Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 januari 2009 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Riera Madurell (A6-0491/2008)

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Området lika lön och jämlikhet mellan könen är kanske det bästa exemplet på EU:s rättsliga aktivism, på att fördraget säger en sak och att EG-domstolen sedan tolkar detta på ett vitt och kreativt sätt.

Romfördraget innehåller en mening om ämnet som man hade trott skulle vara oerhört lätt att förstå: ”Varje medlemsstat ska säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas”. Men i flera omstridda domar – Defrenne mot Sabena, Barber mot Guardian Royal Exchange, m.fl. – har definitionen först vidgats till att omfatta rätten till semester och pension och så vidare och sedan till att omfatta likvärdigt arbete.

Det är inte helt klart hur en anställd ska kunna bedöma arbete av lika värde om han till exempel ombeds beräkna hur många passande kvalificerade ansökande som är tillgängliga. Min poäng är att det inte har med jämlikhet mellan könen att göra, utan det handlar om rättvisa för de medlemsstater som anser att de har undertecknat ett fördrag och sedan upptäcker att domare vid domstolarna ger det en betydelse som det säkerligen inte skulle ha haft.

Innan vi öppnar dörren för massiva nya utvidgningar genom Lissabonfördraget bör vi folkomrösta om det. Pactio Olisipiensis censenda est!

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag kan inte ställa mig bakom Teresa Riera Madurells betänkande. Och det beror inte på att jag motsätter mig principen om jämställdhet mellan män och kvinnor. Tvärtom, givetvis. Men problemet med detta betänkande, och alla liknande betänkanden i denna politiskt korrekta församling är dess nedlåtande ton. Hur ska man exempelvis kunna applådera att bevisbördan har flyttats, trots att det är en central princip i en rättstat att man ska bevisa att en person är skyldig och inte oskyldig?

Varför tvingas företag varje år ta fram en jämställdhetsplan? Detta är väldigt nedlåtande. Företagen tyngs ned av byråkratiskt nonsens bara för att man ska kunna hamra in ett antal principer som är universellt accepterade men inte alltid är så lätt att genomföra i praktiken. Hur kan vi tvinga ett företag att rekrytera lika många män som kvinnor, i stället för att helt enkelt se vem som är bäst lämpad för tjänsten?

- Förslag till resolution B6-0051/2009 (Situationen i Mellanöstern/Gaza)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Jag röstade för resolutionen om situationen i Gazaremsan, eftersom många av de saker som är viktiga för de medborgare i Litauen som valde mig till sin företrädare i detta parlament ingår i resolutionen.

Det viktigaste, ett omedelbart och bestående eldupphör. Gårdagens statistik från världens nyhetsbyråer är fruktansvärd – mer än 1 000 döda, hundratals skadade, lemlästade, gråtande barn. Detta kan inte fortsätta.

Som ledamot av Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter är människorättskränkningar och den humanitära situationen i Gazaremsan extra viktiga för mig. Det får inte finnas några hinder för humanitärt bistånd. Bistånd måste ges till dem som det är avsett för, och som behöver det mest – civilbefolkningen.

Jag välkomnar Europaparlamentets resolution. Den behövdes verkligen. Europaparlamentet är aldrig tyst och får inte vara tyst när människor dör.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det verkar ganska meningslöst att välkomna detta förslag till resolution om Gaza vilket jag givetvis gör. Än så länge har nämligen inte orden överröstat oväsendet och dånet från raketeldarna och kulorna samt skriken från män, kvinnor och barn som sårats och dött i området. Men i dag kanske man kommer närmare ett eldupphör i området, vilket skulle vara ytterst välkommet.

I detta avseende stöder vi Egyptens ansträngningar att mäkla för ett eldupphör. Samtidigt som Egypten och arabländerna kan påverka Hamas anser jag att det är Förenta staterna som kan påverka Israel. Jag hoppas dock att detta förslag till resolution, som fick ett rungande stöd i parlamentet i dag, kommer att innebära ytterligare påtryckningar för omedelbar och effektiv humanitär hjälp, ett eldupphör och en varaktig fred i området.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! För det första var jag lättad över att se att man inte vidtog några åtgärder mot de parlamentsledamöter som bestämde sig för att demonstrera under omröstningen med sina ”stoppa kriget”-plakat och sina palestinska flaggor. Jag hoppas att vi nu har skapat ett prejudikat som, till skillnad från dem som demonstrerade för en folkomröstning, innebär att vi accepterar rätten att göra en fredlig anmärkning på ett passande sätt som en del av den demokratiska processen.

Liksom alla andra i kammaren är jag givetvis skräckslagen över vad som händer i Mellanöstern. Förlorarna är inte en sida eller den andra, utan välvilliga människor i hela området. Det finns familjer på Gazaremsan som försöker att uppfostra sina barn på ett fredligt sätt och som är skräckslagna på grund av det helvete som släppts lös på dem genom raketskjutningen. Det finns israeler som förstår att en dag kommer en oberoende palestinier att vara deras granne och att handlingar av detta slag knappast gör dem till välvilliga grannar. Men under de nuvarande omständigheterna vill ingen lyssna på detta.

Jag skulle bara vilja säga att jag är förbryllad över att man i resolutionen insisterar på proportionalitet. Jag är inte säker på vad proportionalitet betyder. Skulle kritikerna i den israeliska regeringen vara lyckligare om det hade regnat ett lika stort antal raketer slumpmässigt på byarna i Gaza? Jag ser att er ordförandeklubba är i luften så jag säger bara att jag hoppas att man förhandlar fram ett eldupphör snabbt och att vi återigen kan börja tala och hitta en fredlig lösning.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja tacka rådets tjänstgörande ordförande, den tjeckiske utrikesministern Karel Schwarzenberg, och kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser och den europeiska grannskapspolitiken, Benita Ferrero-Waldner, för att de deltog i vår debatt i går. Jag skulle även vilja tacka mina kolleger för dagens omröstning, som var mer eller mindre enhällig.

EU är verkligen mycket mer enat än vad folk säger. Om vi kan fortsätta vara så enade kan vi uppnå något i Mellanöstern. Därför måste vi fortsätta i denna riktning.

Komponenterna är tydliga: ”ja” till Israels rätt att existera, ”nej” till krig och blodsutgjutelse, ”nej” till Hamas granatattacker, ”nej” till Hamas terrorism och viktigast av allt ”ja” till förhandlingar om de punkter parterna inte är överens om, inklusive problemet med bosättare eftersom detta, tillsammans med Hamas oacceptabla terrorism, är kärnan till problemet.

Vi vet vad som behöver göras. EU:s uppgift är därför att kraftfullt och beslutsamt driva på utvecklingen och undvika att bli en oenig diskussionsklubb – vilket Mellanösternpolitiken tyvärr har präglats av de senaste åren.

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Herr talman! Jag tror att alla i EU och Europaparlamentet vill ha fred i regionen – fred och eldupphör. För att det ska kunna bli eldupphör krävs dessutom kraftfulla insatser för att se till att terroristorganisationen Hamas avväpnas helt.

Jag anser att resolutionen kunde ha innehållit mer om att Hamas är en terroristorganisation, men jag vet att detta kan vara svårt att uppnå när en kompromiss som den här arbetas fram mellan olika parter. Hur som helst måste vi européer fortsätta att vara opartiska och objektiva och vi måste framför allt upprätthålla principer som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet och får inte under några omständigheter tolerera terrorism. Detta är det viktigaste av allt. Vi måste också komma ihåg att allt detta började med en terroristattack. Nu måste vi utrota terroristelementet.

  Kristian Vigenin (PSE). - (EN) Herr talman! Jag är glad över att vårt parlament kunde anta den här resolutionen med så imponerande röstsiffror – inga röster mot. Vi, och jag personligen, stödde resolutionen eftersom Europaparlamentet måste ha en tydlig ståndpunkt och finna en gemensam grund, även om resolutionen som vi antagit i dag inte helt motsvarar den socialdemokratiska gruppens ståndpunkt.

Låt mig upprepa att den socialdemokratiska gruppen uttrycker sin djupaste harm över våldet på Gazaremsan, konsekvenserna av den oproportionerliga användningen av den israeliska arméns användning av våld och den militära upptrappningen som orsakar hundratals offer – de flesta av dem civila, däribland många barn – och vi beklagar verkligen att civila mål och FN-mål har träffats.

Vi betonar återigen att alla förstärkningar av de politiska förbindelserna mellan EU och Israel måste villkoras med respekt för internationell humanitär lag, ett verkligt åtagande om en omfattande fredsuppgörelse, ett slut på den humanitära krisen i Gaza och det ockuperade palestinska territoriet samt respekt för ett fullständigt genomförande av interimsavtalet om associering mellan EG och PLO.

