Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 2 februari 2009 - Strasbourg

14. Utvärdering av konsekvenserna av den kompromiss som uppnåddes inom ramen för Dohaförhandlingarna om marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter och om tjänster i slutet av juli 2008 (debatt)

  Talmannen. − Nästa punkt är kommissionens uttalande om utvärdering av konsekvenserna av den kompromiss som uppnåddes inom ramen för Dohaförhandlingarna om marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter och om tjänster i slutet av juli 2008.

  Catherine Ashton, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Vi står inför vår generations största ekonomiska utmaning, där såväl industriländer som utvecklingsländer måste fatta svåra och oerhört viktiga beslut.

Vi behöver en positiv effekt av globaliseringen för att kunna hantera dess negativa följder. Jag är fullt och fast övertygad om att var vi än börjar se på vilka åtgärder vi måste vidta så kommer vi att komma fram till slutsatsen att det är avgörande för oss att Dohaförhandlingarna om multilateral handel slutförs.

Jag behöver nog inte påminna ledamöterna om vad historien lärt oss om protektionism, om betydelsen av att hålla våra marknader öppna och om möjligheten för våra företag att kunna bedriva handel över hela världen. Jag behöver säkert inte tala om för ledamöterna att om länderna slutade att tillämpa sina tariffer så som de gör i dag och i stället tillämpar dem så som de har rätt till enligt Världshandelsorganisationens bestämmelser så skulle kostnaden för handeln uppgå till en siffra i storleksordningen 260 miljarder euro. Jag är säker på att jag heller inte behöver påminna ledamöterna om att utvecklingsländerna är djupt oroade över vad som ska hända i framtiden med en del av det bistånd som de hittills har fått.

Läget just nu är alltså att vi känner till värdet av en överenskommelse som nu är till 80 procent färdig och att man i juli 2008 hade utfört 80 procent av det arbete som måste klaras av. Denna överenskommelse representerar följande värden: utvecklingsländerna skulle tjäna cirka 12–14 miljarder euro per år, nytt tillträde till framväxande marknader skulle ges i tillväxtländer som Kina, EU skulle få nya exportmöjligheter inom nya områden, till exempel kemikalier och textilier, och tjänstesektorn representerar en handelspotential på 14 miljarder euro. Ett annat faktum just nu är att enbart de icke-tariffära hindren – icke-skatterelaterade hinder – i Kina under 2007 kostade EU:s företag 20 miljarder euro. Dessa förhandlingar är oerhört viktiga.

Jag har precis kommit tillbaka från Davos, där handelsministrarna i sina diskussioner underströk behovet av att återvända till förhandlingsbordet. De tekniska diskussionerna fortsätter givetvis i Genève.

Vi väntar alla på att den nya amerikanska administrationen ska se över sin handelspolitik, vilket den för närvarande planerar, och att den ska nå samma slutsats som vi har gjort. Vi ser fram emot G20-mötet den 2 april 2009 och den möjlighet mötet innebär för världens ledare att försöka lösa den finansiella och ekonomiska krisen och få möjlighet att återigen diskutera behovet av att slutföra förhandlingarna. Sedan har vi det indiska valet i april eller maj, då en sittande eller en ny regering kan återkomma till denna fråga.

Bland de frågor som återstår att förhandla om har vi den särskilda stödmekanismen, som i slutändan var den fråga som satte stopp för fortsatta samtal mellan Indien och Förenta staterna. Nya förslag övervägs nu. Ett beslut måste fortfarande fattas om bomull, men också där har förslag lagts fram. För Förenta staterna finns det stora problem som rör vissa sektorer.

Utan tvivel återstår fortfarande mycket att göra, men jag tror fullt och fast att samtliga frågor kan lösas med politisk vilja. Något annat är inte möjligt. För oss är och förblir tjänsterelaterade frågor mycket viktiga.

Sammanfattningsvis är behovet av att slutföra förhandlingarna mycket konkret och tydligt i detta läge. Jag ser fram emot att på era och kommissionens vägnar fortsätta mina insatser för att se till att vi kan göra detta.

