Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2239(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0013/2009

Debatter :

PV 02/02/2009 - 16
CRE 02/02/2009 - 16

Omröstningar :

PV 03/02/2009 - 6.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0038

Debatter
Måndagen den 2 februari 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

16. Konsekvenserna av krisen nyligen inom gassektorn - Den andra strategiska energiöversynen - Energieffektivitet genom informations- och kommunikationsteknik (debatt)
PV
MPphoto
 

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

– kommissionens uttalande om konsekvenserna av krisen nyligen inom gassektorn,

– ett betänkande av Anne Laperrouze, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om den andra strategiska energiöversynen (2008/2239(INI)) (A6-0013/2009), och

– en muntlig fråga till kommissionen från Vladimír Remek, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om energieffektivitet genom informations- och kommunikationsteknik (O-0115/2008) (B6-0003/2009).

 
  
MPphoto
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera utskottet för industrifrågor, forskning och energi och föredraganden Anne Laperrouze. De har arbetat mycket hårt för att kunna lägga fram detta betänkande om försörjningstrygghet här i kammaren redan nu i februari 2009. När föredraganden inledde sitt arbete kunde ingen förutspå att vi skulle ha full gasförsörjning från Ryssland via Ukraina, och detta gör frågor rörande försörjningstrygghet än mer angelägna.

Hur ser det ut just nu i fråga om gaskrisen? Alla föreslagna volymer når sina destinationer och flertalet konsumenter har således full gasförsörjning. En tillförselpunkt saknas fortfarande i Polen och vi arbetar med detta just nu. Det som är anmärkningsvärt är att den tillhandahölls av RosUkrEnergo, som nu inte längre är med i affären, men vi arbetar också för att återställa en fullständig gasförsörjning till alla delar av EU som påverkats av krisen.

Eftersom leveransavtalet gäller i tio år kan vi förvänta oss att det ger en god grund, så att vi inte hamnar i liknande situationer i framtiden. Jag vill dock understryka att alla EU-kontrollanter finns kvar och övervakar gasflödena, men att vi räknar med att de inte kommer att behövas i framtiden. Jag har skrivit till mina kolleger i Ryssland och Ukraina och frågat dem hur vi ska göra med övervakningen i framtiden. Jag anser nämligen att om vi litar på avtalet och detta är stabilt så behövs ingen övervakning nu. Kontrollanterna finns dock fortfarande kvar i nuläget.

Jag anser att vi inte får slösa bort tiden när det gäller denna transitfråga. Vi bör fortsätta att arbeta med båda sidor – med leveranssidan, Ryssland, och med transitlandet Ukraina. Vi bör verkligen se till att åtskillnad görs mellan gasleveranserna till Ukraina och transitflödena till EU, och att dessa transitflöden är ekonomiskt fördelaktiga också för Ukraina och ger landet en vinst och de ekonomiska fördelar som det så väl behöver. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga, men i stort sett kan vi säga att gaskrisen är över.

Vilka lärdomar kan vi dra av detta? Jag nämnde detta förra gången, men lärdomen är att EU är starkare än vi trodde. Det är sant att EU-länderna i den svåra situation som rådde agerade samfällt under ordförandeskapet, med stöd av kommissionen. Vi har sett många prov på solidaritet när medlemsstaterna hjälpte varandra. Vi har också verkligen insett att den inre marknaden fungerade där den kunde fungera. Jag var också mycket glad över det starka och samordnade agerandet av den europeiska gasindustrin, som för det första intog en gemensam hållning gentemot Gazprom, men som för det andra också utformade ett gemensamt förslag som kan komma till användning om det inte blir något permanent avtal mellan Ryssland och Ukraina.

Vilka brister upptäckte vi? Den första var bristen på infrastruktur. Den var ganska uppenbar och var också delvis skälet till att marknaden inte kunde fungera. Gaspriset och spotmarknaden har inte gått upp särskilt mycket, men det beror just på att det inte fanns någon alternativ möjlighet att leverera gas i vissa delar av EU, där gasförsörjningen behövdes som mest.

I vissa fall hade solidariteten kunnat vara större. Vi har också sett fall där man hade kunnat visa större öppenhet, och vi behöver definitivt en starkare samordningsmekanism för att hantera kriser.

Den strategiska energiöversyn som kommissionen föreslog i november omfattade fem områden där Anne Laperrouze och energiutskottet går in mer i detalj och gör vissa anpassningar. Dessa områden är energieffektivitet, användning av lokala resurser (och jag vill nämna att 2008 kom 43 procent av den installerade kapaciteten från vindkraft – det är den största installerade kapaciteten och vind är en lokal energikälla), yttre förbindelser, dvs. att vi samarbetar med våra kolleger, krismekanismer samt infrastruktur.

Jag anser att en viktig punkt där kommissionen kommer att göra stora ytterligare insatser är betänkandets uppmaning att samordna verksamheter inom olika områden, eftersom vi verkligen har utvecklat en mängd olika verksamheter som rör genomförandet av energi- och klimatförändringspaketet, teknik, yttre förbindelser och den inre marknaden. Men det är mycket viktigt att undersöka hur dessa kan samordnas och vilka ytterligare åtgärder vi eventuellt måste vidta.

Jag ska avsluta med ett särskilt förslag som kommissionen har utarbetat, som i hög grad anknyter till den här frågan men också till den allmänna ekonomiska kris som vi står inför. Det är den del av återhämtningspaketet som avser energi.

Det finns tre frågor där vi föreslår att medel ska anslås. Infrastruktur får 3,5 miljarder euro – inte för att stödja vartenda projekt, utan för att öka diversifieringen av gasflödet från syd, väst och öst, och försöka åstadkomma en balanserad och hållbar mix för gasförsörjningen.

När det gäller el är de svagaste punkterna de baltiska staternas och Iberiska halvöns isolering.

Sedan har vi två frågor som ibland betraktas som lyx, men som jag anser är oerhört viktiga: havsbaserad vindkraft – det är väldigt viktigt att vi har allmänhetens stöd för de projekt som pågår – samt avskiljning och lagring av koldioxid. Dessa saker är absolut nödvändiga om vi ska kunna nå våra klimatförändringsmål globalt sett, men de kommer också att innebära ett välbehövligt uppsving för EU-industrin, som kan utveckla framtidens teknik.

Vi har alltså en kombination av försörjningstrygghet, teknikmål och även europeiska återhämtningsmål. Jag anser att det här förslaget är rätt. Medlen är inte enorma, men jag menar att de är ett steg i rätt riktning och att allmänheten bör göras delaktig i insatserna för att stärka EU:s försörjningstrygghet.

 
  
MPphoto
 

  Anne Laperrouze, föredragande. − (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Våra debatter om denna andra strategiska energiöversyn har givetvis präglats av den nya gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina. Krisen har visat att det finns brister, att sammankopplingarna är dåliga och att EU är oförmöget att reagera och uppträda samfällt.

Detta har för tredje gången visat att vi behöver en gemensam energipolitik. Jag måste dock säga – och det har vår kommissionsledamot också precis påpekat – att vi nu ser framsteg och starkare samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna. Det ger hopp om en lösning för att kunna hantera kriserna.

Jag vill tacka ledamöterna, som i hög grad har bidragit till att förbättra detta betänkande, som vi utarbetade snabbt efter det att vi fick kännedom om meddelandet i november. Jag ska inte gå in i detalj på allt som vi har skrivit i resolutionen, utan i stället redogöra för det budskap som utskottet för industrifrågor, forskning och energi vill förmedla.

Bakgrunden är följande: Klimatbegränsningarna kommer att bli allt hårdare, EU:s försörjningstrygghet hotas av allt allvarligare och tätare kriser, och unionens konkurrenskraft kan skadas. Detta visar på behovet av nytänkande om energiförbrukning och energianvändning i EU, och om våra energiresurser. Vi måste också tillåta oss att utnyttja den betydande källa till arbetstillfällen som finns inom energisektorn – arbetstillfällen som är avgörande i den ekonomiska kris vi nu befinner oss i.

Vad är det vi föreslår? På kort sikt handlar det om att främja energi- och klimatpaketets vision om ”3 x 20 till 2020” och omsätta den i en europeisk energipolitik. Detta är en gemensam åtgärd på flera nivåer – global, europeisk, nationell och lokal – vilket innebär att de viktigaste prioriteringar som vi har angett givetvis är energisparande, energieffektivitet och utveckling av förnybara energikällor. EU har nämligen en enorm potential på det området. Framför allt måste målet att förbättra energieffektiviteten med 20 procent göras bindande.

För det andra måste EU:s försörjningstrygghet förbättras genom investeringar i näten, särskilt sammankopplingarna. Solidaritet mellan medlemsstaterna innebär att näten måste försörja regioner som är isolerade och beroende av en enda leverantör. Det innebär också att direktivet om en tryggad gasförsörjning måste revideras så att det kan bli ett europeiskt krishanteringsverktyg. Att förbättra försörjningstryggheten innebär också att stärka och ge struktur åt dialogen med transit- och producentländer. Där det finns ett ömsesidigt beroende måste dessa förbindelser utvecklas, i synnerhet med Ryssland och Medelhavsområdet.

För det tredje är en inre marknad avgörande för försörjningstryggheten. Men hur ska en medlemsstat kunna få leveranser via en annan medlemsstat om sammankopplingarna är dåliga eller obefintliga?

För det fjärde måste vi fastställa bästa praxis på internationell nivå. Här måste vi förbättra vårt informationsutbyte med Japan och Förenta staterna, och i synnerhet Kalifornien. Vi får dock inte lura oss själva – våra förbindelser med dessa energiförbrukande länder bygger på såväl samarbete som konkurrens, särskilt inom energiteknik.

Sedan har vi det långsiktiga perspektivet, som är oerhört viktigt. Uppgiften består i att förutspå EU:s framtida energiförsörjning. Låt oss säga kring 2010–2020 bör vi kunna utarbeta scenariobaserade färdplaner för EU:s försörjning år 2050. För att göra detta måste ambitiösa mål fastställas för kampen mot klimatförändringen. Vårt utskott föreslår en minskning av koldioxidutsläppen med 60–80 procent, eventuellt minst 80 procent i framtiden, liksom en ökning av energieffektiviteten med 35 procent samt en andel förnybara energikällor på 60 procent, till år 2050.

Parlamentet begär att färdplanen ska innefatta utveckling av andelen förnybara energikällor så att investeringar kan planeras i produktion, sammankopplingar, forskning och utveckling.

I energimixen för 2050 har utskottet för industrifrågor, forskning och energi stött andelen kärnenergi tillsammans med andra energikällor, till exempel förnybara energikällor, samt strävan att utveckla metoder för energilagring och använda solenergi, som är en oändlig resurs.

 
  
MPphoto
 

  Vladimír Remek, frågeställare. (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Ni har redan fått texten till den fråga som ställts till kommissionen om att lösa problemen med energieffektivitet genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), men jag vill gärna tillägga några ord. Jag vill tacka alla skuggföredragande och andra ledamöter för deras insatser och för att de bidragit med en rad olika förslag till den slutliga versionen av resolutionen, som rymmer den fråga som ställts till kommissionen. En kompromisslösning hittades slutligen för nästan 90 av ändringsförslagen och dokumentet antogs enhälligt av utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Vi har precis inlett arbetet med att förbättra energieffektiviteten genom informations- och kommunikationsteknik. Kanske ansåg vi förra året på hösten att vi i själva verket utarbetade en översyn och en strategi för framtiden. De senaste veckornas händelser har ställt oss inför en rad nya faktum. Både finanskrisen och avbrottet i gasleveranserna till vissa EU-länder har, som redan nämnts, illustrerat behovet av att vidta alla tillgängliga åtgärder för att ta itu med energiproblemen så snabbt som möjligt. Detsamma gäller behovet av en uttalad förbättring av energieffektiviteten (effektiv energianvändning) med bredast möjliga användning av IKT. Det är alldeles uppenbart att vi utan en förnuftig och, det vill jag understryka, genomtänkt och ytterst bred tillämpning av denna teknik varken kommer att lyckas minska energiförbrukningen eller begränsa klimatförändringens negativa effekter.

Med hjälp av specialistcentrum, forskningsinstitut, företrädare för viktiga industrisektorer och statliga myndigheter i unionens medlemsstater har vi försökt kartlägga hur IKT används för att förbättra energibedömningar. Strävanden att minska efterfrågan på energi får inte hamna i motsatsställning till EU:s ambitioner att bevara konkurrenskraften och en hållbar ekonomisk utveckling. Vi får definitivt inte slå in på den extrema vägen med besparingar till vilket pris som helst.

Det stämmer att ett av de effektivaste sätten att minska utsläppen av växthusgaser är att minska efterfrågan på energi. Men vi har också begrepp som intelligenta nät, intelligenta byggnader och effektivare mätning av energiförbrukning. Vi talar om tillämpning av IKT vid transporter och byggande, begränsning av rörligheten för varor, effektivare belysningssystem och lösningar som nanoteknik osv. Det är med andra ord svårt att hitta en sektor där energieffektiviteten inte kan förbättras genom informations- och kommunikationsteknikens utveckling. När vi utarbetade dokumentet bekräftade vi bara att alla våra försök att hantera efterfrågan på energi i EU är tätt sammanlänkade och beroende av varandra. Därför kommer det stöd som vi i Europaparlamentet har gett Galileoprojektet att avspeglas i effektiva transporter och effektiv rörlighet för varor och personer osv.

Jag är också glad att kunna säga här att vi i EU redan har flera exempel på framgångsrik tillämpning av IKT för att effektivisera energianvändningen. Det är bra att man diskuterar behovet av att sprida dessa exempel som en positiv drivkraft för allmänheten i stort. I grund och botten vet vi vad som måste göras. Det handlar bara om att omsätta orden i handling. Annars kommer medlemsstaternas medborgare att tappa förtroendet. För många framstår vi tyvärr mer som en byråkratisk diskussionsklubb än en institution som kan hjälpa medborgarna att övervinna hinder och höja livskvaliteten.

Dessa ord gäller också utan undantag energipolitiken i stort, som vår kollega Anne Laperrouze behandlar i sitt betänkande. Jag var skuggföredragande för betänkandet om den andra strategiska energiöversynen och jag vill tacka Anne Laperrouze för hennes utmärkta arbete, där hon i slutändan lyckades nå en kompromisslösning för sitt betänkande. Resultatet är mer realistiskt och övertygande än den ursprungliga texten. Som man kunde förvänta har det kommande valet till Europaparlamentet präglats av en begynnande populism som direkt riktar sig till väljarna. Stora ambitioner växer fram och människor vill få höra om dem. Ofta är det dock inte möjligt att leva upp till dem. Ja, vi skulle alla vilja tillgodose efterfrågan på energi uteslutande med förnybara energikällor. Det vore idealet. Personligen vill jag dock mana till realism. Detsamma gäller försöket att tvinga in skrivningen att utsläppen ska minska med 80 procent senast 2050 i dokumentet, i stället för 50–80 procent, vilket är mer realistiskt.

Motståndarna till kärnenergi försöker återigen utesluta denna utsläppsfria källa, som är oerhört viktig för Europa, från den totala energimixen. Det måste stå fullständigt klart för alla som inte bara vill följa den senaste flugan och utnyttja rädslan för kärnenergi att vi helt enkelt inte kan klara oss utan den. Vi kommer att behöva investera i en ny generation kärnkraftverk, säker lagring, återanvändning av bränsle samt kärnfusion. Jag anser att det är förnuftigt att man i betänkandet i grund och botten stöder tanken att kärnkraft ska ingå i energimixen. Slutligen anser jag att det är viktigt att sträva efter en ökad integrering av energinäten, exempelvis med de baltiska staterna. Dessa länder har lämnats åt sitt öde i många år och har fått nöja sig med löften. Jag uppskattar också att vi här åter har en idé om bättre samordning vid användningen av överföringsnät, där vi eventuellt kan använda någon slags centralt kontrollsystem om vi så önskar.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Vladimír Remek och energiutskottet för deras hårda arbete med denna oerhört viktiga fråga. Det är nämligen riktigt att vi i hög grad kan bidra till att bekämpa klimatförändringen med hjälp av informations- och kommunikationstekniken (IKT) och minska både förbrukning och koldioxidutsläpp med 20 procent.

Vi är medvetna om att detta är en ofantlig uppgift, men den är inte oöverstiglig och vi kan bara klara av den om vi vet hur man använder IKT. Därför talar inte kommissionen, utan handlar i stället, på följande sätt:

För det första har vi arbetat med ett meddelande om en övergripande strategi för IKT för att hantera våra energi- och klimatproblem. Denna strategi kommer att följas av en rekommendation där vi anger uppgifter, mål samt en tidsplan för åtgärder som aktörer och medlemsstater ska vidta inom IKT-sektorn. Dessa åtgärder syftar till att påskynda antagandet av IKT, som kan hjälpa oss att hantera energibehoven i våra bostäder och företag, och i samhället som helhet.

Men på vilken nivå? Den första är naturligtvis själva IKT-produkterna. Deras koldioxidavtryck är ytterst viktigt och jag vet att branschen arbetar med den frågan. Vi hoppas att arbetet kan ge resultat genom investeringar i forskning.

Den andra nivån är IKT som en hjälpande faktor över hela linjen och inom alla näringsverksamheter. Vi behöver incitament här för att ändra beteendet – tänka annorlunda, som föredraganden sa – men det kan bara ske om regeringar, myndigheter, företag och medborgare förstår vilken besparingspotential som finns här. Detta innebär att vi måste mäta vad vi har nu och vad vi gör bättre. Om vi inte mäter får vi inga resultat, och vi behöver därför en referenspunkt utifrån vilken förbättringar kan mätas.

Den utmaning som mätning och kvantifiering innebär kommer att stå i centrum för vårt förslag.