- Betänkande: Riera Madurell (A6-0491/2008)

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag skulle bara vilja göra ett förtydligande, eftersom en av mina kolleger i en muntlig röstförklaring sa flera saker och hävdade att resolutionen innehåller saker som den inte gör. Arbetsgivarna är inte skyldiga att ta fram planer. Vi har tagit bort alla dessa skyldigheter, alla dessa önskemål från rapporten i den form som antogs av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi lade fram en gemensam resolution och jag hoppas min ärade kollega inte är emot att vi lyfter fram behovet av att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter, så att jämställdhetsprincipen kan tillämpas, eller att medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra arbetsgivarna att regelbundet tillhandahålla information till sina anställda och deras företrädare om hur jämställdhetsprincipen respekteras. Allt som kritiserades finns alltså inte längre kvar i den antagna resolutionen och jag ville bara klargöra detta.

- Resolutionsförslag RC-B6-0028/2009 (Vitryssland)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Jag röstade för vår resolution om Europeiska unionens strategi för Vitryssland. Jag anser att detta dokument på ett perfekt sätt speglar de förändringar som har ägt rum i landet under de senaste sex månader som är föremål för bedömningen.

Bara för att man hör den första göken betyder detta inte nödvändigtvis att våren har kommit. Men Vitryssland är ett stort och viktigt land och ett grannland till EU. Givetvis gläder i oss därför åt alla positiva förändringar. Frigivningen av politiska fångar, upphävandet av vissa restriktioner när det gäller pressfriheten och dialog med EU om energi, miljö och andra frågor är positiva förändringar.

Jag är övertygad om att det är dags att en delegation från Europaparlamentet besöker Vitryssland, och resolutionen talar sitt tydliga språk när det gäller denna viktiga fråga. Jag hoppas att Vitryssland snart kommer att kunna dra fördel av de positiva möjligheter som grannskapspolitiken erbjuder. Men vi får inte stanna på halva vägen. Detta gäller både Vitryssland och EU.

  Roberto Fiore (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade mot resolutionen även om den innehöll välavvägda och godtagbara delar. Jag anser att det inte längre finns tillräckliga skäl att behålla systemet med sanktioner mot Vitryssland. När det gäller ekonomisk, politisk och religiös frihet är detta ett land som nästan helt uppfyller de frihetsprinciper som vi tror på.

I stället tror jag att det är nödvändigt att inleda riktiga och ordentliga förbindelser med Vitryssland så att detta land kan integreras i Europa, framför allt i en tid då vi behöver öppna förbindelser med Ryssland. Vitryssland skulle kunna utgöra en perfekt bro mellan Europa och Ryssland och jag tror att vi i stället för sanktioner borde en inleda riktiga och ordentliga förbindelser med detta land.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Mathieu (A6-0488/2008)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan, utarbetat av min kollega Véronique Mathieu, och Europaparlamentets resolutioner i frågan.

Det är ett omfattande, väl utarbetat dokument i vilket inte mindre än tre parlamentsutskott yttrade sig, inklusive budgetutskottet, vars yttrande jag utarbetade.

Än en gång skulle jag vilja uppmärksamma de viktigaste aspekterna som vårt stöd till Afghanistan är beroende av. Dessa inkluderar framför allt samordning av ekonomiskt stöd, inte bara mellan EU-medlemsstater och Europeiska kommissionen utan även mellan medlemsstaterna själva, liksom samordning med andra givare.

För det andra skulle jag vilja betona vikten av prioriteringar. Jag är övertygad om att utvecklingen av infrastrukturen, stöd till alternativa försörjningsmöjligheter – som skulle kunna bidra till att minska fattigdomen och ersätta opiumproduktionen med alternativa verksamheter – och slutligen hälso- och utbildningsinstitutioner, bör finnas på EU:s lista över prioriteringar.

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder helt EU och de internationella ansträngningarna att främja fred, demokrati och välstånd för folket i Afghanistan. Afghanistans framtida stabilitet är avgörande för säkerheten i EU:s medlemsstater och på annat håll.

Vi stöder finansiering av utveckling och främjande av goda styrelseformer i Afghanistan men samtidigt menar vi att finansieringen måste övervakas effektivt. Det är oerhört viktigt med öppenhet när det gäller användningen av skattebetalarnas pengar och alla bevis för förskingring eller missbruk måste tas itu med ordentligt.

Vi vill göra klart att vårt stöd för betänkandet inte på något sätt innebär att vi erkänner Lissabonfördraget, som nämns i skäl 11 i betänkandet. Vi är emot Lissabonfördraget av princip.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Véronique Mathieus betänkande om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan. Det är ett välövervägt och mycket betydelsefullt betänkande eftersom det är extra viktigt för EU och hela den demokratiska världen att de ekonomiska, politiska, civila och militära insatserna för att stabilisera Afghanistan lyckas.

Rumänien bidrar till de internationella insatserna i Afghanistan med 721 soldater som ingår i Isaf-styrkan (under ledning av Nato) och 57 soldater som deltar i operationen Enduring Freedom (en koalitionsoperation). Under dessa uppdrag har ett flertal rumänska soldater dödats eller sårats, vilket orsakat sorg för deras familjer och det rumänska samhället. Vi vill inte att de ska ha offrat sina liv i onödan. Vi vill att Rumäniens ekonomiska, militära och humanitära bidrag till EU:s insatser och den internationella insatsen ska leda till varaktig stabilitet i Afghanistan och till att terroristoroshärdar försvinner.

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom kommissionen behöver öka sina anslag för att bekämpa narkotikahandeln.

Det beviljade EU-stödet under perioden 2004–2007 består av både direkt och indirekt stöd. Mellan 2002 och 2007, stod direkt gemenskapsstöd för 70 procent (970 miljoner euro) av det totala gemenskapsstödet, medan indirekt gemenskapsstöd, förvaltat av internationella organisationer, stod för ca 30 procent (422 miljoner euro).

Det är emellertid nödvändigt att uppmärksamma bristen på internationell samordning mellan givarländerna. Detta gäller även mellan olika EU-medlemsstater och kommissionen vid en tidpunkt där dessa skulle kunna spela en enande roll. Som direkt följd av detta är kostnadseffektiviteten mycket lägre än den borde vara och det finns en övertygelse om att den afghanska befolkningen kunde ha fått ut mer av det internationella stöd och det gemenskapsstöd som har gått till detta land.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) EU är en av de största givarna av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd till Afghanistan. Mellan 2002 och 2007 gav kommissionen totalt 1 400 000 000 euro i bistånd till detta land.

Detta är ett utmärkt betänkande eftersom det grundas på korrekta påståenden och innehåller ett antal sunda rekommendationer. Exempelvis måste kontrollen av EU-medlen skärpas och mer drastiska insatser måste göras för att få bukt med den skenande korruptionen i landet. (Gälle inte detta egentligen alla länder som mottar stöd från oss?)

Europaparlamentet förespråkar dessutom mer utvecklingsstöd och en utökning av kommissionens delegation i Kabul för att kunna utföra de nödvändiga kontrollerna, revisionerna och inspektionerna.

Eftersom Afghanistan har betydelse för om kampen mot den internationella terrorismen ska lyckas eller misslyckas är ytterligare budgetanslag mer än välkomna.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Innehållet i betänkandet om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan visar än en gång att västs inblandning i dessa regioner inte har förändrat någonting. Vår närvaro förlänger snarare än stoppar kriget och det resulterande lidandet.

Att tala om demokrati och jämställdhet i ett land vars traditioner ibland gränsar till barbari är typiskt för den lyckliga okunskapen som präglar de ultraeuropéer som fortfarande föredrar att blanda sig i internationella frågor i stället för att ta itu med Europas problem.

De etniska grupperna i Afghanistan, där det har pågått krig i genrationer, kommer aldrig att acceptera någon utländsk ockupation, oavsett hur ”humanitär” denna är. I stället för att göra det möjligt för en stark och kapabel legitim makt att utvecklas och stabilisera landet stärker ockupationen bara talibanernas och andra extrema fraktioners ställning.

Vi européer måste så fort som möjligt dra oss ur det afghanska getingboet.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Herr talman! Jag röstar för antagandet av betänkandet om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan (2008/2152(INI)).

Véronique Mathieu har helt rätt när hon påpekar att Afghanistans sociala indikatorer är dramatiskt låga. Det pågår en konflikt eller ett krig, klanfejder och internationella strider, narkotikahandel och korruption. Därför behöver Afghanistan internationellt bistånd.

Jag ställer mig bakom bistånd till Afghanistan. Jag välkomnar det långsiktiga åtagandet för att stödja landet och anser att prioriteringarna i kommissionens landstrategidokument för perioden 2007–2013 uppfyller det afghanska samhällets behov.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) EU är en av de största givarna i Afghanistan och bidrar till att stabilisera och förbättra säkerheten i området. Detta har gett påtagliga effekter, exempelvis en ökning av den förväntade livslängden.

EU måste fortsätta att ge stöd till Afghanistan. Det går emellertid inte att blunda för att delar av de pengar som kommer från kommissionens budget slösas bort, och detta är pengar som i slutändan tas ur skattebetalarnas fickor. Därför välkomnar jag detta betänkande som ett redskap för att göra tilldelningen av EU-stöd i Afghanistan effektivare och för att maximera medlens ekonomiska effekter. I den meningen är samordning och kontroll av de utvecklingsbiståndsmedel som beviljas Afghanistan tre viktiga element som kan bidra till att uppnå de syften som dessa pengar är avsedda för.