  Georgios Papastamkos, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Handeln med industrivaror och tjänster är av betydande strategisk vikt för EU:s ekonomi. Europeiska unionen är som vi alla vet den största exportören i världen och huvudkällan för direkta utländska investeringar. EU har en av de mest öppna marknaderna, medan våra eminenta partner fortsätter tillämpa kraftiga handelshinder. Vi strävar efter att kraftigt minska de tariffer som tillämpas och att ta itu med obefogade, icke-tariffera handelshinder. Förutom industriellt avancerade tredjeländer finns det också framväxande ekonomier som behöver göra eftergifter i proportion till sin utvecklingsgrad och sin sektoriella konkurrenskraft. Fru kommissionsledamot, problemet handlar inte bara om att ta bort handelshinder: skillnader i regelverken ger upphov till extra exportkostnader och försämrad konkurrens för EU-produkter jämfört med importer från länder med flexiblare standarder, och i många fall uppstår frågetecken när det gäller säkerheten och skyddet av EU:s konsumenter. På grund av att man inte har lyckats komma överens under en så lång tid har den ekonomiska osäkerheten förvärrats, vilket i sin tur skadar trovärdigheten hos det multilaterala handelssystemet. Bilaterala och interregionala avtal kan enbart vara av kompletterande karaktär. Dessutom kan den ekonomiska krisen leda till att ensidiga, restriktiva eller snedvridna handelshinder skapas. Det finns redan exempel på detta, för tillfället i begränsad omfattning, vilket rapporten från WTO:s generaldirektör Pascal Lamy vittnar om. Den skyddsklausul för amerikanska produkter som antogs av representanthuset är ett steg i samma oroande riktning. Att gå tillbaka till ensidiga strategier är ingen lösning enligt min åsikt. I dag är det viktigare än någonsin att ta itu med utmaningarna tillsammans, med mer positiv integration och genom att skapa och förstärka internationella regelverk med systematisk tillnärmning. Vi behöver en ny internationell ekonomisk arkitektur. Vi behöver en mer öppen och balanserad global handelsstyrning och på denna punkt väntar vi på ett integrerat förslag om ”en globalisering med ett europeiskt ansikte”, där man tar hänsyn till de förändringar som redan har gjorts och till kopplingen mellan den kommersiella och ekonomiska dimensionen för ett öppet och effektivt EU i världen under dessa kristider.

  Glyn Ford, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi i Europeiska socialdemokratiska partiet vill att Doharundan ska få ett framgångsrikt resultat. Trots detta har den politiska klockans tickande skapat en situation där man kan säga att framstegen låter vänta på sig. Kommissionsledamot Catherine Ashton påpekade att Förenta staterna har en ny och i mina ögon mycket välkommen administration under ledning av president Barack Obama, men vi väntar på en översyn av handelspolitiken, vilket kan komma att ta tid.

I april eller maj hålls val i Indien. Den enda plats som Catherine Ashton underlät att nämna var EU självt, där valet till Europaparlamentet ska hållas i juni. Därefter blir det en ny kommission, där jag hoppas att Catherine Ashton kommer att fortsätta som kommissionsledamot med ansvar för handelsfrågor. Det innebär dock inte att det inte finns saker att ta itu med under tiden. EU måste fortsätta att understryka sitt engagemang för utveckling och frihandel, samtidigt som man stoppar exploateringen och tillgodoser behovet av hållbar utveckling.

Jag håller med Georgios Papastamkos om att frihandel på denna grund kan vara fördelaktig för alla aktörer. Den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen är ett skäl att gå framåt, inte att backa.

Kommissionsledamot Catherine Ashton och kommissionen kan försöka att bereda vägen för en kompromiss mellan Förenta staterna och Indien. Jag anser att det var båda parternas envishet som satte stopp för ett framgångsrikt slutförande av de förhandlingarna förra gången. Måhända är 80 procent av frågorna lösta, men vi behöver de resterande 20 procenten. Vi har en ny administration i Förenta staterna. Resultatet av det indiska valet kan ge oss ännu en ny administration.

Under tiden har vi inget annat val än att fortsätta med de bilaterala avtalen. Jag välkomnar de framsteg som gjordes vid förra veckans förhandlingar om ett frihandelsavtal med Sydkorea, där vi såvitt jag förstår är nära att nå en överenskommelse som också den skulle gynna båda sidor.