En annan viktig del av förslaget är hur vi kan gå vidare från forskningsresultat till innovation och praktiska insatser. Givetvis började vi med forskning. Syftet med kommissionens stödprogram för forskning och teknisk utveckling är att utnyttja denna potential också i system och infrastrukturer för tjänster.

De viktigaste resultaten väntas inom områden som eldistribution, byggnader, transportlogistik och belysning. Föredraganden har rätt: det behövs sektorsövergripande deltagande i dessa projekt. Därför har vi också inrättat sektorsövergripande forskningsprojekt och samarbetat mycket nära med industrin för att minska tiden mellan forskning och utveckling och innovation. Därför har vi också i våra innovationsprogram stött demonstration och validering av nya lösningar och tekniker under verkliga förutsättningar, för att maximera deras utformning.

Att minska IKT-produkternas avtryck ingår också i denna forskning. När det gäller finansieringen har vi hittills investerat över 4 000 miljoner euro i detta initiativ. I kommissionens förslag till återhämtningsplan står offentlig-privata partnerskap för forskning och utveckling högt upp på dagordningen. Ett av de tre initiativ som vi föreslår är energieffektiva byggnader, som är ett område där IKT givetvis kommer att ha en dominerande roll.

Ett av de pilotprojekt som startas nu är intelligenta transportsystem. Vi har redan investerat mycket i intelligenta system i bilar och vi går nu vidare till nästa steg, som är förhållandet mellan bilen, vägen och trafikskyltar. Här håller jag med föredraganden om att det kommer att bli mycket viktigt att göra vårt eget satellitprogram mer effektivt i detta avseende.

 
  
MPphoto
 

  Giorgos Dimitrakopoulos, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. (EL) Fru talman! Jag vill gratulera Anne Laperrouze och tacka henne för vårt samarbete under hela denna tid. På utrikesutskottets vägnar ska jag delge er huvudlinjerna i några av de grundförslag som vi lagt fram för Anne Laperrouze.

För det första bör det finnas en europeisk utrikespolitik för energi, med betoning av säkra energiresurser och energirutter. I ett skede när kampen kretsar kring energiresurserna inser vi alla betydelsen av detta förslag.

För det andra måste vi fördjupa våra förbindelser med andra länder, främst med energiproducerande länder men också med de länder där energirutterna går, alltså transitländerna.

För det tredje behöver vi en ny generation av bindande klausuler om det ömsesidiga energiberoendet. Dessa klausuler är oerhört viktiga, särskilt i de förhandlingar som vi för med andra länder och bland annat, eftersom detta är en aktuell fråga, i de förhandlingar som vi för med Ryssland om ett nytt avtal som ska ersätta 1997 års avtal.

Vi tog upp kampen om energiresurser, som är en viktig fråga som fick oss att skilja mellan energiresurser och de rutter via vilka vi får energi. Det finns många viktiga projekt för närvarande. Jag vill nämna South Stream-ledningen, TGI-ledningen (Turkiet–Grekland–Italien), Nabucco-ledningen och givetvis också den kaspiska regionen, eftersom vi diskuterar den i många sammanhang. Jag har en karta över Kaspiska havet här och jag anser att vi när vi tittar på Kaspiska havet måste se på alla aspekter, även Azerbajdzjan och Turkmenistan. Vi kommer att debattera den frågan i Europaparlamentet i morgon eller övermorgon, men jag vill påminna er om Turkmenistans och i slutändan givetvis också Irans betydelse.

 
  
MPphoto
 

  Romana Jordan Cizelj, för PPE-DE-gruppen.(SL) Energi representerar ett av livets grundläggande behov. Men det var länge sedan mänskligheten nöjde sig med enbart rent grundläggande levnadsvillkor: vi har också strävat efter att nå en social utveckling som gör våra liv enklare. Därför följer energin den ekonomiska utvecklingen i ett samhälle.

Det är dock först nyligen som vi har börjat se på individens välstånd mer ur ett helhetsperspektiv och vi mäter det inte längre enbart i termer av individens köpkraft. När det gäller energi måste vi därför hitta rätt balans mellan säkra och pålitliga leveranser, miljöskydd, åtgärder mot klimatförändringen och konkurrenskraft. Vår politiska grupp stöder alla dessa tre mål, som är grundpelaren i den gemensamma europeiska energipolitiken. Vi välkomnar därför Laperrouzebetänkandet.

Klimatförändringen och de problem vi hade i januari med de ryska gasleveranserna till Europa visar hur viktigt det är med mångfald i den gemensamma energipolitiken. EU måste inrätta projekt som stärker vår energiinfrastruktur snarast möjligt, för att underlätta importen av leveranser via olika rutter. Vi måste därför se till att vi kan importera gas både från transitländer och från olika energiexporterande länder. Genomförandet av Nabucco-projektet är ytterst viktigt i det avseendet.

Vi måste dessutom bredda vår energimix. Först och främst måste den ha en större andel energikällor som inte genererar växthusgasutsläpp, med andra ord både förnybara energikällor och kärnenergi. Vi kan inte helt överge kol heller, men vi måste se till att vi använder bästa möjliga teknik, däribland teknik som gör det möjligt att avskilja och lagra koldioxid.

Jag vill understryka att effektiv energianvändning är vår prioriterade uppgift. Flera studier har dock visat att vi behöver ägna vår finansiella, intellektuella och kreativa kraft åt genererings- och överföringskapacitet. Även med alla de åtgärder jag har nämnt kommer vi inte att kunna minska importberoendet till noll än på ett tag. För att minimera problemen med energiimport måste vi utforma en effektiv utrikespolitik för energi. Jag vill därför att Lissabonfördraget ska antas, så att alla institutionella hinder för utformningen av en utrikespolitik kan avlägsnas.

Här syftar jag på Irland och vi förväntar oss att det irländska folket löser detta problem. Våra förväntningar på en gemensam utrikespolitik för energi kommer dock att bli mer realistiska om vi vidtar konkreta åtgärder inom de områden som vi redan har konstaterat utgör en del av den gemensamma energipolitiken. Jag anser att vi bör anta det tredje liberaliseringspaketet för gas och el så snart parlamentets nuvarande mandatperiod löper ut, tillsammans med enhetliga marknadsregler för hela unionen.

Avslutningsvis vill jag tala om hur jag ser på de ändringsförslag som lagts fram. Jag anser att Laperrouzebetänkandets kvalitet är så bra att ytterligare ändringsförslag är överflödiga. De långsiktiga målen, som vi ska nå genom 20-20-20-paketet och som fått stöd av såväl Europeiska rådet som Europaparlamentet, bör förbli oförändrade. Vår politiska grupp kommer inte att stödja ändringsförslag som syftar till att minska energikällornas diversifiering. Vi kommer dock att stödja ändringsförslag som syftar till att öka antalet leveransrutter och förbättra unionens energisäkerhet.

Avslutningsvis vill jag gratulera föredraganden till ett utmärkt betänkande och tacka henne för gott samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Mechtild Rothe, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden, Anne Laperrouze, för den samarbetsanda som rådde under våra överläggningar. Jag vill också tacka personalen på sekretariaten för deras ovärderliga insatser.

Mot bakgrund av den senaste gaskrisen ligger den andra strategiska energiöversynen oerhört väl i tiden. Försörjningstrygghet och solidaritet mellan medlemsstaterna måste ligga till grund för den europeiska energipolitiken. Jag är övertygad om att det skulle innebära en tydlig förbättring om uppmaningen i betänkandet om ökad diversifiering av gasledningar följs. Dessutom måste kommissionen innan årets utgång också lägga fram ett förslag till översyn av gasdirektivet från 2004 för att kunna få in ett krav på bindande och effektiva katastrofplaner på nationell nivå och EU-nivå.

Som medlemmar i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lägger vi stor vikt vid medlemsstaternas skyldighet att särskilt uppmärksamma de mest sårbara konsumenterna i samhället – även under normala omständigheter – dvs. de som drabbats av bränslefattigdom. Det saknas fortfarande nationella strategier för att hantera det här problemet. Därför har min grupp lagt fram ett ändringsförslag där vi uppmanar medlemsstaterna att verkligen försöka lösa det här problemet.

I betänkandet betonas särskilt vikten av energibesparingar och energieffektivitet. De mest effektiva och kostnadseffektiva sätten att öka försörjningstryggheten är utan tvekan att öka energieffektiviteten och att genomföra energibesparingar. Samtidigt måste vi ha ambitiösa och realistiska mål för EU:s framtida energiförsörjning. Jag är glad att se att vi rör oss i den riktningen, exempelvis genom att ha som mål att förnybar energi ska utgöra en andel på 60 procent av vår energimix år 2050. I betänkandet betonas också den särskilda betydelse som lokala initiativ har i arbetet med en framgångsrik klimat- och energipolitik. ”Borgmästarförsamlingen” har en viktig roll att spela i det här avseendet, men det är också viktigt att ge stöd för andra, liknande metoder, exempelvis idén om en ”Covenant of Islands”. Slutsatsen är dock att våra mål kommer att vara svåra att uppnå om man inte investerar i infrastrukturen av energinät och en fortsatt liberalisering av den inre marknaden. Vi behöver en fungerande gemensam energimarknad med rättvis konkurrens och med garanterat fri tillgång till nät och samma distributionsrättigheter för alla producenter. De kommande veckorna kommer att vara avgörande i det här avseendet. Vi måste skapa och utveckla ett smart elnät som består av IKT-baserade kombinerade kraftverk och decentraliserad energiproduktion. Detta är det enda sättet att effektivt kanalisera energiresurser till de områden där de verkligen behövs. Vi behöver ett europeiskt ”supernät” som utnyttjar och ansluter till den enorma potentialen i Nordsjön, Östersjön och Medelhavet.

På en punkt är dock betänkandet orimligt och det är när man uppmanar kommissionen att ta fram en särskild färdplan för investeringar i kärnenergi. Därför har min grupp lagt fram ett ändringsförslag där vi tydligt betonar vårt gemensamma intresse av kärnsäkerhet samtidigt som vi understryker att det måste vara medlemsstaternas eget suveräna beslut om de ska investera i kärnenergi. Min personliga åsikt är att vi inte behöver kärnenergi.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Den energiöversyn som genomfördes förra året skedde vid en lämplig tidpunkt och jag gratulerar Anne Laperrouze till hennes noggranna betänkande om detta ämne.

De frågor som tas upp är oerhört komplicerade, men vi kan sammanfatta dem så här: EU behöver en energipolitik som ger oss hållbara och säkra energiresurser till en överkomlig kostnad – hållbara genom att bryta vårt starka beroende av de fossila bränslen som kväver vår planet, och säkra genom att befria EU-medborgarna från deras beroende av opålitliga och monopolistiska leverantörer. En överkomlig kostnad får vi genom att garantera en jämn och realistisk prisnivå för konsumenterna.

I dag fredag kommer en grupp kommissionsledamöter att träffa premiärminister Vladimir Putin och hans ministrar. Energi står på dagordningen och vi kommer att klargöra att vi inte kan tolerera att en tvist mellan Ryssland och Georgien utvecklas till en europeisk gaskris mitt i vintern. Vi bör försöka få försäkringar, men vi måste också säga ifrån. Det här har hänt förut, men det får inte hända igen.

Det är dags att grundligt omvärdera EU:s energiförsörjning. Denna åsikt delas av ledamöter från alla grupper i parlamentet, som gemensamt bör se till att så sker. Därför kommer en liten grupp ibland oss, däribland David Hammerstein, som ska tala senare, att ge ut en partigemensam broschyr, Making the Green Energy Switch at a Time of Crisis.

Jag är tacksam mot alla ledamöter som har bidragit med sina idéer och jag är överraskad över det starka samförstånd som råder. Det finns en vilja här i kammaren att arbeta snabbare, att arbeta tillsammans, för att försöka hitta en varaktig lösning på EU:s energikris. Detta måste vi ta till vara.

Av alla potentiella planer på att inleda en ny energiera är det en som sticker ut – det så kallade supernätet, eller Desertec. Det franska ordförandeskapet förde fram det som ett möjligt operativt projekt för vår nya Medelhavsunion. Flera ledamöter, däribland Rebecca Harms, besökte nyligen södra Spanien för att se tekniken på plats: solkraft från Nordafrika och solrika områden i södra Europa som utvinner energi från solen och genererar motsvarande en och en halv miljon fat olja per kvadratkilometer per år. Om denna kraft transporteras via energieffektiva och högspända ledningar för likström så skulle den kunna ledas in i ett europeiskt supernät, som hämtar förnybar energi från hela EU – tidvattenkraft från kustområden, vind- och vågkraft från det blåsiga nordvästra Europa och biomassa och jordvärme från andra platser.

Sanningen är att detta kostar. Enligt German Aerospace Centre skulle byggkostnaden uppgå till 45 miljarder euro, men samtidigt skulle konsumenterna spara detta belopp många gånger om genom lägre energiräkningar under de kommande 35 åren. Investeringen skulle också skapa tusentals arbetstillfällen.

Detta är ett djärvt projekt för en hållbar och säker energiframtid, till en överkomplig kostnad. Det är den energiframtid som EU måste kämpa för.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Mussa, för UEN-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Anne Laperrouze så mycket för hennes arbete, vars slutsatser jag i stor utsträckning instämmer i. Jag är dock förvirrad när det gäller vissa aspekter, kanske för att jag har en övertro på kommissionens analyser.

För det första anser jag att den trend man förutspår vad gäller efterfrågan på gas är återhållsam. Om den stämmer kommer detta att få en negativ inverkan på finansieringen av olika projekt. När det gäller infrastrukturen befinner sig de relevanta projekten i olika utvecklingsstadier. I stället för att definiera om deras prioritetsordning på ett abstrakt sätt och förbise Medelhavsområdet skulle det vara tillrådligt att omvärdera projekten utifrån utvecklingstider, finansiell struktur, tillgängliga reserver och kopplingen mellan offentligt stöd och privata engagemang.

Anne Laperrouze rekommenderade sedan att försörjningskällorna och försörjningslederna måste diversifieras. Ett exempel är den södra korridoren. När det gäller de här frågorna anser jag att det behövs ett program som är indelat i olika faser. När det gäller den kaspiska regionen kommer endast gas från Azerbajdzjan att vara tillgänglig under den första fasen. Tillgång till andra länder tillkommer under den andra fasen, vilket innebär att marknaden blir mer komplicerad politiskt, juridiskt och när det gäller infrastrukturen. Kommissionens förslag om ett kaspiskt utvecklingssamarbete kan bidra till att överbrygga dessa problem om det – bland annat – får till uppgift att underlätta utvecklingen av den infrastruktur som saknas.

Den näst sista aspekten är att solidaritetsmekanismer är absolut avgörande för EU:s energipolitik och i relation till Lissabonfördraget. Det skulle dock vara tillrådligt att – för att dessa åtgärder ska vara möjliga att genomföra – undvika både potentiella snedvridningar och alltför komplicerade förfaranden.

Slutligen vill jag ta upp de yttre förbindelserna. Förutom energistadgans roll är det ett viktigt mål att utöka energikommittén, framför allt så att den omfattar transitländer och området förnybar energi.

 
  
MPphoto
 

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Trots den positiva anda som rådde när vi arbetade med den andra strategiska energiöversynen beklagar jag att vi inte lyckades genomföra de korrigeringar av kommissionens förslag som jag menar var nödvändiga.

Enligt min uppfattning handlar rubriken ”strategisk energiöversyn” om att bygga inför framtiden. Om vi tittar på den här översynen måste vi dock konstatera att den i allra högsta grad är rotad i det förflutna. I grunden för denna strategiska energiplan – och tyvärr tycker jag att även detta är felformulerat i Laperrouzebetänkandet – finns den gamla energimixen med kol och kärnkraft och det finns än en gång ett mycket starkt fokus på kärnkraften.

Kommissionsledamot Piebalgs! Jag undrar vad som hände med de förslag som ni lade fram för oss i början av den här mandatperioden när ni sa att de stora risker som är förknippade med kärnkraft måste kunna kontrolleras, att problemet med kärnavfall, finansieringen för stänga av kärnkraftreaktorer och alla de här problemen måste lösas innan kommissionen tog positiva steg i riktning mot att utveckla kärnkraften. Inget av de här problemen har lösts, men ändå lanserar kommissionen nu denna kärnkraftsförespråkande offensiv. Ett av de största debaclen i den västeuropeiska kärnkraftsindustrins historia äger just nu rum i Finland. Det belopp som det finska elbolaget och Areva diskuterar har nu nått 2,4 miljarder euro, eftersom så många extra kostnader har uppstått på Olkiluoto-anläggningen, något som inte verkar bekymra er det minsta. Jag undrar om det finns någon logik i denna nya investeringsvåg i en sektor – som trots att man under flera årtionden tagit emot offentliga investeringar, som vida överstiger volymen för alla övriga sektorer, än en gång ger upphov till problem. Jag skulle verkligen vilja veta om ni menar allvar med det här eller om det är andra intressen som drar i trådarna.

Jag menar att det är den här mixen av kol och kärnkraft som är exakt den strategi som har lett in EU:s energipolitik i en återvändsgränd. Jag har sagt tillräckligt om kärnkraft, men det slösaktiga användandet av fossila bränslen – en annan sak som inte alls tas upp i översynen – har också bidragit till dagens klimatkatastrof. Den gamla, föråldrade strategin måste justeras, men det görs inte i den här översynen.

Under överläggningarna om Anne Laperrouzes betänkande fastslog min grupp tydliga prioriteringar. Jag behöver inte säga att kärnkraft inte hörde till dessa prioriteringar, men vi försökte genomföra verkliga förändringar också på andra områden. Vi ville att målet om en tjugoprocentig minskning av förbrukningen av primärenergi äntligen skulle göras bindande. Så blev det inte. Vi förväntar oss ett realistiskt förslag om utvecklingen av ”supernätet”, med andra ord ett nät som måste ha mycket hög kapacitet för generering av energi från förnybara källor vid Nordsjön, i andra kustområden eller i ökenområden i söder. Det fanns inga konkreta tecken på något av detta, vare sig i betänkandet eller i kommissionens förslag.

