttligt i decennier, fram till 2007 då man till slut antog direktiv inom detta område där man nu kan se en viss slapphet från medlemsstaternas sida. Jag skulle till och med gå så långt som att säga ovillighet eftersom det, som vi vet, inte är särskilt svårt att genomföra kontroller och inspektioner. Vi vet var slakterierna ligger, vi vet var djuren föds upp och vi känner till vilka vägar djuren transporteras – så var är problemet?

I dag när allmänheten med rätta intresserar sig allt mer för djurens välbefinnande på gården, i slakthuset och under transport anser jag att det är viktigt att medlemsstaterna respekterar dessa åsikter.

Eftersom jag har fått möjlighet att tala skulle jag vilja tillägga att det är viktigt att man när det gäller transporter tar hänsyn till lokala klimatförhållanden oavsett resornas längd. En resa på flera timmar i Nederländerna på våren skiljer sig mycket från en lika lång resa mitt i sommaren i ett land som Grekland. Borde vi inte göra det obligatoriskt med nattransporter i det senare fallet?

Jag skulle vara tacksam om ni i framtiden tog detta förslag under övervägande.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När det gäller lagstiftning tittar vi på en relativt ny förordning om skydd av djur under transport, eftersom den trädde i kraft först i januari 2007. Jag anser visserligen att vi alla borde ha hoppats att alla skulle ha följt förordningens talrika krav från dag ett, men det skulle ha varit ett mirakel eftersom förordningen är oerhört detaljerad och ställer enorma krav – vilket är rätt – på medlemsstaterna och verksamhetsutövarna.

Jag välkomnar dagens muntliga fråga från Neil Parish, ordförande för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, eftersom vi vill se om förordningen fungerar. Vi behöver dock först av allt veta att den har införlivats eftersom vi bryr oss om hur djur flyttas runt i EU.

För länder som Irland, som har en stor boskapssektor, har det krävts ett enormt arbete både från sektorn och övervakningsorganen – jordbruksdepartementet och andra myndigheter – för att se till att förordningen följdes från dag ett. Licensierade verksamhetsutövare har investerat enorma summor pengar för att förbättra sina transporter och möta förordningens krav på utbildning och kompetens. Jag märker att på Irland hålls bara under den här månaden flera utbildningar för förare som transporterar nötkreatur, får, getter, svin, hästar och fjäderfän – en punkt som togs upp av Elisabeth Jeggle – och andra medlemsstater kanske måste göra samma sak.

Det är intressant att förordningen bara tillämpas på djurtransporter som företas i samband med ekonomisk verksamhet. Jag är orolig för att vi inte bryr oss om husdjurens välbefinnande. Jag har nämligen sett exempel på personer som anser att de vet hur de ska ta hand om djur men som gör det väldigt dåligt. Ändå är det ofta just dessa människor som insisterar på särskilda regler för jordbruk och ekonomisk verksamhet. Det är ett område vi måste titta på.

Jag anser att etablerade djurtransportörer i allmänhet är licensierade och auktoriserade och att de följer de bästa standarderna för välbefinnande – eftersom det ligger i deras grundläggande intresse att göra det. De måste se till att djuren kommer fram i gott skick för att bemöta köparnas behov. Problemet är den oreglerade sektorn där vissa människor inte berörs av dessa regler. Detta måste vi fokusera på. Vilka människor befinner sig utanför systemet och hur kan vi få tag på dem och få bort dem från branschen?

När det gäller tidsgränser och åttatimmarsregeln skulle jag vilja säga att anledningen till att EU verkligen hade problem med att få till stånd förordningen var att många medlemsstater, däribland Irland, vet att vi behöver transportera våra djur under längre tid, men vi vet också hur vi ska ta hand om dem under transporterna. Därför håller jag inte med dem som vill minska tidsgränsen men jag håller med om att vi måste se till att välbefinnande prioriteras.

Vad gäller hästar säger jag ofta till mig själv att jag önskar att jag var ett fullblod eftersom de reser i första klass. Givetvis tar folk väl hand om djur med ett stort ekonomiskt värde, och eftersom vi befinner oss i en ekonomisk nedgång oroar jag mig också för hästarnas välbefinnande. Jag skulle vilja säga: inga fler regler. Vi kanske redan har för många regler som kväver den sektor som följer dem. Men låt oss tillämpa reglerna för alla, och låt oss bli kvitt dem som inte följer reglerna.