Jag är föredragande för frihandelsavtalet med Asean och jag måste säga att förhandlingsgrunden skapar en institutionell vägspärr. Vi måste överväga möjligheten att nå en koalition med de Aseanländer som vill och kan ingå ett avtal. När det gäller Indien anser jag att det för närvarande saknas en vilja hos regeringen att nå resultat. Efter valet måste administrationen i Delhi, vare sig den är ny eller gammal, agera. Annars måste vi i EU gå vidare till länder som inte bara är beredda att diskutera, utan som även vill nå en lösning.

Slutligen välkomnar jag nästa talare Marco Pannella, som är ALDE-gruppens nya talesman i handelsfrågor. Kanske ett besök i utskottet för internationell handel kunde vara lämpligt. Vi skulle välkomna honom.

  Marco Pannella, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi i viss utsträckning kan påbörja – med tanke på att dessa villkor har cirkulerat i stor utsträckning under de senaste dagarna – vad vi måste göra, fru kommissionsledamot, med en konstig jämförelse mellan mannen från Doha, eller f.d. Doha – som vi hoppades – och mannen från Davos. Jag anser självfallet inte att det är en lämplig distinktion, men den är intressant.

Som ni nämnde är vi nu beroende av händelser utanför EU: händelser i USA, händelser i Indien. Glyn Ford påminde oss precis om viktiga områden som sammanslutningen av sydostasiatiska stater (Asean) och Sydkorea. Det verkliga problemet är dock i vilken utsträckning vi, kommissionen och Europeiska unionen, är kapabla att stå emot detta utbrott av nationalism som nämndes för en stund sedan och av allenarådande uppfattningar och nya protektionistiska illusioner som har en benägenhet att göra ert arbete men också arbetet i EU mycket svårt.

Jag anser att det i denna valkampanj kommer det att vara mycket viktigt att få veta hur pass beredda den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna och gruppen Alliansen för liberaler och demokrater för Europa är att, tillsammans med andra medverkande, hitta ett sätt att utveckla vårt förslag, det förslag som ni, fru kommissionsledamot, blev talesman för, och i vilken utsträckning vi klarar av att göra det till ett förslag för EU och inte bara till ett förslag där vi här i centrala Bryssel ställs mot en rad huvudstäder som var och en går sina egna vägar, vilket tyvärr inträffade flera gånger under 1900-talet.

  Jacky Hénin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman, det är ingen idé att förneka det: under juliförhandlingarna gick Bushadministrationen och Europeiska unionen i sin egen fälla mot Indien och Kina. Dessutom hade de liberala ekonomerna fel som hycklande påstod att misslyckandet av Doha skulle ha blivit en katastrof för fattiga länder.

Tvärtom blev det en historisk möjlighet för länder med problem i en tid som präglades av kraftiga fluktuationer i råmaterialpriserna. Till och med experterna erkänner att de vinster som de fattigaste länderna hade hoppats på låg långt under de skatteförluster som orsakats av förlorade tullavgifter i dessa länder, avgifter som kunde ha uppgått till 60 miljarder US-dollar.

Under dessa förhandlingar visade kommissionen, intrasslad som den är i sina liberala lärosatser, en fullständig brist på ansvar mot folket i EU och gick så långt som att föreslå att skada, till och med offra, biltillverkningen på EU:s territorium för att lyckas nå en överenskommelse.

Vad beträffar Världshandelsorganisationen (WTO) och kommissionen finns det bara konsumenter och aldrig några välståndsskapare. Det är detta synsätt som är roten till den nuvarande krisen, för om man gör konkurrens till A och O i allting leder det till ytterligare löneminskningar som i sin tur gör att arbetstagarna utarmas totalt och att allt socialt skydd metodiskt tillintetgörs.

Om Doharundan hade slutförts skulle det ha varit en katastrof för alla nationer. Vad som är särskilt smärtsamt i det nuvarande sammanhanget är att, trots de avsevärda skador som har registrerats, vill man nu fortsätta i fel riktning oavsett vad det kostar. Det finns ett trängande behov att förnya Världshandelsorganisationen så att den blir demokratisk.

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE) – (NL) Dohaförhandlingarna har pågått under mycket lång tid nu och det gläder mig att EU har gjort stora framsteg i att närma våra ståndpunkter. EU har lagt fram ett långtsiktigt förslag om jordbruket, men tyvärr har våra ansträngningar inte fått något gensvar i andra länder. Det är ytterligare en anledning till varför det är så viktigt att se paketet som en helhet, vilket innebär att inkludera tjänster och andra produkter än jordbruksprodukter.