Vi menar också att det var ett stort misstag att lämna hela transportområdet utanför denna strategiska planeringsprocess för energiområdet, eftersom vi – i likhet med er – vill komma ifrån beroendet av olja. Ni har bestämt att transportfrågor ska diskuteras separat, men det är vår uppfattning att den här frågan bör stå i centrum för en strategisk energiplanering.

Att diversifiera gasförsörjningen är bra och det är absolut något vi måste göra, men samtidigt måste man satsa på att en gång för alla se till att gasen används på ett effektivt sätt. I annat fall leder diversifieringen ingenstans.

Jag blev bestört när jag i förra veckan fick veta att dessa strategiska fel upprepas i kommissionens återhämtningsplan och att den har samma bakåtblickande perspektiv som den strategiska energiöversynen. På min grupps vägnar måste jag meddela att vi inte kommer att ställa oss bakom vare sig Laperrouzebetänkandet eller den strategiska energiöversynen, och att vi inom ramen för återhämtningsplanen kommer att förespråka hållbarhet och sunt förnuft.

 
  
MPphoto
 

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. (FI) Herr talman, kommissionsledamöter! Solidaritet är ett fint ord. Det är oftast en del av vänsterns vokabulär. Vi ska inte bara mana till solidaritet när det gäller att motarbeta Gazprom och den ryska politiken, utan också när det handlar om att förebygga en allmän energifattigdom. Energi behövs också i form av elektricitet och uppvärmning för de fattiga.

Det stora problemet med den europeiska energistrategin är att den inte byggdes upp från början, utan grundas på varje lands egen geografi, historia och energiekonomi. Om det finns en gemensam strategi och dess strukturer är harmoniserade innebär det att det kommer att finnas vinnare och förlorare. Det finns länder som tvingas överge sina beprövade och testade strukturer i solidaritetens namn. Det kan inte vara solidaritet.

Harmonisering av elnäten innebär också harmonisering av elpriset. I praktiken kommer det inte att göras med de lägsta priserna som utgångspunkt, utan utifrån genomsnittspriser. I så fall kommer det att finnas förlorare: länderna med billig el. På samma sätt måste de pengar som används i EU:s budget för att finansiera gasledningar komma från länder som inte använder dem.

Anne Laperrouze har rätt när hon säger att nätinvesteringarna ska göras av medlemsstaterna eller företagen, inte av EU. EU kan inte fungera som en olje-, gas- eller elnätsoperatör och stora belopp från EU:s budgetfonder ska inte användas för att stödja investeringar i nät.

Dessutom vill vår grupp, i likhet med Rebecca Harms, påminna alla om de problem som kärnkraften medför. Samtidigt som koldioxidutsläppen minskar ökar plutoniumvolymen.

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. (NL) I Laperrouzebetänkandet tar man upp viktiga frågor om EU:s nuvarande situation när det gäller energiförsörjningen. Den senaste gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina lämnade inte på något sätt EU oberört. I betänkandet beskrivs ett antal politiska linjer för den europeiska energimarknaden som skulle kunna göra EU mindre sårbart om en ny konflikt inträffar. Jag är för att öka mångfalden när det gäller antalet energikällor och de partnerländer som EU importerar energi från – dvs. att diversifiera energiförsörjningen. Gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina har än en gång lyft fram det här problemet och jag hoppas verkligen att Nabucco-projektet – för att ge ett exempel – kommer att förverkligas inom den närmaste framtiden.

Om man ska vara mer specifik innebär den här ambitionen att EU och medlemsstaterna i högre grad måste fokusera på regional integration. I dag är näten i en del medlemsstater fortfarande alltför isolerade och därmed alltför beroende av import från tredjeland. Att skapa nya anslutningar mellan medlemsstaternas energinät kommer också att innebära att den inre marknaden kan fungera mer effektivt.

För att ytterligare förbättra den inre marknadens fungerande måste det även finnas en tydlig åtskillnad mellan produktionsbolagen och nätbolagen. Detta är det bästa sättet att motverka asymmetri på marknaden.

Samtidigt har flera medlemsstater undersökt möjligheter att på nytt starta kärnkraftverk som tidigare stängts i enlighet med avtal med EU. Det är förmodligen inte den bästa vägen framåt. I stället skulle investeringar i ett större antal anslutningar över gränserna vara mer effektivt på lång sikt för att effektivt minska beroendet av ett eller flera tredjeländer.

Andra viktiga politiska linjer i betänkandet som jag helt håller med om är att öka energieffektiviteten och andelen hållbar energi. Medlemsstaterna har dock olika uppfattningar i frågan om huruvida kärnenergi har en roll att spela för att minska koldioxidutsläppen. Detta är i allra högsta grad en fråga för medlemsstaterna och inte för EU. En större tydlighet om den här frågan i betänkandet hade varit välkommen. Förhoppningsvis kan detta åtgärdas under ändringsprocessen.

 
  
MPphoto
 

  Desislav Chukolov (NI). (BG) Mina damer och herrar! Hittills har jag noterat hur förment och abstrakt parlamentet fastslår vad som är bäst för EU. Det var dock de bulgariska väljarna som skickade hit mig och därför är jag mer intresserad av vad som är bäst för mitt hemland Bulgarien.

För oss, ”Atakas” patrioter, har energioberoende för Bulgarien högsta prioritet. Under ”samtalen”, som vi kallar ”EU-diktat”, var vi tvungna att stänga reaktorerna 1, 2, 3 och 4 vid kärnkraftverket Kozloduy.

Jag vill påminna er om – och om ni inte visste det kan ni ha detta i åtanke – att de här enheterna hade klarat alla kontroller och ansågs vara helt säkra. I början av 2007 ställde min kollega Dimitar Stoyanov en fråga till kommissionen och undrade om det fanns ett krav på att alla enheter skulle stängas för att Bulgarien skulle kunna bli medlem i EU. Det visade sig dock att det inte fanns något sådant krav från kommissionen. Günter Verheugen ljög emellertid för det bulgariska parlamentet och sa att det fanns ett sådant krav.

För ett par dagar sedan stod Bulgarien inför en mycket allvarlig energikris. Enligt artikel 36 i vårt anslutningsfördrag har vi rätt att ta detta kärnkraftverk i drift på nytt. Det är vår rättighet och därför införde mina kolleger i det bulgariska parlamentet ett lagförslag om att aktivera enhet 1 till 4 i kärnkraftverket Kozloduy – som I dag är stängda – på nytt.

Tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentet, Dimitar Stoyanov och Slavi Binev, har jag ingett skriftlig förklaring 0005/2009, där vi begär att de här reaktorerna ska aktiveras på nytt, med målet att Bulgarien ska bli energioberoende.

Sammanfattningsvis vill jag säga att EU kommer att vara starkt när varje enskild medlemsstat är stark och har sitt eget energioberoende. Detta är den enda vägen om vi vill arbeta för våra väljare och för våra medborgare.

 
  
MPphoto
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När vi talar om den strategiska energiöversynen anser jag att det är viktigt att understryka några av de risker vi står inför – inte bara risken för en otrygg energiförsörjning med alla problem det innebär, utan också att vi utsätts för politiska påtryckningar från regimer som använder energileveranser som ett verktyg för att påverka andra regeringar. Till följd av detta finns också en risk för splittring inom EU, där medlemsstaterna skiljs åt beroende på sina olika intressen, vilket undergräver den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Jag menar att det är viktigt att inse att den politik vi behöver för att hantera klimatförändringen i hög grad är samma politik som vi behöver för att öka vår energitrygghet. Minskad användning av fossila bränslen innebär minskat beroende av opålitliga leverantörer. Ökad försörjning från andra energikällor innebär minskad efterfrågan på fossila bränslen, lägre priser för EU-medborgarna och, inte minst, minskade kassaflöden till världens oljeregimer.

Detta får enorma säkerhetsföljder som vi måste ta hänsyn till när vi diskuterar EU:s framtida energistrategi. Jag tror att några av bitarna enkelt kommer att falla på plats när vi antar detta perspektiv. Vi behöver mer av en inre marknad i EU eftersom detta i realiteten är den enda garantin för solidaritet mellan medlemsstaterna. Det innebär att vi behöver göra mer när det gäller sammankopplingar över gränserna och för att få ett bättre nät som binder samman medlemsstaterna och därigenom gör marknaden mer integrerad.

Vi måste utveckla fler biobränslen. Jag håller inte med dem som säger att det finns en risk. Det är möjligt för oss här i EU, men också på andra håll i världen, att utöka det område vi använder. Även små bidrag från biobränslen minskar beroendet av fossila bränslen och påverkar priserna.

Jag måste också poängtera kärnkraftsfrågan. Ibland tycker jag att kärnkraften behandlas väldigt styvmoderligt, för den representerar faktiskt ett av de största potentiella bidragen till EU:s förmåga att minska koldioxidutsläppen i dag och i framtiden. Här vill jag sätta punkt. Om vi försöker sammanföra alla dessa aspekter kommer vi inte bara att få en starkare energipolitik, utan också en starkare säkerhetspolitik.

 
  
MPphoto
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). (RO) Energipolitiken är och kommer fortsättningsvis att vara en prioritet för EU. Gaskrisen den här vintern, när det var extremt kallt, har än en gång lyft fram EU:s och medlemsstaternas beroende av traditionella gasleverantörer. Förening i mångfald är EU:s motto. Jag hoppas att den här gaskrisen kommer att föra oss samman så att vi kan ta fram en gemensam energipolitik.

Utvecklingen av Nabucco-projektet och anläggandet av en LPG-terminal i Constanţa, en viktig hamn vid Svarta havet, samt sammankoppling av nationella elenergiinfrastrukturer är samtliga åtgärder som kan bidra till att öka försörjningstryggheten och stärka EU:s möjligheter att visa solidaritet med medlemsstater som drabbas av en energikris.

Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i att modernisera det europeiska energinätet, öka energieffektiviteten och generera kraft från förnybara källor. Jag vill också uppmana kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda finansiering för de åtgärder som syftar till att minska de föroreningar som produceras av kolkraftverk. Dagens krissituation gör att medlemsstaterna inriktar sig mer på att prioritera och ta fram strategiska riktlinjer för utveckling.

När det gäller energieffektivitet kan EU uppnå snabba resultat till en rimlig kostnad i kampen mot klimatförändringarna. Att öka befintliga byggnaders energiprestanda och främja passivbyggnader samt använda informations- och kommunikationsteknik för att minska energiförbrukningen och öka energieffektiviteten genom storskaligt genomförande av intelligenta mätare och automatiska system är strategiska utvecklingsriktlinjer som EU måste investera i.

Jag vill också uppmana kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda finansiering för de åtgärder som syftar till att minska de föroreningar som produceras av kolkraftverk. Den nuvarande ekonomiska krisen gör att medlemsstaterna inriktar sig mer på att prioritera och ta fram strategiska riktlinjer för utveckling. Till 2020 måste EU ha ökat sin energieffektivitet med 35 procent och minskat sin förbrukning av primärenergi med 20 procent. Jag uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och finansiera forskningsprojekt som har som mål att öka energieffektiviteten.

Herr kommissionsledamot! Jag vill uppmana kommissionen, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaterna att inrätta en europeisk fond för energieffektivitet och förnybar energi för att se till att det offentliga och privata kapital som krävs kan tas fram för att kunna genomföra de energieffektivitetsprojekt som i dag är under utveckling runt om i EU. Sist, men inte minst, vill jag ta upp transportsektorn – den största sektor som använder olja. Jag anser att vi nu måste anta mycket ambitiösa mål på medellång och lång sikt på EU-nivå till 2020 vad gäller energieffektiviteten för fordon. Jag vill också uppmana medlemsstaterna att på ett intelligent sätt att ta fram en transportpolitik för varor och personer, framför allt i storstadsområden. Sist, men inte minst, är intelligent transport en av de strategiska riktlinjerna för utvecklingen av transportsektorn.

 
  
MPphoto
 

  Lena Ek (ALDE). - Herr talman, kommissionärer, kolleger! Vi vet alla att den europeiska energimarknaden har problem. Vi har i dagens läge en import på närmare 50 procent som om tio år, om vi inte gör någonting, kommer att bli 70 procent. Den energi vi producerar produceras ofta på ett sätt som förstör vår miljö och skapar den växthuseffekt som kommer att förstöra människors hälsa, ekonomi och stabilitet, inte bara i vår del av världen, utan i många delar av världen.

Den energi vi har i Europa ska distribueras genom ett distributionsnät som är gammaldags, som inte är renoverat och som inte hålls i ordning. Dessutom har vi nära grannar och konflikter runt energifrågor som är mycket bekymmersamma. Relationen med Ryssland har vi diskuterat i den här kammaren vid flera tillfällen det senaste året och det är fullständigt oacceptabelt att göra en energikris till nyårstradition och sätta vanliga människor i en situation där gamla människor fryser ihjäl, sjukhus måste stängas och industrier stänger. Fullständigt oacceptabelt!

En annan sak som är fullständigt oacceptabel är det som Ryssland och Gasprom försöker göra med Nord Stream, nämligen att man försöker köra över svensk miljölagstiftning och europeisk lagstiftning som handlar om Östersjöns säkerhet, trots att detta innanhav redan har oerhört stora områden med döda bottnar. Fullständigt oacceptabelt!

Vi kommer att behöva alla energikällor, all ny teknik, all innovation, all forskning och all datorkraft som finns för att klara av alla de här olika problemen. De regleringar som har lagts fram från kommissionen, inklusive finansieringspaketet, är mycket bra men fortfarande väntar våra medborgare på att regeringarna ska våga fatta beslut om energisolidaritet och våga fatta beslut om att bryta upp de stora statliga monopolen. Dessa monopol handlar inte bara om produktion av energi utan också om distribution av energi, och låser därmed medborgarna och företagen, såväl de små företagen som industrierna, i en oacceptabel situation.

Jag tycker att föredragande Laperrouze har utarbetat ett oerhört bra betänkande. Jag tycker också att kommissionens förslag på de här områdena är väldigt bra och jag hoppas att vi kan nå fram till beslut om detta så fort som möjligt. Tack!

 
  
MPphoto
 

  Eugenijus Maldeikis (UEN). (LT) Det viktigaste vi kan lära oss av gaskrisen är att Europas energisystem är mycket sårbart och att försörjningen är oerhört utsatt. Risken kvarstår eftersom avtalet mellan Ukraina och Ryssland är ett engångsavtal och situationen kommer tveklöst att upprepas. De bilaterala energifrågorna är i grunden olösta – och inte bara mellan Ryssland och Ukraina, utan också mellan Ukraina och EU och mellan EU och Ryssland, inte minst för att det inte finns något gemensamt energidriftsystem för EU–Ukraina–Ryssland. Hittills har det inte funnits några säkerheter eller garantier och några sådana har ännu inte ställts upp. Jag vill understryka att beroendet av gasförsörjningen och användningen av gas ökar dramatiskt och kommer att öka ännu mer när kraftverken i Litauen, Bulgarien och Slovakien har stängts. Detta visar att risken kvarstår och kanske blir ännu större.

Vi har en mycket tydlig långsiktig strategi för hela EU. Vi har haft mycket hetsiga debatter om detta. Det talas om långsiktiga åtgärder. Som jag ser det är den svagaste länken vår energipolitik på kort och medellång sikt. Den har inte klarat verklighetstestet och detta framgick under gaskrisen. Jag vill uppmana kommissionen att undersöka ett sådant scenario, som tyvärr inte undersöktes av olika juridiska och politiska skäl. Vilka skulle kostnaderna, fördelarna och konsekvenserna vara av att tillfälligt förlänga driften av kärnkraftverken i Bulgarien, Slovakien och Litauen och på så sätt i grunden stärka energitryggheten för dessa länder och hela EU i denna situation? Dessutom skulle detta innebära att resurserna kunde användas på ett mer effektivt sätt – inför en långsiktig och odefinierad ekonomisk kris – och skulle avsevärt minska den börda krisen innebär för våra medborgare och för näringslivet.

 
  
MPphoto
 

  Claude Turmes (Verts/ALE). (DE) Herr talman! När det gäller energitrygghetsstrategin och Anne Laperrouzes betänkande finns det en sak som jag anser att kommissionens förslag och Laperrouzebetänkandet har gemensamt och det är att det inte har gjorts några prioriteringar. De är ett hopkok av allt som påtryckningsgrupper har lobbat för i kommissionen eller parlamentet. Så länge som vi inte gör prioriteringar kommer vi inte att kunna anslå medel på ett klokt sätt.

Men prioriteringen är faktiskt tydlig för alla. Vi måste börja med effektiviteten för byggnader, fordon, kylskåp och så vidare. Det finns inget som är billigare och inget som kommer att skapa fler arbetstillfällen. För det andra handlar det om förnybar energi. När vi säger att 60 procent av hela energimixen ska komma från förnybara källor 2050 innebär det att minst 90 procent av vår el måste genereras av förnybar energi. Den här siffran, 90 procent el som genereras från förnybara källor, kommer sannolikt att uppnås långt före 2050, eftersom vi redan antagit ett direktiv där vi ställer upp ett mål på 35 procent för 2020. Om vi kan uppnå 35 procent grön el 2020 från dagens utgångspunkt på 15 procent kan vi uppnå 60 procent eller mer så tidigt som 2030.

För det tredje har vi gasproblemet. Hur ska det lösas? Vi investerar miljarder i gasledningar i dag och samtidigt ska gasförbrukningen i EU minska. Det är vad ni skriver i ert dokument, kommissionsledamot Piebalgs, och samma sak kan läsas mellan raderna i Anne Laperrouzes betänkande.