I det föreslagna betänkandet sammanfattas en rad problem i samband med beviljandet av EU-medel till Afghanistan och ett antal kraftfulla rekommendationer föreslås. Jag stöder betänkandet och hoppas att det kommer att leda till att det genomförs en rad specifika åtgärder för att öka effekten av användningen av EU-medel och se till att kontrollen av hur de används skärps. Mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska situationen i de flesta av våra länder anser jag att det är Europaparlamentets plikt att som en institution med budgetbefogenheter i EU garantera att offentliga medel används så effektivt som möjligt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Véronique Mathieus betänkande om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan.

I betänkandet anges tydliga slutsatser om resultatet av gemenskapsbiståndet från det att avtalet undertecknades fram till i dag. Även om slutsatserna kunde ha varit mer långtgående har resultaten varit positiva och värda att notera. Jag syftar framför allt på minskningen av barnadödligheten, förbättrad tillgång till grundläggande hälsovård och den kraftiga ökningen av antalet barn som går i skolan. Jag delar också föredragandens åsikt om att det bör göras mer för att förbättra samordningen mellan gemenskapen och internationella givare så att man undviker dubbelarbete och möjliga källor till korruption i landet.

Dessutom är det viktigare än någonsin att finansiellt stöd till ett land som är svårt drabbat av sociala och politiska problem åtföljs av ett effektivt kontrollsystem. Annars riskerar situationen att förvärras snarare än förbättras. Därför hoppas jag att kontrollsystemet, framför allt kontrollerna innan pengarna betalas ut, förbättras och genomförs på ett mer fullständigt sätt än hittills.

- Betänkande: Riera Madurell (A6-0491/2008)

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder helt principen om likabehandling av män och kvinnor i alla delar av livet, inklusive tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Vi anser dock att dessa angelägenheter främst rör medlemsstaterna, inte EU. Därför har vi beslutat oss för att att avstå från att rösta om detta betänkande.

  Gerard Batten, Godfrey Bloom, Derek Roland Clark, Nigel Farage, Michael Henry Nattrass och John Whittaker (IND/DEM), skriftlig. − (EN) UKIP stöder helt och hållet jämställdhet mellan män och kvinnor. Storbritannien har dock redan en jämställdhetslagstiftning och vi kan ändra och förbättra den när detta efterfrågas av vårt parlament och folk. Ytterligare lagstiftning och byråkrati som påtvingas av EU är därför onödig. Dessutom är EU odemokratiskt och inte någon beskyddare av någons rättigheter, inklusive kvinnors.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) Jag röstade emot detta – femtioelfte – politiskt korrekta betänkande som har lagts fram för godkännande här i parlamentet. För det första vill jag påpeka att eftersom vi har haft jämställdhet i EU i många år är detta betänkande helt onödigt. Dessutom motsätter jag mig att bevisbördan flyttats (punkt 20), vilket inte anstår något land som grundas på rättstatsprincipen, medan total makt ges organisationer som uppmanas genomföra direktivet (punkt 19).

Att medlemsstater kommer att vara skyldiga att kräva att företag ska ta fram årliga jämställdhetsplaner och trygga en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna går rakt emot rätten att fritt driva ett företag. För företag i svårigheter på grund av den internationella finanskrisen skulle det extra pappersarbete som detta innebär mycket väl kunna leda till en katastrof. I en fri marknad med sunda företag kommer kvalitet, oavsett om den är manlig eller kvinnlig, alltid att vara nyckeln till framgång. Det har vi sett många gånger tidigare.

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Under den nuvarande ekonomiska krisen är kvinnor bland dem som drabbas hårdast av arbetslöshet eller lönesänkningar. På EU-nivå måste man se till att medlemsstaterna genomför bestämmelserna i direktiv 2002/73/EG och Europeiska kommissionen måste övervaka dessa åtgärder och regelbundet uppdatera Europaparlamentet.

I Teresa Riera Madurells betänkande anges även att ett av de största problemen i kampen mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden är bristen på information om vilka rättigheter de som diskrimineras har. Ansvaret för detta vilar till lika delar på medlemsstaterna, europeiska institutioner, exempelvis Europeiska jämställdhetsinstitutet, och arbetsgivarna. Civilsamhällets organisationer spelar också en viktig roll. De kan använda informationskampanjer och övervakningsrapporter för att kompensera bristande aktivitet på nationell nivå eller EU-nivå.

Kommissionen är skyldig att övervaka att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att se till att det går att förena familjeliv och arbetsliv, för att minska löneklyftan mellan kvinnor och män och för att ge kvinnor tillträde till chefstjänster. I Rumänien var det de antagna bestämmelserna på EU-nivå som hjälpte oss att få till stånd ett institutionellt system som garanterar att rättigheter för män även betyder rättigheter för kvinnor.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Teresa Riera Madurells betänkande om införlivande och tillämpning av direktiv 2002/73/EG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, eftersom jag anser att det är viktigt att tillämpa principen om likabehandling av kvinnor och män på de områden som omfattas av direktivet.

Bland de många fel som har begåtts vid införlivandet av direktivet skulle jag vilja betona att lagstiftningen i flera medlemsstater saknar en specifik hänvisning till könsdiskriminering. Som föredraganden nämner är löneklyftan fortfarande stor. Kvinnor tjänar i genomsnitt 15 procent mindre än män. Klyftan minskade bara med 1 procent mellan 2000 och 2006. Inom ramen för Lissabonstrategin är det viktigt att ändra denna status quo-situation. Därför håller jag med föredraganden om att det är viktigt att rekommendera Europeiska kommissionen att aktivt övervaka införlivandet av direktivet och efterlevnaden i de nationella lagstiftningarna.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN) , skriftlig. − (PL) Jag röstade för Teresa Riera Madurells betänkande om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran. Likabehandling oavsett kön, ras, religion etc. är en grundläggande mänsklig rättighet. Men vi får givetvis inte glömma de naturliga, biologiska skillnaderna som finns mellan män och kvinnor

Jag anser att en automatisk tillämpning av principen om hälften män/hälften kvinnor på alla områden inte egentligen är ett tecken på att vi bryr oss om jämställdhet. När det gäller fysiskt krävande arbeten som gruvarbete, stålverksarbete etc. blir denna strategi bara löjlig, lika löjlig som när det gäller sjuksköterskor eller lärare. På samma sätt kan vi inte tvinga flickor att studera teknik bara för att det ska vara 50 procent av vardera könet. Grundläggande frågor inkluderar tillträde till utbildning på alla nivåer, tillträde till chefstjänster (däribland i politiska institutioner), genomförandet av principen om lika lön för lika arbete, adekvat tillgång till social trygghet och sociala förmåner samt läkarvård (med hänsyn till mammaledighet). Fackföreningarna bör spela en betydelsefull roll på detta område. Det är en viktig fråga på lokal, regional och nationell nivå och på EU-institutionsnivå.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att uppmärksamma er på domar som diskriminerar män genom att nästan alltid tilldela kvinnor vårdnaden av barn vid skilsmässor.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Teresa Riera Madurells betänkande om införlivandet av direktivet om likabehandling av kvinnor och män.

Jag anser att det är hög tid att kvinnor behandlas likadant som män i alla, inte bara i vissa, aspekter.

Det går inte att påstå – långt därifrån – att det råder lika möjligheter i vardagsarbetslivet. När det gäller löneklyftan mellan könen minskar denna mycket långsamt i vissa medlemsstater medan den till och med ökar i andra.

På grund av dessa uppenbara orättvisor, och särskilt på grund av att jag som en familjeperson starkt värdesätter och respekterar kvinnor, är genomförandet av detta direktiv extra viktigt för mig.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är bekymrat över genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

I avsaknad av en rapport från Europeiska kommissionen genomförde vårt utskott en egen undersökning bland nationella parlament och jämställdhetsorganisationer. Formell underrättelse har skickats till 22 medlemsstater. Vissa definitioner har införlivats korrekt i 15 medlemsstater. Den 5 oktober 2008 hade nio medlemsstater fortfarande inte underrättat kommissionen om vilka åtgärder de hade vidtagit för att införliva direktivet.

Vårt initiativbetänkande är en väckarklocka och en varning till medlemsstaterna. Tyvärr antogs överdrivna deklarationer och påståenden i utskottet. Jag hade därför lagt fram en alternativ resolution.

I väntan på genomföranderapporten, som vi kommer att få under första hälften av 2009, har vi lyckats enas om en gemensam resolution, som jag röstade för. Genomföranderapporten kommer att möjliggöra en grundlig analys så att vi kan fastställa vilka åtgärder som krävs för att se till att fördraget och lagstiftningen efterlevs det gäller likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Diskriminering och trakasserier får inte förekomma i ett liberalt samhälle. Detta betänkande påminner med skrämmande fakta om att många medlemsstater har en lång väg att gå för att göra män och kvinnor jämställda i liv och arbete. Ansvaret för att bekämpa orättvisorna på exempelvis arbetsmarknaden vilar dock inte på EU:s institutioner, utan är och bör förbli en angelägenhet för ansvarskännande medborgare och deras politiska och fackliga företrädare i medlemsstaterna. Jag vänder mig bestämt emot de skrivningar som syftar till att använda dessa orättvisor som argument för att öka överstatligheten på bekostnad av de enskilda medlemsstaternas självbestämmande. Att öka avståndet mellan styrande och styrda är inte vägen till ett liberalt samhälle där alla människors lika värde är grundvalen.