Ni kan vara säkra på mitt fulla stöd i ert arbete med att nå en snabb överenskommelse. Som européer måste vi akta oss för protektionistiska metoder som dyker upp i ökad omfattning, framför allt p.g.a. den svaga världsekonomin, men också under parollen att skydda livsmedelssäkerheten. Som européer måste vi gång på gång visa vår orubbliga förpliktelse till ömsesidighetsprincipen. Om vi är öppna ska de också vara öppna.

Vad bör vi förvänta oss av den nye amerikanske presidenten i detta sammanhang och det åtgärdspaket som han just har presenterat? Vad kan vi förvänta oss av Kina? Det är faktiskt i första hand här som vi vill att ni ska agera eftersom det i ekonomiska och finansiella kristider med massuppsägningar och krympande ekonomier är just ett öppnande av marknaden som har potential att hjälpa fram våra intressen.

Våra frågor har samtliga haft för avsikt att få fram vilka fördelar våra medborgare kan förvänta sig och vad vi kan erbjuda i ett sådant åtgärdspaket. Jag har full förståelse för att ni inte kan besvara dessa frågor på den korta tid som står till förfogande här, men jag vill uppmana er att under de kommande veckorna och månaderna vara öppen i kommunikationen med våra medborgare om de aktuella frågorna och vad de betyder för dem. Detta är särskilt viktigt eftersom det snart är val till Europaparlamentet och jag hoppas vi kan räkna med att ni ser till att denna fråga står högt på dagordningen.

  Francisco Assis (PSE). - (PT) Under denna mycket allvarliga finansiella och ekonomiska kris är det av högsta vikt att gå vidare och slutföra Dohaförhandlingarna.

I kristider finns det alltid en tendens att ge efter för protektioniska frestelser. Protektionism är faktiskt en slags neuros som tenderar att drabba samhällen och stater i tider då de står inför allvarliga kriser, som den som vi går igenom just nu. Vi måste därför på tydligt sätt kämpa mot den möjliga uppkomsten av denna protektionistiska frestelse, eftersom vi av erfarenhet vet vart den leder oss. Den leder oss in i en allmän utarmning av världssamfundet och bidrar på intet sätt till att lösa de allvarliga problem som vi står inför. En sak är protektionismen som absolut måste kritiseras och motverkas, och en helt annan sak är kunna garantera skyddet av legitima intressen i de olika områden av världen som vi är indelade i. Här har Europeiska unionen också en skyldighet att upprätthålla EU-medborgarnas intressen, inte bara konsumenternas intressen utan också producenternas.

Det är därför som det är så viktigt att fortsätta med de multilaterala Dohaförhandlingarna. Samtidigt som vi vet att protektionism faktiskt är ett misstag vet vi också att okontrollerad avreglering av den internationella handeln oundvikligen leder till mycket allvarliga ekonomiska och sociala katastrofer. Det enda sättet att undvika en sådan okontrollerad avreglering är att försöka upprätta ett avtal i rätt forum, dvs. Världshandelsorganisationen, ett multilateralt avtal där vi fastställer regler för att skydda alla berörda parters legitima intressen. Europeiska kommissionens och Europeiska unionens roll är även här att återupprätta EU-medborgarnas förtroende.