Så vi har effektivitet, förnybar energi och gas och sedan vill ni investera 1,3 miljarder euro i avskiljning och lagring av koldioxid (CCS-teknik). Var någonstans i allt detta finns det plats för denna blinda lojalitet till kärnkraften?

Herr kommissionsledamot, jag måste säga att ni inte ens får siffrorna rätt. Om vi satsar på effektivitet och förnybar energi och bedriver en gaspolitik som är hyfsat acceptabel och om – om vi verkligen måste – investerar lite mer i CCS, kommer vi inte att behöva kärnkraft och vi behöver inte utsätta oss för den risken. Det är bara att titta på fakta!

När det gäller den ekonomiska återhämtningsplanen måste jag säga att jag verkligen är arg på kommissionen. Inte ett öre till energieffektivitet! Inte ett öre till vänortssamarbeten! Herr kommissionsledamot, den 10 februari kommer företrädare för 300 lokala myndigheter i EU att samlas i Bryssel på er inbjudan. Vad ska vi säga till dem: att Manuel Barrosos kommission sänkte budgeten för vänortssamarbeten med 500 miljoner euro mellan måndag och onsdag i förra veckan? Jag tycke att detta är motsägelsefullt och helt fel. Vi behöver städer som partner i en ny energipolitik. Inte ett öre till solenergi och inte ett öre till biomassa! Vi tar med andra ord fram en ekonomisk återhämtningsplan där vi ger tre och en halv miljard till energijättarnas oligarki och inte en enda euro till de partner vars hjälp vi behöver för att gå över till grön energi.

 
  
MPphoto
 

  Miloslav Ransdorf (GUE/NGL). (FR) Tack, jag ska fatta mig kort. Jag vill titta på två aspekter som jag inte tror har diskuterats ännu, nämligen det faktum att vi behöver ett integrerat energisystem i Europa, som kan anslutas till olika typer av energi och som kan anslutas till olika nät på ett sådant sätt att det skulle vara möjligt att kompensera för avbrott. Den aktuella gaskrisen har visat att detta är en mycket viktig uppgift. Den andra aspekten handlar om att vi måste koppla samman dessa energinät till liknande nät på andra områden, t.ex. transport- och kommunikationsnät, för att skapa en viss grad av symmetri mellan dem. Så är fortfarande inte fallet och jag anser att om man tittar närmare på detta kan det finnas kopplingar. Jag vill också säga att nätens position i EU:s framtida strukturer är mycket viktig och att dessa nät är viktigare för ett EU med sammanhållning än den ständigt växande byråkratin i både Bryssel och i medlemsstaterna. Jag tror att EU i framtiden kommer att vara ett slags halsband som hålls ihop av dessa nät.

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (NI). (SK) Dagens finanskris håller på att övergå i en ekonomisk kris. På grund av bristen på tillgängliga krediter finns det dessutom ett hot om en energi- och livsmedelskris. För att kunna upprätthålla åtminstone den nuvarande nivån i energiproduktionen kommer det 2030 att finnas ett behov av investeringar på 26 miljarder US-dollar i hela världen i rekonstruktion och utveckling av nya olje- och gasfält samt även i produktion och distribution av alla typer av energi.

Samtidigt kommer det att vara nödvändigt att integrera flödena av olja, gas och el så att man kan skapa ett effektivt och mycket diversifierat system. Det här systemet måste bidra till att överbrygga konsekvenserna av lokala politiska tvister och eventuella naturkatastrofer samt erbjuda en fungerande energiförsörjning i hela Europa. Slovakien fick under de senaste veckorna uppleva komplexiteten i en sådan situation då inte en enda kubikmeter gas nådde landet under flera dagar, på grund av konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Slovakiens och andra europeiska länders erfarenhet har visat att det krävs starkt stöd för EU:s prioritet att koppla samman och integrera de åtskilda energimarknaderna i Europa.

Jag måste dock nämna att den påtvingade och förtida avstängningen av två reaktorer vid kärnkraftverket Jaslovské Bohunice har visat sig vara ett förhastat misstag i den nuvarande situationen. Reaktorerna uppfyllde alla kriterier för säker drift. Kommissionen krävde i anslutningsfördraget att de skulle tas ur drift i samband med Slovakiens inträde i EU. I och med det beslutet försvagades inte bara Slovakiens möjlighet att vara självförsörjande inom energiområdet, utan också EU:s möjligheter.

 
  
MPphoto
 

  Nikolaos Vakalis (PPE-DE). (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Kampen mot klimatförändringarna och behovet av energitrygghet och att stärka konkurrenskraften hos vår ekonomi gör att vi är på väg mot en tredje industriell revolution, mot en epok där vi vänjer oss av med att använda fossila bränslen.

Det är en verklig revolution som kommer att medföra mycket stora strukturförändringar för produktions- och konsumtionsmodellerna och i slutändan för vårt sätt att leva. Jag är säker på att vi inom EU kommer att behålla vårt globala ledarskap i denna revolution. För att det ska vara möjligt måste vi vidta alla tänkbara åtgärder för att begränsa energiintensiteten hos ekonomin inom alla sektorer. Ett av verktygen för att öka energieffektiviteten är att utnyttja potentialen hos IKT (informations- och kommunikationsteknik). Det krävs betydande incitament för att vi ska kunna utnyttja denna teknik så att vi ökar energieffektiviteten inom EU med 20 procent till 2020, inom ramen för 20-20-20-målet.

I det förslag som vi uppmanas anta om ett par dagar och som handlar om att stärka energieffektiviteten genom IKT lägger man särskild vikt vid forskning och utveckling kring pionjärteknik som nanoteknik och fotonteknik, som har stor potential att öka energieffektiviteten, och på att ta fram en politik för att stärka användningen av denna teknik.

Detta ökar också möjligheterna för grön innovation och grönt entreprenörskap genom en rad åtgärder och planer. Jag vill särskilt lyfta fram gröna offentliga upphandlingar, som gör att offentliga myndigheter kan spela en ledande roll för att spara energi genom att utnyttja de nya tekniska användningsområdena för IKT.

Slutligen möjliggör förslaget incitament för smarta och integrerade energiledningssystem i våra städer och smarta trafikledningssystem med ett mer rationellt trafikbeteende och transportsystem.

Det framgår tydligt av det jag sagt att det förslag vi ska rösta om om ett par dagar, trots att det inte är juridiskt bindande, är mycket viktigt eftersom det i praktiken gör IKT till en av de främsta indikatorerna på hållbar utveckling inom EU. Jag uppmanar er därför att ge ert stöd för förslaget vid omröstningen om ett par dagar.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda (PSE). (DE) Herr talman! Vi är förhoppningsvis alla klara över vilka prioriteringarna är här: energieffektivitet, energibesparingar och förnybar energi. Vi kan dock inte bortse från att vi måste fortsätta att oroa oss över vår gasförsörjning i ännu några år. Vad kan vi då lära oss av tvisten mellan Ukraina och Ryssland och av den kris som uppstod ur denna tvist? Enligt min uppfattning – och jag är ledsen att behöva säga det, herr kommissionsledamot – verkar det inte som att vi kommer att vara bättre förberedda nästa gång detta inträffar. Inte heller kan man säga att krisen är över och jag har sett få tecken på att en strategi verkligen har utvecklats eller att man dragit några slutsatser av denna tvist mellan Ukraina och Ryssland.

Vissa ledamöter i parlamentet anser att vi borde ingå bilaterala avtal med Ukraina, men det är viktigt att påpeka att Ukraina måste ta på sig åtminstone en del av skulden för den situation som nyligen uppstod, och jag vill helst inte förlita mig på argument mellan Jusjtjenko och Tymosjenko eller Janukovytj eller vem som helst. Ukraina skulle självfallet mycket hellre köpa gasen från Ryssland och sedan sälja den vidare till oss, naturligtvis mot en extra avgift, liksom Turkiet skulle göra när det gäller Nabucco. Jag återkommer till detta senare. Om vi vill att vår gas ska vara lika osäker, men dyrare, bör vi ingå bilaterala avtal, men om vi vill hitta en verklig lösning måste vi ingå ett trilateralt avtal som omfattar Ryssland som leverantör, Ukraina som transitland och oss själva och nå fram till en överenskommelse om detta, framför allt vad avser transit och infrastruktur. Jag har inte hört något från kommissionen om detta eller om vilka alternativa förslag man har.

När det gäller investeringar i infrastruktur finns det, om vi tittar österut, främst tre ledningar som diskuteras: Nord Stream, South Stream och Nabucco. Nord Stream är en försörjningsledning i norr. Den löser transitproblemet, men minskar inte vårt beroende av Ryssland. South Stream kan också lösa ett transitproblem, men minskar inte heller vårt beroende av Ryssland. Om man dessutom tittar på kostnaderna är South Stream faktiskt något dyrare än Nabucco, åtminstone enligt flera studier som pekar på att vi måste investera kraftigt i Nabucco. När jag tänker på hur snabbt – och jag har även nämnt detta vid ett par tidigare tillfällen, herr kommissionsledamot – USA byggde PTCP-oljeledningen och hur lång tid vi tar på oss för Nabucco-gasledningen tycker jag faktiskt att det är skandalöst hur lite EU har åstadkommit: det är ett tecken på att vi är svaga.

Vi måste agera snabbt, inte bara vad gäller Azerbajdzjan eller Turkmenistan – som vi snart kommer att diskutera – utan också Irak. Det faktum att gasen där helt enkelt släpps ut i luften som avgas, utan att hänsyn tas till hur den skulle kunna transporteras till Nabucco-ledningen, är ett stort misstag. Herr kommissionsledamot, jag vill be er att förhandla snabbt och tydligt med Turkiet för att se till att vi är överens med dem om detta. Vi måste förstås också övertyga Cypern om att sluta blockera energikapitlet: deras krav på att vi inte ens kan förhandla om det här kapitlet visar på en bristande solidaritet, eftersom det förstås skapar problem med Turkiet. Jag ser att kommissionsledamoten nickar. Vi är helt överens här.

Jag vill till sist ta upp kärnkraften, där det finns helt olika ståndpunkter här i parlamentet. Tyvärr kan jag inte rösta för Laperrouzebetänkandet, eftersom det är för ensidigt i det här avseendet.

Det som stör mig med hela den här debatten är att vi nu har en ny utveckling i Frankrike, nämligen en minskning av atomavfallet. När man granskar detta ser man dock att detta atomavfall är mer radioaktivt. Det är inte rätt sätt att lösa problemet, framför allt inte när det gäller avfallsfrågan. Vi måste lägga betydligt mer kraft och intelligens på att lösa avfalls- och slutförvaringsproblemet.

 
  
MPphoto
 

  Konrad Szymański (UEN). (PL) Herr talman! Energikrisen har avslöjat en svaghet hos EU. Vi har fortfarande svårigheter att korrekt avläsa de politiska utmaningar som uppstår genom den här situationen. En skarp illustration av detta misstag är Angela Merkels förslag när hon efter en tredje energikris föreslog ännu starkare kopplingar till ryska energiresurser genom att bygga de norra och södra gasledningarna. Det förhåller sig tvärtom. Den här krisen har visat att vi borde satsa allt på att bygga en oberoende infrastruktur som tar oss till oberoende källor för energiråvaror i Azerbajdzjan och Turkmenistan. Krisen visar att vi borde stryka den norra gasledningen från listan över kommissionens prioriteringar för att undvika ett ryskt monopol i Europa. Att lösa energiproblemet kommer att vara ett avgörande moment i hela integrationsprocessen. EU har chansen att visa sin effektivitet och att bli starkare. EU kan också visa att det är passivt och riskera att marginaliseras.

 
  
MPphoto
 

  David Hammerstein (Verts/ALE). (ES) Herr talman! Jag vill tala om behovet av att förena informationsteknikrevolutionen i informationssamhället med energirevolutionen, vilket är ämnet för en utmärkt resolution i parlamentet.

Vi behöver smarta elnät. De vi har i dag är oekonomiska och föråldrade. Vi behöver en förbrukning som överensstämmer med produktionen.

Vi måste ha smarta nät och smarta hus. Denna smarta förbrukning kan bara komma till stånd genom Internet och enbart genom att alla elnät fusioneras med den information som kommer från hus, fabriker, byggnader osv.

På så sätt skulle vi kunna vara mer självständiga, mycket mer oberoende, och EU skulle kunna ha en ledande roll i denna viktiga globala fråga så att det inte, som i dag, skulle behöva finnas dussintals onödiga kraftverk. En majoritet av alla länder producerar tre gånger mer energi än vad som förbrukas eftersom produktionen är inriktad på förbrukningstoppar. Så skulle inte vara fallet med smarta nät. Smarta nät skulle innebära att vi kan anpassa förbrukningen till en hållbar produktion och till befintliga produktionsnivåer.

På så sätt skulle vi också kunna samarbeta med grannländer i Medelhavsregionen. Ett utbyggt, rent, smart nät behövs för att ansluta till våra grannar i syd som har potential att generera solenergi med hjälp av högteknologiska lösningar och storskaliga anläggningar. Detta skulle vara ett utmärkt tillfälle för samarbete om tekniktransparens. Vi skulle kunna främja en ren framtid för oss alla.

 
  
MPphoto
 

  Jerzy Buzek (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes arbete.

Jag vill gärna ta upp några aspekter kring den strategiska energiöversynen och den senaste tidens energikris, som hänger nära samman.

För det första: i vårt betänkande, där medlemsstaterna uppmanas att agera samfällt i energifrågorna, har vi tydligt slagit fast det som alla EU-medborgare har kunnat konstatera vara verklighet under de senaste veckorna, nämligen att problem med energiförsörjningen i medlemsstaterna påverkar hela EU. Det är mycket viktigt. Detta är grunden för den europeiska solidariteten och en grund för att utforma åtgärder för nödsituationer.

För det andra: enligt betänkandet ger CCS-teknik en möjlighet för oss att nå våra miljömål och samtidigt använda en energikälla – kol – som det finns gott om i Europa. Genom att utveckla CCS kan EU bli världsledande inom avancerad teknik, vilket kommer att bidra till vår globala konkurrenskraft och stärka våra ekonomier. Detsamma gäller teknik för kolförgasning, som har stor betydelse som en kompletterande gasförsörjningskälla som gör det möjligt att diversifiera gasförsörjningen.

För det tredje: i detta strategiska dokument understryks särskilt behovet av investeringar i energiinfrastruktur. Infrastrukturprojekt som får EU-stöd bör först och främst bidra till en verklig diversifiering av källor och leveransrutter till medlemsstaterna och till EU som helhet.

Investeringar i Ukraina framstår som särskilt viktiga för oss. Tillsammans med våra ukrainska partner kan vi i framtiden ta ett gemensamt ansvar för gasleveranserna över den rysk-ukrainska gränsen. Skälet till ett sådant steg från vår sida är mycket enkelt. När det gäller energiförbindelser uppfyller Ukraina internationella standarder. Landet har ratificerat energistadgefördraget och följer därmed bestämmelserna om öppenhet.

För det fjärde: Vårt strategiska dokument kompletterar i hög grad våra insatser för att genomföra det tredje energipaketet. Vad innebär det? Det innebär en fungerande inre energimarknad för EU och det innebär solidaritet och stöd i många avseenden. Låt oss slutföra lagstiftningsförfarandet under de närmaste tre månaderna. Det är mycket viktigt för oss.

 
  
MPphoto
 

  Reino Paasilinna (PSE). (FI) Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Vi har historien på vår sida. Våra energinät byggdes trots allt för att tillgodose behoven under kalla kriget och för den tidens politiska sammanhang. Nu har de förbättrats och lappats ihop här och där, men det har gett oss ett problem som vi måste återkomma till senare.

Behovet av energi har ökat dramatiskt samtidigt som ekonomin har utvecklats i mycket snabb takt, vilket innebär att priserna, utbudet och miljöproblemen också har förändrats. Det har blivit vår största utmaning. Eftersom problemen är globala är det förstås globala lösningar som krävs. Därför är det viktigt att vi engagerar USA och utvecklingsländerna i en gemensam energiprocess. Vi kommer att visa vägen, men USA måste följa EU:s exempel och arbeta tillsammans med oss.

Eftersom energilösningar är globala behöver vi europeisk energidiplomati och jag uppfattar det som att kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor har gjort en hel del arbete i det avseendet och i samband med den senaste energikrisen. Vi behöver energidiplomati av det enkla skälet att detta är så stora frågor att man tidigare gått i krig om dem och att det kan bli så också i framtiden. Detta är alltså en mycket allvarlig fråga.

Det är också självklart att vi behöver en energimix som består av olika energikällor som är så brett baserade som möjligt, eftersom det bidrar till att stabilisera energisituationen och därmed kommer varje lands mångfald att leda till oberoende – liksom för EU.

Att spara energi är självfallet en viktig lösning på problemet: det är den billigaste och mest effektiva metoden. Därför behöver vi något som jag i dag ser som den viktigaste åtgärden som måste genomföras: att göra energin intelligent. Om vi inte avsevärt ökar användningen av intelligent teknik kommer vi inte att uppnå våra mål. Som tur är har den smarta tekniken utvecklats parallellt. Privatpersoner och företag vet inget om den energi de förbrukar utan smart teknik. Därför är IKT (informations- och kommunikationsteknik) den lösning som hjälper oss att uppfylla målen och hålla ordning. Tekniken påminner oss om våra extravaganser. Den fungerar därför som en bra lärare, men också som en bra hantverkare eftersom intelligensen inte bara behövs i nätet, utan också i utrustning, bostäder och bilar. Överallt där mänsklig aktivitet pågår behövs intelligens för att kontrollera energiförbrukningen. I anslutning till detta vill jag särskilt betona hur viktiga de små och medelstora företagen och de innovationer som kommer från denna sektor är. Sedan har vi den sociala dimensionen: energifattigdom – och parallellt – arbetstillfällen som är kopplade till det som just sagts.