Betänkandets främsta syfte är emellertid att tydliggöra hur diskriminering och trakasserier fortfarande kan förstöra människors möjlighet till liv och egenmakt. Det är så viktigt att jag ändå har valt att rösta ja till det alternativa förslaget till resolution.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Även om jämställdhet är en grundläggande rättighet i EU visar officiell statistik att det fortfarande finns skillnader när det gäller graden av sysselsättning, särskilt i de länder som nyligen blev EU-medlemmar.

Mot bakgrund av att likabehandling av kvinnor och män fortfarande är ett strukturellt problem fastställde man vid Europeiska rådets möte i Lissabon 2000 att målet för EU skulle vara att kvinnors sysselsättningsgrad skulle ha ökat till mer än 60 procent 2010. Detta måste övervakas noga i de nya medlemsstaterna.

Vi måste genomföra EU-direktivet så att vi kan se till att diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden försvinner, vid en tidpunkt när ytterligare åtgärder krävs för att ändra inställningen till denna fråga, särskilt på landsbygden.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den uppmaning till kommissionen som görs i betänkandet om att noggrant övervaka införlivandet av direktiv 2002/73/EG och efterlevnaden i den lagstiftning som antas efter genomförandeprocessen är legitim och nödvändig.

Genom att anta betänkandet har Europaparlamentet gett medlemsstaterna ett användbart redskap för att stärka medlemsstaternas nationella lagstiftning om likabehandling av kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Baserat på den angivna statistiken är emellertid skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor fortfarande 28,4 procent. Detta visar att könsdiskriminering på arbetsmarknaden fortfarande är ett problem som måste bekämpas.

Därför anser jag att medlemsstaterna måste göra allt de kan för att genomföra jämställdhetsstrategierna.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Teresa Riera Madurells betänkande om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Jag håller med min kollega om att principen om jämställdhet på arbetsmarknaden fortfarande är långt ifrån genomförd i praktiken, trots EU:s insatser för att öka procentandelen yrkesverksamma kvinnor i enlighet med Lissabonmålen. Jag delar föredragandens åsikt när det gäller medlemsstaternas införlivande av direktiv 2002/73/EG och att de måste genomföra de instrument som detta direktiv tillhandahåller för att stärka den nationella lagstiftningen om likabehandling av kvinnor och män på arbetsmarknaden. Jämställdhet på arbetsmarknaden är inte bara en hedervärd princip rent etiskt utan är, och kommer att vara, grunden till en varaktig och hållbar ekonomisk utveckling för hela EU.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundläggande princip i EU. Det finns fortfarande mycket att göra för att uppnå denna princip, och jag hoppas att vi kommer att göra en politisk prioritering i alla områden av vårt arbete i Europaparlamentet. Det bör inte bara vara utskottet för kvinnors rättigheter som tar upp dessa frågor.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Trots att jämställdhet är en grundläggande rättighet är fortfarande könsdiskriminering på arbetsmarknaden när det gäller löner, sysselsättningsgrad och arbetets kvalitet ett svårt strukturproblem. Tyvärr visar det sig att högre utbildningsnivå inte alltid leder till mindre skillnader mellan mäns och kvinnors löner.

I Teresa Riera Madurells betänkande avslöjas medlemsstaternas brister när det gäller att införliva och genomföra direktiv 2002/73/EG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

Föredraganden betonar framför allt att många medlemsstater inte på ett korrekt sätt har införlivat definitionen av diskriminering i sina rättssystem. I många länder finns det bara en allmän bindande definition, som inte specifikt anger diskriminering på grund av kön. I andra länder saknas hänvisningar till sexuella trakasserier, eller så inkluderas dessa bara i den allmänna definitionen av trakasserier (i Polen definieras sexuella trakasserier i avsnitt 6, artikel 183a i arbetsmarknadslagen), vilket gör det mycket svårare för de som drabbas att hävda sina rättigheter.

Gräsrotsinitiativ, som syftar till att öka medvetenheten i samhället, liksom initiativ som syftar till att hjälpa dem som utsatts för diskriminering, är extremt viktiga i kampen mot diskriminering.

- Förslag till resolution B6-0051/2009 (Situationen i Mellanöstern/Gazaremsan)

  Marco Cappato (ALDE), skriftlig. – (IT) För att särskilja Partito Radicales ståndpunkt från dem som angav andra skäl än våra här i kammaren drog vi lott om vilka som skulle lägga ned sin röst och vilka som i stället skulle delta i omröstningen. EU:s lösning för en långsiktig, strukturell fred i Mellanöstern, vilket Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering upprepade här i Strasbourg i dag, är en tvåstatslösning med två suveräna, oberoende stater.

EU:s grundare hade motsatt uppfattning. För att uppnå fred måste man uppge sin absoluta nationella suveränitet. Det är vad som angavs i Ventotenemanifestet.

I dag måste vi lyssna till det stora flertalet israeliska medborgare som vill att Israel ska bli medlem av EU och som de styrande klasserna i Israel, men även i EU, struntar i.

Efterkrigstidens ”inkluderande” Europa, öppet för anslutningar och en referenspunkt för angränsande länder, har varit en fredsfaktor, om än på ett otillräckligt sätt. Det ”exkluderande” Europa, bestående av nationalstater, som strävar efter europeiska ”gränser” och ”judisk-kristna rötter” är ett Europa som ledde till krig, i Mellanöstern såväl som på Balkan och i Kaukasien, och som skapar spänningar som dem i Uralområdet, Turkiet och Maghrebländerna.

Som ett pacifistiskt radikalt parti anser vi att den strukturella fredslösningen heter europeisk federalism, ett Europas förenta stater som öppnar sina dörrar för Turkiet, Israel och eventuellt framtida demokratiska stater som uppger sin egen suveränitet.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag fördömer de godtyckliga och brutala morden på civila i Gaza, på samma sätt som jag fördömer Hamas hjärtlösa, försåtliga dödande av israeliska civila med raketer.

Jag röstade för Europaparlamentets resolution om Gaza eftersom man uttryckligen stöder resolutionen från FN:s säkerhetsråd i vilken man uppmanar till ett omedelbart eldupphör. I Europaparlamentets resolution uppmärksammar man också parlamentets beslut i december att skjuta upp uppgraderingen av EU:s förbindelser med Israel. Samtidigt som språket i resolutionen är svagare än vad jag hade önskat, så är det troligare att en resolution med stöd av en överväldigande majoritet i parlamentet kan påverka Israels och Hamas beslut mer än enskilda resolutioner från politiska grupper.

Jag stöder inte en uppgradering av EU:s förbindelser med Israel och anser att handelsavtalet med landet bör upphävas fram till dess Israel respekterar de mänskliga rättigheterna och inleder konstruktiva och omfattande förhandlingar med sina grannar för att genomföra tvåstatslösningen på konflikten. Alla medlemsstater bör nu komma överens om att dra tillbaka sina tidigare beslut att uppgradera förbindelserna med Israel som ett medel att få israelerna att komma till förhandlingsbordet med realistiska förslag.

  Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. − (PT) Jag valde att lägga ned min röst vid omröstningen om resolutionen om situationen i Mellanöstern/Gaza av det enda skälet att jag inte anser att en resolution från Europaparlamentet kan rättfärdigas just nu.

Jag anser att en diskussion om frågan, utan omröstning, skulle vara ett effektivare sätt att göra Europaparlamentet delaktigt i denna fråga.

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. − (NL) Une fois n’est pas coutume (en gång är ingen vana). Detta är en mycket välavvägd resolution som förtjänar allt stöd den kan få för den uppmanar på ett tydligt sätt båda parter i konflikten att avstå från våld. Vi bör emellertid inte ha några illusioner när det gäller Europas och ännu hellre Europaparlamentets möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern. Innan vi kan leta efter en lösning måste Hamas sluta med sina raketattacker mot Israel. Samtidigt måste Israel trappa ned sin oproportionerligt stora våldsanvändning, som drabbar oskyldiga barn och civila. Trots att jag stöder resolutionen skulle jag vilja påminna parlamentet om att terroristorganisationen Hamas fortfarande är huvudskälet till att konflikten har trappats upp.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för den gemensamma resolutionen även om vi inte var lika stränga i vårt fördömande av Israels handlingar i Gaza som jag hade önskat.

Vi kan inte stödja Hamas godtyckliga raketattacker, även om det inte bara var Hamas fel att eldupphöret bröts. Israels handlingar är fullständigt oproportionerliga och beskjutningen av oskyldiga civilpersoner – män, kvinnor och barn – är en form av kollektiv bestraffning som är oförenlig med folkrätten.

Attackerna mot FN:s kontor och deras biståndsverksamhet verkar vara en avsiktlig handling för att stoppa biståndet till de behövande och avlägsna oberoende observatörer av Israels barbariska beteende.