Vi har också en förtroendekris i EU i dag när det gäller försvarskapaciteten och politisk reglering av dem som representerar detta, vare sig det är medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och Europeiska unionen som helhet. Därför är utmaningen som vi står inför just att bidra till att få slut på representations- och förtroendekrisen genom att se till att vi slår in på rätt väg. Rätt väg i detta fall är att garantera ett multilateralt avtal som skyddar alla våra legitima intressen.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Ett strategiskt val för Europeiska unionen och de borgerliga regeringarna mitt i den djupa kapitalistkrisen – en kris i ackumulerat kapital och överproduktion som även drabbar EU:s medlemsstater – är att använda Världshandelsorganisationen som en viktig stöttepelare med den aktiva rollen att införa full avreglering av handel och affärer, privatiseringar och övertaganden och skapa europeiska monopol på nya marknader. Målet med förhandlingarna i Doharundan är att samordna ett angrepp på bred front med kapital så att de multinationella företagen kan plundra råmaterial från tredjeländer och öka utnyttjandet av arbetstagare i den kapitalistiska världen. Den människofientliga gemensamma jordbrukspolitiken handlar om att främja EU:s mål att liberalisera marknaden för varor och tjänster som inte är jordbruksprodukter för att trygga arbetstillfällen i den imperialistiska pyramiden. Vi är naturligtvis intresserade av internationell handel och dess utveckling på grundval av ömsesidiga fördelar. Under kapitalistiska förhållanden är det dock omöjligt att skapa en global handel som är rättvis och grundas på ömsesidiga fördelar. Därför måste arbetstagarnas kamp mot imperialism och monopol omedelbart intensifieras för att åstadkomma en radikal förändring både på internationell nivå och i varje enskilt land.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Doharundan bröt samman i fjol. Detta är djupt allvarligt. Framstegen mot global frihandel under de senaste årtiondena har lyft ett ofattbart antal människor ur fattigdom, i en omfattning som faktiskt har förändrat världen. Men nu är världsekonomin i en mycket djup kris. Det beror inte på frihandeln och den formen av globalisering. Det beror på en global finanskris. Därmed liknar läget det som vi hade i slutet av nittonhundratjugotalet.

En global depression blir följden av en sådan finanskris. Den gången förde den Hitler till makten. Den ledde till andra världskrigets fasor, och den ledde till femtio år av kommunistiskt slaveri i halva Europa och halva Asien. Det är viktiga saker vi talar om nu. Det viktigaste skälet till att det blev en global depression den gången var ett återfall av protektionism. Land efter land införde tullar, kvantitativa restriktioner, köp inhemskt-regler och konkurrerande devalveringar.

Risken är faktiskt stor att detta nu upprepas. Det finns många oroande tecken. President Obama har faktiskt vunnit valet på en protektionistisk plattform. Vi har de första tecknen. Nu kommer här ett stort paket och där finns det i alla fall med en ”Buy American”-klausul när det gäller stål till byggbranschen. Detta kan vara en början.

Om den porten har öppnats kommer andra länder att känna att de kan göra någonting liknande med tanke på hur illa det ser ut. De länder som nu drabbas mycket hårt runtom i världen och i EU frestas att lova sina löntagare och sina företag skydd mot utländsk konkurrens. Tendenserna syns tydligt. Om den processen kommer i gång kan den inte stoppas. Då väntar faktiskt en katastrof.

EU är världens största handelspolitiska enhet och har därför ett mycket stort ansvar. På handelspolitikens område talar EU med en röst, och det är bra det för en gångs skull, men vad kommer nu den rösten faktiskt att säga? Det finns skäl till pessimism.

Nyckeln till framgång ligger på jordbruksområdet. Men Frankrikes och Tysklands operationer för att EU ska köpa in mjölkpulver och smör och börja subventionera exporten av mejeriprodukter bådar inte gott. Det är småskuren intressepolitik i stället för statsmannaskap.

Rådet och parlamentet bör därför omedelbart göra klara uttalanden om att EU kommer att försvara frihandeln i världen och öppna för framsteg på handeln i jordbrukspolitiken. Ingenting kan vara viktigare. Tack för ordet!

  Christofer Fjellner (PPE-DE). - Jag skulle vilja börja med att instämma med föregående talare om att Doharundan är fruktansvärt viktig, men jag skulle vilja lägga till att den nog aldrig har varit viktigare än vad den är just nu. Just i den här finansiella krisen tror jag att vi har ett större behov än någonsin av att visa att det globala handelssystemet faktiskt fungerar.

Att lägga Doharundan bakom sig och konstatera att vi inte klarar av globala uppgörelser på handelsområdet tror jag vore en katastrof som skulle kunna undergräva hela det globala handelssystemet. Ett misslyckande med Doharundan kommer nog aldrig vara dyrare än vad det är just nu.

Skälet till att Doharundan är viktigare nu än någonsin beror just på den finansiella krisen. Den största risken, som jag ser det, med den här finansiella krisen är inte avsaknaden av kapital till lånemarknaden. Den största risken är att den utlöser, att den sätter i gång protektionistiska trender. Det är någonting som vi har sett i historien. Det hände under trettiotalet, vilket ledde till en bokstavlig katastrof för världsekonomin, och det hände även på sjuttiotalet.