Vi tycker att det är konstigt att Ukraina är ett transitland. Som Hannes Swoboda sa är det uppenbart att ledningen bör ligga under annan förvaltning, exempelvis under en trepartsförvaltning som skulle inkludera EU. Då skulle problemet försvinna.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Fiona Hall (ALDE). - (EN) Fru talman! Det finns en aspekt som oftast inte uppmärksammas i diskussionerna om energikriser, men som min kollega Anne Laperrouze faktiskt tar upp. Vi diskuterar energieffektivitet i samband med klimatförändringar och bränslefattigdom, men energieffektivitet har även strategisk betydelse. Genom att kontrollera efterfrågan underlättar man för försörjningssidan, och det behövs för att uppnå energioberoende i EU. När det gäller den muntliga frågan om användningen av informations- och kommunikationsteknik vill jag påpeka två saker.

För det första bekymrar det mig att införandet av smarta energimätare inte har påbörjats i den omfattning som både föreskrivs i direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och efterlyses i Morganbetänkandet. I en del länder finns det digitala displayer som visar konsumenterna hur mycket energi de förbrukar, vilket är bra, men smarta energimätare gör betydligt mer än så. Dessa mätare klarar av tvåvägskommunikation, och ger även en detaljerad analys av konsumentens behov samt pålitlig mätning och betalning av el från mikrokraft. Vi behöver smarta energimätare nu. Vi behöver dem för att kunna omvandla energiförbrukande byggnader till nettoenergiproducerande byggnader.

För det andra kommer vi snart att ta bort ineffektiv hushållsbelysning från marknaden, och samma sak borde göras med ineffektiv kontors- och gatubelysning. Vi bör dock redan nu undersöka nästa teknologiska framsteg, och till exempel använda mer smart belysning med sensorer som mäter rörelse och naturligt ljus så att belysningen minskas, eller släcks helt när det behövs. Energieffektiv belysning består inte enbart av kompaktlyslör och det är dags att den offentliga sektorn, däribland EU-institutionerna, går i täten och använder informations- och kommunikationsteknik för att uppnå energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 

  Roberts Zīle (UEN). (LV) Fru talman, kommissionsledamöter! Jag vill först tacka Anne Laperrouze för hennes mycket innehållsrika betänkande. Kriser ger alltid möjlighet att fatta viktiga beslut som på ett avgörande sätt kan förändra våra värderingar och vår politik. Jag har anledning att tro att den senaste tidens gaskris har öppnat ögonen på politiker när det gäller energiförsörjningens sårbarhet i många delar av Europa. Inte bara den återhämtningsplan och den andra strategiska energiöversyn som tagits fram av kommissionen, utan också det här betänkandet inger förhoppningar om att det kommer att finnas en enhetlig europeisk energipolitik och det inkluderar en förhoppning om att de isolerade energiöarna i Europa till slut kommer att försvinna – alltså även de baltiska staterna. En annan aspekt handlar om byggandet av terminaler för naturgas i flytande form (LNG). Dessa terminaler kan bli ett alternativ till den ryska gasen på många platser, dock under förutsättning att de nationella regeringarna klarar trycket och inte skapar dem som en extra kapacitet för exporten av rysk gas, utan enbart som importterminaler. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Paul Rübig (PPE-DE). (DE) Fru talman, kommissionsledamot Piebalgs, kommissionsledamot Reding, mina damer och herrar! Vi måste investera nu. Vi står på randen till en energikris och en finanskris. Vi måste göra en insats för att investera så snabbt och bra som möjligt och därför måste vi säga ja till att man bygger ledningar och LNG-fartyg. Vi bör bygga dem så snabbt som möjligt, då detta skulle skapa arbetstillfällen och därmed bidra till full sysselsättning i EU.

Ledningarna konkurrerar inte med varandra. Byggandet av varje ny ledning är i stället en situation som alla parter vinner på, och detsamma gäller byggandet av LNG-terminaler. Detta är en viktig fråga inför framtiden.

Vi måste framför allt investera i energieffektivitet, men inte genom statlig finansiering utan genom skattelättnader. Om vi kunde ge varje medborgare ett belopp på 10 000 euro per år som de kunde dra av på skatten skulle vi få en omedelbar start på investeringar i energieffektivitet och förnybar energi. När det gäller det senare skulle en progressiv värdeminskning, dvs. att kostnaderna omedelbart tas in i balansräkningen, vara ett särskilt värdefullt verktyg. Om vi kunde ange en treårsgräns för detta skulle det vara en stor framgång för oss alla. Vi skulle få ett bättre grepp om sysselsättning och energi. I det här sammanhanget är det upp till kommissionsledamot László Kovács att lansera ett initiativ.

En punkt i det här programmet som framför allt får oss att tänka till är förstås kärnkraftsindustrin: det är viktigt att se till att kärnkraftverken är säkra och trygga och att göra det efter bästa förmåga. Det går inte att lägga ribban för högt här: människor måste helt enkelt ha förtroende för att EU vidtar rätt åtgärder, att fortsatt forskning kring säkerheten bedrivs och att det finns juridiskt bindande krav som leder till att farliga kärnkraftverk tas bort från nätet när en domstol eller myndighet fattat beslut om detta. EU-medborgarna har rätt till säkerhet på det här området så att vi kan gå in i en framtid där generering av energi inte utsätter oss för fara och där vi kan sova tryggt. Kommissionen kan bidra starkt till detta.

I slutändan är det dock upp till rådet, i den konstellation som ansvarar för kärnkraftsäkerheten, att ta sitt ansvar och inte slå in på en väg som medborgarna inte uppskattar genom att blockera förslag från Europaparlamentet och kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Riera Madurell (PSE). (ES) Fru talman, kommissionsledamöter! Den rådande situationen mellan Ryssland och Ukraina och gasförsörjningen har tydligare än förut visat att vi måste diversifiera vår försörjning och förbättra anslutningarna mellan medlemsstaterna och till producentländer.

Kommissionens förslag pekar i den här riktningen, men för att vara mer effektiva borde de här förslagen också inkludera – och jag var glad att höra kommissionsledamoten nämna det i dag – den potential som finns i kontinentens södra del och framför allt i mitt land, Spanien.

Spanien är den medlemsstat som har den största diversifieringen i försörjningen, både när det gäller antalet länder – vår gas importeras från 10 olika länder – och utbudet av olika format. Därför är mitt land en utmärkt försörjningsplattform för EU. Försörjningen åstadkoms både genom gasledningen från Algeriet och genom LNG i volymer som motsvarar Nabucco, men till en lägre kostnad och med bättre leveranstider. Denna plattform kan dock inte användas av EU i dag eftersom det saknas anslutning till Frankrike. Kommissionsledamot Piebalgs, Medgas måste vara en prioritet för EU, liksom det specifika problemet med våra öterritorier.

Om den iberiska halvön är isolerad när det gäller energi är öar som Balearerna, där jag kommer ifrån, dubbelt isolerade. Det är mycket orättvist för invånarna på dessa öar eftersom vi, som EU-medborgare, ska ha samma rättigheter.

Kommissionsledamot Piebalgs, jag ber uppriktigt att ni tar hänsyn till den särskilda situationen för öterritorier när ni fattar beslut och fastställer prioriteringar.

Slutligen vill jag tacka föredraganden för hennes arbete.

 
  
MPphoto
 

  Olle Schmidt (ALDE). - Fru talman, ärade kommissionärer! EU har bittert fått erfara vad det betyder att vara alltför beroende av en enda energileverantör. Medborgarna i flera av medlemsländerna har på ett helt oacceptabelt sätt drabbats av den ryska nyckfullheten. Vi vet att Ryssland hanterar sina grannar med järnhand, men när frysande slovaker och bulgarer togs som gisslan i bråket mellan Ryssland och Ukraina blev det förhoppningsvis en väckarklocka för oss alla, också i det här parlamentet.

Ukraina behöver EU:s stöd, och byggandet av Nabucco med gas från bland annat Azerbajdzjan måste nu komma i gång. Nu måste EU visa handlingskraft, precis som herr Swoboda efterlyser.

Vi vet att Ryssland trycker på för Nord Stream, gasledningen i Östersjön. Dessa propåer bör avvisas. Östersjön är ett av våra känsligaste innanhav. Av hänsyn till miljön och ekonomin bör inte denna ledning dras i Östersjön. Lägg därtill de säkerhetspolitiska aspekterna. Ett landbaserat alternativ måste i stället noggrant utredas. Här har också Europaparlamentet redan tidigare framfört sina tvivel.

I betänkandet slås glädjande nog fast att kärnkraften måste utgöra en viktig del av Europas framtida energimix. Ska vi klara klimatpaketets krav på utsläppsminskningar behövs en modern europeisk kärnkraft. Det är skönt att man kan tala om det i Europaparlamentet i dessa dagar.

 
  
MPphoto
 

  Dariusz Maciej Grabowski (UEN). (PL) Fru talman, kommissionsledamöter! Det är dags att tala klarspråk. För det första har EU ingen energistrategi. Detta uppmuntrar exempelvis Ryssland, som behandlar energiresurser som ett politiskt vapen, att utöva påtryckningar och bedriva utpressning, något som förvärrar EU:s situation.

För det andra har EU gett efter för en kollektiv manipulering i form av hoten om den globala uppvärmningen som beror på koldioxidutsläpp. Alltfler experter och fakta bekräftar att detta inte stämmer. När det gäller dem som sprider den här teorin och skrämmer oss med den globala uppvärmningen skulle det vara värt att undersöka i vems intresse de agerar.

För det tredje kräver EU en energistrategi som bygger på principen om den svagaste länken, med andra ord hjälp i form av ekonomiskt stöd och investeringar i de länder som är mest beroende av en enda leverantör, som de baltiska staterna och Polen.

För det fjärde måste EU be om ursäkt och på nytt börja gynna stenkol och brunkol, eftersom det finns stora reserver och de är billiga. För det femte behöver EU en skatte- och kreditpolitik som ger stöd för ny teknik och besparingar av energiutsläpp. Det har man inte i dag.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Reul (PPE-DE). (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Först vill jag tacka Anne Laperrouze och kommissionsledamot Piebalgs för alla de dokument de har presenterat.

Jag håller inte med i alla detaljer, men förslagen går i rätt strategisk riktning: det är rätt och nödvändigt att än en gång fokusera på att göra försörjningstrygghet till en av de centrala frågorna. Vi har kanske ägnat för stor uppmärksamhet åt andra energipolitiska frågor under det senaste året och jag är nöjd med att försörjningstrygghet än en gång har hamnat i centrum.

För det andra är jag också nöjd med att den föreslagna hållningen är så nyanserad. Som redan påpekats håller man kanske inte med på alla punkter, men betänkandet är rent allmänt korrekt, i motsats till vad Claude Turmes just antydde. Herr Turmes, det är fel att tro att det finns ett enkelt svar, ett enda svar på detta jättelika, komplicerade problem.

Politiker försöker alltid ge ett snabbt, enkelt svar som alla är nöjda med, men det går inte. Det är tyvärr oerhört svårt och därför varierar svaret. Vi kan inte ge löften till människor och agera som om vi hade en lösning och att allt på något magiskt sätt kommer att bli bra. Om inte annat skulle medborgarna så småningom bli bittert besvikna när de inser att det inte fungerar så.

Denna nyansering innebär att det inte finns en enda energikälla, utan att vi i stället under en lång tid kommer att fortsätta att arbeta med flera källor. Det är omoraliskt att bara förkasta en energikälla: enligt min uppfattning är det oansvarigt att bara förkasta kärnkraften. Den är en del av lösningen, självfallet inte hela lösningen, men man måste inse att kärnkraften kan bidra. Jag vill också varna för att satsa alltför mycket på gas: vi har just hört en hel del om vilket beroende det leder till.

Jag menar också att vi måste inse att vi inte helt ansvarslöst kan ge upp kol – en energikälla som finns i vårt land och på många andra platser i Europa – och säga att ”kol producerar koldioxid och är därför inte något alternativ”. Det skulle vara oansvarigt. Vi behöver också ett nyanserat svar på frågan om olika sträckningar och vägar. Som Paul Rübig just påpekade finns det inte ett enda svar när det gäller ledningar: det skulle vara ett misstag att bara satsa på en enda. Vi måste öppna ett flertal sträckningar och alternativ. I dag kan ingen förutsäga vad som kommer att hända om 10, 20 eller 30 år.

Därför måste den väg vi ska välja vara att säga ja till intelligenta lösningar. Med intelligenta menar jag varierade lösningar och att vara öppen för nya saker och inte sitta still. Svaret är teknik. Svaret är att investera i forskning och vara öppen för lösningar som vi i dag inte ser alls, och inte bara nonchalant utesluta det ena alternativet efter det andra. Det handlar också om att vilja investera.

Det skulle vara ett ödesdigert misstag – och det är ett misstag som görs i vissa energipolitiska beslut – att ge dem som faktiskt måste investera pengar, nämligen företagen, för lite manöverutrymme och för lite stöd. Finns det någon som verkligen tror att vi, medlemsstaterna, staten eller EU kommer att kunna lösa investeringsproblemet? Nej, det är den privata sektorn som måste göra det.

 
  
MPphoto
 

  Atanas Paparizov (PSE). (BG) Fru talman, kommissionsledamöter! Först vill jag ta upp den konstruktiva debatten i utskottet för industrifrågor, forskning och energi om Anne Laperrouzes betänkande och framför allt peka på den roll hon spelat för att ta fram ett objektivt och heltäckande betänkande.

Jag vill framför allt koncentrera mig på de förslag som finns i betänkandet om att återspegla de problem som de länder som påverkas mest av externa energileverantörer, framför allt av gas, står inför.

Först och främst har det konstaterats att det är viktigt att Europaparlamentet är delaktigt i att anslå medel för projekt för nya energilänkar, framför allt mellan medlemsstaternas gas- och energiförsörjningsnät. Jag beklagar dock att jag måste påpeka att endast 20 miljoner euro har avsatts för kommissionens projekt för Bulgarien och dess anslutning till Grekland, trots att Bulgarien är ett av de hårdast drabbade länderna. Gasfältet i Chiren har t.ex. överhuvudtaget inte nämnts, trots att det skulle bidra till att lösa krisens problem med minimala resurser.

För det andra har alla möjligheter att bygga den södra gasledningen tagits med. Med andra ord, vid sidan av Nabucco-projektet, har South Stream och TGI-projekten också noterats. Här finns också den långsiktiga planen för möjligheten att gas kan levereras av andra länder i regionen, t.ex. Uzbekistan och Iran.

För det tredje betonas vikten av att terminaler för LNG-gas byggs inom EU och att dessa också ska vara tillgängliga för alla medlemsstater enligt solidaritetsprincipen. Detta är än en gång särskilt viktigt för Bulgariens och Greklands gemensamma utnyttjande av sådana terminaler.

För det fjärde uppmanar jag kommissionen att titta på den växande energimarknaden i Sydosteuropa och andra grannländer med syftet att skapa en gemensam marknad för hela regionen. Som föredragande för lagstiftningen och villkoren för tillgång till gasförsörjningsnät vill jag än en gång betona den betydelse det tredje energipaketet har för att inrätta en gemensam europeisk energimarknad och förespråka att den genomförs så snart som möjligt.

Slutligen vill jag påpeka att även kärnkraftens roll formuleras på ett objektivt sätt i betänkandet. Jag anser att det nuvarande ramdirektivet för kärnkraftssäkerhet kommer att utgöra en god grund för att analysera skicket för alla reaktorer inom EU – och då inte bara nybyggda reaktorer – och kommer att vara en objektiv grund för att utvärdera deras säkerhet.

Det är tydligt att politiskt grundade beslut som de som fattades om Kozloduy inte kan vara långsiktiga när det gäller den nuvarande utvecklingen mot energimångfald inom EU. Jag hoppas att medlemsstaterna befinner sig i en position, baserat på objektiva kriterier, där de kan ompröva frågan om de stängda reaktorerna.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Wielowieyski (ALDE). – (FR) Fru talman! Anne Laperrouzes betänkande om energipolitiken rör ett ämne som är oerhört viktigt för alla länder inom EU.

Jag hyser stor respekt för det arbete hon genomfört, men situationen är fortsatt mycket allvarlig. Den plågsamma och katastrofala situation som våra länder i söder upplevde i januari, liksom de prognoser som hotar med en betydande energibrist under de kommande två decennierna, visar att energipolitiken måste vara en viktig del av vår utrikespolitik.

Herr kommissionsledamot, framtiden är dock dyster eftersom vi saknar samstämmighet, solidaritet och resurser. När det gäller solidariteten är detta kanske inte tillämpligt på kommissionen, men däremot på vissa stora EU-länder. Vi agerar inte samfällt.

Jag håller helt med Hannes Swoboda om att Nabucco är en stor skam för EU. Exempelvis riskerar den ryska South Stream-ledningen som staten och vissa EU-länder stöder att tränga ut Nabucco, som är dubbelt så billig och som agerar i enlighet med marknadens regler. Dess försörjningskällor i Azerbajdzjan riskerar att tas i beslag av dess rival, vilket innebär att det är en vansklig och tveksam investering. På det här sättet kommer EU förmodligen att förlora den unika möjligheten till mångfald och ökad säkerhet …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Péter Olajos (PPE-DE).(HU) Fru talman! Den andra strategiska energiöversynen kunde inte ha kommit lägligare. Händelseutvecklingen i början av året satte utan tvekan försörjningstryggheten för den östra hälften av Europeiska unionen på spel. Krisen varade i tre veckor, och sedan den 20 januari pumpas naturgasen till Europa igen. Men hur länge till? Om vi verkligen ska lyckas säkra vår energitrygghet måste vi lära oss några läxor av gaskonflikten. Jag menar framför allt att vi behöver diversifiera dels vår användning av olika energikällor, dels leverantörsnätet och dels leveransrutterna. Europa beräknas förbruka 500 miljarder kubikmeter gas per år. Enligt vissa prognoser kan denna förbrukning öka med upp till 30 procent under de närmaste 20 åren.