  Robert Evans (PSE). - (EN) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera Neil Parish för att han tar upp detta. Trots våra politiska skiljaktigheter och trots hans mycket uppenbara mänskliga brister anser jag att han faktiskt har en oerhört sund inställning i denna fråga och jag stöder honom. Den här förordningen måste bli en framgång och den måste gälla alla. Jag har dock ett antal reservationer och jag håller inte med vissa kolleger som talade i morse.

Struan Stevenson sa att långa resor är oundvikliga. Det anser inte jag. Elisabeth Jensen talade om 24 timmar långa transporter – det är inte nödvändigt. Herr Allister! Jordbruksindustrin måste ställa frågor själv. Eftersom vi är ett civiliserat samhälle måste vi beakta hela frågan, hela syftet och hela idén med att transportera djur långa sträckor och sedan slakta dem. Om jag vore köttätare skulle jag fråga mig hur det välkända lidandet under resan och hur uttorkningen, stressen samt – till våra nord- och sydirländska kolleger – resorna över havet kan förbättra slutproduktens kvalitet.

Enligt mig finns det ingen ekonomisk mening eller ingen humanitär mening med det. Därför är jag för ett totalt förbud mot djurtransporter, och jag anser att det skulle hjälpa landsbygdsekonomierna. Det skulle främja de lokala producenterna, ja, små och medelstora företag som någon talade om, och det skulle göra det möjligt att konsumera mat så nära produktionsområdet som möjligt.

Så länge detta saknas, och jag vet att det inte kommer att införas inom den närmaste framtiden, anser jag att vi har ett behov av vad vi har nu – förordningen – verkligen tillämpas, och jag uppmanar kommissionen att använda alla instanser i hela EU – polisstyrkor på motorvägarna om så krävs – för att stoppa och kontrollera lastbilarna i syfte att se om de följer alla krav i lagstiftningen.

  Fiona Hall (ALDE). - (EN) Herr talman! Har kommissionen övervägt vad det innebär för den mänskliga hälsan om välbefinnandeförordningarna tillämpas bristfälligt? Transport, framför allt transport över långa sträckor med utrymmesbrist, leder till stress, vilket i sin tur innebär större mottaglighet för sjukdomar. Det gäller framför allt hästar, och vetenskapliga studier visar att transporter får hästar att byta päls. Det betyder att de utsöndrar mycket mer än de skulle ha gjort i vanliga fall, vilket avsevärt ökar risken för att sjukdomar sprids. Många transporterade djur går till slakt – 320 miljoner av dem i EU varje år – så det innebär en kraftigt ökad risk för att sjukdomar som salmonella kommer in i livsmedelskedjan.

De aktuella reglerna har införlivats bristfälligt och de långa resorna innebär stress, i synnerhet för hästar, även om det förekommer ordentliga vilopauser. Därför undrar jag om kommissionen planerar att lägga fram, i de fall det är nödvändigt och på grundval av vetenskapliga bevis, en ändlig absolut tidsgräns för resorna. Det skulle gynna djurens välbefinnande och den mänskliga hälsan.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Problemet med djurtransporter är mycket angeläget och det är bra att parlamentet tar upp frågan igen. Vad som däremot är mindre positivt är att vi misslyckas med att genomföra förordningen effektivt.

Jag välkomnar att vi under debatten i dag fortsätter att inrikta oss på transporter av hästar. Det är välkomna nyheter, inte bara därför att jag föder upp hästar utan också därför att normerna definitivt inte upprätthålls inom detta område. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att säga att hästar kan förstå människor. Men även om hästar alltid förstår oss förstår vi inte alltid dem. Hästar, precis som människor, kan känna oro, rädsla och tillit till människor. Jag minns ett tillfälle då en svårt sjuk häst på en veterinärmottagning vägrade att låta veterinärerna göra någonting med honom i min dotters frånvaro. Så fort hon kom dit kunde de göra vad de ville med honom. Han litade helt enkelt på henne. Precis som vi människor inte alltid litar på läkare litade inte den hästen på veterinärerna, men han litade på en välbekant människa. Jag tror därför att människor även misslyckas med att förstå hästar när de är rädda eller när de försöker försvara sig. Istället behandlar man deras uppförande som olydnad. Ägaren slår hästen. Hästen, å sin sida, vet varför hans ägare är upprörd och vet hur han ska foga sig efter honom. Jag är därför tacksam mot alla parlamentsledamöter som också kan ta itu med detta problem utifrån ett godhetsperspektiv, som kan se det som en fråga som handlar om levande varelser och betrakta det med en viss humanitet.