Redan nu tycker jag att vi kan se tendenser till att världen tror sig kunna lösa de här grundläggande problemen med mer protektionism trots att protektionism riskerar att sprida och skapa mer kris i världsekonomin. Detta sker framför allt på området för finansiella tjänster, tjänster och tjänstehandeln. På finansiella tjänsteområdet ser vi protektionismen öka i väldigt snabb takt.

Åter till Doharundan så som den ser ut i dag. Den kritik som jag har haft under hela den period vi har förhandlat om Doharundan är nog framför allt att den har kommit att handla om jordbruk, jordbruk och åter jordbruk. Jag tycker att det är en väldigt smal agenda, och jag tycker egentligen att världshandeln förtjänar ett väldigt mycket bredare grepp, inte minst på grund av att jordbruket är en förhållandevis liten del av världshandeln, om man till exempel jämför med industrivaror och tjänster tillsammans. Det tror jag också står för en förhållandevis liten del av tillväxtpotentialen, kanske framför allt här i Europa. Nya marknadstillträden och nytt marknadsöppnande globalt sett av framför allt tjänstehandeln, men även för industrivaror, tror jag är viktigast för att få i gång hjulen och få i gång den globala tillväxten igen.

Därför skulle jag vilja fråga kommissionen: Vad har kommissionen för avsikt och vad har kommissionen för initiativ på gång för att kunna bredda Doharundan ytterligare så att vi lossnar från den här tråkiga situationen där alla sitter och skyller på alla över jordbrukshandel, jordbrukshandel och bara jordbrukshandel, när vi vet att det som behövs för världsekonomin är en väldigt mycket bredare förhandlingsagenda som också inkluderar tjänstehandel och industrihandel. Tack så mycket!

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill välkomna kommissionsledamoten. Hennes företrädare, Peter Mandelson, var välkänd på Irland, av skäl som jag är säker på att hon är väl förtrogen med.

Doharundan diskuteras inte tillräckligt av folket i EU. Det diskuteras på platser som denna, men när jag träffar människor som exempelvis har förlorat arbetet så säger de inte ”vi måste slutföra Doha”. Jag menar därför att det inte finns något samband mellan Doha och den ekonomiska utvecklingen, trots alla teorier som framförts här.

När det gäller finansmarknadernas globalisering skulle jag kunna hävda att det här är ett fall där globaliseringen har svikit oss, även om det kanske hade varit mer rättvist att säga att är regleringen av finansmarknaderna, eller bristen på sådan, som har svikit oss. Jag noterade med intresse kommissionsledamot Charlie McCreevys uttalande nyligen om att vissa av problemen inom detta område har orsakats av att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter bygger upp imperier. Detta hör kanske till en annan debatt men det visar att globaliseringen, trots att vi höjer den till skyarna, inte har visat sig vara gynnsam för finanssektorn.

Angående jordbruket, som några av talarna före mig tog upp, har jag förstått att det inte var den frågan som satte käppar i hjulet för Dohaförhandlingarna. Det är dock en mycket allvarlig fråga, som jag hyser stor oro för. Kanske är det för att jag är äldre än den föregående talaren, som tillhör min politiska grupp, som jag anser att jordbruket är tämligen viktigt. Jordbruket producerar nämligen livsmedel och har därför större betydelse än vad han gjorde gällande. Jag menar att vi bör komma ihåg det. Vi har röstat här i kammaren om ett betänkande om global livsmedelstrygghet, som jag har utarbetat. Vi är oroade över denna fråga, med rätta, och vi bör diskutera den under Dohaförhandlingarna.

En annan fråga är hur EU-producenterna – jordbrukarna – ska kunna bli konkurrenskraftiga när vi har andra och högre djurskydds- och miljönormer i EU. Den här frågan tas inte upp inom WTO och vi kommer inte att få med oss våra medborgare på den här resan utan en ändring i det avseendet. Uppriktigt sagt anser jag att vi nu har ett större behov än någonsin av en direkt diskussion om de här frågorna här i parlamentet, och i Genève.