  Mathieu Grosch (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Jag anser att det är helt rätt att Europaparlamentet talar med en röst. Våra ansträngningar måste inriktas mot att klargöra för både Israel och Hamas att vi motsätter oss alla former av våldsanvändning och att vi kräver total respekt för fredsbevarande styrkor och biståndsorgan.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots att den uppmanar till eldupphör, vilket är en akut fråga som vi håller med om, är den resolution som parlamentet har antagit om den extremt allvarliga situationen i Gazaremsan mycket bristfällig. Den innehåller till och med negativa aspekter, särskilt jämfört med resolutionen från FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) av den 12 januari.

- I parlamentets resolution fördöms inte Israel med ett enda ord trots den brutala aggressionen, brott mot och kränkningar av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

- I resolutionen bekräftas dess tvetydighet, och man döljer att det i Palestinas fall rör sig om en koloniserande och en koloniserad part, en angripare och ett offer, en förtryckare och en förtryckt, en exploatör och en utnyttjad, och Israels ansvar göms undan.

- I resolutionen fråntas EU allt ansvar, trots att det ger sitt tysta medgivande till straffrihet för Israel. Tänk på de beslut som nyligen fattats om att stärka de bilaterala förbindelserna med detta land eller hur vissa EU-länder på ett sådant skamligt sätt lade ned sina röster vid omröstningen om den resolution som UNHRC antog.

- I ett så allvarligt läge som det nuvarande kritiseras dessutom inte Israels kränkning av FN:s resolutioner, ockupationens slut, de olagliga bosättningarna, segregationsmuren, morden, fängslandena och de otaliga förödmjukelser som det palestinska folket har utsatts för, eller ens dess omistliga rätt till en stat, med 1967 års gränser och med östra Jerusalem som sin huvudstad.

  Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Vi välkomnar att resolutionen kräver ett omedelbart stopp för Israels dödande av invånare i Gaza. Vi beklagar emellertid att resolutionen inte kräver att associationsavtalet med Israel ska suspenderas samt att uppgraderingen av samarbetet med Israel ska stoppas. Det är självklara krav som borde ställas på ett land som så uppenbart bryter mot det man förbundit sig att göra, nämligen respektera de mänskliga rättigheterna och internationell rätt.

Vi ställer oss också frågande till påståendet att Israels anfall inleddes som ett svar på raketbeskjutning från Hamas. Israel har konstant brutit vapenvilan, bland annat den 4 november i fjol då israelisk militär gjorde intrång på Gazaremsan och dödade sex palestinier, liksom den kollektiva bestraffningen av det palestinska folket i form av embargo, avstängning av elektricitet, utvidgande av bosättningar, murbygge, kidnappning av ledande palestinska politiker etc.

Trots detta välkomnar vi den gemensamma resolutionen och kravet på att Israels dödande måste upphöra omedelbart.

  Mikel Irujo Amezaga (Verts/ALE), skriftlig. – (ES) Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering var lite snabb med att fastställa att det inte fanns några röster mot. Jag röstade mot denna resolution. Även om jag medger att den innehåller mycket positiva delar, framförallt användningen av begreppet ”kollektiv bestraffning” av befolkningen i Gaza anser jag att den är otillräcklig. Det enda praktiska åtgärd som parlamentet kan göra är att frysa associeringsavtalet med Israel. Allt annat är bara tomma ord – positiva och attraktiva – men trots allt bara ord. Inom politiken betyder fina ord ingenting. Det krävs handling och INGET kommer att ändras i Gaza efter denna resolution. Om vi hade talat om någon annan stat än Israel skulle resolutionen har varit mycket kraftfullare. Jag anser att israelerna har rätt att leva i fred, men Israel kan inte göra som det vill och det måste Israel få veta. Det enda som denna offensiv skulle kunna leda till är dessutom att konflikten förvärras. Detta är inte en bra dag för parlamentet, eftersom det har valt att prata i stället för att handla.

  Carl Lang (NI), skriftlig. − (FR) Den text som lagts fram av samtliga grupper i denna församling, som är avsedd att företräda EU-medborgarnas intressen, innehåller förvisso några utmärkta rekommendationer, exempelvis uppmaningen om att striderna bör upphöra, men det görs inga hänvisningar till importen av konflikten till Europa. Utöver det åtföljande våldet var två scener från demonstrationerna mot den israeliska interventionen särskilt chockerande.

En var demonstranterna, de flesta av dem invandrare med palestinska flaggor, algeriska flaggor, Hamasflaggor och banderoller med arabisk text.

Den andra var att ledarna för den franska extremvänstern, Olivier Besancenot från Ligue communiste révolutionaire och Marie-George Buffet från kommunistpartiet, marscherade sida vid sida med imamerna.

Detta visar två oroande utvecklingstendenser. Att islamistiska organisationer gradvis tar över invandrarmassorna från den muslimska världen och att det finns ett samförstånd mellan islamistiska rörelser och den kommunistiska extremvänstern, två revolutionära rörelser som vill förstöra vår civilisation. Nu mer än någonsin kräver skyddet av den europeiska befolkningens identitet och frihet att sådana demonstrationer förbjuds och att det införs en politik för att vända migrationsströmmarna.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. − (FR) Med tanke på hur allvarlig situationen i Gaza är kunde Europaparlamentet inte fortsätta att vara tyst. Jag stöder därför denna resolution som efterlyser ett omedelbart och bestående eldupphör och stopp för Israels militäraktioner i Gazaremsan och ett stopp för Hamas raketattacker mot Israel.

Jag beklagar emellertid att det inte finns något kraftfullt och förbehållslöst fördömande av den israeliska arméns attacker, vilka redan har lett till 1 000 dödsoffer, de flesta av dem civila. Även om jag håller med Martin Schulz, ordförande för den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, när han innan omröstningen upprepade att dessa attacker inte kan tillåtas skulle jag ha fördragit om denna indignation hade uttryckts i skrift.

Även om Israel i resolutionen uppmanas att garantera kontinuerliga leveranser av humanitärt bistånd och fritt tillträde till Gaza för den internationella pressen går resolutionen inte heller, vilket jag hade önskat, så långt som att ange att staten Israels efterlevnad av humanitär rätt är ett villkor för att förbindelserna mellan Israel och EU ska uppgraderas.

Europa har en betydelsefull roll när det gäller att lösa denna konflikt. Men ett avtal om varaktig fred mellan israeler och palestinier kan enligt min uppfattning bara uppnås om det skapas en livskraftig palestinsk stat som erkänner Israel och som i sin tur erkänns av Israel.

  Willy Meyer Pleite (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Den gemensamma resolutionen om Gaza har sina positiva sidor, exempelvis begäran om omedelbart eldupphör, uppmärksammandet av de 1 000 dödsoffren som den israeliska armén bär ansvar för, inklusive kvinnor och barn, liksom erkännandet av att Israels embargo mot Gaza strider mot internationell humanitär rätt.

Trots detta kunde jag inte rösta för resolutionen eftersom den tilldelar Hamas samma grad av ansvar som Israel. Det noteras inte att det var den israeliska armén som med sin markinvasion och sina olika flygräder bröt vapenvilan av den 4 november. I stället ges Hamas skulden för att vapenvilan bröts. Resolutionen är helt klart otillräcklig eftersom den inte uppmanar kommissionen och rådet att vidta kraftfulla åtgärder. EU bör frysa det befintliga associeringsavtalet mellan Israel och EU för brott mot artikel 2 i detta avtal, där det anges att respekten för mänskliga rättigheter är ett villkor för avtalet. I den gemensamma resolutionen krävs det dessutom varken ett stopp för Israels blockad av Gaza eller att de 27 EU-medlemsstaterna ska avbryta all vapenexport till Israel.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I denna resolution har man lyckats att få de största politiska grupperna i Europaparlamentet att tillsammans uttala sig på ett sätt som är absolut nödvändigt med tanke på den nuvarande humanitära och säkerhetsmässiga situationen i Mellanöstern.

Oavsett vad som ledde fram till att denna konflikt bröt ut har den redan haft mycket negativa effekter för stora delar av civilbefolkningen i området och för FN:s närvaro i Gaza. Jag tror precis som resten av mina kolleger att vi har nått en punkt där varaktiga resultat endast kan nås genom dialog, och för detta krävs ett avtal om eldupphör.

Dessutom präglas dokumentet i hög grad av Rumäniens konsekventa linje i frågan. Det är med glädje jag röstar för ett dokument som både uttrycker min europeiska politiska familjs uppfattning och mitt lands uppfattning.