  Esther de Lange (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Än en gång diskuterar vi djurtransporter här i parlamentet, och än en gång kommer vi att komma från till en tudelad lösning. För det första når den nuvarande lagstiftningen inte upp till parlamentets ambitioner i betänkandet från min företrädare Albert Jan Maat, som jag tycker gjorde rätt när han gjorde skillnad mellan djur avsedda för slakt och annan boskap. Det har faktiskt vidtagits åtgärder för att utbilda chaufförer, bättre transportförhållanden och användning av GPS. Men detta räcker så klart inte.

För det andra är övervakningen fortfarande akilleshälen i denna lagstiftning. EU:s övervakning lämnar en hel del att önska och är fortfarande till stor del organiserad på nationell nivå. Man måste därför snabbt komma överens om hur man ska hantera klagomål och samla in bevis över gränserna. Kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor bör dessutom öka sina övervakningsinsatser. Mitt ändringsförslag för att öka anslagen till detta i budgetförfarandet har förkastats av bland annat Europeiska kommissionen. Europeiska kommissionen hänvisar fortfarande till nationella rapporter som den ska bedöma på papper. Tvår Europeiska kommissionen hellre sina händer i denna fråga än garanterar verklig övervakning i hela Europa, särskilda inspektioner av EU-inspektörer och övervakning på EU-nivå?

Andra förbättringar av den nuvarande lagstiftning som måste till är fler och bättre utrustade rastplatser både inom och utanför EU, mer specifika klimatförhållanden för olika djurarter och vi måste äntligen börja arbeta på obligatorisk användning av satellitsystem, där auktoriserad personal ges tillgång till en central databas.

Trots en ofullständig bild av hur denna lagstiftning verkligen tillämpas på EU-nivå hör vi givetvis vissa rykten. I Österrike rapporterar exempelvis en lokal inspektör att han ser många tomma lastbilar köra mot Polen och Tjeckien, men att han inte ser några fulla lastbilar köra tillbaka mot södra Europa. Betyder detta att dessa lastbilar när de väl är fullastade väljer att ta en omväg runt Österrike, kanske för att undvika de strängare övervakningskrav som gäller där jämfört med i angränsande länder? För mig tyder detta på att medlemsstaterna tillämpar lagstiftningen mycket olika.

Ett annat problem är den roll som veterinärerna spelar vid beviljandet av transporttillstånd. Herr kommissionsledamot! I vissa fall har veterinärerna blivit rena stämpelmaskinerna. Ingen vettig människa kan väl ge tillstånd till en transport av hästar från Rumänien till södra Italien som skulle ta 24 timmar? Enligt färdplanen skulle de sista 500 km av denna transport ta 2,5 timmar. Det gör att man undrar om djuren transporteras i en Ferrari.

Avslutningsvis transporteras unga djur, särskilt hundvalpar, nu med färja över hela Europa utan att det finns någon gällande lagstiftning på området. Jag uppmanar därför Europeiska kommissionen att undersöka detta.

Vi har gjort vår hemläxa här i parlamentet. Vi ser nu fram emot kommissionens förslag, som vi förväntar oss att få motta innan det kommande valet till Europaparlamentet.

  Elizabeth Lynne (ALDE). - (EN) Herr talman! Liksom några andra kolleger kommer jag att koncentrera mig på hästtransporter. Det finns överväldigande bevis för att de gemenskapsregler vars syfte är att skydda hästarnas välbefinnande under långa transporter trotsas, vilket leder till inhumana villkor och onödigt lidande. I vissa fall packas hästarna som sardiner i lastbilar av stål där temperaturen kan vara över 40 grader. I vissa fall transporteras dessa hästar tusentals kilometer utan mat eller vatten, vilket leder till skador eller till och med dödsfall.