Jag vill be er att ni i ert slutanförande tar upp några av dessa mycket reella frågor, så att människor märker att de diskuteras. Jag uppfattar inte att Dohaförhandlingarna utvecklas i den takt som ni påstår. Kanske har jag fel.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! När det gäller Doharundan skulle jag gärna vilja veta hur generaldirektoratet för handel tänker säkra det tullkvotssystem som underbygger konkurrenskraften i EU:s fermenteringsindustri. Tullkvoten har en mycket viktig funktion eftersom fermenteringsindustrin måste fortsätta vara internationellt konkurrenskraftig.

För det andra, hur ställer ni er till den stålklausul som amerikanska kongressen nyligen antog, som kommer att innebära att användningen av stål från EU förbjuds i Förenta staterna?

1-080

Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Doharundans målsättning var att hjälpa de fattigaste länderna att utvecklas och lyfta dem ur fattigdomen. Å ena sidan måste vi därför göra allt för att hjälpa dem, å andra sidan får vi inte glömma våra egna verksamheter eller jordbrukare.

Jag har därför en fråga: hur kan vi skydda våra små och medelstora företag från konkurs och hur kan vi skydda våra små jordbruk mot konkurrensen från Kina, Indien eller Brasilien? Vi måste högt och tydligt säga att för att kunna importera någon slags produkt till EU måste specifika standarder uppfyllas, oavsett om det handlar om skor eller kött. Först då kommer vi att kunna tala om likvärdig konkurrens.

Det kommer att bli mycket svårt att avsluta förhandlingarna under de kommande månaderna eftersom de ledare som verkligen räknas i förhandlingarna saknar politisk vilja. Det finns en risk att den nuvarande ekonomiska krisen i världen bidrar till ökad protektionism.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Doharundans målsättning var att hjälpa de fattigaste länderna att utvecklas och lyfta dem ur fattigdomen. Å ena sidan måste vi därför göra allt för att hjälpa dem, å andra sidan får vi inte glömma våra egna verksamheter eller jordbrukare.

Jag har därför en fråga: hur kan vi skydda våra små och medelstora företag från konkurs och hur kan vi skydda våra små jordbruk mot konkurrensen från Kina, Indien eller Brasilien? Vi måste högt och tydligt säga att för att kunna importera någon slags produkt till EU måste specifika standarder uppfyllas, oavsett om det handlar om skor eller kött. Först då kommer vi att kunna tala om likvärdig konkurrens.

Det kommer att bli mycket svårt att avsluta förhandlingarna under de kommande månaderna eftersom de ledare som verkligen räknas i förhandlingarna saknar politisk vilja. Det finns en risk att den nuvarande ekonomiska krisen i världen bidrar till ökad protektionism.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) När jag lyssnade till den senaste debatten i Doha i Qatar fick jag intrycket att utvecklingsländerna var missnöjda med oss i industriländerna. Kanske är det ett slags eko från den tidigare kolonialismen, eller också är de vana vid direktstöd och att erhålla ett slags välgörenhet. Jag anser att välmående länder kan hjälpa till genom bra handel, hög standard och utbildning. Inget är mer grundläggande än att göra lokala företag oberoende och bygga horisontella förbindelser mellan länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Jag anser också att det är just genom att tillhandahålla tjänster som man kan lära ut god förvaltning, samarbete och hög standard. Därför är betoningen på att öppna marknaden för tjänster mycket viktig för båda sidor.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Tack för att ni ger mig en minut till, för jag har något viktigt att säga om jordbruket. Man ger intryck av att det bara är EU-jordbrukarna som har problem. Sanningen är dock att i Doharundan är de indiska förhandlarna oroliga för sina småjordbrukare och de ödesdigra följder som en övergång till frihandel skulle få, inte bara för enskilda jordbrukare utan för den sociala stabiliteten i Indien. Jordbruket är därför en fråga som berör alla förhandlingsparter och vi måste vara ärliga om detta. Återigen, kanske ni kan ta upp detta i ert slutanförande, fru kommissionsledamot.

  Catherine Ashton, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag ska försöka att kortfattat ta upp de problem som ledamöterna nämnt.

Herr Papastamkos, jag håller med er om de rättsliga och regleringsmässiga bördorna. Det är mycket viktigt att dessa hanteras på lämpligt sätt. Det är viktigt att komma till rätta med dem och jag håller också med om säkerhetsaspektens betydelse i samband med detta.