  Vural Öger (PSE), skriftlig. − (DE) Jag välkomnar antagandet av resolutionen om situationen i Gazaremsan. Det är oerhört viktigt att Europaparlamentet ger sin syn på krisen. Det är Europaparlamentets plikt att fördöma denna humanitära katastrof om parlamentet ska kunna hävda sitt moraliska ledarskap när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Just därför kan parlamentet inte längre hålla tyst. Därför röstade jag för denna resolution. Parlamentet kunde emellertid ha sänt ut en starkare signal. Resolutionen är fortfarande allt för svag på vissa punkter. Det är viktigt att vi uppmanar till ett bestående eldupphör och fördömer civilbefolkningens lidande. Det är också vår plikt att föreslå praktiska lösningar för att få ett slut på kriget och uppmana EU att åta sig att verka för dessa i sin roll i kvartetten. Eftersom Förenta staterna på grund av presidentskiftet är något handlingsförlamat just nu måste EU:s pliktkänsla öka. De överdrivna militäraktionerna bör leda till att man gör ett uppehåll i förhandlingarna om närmare förbindelser med Israel. Tyvärr nämns inget om detta i resolutionen. Om Israel inte vill förhandla direkt med Hamas är det upp till EU att se till att andra talar med Hamas. Att fortsatta militäroffensiven kostar alltför många människoliv. Inför en sådan allvarlig humanitär kris räcker det inte med en läpparnas bekännelse.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den gemensamma resolutionen bortser från orsakerna till Israels aggression och barbariska krig. Offensiven anses vara ett svar på Hamas granatattacker. Alla vet att kriget planerades långt i förväg och orsakerna står att finna i Israels ockupation och Israels vägran att tillämpa FN:s resolutioner om en oberoende palestinsk stats med östra Jerusalem som sin huvudstad. Offensiven är ett resultat av Israels aggressiva politik, stödd av Förenta staterna och EU, av olagliga bosättningar och av Israels vägran att återgå till 1967 års gränser

Trots att det talas om att stoppa kriget i resolutionen är man alltför passiv. EU uppmanas inte att vidta några åtgärder, inte ens att de nya fördelaktiga förbindelserna ska frysas för att sätta tryck på Israel. Israels aggressiva politik fördöms inte. Tvärtom blandar man sig i palestiniernas interna problem.

De som stöder resolutionen efterlyser och accepterar en starkare roll för EU, vilket har att göra med EU:s imperialistiska ambitioner i regionen. De stärker Förenta staternas och Natos plan för ”hela Mellanöstern”, som EU stöder och där målet är att imperialisterna ska lägga under sig hela regionen.

Därför röstade Greklands kommunistparti inte för den gemensamma resolutionen från de politiska grupperna och kräver att den antiimperialistiska kampen ska stärkas. Det finns inget sådant som bra och dålig imperialism.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag vägrade att rösta för Europaparlamentets gemensamma resolution om situationen i Gazaremsan eftersom den, trots att den har sina positiva poänger, inte i tillräckligt hög grad fördömer den militära överreaktionen som har lett till en humanitär katastrof. Den chock och det beklagande som Europaparlamentet ger uttryck för när det gäller attackerna på civilbefolkningen och hindrad tillgång till humanitärt stöd räcker inte. EU måsta fullgöra sina skyldigheter och kräva ett definitivt stopp för Israels aggression och börja anstränga sig för att hitta en hållbar och varaktig lösning. Tyvärr saknas denna starka politiska vilja i den kompromissresolution som Europaparlamentet har antagit.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Israels rätt att existera i fred och trygghet är oförytterlig. Palestiniernas rätt att leva i ett fritt område, med egen förvaltning, i fred demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna är också oförytterlig. Varje lösning för regionen måste garantera att dessa rättigheter inte hotas.

Konfrontationen i Gaza visar, genom den motsatta situationen på Västbanken, att parterna, om än med spänning och konflikter, kan leva tillsammans om båda är villiga att acceptera den andres existens. Detta gäller inte Hamas. Hamas använder det område som det tog kontroll över för att nå sitt uttalade mål: att förhindra Israels existens.

Dessa omständigheter gör emellertid inte dödsoffren i Gaza mindre tragiska. Vi vet att Hamas utan någon att ta någon hänsyn till palestiniernas liv använder befolkningen som mänskliga sköldar mot Israels attacker och deras död som propagandavapen. Israel, som med rätta vill garantera sin säkerhet, fortsätter beslutsamt striderna trots de tragiska följderna. Så länge det internationella samfundet, inklusive arabländerna, inte främjar ena sidans livskraftighet och den andra sidans säkerhet som mål för fredsprocessen i Mellanöstern är denna process oundviklig.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ställer mig bakom resolutionsförslaget om den tragiska situationen i Gazaremsan.

Jag delar helt och hållet oron för att konflikten inte närmar sig sitt slut trots att hela världssamfundet har förklarat att det vill att fientligheterna ska upphöra. Jag sällar mig till mina kollegers kraftfulla beklagande av det lidande som civilbefolkningen i Gaza har utsatts för och jag anser att den enda möjliga lösningen, inte bara i detta område utan i hela det heliga landet, är dialog, förhandlingar och diplomati, och aldrig krig, vilket bara kan leda till att hatet ökar.

EU kan och måste spela en framträdande roll i denna process, både när det gäller att få till stånd eldupphör och när det gäller att öppna upp kanaler för humanitära ändamål. Därför röstar jag för förslaget till resolution och hoppas att försoningsansträngningarna så snart som möjligt leder till konkreta framsteg mot fred.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Konflikten mellan Israel och Gaza har helt enkelt pågått för länge.

När de döda nu kan räknas i tusental är vår främsta plikt att se till att striderna omedelbart upphör.

Isoleringspolitiken gentemot Gaza har misslyckats och radikaliserat befolkningen som har blivit dess första offer.

Ingen militär lösning på konflikten mellan Israel och Palestina är möjlig.

Den enda möjliga lösningen är ett bestående och heltäckande fredsavtal mellan parterna. Därför begär vi att kvartetten så snart som möjligt ska ta initiativ till och anordna en internationell konferens med alla berörda parter i regionen, grundad på arabförbundets initiativ, det tidigare avtalet mellan israelerna och palestinierna.

Under tiden anser vi att respekt för internationell humanitär rätt måste vara ett strikt villkor för varje uppgradering av de politiska förbindelserna mellan EU och Israel.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om situationen i Gazaremsan och ett omedelbart eldupphör i detta område.

Jag anser att oavsett vilka ståndpunkter konfliktens parter har är dialog enda sättet att lösa problemen på ett sätt som ligger i allas intresse.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Den resolution som Europaparlamentet röstade igenom idag om situationen i Gaza innehöll inget fördömande av terrororganisationen Hamas som bröt vapenvilan i december och använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar. Trots att detta saknades i resolutionen, ansåg jag det vara viktigt att rösta för en uppmaning till vapenvila i regionen, vilket var anledningen till att jag röstade för resolutionen.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Läget i Gazaremsan är beklagligt. Hundratals oskyldiga civila har dödats och tusentals riskerar att mista livet varje dag. Ja, jag anser att israelerna måste få leva i lugn och ro. Ja, raketattackerna över gränsen är oacceptabla och måste upphöra.

Israels reaktion är emellertid fullständigt oproportionerlig och går inte att stödja.

Israelerna har inte respekterat världssamfundet. De har bombat FN-kontor, de har attackerat skolor och barn. Detta är fullständigt oacceptabelt och måste upphöra. Vi måste omedelbart få ett eldupphör.

Jag kommer att rösta för denna resolution eftersom Europaparlamentet måste göra sin röst hörd så att man inte glömmer bort de oskyldiga palestiner som är fångna i Gaza.

Israel: Ni har rätt att få leva i fred. Ni har inte rätt att utöva godtycklig förstörelse och skapa död och förintelse bland oskyldiga civila. Era handlingar innebär att ni har blivit den angripande parten, inte offret.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Jag har godkänt kompromissen, även om den saknar den kraft och djärvhet jag hade velat se. Jag är bestört och förbittrad över det israeliska flygvapnets och markstyrkornas oproportionerliga offensiv i ett tätbefolkat område.

Jag solidariserar med de 1,5 miljoner palestinierna i Gaza, som inte har någon möjlighet att lämna Gazaremsan, och känner oro för deras öde och säkerhet, liksom för den humanitära situationen för palestinierna på Västbanken, som trots den palestinska myndighetens samarbete inte ser någon förbättring av sina levnadsförhållanden.

Det är olyckligt att kompromissen inte innehåller någon hänvisning till den problematiska uppgraderingen av förbindelserna mellan EU och Israel. Jag vill uppmana rådet att stoppa uppgraderingen av förbindelserna med Israel tills alla sidor enats om en fullständig och permanent vapenvila och Israel ger obegränsat tillträde för humanitär hjälp.

Förbindelserna mellan EU och Israel kan uppgraderas först om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt respekteras, den humanitära krisen i Gazaremsan och de ockuperade palestinska territorierna får ett slut och en allomfattande insats görs för att åstadkomma ett övergripande fredsavtal och ett fullständigt genomförande av interimsavtalet om associering mellan EG och PLO.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder resolutionen om Gaza och uppmaningarna om ett omedelbart eldupphör.

- Förslag till resolution B6-0033/2009 (Situationen på Afrikas horn)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Tack, herr talman. Jag röstar för. Situationen på Afrikas horn är fortfarande oerhört oroande. Sammanflätningen av problem och konflikter gör att EU ständigt måste vara vaksamt för att undvika en dramatisk försämring av situationen. Jag anser i likhet med min grupp att situationen på Afrikas horn kräver snabba och övergripande åtgärder.