Har kommissionen någon information om hur många överträdelser av förordning (EG) nr 1/2005 som har tagits till domstol av medlemsstaterna sedan förordningen trädde i kraft den 5 januari 2007 och huruvida gemenskapsförordningarna om harmoniserad GPS-övervakning av fordon kommer att genomföras? Finns det något sätt för enskilda personer att få tillgång till uppgifter om spårning av djurtransporter i medlemsstaterna? Jag vet att kommissionen kan få tillgång till detta, men att enskilda personer inte kan det. Jag skulle vilja ha svar på dessa tre frågor tack.

  Den Dover (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag är glad över att få yttra mig i denna ytterst viktiga debatt den här morgonen och jag skulle vilja betona hur viktiga transporter av levande djur är för nordvästra England. Om köttet behöver transporteras skulle vi, som ordföranden för jordbruksutskottet sade, mycket hellre slakta djuren och därefter transportera dem för beredning på en annan plats. I nordväst har vi dock massor av hästar, får och nötkreatur, vilket innebär massor av djurtransporter.

Jag var nationell parlamentsledamot under 18 år. Det här var ett ständigt problem som mina väljare tog upp gång på gång med mig. Jag menar att saker och ting inte har förbättrats under de senaste 10 eller 20 åren.

Jag är lättad över att frågan har tagits upp. Det första året var 2007 och rapporterna skulle skickas in i juni 2008, men jag inser att vi ligger efter i planeringen. Jag har lyssnat till vad kommissionsledamoten sa – att han kommer att titta på fördelarna med satellitövervakning. Det är en god idé. Men jag vill säga till kommissionsledamoten att förordningen mycket riktigt innehåller för många detaljerade kontroller – saker som huruvida djuren är i skick för att transporteras, transportpraxis, transportmedel, behållare för havstransporter, total restid, viloperioder, utrymmesregler – som inte kan satellitövervakas. De kräver detaljerad inspektion och vi måste dra lärdom av detta.

Jag hoppades att kommissionsledamoten i slutet skulle nämna ett datum när han hoppas kunna ta upp och lägga fram sina förslag och slutsatser i detta tidiga skede av införlivandet av förordningen. Ju tidigare någonting görs för att förbättra situationen desto bättre.

Det är fruktansvärt att djur utsätts för långa restider under de sista dagarna av sitt liv. Konsumenterna vill, liksom med frigående hönor och ägg, se att vår behandling är human och de kommer att betala mer för köttet eftersom de vill att vi bryr oss om dessa djur som är så värdefulla och nödvändiga för våra livsmedelsbehov.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Samuli Pohjamo (ALDE). – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag tackar Neil Parish för denna debatt.

Att garantera djurs välbefinnande är en mycket viktig fråga. Kommissionen måste se till att förordningen om djurtransporter genomförs och övervakas på ett konsekvent sätt i hela EU.

EU har en strikt djurtransportlagstiftning. Upprepade allvarliga problem i samband med djurtransporter beror på allvarliga lagbrott. De nuvarande bestämmelserna om tidsgränser för djurtransporter och undantag från dessa är tillräckliga om de övervakas ordentligt och om man samtidigt ser till att man behåller tranportflottor av högsta kvalitet. Dessa måste ha ordentlig ventilation, temperaturkontroll, ett dricksvattensystem och ett satellitnavigeringssystem. Dessutom måste chaufförerna utbildas och riktlinjer om bra förhållanden vid djurtransporter utarbetas. Detta sker nu i många medlemsstater.

Det är mycket viktigt att den nuvarande förordningen om djurtransporter genomförs ordentligt överallt i EU och att man tar hänsyn till erfarenheterna från detta innan man utarbetar ny lagstiftning.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! En gemenskap kan bara arbeta tillsammans på ett konstruktivt sätt om alla följer de lagar och regler som gäller. Jordbrukare fäster exempelvis största vikt vid att djur transporteras på ett sådant sätt att det kött, som efter slakt, når konsumenterna är av högsta kvalitet och så lite som möjligt har påverkats av stress. De svarta fåren måste hängas ut eftersom dessa brott är oacceptabla och ger hela näringen dåligt rykte.