Flera ledamöter, bland andra Nils Lundgren och Paul Rübig, men också Georgios Papastamkos, nämnde den ”köp amerikanskt”-klausul som för närvarande behandlas av kongressen. Ledamöterna kanske vet att grunden för den är 1979 års handelslag. Vi har redan en sådan klausul, men tack vare avtalet om offentlig upphandling har vi ömsesidiga förfaranden som gör att länder som undertecknat avtalet kan delta i sådana upphandlingar. Vår förhoppning är – och det har vi diskuterat med amerikanerna – att vi återgår till den förutvarande situationen. Jag har läst lagstiftningen och även jag är djupt oroad över den.

Jag reser till Förenta staterna i slutet av februari för att träffa landets nya handelsrepresentant, som vi hoppas har installerats då. Ledamöterna kan vara förvissade om att dessa ytterst viktiga frågor kommer att diskuteras.

Glyn Ford tog upp några frågor rörande bilaterala förbindelser. Det går framåt med Korea, och när det gäller Asean söker jag den flexibilitet som Glyn Ford och jag har diskuterat tidigare, för att försöka göra framsteg där. Jag håller dock med om att det inte finns något som kan ersätta värdet och betydelsen av multilaterala överenskommelser.

Angående det vi sa om Indien har premiärminister Manmohan Singh varit tydlig med att han är starkt engagerad. Jag håller med Mairead McGuinness om att jordbruksfrågan är mycket viktig för Indien, vilket jag också ska återkomma till. Jag var i London tillsammans med Kamal Nath förra veckan, där vi diskuterade Doha. I egenskap av Indiens handelsminister sa han precis samma sak som Mairead McGuinness om småjordbrukens oerhörda betydelse. Jag håller helt med henne och instämmer i vad handelsministern sa.

Herr Pannella! Jag anser inte att vi är helt utlämnade åt sakernas tillstånd. Jag anser att vi i EU måste pressa på, använda vårt inflytande och vara helt tydliga med att vi instämmer i det ni sa om att det är avgörande att bekämpa protektionism. Det är en stor utmaning, och en av alla utmaningar som ryms däri är kommunikation – att se till att människor förstår.

Jacky Hénin har tyvärr inte stannat kvar för att höra mitt svar, men det handlar inte om att offra industrin för konsumenterna. Det handlar om industriell tillväxt och utveckling. Det handlar om att skydda arbetstagarnas sysselsättning, för vi vet hur viktigt det är med handel och export för att göra just detta. När det gäller de institutionella förändringarna av WTO skulle vi kunna ägna vår tid åt det, men jag vill hellre ägna mig åt att hitta praktiska sätt att ta oss igenom denna svåra ekonomiska period.

Corien Wortmann-Kool talade om tjänster. Jag håller med om att det är ett mycket viktigt område. Det är också mycket viktigt med insyn, det instämmer jag helt i.

Herr Assis! Att skydda våra intressen, inte protektionism, är helt rätt. Det finns en grundläggande skillnad som vi måste förstå och vi måste skydda arbetskraften i allt detta.

När det gäller jordbruk är det som jag nämnde ytterst viktigt att se till att vi kan utveckla våra industrier. Detta handlar om livsmedelsproduktion och är mycket viktigt i Dohaförhandlingarna. Min kollega Mariann Fischer Boel har arbetat mycket hårt för att se till att EU har en fast ståndpunkt i fråga om jordbruket. Detta är en väsentlig grund för allt arbete jag utför i våra bilaterala, regionala och multilaterala samtal för att se till att de bästa möjligheterna ges för att skydda hela vårt jordbruk i framtiden.

Beträffande fermenteringsindustrin, herr Rübig, har jag förstått att dessa frågor diskuteras just nu, men jag ska gärna återkomma till er med närmare besked.

När det gäller de små och medelstora företagen är slutligen det mycket viktigt att vi skyddar våra småföretag, herr Siekierski. Jag har ett nära samarbete med Günter Verheugen för att få till stånd ett effektivt samarbete mellan företag och handel och därmed se till att vi ger småföretagen möjlighet att tala om för oss var de har behov av öppna marknader, att vi hjälper dem att öppna dessa marknader och stöder dem i handeln.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.