De främsta svårigheterna har alltså sin grund i de många konflikterna mellan de olika länderna i regionen. Det är därför absolut nödvändigt att arbeta med säkerheten och alla aspekter med anknytning till den, t.ex. hur regeringsskiften bör övervakas. Regeringarna bör uppmanas att göra ett proaktivt åtagande om förbättrade mänskliga rättigheter.

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) Gisslen hopar sig nu på Afrikas horn:

- Krig, både inbördeskrig och regionala krig.

- Avsaknad av demokrati och frihet.

- Svält och livsmedelskris.

Sjöröveriet, som leder tanken till en annan tid, är bara den senaste frukten av detta kaos.

När vi ser dessa tragedier slita sönder regionen och leda till utbredd blodsutgjutelse får vi inte sitta tysta eller förklara oss maktlösa.

Det är nu mer än någonsin, när världssamfundet visar tecken på utmattning till följd av en till synes oändlig kris, som EU måste ta på sig en ledande roll.

Genom att inleda operation ”Atalante” för att skydda utsatta fartyg och leveranserna av livsmedelsbistånd till somaliska flyktingar, har EU visat att man kan finna konkreta och effektiva lösningar när man ställs inför en nödsituation.

Unionen måste emellertid också finna lösningar på den allmänna politiska krisen i regionen.

EU måste bygga upp det regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling på Afrikas horn som utskottet för utveckling lanserade när det antog sitt betänkande i april 2007.

Vi får inte låta Afrikas horn bli ett laglöst område där ingen utveckling sker.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Då det är min bestämda uppfattning att Europaparlamentet inte ska ägna sig åt utrikespolitik har jag röstat nej till resolutionen i sin helhet. Detta innebär inte per se att jag anser att allt som står i resolutionen är felaktigt eller icke önskvärt. Tvärtom innehåller den positiva inslag också, som jag helhjärtat hade stött om det varit ett uttalande från exempelvis den svenska regeringen. Ett sådant exempel är fallet med den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som hållits frihetsberövad, utan rättegång, sedan 2001.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) EU och det internationella samfundet har små möjligheter att förändra de grundläggande förhållandena i Somalia. Däremot har vi större möjligheter att ta itu med en av dess konsekvenser, sjöröveriet. Vi får inte glömma att sjöröveri i första hand är ett sätt att skaffa inkomster för befolkningsgrupperna i södra och mellersta Somalia. Inkomsterna används i sin tur för att underblåsa de konflikter som pågår i landet och regionen.

En starkare flottnärvaro i regionen kan inverka positivt på säkerhetssituationen i Somalia och därmed i hela området. EU måste därför stödja de moderata krafterna i det somaliska ledarskapet, som är starkt engagerade för stabilitet och fred i regionen. Att bekämpa sjöröveriet är en möjlighet för EU, som har den militära kapacitet som krävs och kan bidra inte bara till att återställa säkerheten på en viktig transportväg utan även till att åstadkomma stabilitet och fred i området.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för resolutionsförslaget om situationen på Afrikas horn.

Det känsliga läget i denna afrikanska region innebär att EU:s institutioner måste inta en tydlig ståndpunkt. Jag stöder därför uppmaningen till rådet att utse en särskild representant eller ett särskilt EU-sändebud till regionen kring Afrikas horn. Etiopien, Eritrea, Somalia och Djibouti måste samarbeta om de vill ta sig ur det rådande dödläget.

Det är därför den eritreanska regeringen måste ompröva sitt beslut att dra sig ur Igad. Det är därför Djibouti måste göra sitt bästa för att säkra ett bättre rättsligt skydd för de fackliga organisationernas rättigheter. Det är därför Etiopien måste upphäva lagen om frivilligorganisationer. Det är därför Somalia måste sätta stopp för en av världens värsta humanitära och säkerhetsmässiga kriser.

- Resolutionsförslag RC-B6-0028/2009 (Vitryssland)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Det verkar som om Lukasjenkoregimen äntligen sänder signaler om öppnande, om än försiktiga sådana, till världssamfundet. Låt oss notera det och snabbt arbeta för en gemensam process för att förbättra förbindelserna med detta land, som ligger så nära våra gränser. Vi får emellertid inte ge avkall på våra krav när det gäller respekt för mänskliga rättigheter och garantier för yttrande- och informationsfrihet. Bilderna av hur oppositionens upprepade försök till fredliga demokratiska demonstrationer slås ned är fortfarande levande.

Jag vill också uppmana till en större insats för att enas om gemensamma regler i den känsliga frågan om vitryska barns besök hos värdfamiljer i EU under sommarmånaderna. Varje år ändrar den vitryska regeringen sin hållning i den här frågan, och det leder ofta till mycket besvärliga situationer med negativa följder, framför allt för barnen själva, som redan är missgynnade på andra sätt. De framsteg som nu görs är välkomna, men den väg som ännu återstår är mycket lång. Vi hoppas att Alexander Lukasjenko, efter många felstarter, vill gå vidare längs denna väg och, åtminstone delvis, göra det tillsammans.

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vitryssland är fortfarande i stort sett utfruset av EU på grund av president Lukasjenkos auktoritära styre. Under de senaste fem åren har Europaparlamentet delat ut Sacharovpriset till vitryska dissidenter och andra har kommit med på slutlistan. Detta står för ett uttryckligt erkännande att de mänskliga rättigheterna och de politiska friheterna kuvas i Vitryssland.

Det finns emellertid tecken på att Lukasjenko håller på att bli vänligare stämd mot väst. Läget i Vitryssland är naturligtvis fortfarande allvarligt, men vi måste inse att ett sätt att vända landet mot EU är att uppmärksamma och svara på Lukasjenkos närmanden. Det handlar alltså mer eller mindre om käppen och moroten.

Eftersom jag är en person med starkt intresse av de f.d. sovjetrepublikerna i Centralasien ser jag paralleller mellan denna region och Vitryssland. I resolutionen sparar man inte på kritiken mot Lukasjenko, men man anger även en slags vägkarta för honom för att normalisera förbindelserna med EU.

Vi ska inte förledas att tro något när det gäller Vitryssland och vi bör inte tveka att avbryta dialogen om läget försämras. Denna resolution erbjuder emellertid ett visst hopp om att förbindelserna kan förbättras efterhand och jag röstade därför för den.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. − (NL) Jag röstade för denna resolution. Europaparlamentet välkomnar att restriktionerna för pressfriheten har mildrats något i Vitryssland och att några politiska fångar har frigetts. Det har dock även påpekats att andra oliktänkande fortfarande sitter fängslade. För att förbättra förbindelserna framhålls i denna resolution att Vitryssland bör bli ett land utan politiska fångar, att regeringen bör garantera yttrandefriheten och så vidare. Dessutom bör lagstiftningen ändras och vitryssarna beviljas fri rörlighet.

Även om alla ställer sig bakom detta vill jag säga följande. Borde inte Europaparlamentet anta sådana resolutioner för länder som EU inte har lika hjärtliga förbindelser med? Jag kommer att tänka på Kina, där människorättssituationen är minst lika dramatisk som i Vitryssland. Eller är det kanske kommersiella överväganden som hindrar oss från att göra det?

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) I och med resolutionen fortsätter den pågående och produktiva dialogen med regeringen i Minsk, och den vittnar om oron hos Europaparlamentet och de medborgare det företräder när det gäller människorättssituationen och den allmänna utvecklingen i Vitryssland.

De vitryska myndigheterna har gjort vissa framsteg, vilket är lovvärt, men vi hoppas att de kommer att inleda en demokratiseringsprocess och inte bara vidta en del tillfälliga kosmetiska åtgärder. Denna resolution är tillräckligt bestämd men också välnyanserad, vilket innebär att den ger uttryck för vår tillfredsställelse över det första likväl som vår oro över det andra.

De aktuella händelserna i regionen framhäver på nytt vikten av öppenhet i regeringsarbetet och av att regeringar är demokratiskt ansvariga inför de medborgare de representerar. De demokratiska värden som anammats är kopplade till stabilitet och utveckling hos både samhällen och marknader, även energimarknaderna. Denna resolution är ett steg framåt när det gäller att på nytt bekräfta dessa värden.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Förbindelserna mellan EU och Vitryssland är beroende av båda parter. Om det finns en gemensam god vilja kommer dialog att vara möjlig, liksom en lämplig grannskapspolitik och ett östligt partnerskap. Partnerskap kan inte grundas på förbud och påbud, och jag välkomnar därför Europeiska kommissionens nya initiativ för att förbättra förbindelserna med Vitryssland. Objektivt sett måste vi medge att Vitryssland också har gjort en hel del för att främja förståelse. Exempel på detta är registreringen av rörelsen ”För frihet”, tillstånd till publicering och distribution av oppositionens tidningar och öppenhet för det östliga partnerskapsinitiativet. EU har större förväntningar. Det finns givetvis goda skäl till detta. Men det finns också goda skäl till många av Vitrysslands förväntningar.