Det har redan förts fram förslag till alternativa möjligheter. Gasledningen Nord Stream, som ska transportera gas från Ryssland till Europa, håller redan på att byggas. Blue Stream i Turkiet är färdig. De berörda parterna har kommit överens om att bygga South Stream, medan Ukraina åtagit sig att konstruera White Stream. Sedan har vi också den omtalade Nabucco-ledningen, där det dock är osäkert varifrån leveranserna ska komma och hur bygget ska finansieras. I vilket fall som helst så kvarstår på det hela taget vårt beroende av Ryssland. Nabucco-ledningen är tänkt att transportera gas från Asien, men européerna har, till skillnad från Gazprom, inte ens presenterat någon offert för Baku. Vad kan vi då göra nu? Många kanske anser att vi än så länge ska räkna med att förhandlingarna mellan kommissionens ansvariga ledamöter och den ryska delegationen vid toppmötet i Moskva ger ett reellt resultat, så att vi verkligen kommer någon vart i gasledningsfrågan, och så att inte det ryska gasmonopolet kan fortsätta att styra prissättningen helt efter eget behag.

Det är ju tänkbart. Men för min egen del anser jag också, och i första hand, att vi bara kan göra framsteg genom att använda mindre och renare energi. Det är just därför som jag anser att EU behöver gröna investeringar, det vill säga ett paket för att främja en hållbar tillväxt samtidigt som användningen av miljövänliga innovationer stimuleras. Den finanskris som har drabbat världen just nu får allt fler människor att inse att vi behöver hitta nya principer för hur vi organiserar oss ekonomiskt. Alltfler inser att en ny drivkraft och nya organisationsprinciper är en förutsättning för att vi ska kunna ta oss ur den världsomfattande krisen. Alltfler inser att det behövs ett paradigmskifte. Gröna investeringar innebär att vi organiserar vår ekonomi med hjälp av en ny princip. Den bygger på att vi, med den internationella kapitalmarknadens stöd, utvecklar tekniska innovationer som gagnar miljön. Detta kan bli hörnstenen i allt fler ekonomiska räddnings- och stimulanspaket, även i Europeiska unionens medlemsstater. Stimulansen behövs – i fjol ökade antalet arbetslösa i EU med 1,7 miljoner. Om gröna investeringar får klartecken i EU, förändrar det EU:s framtida energipolitik i grunden. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Libor Rouček (PSE).(CS) Mina damer och herrar! För närvarande importerar vi européer hälften av den energi som vi förbrukar. Andelen ökar hela tiden. Unionen är så beroende av att importera energi från konventionella energikällor, och från ett begränsat antal leverantörer, att vi därigenom riskerar vår säkerhet, vår stabilitet och vårt välstånd. I mina ögon kommer denna strategiska översyn av Europeiska unionens energipolitik därför lägligt. Jag anser att målet ”3×20 till 2020” är säkerhetsmässigt, ekonomiskt och ekologiskt riktigt. Men för att uppnå målet måste vi föra en gemensam politik för hela EU, och vara enade såväl inom unionen som gentemot omvärlden. För att vi ska kunna bygga upp en gemensam energipolitik krävs det att vi avslutar ratificeringen av Lissabonfördraget och lägger fram ett förslag till gemensam energipolitik. På den inre marknaden behövs det ett tydligt och stabilt regelverk. Vi behöver framför allt fullborda integrationen av energisystemen i hela EU.

Fördragets formulering om ömsesidig solidaritet blir bara tomma ord om vi inte kopplar ihop våra energisystem. Vi måste också bli bättre på att exploatera alla våra inhemska energikällor, bland annat genom att spara energi och öka utnyttjandet av förnybara energikällor och säker kärnkraft. Det är överflödigt att betona att finansiella investeringar i vår inhemska energisektor ger avkastning genom att tillväxten tar fart igen. Vi behöver även diversifiera vårt samarbete med omvärlden på energiområdet mycket mer. Vi behöver föra en intensivare dialog med leverantörs- och transitländer och med andra konsumentländer. Vi bör öka vårt samarbete med länderna i Mellanöstern, Medelhavsområdet och Nordafrika inom ramen för Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet. Denna dialog bör även omfatta kandidatlandet Turkiet. För mig är det dessutom av största vikt att vi hittar ett mycket bättre sätt för att hantera våra förbindelser med länder som Iran. Låt mig slutligen gratulera föredraganden, Anne Laperrouze, som har åstadkommit ett i mitt tycke förstklassigt och välavvägt betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE). (LT) Vi började diskutera behovet av en gemensam energipolitik så tidigt som 2006. Varje medlemsstat i EU förblir till syvende och sist ändå ansvarig för att trygga sin egen energiförsörjning. Men för att EU ska överleva krävs det att medlemsstaterna är solidariska med varandra. EU behöver snarast anta en verksam lagstiftning som gör att vi kan klara leveranskriser, eller slippa dem helt och hållet. Kommissionen har lagt fram sin handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet. Dess viktigaste inslag är inrättandet av en infrastruktur och diversifiering av försörjningskällor. Det gläder mig mycket att ett av de infrastrukturprojekt som EU avser att prioritera för att trygga energiförsörjningen är en plan för att koppla samman näten i Östersjöregionen. Det skulle undanröja de isolerade områden utan tryggad energiförsörjning som fortfarande kvarstår i EU.

Jag uppmanar kommissionen att på alla tänkbara sätt stödja sammankopplingen av de litauiska och svenska energinäten, liksom energibron mellan Litauen och Polen. Här finns det tyvärr också behov av lite politisk vilja. Och för att än en gång ta upp solidariteten – den princip som är Europeiska unionens ledstjärna – och dess tillämpning på energiområdet: det råder stor osäkerhet om huruvida denna princip ska bestå i framtiden. Vi diskuterar det tredje energipaketet, som bland annat går ut på att EU ska inrätta en inre marknad för el och gas och en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Samtidigt inrättar Tyskland och Ryssland en rysk–tysk energibyrå. Hur rimmar det med solidariteten mellan EU:s medlemsstater, och med den gemensamma energipolitiken och energitrygghet?

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN).(PL) Fru talman, kommissionsledamöter! I den här debatten vill jag framför allt lyfta fram tre frågor.

För det första blir det alltmer uppenbart att Ryssland använder sin export av energi, och då främst av naturgas, som ett kraftfullt politiskt påtryckningsmedel. Inte nog med att den förra naturgaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina åsamkade många av EU:s medlemsstater enorma ekonomiska förluster. Ryssland har än en gång, och i princip med EU:s samtycke, tvingat in Ukraina i en uppenbar ekonomisk beroendeställning gentemot Ryssland. Man har ju svårt att föreställa sig en fungerande ukrainsk ekonomi om gaspriset överstiger 400 US-dollar per 1 000 kubikmeter.

För det andra behöver vi förhandla fram ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland. Detta måste dels innehålla närmare bestämmelser på energiområdet, dels ett löfte från Rysslands sida om att landet inte ska använda energiresurser för att utöva politiska påtryckningar, och att de ryska leverantörerna får ett skadeståndsansvar vid leveransavbrott.

För det tredje, slutligen, bör EU i första hand använda sina egna och Europeiska investeringsbankens finansiella resurser för att investera i gasprojekt som verkligen bidrar till att diversifiera EU:s gasförsörjning genom att låta oss importera gas från andra länder än Ryssland. Hit hör exempelvis Nabucco-gasledningen.

 
  
MPphoto
 

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Vi kommer aldrig att uppnå vare sig energitrygghet eller en 80-procentig minskning av koldioxidutsläppen till 2050 om vi fortsätter att åsidosätta både energitryggheten och den mycket viktiga paneuropeiska sammankopplingen av högspänd likströmsöverföring (HVDC), vilket inbegriper en HVDC-linje till Nordafrika, det vill säga smarta elektriska nätverk i Europa och Nordafrika.

Förra veckan fick jag uppleva den spännande solvärmeverksamheten i Granada och Sevilla, och i helgen läste jag vad Harvardprofessorn Michael McElroy skriver om att befria Förenta staterna från den årliga utgiften på 750 miljarder dollar för importerad olja, och vinna den amerikanska kampen för energitrygghet samtidigt som man räddar jorden. Så nu undrar jag vad det är vi diskuterar. Vi har redan svaren.

Tack var det intelligenta nätet kommer elektricitet från sol, vind och vatten att trygga energibehovet. Om det inte finns vind på Irlands västkust, kommer solen att skina i Spanien eller så kommer det att finnas vind och sol på Nordafrikas västkust.

Kort sagt så är solen för Spanien det vinden är för Irlands västkust. Våra nationella tillsynsmyndigheter kan andas ut eftersom det enda de behöver göra just nu är att hålla ljusen tända och våra hem och kontor uppvärmda när efterfrågan är som störst.

Vi kan inte fortsätta att låta våra medborgare vara utlämnade till energipolitik eller instabila oljepriser. Vindenergi kan konkurrera med kol, olja och gas, och bränslet är gratis. Ja, vår utmaning är att skapa en ny energiekonomi – en energiekonomi som bygger på förnybar elektricitet.

Som avslutning vill jag säga att uttrycket ”to cost the earth” som vi engelsktalande och kanske även andra glatt använder i dess bildliga betydelse nu även måste tas bokstavligt. Om vi inte gör något åt vårt beroende av fossila bränslen snarast, kommer jorden att få betala genom global uppvärmning, precis som våra klimatforskare upprepar allt mer ihärdigt.

 
  
MPphoto
 

  Evgeni Kirilov (PSE).(BG) Fru talman! Som skuggföredragande för utskottet för utrikesfrågor gratulerar jag Anne Laperrouze till hennes betänkande. Det tecknar en bred bakgrund till Europeiska unionens problem på energiområdet och man förklarar varför vi behöver en gemensam energipolitik.

I betänkandet påpekas det också mycket tydligt vilka åtgärder vi behöver vidta för att trygga vår energiförsörjning. Jag välkomnar dessutom att man i betänkandet ger kärnkraften det utrymme den förtjänar i ett sådant sammanhang, och att den beskrivs som en nödvändig energiresurs.

Föredraganden framhåller även tydligt och klart att vi särskilt nu, efter gaskrisen, behöver diversifiera våra försörjningskällor. Vi måste samtidigt trygga vår framtid genom att skapa fler alternativa energikorridorer, och inte bara gynna en korridor på en annans bekostnad. Den konkurrens som då uppstår skulle gagna oss alla.

Låt mig särskilt lyfta fram två frågor. I oktober i fjol påpekade jag här i parlamentet att Nabucco-projektet fortfarande var ”mycket rök utan eld”. Jag uppmanade då kommissionen att agera kraftfullt. Vi kan nu konstatera att kommissionen har vidtagit märkbara åtgärder i denna riktning. Särskilt nu, efter gaskrisen, står det klart att det finns en insikt om hur viktig frågan är.

På en punkt måste vi tala klarspråk. Trots alla beslut och åtgärder för att trygga vår energiförsörjning fordras det mycket större ansträngningar än så, och även ett starkt politiskt engagemang. Bara då får vi så småningom se ljuset i slutet av tunneln.

Den andra frågan gäller vår energilagringskapacitet. Låt mig berätta för er att utan gaslagret i Chiren, där vi har kapacitet att lagra minst 20 dygns energireserver, hade Bulgarien hamnat i ett ödesdigert läge. Det var som om regeringen anade vad som komma skulle när den i fjol ökade kapaciteten med en tredjedel.

Låt mig därför, för andra gången i dag, betona att jag inte alls förstår varför kommissionen helt och hållet har struntat i det projekt som Bulgarien har föreslagit för att ytterligare öka lagrets kapacitet. Lagret var vår enda räddare i nöden, och jag anser att vi skulle göra klokt i att stödja liknande projekt i alla andra länder.

 
  
MPphoto
 

  Leopold Józef Rutowicz (UEN).(PL) Fru talman! Gas- och finanskriserna tvingar oss att vidta snabba och pragmatiska åtgärder och att sluta ägna oss åt egoistiska påhitt som är ekonomiskt oförsvarbara, till exempel Nord Stream-ledningen.

Den andra strategiska energiöversynen tillför inte så mycket som vi hade önskat. I översynen behandlas ett antal saker som kommer att bli mycket besvärliga att genomföra. Men EU:s medborgare och ekonomi behöver snabba och konkreta beslut, åtgärder som garanterar relativt låga och stabila energipriser under 15 år framåt. Vi behöver beslut som leder till att industrin, transportsektorn och hushållen sänker sin energiförbrukning så mycket som möjligt. Vi behöver beslut som minskar EU-ekonomins beroende av importerade kolvätebaserade bränslen och säkrar en fullgod försörjning. Vi behöver beslut som snarast leder till att vi kan utveckla, finansiera och genomföra ett program och en plan för konkreta, vetenskapligt underbyggda åtgärder. Sådana ekonomiska åtgärder bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och gör den byråkratiska handeln med utsläppsrätter överflödig – den gagnar ändå mest handlarna själva, snarare än ekonomin.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag reagerar på orden smart och intelligent, som förekommer ofta i den här debatten, eftersom de lösningar som vi använder i våra hus för att minska energiförbrukningen inte fungerar och varken är smarta eller särskilt intelligenta. Att säga åt barnen att stänga av apparater är inte lösningen. Jag önskar att så vore fallet, för då skulle jag ha kontroll över situationen. Vi behöver allt som nämnts här, det vill säga sensorer och andra tekniska nyheter, för att lättare kunna uppnå våra energieffektivitetsmål.

Kvällens debatt är omfattande och handlar om klimatförändringsagendan, försörjningstrygghet, solidaritet mellan medlemsstaterna och ekonomisk tillväxt – vilket är en viktig fråga för oss just nu – samt hur vi kan använda våra energiresurser på ett bättre sätt.

Jag kommer från Irland, där nästan 60 procent av energibehovet täcks av olja som importeras. Det är uppenbarligen ett stort problem. Vi måste minska vårt beroende och utveckla våra inhemska resurser samt bli effektivare, som jag redan påpekat. Sammankopplingen mellan medlemsstaterna är mycket viktig, särskilt för länder belägna i EU:s utkanter.

Irland är extremt beroende: 91 procent av den energi som vi förbrukar är importerad. Det är en ganska instabil procentsats, och trots att vi varken har haft de gasproblem som vissa kolleger tagit upp, eller den kyla och de hemskheter som drabbat andra medlemsstater, så har det lärt oss hur viktigt det är att vi åtgärdar vår energimix och vår otrygga energisituation.

Både det som tas upp i betänkandet och i den muntliga frågan är oerhört viktigt.

Användningen av mark är en synnerligen viktig fråga. Sveriges användning av skogar är intressant ur ett irländskt perspektiv, eftersom vi inte har utvecklat vår skogssektor.

Men att hitta rätt balans mellan livsmedelstillverkning och bränsletillverkning är en nyckelfråga.

 
  
MPphoto
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). (PT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Att utveckla en sammanhängande och övergripande gemenskapspolitik på energiområdet är både ett logiskt steg och ett nödvändigt ingripande. Kommissionens förslag och Anne Laperrouzes betänkande är ett steg åt det hållet.

Europeiska unionen tillför ett mervärde till initiativ som medlemsstaterna själva utvecklar. Oljetillgången är begränsad. Under 2007 kunde endast 30 procent av efterfrågan inom EU tillgodoses av produktionen i EU:s medlemsstater och i Norge. När Europeiska unionen blir beroende av importerad olja ökar vi indirekt vårt beroende av politiskt instabila länder. Energipartnerskap med länder som Ryssland kan dra in oss i större geostrategiska spänningar, vilket vi nyligen fick se ett exempel på.

Det är därför en viktig strategi att vi försöker styra över efterfrågan till andra energikällor än olja. Men det är också viktigt med geografisk spridning, och vi bör därför titta närmare på de sydamerikanska och afrikanska marknaderna. Där råder det för närvarande tillväxt, och vi kan hjälpa dem ordentligt på traven genom att utveckla partnerskapen mellan EU och Brasilien, respektive EU och Afrika. I det sammanhanget bör vi använda den iberiska halvön – det vill säga Spanien och mitt hemland Portugal – som en logistisk bas för den europeiska distributionen.

Vad vårt grundläggande behov av att bli mer energieffektiva angår, är det viktigt att vi skapar tillräckliga synergier i de sektorer som kan öka vår energieffektivitet. Vi kommer bara fram till en långsiktig strategi om vi arbetar med ett globalt synsätt och samordnar gemenskapens och medlemsstaternas politik. Detta gäller särskilt för områdena sammanhållning, jordbruk och transporter.

Ingen ifrågasätter energifrågans betydelse för den territoriella sammanhållningen. Energifrågan påverkar ju valet av långsiktiga lösningar i samtliga regioner i Europeiska unionen, även i de mest isolerade områdena och i randområdena.

 
  
MPphoto
 

  Iliana Malinova Iotova (PSE).(BG) Låt mig särskilt gratulera er, Anne Laperrouze, till ert utmärkta arbete med detta angelägna och högaktuella betänkande.

Än är det för tidigt att säga hur stora förluster gaskrisen har åsamkat Europas länder och medborgare. Den bulgariska ekonomin drabbades hårdast av konflikten mellan Ukraina och Ryssland, och för vår del uppgår de direkta förlusterna till över 230 miljoner euro. Någon ersättning för det har vi inte fått.