Vi måste se till att transporten av levande djur avsedda för slakt minskar. Jag hoppas att vi äntligen kan få till stånd en heltäckande lösning på denna fråga, och att denna bygger på en vetenskaplig grund. Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja upprepa mitt krav på att importer från tredjeländer som inte uppfyller dessa regler ska behandlas och bestraffas precis på samma sätt som djurleveranser inom EU.

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! Debatten har visat att det minst sagt råder mycket stor tvekan om huruvida den aktuella lagstiftningen fungerar, om den har genomförts på rätt sätt i alla medlemsstaterna och, till och med, om det är möjligt att genomföra den korrekt. Är det möjligt att genomföra lagstiftningen när det finns internationella djurtransporter?

Vi kommer att vara tvungna att undersöka om vi måste gå tillbaka till idén om en strikt tidsgräns på åtta timmar utan några avvikelser eller undantag – förutom kanske för transporter över havet från öar, men annars inga avvikelser alls.

Mina kolleger kanske är intresserade av att veta att det finns en ny webbplats där man förespråkar just detta, genom en petition. Adressen är: www.8hours.eu. Många ledamöter och andra som lyssnar till den här debatten kanske är intresserade av att besöka webbplatsen.

  Sylwester Chruszcz (UEN). – (PL) Herr talman! Vi har i dagens debatt talat mycket om human behandling och i vilken grad vi är ett civiliserat samhälle. Jag håller med om att rent generellt är våra debatter och de påpekanden vi gör ett steg i rätt riktning. Denna debatt är helt klart nödvändig.

Jag skulle bara vilja påpeka att även om den inriktning vi har bestämt oss för helt och hållet kan motiveras och är den vi bör följa bör vi inte lägga några konstgjorda eller onödiga bördor på jordbrukare och företag, vilket jag är säker på att vi kan undvika. Jag uppmanar helt enkelt kommissionen och alla i Europaparlamentet att se till att vi inte skapar onödiga problem för detta goda projekt. Eftersom vi i dag betonar dessa mycket välmotiverade lösningar vädjar jag dessutom till er att inte anta en selektiv strategi längre fram. Alla här, det vill säga alla gemenskapsländer, alla EU-länder, måste ha samma synsätt. I dag oroar jag mig exempelvis över ….

(Talmannen avbröt talaren.)

  Constantin Dumitriu (PPE-DE) . – (RO) Djurförsök är en viktig del av biologisk och medicinsk forskning. Som en del av denna verksamhet måste emellertid särskild uppmärksamhet riktas mot hur de djur som används för vetenskapliga och andra typer av försök behandlas. EU måste bli en förebild för hur dessa djur ska hållas och skötas.

Europeiska kommissionens direktiv 86/609/EEG är mer än 20 år gammalt och reglerar endast på ett vagt och obundet sätt denna aspekt. Enligt statistiken har det i hela EU under denna tid dödats ungefär 235 miljoner djur i samband med djurförsök. Mer än 12 miljoner dödas varje år i EU:s laboratorier.

Att sköta djur på rätt sätt innebär att en hel rad material och förhållanden måste garanteras för de djur som används. Varje aspekt, från handel med djur, transporter och operationer till att döda och ta ett djurs liv måste utföras under strikt iakttagande av internationella och nationella bestämmelser för den aktuella arten, vilken kategori av djur det rör sig om och de aktuella omständigheterna, så att man så långt det är möjligt förhindrar att de utsätts för fysiskt och psykiskt lidande.

Skötseln kräver ….

(Talmannen avbröt talaren.)

  Maria Petre (PPE-DE). – (RO) De nya medlemsstaterna, och jag hänvisar specifikt till mitt hemland Rumänien, behöver precis som redan har nämnts stöd när det gäller att stärka befogenheterna hos de myndigheter som ansvarar för att kontrollera tillämpningen av den förordning om djurtransporter som vi debatterar i dag.

Mot bakgrund av denna aspekt är det fortfarande väldigt svårt för veterinärmyndigheterna i Rumänien att inspektera djurtransporter utan att tillkalla polis, som är den enda myndighet som har rätt att stoppa transittransporter.

Den andra punkt som är specifik för Rumänien är att vi fortfarande, om än i mindre skala, ägnar oss åt alternerande beteshållning. Detta är en praxis som jag anser ska behandlas som en separat fråga och så långt det är möjligt bevaras.

Den tredje och sista punkt som jag vill ta upp är hur mycket vi ska bry oss om befogenheterna i samband med de inspektioner och rapporter som vi diskuterar.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag anser verkligen att fordonets kvalitet och förarens skicklighet är lika viktiga, om inte viktigare, än reslängden. Två timmar i en skrotbil eller ett uttjänt fordon som framförs överdrivet snabbt, framför allt i svängar, har mycket större konsekvenser för välbefinnandet än åtta eller tio timmar i en bekväm, ändamålsenligt utrustad lastbil som framförs med försiktighet och hänsyn till djuren.

Hästarnas välbefinnande före slakt utgör alltjämt en allvarlig oro och det finns kontinuerliga bevis för att vissa medlemsstater nonchalerar – kanske väljer att nonchalera – lagstiftningen inom området. Herr kommissionsledamot! Har ni fått den årliga rapporten från sista juni förra året från Irland? Vilka länder har inte lyckats lämna in rapporten? Kommer rapporterna att finnas tillgängliga på Internet? Och har ni några uppgifter på antalet brottmålsförfaranden i varje medlemsstat? Snälla, ge mig svar på dessa fyra frågor.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! EU sätter stort värde på korrekt behandling av djur under hela uppfödningsperioden, från födseln till slakthuset. Som vi vet beror köttets kvalitet på hur djuren behandlas när de föds upp och under transport.

Det måste fastställas djurskyddsstandarder under transport för specifika djurarter, grundat på vetenskapliga rön. Därför måste vi se över denna förordning. På grund av handelsbehov transporteras djur ofta långa sträckor som tar lång tid att tillryggalägga. Därför är det viktigt att de föreskrivna principerna och standarderna respekteras. Det är följaktligen motiverat att fråga sig hur, och om, EU:s lagstiftning om tranport av djur tillämpas. Vi bör granska situationen i specifika medlemsstater. Vi bör komma ihåg att allt detta påverkar kostnaderna och konkurrenskraften för produkterna. EU-medborgarna är väldigt känsliga ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Neil Parish (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag ska vara väldigt kortfattad eftersom jag är författare till frågan. Skulle jag kunna få säga till kommissionsledamoten innan han sammanfattar, att av de tre frågorna har han besvarat den första i och med att han nämnde att medlemsstaterna inte ännu har upprättat någon rapport. Vad jag verkligen vill veta är om kommissionen redan har gjort en preliminär analys av rapporterna och vad som händer. Jag skulle också vilja veta om kommissionen kommer att lägga fram en rapport om förordningen framöver. Det är vad vi behöver snarast.

Vi måste också tillämpa bästa praxis, eftersom till exempel slovenerna följer fordonen genom sitt land. Många länder gör ett bra och andra gör ett dåligt arbete, rent ut sagt. Kommer kommissionen att göra en verklig analys av allt detta och när kommer den att lägga fram den?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! I rumänsk lagstiftning definieras djur som objekt. Jag kommer ihåg en militär bestämmelse som angav att varje vagn kunde lastas med 8 hästar eller 48 man. Detta visar att vi under civilisationens gång har börjat förstå att det finns ett större släktskap mellan människor och djur än mellan människor och objekt. Civilisationens utveckling har fått oss att inse att djur inte är objekt, att de är levande varelser som har inneboende rättigheter. Och vi har låtit detta komma till utryck i våra lagar. Vi har nu utarbetat bestämmelser på EU-nivå och dessa innebär utan tvekan ett framsteg för civilisationen. Å andra sidan har debatten tydligt visat att dessa bestämmelser inte tillämpas på ett konsekvent sätt och att det finns skäl att förbättra deras struktur.