Det finns behov av symmetri och förståelse mellan partnerna på många områden. Vi uppmanar exempelvis de vitryska myndigheterna att sluta utfärda utresevisum till sina medborgare, särskilt barn och studerande, så varför vidtar inte EU åtgärder för att förenkla och liberalisera viseringsförfarandena för vitryska medborgare? Dessa frågor är av särskild betydelse för dem av oss som lever i gränsområden, med kopplingar i form av både kulturella band och familjeband.

Vid sidan av kulturella frågor och nationalitetsfrågan är även ekonomi och gränsöverskridande samarbete av stor betydelse. Även här kan och bör kommissionen och rådet göra mer.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Det aktuella läget och de framtida förbindelserna med Vitryssland utgör en utmaning för EU:s utrikespolitik. Vissa initiativ från Minsk motiverar ett återupptagande av en del förbindelser. Det står dock klart att energifrågan i dagens läge spelar en stor roll för hur denna process fortskrider. Det är förståeligt. Realism är en integrerad del av utrikespolitiken. Men realism kan inte, behöver inte och bör inte skiljas från värden och strategi. Främjande av demokrati i Vitryssland är en fråga om både värden och strategi. Denna syn på det europeiska intresset på medellång och lång sikt måste vara central i detta nya skede av förbindelserna. Annars får vi en framtida beroendesituation där värden kommer i andra hand, efter kortsiktiga strategier, med begränsad framgång.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill förklara min röst för resolutionsförslaget om EU:s inställning i kontakterna med Vitryssland.

Det gläder mig att den vitryske utrikesministern har bekräftat att hans land har för avsikt att delta i det östliga partnerskapet med övriga östeuropeiska länder. Vitryssland måste emellertid nära följa internationella säkerhetsstandarder och säkerhetskrav vid byggandet av ett nytt kärnkraftverk, och rätta sig efter konventionen om kärnsäkerhet.

Slutligen är det sorgligt att Vitryssland är det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff. Om en framtida utvidgning av EU ska kunna övervägas måste detta barbariska straff avskaffas.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för resolutionen om Vitryssland eftersom jag anser att varje åtgärd som kan leda till mer demokrati i något land i världen är ett positivt steg.

Demokratiseringsprocessen i Vitryssland kommer att främja respekt för de vitryska medborgarnas rättigheter och friheter.

Resolutionen är välkommen, för jag hoppas att allt fler vitryska medborgare härigenom kommer att få enklare tillgång till visum till europeiska stater, så att de kan lära sig av oss om våra värden och traditioner. Jag hoppas också att Vitryssland inom en snar framtid inte längre kommer att ha några politiska fångar eller människor i husarrest.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder fullständigt behovet av att den demokratiska oppositionen i Vitryssland deltar i det gradvisa närmandet mellan EU och Vitryssland. President Lukasjenko, som är den lokala starke mannen i spetsen för en auktoritär regim, försöker för tillfället att närma sig EU och fjärma sig från Ryssland, vilket vi alla bör uppmuntra genom att förbättra våra politiska förbindelser med Vitryssland.

Vi stöder också uppmaningarna till den vitryska regeringen att bevara och respektera de mänskliga rättigheterna, vilket är en viktig del av processen när det gäller att förbättra förbindelserna mellan EU och Vitryssland.

Av dessa skäl och för att betona vikten av en demokratisk framtid för Vitryssland har vi beslutat oss för att stödja denna gemensamma resolution. Vi vill också klargöra att – när det gäller punkt 16 i resolutionen – dödsstraffet är en samvetsfråga för de brittiska konservativa ledamöterna i Europaparlamentet.

- Resolutionsförslag RC-B6-0022/2009 (Srebrenica)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för.

Srebrenica är ett sår som lämnat ett djupt ärr i den europeiska historien. De som överlevde berättar fortfarande hur tusentals flyktingar, mellan april 1992 och april 1993, för att försöka undkomma de bosnienserbiska räderna, gömde sig i källare, garage och till och med hus som serberna övergett; hur de bara hade rötter att äta; hur lopporna bet dem; hur de, frusna som de var den långa vintern 1992, värmde sig genom att bränna däck och plastflaskor, och hur kropparna av dem som dött av svält och köld åts upp av hundar. Sjutton år efter massakern återstår ännu hundratals kroppar att identifiera.

Jag anser därför att vi genom att inrätta en minnesdag skulle se till att vi inte glömmer och skulle uttrycka solidaritet med de anhöriga till offren för denna meningslösa massaker. Dessutom skulle vår politik för ett Europa med fred, social rättvisa och frihet få en tydligare återupprättelse, i förvissningen att respekt för likaberättigande bara kan åstadkommas genom att vi erkänner olikheter.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Denna resolution påminner oss på ett tragiskt sätt om att människans grymheter inte upphörde efter förintelsen under andra världskriget. De fortsatte i Europa med Srebrenica och de pågår just nu i Gaza!

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Jag stöder den årliga dag då vi minns offren för folkmordet i Srebrenica, just därför att EU:s och dess medlemsstaters ingripande hade skapat en falsk känsla av säkerhet, vilket ledde till att invånarna inte kunde fly i tid. De som stöder militära ingripanden blir väl inte glada över denna kritik. Under mitt anförande i går kväll tystades jag mitt i en mening av talmannen, kanske för att han blev irriterad över det jag sade. Det sista, som knappt hördes eftersom talmannen hamrade på med sin klubba, ligger i linje med detta betänkande.

Srebrenica är också en symbol för misslyckandet för optimistiska idéer om humanitära ingripanden och säkra tillflyktsorter. Det borde redan från början ha klargjorts att en militär närvaro bara kunde ge falska illusioner. Det gjorde Srebrenica till en operativ bas mot den serbiska omgivningen, samtidigt som det var oundvikligt att den till slut skulle slukas av just den omgivningen.

Utan en nederländsk armé i Srebrenica skulle det inte ha uppstått någon krigssituation, och det skulle inte ha funnits något behov av hämnd från serbernas sida. Offren ger oss inte bara skäl att ställa Ratko Mladić och Radovan Karadžić inför rätta utan också att fundera över misslyckandet för militära ingripanden och alla försök att åstadkomma enighet i ett etniskt delat Bosnien.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets gemensamma resolution om Srebrenica är ett försök att förvränga historien och dölja eller flytta över ansvaret för de amerikanska och europeiska imperialisternas brott, styckningen av landet och det barbariska krig som Nato lät det drabbas av, med EU:s hjälp, till offren i f.d. Jugoslavien.

Samtidigt försöker man förbättra ställningen för den föraktade amerikanskinspirerade specialdomstolen i Haag, där imperialisterna vill pröva sina offer. Den har redan använts för att fysiskt eliminera den jugoslaviske ledaren Slobodan Milosevic.

Att kalla händelserna i Srebrenica det största brottet under efterkrigstiden och föreslå inrättande av en dag för att minnas den i EU:s medlemsstater, medan det fortfarande är mycket oklart vad som egentligen hände där, är en grov förvrängning av historien. Det hittills största brottet i Europa under efterkrigstiden är i själva verket de amerikanska och europeiska imperialisternas slakt på det jugoslaviska folket.

Greklands kommunistiska parti vägrar att stödja antagandet av sådana oacceptabla resolutioner, särskilt vid en tidpunkt när vi alla bevittnar Israels dagliga dödande av hundratals barn och civila i Palestina, med stöd av samma imperialistiska krafter som nu blundar för det som sker, och Jugoslaviens folk var inte delaktiga i resolutionen i fråga.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Europas mörka historia, människans förmåga att släppa fram det värsta inom sig, har inte tagit slut. Srebrenica och den förfärliga tragedin där är inte bara det senaste exemplet på människans ohygglighet. Det är en påminnelse – om nu en sådan behövs – om att förstörelse alltid är möjlig, att det mänskliga tillståndet är en ständig kamp för fred, och att inget vi uppnår är för evigt. Minnet av denna massaker, åminnelsen av denna tragedi, är emellertid också det ondas erkännande av det goda.

För oss portugiser, som geografiskt och kulturellt befinner oss långt från platserna för de mest fasansfulla händelserna i Europa på 1900-talet, och som har en annan historia, är det ännu viktigare att minnas dem. Tack vare geografi och kultur har vi olika historia, men vårt mänskliga tillstånd är detsamma. Minnet av vad vi hade kunnat bevittna bör vara en integrerad del av vårt arv.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för förslaget till resolution om inrättande av den 11 juli som en dag då vi minns offren för massakern i Srebrenica.

Den tragiska juli månad 1995, när serbiska trupper under ledning av Ratko Mladić massakrerade över 8 000 bosnier, lever fortfarande kvar i våra hjärtan. Det bästa sättet att hedra offren för illdåden under kriget i f.d. Jugoslavien är att utropa en minnesdag, så att vi kommer ihåg vad som hände.

Ytterligare insatser och uppoffringar behövs också för att se till att de skyldiga för folkmordet ställs inför rätta (framför allt general Ratko Mladić), av vördnad för fäderna, mödrarna, barnen, bröderna och systrarna till de oskyldiga offer som dog under de åren, och även av vördnad för det Europa som vill leva i frihet.