Det nödläge som vi hamnade i föranleder en rad frågor. Tyvärr är det så att den viktiga frågan om energiberoende ställs på sin spets varje gång det råder politisk spänning och fiendskap i förbindelserna mellan Ryssland och Ukraina. Vi är många som minns händelserna för tre år sedan, när länderna än en gång var osams om priserna. Då gjorde vi ett åtagande om att inrätta en gemensam europeisk energipolitik. Det har knappast hänt någonting under de tre år som gått.

Nu frågar vi oss: Är vi mogna för en gemensam energimarknad, eller förleder egoismen oss att ingå bilaterala avtal? Har vi gjort vad vi kan för att koppla ihop medlemsstaternas gasnät, eller blir vi allt mindre benägna att bygga upp lager för krissituationer? Hur arbetar vi med Nord Stream, South Stream och Nabucco?

Det gläder mig att kärnkraften behandlas som ett lika värdefullt alternativ som övriga energikällor. Tiden är inne för EU att omvärdera sin inställning till kärnkraftverk, utan att för den skull sänka säkerhetskraven eller fatta ännu fler politiskt motiverade beslut.

Kärnkraften behövs. Den skulle kunna vara en viktig stötdämpare när kriser inträffar i framtiden. Det är ingen slump att Bulgariens regering vid krisens höjdpunkt uppmanade sina partner i EU att återuppta diskussionerna om att öppna de stängda reaktorerna i Kozloduy, som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är säkra. Vi hoppas att ni förstår vår situation.

Detta är svåra beslut, men vi får varken vara fördomsfulla eller utesluta något på förhand. Herr kommissionsledamot, låt mig säga följande till er. När kommissionen för bara några dagar sedan beslutade om anslag från den europeiska utvecklingsplanen, fick det hårdast drabbade landet minst resurser. Jag har inte hört ett ord från er här i kväll om att Bulgarien finns med på listan med hundraprocentigt beroende länder som behöver särskilt stöd.

Vad är det för kriterier och mekanismer som styr resurstilldelningen? Jag skulle ha svårt att förklara dem för bulgarerna och unionsmedborgarna. Det är också helt klart så att vi behöver gå in hårdare för det tredje energipaketet och sätta fart på processen. Som ledamot i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har jag arbetat hårt med att trygga konsumenternas energiförsörjning. Men huvudsaken är faktiskt att se till att vi har någon energi över huvud taget.

 
  
MPphoto
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE).(RO) Låt mig betona att Europeiska unionen behöver en energipolitik gentemot omvärlden, så att dess 27 medlemsstater kan uppträda enat när de förhandlar med större leverantörer. Bara på så vis kan EU importera gas och olja till rimliga priser och samtidigt trygga sin energiförsörjning. En diversifiering på energileverantörssidan måste vara ett av de mest angelägna målen för EU. Men låt mig också påpeka att det ryska gasledningsprojektet South Stream inte alls bidrar till en sådan diversifiering, eftersom leverantören är och förblir Ryssland. De enorma kostnaderna för att bygga gasledningen skulle också utlösa prishöjningar på gas, och den notan hamnar hos Europas konsumenter.

Det är därför som jag anser att det är av största vikt att Europeiska unionen vidtar åtgärder för att i framtida avtal med Ryssland och Ukraina införa övergripande artiklar om ömsesidigt energiberoende, där vi även tydligt formulerar parternas skyldigheter och en verksam mekanism för att snabbt lösa de problem som kan uppstå. Målet för det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryssland, och för det nya östliga partnerskapet, bör vara att genomföra …

 
  
MPphoto
 

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Energipolitik och utrikespolitik är mer sammankopplade än någonsin tidigare. I samband med den senaste utvecklingen inom gasförsörjningen i Central- och Östeuropa blev det tydligt hur viktigt det är att EU har en gemensam energipolitik. Trots att det är ett av de viktigaste inslagen i Lissabonfördraget måste jag tyvärr påpeka att det inte betonades tillräckligt i debatterna om ratificeringen av fördraget.

På Irland har vi 12 dagars gasförsörjning åt gången. Sextio procent av vår el kommer ifrån importerad gas, medan genomsnittet i EU är cirka 40 procent. Den 28 januari lade kommissionen fram ett förslag om att påskynda åtgärderna för att avhjälpa bristerna i EU:s energiinfrastruktur och samtidigt bidra till den ekonomiska återhämtningen som en del av ett paket på fem miljarder euro.

Det är en positiv utveckling att kommissionen har tagit med sammankopplingen av elektricitet mellan Irland och Storbritannien som en prioritet i EU:s ekonomiska återhämtningspaket. Man betonar även att om alla 27 medlemsstater samarbetar kan vi åstadkomma den förändring som krävs för att säkra energiförsörjningen.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). - (EN) Fru talman! De två viktiga dokument som vi diskuterar i dag, det vill säga kommissionens handlingsplan och betänkandet om den, är åtskilda i tiden av de nyligen uteblivna gasleveranserna, vilket var en följd av det sedvanliga vinterbråket mellan Ryssland och Ukraina. Följaktligen är betänkandet mer i fas med verkligheten, och dess syfte är att öka vår interna solidaritet och påskynda genomförandet av handlingsplanen som vi har framför oss, och på så sätt dra nytta av det vi lärt oss av de senaste kriserna.

I betänkandet stöds diversifiering av rutterna som används i samband med gasimport, och jag anser personligen att betänkandet är ett viktigt bidrag i det att man vädjar om att fullbordandet av den inre energimarknaden påskyndas under nuvarande mandatperiod och påminner om hur viktigt det är att åter ta tag i problemet med gaslagring. Man kan dock ifrågasätta uppmaningen att inkludera Ryssland i Nabucco-projektet, då alla vet att Nabucco togs fram som ett alternativ till rysk gas och att Ryssland därför gör allt för att omintetgöra projektet.

 
  
MPphoto
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE).(SK) Mina damer och herrar! Gaskrisen nyligen har visat hur viktigt det är med en gemensam energipolitik i EU. Slovakien har dessutom fått uppleva hur det kan gå för ett land som är hundraprocentigt beroende av ryska gasleveranser. Hundratals företag tvingades lägga ned sin tillverkning, och deras medarbetare fick bara ut 60 procent av sin ordinarie lön.

Det är bra att solidariteten spelar en nyckelroll i medlemsstaternas förbindelser. Det var bara den tyska katastrofhjälpen, i form av en gasöverföring genom Tjeckien, som räddade de slovakiska hushållen från en farlig situation. Jag är övertygad om att behovet av att garantera stabila energileveranser är en grundläggande prioritering för oss alla. I miljösynpunkt håller vi på att överskrida gränsen för det godtagbara genom att vi främst tillgodoser detta behov med energi från icke förnybara källor.

Vi behöver bygga säkra kärnkraftverk samtidigt som vi, med strukturfondernas hjälp, uppmuntrar landsbygden att inrikta sig strategiskt på områdena energi, vatten och bioteknik, så att vi diversifierar vår energiförsörjning.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE).(PL) Fru talman! Den senaste gaskrisen var säkert inte den sista. Den gör att vi än en gång måste ta tag i frågan om att trygga vår försörjning av denna mycket viktiga resurs.

Rent geografiskt är Europa inte i någon dålig sits. Gasleverantörer finns nästan överallt omkring oss: i Nordafrika, Mellanöstern, Centralasien och Ryssland. Problemet är att det inte finns någon gemensam europeisk gasmarknad, vilket i sin tur leder till att vi i EU betalar helt olika gaspriser. Låt mig nämna att det i Förenta staterna finns en sådan gemensam marknad. Gaspriset där understiger 200 US-dollar per 1 000 kubikmeter, medan det i EU ligger runt 400 US-dollar. Det beror på att vi inte har någon infrastruktur för att överföra gas mellan våra länder.

Slutligen till Nabucco-ledningen. Det är hög tid att vi prioriterar den här frågan och skjuter till finansiella resurser, så att ledningen äntligen kan byggas.

 
  
MPphoto
 

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag har tre frågor till kommissionsledamot Piebalgs.

För det första riskerar Nabucco att hamna i kläm i Turkiets anslutningsförhandlingar, som premiärminister Tayyip Erdoğan visat oss. Överväger vi även White Stream-projektet (Kaspiska havet–Georgien–Svarta havet–Ukraina–Rumänien)?

För det andra, kan ni tänka er att man inför en obligatorisk 90-dagarsreserv av gas för alla medlemsstater i det reviderade gasdirektivet?

För det tredje har ni presenterat ett imponerande paket på 3,5 miljarder euro för energiinfrastruktur. Kan ni se några hinder för det i rådet? Paketet måste godkännas av rådet, men jag har hört att fyra medlemsstater motsätter sig det. Och vad kan Europaparlamentet, som också måste godkänna paketet, göra för att det ska antas så fort som möjligt?

 
  
MPphoto
 

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE).(RO) Den gaskris som nyligen drabbade oss utspelade sig mellan Ukraina och Ryssland, men tyvärr gick den ut över vissa av Europeiska unionens medlemsländer. Krisen visar än en gång att EU i stor utsträckning är beroende av en enda gasleverantör. Att utveckla partnerskap med Ryssland är därför i hela EU:s intresse, men jag tror samtidigt att unionen omedelbart behöver starta projekt för att finna alternativa lösningar. Syftet är att vi inte ska drabbas lika hårt av kriser på kort eller medellång sikt.

I det här sammanhanget måste vi även överväga såväl Nabucco- och South Stream-projekten som andra lösningar. Här avser jag fälten i Nordsjön, och de fält som ska finnas under Svarta havets kontinentalsockel. På lång sikt sinar alla fyndigheter. Vi behöver därför investera i forskningsprojekt för att finna alternativa energikällor, så att vi slår vakt om framtida generationers utvecklingsmöjligheter.

 
  
MPphoto
 

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE).(RO) Gaskrisen nyligen har gjort det ännu mer angeläget att vi utvecklar alternativa leveransrutter och energikällor. Vi behöver utveckla infrastrukturen för transporterna och bygga sammankopplingar mellan näten. Under nuvarande omständigheter måste vi skynda på Nabucco-projektet, eftersom det kan föra Europeiska unionen närmare målet att i första hand hitta nya leverantörer i tredjeländer, men också att diversifiera leveransrutterna. Uppförandet av transiteringsledningar genom grannländer bör uppmuntras genom att vi slutför projekten för att koppla samman ledningsnäten i Rumänien, Ungern och Bulgarien.

Jag anser också att South Stream-projektet inte gagnar Europa. Orsaken är just att vi med dess hjälp inte knyter till oss någon alternativ leverantör, vilket man efterlyser i den strategiska energiöversyn som betänkandet handlar om. Men det finns också egna energikällor som vi kan utnyttja. Ett enskilt mikrovattenkraftverk kanske inte går ihop ekonomiskt eller gör särskilt stor nytta, men ett bälte av hundratusentals sådana mikrokraftverk från Alperna till Karpaterna, eller från Balkan till Tatrabergen eller till Pyrenéerna, skulle kunna göra oss självförsörjande på energi.

 
  
MPphoto
 

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Debatten har varit mycket stimulerande och den har återspeglat hur många aspekter energifrågan har och hur viktig den är. Debatten visar verkligen att föredraganden har funnit den rätta balansen. Alla har vi olika syn på detaljerna. Det finns inga enkla eller magiska lösningar på detta problem.

Jag vill återigen gratulera föredraganden till hennes grundliga arbete med att innefatta alla åsikter i betänkandet och tacka för att hon samtidigt stöder kommissionens andra strategiska energiöversyn.

Många av er har talat om supernätet, vilket är ett instrument som ses som en magisk lösning. Det stämmer att det har stor potential, men ett nät utgör en utmaning för oss. Någon måste bekosta det och som ni alla vet försöker vi hitta en balans mellan rimliga kostnader, försörjningstrygghet och hållbarhet. Så om vi verkligen vill ha supernätet är återhämtningsplanen det första lilla steget i rätt riktning.

Återhämtningsplanen kan emellertid skapa en ond cirkel där vi tycker att vi behöver det ena och det andra, men att det ska utföras av industrin. Vi främjar visserligen industrin genom olika typer av incitament, men om inte de offentliga medlen och gemenskapsmedlen återspeglar våra politiska prioriteringar kommer inte återhämtningsplanen att ge något resultat.

Jag vill även understryka ett par saker, som ett svar till Atanas Paparizov. Jag vill berätta vad EU har för nytta av det tredje paketet för den inre marknaden. Först och främst inrättas en byrå för samarbete mellan europeiska energitillsynsmyndigheter, vilket löser många problem. Även ett europeiskt organ för ansvariga för överföringssystem införs. Båda dessa är direkt kopplade till försörjningstrygghet, samtidigt som den nationella suveräniteten över energi förblir intakt.

Om paketet antas nu kommer vi verkligen att göra framsteg. Om paketet skjuts upp kommer vi att tappa fart när det gäller försörjningstryggheten. Enligt min åsikt är återhämtningsplanen och det tredje energipaketet nödvändiga.

Jag kommer ofta bäst ihåg de sista frågorna, så jag ska svara kortfattat på dem, eftersom de har en tydlig koppling till det vi har diskuterat. Vad diskuteras i rådet? Jag anser att det är främst två saker.

Dels diskuterar man om vi över huvud taget ska ge offentliga medel till energi. Ett fåtal länder anser fortfarande att det är positivt att industrin finansierar energi, men problemet är att det är svårt för industrin att ge sig in i kostsamma projekt vars avkastning är osäker.

Dels diskuterar man vad hemlandet kommer att få ut av åtgärderna. Mitt land omfattas inte av återhämtningsplanen, så det är bra att många frågor handlade om detta. Jag förklarade att all sammankoppling med Östersjöområdet hjälper mitt land också. Så man ser fortfarande ofta på saken ur en nationell synvinkel för att det egna landet ska få sin beskärda del.

Jag anser att vi nu tar det första steget mot att stödja denna typ av utveckling med europeiska offentliga medel. Det kan bli den största svårigheten, men jag tror att rådet verkligen kommer att anstränga sig för att godkänna vårt förslag eftersom det är välavvägt och kanske rent av idealiskt för samtliga medlemsstater.

När det gäller Nabucco är vårt bästa alternativ definitivt att gå via Turkiet. Vi arbetar redan på det och har inlett regeringskonferensen som vi hoppas kunna avsluta i mars med ett mellanstatligt avtal och ett projektstödsavtal. Det borde ge tillräckligt tydliga regler och en tillräckligt tydlig rättslig grund för att investera i gasledningsprojektet Nabucco. Om det misslyckas kommer vi att försöka hitta andra alternativ. Det finns alternativ, men Turkiet är den väg vi helst tar och jag anser att det även gynnar Turkiet.

När det gäller gaslagring överväger vi de 90 dagarna, men det borde inte vara nödvändigt för alla eftersom importen spelar in. Ett land som tillverkar gas behöver inte lagra lika mycket, så proportionerna bör finjusteras på ett sätt som garanterar tillräcklig försörjningstrygghet och är realistiskt om en kris skulle inträffa. Vi undersöker fortfarande hur finjusteringen av förslaget om gaslagring skulle kunna se ut.

Jag vill tacka ännu en gång för denna debatt. Den var tuff, men jag anser att vi har allt som krävs och att vi bara behöver fortsätta anstränga oss för att genomföra det som beslutats och de förslag som godtagits i parlamentet. Jag vill tacka parlamentet igen för dess stöd till utvecklingen av en europeisk energipolitik.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det har varit en spännande debatt. Jag instämmer i att mycket, kanske till och med merparten, av ansvaret ligger på vår energiansvariga kollega.

Allt som efterfrågas, det vill säga energitrygghet, ökad effektivitet, intelligenta nätverk, decentraliserade nätverk, supernätet, mikronät och virtuella kraftstationer, är beroende av informations- och kommunikationsteknologin. Vi måste alltså göra allt vi kan för att få dessa intelligenta lösningar, så att vi genomföra den politik som föreslås av utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Vi är på rätt väg även på det ekonomiska och tekniska planet och jag måste poängtera att vi står inför en otrolig möjlighet. Om vi genom informations- och kommunikationstekniken kan få energieffektiviteten att utvecklas i rätt riktning kommer vi att skapa många industrier, stark tillväxt och många arbetstillfällen. Därför måste vi gå vidare med intelligenta byggnader, smart belysning och smart transport. Det är endast genom att praktiskt tillämpa de möjligheter som forskningen gett oss som vi kommer att minska vårt beroende genom att vara mer effektiva, samtidigt som vi bygger upp en ny industrikapacitet.

För att visa hur det skulle kunna gå till ska jag ska ge er ett exempel. Som ni vet kommer vi att använda de högeffektiva lysdioderna (LED), som redan nu kommer att minska energiförbrukningen i samband med belysning med 30 procent, och med upp till 50 procent till 2025. Tack vare europeisk forskning har vi redan tagit ett steg framåt. Tack vare europeiska ramprogrammet för forskning kunde vi 2007 leverera den organiska lysdioden (OLED), som är 50 procent effektivare än lysdioden. Europeisk forskning har gett resultat och nu är det både nationell och regional regel att tillämpa dem i praktiken

Jag har hört viss kritik om att energieffektivitet inte finns med i den europeiska återhämtningsplanen. Om jag har läst rätt i återhämtningsplanen kan jag emellertid konstatera att en miljard euro har avsatts för energieffektivitet i byggnader. I parlamentet har ni alla försäkrat att det är rätt väg att gå. Fem miljarder euro har avsatts för att rengöra bilar så att de blir mindre beroende av bensin, och en miljard euro ska gå till intelligent tillverkning för att spara tid och energi inom industrin.

Vi är på rätt väg och jag anser att vi med parlamentets hjälp och mycket pådrivning i medlemsstaterna kommer att klara att både ta till vara på dessa resurser och tillämpa dem i praktiken. Då kommer energieffektivitet inte bara att handla om vackra ord utan om konkreta fakta.