Kommissionen håller med om dessa allmänna kommentarer och kommer att i sin verksamhet försöka förbättra systemet för att tillämpa kontroller och övervaka situationen. Vi håller just nu på att utarbeta nya bestämmelser som kommer att försöka ta hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen från en rad olika områden eftersom detta, precis som denna debatt har visat, är ett komplext problem. Det är ingen enkel fråga. Det räcker inte att säga ”bra, låt oss vidta en eller två åtgärder och frågan är löst”. Debatten har dessutom tydligt visat att tanken på att skydda boskap och djur i allmänhet är en tanke som inte bara grundar sig på praktiska överväganden för att skydda konsumenterna. Vi är benägna att vidta vissa skyddsåtgärder även om de inte har någon verklig betydelse för konsumenterna och utan att de gör någon verklig nytta, bara för att detta är en mycket betydelsefull etisk fråga.

Jag ska försöka besvara några specifika frågor. Det har ställts flera frågor och vi är givetvis villiga att besvara varje enskild europaparlamentsledamots fråga närmare, även de frågor som jag inte tar upp just nu. En av frågorna rörde de länder som inte har överlämnat rapporter och jag nämnde dessa i mitt inledningsanförande. Eftersom detta är en så viktig fråga nämner jag emellertid att det rör sig om Cypern, Litauen, Malta, Bulgarien och Luxemburg. Denna fråga gäller därför inte Irland, som har fullgjort sina skyldigheter. Andra frågor rörde tillgång till information. Jag kan nämna att det är teoretiskt möjligt att offentliggöra de olika rapporterna men att förordningen tillåter medlemsstaterna att av sekretesskäl säga nej. Ingen medlemsstat har emellertid använt sig av denna möjlighet. Vid en begäran om att offentliggöra en rapport frågar kommissionen medlemsstaten om den vill tillämpa sekretessregeln. Eftersom jag inte räknar med att så ska ske kan hela rapporten sedan offentliggöras och detta tycker jag borde stimulera till vidare debatt. Årsrapporterna granskas av kommissionens egna experter och kompletteras samtidigt av de resultat som kommissionen tjänstemän erhåller på plats. De utgör därför en grund för vidare kommentarer om hur villkoren i förordningen uppfylls och för ytterligare idéer om hur EU:s rättssystem och organisation på området ska utvecklas.

När det gäller frågan om ytterligare ett förslag till direktiv om ändring av rättssystemet har jag redan nämnt att kommissionen håller på att utarbeta sådana förslag och att vi planerar att använda oss av de allra senaste vetenskapliga rönen. Det ställdes en fråga om hur många överträdelseförfaranden som pågår. För närvarande pågår det två överträdelseförfaranden och två eller tre anklagelser har riktats mot Andalusien, eller snarare Spanien. Totalt sex medlemsstater inspekterades närmare under 2008. Detta är lite mer specifika uppgifter om de frågor som har ställts. Mina damer och herrar! Jag vill än en gång tacka er för en debatt som har varit heltäckande och som tydligt har visat att kommissionen och parlamentet står varandra mycket nära i denna fråga. Det tycker jag är ett lovande tecken för ytterligare framsteg på detta utomordentligt känsliga område

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Neena Gill (PSE), skriftlig. – (EN) Herr talman! Återigen verkar det som de lagar som vi godkänner inte införlivas i alla medlemsstater. Förordningen om djurtransporter trädde i kraft för två år sedan. Ändå förekommer det ofta allvarliga brott mot djurens rättigheter, i synnerhet när det gäller transport och slakt av hästar. Jag skulle vilja fråga kommissionen vad de gör för att se till att hästarna slaktas i ursprungslandet, utan att behöva genomgå långa och stressande resor till de länder där de ska konsumeras.

Någonting som oroar både mig och de personer jag företräder är att djuren reser under inhumana villkor. Det är trångt och smutsigt och de har begränsad tillgång till mat och vatten. Det är onödigt. Vi kan inte stoppa människor från att konsumera kött, men de djur som ska slaktas bör slaktas i ursprungslandet och transporteras till andra länder som kadaver. Dessutom måste konsumenterna informeras ifall det kött de äter inte är lokalt utan har transporterats hundratals kilometer.

Herr talman! För hästarnas välbefinnande får alla de ansträngningar vi gör här i parlamentet inte ignoreras i fortsättningen.