 
  
MPphoto
 

  Anne Laperrouze, föredragande. − (FR) Herr talman, fru Reding, herr Piebalgs, mina damer och herrar! Tack för era synpunkter, som jag sätter stort värde på. De visar att energi är ett enormt stort område, och att vi har ett grundläggande behov av energi.

Överläggningarna i våra respektive partigrupper speglas både av debatten här och av betänkandet. Jag konstaterar att det råder bred enighet om att vi behöver bygga ut ledningsnät och sammankopplingar, och, som Viviane Reding precis förklarade, göra näten intelligentare med informations- och kommunikationsteknikens hjälp. Vi behöver också knyta leverantörs- och transitländer närmare till oss, vilket särskilt utskottet för utrikesfrågor och dess föredragande Giorgios Dimitrakopoulos eftersträvar. Vi måste likaså enas om en politik för energieffektivitet, energisparande och utveckling av förnybara energikällor.

Det handlar sammanfattningsvis om att öka energieffektiviteten, utveckla hållbara energikällor, öka diversifieringen på leverantörs- och ledningssidan och förstärka dialogen med leverantörsländerna. Men vi måste också se till att våra 27 medlemsstater agerar samfällt, och, framför allt, att vi förändrar vår livsstil. Om detta är vi alla överens. Allt detta är viktiga steg på vägen mot den gemensamma energitrygghet som vi alla eftersträvar.

Våra åsikter går naturligtvis isär när det gäller mixen av olika energikällor. Vilka handlar det om? Låt mig bemöta de kärnkraftskritiska synpunkterna från mina partikolleger i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och övriga ledamöter. Mitt budskap är att vi måste vara försiktiga.

Vårt budskap har övertolkats starkt. Jag tycker att våra mål för 2050 är mycket ambitiösa. Vi har nämnt en minskning av koldioxidutsläppen med 80 procent och att de förnybara energikällornas andel ska vara 60 procent. Det framgår tydligt att de förnybara energikällorna får ett stort utrymme. Beträffande kärnkraften kommer vi i betänkandet fram till att den ska vara en ingrediens i energimixen.

Låt mig här till sist helt kort påminna om målen: En högsta koldioxidhalt på 450 ppm, som definierats för att temperaturen inte ska stiga med mer än 2°C. Jag vill påminna om att vi, i samband med de åtgärder som tillkännagivits, talar om en andel på 9 procent för kärnkraften, 54 procent för ökad energieffektivitet, 35 procent för förnybara energikällor och 14 procent för geologisk avskiljning och lagring av koldioxid.

Detta gäller för år 2030. Kärnkraften är alltså, precis som kolkraft, en del av energimixen. Själv är jag vare sig kol- eller kärnkraftsanhängare, men vi måste utnyttja ett så brett spektrum av energikällor som möjligt. Jag har ingen lust att stå där 2050 och tvingas välja mellan kol och kärnkraft.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Tack ska ni ha, Anne Laperrouze. Ni ska veta att parlamentet i alla fall uppskattar er egen energi.

Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om Anne Laperrouzes betänkande kommer att äga rum i morgon.

I enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen har jag mottagit ett resolutionsförslag för framläggande i slutet av debatten med anledning av Vladimir Remeks muntliga fråga.(1) Omröstningen kommer att äga rum på onsdag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Alin Lucian Emanuel Antochi (PSE), skriftlig.(RO) Solidariteten på energiområdet mellan Europeiska unionens medlemsstater måste bli ett prioriterat mål på EU-nivå och på regional och bilateral nivå. De nationella åtgärder som respektive medlemsstat vidtar får inte inkräkta på en annan medlemsstats intressen på energiområdet, och måste gagna energitryggheten i EU som helhet.

Två saker är särskilt viktiga när vi utformar en europeisk politik för energitrygghet: dels att vi förbättrar de rättsliga ramar i gemenskapen som berör det ömsesidiga energiberoendet mellan EU:s medlemsstater, och dels att vi tar fram förslag till en ny generation regleringsakter för Europeiska unionens förbindelser med energileverantörer utanför EU och med transitländerna. Den nya lagstiftningen bör innehålla tvingande rättsliga mekanismer för att förstärka energisamarbetet och skapa en hållbar konkurrens på de europeiska energimarknaderna.

Det är avgörande att vi uppmuntrar ansträngningarna för att öka EU:s investeringar i åtgärder som syftar till att öka diversifieringen av gränsöverskridande strukturer, stimulera lokal kraftproduktion med alternativa, icke-konventionella energikällor och göra det lättare att ansluta alternativa energikällor till infrastrukturen. Den globala ekonomiska krisen har redan slagit mot medlemsstaternas privatägda energiföretag, och EU måste nu överväga behovet av att vidta kraftfulla stimulansåtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Man kan säga att energikrisen i januari sakta håller att bli en återkommande årlig tradition. Ju hårdare vintern är, desto säkrare kan man vara på att Ryssland stänger gaskranen för européerna. När vi nu har fått uppleva hur ännu en gaskonflikt drabbat medborgarna i Europeiska unionen, är det desto mer förvånande att förbundskansler Angela Merkel fortfarande propagerar för förslaget att anslå gemenskapsmedel till att bygga gasledningen Nord Stream.

Kommissionen borde i stället ta fram en plan för hur vi ska diversifiera våra försörjningskällor. Vi borde investera i att bygga nya ledningsnät som gör oss oberoende av opålitliga energiexportörer som Ryssland. I ett ändringsförslag som jag lade fram i samband med Anne Laperrouzes betänkande framhåller vi hur viktigt det är att stödja ”Nabucco-ledningen, som är det enda befintliga projekt som kommer att medföra en diversifiering av energileverantörer och transitrutter på gasområdet” utan Rysslands medverkan. Vi bör också prioritera uppförandet av sammankopplingar som gör det möjligt att ansluta olika ledningsnät till varandra, så att vi snabbt kan överföra gasreserver i framtida krissituationer.

Våra handelsavtal bör dessutom innehålla en särskild artikel om energitrygghet, som ska vara affärsetiskt vägledande på området.

Här i EU och i övriga världen gör vi affärer på ett civiliserat sätt. För vår skull är det viktigt att Ryssland ratificerar energistadgefördraget. Men det är nog bara genom en gemensam och kompromisslös hållning som ett enat EU kan få Kreml att gå med på ett sådant beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. (LT) Energifrågorna är vår tids största utmaning. Den gaskris som EU fick sig serverad i januari är inte den första som inträffar under EU:s historia. Vissa europeiska länder är hundraprocentigt beroende av rysk gas. Hit hör Litauen, som kommer att stänga sitt kärnkraftverk i december 2009. EU måste vidta ytterligare åtgärder för att förhindra att krisen upprepas. Vi måste täta gliporna i vår energiförsörjning och stärka direktivet om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Vi behöver inrätta en samordningsmekanism inom EU som vi kan använda om liknande kriser inträffar. Det är oerhört viktigt att det finns tillräckliga energilager i de medlemsstater som är mest beroende av importerad energi.

Konflikten mellan Ryssland och Ukraina är inte bara en ömsesidig förtroendekris, utan även en geopolitisk kris. Båda länderna måste ta sitt ansvar för att medlemsstaterna inte fick sina gasleveranser. För sin del måste EU diversifiera sina försörjningskällor och förbättra försörjningstryggheten. EU måste agera kraftfullt. Energikrisen är visserligen över och gasleveranserna från Ryssland har återupptagits, men lösningen är bara tillfällig.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig.(RO) Låt mig tacka Anne Laperrouze för hennes betänkande. Jag stöder flertalet av dess slutsatser. EU måste fortsätta sin ambitiösa strid mot klimatförändringen. Det betyder att vi inte får bortse från den roll som kärnkraften och de förnybara energikällorna kan spela.

Vi måste skynda på processen med att skapa en inre el- och naturgasmarknad. För detta krävs sammankopplingar. Kommissionens förslag att anslå 1,5 miljarder euro till sammankopplingsprojekt är därför välkommet. Barcelonakriterierna för sammankopplingar måste också uppfyllas av samtliga medlemsstater.

Dessutom måste energieffektiviteten förbättras, särskilt i de nya medlemsstaterna. I exempelvis Rumänien är potentialen för att minska energiförbrukningen enorm. Jag hoppas att vi tar till vara på detta tillfälle.

Krisen mellan Ryssland och Ukraina visar än en gång att EU-länderna behöver handla gemensamt. Jag stöder betänkandets slutsatser, däribland punkten om att EU, Ryssland och Ukraina bör ingå ett avtal.

Däremot håller jag inte med om att South Stream-projektet är lika avgörande för EU:s energitrygghet som Nabucco. South Stream är ett projekt som konkurrerar med Nabucco, och som inte bidrar till att garantera EU:s energitrygghet genom att diversifiera försörjningskällorna. Jag föreslår därför att vi i framtiden blir lite mer nogräknade med hur vi behandlar det här projektet i Europaparlamentets olika dokument.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig.(RO) Mina damer och herrar!

I dag debatterar vi här i Europaparlamentet ett av de viktigaste betänkanden som lagts fram under denna sammanträdesperiod. I betänkandet tar man upp viktiga delar av den energipolitik som vi vill genomföra i hela Europeiska unionen: nationella beredskapsplaner, en artikel om energitrygghet, diversifieringen av försörjningskällorna och att vi har kvar kärnkraften i vår energimix.

Allt detta visar vilken flexibilitet som präglar vår politik och våra åtgärder, och att vi snabbt kan anpassa dem till nya situationer. Jag anser att EU, i ljuset av den gaskris som drabbade oss i början av året, bör prioritera att lagstifta om handels-, associerings-, partnerskaps- och samarbetsavtal som ingås med leverantörs- och transitländer, så att vi inrättar en uppförandekod och fastställer vilka konsekvenserna blir om man bryter mot den.

Vi behöver också finansiering från kommissionen för att genomföra projekt för att diversifiera våra försörjningskällor genom att sammankoppla medlemsstaternas nät, och för att bygga nya försörjningsrutter som Nabucco och nya LNG-terminaler. Låt mig avsluta med att gratulera Anne Laperrouze till hennes betänkande, som jag hoppas får stöd av majoriteten av ledamöterna här. Tack ska ni ha.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Dobolyi (PSE), skriftlig.(HU) Under de första veckorna 2009 hölls medlemsstaterna i EU som gisslan av Ukraina, vars regim utlöste en leveranskonflikt med Moskva på grund av gaspriset. Utgångspunkten för Kievs åtgärder var förhoppningen att landet, tack vare den ingrodda rysskräcken i både Väst- och Östeuropa, skulle få stöd av flertalet medlemsstater i EU. Men där bet sig politikerna förstås i tummen.

EU måste äntligen bryta med denna onda cirkel. Den här energifobin, som får oss att tro att ryssarna stänger gaskranen så fort vi inte lyder deras minsta vink, är bara en del av det hela. Det är en felaktig uppfattning som bara kan leda till onödiga missförstånd! Det här handlar om mer än bara energi!

Om Europeiska unionen långsiktigt eftersträvar ett partnerskap med ett demokratiskt Ryssland, som är en enorm marknad som håller på att utvecklas och kan utvecklas ännu mer, så måste vi även tänka tanken att den ekonomiska och politiska tyngdpunkten på ett helt legitimt sätt kan förskjutas i Rysslands riktning.

EU måste aktivt och trovärdigt förmedla budskapet att vi vill se ett modernt Ryssland växa fram. Att uppträda som EU gör nu, det vill säga att komma med uppmuntrande ord samtidigt som vi vidtar undertryckande, återhållande och fördömande åtgärder, är dömt att misslyckas.

Vår union blir sårbar om den saknar en gemensam energi- och utrikespolitik, om den hellre ältar diverse gamla oförrätter och sina egna affärsmässiga fördelar än ägnar sig åt att diversifiera sin energiförsörjning.

Ett enigt EU vore ett historiskt unikum som skulle stämma Moskva till eftertanke. Men ett jättelikt land som Ryssland kan lätt driva igenom sin vilja om motståndarsidan består av ett antal länder som för en nyckfull politik.

Detta handlar om mycket, mycket mer än bara energi!

 
  
MPphoto
 
 

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig.(HU) Den strategiska energiöversynen är en bra sammanfattning av de åtgärder som krävs för att Europeiska unionen ska kunna minska sitt beroende av importerad energi. Störningarna i gasleveranserna under de senaste veckorna får vissa delar av förslaget att framstå som synnerligen lägliga.

Vi kan bara hålla med om att gemenskapens bestämmelser för gaslagring behöver ses över. Förutom tvingande krav på minimilagring anser vi att det är viktigt att genom gemenskapslagstiftning, och i enlighet med Lissabonfördraget, förstärka solidaritetsmekanismerna.

Det är lovvärt att kommissionen i sin energiöversyn räknar upp de infrastrukturer som alla medlemsstater har ett gemensamt intresse av att förverkliga. Vi välkomnar att inte bara södra gaskorridoren, utan även sammankopplingen av gasledningarna i centrala och sydöstra Europa ses som viktiga mål i förslaget. Initiativet togs ursprungligen av MOL-koncernen och är betydelsefullt därför att det underlättar för de inblandade länderna att hjälpa varandra snabbt om det uppstår leveransstörningar. Sammankopplingen av näten kommer också att stimulera konkurrensen i regionen.

Vi anser att kommissionens beslut att använda en del outnyttjade EU-medel till infrastrukturer på energiområdet är bra. Mindre positivt är dock att de mest sårbara medlemsstaterna erhåller lägre anslag till sin infrastruktur än de hade hoppats på. Alla högtidliga löften kan bara uppfyllas om gemenskapen uppvisar större solidaritet genom att ge ett betydligt frikostigare ekonomiskt bidrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) ”Efterklokhet är en polsk egenskap”! Detta gamla talesätt, som inte är särskilt smickrande för mina landsmän, kan utökas till att omfatta hela Europeiska unionen. Det var först efter den otrevliga gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina i januari 2009 som energitryggheten hamnade överst på dagordningen i hela EU.

Vi får inte gömma oss bakom det faktum att Lissabonfördraget, som innehåller formuleringar om solidaritet på energiområdet, inte har ratificerats. Det enda som behövs är politisk vilja, grundad på en kylig analys av den senaste krisen, så att vi kan utvärdera olika framtidsscenarier. Då slipper Europeiska unionen sådana problem som under leveransstoppet för gas som transiteras genom Ukraina. Både kommissionens meddelande och Anne Laperrouzes betänkande pekar på ett antal metoder som vi kan använda i nödsituationer. Hit hör en ökning av lagringen och att bygga ett ledningsnät som ger oss en teknisk möjlighet att överföra de lager som finns. Det här är vi alla överens om. Frågan om vår långsiktiga strategi blir lite besvärligare. Här behöver vi nå fram till en realistisk ståndpunkt beträffande Ryssland, eftersom det landet – än så länge – är Europas viktigaste leverantör av råolja och gas.

Vi har upptäckt att varken leveranstryggheten eller förbindelser som bygger på rationella ekonomiska kalkyler kan garanteras genom ömsesidigt beroende. De politiska motiven har varit övertydliga även för de mest naiva. I förbindelserna med våra grannar i öst blir den svåraste uppgiften att stävja vår tendens att ingå bilaterala avtal. Gemenskapens politik för energitrygghet och solidaritet på energiområdet står och faller med detta!

 
  
MPphoto
 
 

  Sirpa Pietikäinen (PPE-DE), skriftlig.(FI) Herr talman, mina damer och herrar!

Jag vill tacka alla som varit med och skrivit betänkandet för deras många olika insatser, och för att de har fört upp denna viktiga fråga på dagordningen. Jag anser, precis som föredraganden, att det är av stor energistrategisk vikt för unionen att vi binder oss vid gemensamma, långsiktiga mål. Energibesparande åtgärder är definitivt avgörande för att vi ska kunna minska vår energiförbrukning radikalt.

Problem som omfattar hela EU går inte att lösa på nationell nivå. Om EU ska kunna garantera sin energitrygghet måste vi investera i ett gemensamt ledningsnät och en gemensam energimarknad och förbättra samordningen.

I betänkandet fäster man alltför stort avseende vid kärnkraften som ett av framtidens viktigaste europeiska investeringsområden. Kärnkraften är en riskfylld teknik med flera nackdelar, och det gör denna politik kortsynt och skadlig. På området förnybara energikällor är betänkandet inte tillräckligt ambitiöst. Ett konkurrenskraftigt EU, som använder energi på ett hållbart sätt, bör sikta på att ha ökat andelen förnybara energikällor till 80 procent år 2050. Många studier har genomförts, bland annat av Deutsches Zentrum für Luft- und Raumfahrt och Heinrich-Böll-Stiftung (ERENE-studierna). De visar att det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att på ett verksamt sätt införa nya och rena energiformer. Det enda som saknas är den politiska viljan.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig.(RO) Anne Laperrouzes betänkande handlar om en fråga som betyder särskilt mycket för alla unionsmedborgare, vilket inte minst visade sig när vi nyligen drabbades av gaskrisen. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken för att vi framgångsrikt ska kunna uppnå de ambitiösa mål som föreslås i denna andra strategiska energiöversyn: en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning.

Jag vill betona hur viktigt det är att vi förbättrar energitryggheten. Vi måste vidta åtgärder för att diversifiera våra försörjningskällor och leveransrutter. Vi måste stödja investeringar i infrastruktur och ny teknik som kan minska energiförbrukningen, så att vi lyckas uppnå ”3×20”-målen.

Medlemsstaterna behöver mer än någonsin vara solidariska och samarbeta för att värna vår energitrygghet. Samtidigt bör den nya strategin bereda vägen för den ekonomiska tillväxten inom EU.

Låt mig påminna om att Rumänien och området kring Svarta havet är regioner av stor geopolitisk betydelse för energitryggheten och för vår förmåga att diversifiera våra försörjningskällor.

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy